1 Läs mer >>
 
Source: alandia.de 
 
Den sista absinten i Jade-serien och den enda oxygenee-absinten jag har smakat. Det är en hyllning och en återskapelse av Cusenier Oxygenée. Alla jade-absinter har fina etiketter men det här är nog min favorit och som pricken över i:et har vi vaxförseglingen i mörkt, blågrönt vax med Jade Liqueurs´ sigill i. Som sagt menade man tidigare att eftersom den här absinten hade fått syre tillsatt till sig så skulle den göra blodet syrerikare (istället för tvärt om) och därför var den hälsosam att dricka. I mina öron är det här lika mycket humbug som påståendet att absint skulle vara skadligt just för att det tar syre från blodet. Det vi däremot vet är att mognadsprocessen gynnas om absinten kommer i kontakt med syre och eftersom det är tillsatt från början så behöver vi inte ens öppna flaskan för att den ska sätta igång! När jag köpte den här beställde jag två på en gång, en för att spara några år och låta den mogna till sig! Mognadsprocessen borde ha kommit en bit redan då man köper en nyproducerad flaska då absinten lagras i ca 3 år innan den butteljeras (står inte i vilken typ av fat den lagras).
 
Lagrad: ca 3 år
Destilleri: Combier (åt Jade Liqueurs)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

Färg och Louche: En naturligt färgad verte, dock med något blek färg. Den får en tjock louche som är full efter ca 1,5 delar vatten.

 

Doft: Ur flaskan är doften väldigt mild. Jag känner en örtig medicinlukt och anis. Här är alkoholdoften mäldigt mild men den blir något starkare när absinten hällts upp. När vattnet tillsatts försvinner det mesta av doften vilket jag tycker är lite tråkigt.

 

Smak: En kraftig smak trotts mängden vatten. Jag känner den örtiga medicinsmaken, den tvåliga malörten och tyvärr mer alkoholsmak än vad som hittas hos de andra Jade-absinterna.

 

Sammanfattning: Jag skulle vilja beskriva den som en blandning av Mansinthe och en av de andra Jade-absinterna, vilket man skulle kunna tänka sig är bra men på något sätt så blev det inte riktigt det. Faktum är att de andra Jade-absinterna var bättre i min mening. Den har lite mer av en medicinsmak än de andra i Jade-serien, något som också beskrivs på Absinthes.com och Jade Liqueurs´ hemsida. Ingen dålig absint men det kommer nog att dröja ett tag innan jag öppnar min andra flaska. Den får 3,5 av 5 i betyg, trots det kan jag rekommendera den!

 
 
 

Absinthe Jade Terminu...

0 Läs mer >>
Source: alandia.de 
 
En reproduktion av Pernod Fils Absint från slutet av 1800-talet. Årtalet 1901 i namnet är årtalet då orginaldestilleriet i Pontarlier brann ner. Kan tycka att det var ett dystert årtal att välja men låt gå. Absinten lagras i 3 år innan den butteljeras, det står dock inte vad den lagras i.
 
Lagrad: 3 år
Destilleri: Combier (åt Jade Liqueurs)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
 

Färg och Louche: En fin naturlig verte med en nästan olivgrön färg. Den utvecklar en tjock louche som är full redan efter en del vatten!

 

Doft: När jag luktar ur flaskan påminner den mycket om Mansinthe vilket är väldigt trevligt. Alkoholen lyser med sin frånvaro och fortsätter att göra det även när absinten lagt sig till rätta i glaset. Här kommer även anistoner fram och de håller sig kvar även efter att vattnet har tillsatts. Med vatten doftar den här lite mer än de andra absinterna i Jade-serien vilket såklart är ett pluss!

 

Smak: En kraftfull, komplex smak som stannar kvar länge på tungan och en väldigt len textur! Jag fick inte till det den här gången, men när jag druckit den här tidigare så fick den en nästan gräddig konsistens men det är sällan jag lyckats få till det så bra igen. Det bevisar att absinter kan ha potential som man kanske inte har turen att upptäcka om man inte t.ex. låter den mogna ett tag eller blandar med precis rätt mängd vatten!

 

Sammanfattning: Det här är den av Jade-absinterna som jag har druckit mest av, dessutom var bror min snäll nog och skaffade en extra flaska till mig. Förhoppningsvis har den gottat till sig ordentligt tills det blir dags att öppna den! Kan verkligen rekommendera den! Smaken och louchen är jättehärlig men den kan inte riktigt mäta sig med de absinter jag hittills gett full pott. Som jag redan har hintat om så är det här en absint som får väldigt olika karraktär beroende på hur den blandas. Den där härliga gräddigheten fick jag inte idag men har fått det förr, vidare blir den nääääästan lite blaskig med 5 delar vatten och jag tror många skulle gilla den bättre med 3-4 delar vatten. Men alla absinter ska bedömas på samma sätt och baserat på dagens provsmakning får den nöja sig med en 4:a i betyg.

 
 
 
 

Absinthe Jade PF (Per...

0 Läs mer >>
 
 
 
Jade Liqueurs ett företag som grundades och drivs av Ted Breux sedan år 2000. Även om företaget är amerikanskt så sker tillverkningen på Combier-destilleriet i Frankrike, vilket betyder mycket resor över atlanten för Ted. De är alltså inte ett destilleri i sig (kanske mer en buteljerare?) men jag tar ändå med dem under kategorin "destillerier".
 
 
 
Jade-serien: Samtliga absinter i Jade-serien är återskapade versioner av vintage absint från Belle-epoken. Ted Breux, en amerikansk forskare i biologi och grundaren av Jade Liqueurs, spenderade mer än ett decendium i sina försök att återskapa de gamla absinterna. Han fick tag på några flaskor av vintage absint från slutet av 1800-talet och undersökte dem på molekylär nivå och lyckades sedan återskapa dem med häpnadsväckande precision! Expertprovsmakare har fått testa både orginalabsinten och Teds återskapade versioner och menar att de är mycket lika varandra! Samtliga absinter i serien (Blanchette tillhör egentligen inte Jade-serien, trots namnet) produceras i knubbiga, mörka glasflaskor med mycket eleganta etiketter. De är även förslutna med kork (som en vinflaska) och vax som bär destilleriets sigill. Flaskorna känns mycket exlusiva och lyxiga, precis som absinten som fyller dem. Flera i serien får en väldigt gräddig konsistens om de blandas med rätt mängd vatten och samtliga har en väldigt diskret alkoholsmak! Självklart används inga konstgjorda färgämnen eller smakämnen och inget socker tillsätts till den färdiga produkten. Jag kan rekommendera vilken som helst av de här absinterna, riktiga kvalitesprodukter!
 
 
 
Absinterna i Jade-serien är:
 
 
 
 

Jade Liqueurs

0 Läs mer >>
 
 
Combier-destilleriet är de som producerar Jade-serien åt Ted Breux och Jade Liqueurs  de producerar även Jade Blanchette (som Ted har tagit fram åt dem) och Lucid åt Veridian Spirits (även den framtagen av Ted Breux).
 
 
 
Destilleriet startades 1834 och är idag det älsta destilleriet i regionen som fortfarande är i drift. Den största delen av det är designat av Gustave Eiffel (japp, samma kille som gjorde den förvuxna, trefotade penisförlängaren i stål som står i centrala Paris) och man använder orginalpannor som köpts från Pernod-destilleriet efter en brand där 1901. Från början producerade de faktiskt sylt och konfektyrer men övergick senare till sprit. Förutom absint producerar destilleriet även likörer och olika typer av sirap från traktens fruktträd. De producerade huvudsakligen en typ av likör, gjord från sura körsbär, innan Absinthe Blanchette som sedan blev den populäraste produkten som destilleriet producerar.
 
 
 
Absinter som tillverkas av destilleriet är:

 

 
 
 
Hemsida: http://www.combier.fr/de
 
 
 

Combier

1 Läs mer >>
Source: alandia.de 


Den här vann guldmedalj i "Absintiaderna" (mitt namn för The Absinthiads) 2013 men är inte en limited edition som de andra från Guy destilleriet som jag recenserat. Den har vunnit flera guldmedaljer i bland annat Absintiaderna. Även här verkar det inte finnas så mycket mer att säga då det står sparsamt på destilleriets hemsida. Egentligen borde det inte spela någon roll men jag blir lite misstänksam när absint säljs på enlitersflaskor.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Guy-destilleriet
Alkoholhalt: 45%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
 

Färg och Louche: En blek, naturligt färgad verte med tunn louche som är full efter ca 1,5 delar vatten.

 

Doft: Ur flaskan luktar det mest någon typ av gräs, det skulle kunna ses som något negativt men jag är mest nöjd att den inte luktar väldigt udda eller konstgjort. Glaset framhäver en del andra dofter som det så ofta gör. Jag känner varken mint, kola eller surt men ändå påminner den lite om Absinth´ Love 69 vilket jag inte blir jätteglad över. Tråkigt nog så försvinner det mesta av doften efter att vattnet tillsatts och jag känner nästan inget alls. Jag misstänker att den kan ha blivit övervattnad.

 

Smak: Inte lika gräddig men något påminner om Absinth´ Love, men på ett bra sätt. Känner även anis men det är tydligt att den skulle ha gjort sig bättre med mindre vatten.

 

Sammanfattning: Allt från den bleka färgen och tunna louchen till den försvinnande doften och milda smaken ger intrycket av en vek absint, inte alls kraftig och robust som opalerna. Detta gör dock att den är mycket lättdrucken, den gör sig bra med mycket socker och smaken är inte dålig. Kanske är det anledningen till att man valt att sälja den i enlitersflaskor? Jag är dock inte övertygad om att den är värd en guldmedalj, det skulle den inte fått ifrån mig, istället får den 3 av 5.

 

Absinthe Francois Guy

0 Läs mer >>
Source: alandia.de
 
 
 
Ännu en limited edition absint från Guy destilleriet. Den här gången gjordes den till "The Absinthiades" 2011. Tydligen fanns det en absint med namnet "Pontissalienne" redan innan absint förbjöds i Frankrike 1915, men då gjordes den av ett annat destilleri. Armand Guy, grundaren av Guy destilleriet, var lärling där innan han skapade sitt eget destilleri. Jag vet inte om receptet för den här absinten är detsamma som absinten då, men om det inte var det så tycker jag att det är lite fult att döpa absinten till samma namn. Om det VAR samma recept tycker jag det är fult att ställa upp i en tävling med ett recept man tagit från en konkurent. Dålig start Guy. 
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Guy-destilleriet
Alkoholhalt: 56%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
 

Färg och Louche: Denna har en anorlunda men naturlig guldgul färg med (om man har lite fantasi) svaga gröna nyanser. Den kommer i en genomskinlig flaska så man kan inte vara speciellt orolig för att något klorofyll ska påverkas. Min är gulare än vad som syns på bilden så liksom med de andra absinterna från Guy skulle jag nästan vilja sätta en amberstämpel i pannan på den men även denna får i slutändan vara med sina syskon i vertekategorin. Jag är inte förtjust i färgen. Den får en svag louche som nått sin topp efter ca 1 del vatten.

 

Doft: Ur flaskan känner jag anisens lakritsdoft och alkohol och när den hällts upp i glaset känner jag nästan bara alkohol, trots sina rellativt låga 56%. Alkoholen försvinner nästan helt efter allt vatten tillsatts och jag känner mest anis men även lite malört.

 

Smak: Väldigt len, mild alkoholsmak vilket gör den lättdrucken och den har den speciella anissmaken som finns hos alla Guys absinter.

 

Sammanfattning: En typisk Guy-absint, den är god och lättdrucken, gör sig bra med mycket socker (så som jag vill ha det) men har lätt att bli övervattnad, har svag alkoholsmak (också det ett pluss) men saknar helt WOW-faktor. Den svaga louchen och starka alkoholdoften gör att den får något lägre betyg än sina tidigare kusiner: 3 av 5 gröna féer.

 
 

Absinthe Pontissalien...

0 Läs mer >>
Source: alandia.de
 
 
 
Ännu en limited edition absint från Guy destilleriet. Den här gången gjordes den till "The Absinthiades" 2012. På etiketten ser vi en bil (en Dornier-Zendel) som producerades i Pontarlier (staden där destilleriet ligger och The Absinthiades hålls varje år) under 1800-talet. Varför just en bil vet jag inte, någon bilintresserad som läser det här får gärna skriva en lite notis i kommentarerna om ni vill. Min franska är inte vad den borde vara men är rätt säker på att "reve" är franska för dröm så jag gissar att namnet kan översättas till typ "1900-talets drömar". Rätta mig gärna om jag har fel.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Guy-destilleriet
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
 

Färg och Louche: Denna har en anorlunda färg: guldgul, vilket jag inte riktigt är så förtjust i. Jag lägger den i amberkategorin. Uppenbarligen har den inget klorofyll i sig så den behöver ingen mörk flaska, men den har genomgått någon typ av färgningsprocess eftersom den inte är en blanche. Enligt ALANDIA är den naturligt färgad så vi kan utesluta konstgjord färgning.

 

Doft: Ur flaskan känner jag bara alkoholdoft, kanske en gnutta anis om jag inbillar mig. Ur glaset kommer det dock intressantare dofter: givetvis en del alkohol men även vanilj och en gnutta anis i bakgrunden. Efter att ha blandats med vatten känner jag nästan bara anis, tyvärr.

 

Smak: Väldigt len, mild alkoholsmak vilket gör den lättdrucken, den speciella anissmaken som finns hos alla Guys absinter känns igen direkt.

 

Sammanfattning: Jag känner genast igen den här som en Guy-absint. Den är god och lättdrucken tack vare sin svaga alkoholsmak, gör sig bra med mycket socker (så som jag vill ha det) men har lätt att bli övervattnad och saknar helt WOW-faktor.

 

Absinthe Reves de 190...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Ännu en limited edition absint från Guy destilleriet. Den här gången gjordes den till "The Absinthiades" 2015 där den vann silvermedalj. Förutom att den lagrades i ekfat i 18 månader verkar det inte finnas mycket mer att säga om den tyvärr :(
 
Lagrad: 1,5 år
Destilleri: Guy-destilleriet
Alkoholhalt: 56%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
 

Färg och Louche: En fin, naturlig, gulgrön färg, kan vara en closet-amber men vi lämnar den i vertekategorin så länge. Vattnet ger den en medeltjock louche som är full efter ca 1,5 delar.

 

Doft: Ur flaskan känner jag anislakritsen och den söta doften av russin. En mild alkoholdoft. När den hälts upp i glaset finns russinen och anisen kvar men alkoholen blev märkbart tydligare. Efter att vattnet tillsatts känner jag bara en söt anisdoft och väldigt mild alkohol, men framför allt har doften blivit kraftigare av vattnet och jag jublar inombords!

 

Smak: En len smak av anis, den typiska Guy-smaken om du frågar mig. dock smakade den MER än de 2 Guy-absinterna jag testat hittills har gjort vilket inte ger känslan av att den blivit övervattnad. Alkoholen lyser med sin frånvaro vilket även det är likt Guy.

 

Sammanfattning: Det här är min 3:e absint från Guy jag smakat och generellt har de en väldigt len anissmak som känns typiskt Guy. De är goda men saknar WOW-faktor vilket gör dem smått tråkiga. Den får nöja sig med ett betyg på 3,5 av 5.

 
 

Absinthe Renaissance

0 Läs mer >>
 
Source: Absinthes.com
 
Den starkaste av Eichelbergers absinter, det är för att den inte har spätts med vatten efter destileringen utan hälls direkt upp på flaska. Även denna är baserad på Eichelberger 68 Limitee. Den ska tydligen ha en extremt tjock louche vilket ALANDIA påstår vi har den höga alkoholhalten att tacka för. Jag hänger inte med på det resonemanget men ser fram emot en riktigt tjock louche. Receptet togs fram för "the Eichelberger Absinthe Festival" som hölls 2007 och därför har den fått namnet "Festival Edition". Den är baserad på Eichelberger 68 Limitee. Det står inte uttryckligen men jag tror inte att det är en limited edition.
 
En fruktansvärt tjusig flaska det här, lång och smal med en förslutning av naturlig kork. Vacker ettikett har den också, ger en intrycket av en riktig kvalitetsprodukt. Inte nog med att absinten är 100% äkta (destillerad utan konserveringsmedel, konstgjorda smakämnen eller färgämnen), den är dessutom certifierad som en ekologisk produkt.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Eichelberger
Alkoholhalt: 82,3%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland
 

Färg och Louche: En blanche som inte får mer än en medeltjock louche och är full efter 2,5 delar vatten.

 

Doft: Liksom Eichelberger 80 luktar den damm och alkohol ur flaskan och surt och alkohol efter att den hällts upp i glaset. En något positiv överraskning då vattnet tillsattes dock, då känner jag citrus och den tvåliga lukten av malört.

 

Smak: Som de tidigare från Eichelberger har den fortfarande en kraftig smak trots vattnet men det är främst alkohol, malört och något mer som jag inte kan sätta fingret på. Direkt äcklig skulle jag vilja säga.

 

Sammanfattning: Eftersom det här var den starkaste av Eichelbergers absinter och de andra har haft en kraftig alkoholsmak så förväntade jag mig inte annat av den här. Vi sammarfattar den med tråkig/ingen färg, medelmåttig louche, äcklig doft och fruktansvärd smak. Vad har jag gjort för att förtjäna sån dålig absint?! Betyget blir som för de andra blanche från Eichelberger: 0,5 av 5.

 
 
 

Absinthe Eichelberger...

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com 
 
 
 
Baserad på Eichelberger 68 Limitee. Ganska lik Eichelberger 82.3 på det sättet att den är nästan helt ospädd med vatten vilket gör den JÄVLIGT stark. Den har beskrivits som den bästa tyska blanchen så de har höjt mina förväntningar ganska bra, vi får väl se hur den smakar.
 
En fruktansvärt tjusig flaska det här, lång och smal med en förslutning av naturlig kork. Vacker ettikett har den också, ger en intrycket av en riktig kvalitetsprodukt. Inte nog med att absinten är 100% äkta (destillerad utan konserveringsmedel, konstgjorda smakämnen eller färgämnen), den är dessutom certifierad som en ekologisk produkt.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Eichelberger
Alkoholhalt: 80%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland
 

Färg och Louche: Ytterligare en tråkig blanche (eller "la bleue") men den har ivf en mycket tjock och fin louche som behöver ovanligt mycket vatten (2,5 delar) innan den tagit över hela absinten. Dock ser jag inga av de blå nyanserna som man ska finna i en la bleue men det är ok. En bra början för att vara en blanche!

 

Doft: En otrevlig lukt av damm, alkohol och något bränt möter näsan när jag luktar ur flaskan, känner även något som kan vara pepparrot? När jag hällt upp den stannar alkoholen och pepparroten kvar, den luktar även väldigt surt men om jag inbillar mig lite kan jag känna en mycket svag nyans av kola. Efter att vattnet har tillsatts känner jag bara pepparrot.

 

Smak: Har en väldigt stark smak trots mängden vatten, något som verkar vara genomgående för Eichelbergers absinter. Något som också verkar vara genomgående är den kraftiga alkoholsmaken men jag vet att jag jobbar mig upp för procentstegen här och när man når 80% så kan man väl inte räkna med annat. ALANDIA har beskrivit smaken som fräsch med toner av citrus, jag känner i det närmaste pepparroten vilket inte är speciellt angenämnt.

 

Sammanfattning: Jag är inte helt säker på att det är pepparrot jag känner men det är det närmaste jag har att beskriva med. Det var ivf ingen kombination av örter som gick hem hos mig och jag kan inte göra annat än att ge den bottenbetyg. Förstår inte hur den här har beskrivits som den bästa tyska blanchen, Tyskland kan inte göra många blanche absinter. Ska jag jämföra så gör den fina louchen ändå att jag vill ge den är bättre än Eichelberger 58 men skalan är inte tillräckligt känslig för det.

 
 
 

Absinthe Eichelberger...

0 Läs mer >>
Source: alandia.de 
 
 
Idag hugger vi tag i nästa flaska i raden från Eichelberger, även denna är baserad på Eichelberger 68 Limitee. En riktigt spännande absint, den är nämligen gjord på 26 olika örter! Det ska ge den en väldigt komplex smak, jag hoppas att det inte bara blir en enda soppa. Sometimes less is more.
 
En fruktansvärt tjusig flaska det här, lång och smal med en förslutning av naturlig kork. Vacker ettikett har den också, ger en intrycket av en riktig kvalitetsprodukt. Inte nog med att absinten är 100% äkta (destillerad utan konserveringsmedel, konstgjorda smakämnen eller färgämnen), den är dessutom certifierad som en ekologisk produkt.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Eichelberger
Alkoholhalt: 78%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland
 

Färg och Louche: En naturligt färgad verte med lite gula nyanser i det gröna. När vattnet tillsätts ser jag bara oil streeks och efter en del vatten syns inte skymten av någon louche! När ytterligare en del vatten har absinten fått en mycket tunn louche och den är full. Mycket besviken på louchen :(

 

Doft: Ur flaskan känner jag coca cola och brunt socker, lite som från en fatlagrad absint. Efter att jag hält upp absinten smakar den mer som kolaflaskorna från Malaco, och som förväntat har alkoholen blivit tydligare. När den får några delar vatten i sig har vi kvar kolan men lite kåda kryper fram också och håller sig kvar till slutet. Doftmässigt sätt var det här verkligen nice!

 

Smak: Väldigt mycket smak på den här fasst än så mycket vatten tillsatts. Tyvärr är alkoholsmaken lite svår att komma ifrån (den är ju trots allt på 78%) och jag känner tydligt den tvåliga smaken av malört. Dessutom var den rätt bitter trots allt socker. Kolan finns med på ett hörn men är inte lika framträdande som jag önskat.

 

Sammanfattning: Som sagt är jag väldigt besviken på den tunna louchen! Det märkliga är att i ALANDIAS beskrivning står det att den har en mycket tjock louche och det var faktiskt det (samt att den var gjord på så många olika örter) som gjorde att jag köpte den till att börja med. Kanske fick jag ett måndagsexemplar. Doftmässigt å andra sidan gjorde den väldigt bra ifrån sig och det blir solklara plusspoäng! Synd att inte smaken matchade doften bara. Är lite osäker på vad jag vill ge den för betyg men det blir nog 2,5 av 5, kanske är den värd en 3:a. 

 
 
 

Absinthe Eichelberger...

0 Läs mer >>
Source: alandia.de 
 
 
Enligt den informationen jag hittade så gjordes endast 60 flaskor vilket gör den till en sann limited edition. Jag ifrågasätter det här lite eftersom jag ser att man fortfarande kan köpa dem, 60 flaskor borde gå åt rätt fort. Dock har jag ett handskrivet nummer på min flaska så den är nog ändå en limited edition. Den var ivf så populär att Eichelberger-destilleriet valde att basera alla (?) sina andra absinter på det här receptet (kanske valde man även att göra en batch till?). Dock efter att ha smakat Eichelberger 58 Blanche så hoppas jag verkligen att de inte är alldeles för lika varandra!
 
En fruktansvärt tjusig flaska det här, lång och smal med en förslutning av naturlig kork. Vacker ettikett har den också, ger en intrycket av en riktig kvalitetsprodukt. Inte nog med att absinten är 100% äkta (destillerad utan konserveringsmedel, konstgjorda smakämnen eller färgämnen), den är dessutom certifierad som en ekologisk produkt.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Eichelberger
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland
 

Färg och Louche: En naturlig, svag, gulgrön färg, rätt trevlig! Får en medeltjock louche som är full först efter dryga 2 delar vatten.

 

Doft: Direkt ur flaskan känner jag en otroligt behaglig parfym av smörblommor och kanel, den följer med till glaset men då blir också alkoholen starkare. Efter vattnet känner jag något som är väldigt likt sprite (citron och lime då) men doften har blivit mycket svag. 

 

Smak: Från början fanns en tydlig och rivande alkoholsmak men nu när den fått stå till sig något år har den blivit väldigt len istället. Jag känner lite av de blommiga nyanserna men inte mycket och det hela domineras av den tvåliga malörten. Själva kroppen (om man nu kan säga så) har en väldigt tam smak och det bäska avslutet är nästan mer utstickande. Den ger en tydlig eftersmak som sitter kvar ett tag på tungan.

 

Sammanfattning: En mycket trevlig doft! Jag älskade doften av smörblomma men tyvärr var inte smaken lika angenäm, lite som med Mata Hari och Fleur d´Absinthe. Jag var osäker på om den förtjänar 2,5 eller 3, men i slutändan landade den på 2,5.

 
 

Absinthe Eichelberger...

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com 
 
 
 
Baserad på Eichelberger 68 Limitee. Tydligen finns det en tidigare och en senare version av den här absinten (som med Strong 68) och den senare ska tydligen vara bättre.
 
En fruktansvärt tjusig flaska det här, lång och smal med en förslutning av naturlig kork. Vacker ettikett har den också, ger en intrycket av en riktig kvalitetsprodukt. Inte nog med att absinten är 100% äkta (destillerad utan konserveringsmedel, konstgjorda smakämnen eller färgämnen), den är dessutom certifierad som en ekologisk produkt.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Eichelberger
Alkoholhalt: 58%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland
 

Färg och Louche: En blanche, så inte mycket intressant där. Den får en medeltjock louche efter ca 2 delar vatten så inte mycket intressant där heller är jag rädd.

 

Doft: Jag får nog säga att den här har åldrats väl. Tidigare kände jag tvål (malörten), alkohol och kanske något smått bränt. Nu har det utvecklats en söt vaniljdoft när jag luktar ur flaskan. Efter att jag hält upp den har vi mest sur alkohol men även den bekanta tvållukten. Efter vattnet har lukten blivit svag och jag känner egentligen bara tvåldoften, lite citrus också.

 

Smak: TVÅL!!! Fruktansvärt äckligt och överväldigande, klarade endast en liten sipp och ville inte röra glaset igen efter det! Antingen är det nästan bara malört i den här absinten eller så drack jag diskmedel! Vad värre är är att smaken inte verkar ha mattats av alls av vattnet! Det brukar vanligtvis vara en bra sak tycker jag men det gjorde inte den här absinten några tjänster direkt! Vi har några små citrustoner också men de får inte så mycket uppmärksamhet här.

 

Sammanfattning: Jag hoppas verkligen att det här är den äldre versionen jag kommit över för om det här skulle vara den bättre versionen av de två så måste Tyskland verkligen se över hur de gör absint! På något sätt äckligare smak än Absinthe Gothica, men jag kan inte ge mindre än 0,5 i betyg så det blir även betyget för den här absinten. Ett lysande exempel på att även genuin absint kan vara förfärlig!

 
 
 
 
 

Absinthe Eichelberger...

0 Läs mer >>
 
 
 
 
Eichelberger är ett familjedestilleri som för närvarande drivs av Lili och Rudolf Wild, och för de som är lika dålig på Tysklands geografi som jag är så kan jag säga att destilleriet har fått sitt namn från orten Eichelberg som det ligger i närheten av. Till skillnad från Combierdestilleriet som stolt använder sin utrustning som är från 1800-talet så använder Eichelberger det senaste och mest avanserade inom destillering. Jag har sett bilder, det är jättemycket små luckor, rör och mätare så det måste måste vara modernt och avanserat som fan ;P Tyvärr rymmer den nya utrustningen mindre och klarar endast att göra 30 liter åt gången. Pannan är dessutom vedeldad, precis som in the good old days. Har dock hört att en vedeldad panna får ojämnare uppvärmning och det ökar risken att växterna bränns. Det kanske är här man ska försöka få göra en egen absint som jag pratade om i ett tidigare inlägg, lägre alkoholskatt och mycket mindre satser att betala för XD
 
 
 
Destilleriet grundades av Eduard Heinrich Nötzel som under 1800-taler sålde sprit och essenser (bland annat "Extracte d`Absinthe") på sin krog "Zum Elefanten" (För Elefanten). Efter faderns död fortsatte hans son, Otto Luis Nötzel, sin pappas affärer men tyvvär dog han ung och då hans egen son var för ung för att ta över var destilleriet tvugna att stänga runt sekelskiftet. Efter nästan hundra år, 1997, startades dock destilleriet upp igen. Man tillverkade först andra spritsorter men 2005 tog en man vid namn Michael Weinzierl kontakt med dem, han sökte ett destilleri som kunde göra hans absint till en tävling. Familjen Wild tyckte det var roligt och efter att Weinzierls absint (Absinthe Eichelberger 68 Limitee) vann tävlingen fortsatte de sammarbetet och producerade fler absinter. 68 Limitee blev en sån hit att man baserade alla efterkommande absinter på det receptet.
 
 
 
De odlar sina ingredienser själva på ett ekologiskt sätt och alla deras drycker, inte minst absinterna, kommer i ruggigt mysiga flaskor! Höga och smala flaskor med en gulfärgad etikett med mycket detaljer på, det får det hela att kännas väldigt lyxigt när man plockar upp en av deras flaskor.
 
 
 
Tråkigt nog har jag inte mycket för dessa absinter, om ni kollar mina resentioner hittar ni dem med ett betyg på 0,5 och 2,5. Detta mycket för att de har en rivande alkoholsmak och flera har allt annat än behagliga smaker.
 
 
 
Destilleriet producerar följande absinter:
 
 
 
 
Hemsida: http://www.eichelberger-spezialitaeten.de/index.html

Eichelberger

0 Läs mer >>
 
Source: systembolaget.se


 
Mmm, namnet låter farligt! Lite passande med tanke på att jag ska gå på mitt första blot idag, vårblotet vid Uppsala högar. Det må va ett vårblot och inte ett midvinterblot men ändå.
 
Den första ambern jag har testat. Även denna absint står sig starkt utomlands, den har fått "The Master Medal" i amber-kategorin i Absinthe Masters 2013 (vilket tydligen är den bästa utmärkelsen man kan få). Den producerades först som en limited edition 2012 och sen igen 2013 men enligt ägaren och grundaren är den inte längre en limited edition och hamnar därför inte under den kategorin här.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Valkyria Distillery 
Alkoholhalt: 50% 
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

Färg och Louche: Som sagt en amber absint och har en fin, om dock något svag, gulbrun färg. Den här vet jag är en amber eftersom den vunnit pris i den kategorin, och även om det är flera absinter som lutar åt amber så kan det här nog vara min enda, rena amberabsint. Tyvärr får den nästan ingen louche över huvud taget. Skillnaden mellan rent Midvinterblot och med vatten i är ungefär som ett par glasögon som man inte märker va skitiga för än man gjort rent dem. Verkligen tråkigt tycker jag.

 

Doft: Ur flaskan känner jag verkligen en jättestark kaneldoft och enda skillnaden när den fått lägga sig till rätta i glaset är att alkoholen blir tydligare. Efter att vattnet tillsatts så är lukten svagare men fortfarande kanel.

 

Smak: Ingen alkoholsmak och som är typiskt för Valkyrias absinter är smaken fortfarande mycket kraftig trots allt vatten. Smakar först mycket kanel men har den tvåliga malörtssmaken på efterkälken. Är inte helt säker på att jag gillar den kombinationern.

 

Sammanfattning: Smakar väldigt juligt i min mening och jag skulle helst inte dricka den på sommaren. Doften blev tråkigt nog svagare men smaken stod sig fortfarande stark efter vattnet och det gillar jag. Sen är namnet riktigt mysigt! Jag sa ju att den kändes väldigt julig och vårt julfirande grundar sig ju i midvinterblotet så det är väl ett rätt passande namn kan jag tycka. Den absolut största nackdelen är att jag inte får fram någon louche vilket var jättetråkigt. Trots det slutar Midvinterblot på ett medelmåttigt betyg av 3 gröna feér.

 

Absint Valkyria Midvi...

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
 
En absint som görs av Valkyria-destilleriet på beställning av det svenska Heavy Metal-bandet Wolf. Som alla hårdrockare, och Marilyn Manson, vill de ha alkoholhalten på 66,6% så det var precis vad de fick! 
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Valkyria Distillery
Alkoholhalt: 66,6%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Doft: Här har vi åter igen doften av svarta sopsäckar, både ur flaskan och ur glaset, med en något starkare alkoholdoft ur glaset. Efter den har spätts med vatten så är doften tyvärr svagare och nu känner jag den välbekanta doften av salmiak som jag lärt mig att förknippa med Valkyrias absinter.

 

Smak: Efter besvikelsen med färgen, louchen och den försvagade doften blev jag glad när jag upptäckte att ivf smaken fortfarande var mycket stark och med en inte aldeles för tung närvaro av alkoholen. Även denna, liksom orginalet Valkyria och Oak Aged, har en lite kryddstark smak men över lag har den mer av en klassisk absintsmak.

 

Sammanfattning: När ett metalband ska ta fram en egen absint så kan det nog ganska lätt bli fel känner jag, men den blev ju faktiskt inte sämre än orginalet Valkyria så jag ska väl inte klaga. Som med de tidigare Valkyriaabsinterna är det tråkigt att färgen är svag och louchen tunn samt att lukten påminner om sopsäckar, men smaken står sig ivf stark vilket gör att den kan drickas med mycket vatten. Den slutar på betyget 2,5 av 5.

 
 

Wolf Absinthe