1 Läs mer >>
Source: Loch Ness Spirits
 
 
 
Nu har jag hittat ännu en absint från Skottland, det är Skottlands andra absint (den första var Murmichan får The Lost Lock-destilleriet) och deras första blanche. Jag brukar ju inte hurra över blanches, men Murmichan var ju ingen vanlig verte, så kanske det här inte är en vanlig blanche? Absinten innehåller även enbär från Loch Ness-området, något som destilleriet är väldigt stolta över (de verkar vara välkända/berömda enbär). De odlar även egen malört (vilket de också är stolta över) och tar vatten från en egen källa, samma vatten som utgör Loch Ness. Den är baserat på ett gammalt recept, men de har såklart satt sin egen prägel på det. Absinten görs i små batcher och från den första (som jag har en flaska ifrån) var det bara 100 flaskor som såldes.



Jag blev lite smått kär i flaskan också, den är en riktig beauty. Den har lite av en konform vilket jag inte är så förtjust i vanligtvis, men den har en enkel och snygg etikett med det mesta av texten i metalic kopparfärg! Vi ser även destilleriets logga som såklart är Loch Ness Odjuret, även det i glänsande färg. Jag kan inte sluta att tänka på att etiketten är äggformad, undra om det var medvetet? De gjorde ivf helt rätt som valde mjuka former på etiketten, en kantig. etikett hade inte gjort sig bra med den konformade flaskan. Som pricken över i:et har den en glaskork, troligen min favoritkork på moderna absinter, får flaskan att kännas lite extra lyxig och går bra att återanvända!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Loch Ness Spirits
Alkoholhalt: 53%
KatergoriBlanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Skottland

 

Färg och Louche: Som du redan visste så är det här en blanche, helt kristallklar och tråkig, men det är så de ska vara. Men vad gör väl färgen när den har en så fantastisk louche som den här? Hade det här varit en dimma i London hade man fått ta med sig en eldkastare för att ta sig fram, och den kräver inte mer än en del vatten för att utvecklas. Riktigt tjusigt!

 

Doft: Direkt ur flaska luktar det verkligen blanche vill jag lova, malört, gräddigt och lite damm. Efter att stilla lagt sig till rätta i glaset har den dock inte mycket mer att erbjuda än alkohol, kanske lite malört på eftersläp också men jag kan inte vara säker. Vattnet luras lite och ökar doften något efter en del vatten, men sen sköljer det dock bort allt vad doft heter och jag blir lämnad kvar med en tämligen ointressant och nästan icke existerande doft.

 

Smak: Det första jag känner är smaken av sockerbit. Jag menar inte godiset och inte att den smakar sött utan den smakar faktiskt som en sockerbit smakar. Smaken är väldigt klen men det dyker upp lite malört fram mot slutet när jag sväljer den. Texturen är väldigt gräddig och len, och eftersom smaken är så mild blir den här absinten väldigt lättdrucken.

 

Sammanfattning: Det är inte alla absinter som tål den mängden vatten som jag tillsätter och Loch Ness är ett utmärkt exempel på det. Tack vare den låga alkoholhalten skulle den säkert kunna drickas med inte mer än 4 delar vatten, även av mig. Men det var ändå inte mycket som var intressant med den här, bortsett från den snygga förpackningen och den suveräna louchen. Jag skulle säga att 2 féer i betyg är helt rimligt.

 

Absinthe Loch Ness

1 Läs mer >>
Source: Lost Loch Spirits
 
 
 
Det är alltid kul att testa nya grejer, och idag har vi något för mig helt nytt i glaset: The Lost Loch Destillery´s Murmichan. Detta ska vara den första, och enda, skotska absinten, och eftersom jag inte kunnat hitta någon annan absint från Skottland så är jag benägen att tro på det. Needless to say måste den här avnjutas i kilt!
 
 
 
Den är döpt efter en fé (fairy) som man använder för att skrämma barn med i Skottland, men mer information om Murmichan (fén) kunde jag inte hitta. Jag har dock fattat att féer i skotsk folktro inte är lika söta och snälla som de kan framställas i våra älskade disneyfilmer utan lite mer som våra troll eller tomtar i svensk folktro. När man tänker på absint är väl Skottland vanligtvis ganska långt borta, men en mytisk fé var väl en perfekt koppling tycker jag!
 
 
 
Destilleriet använder vatten från Pannanich-källan/källorna, vatten som sägs ha helande krafter och avnjutits av såväl drottningar som tempelriddare. De är dessutom snälla och delar med sig av samtliga växter som använts i framställningen: Malört, rommersk malört, anis, fänkål, isop, tjärnanis, citronmeliss, mynta, citrontimjan, ljung, björnbärsblad och närproducerad honung. De 4 sista ingredienserna är lite otraditionella i absinttillverkning, men det ger en unik skotsk touch på det hela. Jag tycker det är en bra ide och hoppas att det här kärleksbarnet mellan Schweiz och Skottland inte kommer göra mig besviken.
 
 
 
Buteljerad i den korta och knubbiga flaskan som jag har börjat älska mer och mer, i mörkgrönt glas som sig bör när man buteljerar absint. På etiketten ser vi väldigt charmiga hörnen i keltiska mönster som talar både för det skottska ursprunget och ger en lyxig vintage-känsla till flaskan. Att det är blänkande guld mot en svart bakgrund påminner mig lite om Heritage´s etikett och bidrar ytterligare till vintage-känslan. I mitten har vi en lagom stor bild av en redheaded beauty, målad i en stil som skulle gjort Alfons Mucha stolt! Kopplingen till Skottland finns definitivt där, men absintglaset hon håller i, den lilla gröna fen och malörten i håret får oss att minnas att det är en absint vi har i flaskan och inte en whisky. Guldramen runt bilden och namnet "Murmichan" i stora, blänkande, gröna bokstäver håller stilen med resten av etiketten och resultatet blir en etikett jag skulle kunna tänka mig ha på väggen hemma. But enough talk, nu är det dags att få några skotska droppar i sig. Slàinte mhath!

 

 

 

Lagrad: Nej
Destilleri: The Lost Loch Distillery
Alkoholhalt: 64%
KatergoriAmber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Skottland

 

 

 

Färg och Louche: Det är helt klart en amber absint i min flaska, får mig att tänka på honungen de har haft i. Louchen är tyvärr väldigt svag och når sin topp efter ca 2 delar vatten.

 

 

 

Doft: Här hade jag hoppats på bra grejer, men när jag pracis hade fått absinten blev jag besviken. Den var vass, tjock och rätt otrevlig, men nu när den fått stå till sig några veckor så har den definitivt utvecklats till det bättre! Ur flaskan känner jag framför allt koda, men när jag hält upp den kommer det fram lite mer nyanser och det luktar... skog! Koda, trä, kanske en aning mossa? Det här (tillsammans med lite iskallt källvatten) känns väldigt Skottland och det var precis det här jag hade hoppats på! Alkoholen finns också här men den mattas av lite när vi får i lite vatten. Vattnet gör doften söt, lite mindre robust, men inte övervattnad. Jag inbillar mig att jag känner honungen bland alla skogsnoterna, granbarr och ljung finns också med. Inte dåligt!

 

 

 

Smak: Ljungen hänger med även här i smaken, malörten är också väldigt framträdande med sin tvåliga karaktär, och det finns lite honung här också. Inte den lenaste av absinter men inte överdrivet stickig och jag hade förväntat mig att känna av stjärnanisen mer. Något utvattnad kanske, inte så robust som doften och jag hade gärna velat ha den så.

 

 

 

Sammanfattning: Det här var inte någon traditionell absint, no sir, men den var väldigt nice! En underbar flaska och beskrivning som skapade stora förväntningar, och en doft som absolut levde upp till de förväntingarna. Ett underbart möte mellan Schweiz och Skottland! Den är inte den bästa absinten jag smakat men det var anorlunda och bjöd på en riktigt trevlig upplevelse, väldigt olik någon annan. Tror dock att den bör drickas med lite mindre vatten för att få lite mer OMPF! så jag rekommenderar kanske 4 delar vatten istället för 5. Jag kommer definitivt dricka ur den här och skulle inte skämmas över att bjuda på den, men det blir nog inte någon mer flaska efter det. Ångrar absolut inte att jag köpte den dock! Tre gröna Murmichans blir betyget idag!

 

Murmichan