0 Läs mer >>

Source: Absinth Depot Berlin




Today is Christmas eve! I know some of you out there hav the 25th as the main day for celebration, but here in Sweden we celebrate on the 24th. An what could be more appropriate then to celebrate with one of Matter Spirits' limited edition Christmas absinthes? Oh Matter Spirits, how Ive missed you!

 

In the late 2016 I tried my first (and their last) Absinthe Noel from Matter Spirits, and I loved it! For those who doesn't remember, between 2005 and 2016 Matter Spirits made an absinthe series called Absinthe Noel which they released just before Christmas (Noel/Noël is french for Christmas), although every year they used a different recipe. So far I’ve tried 2016 and 2015, and now it’s time to try the one from 2012. "How did I get a hold of this one?" you ask? Well, thanks to Hermann at Absinthe Depot Berlin I now have not just a bottle of the 2012, but also the 2013 batch! In fact, it’s my bottle showing on the picture here above, nr. 128 of 488 bottles in total. Hermann has helped me procure more than one limited edition absinthe that probably should have been sold out a long time ago. Thank you again Hermann!

 

I must say though, it doesn't look very christmasy O.o The braided border of the label, the angel and the font that brings an old bible to mind gives it more of an old greek feeling I think. It doesn't even say "Absinthe Noel" on the label, so if it wasn't that it actually says that it is their Christmas absinthe from 2012 on the back of the bottle, I'd have thought that I got the wrong bottle.

 

But now, it's time to uncork my present!




Aged: No
Distillery: Matter-Luginbühl
ABV: 68%
Category: Verte
Real/Fake: Real
Origin: Switzerland



Color and Louche: What I have in my glass is as yellow as apple juice, but I can see very distinct green pigments on the cork, so this absinthe was definitely a verte from the beginning, but it's 11 years old by now so maybe we can be a bit forgiving, wouldn't you say? The louche is unfortunately quite thin, and it reaches it's climax at about 3 parts water.




Aroma: When I open up the bottle and sniff, I find a very sweet aroma of caramel and vanilla O.o This was unexpected. Matter Spirits have added Christmas spices to the distillate, and although they don't specify what that is, I wouldn't expect vanilla. Could it come from the cork maybe? I pour a portion in my glass and take another good sniff, and although there is still a little bit of caramel left, mostly I can feel a lot of green herbs and a weak but distinct bitterness. I add a few parts water and now the character is more fruity than herbal. What the heck?




Taste: The taste is quite anonymous, very shy. Have I added too much water? It's nothing very special, I expected a real explosion of citrus, cloves, cinnamon and the like, but there is mostly just the regular absinthe herbs, and bearly that. The texture is oily, and the bitterness is prominent. Is it... salty? Yes, it is, like tasting tears. What the heck is this?



Final thoughts: This was... not what I expected. Not at all. Matter Spirits absinthes is usually an explosion of tastes and aromas, but this was so tame. I would really like to know what spices they added to this one, I really can't tell. The shift in aroma threw me a bit of balance, how can it go from sweet candy, to bitter herbs and then to fresh fruits? And what's up withe the saltiness, I've never felt that in an absinthe before. The whole experience screams "What the fuck?". Usually Matter Spirits' absinthes get a high rating from me, but today they get no more than a mere 2, and a big "WTF"-stamp. To save the day I'll go and pour myself a glass of the 2016 Noel, I still have some left.

 

Absinthe Noel 2012

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Oooooh goodie, the next absinthe from Aymonier! All their absinthes have been great so far, so of course I´m looking forward to testing this one! The name translates to "The Owl", and I don´t even need to use Googla Translate for that since I´ve made my own absinthe called "La Chouette Blanche" meaning "The Withe Owl". Also, there is an owl on the label >.< I would like to know why they chose an owl as the theme, but I can´t find any reference as to why anywhere.
 
 
 
By now you know that I´m not a big fan of their choise of bottle, it looks like a bearbottle with a twist-off cap. Not the sexiest packageing there ever was, but it´s really the content that counts. Aymonier never disapoints, their absinthes are made by hand, from their own grown ingredients (except for the anise), made in small batches and everything is organic. 

 

Aged: No
Distillery: Aymonier
ABV: 55%
Category: Blanche
Real/Fake: Real
Origin: France




Color and Louche: Every website I visit says that this is a verte, but I really can´t see any collor. Aymoniers absinthes really isn´t famous for their vibrant collors (they are famous for their taste), but to see the collor I had to add water to some of it and then compare it to undiluted absinthe with a white background. Point being, there is not much collor, and not much louch either, as you can see on the picture above.




Aroma: From the bottle it´s very sweet, mostly anise and wormwood, but also cold mint. This follows the absinthe into the glass (doesn´t really change) and the water motsly takes from the mint and highlights the wormwood. Not incredible, but it´s alright.




Taste: Yeah, there is a lot of wormwood, tastes quite soapy. Five parts water was a bit much, the taste gets thin and since it is just 55% ABV it really doesn´t need this much water. It feels... small. I tasted it again with 4 parts water and it was much better. I can feel a bitterness that I usually don´t find in Aymoniers absinthes, it´s not a lot, but it´s there. It´s suposed to be a bit spicy, maybe this is what I feel? The taste lingers on the tounge. The mouthfeel is very smooth, almost oily.



Final thoughts: I would describe this as a verte discuised as a blanche. The very thin collor foold me, the low alcohol content is typical of blanches/blues and I cant find the green herbs anywhere. It´s almost minty frech sometimes, and I half expect to se my breath as I expirate (like in the winter). It should definatly be had with a littel less (and really cold) water. The bitterness is slight, but it bothers me a bit, and that factors into the final score. La Chouette is not the finest of Aymoniers absinthes in my opinion, and it´s certainly not the most intence, but it´s still a good absinthe and nothing to be ashamed about. The score ends up at 2,5 green fairys.

Absinthe la Chouette

0 Läs mer >>
Source: Absinthe Depot Berlin
 
 
 

I think you know by now that I'm no stranger to tasting really crapy "absinthe", but this one in particular have been hard for me to get to, I think it has been sitting in my absinthe cabinet for about 2 years now and I haven't tried it yet. But today is the day, apparently. Today I'm going to try the King of Spirits. 

 

 

 

I doubt very much that this is a real absinthe. Of course you're not going to find a label on it that says "I'm a crapy, fake drink that shouldn't be allowed to be called absinthe! Buy me!", but there are certain signs. First of all, if I'm allowed to be a bit prejudiced, it's from the Czech Republic, the nation mother to most of the fake absinthes that I know of. Second, the label says that no artificial colorings are used, but it omits any information about destillation or it containing any artificial flavors, which is always a bad sign. Thirdly, they have put pieces of grand wormwood in the bottle, a sort of third, indefinite maceration. You don't use grand wormwood in the coloring process since it is too bitter, so this is bound to tase really bad I think. Finally, the producers promises "the ultimate kick" and "you will feel a certain kind of magic when you drink it". *facepalm* Further more, on the label it says "For experts only" (I'm not sure what defines an expert in this case, an alcoholic maybe?), "Pure natural liquor" and "Thujone: up to 10 mg/l". When they try to flash the thujone content it's always a bad sign, also, they cant be sure of the thujone content since they have put in additional wormwood that in itself contains more thujone. I'm guessing they chose 10 mg/l since that is the highest allowed limit in the United States, but most other fakesinthes claim to contain 35 mg/l since that is the highest limit allowed in Europe. For the cherry to top of this questionable sundae that is the King of Spirits Absinthe they put a picture of Vincent van Gogh on the label, a person that any absinthe enthusiast worth his salt knows shouldn't be the posterboy for absinthe. -.- Oh well, I bought it, might as well get this over with.

 

Aged: No
Distillery: L`OR-destilleriet
ABV: 70%
Category: Verte
Real/Fake: Fake
Origin: Czech Republic

 

Color and Louche: In the picture from the website (as shown above) the color is distinctly green, however, the bottle I got was a light shade of yellow, like the piss from a well hydrated person. The color is the same now as the day I got it so I wonder if it has always had this color and the picture is misleading (as in the case of Heritage from ALANDIA) or if it has actually been colored traditionally which has since been degraded? Again, the label says that it doesn't contain any artificial colorings so I guess I have to believe that it has been green once. I wonder if the bits of wormwood could have something to do with the yellowing of the color? Regarding the louch, it's really non-existent, nothing whatsoever is shown (yes, the picture above showes the absinthe WITH water). I find that this is often the case with fake absinthes so I guess this might be a blend of essences.

 

Aroma: Right from the bottle the first thing i notice is that nice-but-at-the-same-time-not-so-nice-smell of a permanent marker pen, there is also something almond-like and Grumme Grönsåpa (a Swedish soap). Same as with the permanent marker smell I DO like Grumme but not in something I'm about to drink! From the glass I get pretty much the same thing but now it's more of a hand disinfectant than a permanent marker. Let's see if a bit of water can save this, shall we? Water actually brings out a bit of lemon (which now makes it smell like Grumme Grönsåpa Citron), I also find some "Skolkritor" (a nordic licorice candy). My fiancee thinks it smells a bit like an XO pear-cognac but personally I don't smell it.

 

Taste: Hmm, there is some pear here, of course the soap, no practical licorice and... HA! HA HA! The bitterness stabs every tastebud I have while making the sound of Roberto from Futurama. HA HA! HA HA! Of course this is all thanks to the pieces of wormwood in the bottle.

 

Final thoughts: There is really not much nice to say about this abomination, every aspect of it was terrible. This might be more suited as a souvenir to look at then an actual drink. It reminds me of Euphoria, but that one at least had a full twig of wormwood in it and a nicer label, both of which makes it prettier to look at. So stupid to put grand wormwood in your absinthe bottle, it destroys it completely! Yes, this is not a good product to start with, but the bitterness from the wormwood REALLY made this hit rock bottom. Even if the absinthe itself was a Jade, it would taste foul if you put grand wormwood in the bottle. I didn't finish the glas, much less the bottle, I threw that one out. Is anyone surprised that it gets bottom grade?

 

King of Spirits Absin...

0 Läs mer >>

 

Source: Plateau Spirits




Today I´m trying out the latest nordic absinthe on the market: La Luna. It’s made in Sweden by the Tevsjö distillery (I actually pass it when going to my summerhouse) but is made for the Danish company Plateau Spirits. They chose the Tevsjö distillery (which by the way is no where near Denmark) because they make the best base spirit and only use local ingredients (compared to others that import less fine base spirit from Russia).



The reason why they chose to make an absinthe is that Tonny from Plateau Spirits really like absinthe and he also think that there is to many crapsinthes out there with artificial coloring etc. This is the first absinthe they make, they might make more but since they are a very small company and absinthe is expensive to make, they need this one to sell well if they are going to make another.



Let’s talk about the recipe for a moment. Something that make this absinthe really stand out from all other absinthes are some special ingredients: papaya, coconut and coffee beans. This might sound like an odd combination, especially in an absinthe, but Tonny says that when he make a new recipe it’s important that he makes something that nobody else is doing, and I think we could agree that no one in France would use papaya ;P We have seen coffee beans before, and that was not my favorite, but I think it’s fun when people dare to experiment a bit! In the coloring process it seems like he only uses lemon balm and he lets it soak for a long time, so I expect a lot of lemon in this one ;) Tony tried about 35 recipes before he was satisfied, so I think it’s safe to say that this absinthe should taste the way he want it to.



The bottle is like a shorter and bulkier version of the one Svensk Absint uses for their Opals. It certainly works well if you want a bigger label, I considered it myself for my absinthes, but unfortunately I think it’s… well… ugly. However, they made something pretty good out of it, the label is pretty big and has a black background that melts together with the dark glass pretty nicely. The black stopper in artificial cork tops it of very well. But let’s go back to the label, I REALLY like this one! As I said, black background ant the motive is drawn in gold. The motive has a very heathen vibe to it: snakes, eyes, crescent moons, flowers, stars and such. Usually I think I can describe the labels pretty well, but here the popular saying ”a picture says more than a thousand words” feels pretty apt. It is designed by a French tattoo artist, actually, all of their labels are made by tattoo artists, and mighty nice they are! Finally, the absinthe got it’s name from what is apparently sort of a nickname for absinthe. I´ve heard a lot of different names for absinthe during the years, but not La Luna (”The Moon”). Nice when you can learn something new! :P



One more thing before we get to the tasting, and this is a big reason to why I bought this: Earlier this year (2021) Plateau Spirits entered a big competition in San Diego, the SIP Awards. I've never heard about it but apparently it’s pretty big, maybe some of you have heard about it? They entered the absinthe category with La Luna and won Platinum, that’s better than double gold! The price is described as follows:

 
”Spirits that placed for a Platinum medal represent a distinguished class that earned exceptional marks from consumer judges. Platinum medal recipients are highly recommended to the public.”


I can’t say that an absinthe flavored with papaya, coconut and coffee would be my first choice, but after reading that I surely had to taste it. I mean, it really can’t be all that bad if the judges thinks this highly of it, right?




Aged: No
Distillery: Tevsjö Distillery (for Plateau Spirits)
ABV: 61%
Category: Verte
Real/Fake: Real
Origin: Sweden/Denmark



Color and Louche: The color is VERY thin, I’m not entirely sure what to compare it with. It has the nuance of fresh gras (or fresh lemon balm as it happens). I donat really get any louche, there are oil-streaks from the first drop of water, but when I’m done (and all the way through) the liquid is just as clear as it was straight from the bottle.



Aroma: When I pop open the bottle I can just feel the base alcohol, no herbs what so ever. Maybe a small hint of coffee? Unfortunately the glass doesn’t bring out any new notes, still mostly base alcohol. I start adding water, carefully sniffing the glass after each part but all I can find is the base alcohol and something slightly burned. If I use my imagination there might be something herb-ish at the end, but I’m not sure.




Taste: VERY little taste. There is the base alcohol again, and the sugar I’ve added, but then there is almost nothing else. I can’t detect any herbs, no papaya, coconut or even coffee. It’s just… blank. A bitter aftertaste makes itself known after I swallow, and it lingers for quite a while.



Final thoughts: This feels so weird to me, how can an absinthe with such good remarks taste so bad to me (and så little)? I honestly don’t get it. I wrote to Tonny and asked if I might have gotten a bottle from a bad batch or something, but he said that there is only one batch and I probably just don’t like the flavor profile. I have a hard time accepting that. I know that taste is subjective, but this is absurd. Based upon what I’ve tasted today I really can’t recommend this to anybody, but I’d be really happy to hear from anyone else that have tasted this, because I simply can’t believe that this is the same spirit the judges in the SIP Awards had. I´m very sorry Tonny, but I can’t give this anything else than 0,5, I really hope I’m wrong in this.

 

Absinthe La Luna

0 Läs mer >>
 



”With modern alchemy and old world magic, a new era of spirits is born.”

 

Today we are going to test something REALLY special, or maybe I should say unique (keep in mind though that this doesn't necessarily mean good)? I have tried A LOT of fake absinthes, but today we are going to tackle something really bad (as far as authenticity goes) the worst of the bad, the creme de la crap: Lyre´s Absinthe. ”What makes this absinthe worse than the other overpriced cocktails of sugars, essences and food colorings out there?” you ask? This one doesn’t even contain alcohol, it’s suposed to be an alcohol free absinthe (oh, the heresy!). I won't have to let this rest for a couple of months before I taste it, I doubt it will change character at all. In fact, it is not recommended that you drink this past 12 weeks after the bottle is opened (it might actually turn bad).



This ”absinthe is made by Lyre´s, a company that wants to do the impossible: make alcohol free spirits. Their slogan is ”Lyre´s, impossibly crafted non-alcoholic spirits”. Unlike with most of the other absinthes I review here, I won’t make a post about the distillery/company, partly because I’m not interested enough and partly because I doubt I’ll ever buy anything from them again. They seem to be stationed in England but they sell to a lot of different countries (Sweden included). I'm not sure if you can call an alcohol free spirit a spirit anymore, it seems like nut free nuts to me. But that’s their business anyway, and they have made a substitute for most basic spirits there is, making it possible to make a non-alcoholic version of pretty much any drink.



This time I looked up the profile of what I’m about to put in my mouth, something I don't usually do (I’m better baited with words like ”limited edition” or pretty labels). According to Lyre´s website it tastes of verbena, anise and other herbs, on the bottle they add licorice and lemon as well. Can’t help but to notice they left wormwood and fennel out. All in all it’s suposed to taste a bit candy-like. The description of the aroma I like better: licorice, anise, lemon, candy (!) and herbs such as nettles, fennel and wormwood (there we go). I also came across the list of ingredients used to make this:

Water, Sugar, Glucose Syrup, Natural Flavouring, Acidity Regulator (Citric Acid), Brilliant Blue Colour (E133), Stabiliser (Cellulose Gum (E466)), Preservative (Potassium Sorbate).



Now, let´s talk a bit about the packaging. This might be one of the most stylish bottles I’ve ever bought! The label is dark green (a bit darker than the drink inside) and the picture and text is made in gold. They are using stylish, vintage fonts and the corners are decorated in a swirling, pre-ban-like pattern, very fancy! The picture is almost as fancy, it’s a frog drawn in the style of one of the pictures you can find in antique medical-books. It (the frog) has a bowtie, a top-hat and is in the process of catching small green fairies *lol*. Around the neck of the bottle sits a neckless of the same dark green paper, displaying the symbol of the company: a bird (possible a peacock?) in a top-hat. There is also a lot of text on the label, but my favorite is the one I opened this review with. If this drink is half as tasty as the bottle is pretty, then this is better than a lot of genuine absinthe out there ;) Let’s have a taste!




Aged: No
Distillery: Lyre´s
ABV: 0.0%
Category: Verte
Real/Fake: Superfake
Origin: England



Color and Louche: As you red above, this color comes in a bottle and goes by the name of E133, aka ”brilliant blue colour”. Actually it’s just as blue as it is green and it´s thinner than DJ Qualls´ arms. There is absolutely no louche at all, but that’s not really a surprise since it doesn’t contain any oils.




Aroma: In Sweden we have a special toothpaste, it’s blue (brilliant blue?) and has a very famous comic book character on the packaging, a bear called Bamse. This toothpaste taste a bit like candy to make it more appealing to kids. This drink smells the same, maybe a touch of pear soda as well.




Taste: The taste is INCREDIBLY weak, like you dissolved a gummy bear in a liter of water. I had hoped that, if not good, at least it would be intense, but this little fairy-wannabe taste like it has been diluted with at least 15 parts water. It doesn’t taste the way it smells, I’d say it’s mostly pear soda but with less sugar and not sparkling. I wonder if that is a good or a bad thing? I could chug it all if it wasn’t for that about 10 seconds after I swallowed I get a spicy heat in my throat. That makes me think it wouldn’t be such a bright idea to down 0,7 liter at once, I might get a hole in my abdomen or spend the night in the bathroom, craping my intestens to oblivion.



Final thoughts: Lyre´s intent have been to do the impossible, to create alcohol free spirits, so that even people that doesn’t drink can join in the merriment of drinking. However, I’d say this is all about image, a product that let you say ”I drink, I just don’t drink alcohol”. You can go up to a bar and order a drink and be accepted in the environment without having to compromise your values. But guess what, you can do that without Lyre´s drinks. I feel this is a bit like mens hygiene products: it’s advertised ”for men” as to save our macho egos, but the stuff inside is pretty much the same as in women’s products or unisex products. This product says ”I’m no milkdrinker, I’m drinking booze, it’s just alkohol free”. Before I started drinking alcohol in the late 2015 I went with my classmates (during my university years) to bars and ordered a soda or a glass of milk. Yes, the milk earned me some amused remarks from the bartender, but since it normally wasn’t on the menu I got it for free (”Hello, my name is Fredrik and I'm a milkdrinker”). My point being that you can drink non-alcoholic without paying €27 for something that doesn’t taste anything like the spirit it is suposed to mimic. Hell, if you are worried about what other people will think, just order a Cola and say that it’s a Coke and Rum, or buy an alcohol free beer. I don't think that Lyre´s products are anymore spirits then any of all the soft drinks out there, but it sounds better and helps them sell their products. That doesn’t mean that you won’t like them though (by all means, try them), but don't fool yourself as to what you are drinking.

 

So, back to the drink. Of course I didn’t expect this to be anything like absinthe, but I had hoped for a stronger taste. I’m not sure if you know what Fun Light is? It’s a kids drink that is so concentrated that it should be diluted with 10 parts water before you drink it. I had hoped for this to be something like that, so if I didn’t want to drink alcohol I could still prepare it the same way you do absinthe, which honestly is a big part of the charm of drinking absinthe. I once had a ”sober inebriation” with Fun Light during my late teens, maybe I’ll tell you that story some time. The color was to weak, and looked very artificial, it didn’t taste anything like absinthe, it didn’t smell anything like absinthe and there were small, soft flakes swimming around in the bottle that made it look a bit dirty. I wouldn’t recommend this to any absinthe drinker, but you could always hand a glass or two to your kids. The Lyre´s absinthe gets a 0,5 rating from me and a fat WTF-stamp on the ass.

Lyre´s Absinthe

0 Läs mer >>
 
Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 

As I said before: I had a period when I ordered some "not great absinthes" and this is the next one in line for judgement: Pierre Ordinaire. The name naturally comes from the doctor that, according to some sources, invented the first absinthe recipe and later sold it to Henriette Henriod. However, most people I've heard discussing this agrees that this was not the case, Henriette Henriod (or the Henriod sisters) were the ones to invent the recipe and later sold it to Major Dubied who together with Henri-Louis Pernod commercialized it.

 

 

 

On the website it says that "it is made by hand exclusively from natural products", but it also says that it is pre-sweetened so I'm skeptical as to what that means. There is another version, simply called "Absinthe Ordinaire", that is stronger and not sweetened. Both are described as very bitter but Ordinaire more so. I'm gonna bet my sweet behind that this is a macerated fakesinthe and not a distilled one. Further more, they are bragging about the high thujone content and that is a sure sign that this product is not made by an absinthe enthusiast. Frankly, when people make that claim I wonder if there is any thujone at all in it, not that it is important. Regardless if this is distilled or not (I see your sweet behind and raise you a unicorn), it's probably not going to be the greatest of green fairies out there, maybe a little green goblin.

 

 

 

As you can see the label is covering almost the entire bottle, maybe they wanted it to look like it is wrapped in paper, I know some producers that are. The label has a green frame with the name and a green fairy, not the most inspired label, but far from the worst I've seen. A screw-on cap crowns the bottle, not the most luxurious choice but it suites the bottle just fine I think. But now, let's pop this cap and see whats inside.

 

Aged: No
Distillery: The Ulex-distillery
ABV: 55%
Category: Amber
Real/Fake: Fake
Origin: Germany

 

Color and Louche: This is suposed to be an amber, but mine is unmistakably a verte. The color is not super strong but has a nice shade of green, a very natural looking mix of lime and lemon (not like the picture from the website). I'm actually quite pleased with it. The louche is quite shy, the first thing I see is oil-streaks, but after about one part water I see some mist taking form and after 1,5 parts water in total it has reached it's climax. As I said, a bit shy and not super strong but enough for an absinthe I'd say.

 

Aroma: The scent from the open bottle mainly gives away anis, but there is a lot of alcohol that pricks my nose. From the bottle to the glass and now I can only feel the alcohol. I waited a bit to se if I'd find something more, but no. Adding water mellows the alcohol and now I find mainly citrus and a little bit of wormwood. No anis unfortunately. Might be this absinthe needs a bit less water because the scent is really faint by the time I'm done with it. Still this alcohol sharpness though...

 

Taste: Holly crap this is bitter! It starts quite innocent, but by Cthuhu that shit hits you later! My tongue scrunches up like a snail covered in salt, horrible stuff according to my taste. Can't say I detect very much apart from that, alcohol and sugar of course, but not much else. YUCK!

 

Final thoughts: I knew from the start that this was not a real absinthe and probably wasn't going to be great, but the louche and color gave me some hope (actually, before I tasted it, this seemed like a really decent fake absinthe). However, the taste really didn't live up to my standards and the strong bitterness convinces me even more that this is a macerated absinthe and not a distilled one. If Absinthe Ordinaire is even more bitter and have a higher ABV than this, I imagine it would be like taking the worst parts of this absinthe and cranking it up to 11, needless to say I won't buy it. It didn't cost me much though and some people really like a strong bitterness, and that is fine, just don't think that you'll get a traditional absinthe if you buy this. I'm going to pour this one out though (I just can't imagine this one getting better with time), and then go brush my teeth. This little goblin gets a singel green fairy from me today.

 

Pierre Ordinaire Absi...

0 Läs mer >>
 
Source: Absinth Depot Berlin
 Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 

I had a period about a year back when I bought samples of different fake absinthes, this is one of them. Although this one is a fakesinthe, it's suposed to be based on the traditionally made Vintage 1969 Montana Absenta. Why it's called Montana in the first place I have no idea.

 

 

 

It is sold in a variety of different bottles: from the smalest of 4 cl to the the largest of astounding 3 liters (!). It looks like the smaller bottles are made of glass, but the three liter bottle (you can see a picture of it above) must be made of plastic. When I was in the USA I saw three liter bottles of whisky and thought that this drink can't be good since they sell it in such big bottles (if it was good it would cost more and it wouldn't be lucrative to sell it in such large quantities), but they were sold in a bottle that was pretty much a bigger version of their original bottle. This one looks like a monstrous version of a pack of rapeseed oil from the store, or like something that would be sold to a fast food restaurant. I couldn't imagine anything less luxurious. My bottle in particular had a label that was coming off and felt (and looked) like it was printed on a €20 printer at home. Also, the metal cap kept coming of and it was barely more than balancing on top of the bottle. So far I'm not impressed with the presentation. 

 

Aged: No
Distillery: Destilerias Montaña S.A
ABV: 55%
Category: Verte
Real/Fake: Fake
Origin: Spanien

 

Color and Louche: Montana 55 has a intense yellow color that probably could be used to paint with. The louche is nonexistent throughout the whole process and I can´t even see oil-streaks.

 

Aroma: Straight from the bottle i smells like pizza dough, never found that in an absinthe before. This pretty much disappears when it's poured into the glass and I can only detect a very faint, oily scent that once again make me think of rapeseed oil. Water is added and only now can I find something of herbs here: a quite feeble aroma of anis. 

 

Taste: I can barely feel any taste at all after 5 parts water, only the oily texture and the sweetness from the sugar. Actually, the sweetness is overpowering, and when I say that it´s saying something. You probably shouldn't add any sugar to this, at all.

 

Final thoughts: While Spanish fakesinthes are seldom good, this was particularly bad. There is nothing good with it, louche, aroma, color, taste and packaging: all bad! If this isn't a crapsinthe of rank, then I don't know what is, I wouldn't use it in drinks or pancakes, much less drink it as is. I give it a rating of 1, and then I'm feeling generous. What saves it from a rating of 0,5 (the worst rating I can give) is that while it doesn't taste anything, at least it doesn't taste bad.

 

Absenta Montana 55

0 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
No, this is not another one from Zufanek (I wish it was though) like you might deduce from the bottle, this one is from the Combier Distillery in France. Not sure if I have seen anyone else useing these bottles exept Zufanek, exept for this one. You might know by now that I´m not too fond of this bottle, it looks like a grain silo, but Zufanek has given me some good associations. It´s made from dark glass, as a bottle containing a verte should, and it´s sealed with black wax (always a good choise in my opinion!). The label is not very styleish, it gives the impression of a medicinebottle, not a luxurious drink.You find the same wax and label on the smaller version of the bottle as well, but here the bottle is made in clear glass. A bad choise in my book.
 
 
 
"The Stubborn", "The Persistant" or "The Hard-headed" in English, although I can´t find any referense as to why they chose the name. In fact, I can find very little information about this absinthe apart from that it is naturaly colored and doesn´t contain any artificial flavourings. It does seem to have a unusually low ABV, vertes usualy have 70+ to help preserve the color better, but this settles on 62%. I imagine it will be a bit smoother because of that.
 
 

 

Aged: No
Distillery: Combier
ABV: 62%
Category: Verte
Real/Fake: Real
Origin: France

 

Color and Louche: The color is just as you see it on the picture above, the golden green color of herbs drying in the sun. There is not really anything wrong with it, but in this bottle it gives enhances the impression of a medicin. The louche is mediocre and it doesn´t take more than 2 parts water before it has reached its climax. I a big glas you can´t se through it, but if you just prepare enough for a taste (like I did) then you might see the bottom of the glass.



Aroma: When I take a sniff from the bottle I get a lot of alcohol and a green bitterness, like medicine, and I had wished for more sweet anise. This I get when I´ve poured it in the glass though, quite sweet and not a lot of alcohol. Usually it´s the other way around, it´s better from the bottle and gets worse once I´ve poured it. As I add the watter it mellows out but is still quite ample and the anise is still here, but as I add more water the wormwood asserts itself more and more. Not bad, not bad at all.



Taste: Not a lot of taste here, maybe I should have used less water? The taste is very well balanced though: just the right amount of bitternes, there is some anise to sweeten it and quite a lot of wormwood, and as I thought the texture is very smooth. But as soon as I have swallowed, about 95% of the taste disappears.



Final thoughts: In one (two) word(s) I would describe this absinthe as well balanced. It is certainly not a bad absinthe, just a little bit boring. It doesn´t stand out from all the other absinthes I´ve tasted (which is a lot) and it tends to drown in the masses. Also, the packageing is not great. I would have no problem recomending this however, just maybe use a bit less water if you are at all used to a little stronger alcoholic drinks, then you´ll get a bit more bang for your buck! Subjectivly I´d give it a rating of 2.5, but that might be a little unfair so lets say a 3 out of four, shall we? I´m glad I tasted it but I´m also glad I just bought a small bottle.

Absinthe L´entêté

0 Läs mer >>
 
Source: Absinthe Depot Berlin
 
 
 

Nu är jag äntligen tillbaka efter ett långt uppehåll (erkänn, ni trodde att jag hade lagt ner den här bloggen, eller hur?). Idag tar vi oss en titt på Kyle Absinthe från Bairnsfather-destilleriet. De skördar sin egen malört från de närliggande bergen och använder källvatten från bergen i produktionen. Pittoreskt och gulligt så det förslår! Tror inte jag har smakat något från det här destilleriet tidigare, tror inte att de är så stora i absintbranchen. De beskriver sin absint som en hyllning till pre-ban absint, men eftersom destilleriet inte verkar vara någon absintjätte så har jag svårt att se hur det påståendet kan vara riktigt. Det är första gången på nästan ett år som jag smakar en ny absint nu, och ändå har den här stått i vitrinskåpet bra länge.

 

 

 

Det ni ser här ovan är enlitersflaskan. Inte det mest inspirerade man har buteljerat sprit i, stor, i genomskinligt glas och med relativt liten etikett. Etiketten är dock rätt fräck: nakna brudar, en nosferatu-liknande figur med ett timglas och ett absintglas på sidan om. Ett väldigt snyggt kollage med gotisk touch, påminner mig starkt om bilderna från Kult-kortspelet jag spelade i yngre ålder (finns även som rollspel).

 

 

 

Det här verkar faktiskt vara en äkta absint, det trodde jag inte när jag köpte den. Man har massererat malört, anis, fänkål och koriander i sprit och sedan destillerat det hela. En mycket enkel absint men den stämmer in på definitionen av en äkta absint. Dock så ska jag säga att jag köpte den här för att den hade en cool etikett och fanns på sample-bottle, och min erfarenhet säger mig att ju flashigare etiketten är desto sämre är innehållet.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Bairnsfather Distillery
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: Färgen är inte mycket att orda om, det är en blanch och är lika klar som vatten. Louchen är mycket svag tyvärr och det behövs inte mer än knappt 2 delar vatten för att den ska nå sin topp. Ganska oinspirerande.

 

Doft: Flaskan och glaset bjuder på ganska mycket samma sak: lite malört, mycket koriander och egentligen ingen anis. Efter lite vatten blir doften starkare, det gillar jag, men den luktar fortfarande nästan bara koriander och efter ca 2 delar vatten blir doften svagare igen.

 

Smak: En väldigt onyanserad smak, absolut mest koriander och en tvålig eftersmak. Gillart inte.

 

Sammanfattning: Får man säga att det här var en lite mesig absint? Enkelhet i all ära, men med bara 4 ingredienser så tycker man att alla skulle vara närvarande och inte att drycken skulle domineras så hårt av en enda. Louchen och doften var inte heller så starka och mattades snabbt ut av mina 5 delar vatten, ändå är det just fördelningen 1:5 de rekommenderar. Jag drack faktiskt inte upp glaset jag tillrett, ville inte bryta mitt långa uppehåll med en (knappt) medelmåttig absint så jag gjorde ett glas Mansinthe som jag smuttade på medan jag skrev mina anteckningar. Vill dock ge dem en klapp på axeln för att de bemödat sig att handplocka malörten i bergen och faktiskt gjort ett destillat, en äkta absint, men att säga att det är en hyllning till pre-ban absint tycker jag de kan tala tyst om. Jag känner att 1,5 gröna feer i betyg är mer än rättvist.

Kyle Absinthe

1 Läs mer >>
Source: Celtic Whiskey Shop
 
 
 
Hapsburg, tillsammans med Père Kermann´s är den känd som den sämsta absinten i världen, the créme de la crap av crapsinthe. Den måste ju bara provas!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Hapsburg
Alkoholhalt: 72,5%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Fake
Land: Italien

 

Färg och Louche: En riktigt giftig färg, ser ut som att jag har kryptonit i glaset. Naturligtvis är den inte naturligt färgad utan det är kontgjorda färgämnen i den här. Louchen är icke existerande, den finns verkligen inte alls. Det enda jag ser är några blygsamma oilstreaks, men de försvinner snabbt.

 

Doft: What is this? Ur flaskar det faktiskt trevligt, inte som bra absint, men som ett gott godis. Doften är söt och jag hittar tydlig anis och kanel. När jag häller upp den blir alkoholen mycket mer promenent, men jag hittar fortfarande lite anis. I med några delar vatten så slår karaktären om helt och hållet till en grön beska och den söta ansien är som bortblåst. Men när resten av vattnet är tillsatt har anisen och kanelen kommit tillbaka.

 

Smak: En len textur, lättdrucken men den känns ändå inte riktigt blaskig. I början känner jag som hastigast lite kanel och anis, sen går den över till molipect istället som lämnar en bäsk och otrevlig eftersmak på tungan.

 

Sammanfattning: Nu ska jag säga något man absolut inte får säga: Jag skulle hellre ta ett glas av den här än ett glas Tarragona från 60-talet. Efter allt skit jag hört om den här blev jag positivt överraskad, den är som en blaskig och lenare Abtshof 66. Missförstå mig inte, den är direkt oduglig som absint, men som dricka finns det värre. Med mycket socker är den helt drickbar och smakar snudd på lite godis. Jag ger den 1,5 av 5 i betyg, mer än vad jag trodde den skulle få.

 

Hapsburg Classic Absi...

0 Läs mer >>
Source: ALANDIA
 
 
 
Jag hade inte tänkt att köpa så många fler Guy-absinter eftersom de är så milda och smakar så likt varandra, men den här absinten är fatlagrad i 5 år så det här skulle kunna bli något väldigt anorlunda! Basen är 60%ig Francois Guy som efter 5 år på ekfat har landat på lite mildare 55,4%. Det är dock märkligt att den här inte kostar så mycket mer än Guy´s andra absinter, det bådar inte gott.
 
 
 
Namnet kommer givetvis från destilleriets grundare: Armand Guy, och etiketten har en bild på honom på framsidan. I övrigt används samma flaska som Guy alltid kör på till sina halvlitersbuteljeringar, enkel men elegant. Tråkigt nog kör de även med plasttopp på korken, hade nog hellre tagit en fakekork med trätopp. Oh well, jag ska inte bråka för mycket än, vi måste väl smaka först?

 

Lagrad: 5 år
Destilleri: Armand Guy
Alkoholhalt: 55,4%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Det här är en riktigt brungul amber, precis vad jag hade förväntat mig! Louchen är dock klen och behöver inte mer än 1,5 delar vatten för att kika fram. Så kan det vara med absinter med en alkoholhalt runt 50%, men Guy´s absinter brukar ju ha en så tydlig aniskaraktär att jag hade nog förväntat mig en lite starkare louche.

 

Doft: Yum yum yum, ur flaskan luktar det sött av vanilj och fudge, det har vi den långa lagringstiden att tacka för! Alkoholen är tydlig när jag hält upp absinten, men jag känner också tydlig mörk choklad, och det är också det vi slutar med efter att ha droppat i vattnet. Vanilj, fudge och mörk choklad, kan det bli annat än bra?

 

Smak: Va falls? Jag känner nästan inget alls av fatet, vilket är konstigt efter 5 år. Det ända jag känner är den vanliga Francois Guy, det är nästan som att den aldrig hamnat på fat. En väldigt mild smak där anisen dominerar säger att jag troligen borde nöjt mig med 4 delar vatten istället för 5. Den är len och lättdrucken (läs mesig), men det är ju inte det jag vill ha!

 

Sammanfattning: Hur bär man sig egentligen åt för att lagra en så tam absint på fat i 5 år och nästan inte få någon smak på den? Som alla absinter från Guy-destilleriet har den en tam smak med anis i fören, relativt onyanserad och ointressant och man gör klokt i att spara på vattnet. Jag hade verkligen hoppats på något mer här, men nu förstår jag varför den inte kostade så mycket i förhållande till de andra guy-absinterna. Den får inte mer än 3 féer, och det är illa för en absint som snart är skolmogen.

 

Absinthe Armand Guy

0 Läs mer >>
 
 
 
Efter att vi gjorde mina absinter fick Magnus på Uppsala Destilleri ta del av de tips och råd som jag själv fått av Svensk Absint AB, och han tillämpade dem på sin egen absint. Nu har jag kommit över en flaska av den nya versionen och det ska bli spännande att se hur den skiljer sig från den första.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri AB
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: En betydligt starkare färg än den förra, riktigt klargrön, men jag tycker fortfarande att den är lite i det svagaste laget. Louchen är inte heller så imponerande, tyvärr, och efter 2 delar vatten blir den bara svagare.

 

Doft: En väldigt distinkt och söt doft, dock inte speciellt absintlik. Vi har tvål, citrus och fänkål, vilket tillsammans blir lite av ett rengöringsmedel. Jag hittar vad jag känner igen som romnoter (även om jag inte är någon romkännare) men främst av allt tycker jag att jag känner grumme grönsåpa. Grumme luktar riktigt gott men det tillsammans med rengöringsmedel är inte vad jag vill ha i mitt glas. Det gör faktiskt ingen skillnad om jag luktar ur flaskan eller glaset, dofterna är väldigt lika. Efter att jag börjar droppa i lite vatten så försvinner flera nyanser och det jag slutar med är mest tvål och citrus.

 

Smak: Jag känner den tvåliga citrusen som jag känner igen från doften, och även romnoterna har följt med till smaken. Känner (nästan) ingen lakrits though, det måste vara fattigt på anis.

 

Sammanfattning: Smaken är väldigt unik, men jag hade inte gissat att det var en absint jag drack om jag fick den utan att veta vad det var. Jag vet att Magnus blev lite förtjust i korrianderfröna jag hade i min absint så det är nog de som står för citrussmaken här. Jag vet inte om han tog till sig det där rådet att öka på med anisen, för jag hittar inte mycket lakritssmak här. Sen undrar jag om han använt bassprit som är återvunnen rom, för jag tycker att jag känner det i både doft och smak. Jag är glad att jag fick chansen att smaka den här absinten, men jag tror att det kommer dröja innan jag druckit upp flaskan. Den får 2 av 5 féer, den är annorlunda från den första versionen men inte jättemycket bättre.

 

Mad Distillers Absint...

1 Läs mer >>
Source: Loch Ness Spirits
 
 
 
Nu har jag hittat ännu en absint från Skottland, det är Skottlands andra absint (den första var Murmichan får The Lost Lock-destilleriet) och deras första blanche. Jag brukar ju inte hurra över blanches, men Murmichan var ju ingen vanlig verte, så kanske det här inte är en vanlig blanche? Absinten innehåller även enbär från Loch Ness-området, något som destilleriet är väldigt stolta över (de verkar vara välkända/berömda enbär). De odlar även egen malört (vilket de också är stolta över) och tar vatten från en egen källa, samma vatten som utgör Loch Ness. Den är baserat på ett gammalt recept, men de har såklart satt sin egen prägel på det. Absinten görs i små batcher och från den första (som jag har en flaska ifrån) var det bara 100 flaskor som såldes.



Jag blev lite smått kär i flaskan också, den är en riktig beauty. Den har lite av en konform vilket jag inte är så förtjust i vanligtvis, men den har en enkel och snygg etikett med det mesta av texten i metalic kopparfärg! Vi ser även destilleriets logga som såklart är Loch Ness Odjuret, även det i glänsande färg. Jag kan inte sluta att tänka på att etiketten är äggformad, undra om det var medvetet? De gjorde ivf helt rätt som valde mjuka former på etiketten, en kantig. etikett hade inte gjort sig bra med den konformade flaskan. Som pricken över i:et har den en glaskork, troligen min favoritkork på moderna absinter, får flaskan att kännas lite extra lyxig och går bra att återanvända!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Loch Ness Spirits
Alkoholhalt: 53%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Skottland

 

Färg och Louche: Som du redan visste så är det här en blanche, helt kristallklar och tråkig, men det är så de ska vara. Men vad gör väl färgen när den har en så fantastisk louche som den här? Hade det här varit en dimma i London hade man fått ta med sig en eldkastare för att ta sig fram, och den kräver inte mer än en del vatten för att utvecklas. Riktigt tjusigt!

 

Doft: Direkt ur flaska luktar det verkligen blanche vill jag lova, malört, gräddigt och lite damm. Efter att stilla lagt sig till rätta i glaset har den dock inte mycket mer att erbjuda än alkohol, kanske lite malört på eftersläp också men jag kan inte vara säker. Vattnet luras lite och ökar doften något efter en del vatten, men sen sköljer det dock bort allt vad doft heter och jag blir lämnad kvar med en tämligen ointressant och nästan icke existerande doft.

 

Smak: Det första jag känner är smaken av sockerbit. Jag menar inte godiset och inte att den smakar sött utan den smakar faktiskt som en sockerbit smakar. Smaken är väldigt klen men det dyker upp lite malört fram mot slutet när jag sväljer den. Texturen är väldigt gräddig och len, och eftersom smaken är så mild blir den här absinten väldigt lättdrucken.

 

Sammanfattning: Det är inte alla absinter som tål den mängden vatten som jag tillsätter och Loch Ness är ett utmärkt exempel på det. Tack vare den låga alkoholhalten skulle den säkert kunna drickas med inte mer än 4 delar vatten, även av mig. Men det var ändå inte mycket som var intressant med den här, bortsett från den snygga förpackningen och den suveräna louchen. Jag skulle säga att 2 féer i betyg är helt rimligt.

 

Absinthe Loch Ness

0 Läs mer >>
Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 
Nej men, vad är det här för något? Den ser ju jättemysig ut, är det en magisk lyxabsint levererad från de schweiziska bergen av en enhörning? Nope, det här är en riktig fake, det står till och med på etiketten vad den innehåller och det är alkohol, vatten, essenser, och socker. "Men Feddooh, varför skulle du köpa en sån här fake?" undrar kanske du då. Well, jag fick smaka på den i affären jag köpte den i, och då tyckte jag att den smakade ovanligt gott för en fake. Jag fick den till ett riktigt bra pris och dessutom är det en absint som jag inte har sett säljas någon annan stanns. Jag är inte rädd för att testa dåliga absinter utan vill hellre testa så många som möjligt. Det finns så många andra bra absinter som jag kan köpa när som helst via nätet, så då tar jag de mer ovanliga när jag väl hittar dem.
 
 
 
På hemsidan går den under namnet "Emile Coulin", men det är inte vad som står på flaskan. Där står det Boisson Spiritueuse Absinthe så det är det jag kallar den här. Emile Coulin är dock namnet på destilleriet som har gjort den, ett franskt destilleri. Jag frågar mig varför Frankrike skulle göra en så här fake:ad absint men kommer inte fram till något bra svar. Om vi tittar lite närmare på etiketten så ser vi dessutom att den på min flaska och den på hemsidan inte stämmer överens heller. Undrar om de har ändrat lite mellan olika batcher och att jag antingen har en lite nyare eller äldre version än den som visas på hemsidan? När jag googlar runt hittar jag samma absint men med en ny etikett på nästan varje sida jag kollar, så de verkar inte riktigt kunna bestämma sig för hur den ska se ut.
 
 
 
Om vi frångår etiketten ett tag och fokuserar på resten av flaskan så måste jag säga att den är riktigt tjusig! Ser ut att funka perfekt som tillhygge om man hamnar i ett barslagsmål någon gång ;P Ser ut som en väldigt gamal modell av vinflaska och den påminner mig om de gamla karafferna för isvatten som man haft till absint. Jag tror att det fortfarande finns flera av dessa (fast i nyproduktion) att köpa på flera absintsidor. Flaskan är i mörkt glas, är försluten med en vinkork och sist av allt förseglad med rött vax. Man kan säga att den är lite motsatsen till Aymoniers absinter: Den har en riktigt mysig flaska, men innehållet är av lägre kvalité.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Emile Coulin
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Fake
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Det här är en blanche, jag bara antog att eftersom den kom i en flaska av mörkt glas så skulle det vara en verte, men där ser man vilka fördommar man kan ha. Den har en helt ok louche, lite över medeltjock skulle jag säga, och det behövs ungefär 2 delar fatten för den att nå sin fulla potential.



Doft: Ja men, här har vi den där härliga doften jag minns från Tyskland! Flaskan bjuder på en söt och smörig doft av anis. Det finns en liten ton av sötmandel här också, det luktar mer godis än absint, men det är helt ok. Tråkigare blev det när jag hält upp den i glaset, då luktar det bara spritpenna O.o Jag fortsätter med att droppa i lite isvatten och då försvinner spritpennan och ersätts av anis istället. Den är väldigt len men doften är väldigt svag hela vägen igenom.




Smak: Den här var väldigt smakfattig, och det är jag lite tacksam för, den är nämligen väldigt besk och smakar liksom... plastigt. Jag mins INTE det här från när jag provsmakade den i Tyskland. Den har en väldigt oljig och len textur, men det är väl det som är det bästa med den tror jag. Anisen finns där och även lite kokosliknande, ungefär som palsternackans växtsaft (men jag tvivlar på att det är någon som har haft i det i den här absinten, den är frätande när den kommer i kontakt med solljus).



Sammanfattning: Den här smakade verkligen inte som jag mindes den, antingen har jag fått en annan absint eller så hade de något magiskt vatten i Tyskland. Jag vet inte om det är för att jag vet att det är en fake, men den smakar liksom plastigt och konstgjort. Om essenserna som använts tagits fram genom masserering så kan jag förstå bäskan, man får med de bittra ämnerna från malörten när man massererar men inte när man destillerar. Riktigt tråkigt det här, men som tur är så betalade jag inte så mycket för den. Jag skulle inte bjuda på den här eller rekommendera den, troligtvis kommer flaskan som jag har få stå väldigt länge i mitt vitrinskåp. Den får 1,5 i betyg.

 

Boisson Spiritueuse A...

1 Läs mer >>
Source: ALANDIA
 
 
 
Det här är det senaste, och troligen sista, tillskottet till Duplais-serien från Matter Spirits. Jag var ju inte så jätteförtjust i Duplais Verte, men den här har ju legat och gottat sig på ekfat i 3 år. Japp, du hörde rätt, vi har fått en till fatlagrad absint från Matter Spirits och om man tänker tillbaka till Brevans A. Crowley så kan det här bli riktigt spännande! Jag blev lite till mig och köpte 2 slaskor på engång, om det här skulle bli en ny A. Crowley så gälde det att hålla sig framme innan de tog slut. Jag fick nummer 33 och 57 av totalt 418 flaskor, får se om den andra är värda att spara.
 
 
 
Flaskan är samma gamla going som Matter Spirits brukar använda: Lång och smal, mörkt glas, naturlig kork, the whole shebang! Etiketten är återigen designad av David Tibet och jag tycker inte att den är alldeles för olik den han gjorde till Duplais Verte. Den här heter "Cats giving birth"... för det syns såååå många katter på den här etiketten. Artists can be wierd.

 

Lagrad: 3 år
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En tydlig grön färg, precis som orginalet, men med en märkbar guldfärg. Efter 3 år hade jag räknat med en betydligt gulare färg, men den går definitivt in i verte-kategorin. Jag minns att jag tänkte likadant om A. Crowley. Måste ha varit ett trött fat man lagrat det på. Louchen skulle jag säga är över medel och når sin topp efter ca 2 delar vatten. Den tar form i hela glaset på en gång istället för att börja i botten, och den har inga oil-streaks heller.

 

Doft: Ååååååh mamma, this is the stuff! Jag drar ur korken och ur flaskan kommer en ljuv parfym av anis, vanilj, fudge, gröna örter och nästan en honungslik sötma! Riktigt nice! Alla de här dofterna finns kvar efter att jag hält upp absinten, men de är väldigt mycket i bakgrunden, som den tunna färgen på en aquarellteckning. I förgrunden hittar vi alkohol och väl mogna päron! Det är som godis det här! I med 2 delar vatten som förstärker doften ordentligt, men ändrar den inte. Efter de resterande 3 delarna har doften blivit svagare men nu känner jag betydligt mer anis. Låt oss se hur den här underbara skapelsen smakar!

 

Smak: Hmm, den skulle nog må bra av 0,5 eller 1 del mindre vatten. Jag får en bra balans mellan anisen, fänkålen och malörten, men jag känner ingen smak från fatet. Den har blivit lite rundare med åren tillsammans med eken, men inte så mycket mer har hänt i smakväg. Den är len och fin i texturen, men min tunga domnar av lite. Har man använt stjärnanis i den här absinten?

 

Sammanfattning: Den har inte blivit jättepåverkad av fatet kan man väl säga, trots de 3 åren. Den har verkligen en doft att försvinna i och det är verkligen det attributet som gynnats mest av lagringen. Smaken däremot har stått emot tidens tand en hel del och bjuder inte på så mycket överaskningar. Jag hade nog förväntat mig en ny A. Crowley men det var inte vad jag fick. Allt som allt är det en bra absint, men den är inte jättebra och jag trodde den skulle vara mer spännande. Det får bli 3,5 gröna féer idag för den är fortfarande bättre än orginalet.

 

Absinthe Duplais Vint...

1 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
Corvus är mitt senaste tillskott från Tyskland, den produceras av Feller-destilleriet i mycket små batcher så det är snudd på att man kan kalla den för limited edition. För de som är lite rostiga i sin latin betyder corvus kråka och är också namnet på hela familjen av korpfåglar (korp ex. är corvus corax). Lite senare bytte man namnet till Cornix istället, Cornix är enligt grekisk och romersk mytologi en tjänare till Minerva (romersk mytologi). En dag bestämde sig Neptunus/Poseidon för att förföra henne, när det inte gick försökte han istället våldta henne (gudar är så ädla). Cornix lyckades dock fly och gudinnan Atena (grekisk mytologi) förvandlade henne till en kråka för att hjälpa henne. Jag vet inte om tillverkarna har någon speciell tanke med namnet eller om de bara ville ha ett coolt namn. Korpfamiljen ska även ha inspererat designen och med det antar jaf att de menar att de gjort flaskan svart. Det finns inte mycket i den beskrivningen som skriker kvalitésabsint så jag nöjde mig med en liten flaska på 4 cl den här gången. Let´s see what it can do.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Feller
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Eeeeeeeeh, en väldigt svag, gulgrön färg, inte så imponerande. Louchen är inte heller mycket att hänga i en julgran, väldigt svag. -.-

 

Doft: Jag behöver inte sätta nosen speciellt nära flaskan innan doften letar sig in mina näsborrar. Det luktar snus, men det har jag lärt mig kan försvinna om den får stå ett tag, så var dock inte fallet här >.< Den blev betydligt trevligare när den hamnade i glaset, lite blandning av parfym och godis, typ vattenpipstobak med äppelsmak. Vattnet ökar först på tvålen, men snart letar sig anisen fram istället och i slutändan är doften väldigt söt. Inte så pjåkigt.

 

Smak: Hmm, smaken är väldigt mild. Får lite mentoldomningar på tungan, alkoholstickningar och lite bäska. Väldigt lite anis. Den är inte särskilt bombastisk och tar inte mycket plats, men är inte heller speciellt deskret och lättdrucken, vilket ligger den lite till last i mitt tycke.

 

Sammanfattning: Det här kändes inte riktigt som en helt genomarbetad produkt, ser den lite som ett första eller andra försök från någon som vill göra sin egna absint. Den hade definitivt gjort sig bättre med lite mer färgningsväxter, och/eller kanske ett halvår på fat? De gjorde ivf inte en svart fakesint för att spela mer på corvus-temat. Den hamnar på en 2:a i betyg.

 

Corvus/Cornix Absinth