2 Läs mer >>
 

 

 

 

Soon after OSS was implemented, absinthes.com (owned by the Rueverte company in Germany) started with great sales on their products. First they had 25% on all their Swiss absinthes and later 25% on all their french absinthes (or maybe it was the other way around), to bad for me who couldn't buy from them anymore, but that's life. Not long after, however, they went bankrupt. I guess it was too hard a blow to their business to lose the rest of the world as a customer, absinthe is after all not as popular as whisky for example. I wanted to believe that after a while someone would find away around this roadblock and everything would be as it was before, but apparently not. But we still have ALANDIA and some other, smaller vendors left.

 

 

 

"At least it is not as bad as it could have been" I thought. "I managed to stock up on some of my favorites before it was too late, and we still have Grön Opal in Sweden, the best of them all. I contacted Systembolaget (the Swedish alcohol monopoly) to figure out how to order a few bottles (ordinarily you can just buy them in store in Örebro). They said that I had to place an "privatimportsorder" (order for private import). I thought that was strange since that is usually used to order products from outside Sweden, and the distillery is only a few hours away, but I did as they said. After a few weeks I got a mail saying that they hadn't been able to reach the distillery and that I wouldn't get the bottles I ordered. I called every Systembolaget store in Örebro and they said that none of them had had Grön Opal for a long time and that it was not in their sortiment anymore. So I contacted Mikael Norell, CEO of Svensk Absint AB, and asked him about it. He explained that since a couple of years back Systembolaget didn't want to sell their absinthe since it was "not an interesting enough product" and so they have only been selling to Rueverte. But now that Rueverte is no more they aren´t able to sell their absinthe at all! Well, a major FUCK YOU to Systembolaget!!! They have turned away Grön/Vit Opal and the Jade absinthes (which have all been in their sortiment before) but are still keeping crap like Pére Kermann, Ditch Twisted Ritual and La Fée. I'm so furious that if you shoved some coal up my butt I'd crap out a diamond!

 

 

 

Mikael told me that it is still possible to order absinthe from them via "privatimport" but you will have to order at least 2 bottles at the time since there is simply a shitload of work for them to do (paperwork wise) for every order. You (as a buyer) will also have to pay an extra fee to Systembolaget for this: Of course you have to pay for the absinthe itself (that's a given), and then you'll have to pay the shipping from the distillery to whatever Systembolaget store you want to get it from (which you don't have to do with other spirits within Sweden, but OK) and the Systembolaget makes you pay an ADDITIONAL fee to them for doing ABSOLUTELY NOTHING! Mikael gave me an example: If you order 2 bottles of Grön Opal, that amounts to 1045 kr including shipping (522,50 kr/bottle), but you´ll have to pay 1464 kr for them. That's more than 400 kr (almost another bottle) for Systembolaget to do ABSOLUTELY NOTHING! When confronted with this information, Systembolaget gives no explanation for this.

 

 

 

So for all of you thirsty swedes out there: you can still order some of the best absinthes in the world, but you have to do it through "privatimport" as I said and pay Systembolaget money they don't deserve, but it is at least possible. I will place an order within the coming days, but I will also contact Systembolaget, telling them what a great product they can get in their sortiment, ask them to put it back on their shelves (at least in Örebro) and tell them to ditch the crap they already have. And if you are a true absinthe lover living in Sweden I think that you should do the same! I would absolutely HATE to see Svensk Absint go out of business, the absinthe world would be much poorer for it. So know that you can still order it and please, give Systembolaget a piece of your mind while you're at it.

 

All the best!

Absinthe extinction!

0 Läs mer >>
 
 
 
Today we are going to talk about the whole OSS situation that was introduced earlier this summer, and if you live in the EU and use to order absinthe from, lets say Germany, then you will undoubtedly have heard about it. I must say it is not crystal clear to me since I´m not schooled, nor interested, in economics or international commerce, and I can´t say that I´m very well red on the situation BEFORE the OSS was implemented. I have made research about this since the end of June but it is kind of complex and for someone that don´t have any knowledge beforehand it is a lot to take in and understand. But I will explain it as I have come to understand it and you are welcome to correct me in the comments if I´ve got something wrong. And as I said, this is a quite complicated subject so I will narrow my discussion to alcohol, and in perticular absinthe.
 
 
  
OSS stands for "One Stop Shop", why they chose that name I have no idea. Basically it has to do with the registration and collection of Value Added Tax (VAT) when businesses in the EU sell to private individuals in another EU country (and no, the European Union is not a country, as a lot of Americans seems to think, it´s a union of countries). As I understand it, merchants have earlier had to declair VAT to every single country they sell to, and when it reaches that country´s threshold (earlier €35 000 - €100 000 anualy depending on the country) the merchant will have to pay VAT according to that county´s regulations instead of their own. What happens now is that by registering through this new OSS system you will have to pay VAT for each country you are selling to as long as you are selling for more than €10 000 in total each year, to all countries combined, not just that specific country. What´s more, before there were a "floor value" on goods, and if the value of the product was lower than this then you didn´t have to pay VAT at all. I imagine that has been a loophole up until now, sellers registering the value of their products under this "floor value" (even though it might not be) to avoid paying VAT? However, that "floor value" is now gone and you have to pay VAT on everything that is sold, no matter the price.
 
 
 
I havn´t red-up about this part, but as I understand it, this new reform won´t effect the trade BETWEEN COMPANIES within the European Union, for example if a producer wants to sell to a resturant or Systembolaget (the swedish alcohol monopoly). I imagine there is seperate regulations for that.
 
 
 
 
I think that the benefit of this is supposed to be that it will be easier for online businesses to report their taxes, and at the same time it will be easier for the authorities to verify that everyone is paying what they should (wich might not have been the case up until now). As I understand it, some merchants doesn´t always register VAT to the country they sell to, and the OSS is a way to make sure they DO pay their taxes. This process will, to some extent, be automated which is supposed to make the whole process easier for the merchant (different rates, rules and regulations all over the EU can be confusing).
 
 
 
In practice this means that to us absinthe lovers in the European Union it will get harder to buy absinthe since companies like ALANDIA and absinthes.com has stopped selling to other EU countries (although, since absinthes.com has a French branch as well they will still be abel to sell to France). Me and my Swedish fellows will have to order from other countries outside the EU (which can be very expensive) or from Systembolaget, and they don´t have a lot to choose from. Although, in practice we should be abel to order from ALANDIA and absinthes.com TROUGH Systembolaget, but then the shippingcosts will be €150 minimum according to Systembolagets website. I wouldn´t be surprised if there will be a decrease in business between the European countries (as we have seen with the German alcohol companies), which I can only deduce means that there is many companies that didn´t register VAT correctly before July 2021. Or am I wrong? When you place an order at ALANDIA or absinthes.com you DO pay VAT, I think it was 19%, but in Sweden the tax is significantly higher. I also wonder: there shouldn´t be a problem to sell to countries that have a lower VAT than your own country, right? I mean, for Sweden with (one of) the highest alcohol taxes in all of Europe, we would have to pay less tax if we exported our alcohol instead of selling within our borders, no?
 
 
 
Other variables that is sure to effect all of this could be where your products are stored/sent from, where is your business situated, local tax-regulations and so on, but I´m not versed in this so I´ll not dive any deeper into this. The OSS is also not effecting only the businesses that sell alcohol, but I´m not going to talk about other businesses since I´m not that well red-up, and this is a fucking absinthe-blog.
 
 
 
One thing that I´m quite sure of is that people will try to find loophols or try to circumvent these new regulations somhow, people tend to work very hard if they think they can save a buck or two. I really hope that in wichever direction this whole thing goes, that we will be abel to buy absinthe from other EU coutries again in the future. I also hope that the companies selling absinthe in Europa won´t loose too much business and that they will still be there in the future if/when we are allowed to buy from them again. I placed a BIG order right before July so I should be fine for the foreseeable future, but there is always new absinthes avalible on the market and I kind of want to test them all.
 
 
 
This might not be the most reliable sourse about the OSS regulation, but I wanted to write something about it because of how it effects the absinthe community in the EU where I live, and if you want to learn more I encourage you to do more research on your own.
 
All the best!

OSS

0 Läs mer >>
 
 
 
 
Ok, I know it´s over a year since I talked about translating my blog into english, but to be honest I havn´t put much effort into the blog since then. Some texts have been translated, I will update them presently and I´ll continue with the texts in the "Miscellaneous" (previously "Allmänt") category untill they are done. Also, all new texts will be written in english as well, hope you´ll forgive the confusion this might bring.
 
All the best!

Translations

2 Läs mer >>
 
 
 
Idag fortsätter vi att prata om relegaliseringen av absint, men idag kommer vi fokusera på Amerika och framför allt USA.
 
 
 
Vi börjar på 70-talet då det fortfarande produceras absint på Cuba (där den aldrig varit olaglig) som smugglas till USA. Som vi pratade om sist så har man börjat kolla lite närmare på tujonet och fått för sig att det ska ha liknande egenskaper som THC som finns i kannabis. Detta har dock blivit motbevisat i moderna studier.
 
 
 
År 1999 blev absint lagligt igen i Brasilien (så alla kunde ringa in det nya milleniumet med den Gröna Féen om de ville!), MEN i Brasilien får man inte sälja sprit starkare än 54% så det är inte all absint som kan säljas där ändå. Dock går det tydligen att hitta starkare sprit än 54% på vissa restauranger, fattar inte riktigt vilka regler som gäller där.
 
 
 
När vi sedan går in på det nya milleniumet så var det i huvudsak 2 stora företag som fick absint legaliserat igen, det ena var schweiziska Kübler som hade spelat en viktig roll i legaliseringen i Schweiz, och det andra var Veridian Spirits. De jobbade inte tillsammans utan mer parallellt med varandra, Kübler startade dessutom några år innan Veridian. Veridian Spirits startades av bland annat en advokat som nu gjorde det till sitt uppdrag att göra absint lagligt igen. Han skulle komma att sammarbeta med Ted Breaux, läs mer om detta här nedan. Både Veridian och Kübler hade kontakt med amerikanska TTB (The U.S. Alcohol and Tobacco Tax & Trade Bureau) och DEA (Drug Enforcement Administration). Det verkar inte som att DEA blev speciellt inblandade, man hade en tydlig gräns för hur mycket tujon alkohol fick innehålla (10 ppm) och det var något som TTB lätt kunde undersöka själva. Inte heller TTB ifrågasatte så mycket kring tujonet, det som var det största problemet för dem var själva namnet "absinthe" som de ansåg var starkt förknippat med droger. Efter mycket argumenterande, förhandlande och utbildande (här var återigen Ted Breaux inblandad) godkände TTB, den 5:e mars 2007, Lucid som första lagliga absint och snart följde även Kübler, liksom många andra märken efter det.
 
 
 
TED BREAUX
 
Nu ska vi prata lite om Ted Breaux, en microbiolog, chemist, grundare av Jade Liqueurs, absintnörd av högsta rang och numera även absinthistoriker och författare från New Orleans. Här vill jag gå in i lite mer detalj för han var en otroligt viktig person i relegaliseringen av absint i USA och en riktigt intressant person. I de flesta källor jag hittat nämns han bara i förbifarten, men jag vet att han har spelat en stor roll idagens absintkultur så jag skrev till honom och fick hjälp att hitta lite mer fakta.
 
Under 1993 arbetade Ted som forsakare och fick i förbifarten höra om absint från en kollega. Ted undrade "Vad är absint egentligen?" och fick till svar att "Det är en grön spritsort som gör dig galen". Eftersom Ted tillbringade sina dagar bl.a med att leta efter farliga ämnen så blev han intresserad av VAD det var för ämne som gjorde absinten farlig. På den här tiden hade vi inte Google (alla ungdomars Mesias) så han gick till ett bibliotek för att leta fakta. Han kikade bland annat i The Merck Index, ett uppslagsverk om kemikalier, läkemedel samt information om deras egenskaper. Där hittade han absint, och tydligen relaterar det till DRYCKEN, inte växterna i artimisia-släcktet (både malört och absint kan kallas "absinthe" på engelska). Där stod det att absint orsakar tremor, kramper och tillslut även död, men jag tror inte att han fick någon förklaring till varför det var farligt.
 
Han sökte vidare och hittade gamla recept från Schweiz som han sedan använde för att destillera egen absint på helgerna i labbet där han arbetade, eftersom det inte fanns någon absint att tillgå. Det blev tock tydligt att de här recepten inte avslöjade alla hemligheter i absintdestillering, för det han fick blev inte alls bra. Han arbetade vidare och utvecklade dem med tiden för att få dem bättre. Någon stanns runt 1996 och 1997 fick han dock tag på två olika flaskor pre-ban absint av den bästa kvalitén (that must have cost him a pretty penny). Efter att ha smakat på den blev det mycket tydligt att det han destillerat tidigare inte var i närheten av vad det han nu hade i sin ägo.
 
År 2000 fick han tillgång till den utrustning han behövde för att undersöka absinten ordentligt, ex. en maskin som kallas "mass spectrometer" (engelska). Den är tydligen ruskigt dyr. Han kunde nu se alla ämnen som fanns i den och det visade sig att absinten inte var farlig what so ever! Här brukar många lägga in argumentet att absinterna förr i tiden innehöll MYCKET mer tujon än de moderna (upp mot 260 mg/l) och att tujonet bryts ner med tiden. För det första undrar jag hur man kan tro sig veta det om man inte tror att de undersökningarna som gjorts är är tillförlitliga, dessutom har moderna studier visat att tujon inte alls bryts ner över tid som man påstår. Han hade nu alltså börjat "reverse engineer" absinten för att få vet vad den innhåller, tydligen kan han ta reda på allt från vilken typ av alkohol som användes till vilken del av Frankrike örterna har odlats i. Riktigt specifika grejer, ganska fantastiskt! År 2000 var också då han grundade sitt företag Jade Liqueurs.
 
Nu visste han hur en riktigt bra absint var uppbyggd, men han behövde fortfarande rätt utrustning för att kunna producera absinten på rätt sätt. Han begav sig då på en resa till Europa för att hitta någon som kunde hjälpa honom att börja producera absinten. Under den resan kom han i kontakt med flera olika "absinter" (jag gissar att det främst var tjeckisk absint), men ingen av dem var i närheten av hans pre-ban absinter som han hade. Till slut hittade han ett franskt destilleri, Combier-destilleriet, som han startade ett sammarbete med: Han får använda deras destilleri och i gengäld hjälper han dem att ta fram nya spritsorter, en väldigt bra deal för Combier-destilleriet kan jag tycka. Bland annat tog han fram absinten Jade Blanchette till dem, en absint som delar namnet Jade men är inte en del av Jade-serien. Jade-serien består av 5 st kvalitetsabsinter som är återskapade versioner av pre-ban absinterna som Ted kommit över, och han har lyckats återskapa dem med häpnadsväckande precision! Expertprovsmakare har fått testa både orginalabsinten och Teds återskapade versioner och menar att de är mycket lika varandra! Ted har destillerat absint hos Cobier sedan 2004 och gör det än idag.
 
2006 startar Veridian Spirits sin kamp för att legalisera absint igen och de skulle komma att ta kontakt med Ted. För att kunna göra absint lagligt behövde man ett exempel på en kvalitetsabsint, men då kunde man inte använda det som kom från Tjeckien och England. Ted slog alltså följe med Veridian i deras kamp, han gav dem Lucid (som han hade utvecklat under 1999 och 2000) mot att Veridian sponsrade det dyra byrokratiska korståget. När man sedan lyckades att legalisera absint igen så stod Lucid färdig som produkt och hade redan setts över noga av TTB och var därför redo att släppas som USA´s första riktiga absint. Lucid tillhör nu Veridian Spirits men Ted får fortfarande sin del av kakan.
 
Idag jobbar Ted på Combier-destilleriet i Frankrike, men för det mesta åker han runt och föreläser och informerar om absint och dess historia.
 
 
 
Som vi vet så gillar ungdommar att göra dumma saker ibland, även i Nya Zeland. Det fanns aldrig något förbud där under 1900-talet, men efter att en 17-åring 2008 blivit alkoholförgiftad efter att ha druckit 89%ig ”absint” så beslöt man att förbjuda absint på regional nivå. Det finns alltså inte något nationellt förbud mot absint men vissa regioner har beslutat att förbjuda det.
 
För att spinna vidare på det här med alkoholförgiftade ungdommar så vet jag att det har varit en trend lägga upp YouTube-videor när man sveper en hel flaska whisky eller absint. Kan känna att ett alkoholförbud för sånna personer kanske inte vore så dumt, vissa har verkligen ingen självbevarelsedrift. Synd bara att de ska sabba för alla andra som vill dricka med måtta.
 
En annan dum grej som vissa har lagt sig till med är att tillsätta extra tujon till sin absint för de tror att det kommer att göra att de hallucinerar eller blir höga. För att göra detta antar jag att de använder malörtsextrakt. Jag vet även att det finns salviaolja att köpa, den sägs innehålla ca 50% tujon. Det här är så fruktansvärt idiotiskt så det är inte sant! Till att börja med är det inte absint du dricker längre, det är nervgift, och skulle någon råka illa ut p.g.a detta så lovar jag att det är absinten som kommer få skiten, eller tujonet, vilket i förlängningen innebär absinten.
 
 
 
Idag är absint lagligt i så gott som alla länder vad jag vet, men många av myterna från början av 1900-talet och 70-talet lever fortfarande kvar. Många vet inte att absint är lagligt och många tror fortfarande att man kommer bli hög, börja hallucinera eller på annat sätt bli påverkad av absinten. Det hjälper inte att företag som vill sälja sina crapsinter hjälper till att hålla de myterna på life-support och gärna skryter med vilket högt tujon-innehåll deras absinter har. Även seriösa sidor som absinthes.com frågar i sina intervjuer om de (som de intervjuar) har sett den gröna fen eller upplevt effekten av absint. Vi har då som tur är absintentusiaster som ex. The Wormwood Society eller Ted Breaux som jobbar för att sprida korrekt information om absint och sticka hål på myterna.
 
 
 
Jag hoppas att det här har varit intressant att läsa, jag har pusslat lite till och från på de här två inläggen under de senaste 2 åren och det har inneburit mycket research, mycket läsa och mailskrivande. Jag tror inte att han kommer att läsa det här, men jag vill ändå rikta ett lite extra tack till Ted Breaux som jag haft mailkontakt med och som har gett mig mycket information.
 
 
 
All the best and santé!

Den Gröna Fen återupp...

0 Läs mer >>
 
 
Nu har vi verkligen ett masivt historiekapitel framför oss, idag ska vi nämligen gå igenom alla de små, små stegen som under decenier ledde till att absint legaliserades igen! Jag ska försöka göra det någolunda övergripligt och vi kommer mestadels gå i kronologisk ordning. Eftersom det är så mycket att gå igenom kommer vi behöva dela upp det här inlägget i 2 delar, ett där vi fokuserar mer på Europa och ett där vi fokuserar mer på Amerika. Sounds good? Ok, let´s get started.
 
 
 
Vi börjar med att sammanfatta lite kring förbudet. Förbudet tog främst fart i Schweiz och Frankrike där vi hade en stark nykteriströrelse och man gjorde vad man kunde för att göra absinten till syndabock. Läs mer om förbudet i Schweiz här och förbudet i Frankrike här. Det fanns många skrönor om varför absint inte var bra för dig, men den som satte den sista (och största) spiken i den Gröna Fens kista var tujonet. Man konstaterade att det fanns ett nervgift (tujon) i malörtens olja och det gjordes en del mycket bristfälliga studier på området. Man kom fram till att tujonet, och i förlängningen absinten, kunde orsaka ett läskigt och högst fiktivt syndrom så kallat absintism. Detta gjorde att ett absintförbud rullade fram över världen. De första att förbjuda absint var Kongo (som tillhörde Belgien) redan 1898, sedan följde resten av Belgien 1905. Vidare förbjöd ex. Brasilien, Nederländerna och Schweiz absinten 1910, sedan följde USA, Kanada och Italien 1912 och slutligen Frankrike 2015. Är alla med so far? Bra, då går vi vidare.
 
 
 
Länder där det dock aldrig varit förbjudet att producera eller sälja absint är ex. Spanien (Frankrike flyttade en del av sin verksamhet dit), Portugal, Tjeckien, Storbritanien, Danmark, Norge och Sverige. De nordiska länderna har dock haft begränsningar på hur starka spritdrycker som får säljas (60% abv), så i praktiken kunde man inte sälja det i här heller. I Sverige har jag för mig att den låg på drygt 50%, men den togs bort några år innan jag började köpa absint och nu vet jag inte om det finns någon lag som reglerar styrkan. Tar du in sprit på över 100% alkohol så kanske du inte bryter mot några svenska lagar, men jag tror att du leker lite med diverse naturlagar.
 
 
 
För att fylla tomrummet som absinten lämnade efter sig tog man fram absintsubstitut (ingen malört, lägre alkoholhalt och ev. sötad) som pastis, anisette och herbsaint. Jag har också hört att det skulle funnits ett substitut som kallades "Green Opal" (har inget med absinten Grön Opal att göra) men har inte kunnat hitta några källor på det än. "Pasiche" är franska för imitation och därav kom namnet pastis. Under 40- och 50-talet smuglades det absint från Cuba till USA där det såldes lite i skym undan. Nu var absint förknippat med löst levene och talades om ungefär som mariana och kokain.



Finland infördes också ett förbud, men det blev inte särskilt långvarigt, endast mellan 1919 till 1932. Det gör Finland tekniskt sett det första landet i världen att häva absintförbudet! Dock hade man även här en gräns på hur stark spriten som säljs får vara (60%), och jag tror den gränsen fortfarande gäller idag. Så i praktiken kanske man inte får köpa de flesta absinter, men många blanches och vissa vertes (jag tittar på dig Francois Guy) klarar sig ändå under den gränsen.
 
 
 
När vi nu når 70-talet så producerar Schweiz fortfarande absint i smyg trots förbudet, Pernod Fils har nyligen lagt ner sin verksamhet i Spanien och Danmark tar för första gången på många decennier en pause i sin produktion och kommer inte börja igen för än 10 år senare. Absinten är främst förbjuden p.g.a tujonet som finns i malörten, men man kan likt förbannat köpa malörtskryddad sprit, vin och malörtste. Världen är inte så koncekvent kan jag tycka.
 
Nu har vi dock lite ny teknik att tillgå, man gör ett nytt försök att förstå absint och man har börjat kolla på bland annat tujon på molekylnivå. "Skitbra!" tänker du, "Nu kan vi börja luckra upp alla dumma myter om att tujonet är så farligt!" Fel. Man kunde nu se att tujonmolekylen ser ganska lik ut THC (TetraHydroCannabinol) som är det verksamma ämnet i kannabis, bara spegelvänd, och då drar man slutsatsen att absint har samma effekt som kannabis. Tujonmolekylen är dock mer av en spegelbild av THC och som vi vet från tidigare så kan små skilnader i molekylernas uppbyggnad ge väldigt olika effekter i kroppen. I själva verket har tujon inte alls samma egenskaper som THC, vilket nyare studier har visat. De här forskarna tyckte dock att det här var en mycket pålitlig slutsats och så styrktes ryktet att absinten skulle vara en drog och du kan börja hallucinera och bli hög om du dricker det. Tyvärr är det här en myt vi dras med än idag.
 
 
 
År 1981 blir absinten faktiskt i princip lagligt igen i Tyskland, förbudet mot absint i lagen hävdes men det var fortfarande förbjudet att smaksätta sprit med malört vilket i praktiken fortfarande gjorde absint olagligt att framställa. Man skulle behöva vänta ytterligare 7 år på The World Health Organisation´s (WHO´s) direktiv för bland annat lagliga tujonhalter i livsmedel (se nedan), och sedan 3 år till (1991) tills de implementerades och förbudet kunde hävas helt.
 
 
 
1988 kom förmodligen det första stora steget för att legalisera absint igen: WHO (the World Health Organisation) tar fram gränser för hur mycket av olika ämnen (ex. tujon) som fick förekomma i livsmedel. Det här gjordes INTE i syfte att legalisera absint, men det skulle komma att bli en mycket viktig del i att häva absintförbudet ändå. Det främsta argumentet som dräpte absintindustrin i början av 1900-talet var ju det här med hur farligt det var med tujonet, och nu hade vi en högsta tillåtna gräns på det: 35 mg/liter för spritdrycker över 25% abv i EU. Höll man sig bara under den gränsen var det teoretiskt fritt fram att göra absint, och eftersom inte ens absinterna som producerades innan förbudet överskred de halterna (som skulle komma att bevisas av Ted Breaux, mer om det i nästa inlägg) så tycker man inte att det skulle vara några problem. Men så lätt skulle det tyvärr inte gå. Dessutom verkar det som att det skulle ta hela 3 år från det att beslutet fattades (1988) tills dess att det implementerades (1991). Jag frågar mig vad det var som tog så lång tid? Man kan ju tycka att det borde börja gälla så fort beslutet är fattat.
 


WHO´s bestämmelser 1988 gjorde det i praktiken möjligt att få sälja absint igen, men den franska regeringen var inte speciellt sugna på att få tillbaka absinten som man kämpat så hårt för att få bort. Därför förbjöd man att drycker skulle få kallas absint, intressant att man kan förbjuda ett ord sådär. Man satte även stränga gränser för hur mycket "fenchone" (engelsk stavning, finns i fänkålens eteriska olja) och "pinocamphone" (engelsk stavning, finns i isopens eteriska olja) som fick förekomma. Den planen lyckades inte riktigt då fransmännen gick runt de här reglerna genom att kalla absinten för typ ”spiritueux à base de plantes d'absinthe / wormwood-based spirits / malörtsbaserad sprit” istället, och antingen drog ner på fänkålen och isopen, eller tog bort dem helt och hållet ur receptet. Om man tog bort fänkålen helt är det ju tekniskt sett inte absint längre, men jag tror inte att det tröstade den franska regeringen speciellt mycket. Den franska regeringen höll ut länge, men jag antar att de tröttnade till slut för 2009 hävde man även dessa förbud och det blev alltså fritt fram att producera absint som man ville igen.



När vi nu kommer till 1990-talet har Tjeckien (dåvarande Tjekoslovakien) hajat till och blivit medvetna om att det finns en mystisk grön dryck som:

  • det sägs att man blir galen av om man dricker.
  • är en dryck som är förbjuden i större delen av världen.
  • det visar sig inte är förbjuden att producera i Tjekien.
  • som WHO nyss i princip har sagt att det är ok att producera.
 
För att den här drycken skulle sälja lite bättre och bli lite mer spännande höll man fast vid ryckterna som fanns om den. Man tog även fram den tjeckiska/bohemiska/eld ritualen där man tänder eld på sockret och absinten vilket blev lite av ett partytrick som skulle göra drycken intressantare. 1998 började man, i ett sammarbete med George Rowley (brittisk entroprenör) och John Moore (en brittisk rockmusiker), att exportera absint till Storbritanien. Där hade man plötsligt uppmärksammat att absint inte var olagligt och nu blev det populärt främst på nattklubbar. Detta satte igång hela Storbritaniens absintindustri och allt eftersom dök det upp fler sorters absint på den brittiska marknaden.
 


Tids nog fick även Hollywood höra om den mytomspunna drycken. Den mystiska drycken hamnade lite på tapeten igen så att säga och den började dyka upp i diverse filmer. De mest kända är kanske Moulin Rouge, Eurotrip, Bram Stoker´s Dracula och From Hell (läs mer om absint i populärkulturen här). Drycken var väl förmodligen tacksam att använda sig av i filmer eftersom den var så stark, lite mystisk och hade en sån rik historia. Troligen är många av filmerna både ett resultat av, och en anledning till, att spänningen med absint växte i början av 2000-talet.
 
 
 
Slutligen, 1 mars 2005 upphävdes förbudet i Schweiz och alla små hembrännare kom skuttande ut ur garderoberna! Äntligen! Det känns som att ett av de viktigaste länderna legaliserade absinten sist, men kom ihåg att det inte blev helt lagligt i Frankrike för än 2009 och i USA för än 2007, så de var ändå först att börja producera igen av dessa länder. Postern som syns här ovan är en parodi antar jag att man kan kalla det, av postern som spreds i Schweiz när absinten först förbjöds 1910. I orginalpostern hade munken stuckit ner den gröna fen, men här är det tvärt om, den Gröna Fen har äntligen återuppstått från de döda, fått sin revanch och segrat över de som förkastat henne för nästan 100 år sedan!

Den Gröna Fen återupp...

0 Läs mer >>
 
 
 
Så har vi kommit fram till den sista deltagaren i absintens heliga trio: fänkålen. Det är en dilliknande läkeört som från början kommer från medelhavsområdet. Hela växten innehåller eteriska oljor som ger den en lakritsliknande doft. Jag tycker inte att den påminner lika mycket om lakrits som ansien gör, snarare tycker jag att den kan påminna lite om okokta makaroner vilket har dykt upp både en och två gånger i mina recensioner. Men det är bara jag det.
 
 
 
Jag har fått veta att en av absintmakandets sämst bevarade hemligheter är att använda florentinsk fänkål (foeniculum vulgare var. azoricum) till absint. Jag vet inte varför den är extra bra, men jag litar helt på Svensk Absint som är min källa på den punkten. Man ska ABSOLUT inte använda den fänkål man hittar i mataffären, det är tydligen dålig kvalité som kommer att märkas på din absint (hur vet jag inte, skulle vara intressant med ett blindtest). Det är endast fröna som ska användas och de ska gärna stötas eller malas och användas vid första massereringen.
 
 
 
Fänkålen har flera användningsområden: Den tjocka, knölliknande basen, själkarna och bladen kan användas i matlagning, ex. i sallad. Man kan också grilljera den i ugnen men då försvinner lakritssmaken. Fröna kan användas i såser (funkar tydligen bra till fiskrätter) eller som brödkrydda tillsammans med anis. Den har även används flitigt i folkmedicinen: tillsammans med kamomill har den använts för att lindra småbarnskolik och IBS. Den har en kramplösande och slemlösande effekt och används den i ångbad kan den lindra ögonirritation, inflamerade bihålor samt lindra hosta. Om du är förkyld verkar det här alltså vara the way to go. Precis som malörten och anisen anses den gynna matsmältningen och öka aptiten, därför är absint populärt som både apiterif och degestif. I England har man även hängt fänkål över dörren för att skrämma bort troll.
 
 
 
I början av 1900-talet trodde man att fänkålen innehåll anteol, samma eteriska olja som anisen, men senare studier har visat att så inte är fallet. Den innehåller istället polymerer och isomerer tikk anetolen och dessa ämen misstänks ha vissa cancerframkallande egenskaper (men innan du går i taket över det här så har jag hört om studier som även visar på att både vatten och syre är cancerogent. Better stop breathing and drinking water then). Av den anledningen avråder man små barn och gravida eller ammande kvinnor att dricka fänkålste. Det här sista är lite intressant eftersom man har använt fänkål för att stimmulera mjölkproduktionen hos ammande mödrar.
 
 
 
All right, då har vi tagit oss igenom hela den heliga trion som används till absint, men det finns ju många fler örter, eller hur? Jag hoppas ni har tyckt att det har varit intressant att läsa och lämna gärna en kommentar om du vill att jag ska göra inlägg om fler örter som används i absinttillverkning. Until then, all the best!

Fänkål (foeniculum vu...

1 Läs mer >>

Har du någonsin funderat över varför det på vissa flaskor står "Absinthe Superieure" eller "Absinthe Suisse"? Det har ivf jag. Jag gissade att "suisse" betydde att den var från Schweiz... men alla absinter från Schweiz har inte "suisse" på etiketten. Ordet "superieure" tänkte jag var ett sånt där ord som tillverkaren använde sig av för att få sin produkt att låta bättre, kanske framför allt i jämförelse med crapsinter, men som det egentligen inte finns några kriterier för. Som du kanske redan har gissat så är deta inte fallet och är egentligen en del av en graderingsskala.



Om jag förstod det rätt så var detta en skala som absinthus och barer använde sig av för att gradera absinterna, INTE producenterna själva. Det verkar dock inte som att alla försäljare använde sig av den här graderingen, men de flesta. Absinterna av den högsta kvaliten graderades "Absinthe Suisse", vilket tyder på att den skulle vara gjord i Schweiz, men de behövde inte vara från Schweiz utan bara vara gjorda enligt schweiziska traditioner. Nästa steg i ordningen var “Absinthe Superieure” följt av “Absinthe Fine”, “Demi-Fine” och slutligen “Absinthe Ordinaire”. Det som avgjorde vilket steg i skalan du hamnade på utgjordes av bl.a alkoholhalt men även hur örterna hanterades. En Suisse skulle ha en alkoholhalt på 65-75% och använda sig av hela örter i destilleringen. En Ordinaire däremot kunde ligga på 45% och använda sig av artifisiella smaktillsatser och färgningsmedel, vad vi idag kallar för fakesinthe, crapsinthe eller tjeckisk absint.




Jag ska vara ärlig och säga att jag nog aldrig sett en flaska där det står "Absinthe Fine", "Demi-Fine” eller “Absinthe Ordinaire" på (med undantag för Absinthe Ordinaire som är namngiven efter Pierre Ordinaire). Jag vet dock flera absinter som BORDE ha de titlarna (I´m looking at you Rodnik´s). Jag tycker att det var intressant att lära mig om den här skalan, och ibland känner jag att jag skulle ha behövt den. Vissa absinter faller dig inte riktigt i smaken, men man känner på dem att de är riktigt bra produkter. Absinthe A comes to mind.



Hoppas du också tyckta att det här var hyffsat intressant och att du fick lära dig något. Om du skulle ha några funderingar eller kommentarer så lämna gärna dem i kommentarfältet nedan!

Kampai!

Gradering av absinter

1 Läs mer >>
 
 
 
Idag tar vi en titt på vad vissa skulle kalla absintens huvudperson: anisen. Jag tycker inte att det är den främsta örten i absinten, det är malörten (den har ju för fasen fått namnet efter malörten) men det är helt klart en mycket viktig ört. De flesta tycker att absint smakar lakrits, och det är främst anisen med sina eteriska oljor som står för den egenskapen samma oljor står också för det mesta av louchen, så visst är den viktig.
 
 
 
Anisen är en dilliknande ört där de nedre bladen ska likna persilja. Blommorna är vita och övergår sedan till bruna frukter, även om vi brukar kalla dem för frön. Det sägs att anisen ska vara ett bra medel mot sömnproblem, öka aptiten och dessutom ha vissa psykadeliska effekter, men det har jag inte hittat någon säker källa på så jag tar detta för att vara folktro tills jag ser bevis på något annat.
 
 

Anisen är en av de tre obligatoriska örterna i absint (tillsammans med malörten och fänkålen). Dock ska den INTE blandas ihop med stjärnanis (illicium verum). Stjärnanisen ger en tjockare louche men det gör att tungan domnar lite och den tar lätt över och gömmer de finare smakerna i en bra absint. Absinter som använder stjärnanis istället för anis verkar, i min erfarenhet, inte anses som lika fina och är något att rynka lite på näsan åt. Dessutom är de inte ens släckt med varandra, vilket kan ses på det latinska namnet. Anisen kommer från södra Europa medan stjärnanisen kommer från Asien som Kina och Vietnam. De doftar dock väldigt lika och kan därför lätt blandas ihop.
 
 
 
Oljan som finns i anisen kallas anetol och det är den som ger anisen sin speciella smak och doft. Den finns även i stjärnanis och det är därför deras doft är så lika varandra. Den är även väldigt söt, ungefär 13 gånger sötare än socker, vilket för med sig att vita absinter (som över lag innehåller mer anis) är sötare än gröna och ofta kan drickas utan socker. Som sagt innehåller anisen väldigt mycket olja och en absint med mycket anis kommer i regel ge en tjockare louche, på samma sätt kommer en absint som är lätt på anis få en lite mindre potent louche. Anetolen är i sin renaste form en kristall, så jag undrar om det är den som kristalliserar sig om absinter står för kallt? Kristallerna som bildas då är svåra att lösa i absinten igen och absintens louche och arom kommer att vara påverkad, så det låter ju inte helt ologiskt.
 
 
 
En av de sämre bevarade hemligheterna i absinttillverkning är att inte använda stjärnanis (som jag redan har förklarat varför). Om möjligt ska man istället använda sig av spansk anis, kan inte säga att jag förstår varför den är så överlägsen, men jag tror stenhårt på Svensk Absint som är min källa. Det finns till och med sidor på nätet som ENDAST säljer spansk anis, så den verkar ha ett gott rykte. Över lag är kvaliten på anisen väldigt viktig och man ska INTE använda den man hittar i mataffären om man har tänkt att göra absint. Amatör som jag är så vet jag inte hur man urskiljer bra anis från dålig anis, måste hitta någon som kan lära mig det. I absinttillverkningen är det endast fröna som används, de ska stötas eller malas och användas i den första massereringen. Måste säga at det var en ren fröjd att arbeta med den här kryddan inför min egen absintdestillering, fullkomligt underbar är den!
 
 
 
Då har vi tagit oss igenom 2 av de 3 huvudörterna i absint och fänkålen står på tur om några veckor. Föredrar du absint med tydlig anissmak eller vill du ha den lite nertonat? Lämna gärna en kommentar!

Anis (pimpinella anis...

0 Läs mer >>
 

 
Man har tydligen varit väldigt dålig på att dokumentera absintens historia i Australien, MEN det finns tydligen bevis för att man importerade absint under 1800-talet. Bland annat har man relativt nyligen hittat flera flaskor av pre-ban absint.




Australien var en koloni till Storbritanien och det som var populärt i ex. London hittade så småningom om även till Sydney. Dessutom var den australiensiska östkusten även en knytpunkt för handel i stilla havet och på så sätt kom man även i kontakt med franska territorier (ex. Tahiti).




I Sydney fanns en resturang vid namn ”The Paris House” där man som Sydney-bo gärna ville bli sedd. Det var ett fint ställe som ofta höll middagar och tillställningar till ära för olika artister, författare, skådespelare med mera, ett riktigt kulturhak. Precis som namnet antyder anammade anordningen den franska kulturen (som var så jäkla poppis överallt på den här tiden), däribland även absinten.




I Tasmanien finns ”The Bush Inn”, där hittade man relativt nyligen (?) ett hemligt rum i källaren. Man hade murat igen ingången och när man nu öppnade det hittade man flera flaskor fransk sprit, alla mycket välbevarade. Däribland fanns 3 flaskor pre-ban absint.




Det infördes ett förbud mot absint även i Australien, (jag har dock ingen bra koll på när detta skedde), detta för att absint innehåller malört. Under 70-talet började dock Peter Wall och Giorgio Rampone, två viktiga personer inom vinindustrin, att kämpa för att häva förbudet mot malört i alkoholhaltiga drycker, dock för att de arbetade med en vermouth som de såklart ville lansera (vermouth är vin kryddat med malört). De lyckades häva förbudet (står inte när) och det var då fritt fram att producera absint (och vermouth) i Australien igen. I början av 2000-talet försökte man dock införa ett nytt förbud mot malört men det gick aldrig igenom eftersom man kunde hänvisa till Wall´s och Rampone´s arbete som fått förbudet hävt från början. Dock fanns det bestämmelser som gjorde att det krävdes ett speciellt tillstånd för att improtera sprit med innehåll av malört till Australien. Detta hindrade dock bara importen av ex. absint, inte tillverkningen I Australien. Kravet på ett sådant tillstånd upphörde 13:e juli 2013, så nu är det även fritt fram att importera absint från resten av världen igen!

Absint i Australien

0 Läs mer >>


 

Idag är det dags att besöka landet av kidney pie, rugby, buttplugsformade skyskrapor, en plastikkirurgs heta dröm och en modedesigners värsta mardröm. Vi ska över den brittiska kanalen till hennes majestäts älskade England. Faktum är att jag lämnar det öppet för att inkludera hela Storbritanien då källorna inte är så tydliga på geografin.

 

Det är väl allmänt känt att Storbritanien och Frankrike har varit lite i luven på varandra genom historien, men jag tror att även England ville ha lite av all den där gottiga kulturen som Frankrike paraderade med under 1800-talet. Vi vet ivf att man importerade absint innan förbudstiden, om det sen kom från Frankrike eller Schweiz är jag inte helt på det klara med, jag gissar på både och. Storbritanien hjälpte även till att sprida absinten till Australien, de stackarna så långt från Europa måste ju också få något gott att dricka! När absintförbudet sedan rullades ut som en blöt handduk över hela Europa kunde man inte köpa mer absint, och ska jag säga vad jag tror så slog det nog inte igenom lika hårt i Storbritanien som i många andra länder. Det infördes aldrig något förbud mot absint, den glömdes helt enkelt bara bort.

 
 
 
Vi tar ett raskt kliv vidare till 90-talet, här kommer George Rowley in i bilden, en brittisk entropenör som flyttat till Prag. Där upptäcker han bland annat tjeckisk öl och absint och när han flyttar tillbaka till Storbritanien 1998 ville han såklart importera dessa fantastiska drycker. I England trodde man, till och med Livsmedelsverket, att absint var olagligt, men när man började undersöka möjligheterna för att få det legaliserat igen så upptäckte man att det redan var lagligt. George tog då kontakt med absintleverantörer i Tjeckien och bollade sin idé att importera absint, men fick då till svar att det redan fanns en person som importerade till England: John Moore. John Moore är en brittisk rockmusiker som kanske främst är känd från bandet "The Jesus and Mary Chain", men på den här tiden spelade han i "Black Box Recorder". Han importerade redan absint för eget bruk, George tog kontakt med honom och tillsammans började de importera absint för den brittiska marknaden. Företaget som man valde att sammarbeta med var Hill's Liquere, kan tyckas som ett misstag om man smakat deras absint, men de skulle tydligen ha den bästa produkten just då. När man marknadsförde absinten i Storbritanien valde man även att fortsätta med den bohemiska ritualen som ett försäljningsknep. Absint blev således populärt främst på nattklubbar, vilket satte kulan i rullning och snart började man producera och exportera absint på flera håll i Europa. I slutet av 1990-talet fanns det flera absinter på den engelska marknaden.
 
 
 
Idag har Storbritanien flera destillerier som tillverkar absint, ex. Adnams, The Gin Kitchen, Two Birds, Psychopomp m.m. Jag vet att det inte låter som att det skulle släppas några superabsinter, baserat på namnen, men jag har inte provat någon av dem så jag ska inte säga så mycket. Två st destillerier som jag faktiskt HAR testat absint från är de skotska destillerierna Lost Loch Spirits och Loch Ness Spirits, även de hör ju till Storbritanien.

Absint i England

1 Läs mer >>



Om du tyckte att Spanien var illa så kommer dagens resa inte bli något bättre. Idag ska vi till Tjeckien, ett bra land om man vill dricka god öl men desto sämre om man vill ha god absint. Tjeckien förknippas nämligen i stort med fakeabsinter och den bohemiska ritualen (du vet, när man tänder eld på skiten).



Det finns faktiskt inga bevis för att Tjeckien hade någon absintkultur alls innan 1990-talet. Den första att produsera en "absint" i Tjeckien var företaget Hill's Liquere, detta ett par år efter att EU beslutat om den maximala tillåtna gränsen för bl.a tujon i olika livsmedel. Nu var det alltså fritt fram att producera absint, och eftersom det egentligen aldrig varit förbjudet i Tjeckien så misstänker jag att det inte var speciellt svårt för dem. Bara det att absinten de gjorde var ju inte riktig absint, inte vad vi skulle kalla riktig absint idag ivf, men det var väl ingen som kunde säga att de gjorde fel och de hade inte direkt någon konkurens. Därför kunde man hålla sig till essenser som var billigare än örter, konstgjorda färgämnen för att få riktigt starka färger, man kunde nöja sig med att endast masserera och skita i destilleringen, och eftersom absinten då blev beskare så slängde man i lite sötningsmedel för att väga upp. Det man fick var inte speciellt bra sprit, men absinten hade ju ett spännande ryckte om sig som man kunde utnyttja för att bygga upp lite mystik och göra den intressantare. Man började ange att absinten hade si och så mycket tujon (gärna maximalt vad som var tillåtet), man sa att absint är en drog i klass med marijana och kommer både att ge dig hallucinationer och fungera som en afrodisiak. Alla de gamla skrönorna som resten av absintvärlden försöker jobba bort känns det som att Tjeckien vill bekräfta.



Tjeckisk absint/crapsint innehåller över lag lite eller ingen anis, vilket gör att den knappt får någon louche och är helt värdelös att förbereda med den franska ritualen. Istället använder man sig av den bohemiska/tjeckiska/eld ritualen där man tänder eld på sockret och absinten. Man sa att det här va en historiskt korrekt ritual men i själva verket är den från 90-talet och användes som ett partytrick för att försöka sälja den här gamalmodiga drycken som ingen verkade känna till. Det finns även något som kallas för ”The Czeck Absinthe Huffing Ritual” som är rätt ny för mig. Den är en variation av den bohemiska ritualen kan man säga: man tänder absinten i glaset, placerar sedan handen över glaset för att släcka elden, och slutligen suger man i sig ångorna innan man tar absinten som en shot. Vad fan håller människor på med?



Förutom Hill´s absint så kommer du hitta absinter med flashiga namn och snygga etiketter bland de tjeckiska absinterna. Några exempel är Gothicsinthe, Karmagiddon, Hypersinthe, Devil, Suicide Super Strong m.m. Dessa är inte äkta absinter och kan inte rekommenderas om man vill ha genuina, bra absinter. Faktum är att "tjeckisk absint" är en term man använder och det är likställt med riktigt dålig fakesinthe. MEN, det finns dock ETT destilleri i Tjeckien som går emot den tjeckiska traditionen, ett destilleri som gör väldigt bra absint, och det är Zufanek! Det här destilleriet kan jag verkligen rekommendera, och även om de har lite tråkiga flaskor och etiketter så är deras absint toppklass. Ta gärna en titt på deras absinter om du inte redan har gjort det!

Absint i Tjeckien

0 Läs mer >>
 
 
  
Som vi vet vid det här laget är malörten (arguably) den viktigaste ingrediensen i absint och även den som gett drycken sitt namn (från latinets "artemisia absinthium"). "Artemisia" syftar på den grekiska gudinnan Artemis (vet inte varför) och "absinthium" kommer från grekiskans "absinthos" som betyder ungefär "beskt men nyttigt". Malörten är nämligen väldigt bitter, på grund av detta används den endast i destillatet när man gör absint. Om den används i färgningsprocessen så smakar absinten tydligen bra direkt efteråt, men den blir tydligen beskare ju längre den får stå (vilket är skitdåligt om man vill lagra den ett tag) och redan efter någon månad är beskan tydlig. Absint ska bli rundare med tiden, inte beskare!
 
 
 
Malörten blir ca 1-1,5 meter hög. Den är mycket tålig och klarar att växa på torr och stenig mark där få andra växter klarar sig. Blomkorgarna är små och i början är de gröngula, men ju längre tiden går desto gulare blir de och tillslut får de en klargul färg. Blommorna luktar inte så mycket, men om du gnuggar ett blad mellan fingrarna kommer du känna en distinkt, aromatisk doft. När den är liten är bladen "knubbigare" och tätare (ses uppe till höger på bilden här ovan) och har en klar grön färg. När den växer på sig blir bladen mer långsmala (den blommande plantan på bilden här ovan) och får en silverfärgad tint. Malörten blommar under sensommaren och hösten och ska den användas i absint så bör man vänta med att plocka den tills den blommar ordentligt. Vissa menar att man inte ska ta med blommorna utan bara bladen när man destillerar absint, andra menar motsatsen. Hela växten (utom roten) kan används vid destillering. De allra flesta kultiverar sin malört, men vildväxande ska tydligen vara helt överlägsen att använda till absint. Det skulle vara intressant att göra ett smakprov på kultiverad mot vildvuxen, men det är Svensk Absint AB som har sagt det och då har jag ingen större anledning att tvivla :) En annan bra sak att tänka på när man ska använda malört i absint är att låta den torka väldigt länge, det vanligaste verkar vara 1-2 år. Inte heller detta förstår jag och det kunde vara på sin plats med ytterligare ett smakprov här för att känna skillnaden.
 
 
 
Den kan vara svår att hitta vild i Sverige, vet dock att det växer ganska duktigt på Gottland. Kusinen gråbo (artemisio vulgaris) är däremot väldigt vanlig men ska inte användas i absint. En tydlig skillnad mellan malörten och gråbon är främst gråbons vinröda själk, och blommorna är också rödare än malörtens. Val-de-Travers är känd för sin malört, förhållanderna ska tydligen vara perfekta där. Det ligger högt över havet, vätan är perfekt och är man ute efter vild malört så finns det gott om berg som man kan leta i. Återigen: ett smakprov mellan schweizisk och gottländs malört vore en intressant jämförelse.
 
 
 
Det var främst tack vare malörten som absinten fick dåligt ryckte och slutligen förbjöds. Malörtens olja innehåller nämligen tujon, ett nervgift som i stora mängder är skadligt. Man sa att tujonet orsakade så kallad absintism (läs mer om det här) som bland annat innefattade hallucinationer. Grejen är att tujon i stora mängder är farligt, men det orsakar inte hallucinationer, så det var rena påhitt. Du kan läsa mer om tujon här. Grejen är att ingen brydde sig om andra spritsorter med malört i, exempelvis vermouth (som är tyska för malört), utan det var just absinten som fick en måltavla på ryggen och det var p.g.a diverse politiska anledningar som du kan läsa mer om här.
 
 
 
Malörtens användningsområden har varit många. Enligt gammal folktro skyddade malörten mot onda andar, därför kunde man hänga upp malört i taket eller kägga en kvist under trappan. Vidare har den använts för att:
 
  • Krydda brännvin. Förutom absint och vermouth har den fått maserera i brännvin för sin speciella smak. Detta är inget nytt, inte ens under La Belle Epoque, detta har man gjort redan i det gamla Egypten, antikens Rom och Grekland.

  • Medicin. Malörtste lindrar illamående och magont och verkar lugnande, det stimulerar även aptiten och matsmältningen. När jag har bjudit ex. mina föräldrar på absint så har de sagt att det smakar hostmedicin. Jag tyckte det var väldigt felplacerat eftersom jag är uppväxt med Molipect, men sen fick jag veta att det finns/fanns en hostmedicin som görs/gjordes på malört, anis och fänkål. Om jag har förstått det rätt så används den fortfarande i, åtminståne, USA.

  • Skydda mot, och behandla, parasiter. Det här finns tydligen beskrivet redan i bibeln, inte för att jag har läst den. Den användes även av franska trupper i Algeriet för att "rena vattnet" och stå emot parasiter som kunde finnas där i. I Sverige ströddes malörten på golvet och konkokter av malört användes för att skrubba sjukhusgolven med. Man kunde även hänga upp en kvist i garderoben för att bli av med malar, därav det svenska ordet "malört".

Malört (artemisia abs...

1 Läs mer >>
 
 
 

Nu är det dags att ta oss till landet i söder, där människorna dansar flamenco, äter churros och aldrig verkar komma överens med tjurar: vi beger oss till Spanien. För de som inte vet något om absint (vilket du gör om du har följt min blogg) så kanske Spanien känns lite oväntat i absintsammanhanget, men även de har haft sin plats i absintens svajiga historia.



Spanien var ett av landen där absinten aldrig blev förbjudet. Detta gjorde att när förbudet kom till Frankrike 1915 så valde Pernod Fils att flytta sin verksamhet dit, närmare bestämt till Tarragona. Här fortsatte man att producera många år framöver, men tids nog skulle man stänga tillverkningen även här. Det är oftast den här absinten från Tarragona som säljs som vintage absint, om den kommer från Schweiz eller Frankrike innan förbudstiden brukar de istället kallas pre-ban absint, och DET tror jag är helt annorlunda grejer än en Tarragona-absint från 60-talet.



Eftersom så stora delar av Europa, och USA, nu förbjudit absint så kunde man inte exportera så mycket, dessutom hade absinten fått ett väldigt dåligt ryckte så jag gissar att det inte direkt hjälpte försäljningen. Jag vet inte varför, men man började även ändra i receptet och redan under 50-talet hade man ändrat så pass mycket att det inte var samma produkt längre. Kanske var man tvungen att hitta billigare (läs felaktiga) tillverkningsmetoder för att klara ekonomin? Till sist hade intresset för absinten svalnat så pass mycket att även Pernod Fils var tvugna att lägga ner, det var helt enkelt inte lönsamt att producera längre. Jag är ändå imponerad att de kunde hålla igång så länge som de gjorde efter förbudet.



Idag produceras absinter på nytt i Spanien, men det är verkligen inga kvalitetsprodukter. För mig är Spanien kraftigt förknippat med riktiga crapsinther, den typen man använder om man vill testa den bohemiska absintritualen. På listan finns bl.a Serpis, Deva, Diable, Antiqua, Thujone Delirium, Jacques Senaux, Lehmann Magicque, Tunel, Calavera, Segarra, Candela, Teichenné VerdeLasala och Montana, de flesta är essensebaserade fakesinter fulla av karamellfärg. Man får ofta höra hur dålig tjeckisk absint är, men de har ivf Zufanek som gör bra grejer, Spanien tror jag inte gör en enda äkta absint nu för tiden.

Absint i Spanien

0 Läs mer >>
 
 
 
 

Idag tar vi oss över atlanten, bort från Europa och över till "the land of the free and home of the brave". Jag pratar såklart om hela världens självutnämnda poliskår och jobbiga storebror: de förenade amerikanska statera, eller USA for short. Det är nämligen så att även de har fått sin beskärda del av absint genom historien vilket kan vara värt att minnas. So without futher ado, let´s dig in!



Under 1800-talet förde Franska handlare med sig absinten från Frankrike till America, bl.a till New Orleans som blev en hotspot för absint och fransk kultur i USA (har kallats "the Paris of the New World"). På den här tiden var Frankrike lite som det colla gänget på skolgården, alla ville vara som dem och var snabba med att ta efter deras "kulturflugor", även Sverige. Många poeter och konstnärer vallfärdade till bl.a Frankrike för att ta del, och inspireras, av kulturen där. I New Orleans fanns redan "franska kvarter" så givetvis ville de ha en del av "absintkakan". Dessutom förskrevs det redan örtpreparat från apoteken som till stor del liknade absinten, fast bittrare, så det var inte svårt att tänka sig att den här drycken dessutom kunde vara nyttig. Ironiskt att den senare skulle bli anklagad för att vara onyttig.



I Schweiz drack man absinten som den var med iskallt vatten, i Frankrike tillsatte man socker och i Tjeckien (Tjekoslovakien) tände man eld på den. Det AMERIKANSKA sättet var att blanda absinten i drinkar. I början på 1900-talet fanns det över ett hundratal cocktails som krävde absint, den kanske mest kända är "the Sazerac", den sägs även vara den första cocktailen. En av de mest populära absintdrinkarna i New Orleans var en absint frappé, mycket läskande i det varma klimatet. Ville man bara ha ett glas absint (och ingen cocktail) så tog man ändå inte fram absintskeden och absintfontänen utan blandade absinten, is, vatten och vit sirap och skakade det tills utsidan av kärlet var täckt av is. Sedan silade man ner det i ett absintglas. Lite agressivare och lite mer instant än den franska ritualen, men det är väl kanske så amerikaner är?

 

 



OLD ABSINTHE HOUSE


Den mest kända absintbaren i New Orleans (kanske i hela USA) är ”Old Absinthe House” som ligger i New Orleans franska kvarter. Hit kom många kända konstnärer, poeter och författare för att träffas och diskutera sina verk över ett glas av den gröna fén. Några exempel på de som besökte absintbaren är ex. Mark Twain, Oscar Wild, William Thackeray, Walt Whitman och Aleister Crowley. Crowley skrev sitt välkända verk ”Absinthe - The Green Goddess” i Old Absinthe House, en av de mest kända essäerna i absintvärlden (Jag har själv ett exemplar i bokhyllan som jag fått från min bror). 

Förutom sina kända besökare är absintbaren känd för sina 3 absintfontäner i marmor. Dessa har används sedan man först började servera absint där under 1826. Stenplattan under dem är numera full av kratrar, urholkningar av vattnet som flödat från kranarna under sekler. Faktum är att de ser mer ut som stora marmorpidestaler med mässingsstatyer på och tappar som går ut på sidorna. Inte speciellt lika de absintfontänerna vi kan köpa idag. The Old Absinthe House finns förresten kvar än idag, en riktig liten klimp av absinthistoria, måste göra ett besök någon gång.



Jag har inte hittat någon källa som beskriver detaljer kring hur förbudet gick igenom, men det var bara ett par år mellan förbudet i Schweiz gick igenom och förbudet i USA. Jag vet att den främsta anledningen var uppfattningen om att malört var skadligt (för att det innehåller tujon) men jag tror inte att amerikanerna gjorde några egna studier på området, säkerligen fick man ta del av dr. Valentin Magnan´s "studier" och tyckte att det här lät ju vettigt. Det står ju på ett papper som en "doktor" har skrivit efter att ha gjort sin sciency-thing, så då MÅSTE det ju vara sant! Jag vet att det fanns en nykterhetsrörelse även i USA (som i resten av världen på den här tiden) men de verkade få verklig kraft först flera år senare och jag är inte säker hurvida de var inblandade i absintförbudet. Ivf gick förbudet mot absint igenom 1912, endast 2 år efter förbudet i Schweiz, och det skulle inte komma att bli lagligt igen för än 2007, även här 2 år efter Schweiz.



När absinten slutligen förbjöds i USA så skapade detta ett stort hålrum på marknaden, inte minst i New Orleans. Precis som Schweiz tog fram pastis som ett substitut för absinten för att fylla deras efterfrågan så gjorde amerikanerna sitt egna substitut. Den kallades för "Herbsaint" och kan, liksom pastis, jämföras med en absint utan malörten. Den utvecklades av J. Marion Legendre och Reginald Parker, som hade lärt sig absintdestilleringens ädla konst under sin tid i Frankrike under första världskriget. Ett bra utgångsläge om man vill skapa ett absintsubstitut. Från början kallade de sin produkt för "Legendre Absinthe", men eftersom den inte innehöll malört fick de inte kalla den för absint och böt då namn till "Legendre Herbsaint" istället. Herbsaint kommer från franskans "Herbe Sainte" som kan översättas till "helig ört". I marknadsföringen lyfte man fram den som något typiskt franskt/europeiskt och spelade på den nostalgiska känslan av Frankrike under la Belle Epoque. Ett utdrag ur en reklambroschyr lyder så här:


"To drink Herbsaint is to recall the glories of the past, to renew acquaintance with the romance and glamour of by-gone days of Old France and of that France of the New World - Louisiana."


Vad jag vet så produceras Herbsaint fortfarande, fast nu av företaget Sazerac.



För att hoppa fram lite i tiden, till nutid: Absint är numera lagligt i USA, så länge tujonhalten ligger under 10 mg/liter, men av någon anledning verkar inte folk fatta det. Det är fritt fram att beställa absint från Europa, och som jag förstår det så gör vissa producenter absinter med lite mindre malört enkom för att de ska klara USA´s tujongräns, men folk tror fortfarande att det är olagligt (och att det kommer få dem att hallucinera). Tillsammans med alla falska ryckten om absintens "effekt" och status som en drog, och den coola ritualen med eld, så tror jag att det gör drycken ännu mer spännande och intressant för många. Jag får uppfattningen av att absint kan vara mer populärt bland amerikanska collagestudenter som vill leva farligt och leka med eld, än hos poeter, konstnärer, författare och interlektuella som var målgruppen under 1800-talet.



Jag måste säga att jag inte känner till så många amerikanska absinter faktiskt, de jag kommer på är Vieux Carré och St. George. Jag är övertygad om att det finns fler, men de kanske inte exporterar så mycket? Det är ivf ont om dem på de sidorna som jag beställer ifrån. Om det är någon som kan tipsa mig om en bra amerikansk absint är jag idel öra.

Absint i USA

3 Läs mer >>

What people think is most important with an absinthe varies from man to man, and I’m VERY interested in what you think! Hence you get 3 different alternatives to choose from: one for appearance, one for taste and one for authenticity. Please, give me your answer in the comments! Of course, none of the alternatives will be the perfect absinthe and so I think there is no right or wrong answers. In fact, I expect very different answers, the fun part is to get a conversation going. All right then, this are your alternatives:



1. The louche is thick as milk and the color is as potent as an emeralds, but the taste is no better than good and frankly quite boring and uninspired


2. The louche is very average and the color is weak, but the taste is complex, balanced and interesting.


3. The louche is very thick, the color is excellent and the taste is superb, but it’s not a genuine absinthe.




It will be exiting as hell to see your thoughts!

All the best!

What is most importan...

0 Läs mer >>
 
 
 

Nu är det dags att återgå till att kika lite på olika länders absinthistoria. Jag har redan tagit mig igenom Schweiz, Frankrike och Sverige, men vi har fortfarande några länder till att ta oss igenom. Idag tar vi oss över sundet i söder, till pölsans förlovade land och människor som pratar med gröt i munnen, vi ska till vår nordiska granne Danmark.



Som du kanske minns så var Frankrike det där coola landet som alla andra ville vara under 1800-talet och många konstnärer, författare och poeter besökte Frankrike för att suga i sig lite av den där goa franska kulturen. När de sedan kom tillbaka hem tog de med sig vissa influenser. Till skillnad från Sverige hade Danmark dock även mycket schweiziska invandrare som bidrog mycket till (främst Köpenhamns) kafekultur. På dessa kafeer serverades såklart även absint så att även alla medel-Jensen (eller vad nu den danska motsvarigheten till Svensson är) kunde få avnjuta den här underbara drycken! Efterfrågan på absint måste ha varit relativt stor under slutet av 1800-talet, för en av Danmarks största Glasproducenter beslöt sig för att göra absintglas.



Det har tillverkats absint i Danmark sedan mitten av 1800-talet, men de flesta av dem verkar ha varit essensblandningar, alltså inte äkta absinter. Absint har aldrig varit olagligt i Danmark men av någon anledning så slutade man producera absint under 70-talet och började inte igen för än på 80-talet. Jag känner inte till några av dessa "absinter", och det är väl kanske lika bra. Däremot vet jag att de idag har ett destilleri, Den Ny Spritfabrik A/S (kommer ett inlägg om dem senare), som gör en absint: A Absinthe. Japp, den heter bara A. Förutom den så vet jag även att en dansk entreprenör, Sven Olsen, låter Les Fils d'Emile Pernot tillverka en absintserie åt sig: La Maison Fontaine. Jag har recenserat både blanche och verte om du är intresserad.

Absint i Danmark