0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Eftersom förra veckans absint blev sån hit så tycker jag att vi fortsätter på Aymoniers absintseria, och idag har vi Sans Frontieres på bordet. Om Google Translate är något att gå på så är namnet franska för "Utan Gränser". Jag är lite nyfiken på varför man valt att döpa den till det, kanske har det något att göra med att destilleriet ligger så nära den schweiziska gränsen?
 
 
 
Absinten kommer i samma (rätt tråkiga) "ölflaska" med skruvkork som resten av destilleriets absinter. Den här gången domineras både bilden och ramen av malört, ifall vi skulle glömma vad vi dricker liksom ;P Jag tycker bilden är helt ok, men som jag sagt förut så tycker jag att det är synd att buteljera en sån här kvalitetsprodukt på en sån här tråkig flaska. Det hade varit värt de extra kronorna det skulle kostat att använda en annan flaska som belyser kvaliten lite mer.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Som ni ser på bilden här ovan är den inte kristallklar, men det jag har i min flaska är lika färglöst som vatten så både jag, ALANDIA och absinthes.com räknar den som en blanche. Det är dock konstaterat att man har använt en liten del färgningsväxter, jag gissar att det var mer för smaknyansernas skull än för färgen. Ju starkare färg desto mer anis behövs för att väga upp och hålla den fräsch, och det är inte mycket anis i den här. Louchen är inte jättetjock, under medel skulle jag säga, men den börjar utvecklas från första droppen vatten och är fördig efter runt 2 delar vatten.

 

Doft: När jag skruvar av korken känner jag främst fänkål, men det finns malört där också. Inte så mycket anis. När jag hält upp den har vi som förväntat en del sur alkohol, men det som dominerar mest är malörten. Lite fänkål får jag fram också, anisen är fortfarande frånvarande. Tyvärr ändras inte doften så mycket när jag droppar i vatten, fortfarande mest malört och lite gurka. Men nu exploderar doften verkligen av kraft och tar ett språng upp ur glaset! Den mattas av fram mot slutet, men de första dropparna gjorde verkligen all skilnad i världen!

 

Smak: Wow, den här smaken var speciel! Först dominerar malörten, sen går den över i något annat som jag inte riktigt kan sätta fingret på, sen vidare till kokos bodybutter när jag sväljer och efter det sitter en eftersmak kvar av vaniljglass! Gud vad schizo! Smaken är riktigt kraftig och nyanserad trotts vattnet och eftersmaken sitter kvar länge på tungan. Tydligen ska inte smaken vara så nyanserad utan fokusera starkt på malörten, men jag tycker att jag hittar nyanser så det räcker.

 

Sammanfattning: Det är lite sorgligt att se det tomma glaset, Aymonier viste vad de gjorde när de gjorde den här absinten. Precis som den förra får jag väl säga att den här har själ, alltså är nyanserad, potent och intressant. Och väldigt väldigt god! Den svaga färgen i den tråkiga flaskan ger tyvärr ett intryck av låg kvalite tycker jag, men man ska inte dömma hunden efter håren och det är något jag verkligen blir varse efter att ha smakat på den. Grattulerar Aymonier, ni höjer er ett halvt poäng sen förra absinten, 4,5 gröna féer är ni absolut värda!

 

Absinthe Sans Frontie...

1 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
Nej men, vad har vi här då? En fatlagrad limited edition av Emile Pernot´s Vieux Pontarlier? Jo jag tackar jag. Nu har ju inte jag provat orginalet men tänkte att 3 år på ekfat säkert inte gör den sämre! Kan nog vara den dyraste enskiljda flaskan jag köpt hittills så nu får den fan smaka riktigt jäkla toppen. Jag tvekade när den först släptes, tänkte att jag skulle fundera ett tag, kanske vänta till månaden efter då jag hade lite mer pengar. Alla limited editions går inte åt som smör, men den här gjorde det, snart var den slut och jag blev lite butter på mig själv för att jag inte köpt någon. Sen fick de uppenbarligen in någon flaska till och då tryckte jag hem den direkt (fick de tag på flera så var det inte många, den fanns inte kvar samma kväll som jag beställde min ivf). 
 
Som sagt är den här lagrad på ekfat, och länge också, tre år fick den ligga och stuva! Den senaste jag bestälde som var lagrad så länge var Brevans A. Crowly, och den är ju alla tiders favorit så kanske kan den här vara värd pengarna? De här tunnorna hade man tidigare lagrat Burgundy Grand Cru rödvin på, vilket inte Crowly hade, men ändå. Naturligtvis förväntar jag mig en rund absint med vaniljtoner och bärnstensfärg. Den ska tydligen påminna om en pre-ban absint, men eftersom jag aldrig smakat någon sådan kommer det bli svårt för mig att kontrollera det påståendet.
 
Flaskan är inte tokig: kort, knubbig och rejäl i mörkt glas. Tror inte den är riktigt lika knubbig som orginalets flaska (eller så inbillar jag mig), men jag är nöjd. Etiketten är densamma som från orginalet men har en liten röd tilläggsdel i vä. hörn som talar om att det är den fatlagrade versionen. Den är även förseglad med rött vax och eftersom det står i beskrivningen att den är förseglad med naturlig kork så tog jag fram min korkskruv och började borra. Det visade sig att det inte var någon vinkork som satt i utan en "vanlig" återförslutbar kork som jag så envist försökte ta mig igenom som om det fanns guld på andra sidan! Nu har den ett fult hål i lacksigillet, men jag överlever.

 

Lagrad: 3 år
Destilleri: Emile Pernot
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Färgen är mer gul än bärnsten, som en klick flytande guld i glaset. Mycket vacker att se på! Louchen når sin topp efter 1,5 delar vatten och blir då endast medelmåttig.

 

Doft: När jag först fick flaskan kände jag whisky, sött och spritpenna ur flaskan, men nu har det krupit fram mentoldoft, brunt socker, spritpenna, blöt ek, liiiiite whisky (men knappt märkbart om man inte letar efter den) och... en hint av muskot?! *Asgarvar för mig själv* Vilken salig blandning, jag är så dålig på det här *mer asgarv* Den är ivf fruktansvärt charmig, en klar förbättring mot hur den var från början! Ur glaset kommer en kraftig doft av vanilj, brunt socker, blöt ek och whisky. Det luktar rätt mycket alkohol också men det sticker inte i näsan vilket jag är glad för. Om man klämmer ihop allt utan att försöka särskillja dofterna blir det nästan molipekt, vilket generellt inte är någon höjdare för mig. Skvätt sedan i lite vatten och doften blir ännu starkare men nu känner jag mer gurka, osötad mentol och något väldigt fylligt som tar väldigt mycket plats. Doften är "sval", inte "varm" som exempelvis den av La Grenouille. Min tvillingbror beskriver doften som en blandning av lakrisal, mintu och vix blå som någon har kräkts upp igen. Han, liksom jag, vet inte vad han pratar om.

 

Smak: Mycket smak här, och den sitter kvar länge! Smaken är rund och fyllig och gör sig väldigt bra med sockret tycker jag. Om jag bara kunde beskriva vad den smakar, får göra ett försök: Trät känner jag och det kanske inte är så konstigt. Lite mentol och vanilj, och trots att den inte smakar alls som whisky så finns det något här som påminner mig om det ändå. Sen har vi samma fylliga smak som jag känner doften av när jag luktar på den. Kanske har det med rödvinet att göra? Om det inte är det så är jag rädd att rödvinet inte lämnat något märke alls på absintens karaktär.

 

Sammanfattning: Här måste jag nog säga att jag blev väldigt positivt överaskad, hade nästan ställt in mig på att jag slängt åtminståne LITE pengar i sjön, men jag törs nog säga att den var värd pengarna! Den här absinten har själ, mer än de flesta andra, ja faktiskt i mått med Grön Opal! En mycket fin färg, en kraftig och komplex doft och smak över förväntan! Att den "vaknar till liv" av vattnet är verkligen en egenskap jag uppskattar hos en absint. Jag kan inte hjälpa att bli påmind om ett experiment på en fatlagrad absint som Magnus på Uppsala Destilleriet gjorde och var vänlig nog att bjuda på när jag var där. Vieux Pontarlier är en bombastisk skapelse som jag gärna skulle köpa minst en flaska till av men bjuda väldigt sparsamt på. Det är tur att en flaska räcker så länge för mig, och den här ska jag nog hålla på för lite speciellare tillfällen. Betyget blir absolut minst 4,5 gröna féer, kanske kommer den gå upp till en 5:a med tiden ;)

 
 

Absinthe Vieux Pontar...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Ikväll avnjuter vi Martin Züfaneks La Grenouille. Ska jag vara ärlig så smakade jag den redan samma dag som jag fick den (i mitten av augusti) och har druckit den många gånger sedan dess, den är en pärla! Fick ett mail från absinthes.com som sa att "Skynda, skynda! Endast 40 flaskor kvar!". Jag skrev och frågade om det bara är slut för säsongen men de sa att det inte kommer att göras något mer av den här. Så naturligtvis föll jag för marknadsföringen och tryckte hem en flaska... och den var underbar! Dagen innan jag fick flaskan fick jag ett nytt mail som sa "Skynda, skynda! Endast 30 flaskor kvar!" och när jag skulle beställa ett par flaskor till 24 timmar senare var det slutsålt. Mistänker att det finns en lycklig person där ute någon stanns som sitter på 30 flaskor av den här goingen. Marketing 2, Fredrik 0.
 
 
 
Om vi ska prata lite om förpackningen så var jag faktiskt inte speciellt förtjus i den från början när jag såg den på bild. Den har lite av en midja som ger en lite femenin form. Tyvärr hinner kurvan inte riktigt vända innan botten och flaskhalsen för att ge en timglasform utan istället får vi bara en konkav form. Jag hade nog föredragit en helt rak flaska tror jag. Men nu när jag fått lite varma känslor för innehållet har jag lättare även för förpackningen och tycker den är rätt snittsig. Etiketten ser rätt modern ut, hade gärna sett något mer i stil med Jade-absinterna but it´s no biggie. Något som är helt förtjusande är att flaskan har en glaskork istället för en i trä och kork, känns mycket lyxigt!
 
 
 
Ser en liten groda där över namnet och med lite hjälp från Google Translate kan jag konstatera att namnet kan översättas till "Grodan". Under 1800-talet fanns det ett flytande café i Seinen (floden som rinner genom Paris) vid namn "La Grenouillère". Dit kunde de franska konstnärerna spendera sina dagar med att dricka absint och nyttja tjänsterna av caféets glädjeflickor. Flickorna kallades för "Grenouille", grodor. Absinten är alltså inte döpt efter små kväkande kräldjur utan horor O.o Det får mig att tänka på invånarna i Boveresse som kallades "Grenouillardes" (grodhonor) av folket i de andra byarna. De ska ha fått sitt namn av sättet de hoppade från grästuva till grästuva för att ta sig fram i den omkringliggande träskmarken. Maybe there was something more to that story? I.v.f tycker jag att det var ett lite ocharmigt namn att ge till glädjeflickorna, jag skulle inte vilja ha sex med en "groda".

 
 
Receptet är framtaget av Stefano Rossoni, samma intalienske destillerare som tog fram receptet till L'Italienne ("italienaren" på svenska?) och l'Ancienne som ligger till grund för Züfaneks Justifiée & Ancienne. Rossoni ville ge absinten en mjuk och varm smak, inspererad av medelhavet. I receptet används såklart malört, anis och fänkål, men man har satsat lite extra på fänkålen eftersom den ger en "sydländsk karaktär". Man har även använt cirtonmeliss och isop, men även tagit med kryddor som kardemumma och vanilj. Låter riktigt jäkla nice det här tycker jag, tror att det är dags att ta sig ett glas till nu!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Züfanek
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En fin guldgrön färg, kanske har den varit grönare förut men börjat gulna lite vid det här laget. En helt ok färg men inte top notch. Lochen var väl inte heller så imponerande, en medelmåttig dimma som knappt täcker botten på glaset, full efter lite drygt 2 delar vatten.

 

Doft: Züfaneks absinter har har alltid varit lite speciella och den här är inte något undantag. Jag känner kanelbullar ur flaskan, en väldigt rund doft av kardemumma. När jag skvätter i lite vatten kommer istället en söt doft av kåda fram, väldigt stark och tydlig!

 

Smak: En komplex blandning av tvål (malört), lakrits (anis), kardemumma och kåda. Väldigt len textur, väldigt lite alkohol och en helsikes massa smak trots allt vatten, den sitter kvar länge på tungan men det får den så gärna göra. Vaniljen finns också där och mjukar på ett väldigt fint sätt! Enligt tasting notes från ALANDIA ska den smaka rosmarin och timjan men det håller jag inte med om alls.

 

Sammanfattning: Det här var verkligen en bra absint, som sagt var jag beredd att köpa mer av den, är besviken över att jag inte fick möjligheten. Kan tänka mig att det inte vore så dumt med en liten skvätt Grenouille i en chailatte. Den har en otrolig doft och en varm och rund smak, precis som Rossoni ville, nästan att jag skulle vilja testa den lite varm. Doften och smaken är båda riktigt tydliga efter vattnet, en riktigt örtbomb (som alla Züfaneks absinter). Måste säga att det var svårt att bestämma sig för vilket betyg den skulle få, att det blir minst 4,5 är det ingen tvekan om men det är inte en solklar 5:a. Louchen var inte så imponerande och flaskan var lite av en "swing and miss", men det påverkar egentligen inte betyget.Nog fan är den bra men jag tror inte att jag skulle lägga kring 2000 kr på en sån här flaska, något jag har gjort med andra absinter. Jag tror tyvärr den får landa på 4,5 men en massa guldstjärnor och rungande aplåder istället. Inte illa Züfanek, inte illa alls!

 
 

Absinthe la Grenouill...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Som om inte Gustave redan är en av de bästa absinterna jag druckit, nu har man lagrat den på ekfat också, det här kan bara inte bli fel XD!!! Jag hade tänkt att köpa mig en flaska Gustave till men det här blev ju ännu bättre så nu köpte jag 2 sånna här istället! Om du inte kommer ihåg Gustave kan du se min recension av den här. Den är baserad på samma recept och har samma charmiga flaska som den vanliga Gustave, men är försluten med svart vax istället för rött.
 
Det står inget i beskrivningen om hur länge man lagrat den eller hur många flaskor det blev, så jag skrev till dem och frågade. De gav inga specifika svar men sa att absinten bara lagrats några månader ("a few months") eftersom de bara ville ha en hint av smaken och inte något superlagrat. I find this a bit wierd eftersom den vanliga Gustave lagras i 3-6 månader, jag drar slutsatsen att Gustave Barrel-Aged måste vara lagrad längre än 6 månader men mindre än ett år och det var lite snält jämfört med orginalet. Vidare specificerade de inte hur många flaskor som gjordes men frestade med några hundra ("a few hundred bottles"). Tyvärr är inte flaskorna numrerade men det är en limited edition.

 

Lagrad: Ja (månader)
Destilleri: Paul Devoille (åt absinthes.com)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Här har vi en mörk amber med lite gröna nyanser i, men jag känner mig fortfarande bekväm med att kalla den en amber. Louchen är helt ok, faktiskt riktigt tjock och den nöjer sig med 2 delar vatten innan den spridit sig i hela glaset, precis som orginalet.

 

Doft: Här har vi dofterna som vi älskar från orginalet: den "traditionella absintdoften" och päron/äpple, men hurra hurra, här har vi även vanilj och fudge! Tyvärr försvinner både vanilj och fudge när jag hält upp den och det lämnar bara traditionell absint + päron/äpple och alkoholen. Vattnet får tyvärr inte heller tillbaka vaniljfudgen, den dämpar dock alkoholen något och höjer anisen.

 

Smak: All right, här har vi rätt mycket smak, en bra start. Jag känner mycket orginal-Gustave (malört, anis, fänkål och kåda) och något lite annorlunda, men inte den tydliga vaniljen som jag förväntade mig.

 

Sammanfattning: Jag hade väl inte förväntat mig att den skulle haft doften av en Oak-Aged Valkyria Cask Strength men liiiiite mer hade jag nog förväntat mig, detsamma gäller smaken. Missförstå mig rätt, det finns mycket att gilla med den här absinten, och den var absolut inte sämre än orginalet, men kanske hade jag innerst inne hoppats på en 5:a, en amber med fudge, vanilj och brunt socker som får smaklökarna att dansa hambo. Jag ångrar ivf inte att jag köpte 2 st, även om jag kanske inte jublade över att lägga en dryg extra hundralapp per flaska, men det är väl det som skatteåterbäring är till för antar jag ;P Jag ger Gustave Barrel-Aged och mr. Devoille en tippning av hatten och 4,5 i betyg.

 

Absinth Gustave - Bar...

0 Läs mer >>
Source: valkyriadistillery.com
 
 
 
Idag bjuder Henrik Larsson på något väldigt annorlunda: En specialbuteljering av Valkyria Oak Aged som fått vila i fat av svensk ek i 18 månader! Jag har fattat mer och mer tycke för eklagrade absinter på sista tiden, varit riktigt sugen på "Bacchus" från Valote Martin och "La Clandestine 1935 - Barrel-aged" från Artémisia-Bugnon ett tag, men de är verkligen inte billiga. Även Valkyria Cask Strength kostar lite mer men den svälter ändå inte plånboken lika mycket som de tidigare nämnda.
 
Den här gången har Henrik valt att buteljera absinten i flera små provrör (10 st på 4 cl st) som levereras i ett specieltillverkat metallställ. Priset för det här kalaset är detsamma som för en flaska Valkyria Oak Aged men med en femtedel mindre i förpackningen. Med tanke på de extra kostnaderna som måste gått till förpackningen samt tiden och arbetet han måste lagt ner på det hela (och lagrad absint kostar i regel mer än olagrad) så känner jag att Henrik hade kunnat ta mer för absinten om han velat. Kanske ville han vara lite hygglig så här i juletider (Valkyria Cask Strength släpptes 6:e december)? Det blev ivf min julklapp från min kära sambo, en väldigt god jul för mig alltså! XD

Normalt sett så säljer Valkyria-destilleriet även till absinthes.com men den här gången sålde de bara till Sverige. Batchen gjordes bara i 88 förpackningar, en väldigt limited edition indeed, och den här gången är förpackningen lite skörare än den brukar vara så frakt inom Sverige kan tyckas riskabelt nog. Den såldes slut riktigt fort, och systemet fick in ungefär dubbelt så många beställningar på den som det fanns förpackningar att tillgå! Mitt exemplar trycktes hem samma minut som den släpptes för att vara säker på att jag skulle få den.
 
Henrik har planer på att göra fler limited editions i provrör (är inte troligt att dessa heller kommer säljas till Tyskland alltså) men någon mer batch av just Oak Aged Valkyria Absinthe Cask Strength lär det inte bli. Henrik berättar att han gillar att göra små unika serier som på sikt kanske får lite samlarvärde för kunden, så även om det blir fler lagrade absinter så kommer han ändra i receptet. Enligt mig är det den sanna innebörden av limited edition och en mycket bra ide som uppskattas av ivf mig.

 

Lagrad: 1,5 år
Destilleri: Valkyria Distillery
Alkoholhalt: 74%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Mmmm, här har vi en whisky-färgad absint vilket vi har den långa lagringstiden att tacka för. Den hamnar verkligen i amber-kategorin och jag skulle vilja se den lilla, uppsvälda paragrafryttaren som trovärdigt kan argumentera för att den ska klassas som en verte. Den må vara paketerad i flaskor av genomskinligt glas men jag tror inte att solljuset kan ge den här en mer "feuille morte" nyans. Jag uppskattar en fin, grön färg men en riktigt lyckad amber kan vara minst lika fin att titta på. Jag står fortfarande fast vid att amber (och rouge) borde vara erkända kategorier bland absint, annars skulle den här absinten misslyckats något otroligt om man ska döma den som en verte. Vad det beträffar louchen så är den tjock, inte extremt tjock men väldigt tjock. Från början bjuder den på tunga oil-streaks som snabbt sjunker till botten, men snart skymtar vi en svag dimma längst ner i glaset och till sist når den sin peak efter knappa 2 delar vatten. Om man istället häller upp absinten på några isbitar blir den grumlig och lite trögflytande, påminner om nyponsoppa eller knäcksmet!

 

Doft: En helt underbar doft! Ur flaskan har vi brunt socker, karamel, mycket vanilj och förvånansvärt lite alkohol. Efter att jag hällt upp den i glaset blir alkoholen lite starkare (som den brukar) och jag känner lite mer fänkål. Efter vattnet blir doften svagare men fortfarande riktigt nice, nu är den mer klassisk Valkyria och har en hint av Coca Cola. Det låter inte så nice men det är det!

 

Smak: Här har vi lite av den klassiska Valkyriasmaken men med lite karamell och vanilj och jag inser nu att det är DEN blandningen som blir lite Coca Cola-liknande i mitt huvud. Vi har även malört och fänkålen men ingen tydlig anis. Smaken är inte speciellt söt utan lite mer åt det bäska hållet, poppulärt hos många även om jag själv föredrar något annat. Alkoholen kändes lite tydligare än jag hade förväntat mig men det glömmer jag snabbt. Egentligen är den väldigt len, lenare än de andra Valkyriorna, men alkoholen lurar mig till att tro att den är strävare än den är. 

 

Sammanfattning: Det var verkligen aldeles för länge sedan jag hade en Valkyria i glaset! Jag fick som sagt den här i julklapp men lät den stå och mogna till min födelsedag (17:e januari) då det äntligen var dags att smaka den!
   En klar fördel med att förpacka absinten i flera mindre provrör istället för i en stor flaska är att man kan dela med sig av den till andra utan att det känns som att de får något "begagnat". Jag lär nog spara ett provrör ivf, antingen för att dela med mig av till någon kär vän eller möjligen avnjuta på ålderns höst!
   Känns liiiiite som att den föll på mållinjen här, det är en riktigt nice absint med många fina kvalitéer men den har några små grejer som gör den lite kort av en 5:a. Doften var VERKLIGEN nice, I’d wear that for a fucking perfume, men den mattades ut efter vattnet vilket var lite tråkigt. Louchen var som sagt riktigt tjock men inte som hos Opalerna, kan i och för sig inte säga att det spelade in på betyget i det här fallet. Den var bara precis aningen för bäsk och hade aaaaaaaaningen för mycket alkoholsmak, något som egentligen inte skadar den speciellt mycket, men precis tillräckligt för att den inte ska nå till en 5:a. Jag kanske låter negativ men det är ingen schweizisk le bleue vi dricker här utan en absint i världsklass och då håller jag mina förväntningar höga! Den får en rungande 4,5, famfarer och en aplåd av mig, absolut på min top10-lista (och det här är den 94:e absinten jag smakar)! Allt som allt är den en otroligt bra absint och jag är otroligt spänd att se vad Henrik kommer hitta på härnäst!

 

Valkyria Oak-Aged Cas...

4 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
 
 
 
Den här absinten tillverkas exklusivt för Absinthes.com av Paul Devoille, det är en av deras senaste tillskott på hemsidan och släptes tidigare i år. Den är baserad på ett recept från sent 1700-tal då absint övergick från att vara en medicin till "ba en go dricka". Den innehåller mer malört än vad som är traditionellt i moderna absinter, något som utlovar en tvålig smak kanske? Utöver the original trinity (malört, anis och fänkål) innehåller den även bland annat kalamusrot (Acorus calamus), en läkeväxt som bland annat använts i "holy anointing oil" (kommer inte fram till någon bra översättning) och är lite mer ovanlig i absint. Kan bli intressant. Den beskrivs av försäljaren som en intensiv absint med väldigt komplex smak, men ändå len och balanserad. Som alla riktiga absinter är den destillerad, innehåller inga konstgjorda smakämnen, färgämnen, konserveringsmedel eller sötningsmedel.
 
Innan absinten buteljerades lagrade man den i 3-6 månader. Jag undrar varför man valde ett så brett spann, det måste ju göra skillnad på smaken tänker jag? Det står inte vad man har lagrat den i heller vilket kanske lite mer inbitna fans hade velat veta. Tydigen var det vanligare förut att man valde att lagra sin absint på fat innan den buteljerades, jag tänker att detta skulle ha en god effekt om absinten är väldigt intensiv som beskrevs tidigare.
 
Etikettens design är tagen från en gamal etikett och ger flaskan en mysig vintage look. Flaskan är kort och knubbig med lång hals och är tillverkad i grönt glas vilket vidare bidrar till vintagelooken, och som pricken över i:et är flaskan förseglad med rött vax. Mysfaktorn är total!
 
Lagrad: 3-6
Destilleri: Paul Devoille (åt absinthes.com)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
 

Färg och Louche: En mestadels guldig färg, en "feuille morte", med lite gröna nyanser, detta tror jag att vi har lagringen att tacka för. Jag är lite osäker på vilken kategori jag vill placera den i men jag tror den hamnar i Verte-kategorin eftersom det är lite för grönt för att jag ska kalla den en amber med gott samvete. Louchen är tjock och når sin topp efter ca 2 delar vatten, hurra!

 

Doft: Inte så speciell när jag sniffar på den öppnade flaskan, främst känner jag, ska jag kalla det den klasiska absintlukten (malört, anis och fänkål, allt väldigt välbalanserat)? Känner även fruktiga toner, mest päron vilket är kul, jag stöter sällan på fruktiga absinter. De här fruktiga dofterna är riktigt tydliga när jag hält upp absinten, som sagt mest päron men kanske finns det lite äpple eller nått också. Vad luktar kalamus? Doften förändras inte direkt efter vattnet vilket jag inte har något emot.

 

Smak: Lite tvålig malört men inte lika mycket som jag hade förväntat mig. Jag känner även anis, fänkål och rätt mycket kåda i en härlig blandning. Tyvärr vet jag inte hur kalamus smakar, hade varit kul att se om jag kunnat urskilja den annars. En kraftig smak, även efter vattnet, men också len precis som utlovat. Mycket trevligt och behaglig över lag!

 

Sammanfattning: Den väldigt fina vintageflaskan ger ett tyst löfte om kvalitétsabsint och jag tycker att Absinthé Gustave levererar på det löftet. Trots löftet om extra mycket malört är jag inte säker på att jag uppmärksammade det, vilket för den delen inte behöver vara dåligt. Som sagt hade det varit roligt att veta hur kalamus smakar, får ta reda på det en annan gång. Den lena och komplexa smaken, fruktiga doften och otroligt tjusig förpackningen gifter sig väldigt väl, jag är även villig att ge den ett litet pluss för sin originalitet och pliktkänsla till gamla traditioner. Väl värt 4.5 i betyg!

 

Absinthe Gustave

2 Läs mer >>
Source: alandia.de 


Den andra absinten i Matter Spirits Duplais-serie som jag skaffat, men det är den tredje i ordningen. Liksom den första är det här receptet baserat på ett recept av P. Duplais. Jag såg mig runt efter en flaska med den "vanliga etiketten" men kunde inte hitta någon sådan, jag kunde faktiskt inte ens hitta fler av den här versionen. Jag skrev till Markus Lion som har tagit fram receptet och fick höra att den inte tillverkas längre, men jag fick ingen anledning till varför.
 
 
 
Eftersom det här är en art edition så har den en lite speciell etikett, den här är gjord av Peter Christopherson som gjorde målningen som en hyllning till sin bandkamrat, Jhonn Balance, som dog ung (42 år gammal). Vet inte om någon av dem drack absint eller om Matter Spirits bara gillade deras musik. Jag har aldrig hävdat att jag förstår mig på konst och den här målningen var mest undlig tycker jag, och inte på ett så bra sätt. Ser ut som en dinosaurie med en lampa i bröstet och ett oljetorn med ett jing-yang tecken på. Förstår inte vad det har med Jhonn Balance att göra men jag kände ju honom såklart inte heller. Kanske han älskade stora reptiler, olja och kinesisk filosofi, vad vet jag.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 60%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
 

Färg och Louche: En naturligt färgad verte med en väldigt tunn färg. Även louchen var tunn och var full efter knappt 1,5 delar vatten.

 

Doft: Här fick upplevelsen en helomvändning. Ur flaskan luktar det väldigt sött, mycket brunt socker och fruktigt. Faktum är att jag kommer att tänka på Brevans Aleister Crawley när jag luktar på den här. I glaset känner jag alkoholen lite starkare men annars är den fortfarande väldigt lik. Det roligaste händer när vattnet tillsätts: Som med flera av de bästa absinterna sprider sig doften så man känner den nästan på andra sidan rummet! Inte lika kraftig effekt som hos Grön Opal men det är där i närheten. Det mörka sockret fortsätter att kittla i näsan men har fått en lenare ton som påminner lite mer om kola/fudge!

 

Smak: Jag blir mycket glad att känna den lite "mossiga" smaken som jag känner igen från Mansinthe, ganska lik den faktiskt! Smaken  är fortfarande tydligt trotts allt vatten men det finns lite mer alkohol här än jag velat ha. Först är alkoholen ganska dominant men den går snart över i den mossiga, örtiga smaken jag gillar så mycket och i slutet blir den söta sockersmaken tydligast. Jag gillar ju socker så det gör inte mig något men jag misstänker att jag kanske skulle känt fler nyanser om jag inte haft så mycket socker.

 

Sammanfattning: En sån överaskning! Jag förväntade mig att den skulle hålla samma standard som sin kusin Duplais Verte men jag blev glatt överaskad! Mycket god och det märks att det här är en produkt av hög kvalité! Doften är ett starkt attribut hos den här absinten och smaken var inte dålig den heller. Det är som att man tagit det bästa från Mansinthe och Brevans Aleister Crawley och stoppat det i en flaska! Det som drar ner betyget något är den svaga färgen och louchen. Jag hade hemskt gärna köpt fler av den här, men jag får hålla till godo med det jag har. Betyget hamnar på 4,5!

 
 

Absinthe Duplais Bala...

0 Läs mer >>
Source: ALANDIA 


 
Absinthe Noel är en serie av absinter som släptes till jul varje år från 2005 till 2016. Varje år användes ett nytt recept och en ny etikett, men den bar alltid samma namn. En limited edition på 444 flaskor (jag la vantarna på nummer 28). Etiketten är designad av Basil Luginbühl, en konstnär från Mötschwil och troligen en ättling till Ernst Luginbühl-Bögli som grundade destilleriet en gång. Kan inte säga att jag är speciellt förtjust i etiketten, men flaskan är mysig i all sin enkelhet och det mörka glaset är ett bra val för en verte.
 
 
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

Färg och Louche: En blek men naturligt färgad verte. Den får en medeltjock louche efter ca 1,5 delar vatten.

 

Doft: Direkt ur flaskan är det första jag märker den sura lukten men när den lagt sig lite så kommer faktiskt bittermandel vilket jag är mycket förtjust i! Jag tror jag känner lite lakrits också men INTE anislakritsen utan mer lakritsfudge. När jag luktar på den ur glaset känner jag bara det sura igen och alkoholens stickningar, men när den blandats med vattnet så kommer min kära bittermandel tillbaka följt av lite anis och nästan ingen alkohol alls!

 

Smak: Hurra, hurra! Den smakar faktiskt bittermandel! Jag läste att den skulle ha julsmaker men jag trodde aldrig att den skulle smaka bittermandel (jublar lite inombords)! Det finns även en tydlig, men inte stark, alkoholsmak vilket tyvärr gör absinten lite rivig men inte för mycket. Jag känner även lite malört på slutet men väljer att fokusera helt på bittermandeln. Det bästa är att smaken fortfarande är mycket tydlig, den verkar inte alls ha dagit skada av 5 delar vatten!

 

Sammanfattning: Jag ska vara ärlig, när jag först smakade den här så smakade den skit och den har stått längst bak i absintskåpet sedan dess, men där ser man vad lite syre och 5 månaders väntan kan göra med en absint! Nu smakar den fantastiskt! När jag fick den andra flaskan satt jag och jämförde lukten och det var verkligen som två helt olika absinter! Rekommenderas varmt (men ha lite tålamod med den)! Betyget står mellan 4 och 4,5 men den tydliga, goda smaken av bittermandel väger starkt över den mediokra färgen och louchen samt den något rivande alkoholen så betyget slutar på 4,5 av 5!

 

Absinthe Noel 2016

2 Läs mer >>
 
 
 
Source: alandia.de
 
 
 
Ännu en av mina favoriter! Den här absinten har blivit starkt förknippad med min sommarstuga för mig. Vid en liten sjö i de Jämtländska skogarna, vid foten av ett berg, ligger en rätt rymlig men mysig stuga, utan el eller rinnande vatten. Hit kommer medlemmar ur familjen Andmyr och respektive med jämna mellanrum för att njuta av allt vad den svenska naturen har att erbjuda (och äta glass på en av Sveriges bästa glassbarer). Efter långa dagar av att hugga ved, vandra i berg, fiska och bära vatten så hela kroppen värker, då är det redigt skönt att slå sig ner i en stol på verandan eller framför kaminen. Där häller man upp en skvätt grönt guld i glaset, droppar sakta i färskt källvatten och ser ut över sjön. DE dagarna är verkligt underbara! Jag tog med mig Grön Opal och Heritage upp dit en gång men den Gröna Opalen passade inte riktigt sinnesstämningen. Det gjorde däremot Heritage, som handen i handsken! Det räckte med ett par glas och nu kan jag bara tänka på de där underbara stunderna i sommarstugan när jag dricker den, Pavlos hundar kan slänga sig i väggen! XD
 
Den kommer i en enkel flaska i brunt glas med en tvådelad etikett vars snirkliga gulddetaljer verkligen ger ett lyxigt intryck! Den känns som Jade-seriens lillebror, en kvalitésabsint med riktigt exklusiv image!
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Paul Devoille
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
 

Färg och Louche: Här har vi en mycket intressant situation. Enligt en video av ALANDIA (hittas här) är den här absinten en verte, men som ni ser på bilden här ovan så är min tydligt bärnstensfärgad vilket gör att jag skulle klassa den som en amber (ALANDIA beskriver också färgen som en amber). Jag sätter in den i kategorin verte men under tyst protest. Vatten ger den en tjock louche som är full efter ca en del vatten. En något trött grön fe bor i den här flaskan, vattnet ger mycket oil streeks innan louchen träder fram.

 

Doft: Lukten direkt ur flaska än mycket behaglig, känner mycket kåda vilket i min mening är något väldigt positivt. När jag hält upp den tillkommer även lukten av tall (tror jag) och över lag doftar det mycket skog! Samma doft dröjer sig kvar när vatten tillsätts men blir betydligt svagare.

 

Smak: En len och fin smak av kådan som jag kände i lukten. Den har väldigt mycket smak kvar fast än jag tillsatt så mycket vatten och alkoholen håller sig i bakgrunden.

 

Sammanfattning: En speciell absint i en väldigt snygg förpackning. Har inte tidigare kännt smak eller lukt av kåda vilket är en väldigt trevlig överaskning! Det är som att någon stoppat en tall i en juicepress och hält upp det på flaska, något som verkligen passar in vid sommarstugan! För mig har den imagen av en exklusiv pre-ban absint men själven av en skogshuggare, jag kommer se till att det alltid finns en sån här flaska i mitt vitrinskåp! Kan deffinitivt rekommendera den men vill nog inte säga att den representerar de flesta absinter så har man inte smakat absint tidigare så ska man inte dömma alla absinter utifrån den här. Betyget blir 4,5 av 5!

 
 

Absinthe Heritage Ver...

0 Läs mer >>
Source: alandia.de 
 
 
 
Vissa får genast dåliga associationer när man nämner ALANDIAs Strong 68, man minns den som en fruktansvärt bitter och otrevlig absint. Det stämmer att de första batcherna var väldigt bittra, detta (som jag förstår det) för att man masererade malörten och inte destillerade den. Detta gjorde alltså att Strong 68 inte var en riktig absint. Men nu destillerar man istället, vilket gör den behagligare och nu är den en stor favorit hos många, och ALANDIAs storsäljare! Dessutom kan man nu räkna den som en äkta absint! ALANDIA menar att Strong 68 ger den perfekta "Absinteffekten" vilket låter som att man antyder på att det kommer hända något fantastiskt om man dricker den. Kanske kommer man bli hög eller hallucinera? ALANDIA skriver upprepade gånger på sin sida att absint INTE har den effekten, men "den perfekta absinteffekten" låter fortfarande pretty sugestive. Den har fått sitt namn efter sin alkoholhalt på 68% vilket ALANDIA klassar som starkt. Givetvis är det starkt för att vara sprit men jag har många absinter som är starkare.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Paul Devoille (åt ALANDIA)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
 

Färg och Louche: En naturlig guldgrön färg som jag är mycket förtjust i! Får en tjock louche med en svagt grön och brun/guldaktig färg vilket egentligen gör att den kanske inte ser så trevlig ut, men det är ingenting jag stör mig på! :D Louchen är full efter knappt en del vatten.

 

Doft: Doften som stiger ur flaskan är väldigt söt och inehåller enligt mig både anis och lakritsfudge! I glaset kommer fler örter fram och trots att alkoholen sticker i näsan så luktar den inte alkohol om ni förstår hur jag menar. En mycket behaglig doft!

 

Smak: En mycket len textur, nästan som olja, och en mild alkoholsmak. Kan tänka mig att dricka den här med både mindre vatten och/eller socker. Lite tvålig smak som jag har malörten att tacka för. Smaken dröjer sig kvar på tungan ett bra tag och sidorna av tungan känns nästan lite bedövade.

 

Sammanfattning: En av mina absoluta favoriter och det märks i flaskan! Förutom Grön Opal är Strong 68 den absinten jag dricker mest av och gärna bjuder på! Den är mycket behaglig att dricka och gör sig bra med mycket socker tycker jag! En solklar 4,5:a!

 
 

Absinthe Strong 68