1 Läs mer >>
 
Source: ALANDIA
 
 
 
Idag är det premiär för den första absinten från Danmark! Danmark är ju onekligen mer kända för sina Wienerbröd än sin absint och hittills är det här den enda absinten jag sett därifrån. Den här absinten ska fokusera på den heliga trion: malört, anis och fänkål, och den färgas med bland annat isop och romersk malört. Tydligen kommer alla ingredienser från destilleriets egna trädgård, jag tänker att det skulle vara svårt att odla anis så pass långt norr ut? Man verkar också haft en väldigt tydlig vission om hur man ville att resultatet skulle smaka för det tog 2 år att utveckla receptet.
 
 
 
Den här flaskan ser ut som en apotekarflaska, men inte en sån där gammal, mysig flaska utan mer något som skulle kunna hittas på ett apotek eller labb idag. Du vet, en som man tänker på vita rockar när man ser. Etiketten är också väldigt simpel och klinisk, nästan som på en medicinburk/flaska. Sen la de inte ner så mycket fantasi i namnet heller: A (för absint mistänker jag). Destilleriets filosofi är dock att göra sina produkter i sin renaste form, inget onödigt knussel, så om man har det i åtanke så passar väl den här flaskan perfekt antar jag. Inte så mysigt dock.

 

Lagrad: Nej
DestilleriDen Ny Spritfabrik
Alkoholhalt: 65%
KatergoriVerte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Danmark

 

Färg och Louche: Färgen kan vara en av de absolut sorgligaste jag har sett på en verte, det skulle vara Abisinthe-serien då som är värre. Bilden här ovan visar en stor flaska, men när man skvätter upp absinten i glaset så syns nästan ingenting alls. Dock blev jag mycket förvånad över den extremt tjocka louchen som är maxad efter endast en ynka del vatten, mycket bättre än så här blir nog inte en louche!

 

Doft: När jag sätter näsan mot flaskmynningen känner jag märkligt nog rökelse. "Vilken rökelse" undrar du då? All of them! Rökelse har olika nyanser men det finns någon form av grunddoft i rökelse, på samma sätt som det finns en grundsmak på ex. öl. Jag vet att någon kommer tycka tvärt emot mig när jag säger så men jag står fast vid min åsikt. Det finns även gräs här och ur glaset kommer även en tydlig bitterhet. Här får jag känslan av ett läkemedel och inte en mysdryck av naturliga råvaror. Hittills skulle jag inte säga att det går så bra för Absinthe A. Efter en del vatten vaknar den dock till liv, en väldigt örtig parym letar sig upp ur glaset och är ganska stark. Med mer vatten kommer en en väldigt destinkt doft av något sorts gräs (inte från en gräsmatta) och den påminner mig om sommardagar ute på landet! Efter samtliga 5 delar är tillsatta har den dock dött av lite och jag bävar intför tanken att även smaken kommer vara övervattnad.

 

Smak: Wow, här var det mycket smak vill jag lova! Verkar som att mina farhågor för en övervattnad absint blev kortlivade O.o Den är väldigt parfymig i smaken, och den smakar tydlig tvål. Mycket tvål. Men på något konstigt sätt är inte tvålen obehaglig och det är inte som att jag vill spotta ut den. Den är inte söt, men inte heller bitter, dock väldigt len i konsistensen. Jag känner anis också, och eftersom sidorna av tungan domnar bort lite misstänker jag att det kanske är stjärnanis.

 

Sammanfattning: Det här blev minst sagt intressant. Jag får verkligen känslan av att det här är en väldigt bra absint... den är bara inte så god O.o Dock ska det sägas att sista klunken var betydligt bättre än den första så kanske kommer jag att vänja mig och få en positivare uppfattning längre fram? Det blev en väldig överaskning och det känns rätt häftigt att de här dropparna kommit direkt ur en panna. Flera gånger kommer jag att tänka på Grön Opal fast än det enda som är lika i smaken är tvåligheten. Kanske är det för att det här verkligen känns som en kvalitetsprodukt, och jag skulle nog känna mig orätvis om jag gav den här mindre än en 4:a i betyg. Jag tror vi säger så tills vidare så får jag klunka lite mer vid ett senare tillfälle och se om jag fattar ännu bättre tycke för den! Jag har fått en nyfunnen respekt för Danskarna.

 

Absinthe A

0 Läs mer >>
Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 
Tada! Här har vi nästa Absinthe Noel! För er som inte minns är detta en serie av limited editions som Oliver Matter släppte varje år till jul. Absinten släpptes från 2005 till 2016, olika recept, olika etiketter men samma namn. Den första jag köpte var den från 2016 och den kunde jag köpa samma år som den släpptes, men sen slutade de med den härliga traditionen. Lyckligtvis hittade jag den här hos Absinth Depot Berlin som kunde tänka sig att skicka en flaska eller två till en törstig absintör i kalla norden. Som sagt är det en limited edition, och en ganska populär desutom, så jag hade inte förväntat mig att det skulle funnits några kvar. Man gjorde bara 440 flaskor och min är nummer 107. Den här gången är etiketten designad av Ursi Luginbühl, en konstnär som jag antar tillhör Luginbühl-familjen som startade destilleriet. Tyvärr har jag inte så mycket mer att säga om den här absinten och eftersom det inte finns någon sida som säljer den här längre så är det lite svårt att hitta mer info.
 
 
 
Lagrad: Nej
DestilleriMatter-Luginbühl
Alkoholhalt: 68%
KatergoriVerte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

Färg och Louche: Jag skulle säga att den här absinten är mintgrön, fast inte fullt så blekt/urtvättad utan mycket klarare, även fast färgen inte är så väldigt stark. Louchen startar som oil streks och blir slutligen, efter ca 2 delar vatten, inte starkare än medelmåttig.

 

Doft: Ur flaskan lucktar den juvligt! Den är söt, julig och luktar väldigt mycket glöggkryddor med en efterton av tvål. Inte illa. Häller upp den i glaset och förväntar mig samma sak fast lite mer alkoholstick, men så blev det inte! Istället har vi en överväldigande doft av rå fisk! Har jag inte diskat glaset ordentligt eller? Slår bort absinten, diskar glaset mycket noga och gör ett nytt försök, men likt förbaskat är fisklukten kvar. Hur är det möjligt?! Droppar i del efter del med vatten och då går den helt över åt tvålhållet isället, ganska parfymigt. Doften är fortfarande riktigt stark och den luktar inte fisk längre, så det är ett klart pluss.

 

Smak: Wow, var ska jag börja? Glöggkryddorna från doften är här, tvål, citrus och bittermandel (dock inte lika mycket som i 2016 års version). Det är jul på flaska helt enkelt. Den har väldigt mycket smak som sitter kvar länge på tungan och och texturen är len som satin. Inte dåligt!

 

Sammanfattning: En väldigt mysig absint, om än en väldigt schizofren doft. Kan inte beskriva den här som en typisk absint, men det har väl å andra sidan aldrig hindrat mig. Jag sitter och överväger om jag måste köpa en till av den här innan den försvinner. Betyget slutar på 4 av 5.

 

Absinthe Noel 2015

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Efter förra veckans toppbetyg ser jag verkligen fram emot att testa nästa absint i Aymonier-destilleriets serie av malörtsbomber. Can lightning strike twise? Tyvärr finns det inte så mycket att säga om den här absinten, även denna är tung på malört, sparsam med anisen, mycket sparsamt färgad och kommer i en "ölflaska" som jag önskar att de ville byta ut. Det här är föresten den mildaste av Aymoniers absinter, alkoholmässigt sett. Ska bli intressant att se hur det påverkar smaken, so without further ado, nu korkar vi upp!

 

Lagrad: Nej
DestilleriAymonier
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Som sagt har den färgats med en liten del växter, men jag ser ingen färg i min flaska och jag ser ingen i mitt glas, därför lägger jag den bland de andra blanches som jag har. Sen är det fritt fram att inte hålla med om det. Louchen vinner tyvärr inte heller några priser, först ser vi svaga oil-streaks och sedan träder en tunn, tunn dimma fram. Den når sin prime relativt tidigt, endast en del vatten behövs, och sedan kommer oil-streaksen tillbaka.

 

Doft: När jag öppnar flaskan känner jag malört, damm och en ovanligt stark doft av alkohol, trots att den bara ligger på 55%. Ur glaset har vi inte så mycket mer än alkohol, är dock säker på att den kunde ha utvecklats lite mer om den fått stå längre. Efter 2 delar vatten börjar det äntligen hända saker, citrongräs! Senare kommer tvål som snart går över i en blommig parfym. När den är spädd med det sista av vattnet har doften dock börjat avta.

 

Smak: Texturen är väldigt len och den har fortfarande mycket smak, även om doften avtagit. I början känner jag en ganska tydlig bäska, trots allt socker, senare hittar jag bland annat kockos och en gång när jag drack den här hittade jag sega råttor också O.o När jag sväljer den får jag fram en ganska blommig karaktär och eftersmaken som dröjer sig kvar på tungan är rätt bäsk. Den här mådde bra av en del socker enligt mig.

 

Sammanfattning: Idag flyger det inga gnistor, inga sprudlande hormoner och inga smatterband i byxorna. Den är väldigt god, men den är inte spot on. Louchen och doften känner jag svek mig och eftersmaken är inte lika god som de andra absinterna från Aymonier har bidragit med. Kanske skulle den ha haft en halv del mindre vatten? Det är verkligen ingen dålig absint, men ska jag köpa någon mer från Aymonier så kommer det nog inte att bli den här. Ingen 5-poängare idag, men liktväl en 4:a.

 

Absinthe la Loulette

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Det var länge sedan jag resenserade en absint från Aymonier-destilleriet, men nu är det äntligen dags igen vilket jag är väldigt förväntansfull över. Det här är deras första verte, även om färgen är väldigt tunn. Som alla Aymoiers absinter är den ett sant hantverk: den är destillerad och har inga konstgjorda smakämnen, färgämnen eller sötningsmedel, och är desutom ekologisk. Paret Mayra och Francois Aymonier gör absinten på ett hantverksmässigt sätt i små batcher och odlar alla örter själva, med undantag från anisen.
 
 
 
Flaskan är misstänkt lik den som Thor Wallgren använder till sin Quarantaine, ser ungefär ut som en ölflaska med skruvkork i plåt. Till skillnad från mr. Wallgren har Aymoier ivf valt att ha en bild på sin etikett, vet inte vem som har gjort den dock. Den föreställer några bönder och deras häst på den franska landsbygden, bilden är inramad av ett malörtsmönster. Som jag sagt förut så tycker jag att det är synd att ha lagt ner så mycket pengar och jobb på att få fram en sån kvalitetsprodukt och sedan buteljera den på en sån här tråkig flaska. Samtliga av Aymonier´s absinter har en ganska fet prislapp, men jag tycker ändå att det skulle ha varit värt några extra kronor för en flaska som Eichelbergers absinter kommer i, det hade belyst kvalitén på ett bra sätt. Men ölflaska eller inte, jag är fortfarande sugen på att prova den!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 72%
KatergoriVerte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Den här absinten har liiiiite mer färg än många sina syskon, men när jag håller upp flaskan och tittar i motljus så är det knappt att jag ser något. Flaskan ser nästan tom ut när ytan gömmer sig bakom etiketten. Men den får hamna i vertekategorin, med lite tyst protest från mig. Louchen börjar med oil-streaks men går sedan över i en svag dimma som blir ännu svagare efter 2 delar vatten.

 

Doft: Den öppna flaskan bjuder mest på malört, men har en svagt rökig not också. Jag skvätter upp lite i glaset och som så många gånger förr är alkoholen den dominanta doften, dock inte sur som den har varit med andra absinter. Lite vatten tar fram främst malörten, men droppar vi i lite till kommer både anis, mynta och citrus. Jag inbillar mig till och med att jag känner lite päroncognac >.<

 

Smak: Här var det mycket smak vill jag lova, sockret framhäver smakerna på ett bra sätt och gör sig mycket bra med den här absinten. Smaken är komplex och välbalanserad men med malört i förgrunden. Jag tycker mig känna lite smörig kokos också O.o Texturen är väldigt len, nästan oljig.

 

Sammanfattning: Ingen dålig fortsättning för Aymonier, den här absinten smakar som en absint "ska smaka". Jag skulle säga att den har själ, och med det menar jag att den har mycket smak och doft och är nyanserad. Bortsett från den tråkiga flaskan, svaga louchen och nästan ickeexisterande färgen är produkten riktigt bra. Den är en absint med lite högre literpris, men det skulle jag säga att den är värd! En 4 i betyg är inte att överdriva, bravo Aymonier!

 

Absinthe la Faucille

0 Läs mer >>
Source: SaarWhisky
 
 
 
Då var det dags för nästa absint från SaarWhisky-hyllan, och idag testar vi deras andra verte: Herr der Frösche. Den är gjord enligt gamla metoder på ett hantverksmässigt sätt och i liten skala. Receptet kommer från Val-de-Travers och är från slutet av 1800-talet. Absinten destillerades på 14 örter och är färgad med ytterligare 6 örter, dessutom använde man extra mycket växter under färgningen för att få en agressivare färg och intensivare smak. Den har på så sätt fått en riktigt mörk mossgrön färg som passar Grodornas Herre perfekt! SaarWhisky´s absinter brukar vara intensiva i både smak och doft, så den här lär vara ett jäkla monster! Jag ser verkligen fram emot den här!
 
 
 
Etiketten är en hyllning till bröderna Grimm´s saga "Grodprinsen" och namnet Herr der Frösche betyder ungefär "Grodornas Herre". För er som inte är bekanta med sagan så handlar den om en prinsessa som varje dag sitter vid en brunn och leker med sin gyllende boll. En dag tappar hon den i brunnen  och blir såklart jätteledsen. Då kommer en groda och erbjuder sig att hämta den åt henne mot att hon i prinsip gifter sig med honom. Prinsessan som inte tror att grodan kommer kunna lämna brunnen, och hemskt gärna vill ha tillbaka sin boll, går med på grodans förslag. Efter att han hämtat den springer hon dock därifrån. Men grodan följer efter prinsessan till slottet och när kungen får höra om deras överenskommelse insisterar han på att hans dotter måste hålla vad hon lovat. När det är dags att gå till sängs tycker dock inte prinsessan att det är så kul längre och slänger grodan i väggen som om han vore en gummiboll (Grodan Boll *LMAO*). Just då bestämmer sig grodan för att bli en prins istället, för som i så många av bröderna Grimms sagor har prinsen blivit förtrollad av en ond häxa. Det klassiska sättet att bryta en förtrollning brukar ju vara att kyssa grodan, men jag antar att sula honom i väggen funkar lika bra. De gifter sig ivf efter det, reser till prinsens kungarike och lever lyckliga i alla sina dagar. SaarWhisky har dock gått med den lite mer trovärda versionen att grodan blev pissed off när han blev sulad i väggen och fångar prinsessan i en palantir istället (en gästskådespelare från Sagan om Ringen). En annan gästskådespelare tror jag är ers majestät i palantiren, är hon inte väldigt lik Princess Peach från Super Mario så säg? Även här har vi lite okulta drag, det ensamma ögat som det tycks stråla från, och såklart palantiren som är en slags antagonist till princessans gyllene boll. Etikettens ram påminner starkt om en dollarsedel tycker jag, kanske var det inte tänkt så, kanske är jag bara girig?
 
 
 
Utöver motivet är flaskan lika stilig som hos de tidigare absinterna från SaarWhisky, en apotekarflaska i mörkt glas och försluten med äkta kork. Absinten färgades med extra mycket växter för att få den väldigt mörkt gröna färgen som du ser på bilden här ovan. Av alla deras absinter tycker jag att de inte kunde valt en bättre för den här mörka färgen. På bilden ovan ger den en rätt bra liknelse med en paddas pigmenterade skinn. Kan tänka mig att den kommer ge en del segment i botten av flaskan dock.

 

Lagrad: Nej
DestilleriSaarWhisky/Moonshine-destilleriet
Alkoholhalt: 68,3%
KatergoriVerte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Från början var den som sagt en intensiv mossgrön färg, men den har redan börjat förlora sitt klorofyll och nu har den fått en mörk bärnstensnyans i det gröna, lite som om man doppat en påse Earl Grey i flaskan några gånger. Färgen är dock mycket kraftig fortfarande, och något grumlig vilket är att vänta eftersom den är ofiltrerad. Liksom sina föregångare är louchen mycket tjock och når sin topp efter ca 2 delar vatten, men det är så mycket färg i den här att den sitter kvar även efter louchen.

 

Doft: Precis som med Weisser Kristall har vi en otroligt kraftig och intensiv doft som når mig även på armlängds avstånd. Den dominerande doften är av mint och choklad, men det finns lite peppar och damm här också. De sistnämda 2 försvinner när jag hält upp absinten, börjar tro att det har något med flaskorna att göra. Vattnet får inte doften att förändras speciellt mycket, bara några blyga citrusnoter som kryper fram. Den har mycket doft även efter vattnet och jag tycker att hittills är det här absinten från SaarWhisky med starkast doft.

 

Smak: Såklart har vi choklad och mynta, men det finns en hel del citrus här också och lite stjärnanis. Alla de söta och lena smakerna dominerar vilket gör den bra med socker och lättdrucken (även om den är intensiv i smaken). Lite bäsk eftersmak men det finns så mycket söta, fräscha smaker att bäskan nästan väger upp.

 

Sammanfattning: När jag började fundera kring min egen absint tänkte jag att jag ville ha mycket perpparmynta, citrus och lakrits, den skulle ha en jättestark färg, smak och doft samt komma i en riktigt snygg flaska. Det låter helt och hållet som den här absinten, men precis som deras övriga absinter so far så är det här inte mycket av en "typisk absint". Men idag bortser jag en del från hur en typisk absint "ska vara", för det jag har i glaset har många fina egenskaper och smakar riktigt gott och jag tycker att den förtjänar ett fint betyg. Dessutom så spelar den bra på så många olika spelplaner: En extra kraftig doft, smak och louche är såklart bra, men den har som sagt en riktigt intressant och snygg etikett, en historia som den bygger på och såklart ett namn därefter. Sedan har vi en färg som passar så bra till grodprinsen OCH ger den ett lite mer "farligt" utseende. Det här höjer mystiken kring drycken till något av det okulta. Som sagt är inte absintkyrkan så förtjust i den moderna etiketten, och kanske hjälper inte utseendet att motarbeta alla myter som finns kring absint, men jag ser på det hela som något väldigt positivt! Grodornas Herre får 4 av 5 i betyg men jag hoppas att nästa absint som SaarWhisky utvecklar kommer frångå pepparmyntan lite och experimentera lite mer med andra örter.

 

Herr der Frösche Absi...

0 Läs mer >>
2017 släppte Valkyra en underbar fatlagrad special-version av sin Valkyria Absint i provrör. Sedan dess har de släppt sin röda chili-absint och då kändes det nästan givet att 2018´s specialbuteljering skulle bli en med chili. Henrik måste dock ha tänkt på det redan från början för den här har legat och myst på fat i ett helt år, så den las på fat redan innan den förra specialbuteljeringen släptes på systemet. Framförhållning, javisst! Eftersom de här specialbuteljeringarna släpps lagom till jul fick jag den förra i julklapp av min kära fästmö, men inte (förra) årets. Det är en limited edition på strax över 200 set, det är 2000 provrör på 4 cl styck. Jag tycker det är bra att han använder provrör, det är lite udda och väldigt snyggt. Dessutom går det bra att spara ett provrör oöppnat och om ytterligare 8 år kommer jag då ha ett helt provrörsställ med olika absinter! Den förra släpptes endast i Sverige, bland annat med motiveringen att provrören är lite för sköra för att frakta internationellt, och detta gällde även för den senaste batchen. Det blir ett privelegium som bara vi i Sverige får ta del av ;) Jag är spänd på att smaka så nu lägger jag undan pennan ett tag och tar fram glaset och måttsatserna!

 

Lagrad: 1 år
Destilleri: Valkyria
Alkoholhalt: 74%
KatergoriAmber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Helt klart en amber, lite ljusare än den förra utgåvan, mer guld än bärnsten. Louchen är svag och når sin topp efter ca 2 delar vatten. Inte så imponerande louche men man ska inte dömma hunden efter håren.

 

Doft: Ur provröret är det mycket vanilj och lite chili. Det hela går bra ihop med fänkålen, och lämnar en kittlande känsla i näsan. Efter 2 delar vatten blir doften mycket agressivare och nu har chilin övertaget över vaniljen. Efter 3 delar är doften mildare igen och vaniljen är återigen herren på teppan, över lag en underbar doft.

 

Smak: Självklart har vi chili här, och vanilj från eken och den vanliga trion, men det är svårt att känna så mycket mer. Vi har chilihetta också såklart, men den känns betydligt mer i svalget och halsen än på tungan. Det är väldigt mycket smak, precis vad jag kommit att förvänta mig från Valkyrias produkter, och den är väldigt len.

 

Sammanfattning: Chilin fungerar mycket bättre med vaniljen från ekfatet än utan. Troligen är även den här bättre med någon del mindre vatten men då skulle det bli på tok för kryddstarkt för mig. Jag smakade den lite snabbt när jag fick den och jag måste säga att den har mått mycket bra av att få vänta några månader. Den här var väldigt bra, inte lika bra som förra utgåvan men DEN hamnade nästan på en 5:a. Den här ligger på gränsen mellan 4 och 4,5 men eftersom jag vill att det ska synas att det är skillnad på den här och den förra så slutar den på 4 gröna féer.

 

Valkyria Oak-Aged Chi...

0 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
En av de senaste resensionerna jag gjorde var av Vieux Pontarlier - Barrel Aged som då var den dyraste absinten jag hade. Idag har jag den stora äran att få smaka på Artemisia-Bugnons La Clandestine 1935, en fatlagrad version av deras fruktansvärt poppulära La Clandestine, och den här säljs för inte mycket mindre än den fatlagrade Vieux Pontarlier, men det här är en flaska på 2 dl istället för 5 dl. Med ett literpris på dryga 6 000 kr är det alltså helt klart den dyraste absinten jag har! Jag hade tänkt att köpa den till min 30-årsdag i januari, men min tvillingbror hann före! Förvånad och glad, i lika delar!
 
 
 
Den nedersta bilden här ovan är förpackningen som jag fick den. Det syns inte så bra men flaskan har lite formen av en fortunecookie som står på högkant. På bilderna ser det ut som en bystformad flaska och jag blev lite besviken över formen faktiskt. Den är i sig föpackad i en kartong, den tidigare versionen i en liten trälåda vilket jag hade föredragit. Just mitt exemplar var ganska illa skadat när brorsan fick den, det påverkade såklart inte flaskan men det var tråkigt att få en trasig förpackning. I övrigt känns det lite som att få en flaska parfym, väldigt exklusivt!

 

Lagrad: 6 år (!)
DestilleriArtemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 51%
KatergoriAmber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Well, färgen är ju fantastisk, som en whisky! Louchen var tråkigt nog svag, vilket förhöjde whiskykänslan ännu mer, och efter lite drygt 2 delar vatten nådde den sin topp. Men jag vet sedan tidigare att många väldigt bra absinter kan ha en väldigt blygsam luche men ändå en fantastisk smak.

 

Doft: Mmmm, här har vi en nyanserad doft vill jag lova! Ur flaskan kommer en fantastisk söt doft av sötlakrits, vanilj, brunt socker och lite fudge! Alkoholen är icke-existerande ur flaskan, lite mer uttalad när jag hällt upp den dock. Här är verkligen alla dofter från ekfatet i centrum! Men när jag börjar droppa i vattnet så blir jag påmind om att det här faktiskt är en absint och inte en whisky eller cognac. Nu kommer det mynta och betydligt mer gröna dofter och bitterhet. Doften blir starkare redan efter de första dropparna, a good sign indeed. Det här är också en absint jag skulle kunna sitta och lukta på väldigt länge, man liksom slappnar av med varje sniff man tar!

 

Smak: Här var det mycket smaker, den söta lakritsen byter av myntan, jag får lite beska på tungan också och en väldigt mild malörtssmak. Vaniljen och ektonerna tar inte så mycket plats som de skulle kunnat, tyvärr. En riktigt bra smak dock.

 

Sammanfattning: Den här borde gjort ett större intryck än vad den gjorde. Alla rätta delar finns med här: en underbar amber i färgen, söta doft av brunt socker, lakrits och vanilj samt smakerna och den lena texturen av ek och vanilj. Ändå gav den inte ett lika stort intryck som jag trott. Den saknade lite OMPF! Tror att med lite mindre vatten så skulle den bli intensivare och smakerna från fatet skulle vara lite mer framträdande. Hade jag inte smakat fatlagrad absint förut hade den nog fått ett högre betyg, men nu har jag smakat Brevans A. Crowley och den här är inte i samma klass. La Clandestine 1935 är som en underbart vacker kvinna, men våra personligheter matchar inte riktigt, det betyder dock inte att den inte är spot on för någon annan. Doften var helt klart den här absintens starkaste atribut tycker jag. Att sitta och lukta på den är som att samma vackra kvinna som nämns ovan ger dig en stripteese. Säger inte mycket om personligheten men man kan njuta ändå. Nu kostade inte mina Brevans A. Crowley mig lika mycket som den här, men jag hade kunnat köpa dem till det här priset! Här tycker jag istället att jag inte riktigt fick vad jag (eller egentligen brorsan) betalade för och jag tror inte att jag kommer köpa någon mer. Kanske den dagen då min A. Crowley tar slut XD Nu låter det som att jag inte var nöjd med den här absinten och så är det absolut inte, den är riktigt bra, bara inte så bra som jag hade hoppats. Vi ger en "tip of the hat" till bror min som köpte den, tror att det enda som hade varit en bättre present än den här hade varit en faktisk flaska A. Crowley (och de finns ju inte längre)! Betyget landar på en stadig 4:a!

 

La Clandestine 1935 -...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag har vi en liten svart flaska framför oss på bordet, en flaska vars tvilling jag inte var så förtjust i. Det var ett ganska bra tag sedan La Maison des Chats släpte sin andra absint och sin första verte. Jag har velat testa den ett tag men var lite orolig att det skulle vara en ny Esmeralda och eftersom den är en av absinterna vars prislapp kan flörta lite med Dag Hammarsköld så beslöt jag mig för att vänta. Men sen släppte de en mindre version även av den här och då var det inte så mycket att fundera på längre.
 
Receptet är från 1880 och det verkar som att mycket av utrustningen kan vara det med... well, kanske inte så gammalt, men han använder antika grejer i tillverkningen, till och med vågarna som väger ingredienserna. Kan tänka mig att Kevin är lite skrockfull också, han producerar nämligen bara absinten "i synk med månen" (kanske vid varje nymåne eller fullmåne då) och bara varannan månad.
 
Den kommer i en underbar flaska! Enkel flaska i mycket mörkt glas och en vinkork som förslutning, men det som bär upp mest är den förtjusande etiketten! Mycket fint komponerad med stilig kvinna med en kattmask, lite malört i förgrunden och texten i en mycket vacker font. Hela stilen på bilden påminner väldigt mycket om Mucha tycker jag, och han är inte dålig han. Som sagt kommer den i en mindre version också som en lite... enklare etikett än den stora flaskan, och det var den jag köpte.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: La Maison des Chats
Alkoholhalt: 72%
KatergoriVerte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En mycket tydlig färg med riktigt mysig nyans, påminner lite om de första bladen som sticker upp ur gräsmattan på våren. Lochen kommer redan efter första droppen vatten och når sin topp efter bara en ynka del vatten. Riktigt tjock är den också, ungefär som en Schweizisk blå, vilket ofta är dess största styrka enligt mig.

 

Doft: Wow, i ena näsborren känner jag tvålig malört och citrus, lite som ett rengöringsmedel med citrondoft. I andra näsborren känner jag istället makaroner (fänkål) och bastant, söt lakrits. Doften förändras lite när jag hält upp absinten: Malörten är kvar, men inte lika tvålig, fänkålen har nu blandat sig med citrusen och anisen har blivit lite tillbakadragen. Med vatten utvecklas doften ytterligare: den blir lenare och friskare, citron-rengöringsmedlet finns kvar men är mer nertonat och här har vi även gurka och lite mint. Doften lite klenare efter vattnet, men den finns fortfarande där. Över lag har vi väldigt lite alkohol, hela vägen från flaskan till färdigt dricka.

 

Smak: Tydlig lakrits, även malört, lite citrus och en smula kola. Riktigt len, uppfriskande och ganska lättdrucken.

 

Sammanfattning: Eftersom min tunga domnar bort lite så misstänker jag att det är en del stjärnanis i den här. Man får väl säga att jag jag blev positivt överaskad, Schweiz visar återigen att de kan göra riktigt bra absint om de bara vill. En riktigt bra färg, tjock loche och en komplex doft som utvecklas på ett riktigt bra sätt. Smaken är tydlig, len och mycket behaglig, lättdrucken men går ändå att sippa på. Det står att om man lagrar den ett par månader så blir den sötare och får smak av mandlar. Kan säga att jag inte kände några mandlar här. För övrigt vet jag att den gör sig riktigt bra i pannkakor också, har varit en stor hit på jobbet ;) Jag skulle inte bli förvånad om det kommer hem en till, lite större flaska så småning om. 4 gröna féer tar den hem idag och Schweiz har förtjänat ännu lite mer respekt från mig.

 
 
 

Absinthe la Feline

3 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
La Clandestine, "Den Hemliga" eller "Den Gömda" om Google Translate är att lita på. Den sägs vara baserad på ett recept från 1935, en tid då absint var olagligt att framställa i Schweiz, men man framställde det ändå och därav det passande namnet. Det finns en fatlagrad version av den här också: La Clandestine 1935 - Barrel-aged, som jag hemskt gärna skulle prova. Tråkigt nog är det inte den jag har i glaset ikväll. Den andra flaskan jag sett i blått glas, en trevlig omväxling. Den har samma etikett som alla Artemisia-Bugnons absinter, men den här följer flaskans exempel med den blå färgen. Det är ytterligare en schweizisk bleue men jag har hört att den här ska stå ut lite från de övriga så vi ger den såklart en chans. Och jag lär mig uppenbarligen inte att sluta köpa schweiziska bleues. Lets get on with it then.

 

Lagrad: Nej
DestilleriArtemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 53%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En vattenklar blanche/bleue, inte så intressant att titta på innan vattnet tillsätts och den otroligt tjocka louchen kommer fram. Det här (louchen) brukar vara de vita/blå absinternas största styrka, smaken brukar det vara värre med, men låt oss lukta innan vi smakar.

 

Doft: Inte helt olik en klassisk bleue men den gräddiga doften är mer söt än sur och här har vi kola också, väldigt lik de runda, vita kolabollarna som går att köpa på lösvikt (snökulor tror jag de kallas). Stoppar jag dock näsan närmare flaskan så börjar alkoholen sticka och vi är tillbaka till en vanlig bleue igen. När den lagt sig i glaset så skulle jag inte kunna skilja den från någon av mina andra schweiziska blå men när vattnet gjort sitt jobb så känner jag malört och... mint?  

 

Smak: Först känner jag absolut ingenting och jag hinner tänka att den har blivit totalt övervattnad, men sen kommer en tydlig, söt mint som gör sig jättebra tillsammans med sockret! Minten är inte lik Amave, den var mer tandkräm, den här är mer som Extra - Sweet Mint (tuggummit). Lite av snökulorna finns kvar och texturen är väldigt len och gräddig! Nu tycker jag inte alls att den är övervattnad längre!

 

Sammanfattning: Liksom Amave blev det här en total överaskning! Jag kan verkligen rekommendera den här, men håll även Amave i tankarna (de delar vissa likheter men Amave får du till ungefär halva priset av La Clandestine). Men för att återgå till dagens absint så är den en mycket angenäm dryck, mild och lättdrucken men ändå inte övervattnad. Kan verkligen tänka mig att dricka den här på verandan en varm sommardag. Min syniska inställning till blanches mattas lite och min tro på mirakel blir lite starkare ;P Den är förlåten sina landsmäns synder och får ta plats på prispallen brevid Amave, Vit Opal och Suisse la Bleue, betyget blir en 4:a.

 
 
 

Absinthe La Clandesti...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 

Jag vet att jag säger det ofta, men ikväll har vi verkligen något speciellt i glaset! Vanligtvis använder destillerierna en alkoholbas gjord på korn eller druvor vid tillverkningen, men den här absinten har Marc du Jura som bas, en brandy gjord på druvorna Chardonnay och Sauvignon från Domaine de Cavarodes. Man har visserligen inte gjort sig besväret at lagra brandyn innan så det är en typ av "rå" Marc du Jura, men ändå. ALANDIA menar att det är finansiellt nonsens, inget större destilleri skulle få för sig att göra det här men Aymoier är ett litet destilleri och gör precis va fan de vill! XD

 

Som alla Aymoiers absinter är den ett sant hantverk, den är destillerad och har inga konstgjorda smakämnen, färgämnen, sötningsmedel och är desutom ekologisk. Flaskan är misstänkt lik den som Thor Wallgren använder till sin Quarantaine, ser ungefär ut som en ölflaska med skruvkork i plåt. Till skillnad från mr. Wallgren har Aymoier ivf valt att ha en bild på sin etikett, även om den ser ut som att den är ritad med färgpennor. Att ha lagt ner så mycket pengar och jobb på att få fram en sån kvalitetsprodukt, bara för att sedan buteljera den på det här sättet är för mig svårt att förstå. En riktigt tjusig prislapp hade den också och jag hade aldrig fått för mig att köpa den om jag inte fick 15% rabatt och gratis frakt i samma veva. Tycker ändå att det skulle ha varit värt några extra kronor för en flaska som Eichelbergers absinter kommer i, det hade belyst kvalitén på ett bra sätt. Men ölflaska eller inte, nu är det dags att ta reda på hur finansiellt nonsens smakar!

 

Lagrad: Nej
DestilleriAymoier
Alkoholhalt: 68%
KatergoriVerte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En ganska blek, klargrön färg, fin men inget utstickande. Av någon anledning har absinthes.com skrivit att detta är en blanche, men det kan jag säga att den inte är. Louchen blir måttlig men orkar inte ända fram för att imponera, den är klar och redo efter knapt 1,5 delar vatten.

 

Doft: Doften borde nästan ha stått före "Färg och Louche" för det är verkligen det första man lägger märke till. Utan tvekan den kraftigaste doften på en absint hittills, håller näsan en dryg decimeter från flaskan med inledningen till en dammkvalsterinvasion i näsan och doften är fortfarande as clear as ever! En OTROLIGT fruktigt doft, lite som en blandning mellan en fruktsallad och avfettningsmedel ;) Kan egentligen inte säga att doften förändras under processen och den är fortfarande otroligt stark när den sista droppen vatten har gjort sitt.

 

Smak: Mamma Mia! Fruktsalladen gick av som en granat i käften! Den är så intensiv även efter allt vatten att det är svårt att dricka några mängder av den. Kanske skulle jag prova med 7 delar vatten? Det som jag tyckte var avfettningsmedel i doften har nu fått rundade kanter och, på något konstigt sätt får den mig att tänka på marsipan, utan att för den sakens skull smaka ett dyft mandel. Kan inte säga att jag tänker så mycket på örterna men det är så extremt mycket smak här att det är svårt att urskilja, hoppas på att kunna ge en bättre beskrivning när jag närmar mig slutet på flaskan. Och len så in åt helsike va den, som en bäbisfilt gjord i mullvadspäls!

 

Sammanfattning: Det här va en absint med en WTF-level to rival the Roquette, tror rent av att jag måste skaffa en WTF-kategori nu! Ölflaska, en doft som slår en som en panzerfaust i ansiktet, fruktsallad istället för örtmix, avfettningsmedel/marsipan utan mandel, finansiellt nonsens och mulvadsfiltar. Jag funderar på om den är ett kullenariskt mästerverk eller något som inte ens borde få kallas absint, men när allt är sagt och gjort så är det nog ett positivt intryck den gett och den hamnar på en 4:a.

 

I´m so confused...

 
 
 

Absinth La Rebelle

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Absint nr. 3 jag köper från Zufanek-destilleriet, och som med så många andra är det här en som jag velat smaka ända sedan slutet av 2015 och som jag äntligen fått ändan ur vagnen och beställt! Jag tycker jag skriver det ofta men det här är en rätt speciell absint, den är nämligen (som namnet antyder) baserad på mjöd! Som en lite extra nördfakta för alla som är intresserade av ekologiska produkter så kan jag säga att honungen och de flesta örterna kommer från Martin Zufaneks egen ekologiska gård... sen har den visserligen transporterats från Tjeckien till Tyskland och vidare till Sverige, men man kan inte få allt.
 
Mjödet lagrades i 3 år innan man gjorde absint av det och det tillverkas bara i väldigt små kvantiteter. Den här batchen är från 2016 och dessförinnan hade vi ingen sedan 2013. En limited edition indeed! Jag förväntar mig ju såklart att känna tydliga honungsnoter och en sötma som gör socker överflödigt, men jag förstår såklart också att det är att vänta sig för mycket. Dock används endast 6 olika örter i receptet, detta för att den ljuva honungssmaken inte ska bli allt för överrumplad, så kanske finns det lite hopp ändå! 
 
 

Lagrad: Nej
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 65%
KatergoriVerte
Äkta/Fake: Äkta 
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: Den här absinten bjuder på en olivgrön färg, hade förväntat mig en mer amber nyans. Louchen är klen och full efter ca 2 delar vatten, men det tar jag som ett gott tecken. Hade det varit en stark louche hade det tytt på mycket anis och det vill jag inte ha om jag ska kunna känna någon honung.

 

Doft: Ingen honung här inte, istället fullt med gröna bäska växter som jag inte kan namnet på. Den är lite som Quarantaine fast inte så överdriven. Luktar jag riktigt nära flaskan så luktar det som... hur ska jag säga det här på ett fint sätt... något som bara karlar kan producera. Här finns även stickande alkohol. Efter att ha hält upp absinten försvinner... det där vita... och ersätts av chaikryddor istället O.o Men den gröna bäskan finns också där och det är inte en helt angenäm doft ännu. Efter vattnet har vi även risgrynsgröt med våra chaikryddor, och jäst. Jag känner inget alls av någon absinttrio här men nu är doften riktgit behaglig, och tydlig. Faktum är att doften ökar på och blir starkare med vattnet, that is a plus!

 

Smak: En riktigt len och rund smak (som honung) men jag känner tyvärr inga honungssmaker. De gröna växterna är kvar men utan bäskan, inte så mycket anis eller fänkål och endast en diskret malört. Den har en eftersmak som sitter kvar länge och bara efter att jag svalt den sista droppen känner jag kanel på tungan. Den är lättdrucken och gör sig bra med socker.

 

Sammanfattning: En till absint med sjukt schizofren doft (smaken var också nyanserad) O.o Det blev inte lika mycket honung som jag hade velat men det blev bra ändå. Jag vet inte vilka örter de använde men jag tror att de valt precis rätt :P Det här är väldigt mycket vad jag vill ha ut av en absint (komplex och kraftig), även om jag förväntat mig mer av just den här absinten (mer honung). Vad mer kan jag säga, Zufanek fortsätter att imponera så jag lär nog köpa fler från dem framöver. Nog är den här värd en 4:a alltid ;P

Absinthe Mead Base (2...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Nästa absint från Tjeckien och Martin Zufanek, en blanche den här gången. Vanligtvis har jag inget för blanches men jag har druckit ett par som är riktigt bra och Zufaneks St: Antoine gick hem hos mig så jag vill ge dem här en chans också.
 
Flaskan är sitt vanliga tråkiga jag, som alla Zufaneks flaskor, med undantag för att den är genomskinlig. Ettiketten var dock lite uppfriskande och korken är ju ivf inte i plast.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 53%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En blanche med en tjock louche som är på sin topp efter ca 2 delar vatten, finns inte mycket mer att säga.

 

Doft: Flaskan bjuder på en stark doft av mint eller mentol, som V6-tuggumin eller tandkräm. Glaset ger lite mer utrymme för doften som förvisso inte drar på sig någon sur karaktär eller rivande alkoholdoft, men här har vi en liknande bäska som den från Quarantaine och minten är verkligen inte söt. Den står sig ganska oförändrad efter lite vatten men bäskan har försvunnit. Har jag tur blir den här inte aldeles för olik Vit Opal.

 

Smak: En tydlig, okomplex smak av mint, men den är väldigt god och gör sig väldigt bra med socker! Känner jag lite kola här med, som Karamellkungens snökulor? Konsistensen är len, smaken kraftig och alkoholen syns inte röken av!

 

Sammanfattning: Det här var mer av en förtrollad grodprins än en tuff brud i lyxförpackning! En blanche från Tjeckien i den här tråkiga flaskan med skruvkork väckte ju inga höga förväntningar men den överraskade sannerligen! Jag tror nästan att den här var snudd på bättre än Vit Opal, otroligt uppfriskande och fräsch och skulle göra sig väldigt bra en varm sommardag! Här är beviset på att man inte ska dömma hunden efter håren, trots tidigare erfarenheter! Nog fan är den värd en 4:a alltid, bravo!

 

Absinthe Amave

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Min första absint från Zufanek-destilleriet och därmed min första tjeckiska absint, väldigt spänd på det här! St: Antoine är döpt efter orten där den tillverkas. Den är baserad på ett franskt recept och är destilleriets första absint. Den är även certifierad som ekologisk, något som verkar bli poppulärare med tiden i min uppfattning.
 
Även här har vi en 100% naturlig produkt destillerad och helt utan konstgjorda färgämnen, smakämnen, konserveringsmedel eller sötningsmedel. Jag var lite orolig i början om man verkligen skulle ha brytt sig om de grejerna, jag vet ju hur de gillar att drick sin absint i Tjeckien (den "tjeckiska ritualen" är när du tänder eld på absinten).
 
Flaskan som ni ser här över hör till en av de senaste buteljeringarna, tidigare såldes den i flaskor av genomskinligt glas, flaskor som ALANDIA fortfarande använder på sin bild. Den väldigt enkla, och något tråkiga, knubbiga cylindriska flaskan är en genomgående design för alla Zufaneks absinter. I don´t care much for it.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 70%
KatergoriVerte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En naturlig olivgrön färg, små stänk av brunt tror jag också. På egen hand en väldigt fin färg, men när den ställs mot en betydligt klargrönare absint så lyser de svaga bruna nyanserna tydligt igenom och den känns inte lika... ung? En hyffsat fattig louche, men jag har sett värre, full efter ca 2 delar vatten. Till råga på allt så ser jag att det finns en liten sedimentsamling i botten av flaskan, den tycker jag inte ska vara där.

 

Doft: Well, här finns fänkål som är absolut tydligast (något som känns tydligast ur flaskan) men även spritpenna (något som känns tydligast i glaset). Även det väldigt bäska från Quarantaine som jag fortfarande inte vet vad det är. Det finns även en ganska sur lukt som jag tror kommer från alkoholen, men det sticker inget i näsan här vilket är bra. Det blir intressantare när vattnet tillsatts, då kommer nyanserna fram bättre. Förutom fänkålen har vi malört, en blyg anis som inte vågar visa sig så mycket och den där anonyma bäskan. Doften har blivit rundare och den sura lukten har mattats av. Jag vill inte på något sätt säga att doften har blivit svagare med vattnet, men troligtvis inte så mycket starkare heller.

 

Smak: Här var det gott om smak, och kanske tydligast är malörten. Inte jättemycket anis utan lite mer fänkål. Precis lagom mycket av det bäska utan att vara otrevligt på något sätt och längst bak i bakgrunden finns en svag hint av vad som nu är så framträdande i Emile 68. VÄLDIGT len också, det gillat jag!

 

Sammanfattning: Jag måste säga att Antoine klarade sig riktigt bra, och dess största styrka är balansen. Det bäska från Quarantaine är i den en nackdel, men här var det precis lagom mycket. Även Emile kan kännas något överväldigande med sin speciella smak men här fanns den med lagom mycket för att göra upplevelsen speciell. Lite mer malört än jag hade önskat och det är inte väldigt utstickande, men den är som sagt väldigt välbalanserad och riktigt len och god, skulle absolut rekommendera den! Kan även tillägga att den säljs till ett riktigt ok pris: €35 hos ALANDIA och $42 hos absinthes.com. Känner mig inte osportsligt generös om jag ger den en 4:a faktiskt, ett bra sätt att börja det nya året på!

 
 

Absinthe St: Antoine

0 Läs mer >>
Source: alandia.de


Den här har samma motiv på etiketten som La Valote Martins La Belle Epoque, så blanda inte ihop dem. Motivet är från en poster som spreds i Schweiz efter att absint förbjudits. En absintmotståndare (munk) står triumferande på den döda, gröna fen och pekar på en kalender som visar 7:e Oktober 1910, datumet som absint förbjöds i Schweiz. I bakgrunden kan man se den gråtande Helvetica, den kvinliga gestaltningen av Schweiz. Bilden till vä. om munken symbolicerar Schweiz grundande år 1291.

 

De utlovar smaker som honung och blommor vilket låter trevligt men inte speciellt traditionellt absint. Jag har dock aldrig smakat någon absint som faktiskt smakar blommor (vad jag mins) eller honung och eftersom jag har druckit den här tidigare så vet jag att den inte smakar det heller. Jag har istället mina ögon på Absinthe Mead Base och hoppas på att den kan ge något ordentligt av honung i smakväg. Men åter till Suisse la Bleue:

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Matter Spirits (åt ALANDIA)
Alkoholhalt: 53%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Som namnet antyder är det en la Bleue vilket betyder att den är klar som vatten innan vattnet tillsatts och efter ska den ge en louche med en lätt blå nyans. Personligen ser jag inte det blå i den annars tjocka louchen så jag skulle vilja göra som fransoserna och kalla den för en blanche.

 

Doft: Lite otrevligt nog så doftar den faktiskt snus ur flaskan och när den hälls upp i glaset försvinner inte den lukten utan får istället sällskap av något fiskliknande. Det är inte såhär jag minns den sedan tidigare men det är så jag upplever den nu. Tack och lov förändras karaktären helt när vattnet tillsatts och då känner jag mest malört men det är definitivt något annat också för den doftar inte bara tvål.

 

Smak: Den här absinten tålde vatten för smaken är mycket kraftig och tack och lov är den väldigt lätt på alkoholen! Det är mycket len i texturen och har dessutom den lena smaken av grädde/mjölk/vit choklad vilket gör den mycket trevlig att dricka! Smaken är som jag mins den efter att ha druckit den tidigare men jag har aldrig tänkt på exakt vad den smakar ;P

 

Sammanfattning: Det här är också en av mina favoriter! Visserligen är det en la bleue/blanche men den har en tjock louche, en intressant etikett, kraftig och god smak med lite alkohol! Dessutom är den lättdrucken, den rekommenderas varmt! Tycker absolut att den är värd en en 4:a och det är också vad den får.

 
 

Absinthe Suisse La Bl...

3 Läs mer >>
 
Source: alandia.de
 
Har beskrivits som den mest extraordinära absinten i Jade-serien. Det är en återskapelse av Edouard Pernods absint från slutet av 1800-talet, en mycket prestigefull och känd dryck. Även denna lagrades i ca 3 år innan den butteljerades och jag hittar ingen information om vad den lagrades i.
 
Lagrad: ca 3 år
DestilleriCombier (åt Jade Liqueurs)
Alkoholhalt: 72%
KatergoriVerte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
 

Färg och Louche: En kraftigt och naturligt färgad verte, den har kraftigast färg av alla Jade-absinter! En något guldaktig ton vilket jag gillar. Den får en mycket tjock louche av vattnet, en louche som behöver knappa 2,5 delar vatten innan den spridigt sig i hela glaset.

 

Doft: Ur flaskan känner jag en mint/mentolliknande doft, väldigt fräsch och inte lika stark som hos exempelvis Vit Opal. Den behåller mintdoften när jag hällt upp den men då känner jag betydligt mer alkohol, mer än från de andra Jade-absinterna. När vattnet tillsätts blir dofterna kraftigare och jag känner anis men också mycket örter som påminner om Mansinthe. Alkoholen finns också kvar.

 

Smak: Den här har en tydligare alkoholsmak och är därför inte riktigt lika len som jag hade förväntat mig. Jag har drukit den tidigare och då har den inte haft lika mycket riv i sig. Smaken är tydlig, örtig och komplex men något besk trotts sockret.

 

Sammanfattning: En fräsch doft och komplex smak, även om det fanns en del beska och alkohol. Ändå tycker jag att den är behaglig och känner jag att jag kan rekommendera den. Den får ansluta sig till sina bröder på 4 poäng, MEN som jag har sagt om de andra Jade så tycker jag att karaktären ändras mycket med mängden vatten. Svårt för mig att hitta de perfekta proportionerna men det bör vara lite mindre vatten än 5 delar som jag testade med idag.

 
 

Absinthe Jade Edouard

1 Läs mer >>
 
Source: alandia.de 
 
Det här är den första absinten i Jade-serien av Ted Breaux, kan dock inte hitta någon information om vilken absint den är en återskapelse av. På mitten av 1800-talet följde absinten med från Frankrike och över till America och New Orleans. Absinten blev snabbt poppulär och det faktum att apotekare redan förskrev liknande örtpreparat för diverse sjukdommar stärkte uppfattningen om att det var nyttigt. Den har lagrats i ca 3 år innan den butteljerades men det står inget om vad den lagrades i.
 
Lagrad: ca 3 år
DestilleriCombier (åt Jade Liqueurs)
Alkoholhalt: 68%
KatergoriVerte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

Färg och Louche: En naturligt färgad verte med tunn färg. Den får en tjock louche som är fullt utvecklad efter ca 1,5 delar vatten.

 

Doft: En väldigt svag doft, både när den kommer direkt ur flaskan, glaset och när den spätts med vatten. En doft som är svår att beskriva annat än att den är komplex, balanserad och örtig.

 

Smak: Tråkigt nog har jag svårt att utskilja specifika smaker. Den har mycket smak trotts vattnet, den är väldigt komplex och finns kvar länge på tungan. Jag skulle vilja säga att den har typisk absintsmak men det säger ju inte så mycket. Den är inte bäsk, smakar mycket örter och jag inbillar mig att jag känner både anis och malört men som sagt var det svårt att pin down någon specifik smak. Den smakar inte lika mycket medicin som Terminus och är inte lika besk som Edouard. Den har inte så blommig smak men är inte heller kryddig. Den har en len textur och diskret alkoholsmak, som de övriga Jade-absinterna.

 

Sammanfattning: Smakmässigt är den svår att beskriva därför att den inte har något som står ut antar jag, man skulle kunna säga att den är väldigt välbalanserad. Även doften är svår att beskriva, men trotts detta är det en väldigt trevlig absint med både god smak och doft. Kan rekommendera den, men som sina syskon före den är det här en absint med skiftande karaktär beroende på hur den blandas och jag har svårt att hitta de där perfekta proportionerna igen. Även denna får 4 av 5!

 
 

Absinthe Jade Nouvell...