0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag har vi en liten svart flaska framför oss på bordet, en flaska vars tvilling jag inte var så förtjust i. Det var ett ganska bra tag sedan La Maison des Chats släpte sin andra absint och sin första verte. Jag har velat testa den ett tag men var lite orolig att det skulle vara en ny Esmeralda och eftersom den är en av absinterna vars prislapp kan flörta lite med Dag Hammarsköld så beslöt jag mig för att vänta. Men sen släppte de en mindre version även av den här och då var det inte så mycket att fundera på längre.
 
Receptet är från 1880 och det verkar som att mycket av utrustningen kan vara det med... well, kanske inte så gammalt, men han använder antika grejer i tillverkningen, till och med vågarna som väger ingredienserna. Kan tänka mig att Kevin är lite skrockfull också, han producerar nämligen bara absinten "i synk med månen" (kanske vid varje nymåne eller fullmåne då) och bara varannan månad.
 
Den kommer i en underbar flaska! Enkel flaska i mycket mörkt glas och en vinkork som förslutning, men det som bär upp mest är den förtjusande etiketten! Mycket fint komponerad med stilig kvinna med en kattmask, lite malört i förgrunden och texten i en mycket vacker font. Hela stilen på bilden påminner väldigt mycket om Mucha tycker jag, och han är inte dålig han. Som sagt kommer den i en mindre version också som en lite... enklare etikett än den stora flaskan, och det var den jag köpte.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: La Maison des Chats
Alkoholhalt: 72%
KatergoriVerte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En mycket tydlig färg med riktigt mysig nyans, påminner lite om de första bladen som sticker upp ur gräsmattan på våren. Lochen kommer redan efter första droppen vatten och når sin topp efter bara en ynka del vatten. Riktigt tjock är den också, ungefär som en Schweizisk blå, vilket ofta är dess största styrka enligt mig.

 

Doft: Wow, i ena näsborren känner jag tvålig malört och citrus, lite som ett rengöringsmedel med citrondoft. I andra näsborren känner jag istället makaroner (fänkål) och bastant, söt lakrits. Doften förändras lite när jag hält upp absinten: Malörten är kvar, men inte lika tvålig, fänkålen har nu blandat sig med citrusen och anisen har blivit lite tillbakadragen. Med vatten utvecklas doften ytterligare: den blir lenare och friskare, citron-rengöringsmedlet finns kvar men är mer nertonat och här har vi även gurka och lite mint. Doften lite klenare efter vattnet, men den finns fortfarande där. Över lag har vi väldigt lite alkohol, hela vägen från flaskan till färdigt dricka.

 

Smak: Tydlig lakrits, även malört, lite citrus och en smula kola. Riktigt len, uppfriskande och ganska lättdrucken.

 

Sammanfattning: Eftersom min tunga domnar bort lite så misstänker jag att det är en del stjärnanis i den här. Man får väl säga att jag jag blev positivt överaskad, Schweiz visar återigen att de kan göra riktigt bra absint om de bara vill. En riktigt bra färg, tjock loche och en komplex doft som utvecklas på ett riktigt bra sätt. Smaken är tydlig, len och mycket behaglig, lättdrucken men går ändå att sippa på. Det står att om man lagrar den ett par månader så blir den sötare och får smak av mandlar. Kan säga att jag inte kände några mandlar här. För övrigt vet jag att den gör sig riktigt bra i pannkakor också, har varit en stor hit på jobbet ;) Jag skulle inte bli förvånad om det kommer hem en till, lite större flaska så småning om. 4 gröna féer tar den hem idag och Schweiz har förtjänat ännu lite mer respekt från mig.

 
 
 

Absinthe la Feline

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Ikväll avnjuter vi Martin Züfaneks La Grenouille. Ska jag vara ärlig så smakade jag den redan samma dag som jag fick den (i mitten av augusti) och har druckit den många gånger sedan dess, den är en pärla! Fick ett mail från absinthes.com som sa att "Skynda, skynda! Endast 40 flaskor kvar!". Jag skrev och frågade om det bara är slut för säsongen men de sa att det inte kommer att göras något mer av den här. Så naturligtvis föll jag för marknadsföringen och tryckte hem en flaska... och den var underbar! Dagen innan jag fick flaskan fick jag ett nytt mail som sa "Skynda, skynda! Endast 30 flaskor kvar!" och när jag skulle beställa ett par flaskor till 24 timmar senare var det slutsålt. Mistänker att det finns en lycklig person där ute någon stanns som sitter på 30 flaskor av den här goingen. Marketing 2, Fredrik 0.
 
 
 
Om vi ska prata lite om förpackningen så var jag faktiskt inte speciellt förtjus i den från början när jag såg den på bild. Den har lite av en midja som ger en lite femenin form. Tyvärr hinner kurvan inte riktigt vända innan botten och flaskhalsen för att ge en timglasform utan istället får vi bara en konkav form. Jag hade nog föredragit en helt rak flaska tror jag. Men nu när jag fått lite varma känslor för innehållet har jag lättare även för förpackningen och tycker den är rätt snittsig. Etiketten ser rätt modern ut, hade gärna sett något mer i stil med Jade-absinterna but it´s no biggie. Något som är helt förtjusande är att flaskan har en glaskork istället för en i trä och kork, känns mycket lyxigt!
 
 
 
Ser en liten groda där över namnet och med lite hjälp från Google Translate kan jag konstatera att namnet kan översättas till "Grodan". Under 1800-talet fanns det ett flytande café i Seinen (floden som rinner genom Paris) vid namn "La Grenouillère". Dit kunde de franska konstnärerna spendera sina dagar med att dricka absint och nyttja tjänsterna av caféets glädjeflickor. Flickorna kallades för "Grenouille", grodor. Absinten är alltså inte döpt efter små kväkande kräldjur utan horor O.o Det får mig att tänka på invånarna i Boveresse som kallades "Grenouillardes" (grodhonor) av folket i de andra byarna. De ska ha fått sitt namn av sättet de hoppade från grästuva till grästuva för att ta sig fram i den omkringliggande träskmarken. Maybe there was something more to that story? I.v.f tycker jag att det var ett lite ocharmigt namn att ge till glädjeflickorna, jag skulle inte vilja ha sex med en "groda".

 
 
Receptet är framtaget av Stefano Rossoni, samma intalienske destillerare som tog fram receptet till L'Italienne ("italienaren" på svenska?) och l'Ancienne som ligger till grund för Züfaneks Justifiée & Ancienne. Rossoni ville ge absinten en mjuk och varm smak, inspererad av medelhavet. I receptet används såklart malört, anis och fänkål, men man har satsat lite extra på fänkålen eftersom den ger en "sydländsk karaktär". Man har även använt cirtonmeliss och isop, men även tagit med kryddor som kardemumma och vanilj. Låter riktigt jäkla nice det här tycker jag, tror att det är dags att ta sig ett glas till nu!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Züfanek
Alkoholhalt: 65%
KatergoriVerte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En fin guldgrön färg, kanske har den varit grönare förut men börjat gulna lite vid det här laget. En helt ok färg men inte top notch. Lochen var väl inte heller så imponerande, en medelmåttig dimma som knappt täcker botten på glaset, full efter lite drygt 2 delar vatten.

 

Doft: Züfaneks absinter har har alltid varit lite speciella och den här är inte något undantag. Jag känner kanelbullar ur flaskan, en väldigt rund doft av kardemumma. När jag skvätter i lite vatten kommer istället en söt doft av kåda fram, väldigt stark och tydlig!

 

Smak: En komplex blandning av tvål (malört), lakrits (anis), kardemumma och kåda. Väldigt len textur, väldigt lite alkohol och en helsikes massa smak trots allt vatten, den sitter kvar länge på tungan men det får den så gärna göra. Vaniljen finns också där och mjukar på ett väldigt fint sätt! Enligt tasting notes från ALANDIA ska den smaka rosmarin och timjan men det håller jag inte med om alls.

 

Sammanfattning: Det här var verkligen en bra absint, som sagt var jag beredd att köpa mer av den, är besviken över att jag inte fick möjligheten. Kan tänka mig att det inte vore så dumt med en liten skvätt Grenouille i en chailatte. Den har en otrolig doft och en varm och rund smak, precis som Rossoni ville, nästan att jag skulle vilja testa den lite varm. Doften och smaken är båda riktigt tydliga efter vattnet, en riktigt örtbomb (som alla Züfaneks absinter). Måste säga att det var svårt att bestämma sig för vilket betyg den skulle få, att det blir minst 4,5 är det ingen tvekan om men det är inte en solklar 5:a. Louchen var inte så imponerande och flaskan var lite av en "swing and miss", men det påverkar egentligen inte betyget.Nog fan är den bra men jag tror inte att jag skulle lägga kring 2000 kr på en sån här flaska, något jag har gjort med andra absinter. Jag tror tyvärr den får landa på 4,5 men en massa guldstjärnor och rungande aplåder istället. Inte illa Züfanek, inte illa alls!

 
 

Absinthe la Grenouill...

1 Läs mer >>
 
 
 

Den första absinten jag fick från brorsan var en Jade PF 1901, en riktigt bra och charmig absint och den uppskattade jag, även om jag redan hade en flaska själv. Nästa jag fick var Ditch av Jonas Åkerlund, den vann verkligen inga priser hos mig men jag uppskattade den faktiskt lika mycket som Jade 1901 eftersom det var en jag inte testat och troligen inte hade köpt själv. Poängställningen blir således 1 av 2 för tillfället när jag nu hugger in på den senaste presenten jag fått från Jonny "Nallen" Andmyr och hans sambo. Spänningen är olidlig och publiken sitter med hjärtat i halsgropen.

 

Tyvärr är det här ingen äkta absint, den är macererad (inte destillerad alltså utan man har bara låtit växterna dra i alkohol ett tag). De skriver dock att den är gjord på 100% naturliga ingredienser så jag gissar att den är naturligt färgad ivf. Den är producerad av Hills Liquere som ni hade äran att läsa om förra veckan och som vi minns så är de här tjeckerna mer regel än undantag när det kommer till absinttillverkning (tjecker har inget gott rykte i absintvärlden, med undantag för Martin Zûfanek). Här låter de faktiskt oss veta alla växter som man använt i tillverkningen, något som inte är så vanligt annars. Växterna som använts är äkta malört, romersk malört, anis, fänkål, koriander, citronmeliss och bitar av citron och apelsin. Alkoholbasen är gjord på spannmål.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Hills Liquere
Alkoholhalt: 80%
KatergoriVerte 
Äkta/Fake: Fake
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En riktigt olivgrön färg, troligen den mest olivgröna jag sett i en ny flaska so far. Vattnet plockar fram rikligt med oil-streaks men de övergår inte i så mycket dimma och i slutändan har vi inte speciellt mycket louche att tala om. Toppen nås efter ca 3 delar vatten.

 

Doft: När jag drar ur korken sticker det redigt bäskt i näsan. Törs man smaka det här? Jag känner makaroner (det är vad jag tycker att fänkål luktar som) samt hö och svartpeppar. I mitt senaste inlägg med tankar kring att provsmaka absint lärde jag ju mig att man ska dofta med bägge näsborrarna (en i taget) och det måste jag säga verkligen gjorde skillnad här. Jag kände 2 väldigt olika sammansättningar av dofter beroende på vilken näsborre jag stack ner i glaset. Doften ändrade sig faktiskt inte efter att jag hält upp den, även fast den fick stå ett tag. Däremot lockade vattnet fram lite nya nyanser av tvål (malört) och Kungen av Danmark (anis). Dock hade doften mattats ut ordentligt vid det här laget, motsatt effekt till vad jag vill att vatten ska ha på absint.

 

Smak: Bäsk som FAN! Sockret kunde inte dämpa den här bäskan, no sir, not one bit! Gissar att det troligen har med den lilla malörtskvisten som man stoppat ner i flaskan.Förutom bäskan är en tydlig smak av kåda mest framträdande men här har vi också tvål (malörten), svartpeppar, gräs och lite lakrits.

 

Sammanfattning: En förvånansvärt nyanserad absint måste jag säga, men den var på tok för bäsk för mig. Gissar att bäskan troligen har att göra med den lilla malörtskvisten som man stoppat ner i flaskan. Det finns en anledning till att man inte använder artemisia absintium i färgningen och här har man valt att stoppa ner en att dra i den färdiga produkten. Hills Liquere ger mig inte intrycket av att vilja göra kvalitétsabsinter och jag gissar att den här kanske främst är tänkt att fungera som något fint att titta på, åtminståne tills man tänder eld på den, tar den som en shot och berättar för sina vänner hur man nästan trillat ner i galenskapens träsk. Sorry brorsan, men du gick bet även den här gången, you are now 1 for 3. Uppskattar dock alltid när jag får en ny absint, även om den inte hamnar på någon hedersplats i mitt vitrinskåp. Betyget slutar på en 1:a.

 
 

Absinth Euphoria 80

0 Läs mer >>
Destilleriet startades redan 1920 av Albin Hill i staden Brušperk i Tjeckien. Tyvärr dog Albin relativt ung (60 år) och hans son (om jag förstod det rätt, Google Translate är inte alltid så trovärdig) började med att arbete för ett annat destilleri. Där jobbade han sig upp i företaget och kom slutligen tillbaka till sin pappas destilleri där han nyttjade allt han lärt sig. Idag ligger destilleriet i Jindrichuv Hradec i Tjeckien och drivs av Albin Hills sonson. Det var det här företaget som under 90-talet hade turen att börja exportera absint till Storbritanien vilket gjorde absinten populär där.
 
 
 
Hills Liquere gör VÄLDIGT mycket grejer med cannabis i: absint, vodka, öl, you name it. Känns mycket som en plojgrej för dumma turister som tror att de kommer bli höga om de dricker det. Enligt deras hemsida är de kända för sin Hills Absinth (70) vilket inte säger så mycket gott om destilleriet i min mening. Som du ser här nedanför gör de en lång rad olika "absinter" men har jag förstått det rätt så producerar de idag mest likörer. De gör även en sprit som heter "Radigast" vilket genast får mig att tänka på trollkarlen med fågelbajs på huvudet från Hobbiten.
 
 
 
Destilleriet har gjort följande "absinter" (lägg märke till att det bara är en som faktiskt heter "absinthe", de andra heter "absinth"):
 
  • Hills Absinth
  • Hills Absinthe Premium
  • Euphoria Absinth Orginal
  • Euphoria Absinth Classic
  • Euphoria Absinth 80
  • Euphoria Absinth Cannabis
  • Euphoria Absinth Black
  • Euphoria Absinth Elexir
  • Suicide Absinth Classic
  • Suicide Absinth Super Strong
  • Suicide Absinth Super Strong Cannabis
 
 
 
Hemsida: http://hillsabsinth.cz/index.php

Hills Liquere

0 Läs mer >>
Source: alandia.de
 
 
 
Dags för nummer två av Les Parisiennes-absinterna, och idag är det Absinthe Minette vi har i glaset! "Minette" är franska för... kissemiss ("pussycat" på engelska)?
 
Flaskan är densamma som Rubis, det är som att hålla i ett jäkla slagträ! XD. Namnet förklarar varför det är katterna på etiketten. De övriga i serien har alla kvinnor på etiketten men den här skiljer sig där, I´m terrible curious why. Även denna är förseglad med rött vax, har sett bilder där det ska finnas stämplar i vaxet men det har inte jag O.o

 

Lagrad: 5 månader
Destilleri: Emile Pernot (åt Vert d'Absinthe)
Alkoholhalt: 72%
KatergoriVerte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En riktigt kraftig olivrön färg här, inte så pjåkig tycker jag. Oil-streaks får jag mycket av men ingen louche tyvärr.

 

Doft: Minettes doft är fullständigt annorlunda från Rubis. Mycket fänkål här, to be sure, men även en krydda som finns i de flesta kryddskåp, men jag vet inte riktigt vilken. Doften blir mycket tydligare efter lite vatten och nu har vi även... gurka? Precis som hos Rubis är alkoholsticket väldigt milt vilket uppskattas.

 

Smak: Oy vey, har hört att man ska ta varannan vatten men det behövs nog inte här, 5 delar vatten var lite för mycket vatten för de här kissekatterna. Känner tyvärr inte så mycket smak så vi gör kvickt ett nytt glas och nöjer oss med 3 delar vatten den här gången. Nu blir smaken absolut tydligare men det var inte så mycket nyanser i den här, smakar mest gurka. Len och mycket lätt på alkoholen, fruktansvärt lättdrucken.

 

Sammanfattning: På ALANDIA´s hemsida beskriver man Minette som mild och lättdrucken och man rekommenderar inte mer än 2 delar vatten. Det här är jag villig att hålla med om. De beskrev den som "a fresh mountain breeze" vilket är en typ av beskrivning som jag är alergisk mot, kan inte riktigt ta den seriöst. Smakmässigt känner jag att sockret spelade över lite och "gurkan" som verkar vara själva kroppen blir väldigt blyg och tyst. Att lochen var frånvarande gav inte heller något robust intryck direkt. Ändå var smaken helt ok och färgen var det inget fel på. Den får faktiskt ett pluss för den snygga förpackningen också men även då är den medelmåttig som bäst. Inte heller denna kommer det bli fler av men den har inte avskräckt mig från att testa de övriga i serien. Jag ställer tillbaka Minette och plockar fram Rubis igen tror jag, betyget slutar på blygsamma 2,5 féer.

 

Absinthe Minette