0 Läs mer >>
 

 
Man har tydligen varit väldigt dålig på att dokumentera absintens historia i Australien, MEN det finns tydligen bevis för att man importerade absint under 1800-talet. Bland annat har man relativt nyligen hittat flera flaskor av pre-ban absint.




Australien var en koloni till Storbritanien och det som var populärt i ex. London hittade så småningom om även till Sydney. Dessutom var den australiensiska östkusten även en knytpunkt för handel i stilla havet och på så sätt kom man även i kontakt med franska territorier (ex. Tahiti).




I Sydney fanns en resturang vid namn ”The Paris House” där man som Sydney-bo gärna ville bli sedd. Det var ett fint ställe som ofta höll middagar och tillställningar till ära för olika artister, författare, skådespelare med mera, ett riktigt kulturhak. Precis som namnet antyder anammade anordningen den franska kulturen (som var så jäkla poppis överallt på den här tiden), däribland även absinten.




I Tasmanien finns ”The Bush Inn”, där hittade man relativt nyligen (?) ett hemligt rum i källaren. Man hade murat igen ingången och när man nu öppnade det hittade man flera flaskor fransk sprit, alla mycket välbevarade. Däribland fanns 3 flaskor pre-ban absint.




Det infördes ett förbud mot absint även i Australien, (jag har dock ingen bra koll på när detta skedde), detta för att absint innehåller malört. Under 70-talet började dock Peter Wall och Giorgio Rampone, två viktiga personer inom vinindustrin, att kämpa för att häva förbudet mot malört i alkoholhaltiga drycker, dock för att de arbetade med en vermouth som de såklart ville lansera (vermouth är vin kryddat med malört). De lyckades häva förbudet (står inte när) och det var då fritt fram att producera absint (och vermouth) i Australien igen. I början av 2000-talet försökte man dock införa ett nytt förbud mot malört men det gick aldrig igenom eftersom man kunde hänvisa till Wall´s och Rampone´s arbete som fått förbudet hävt från början. Dock fanns det bestämmelser som gjorde att det krävdes ett speciellt tillstånd för att improtera sprit med innehåll av malört till Australien. Detta hindrade dock bara importen av ex. absint, inte tillverkningen I Australien. Kravet på ett sådant tillstånd upphörde 13:e juli 2013, så nu är det även fritt fram att importera absint från resten av världen igen!

Absint i Australien

1 Läs mer >>
Source: Loch Ness Spirits
 
 
 
Nu har jag hittat ännu en absint från Skottland, det är Skottlands andra absint (den första var Murmichan får The Lost Lock-destilleriet) och deras första blanche. Jag brukar ju inte hurra över blanches, men Murmichan var ju ingen vanlig verte, så kanske det här inte är en vanlig blanche? Absinten innehåller även enbär från Loch Ness-området, något som destilleriet är väldigt stolta över (de verkar vara välkända/berömda enbär). De odlar även egen malört (vilket de också är stolta över) och tar vatten från en egen källa, samma vatten som utgör Loch Ness. Den är baserat på ett gammalt recept, men de har såklart satt sin egen prägel på det. Absinten görs i små batcher och från den första (som jag har en flaska ifrån) var det bara 100 flaskor som såldes.



Jag blev lite smått kär i flaskan också, den är en riktig beauty. Den har lite av en konform vilket jag inte är så förtjust i vanligtvis, men den har en enkel och snygg etikett med det mesta av texten i metalic kopparfärg! Vi ser även destilleriets logga som såklart är Loch Ness Odjuret, även det i glänsande färg. Jag kan inte sluta att tänka på att etiketten är äggformad, undra om det var medvetet? De gjorde ivf helt rätt som valde mjuka former på etiketten, en kantig. etikett hade inte gjort sig bra med den konformade flaskan. Som pricken över i:et har den en glaskork, troligen min favoritkork på moderna absinter, får flaskan att kännas lite extra lyxig och går bra att återanvända!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Loch Ness Spirits
Alkoholhalt: 53%
KatergoriBlanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Skottland

 

Färg och Louche: Som du redan visste så är det här en blanche, helt kristallklar och tråkig, men det är så de ska vara. Men vad gör väl färgen när den har en så fantastisk louche som den här? Hade det här varit en dimma i London hade man fått ta med sig en eldkastare för att ta sig fram, och den kräver inte mer än en del vatten för att utvecklas. Riktigt tjusigt!

 

Doft: Direkt ur flaska luktar det verkligen blanche vill jag lova, malört, gräddigt och lite damm. Efter att stilla lagt sig till rätta i glaset har den dock inte mycket mer att erbjuda än alkohol, kanske lite malört på eftersläp också men jag kan inte vara säker. Vattnet luras lite och ökar doften något efter en del vatten, men sen sköljer det dock bort allt vad doft heter och jag blir lämnad kvar med en tämligen ointressant och nästan icke existerande doft.

 

Smak: Det första jag känner är smaken av sockerbit. Jag menar inte godiset och inte att den smakar sött utan den smakar faktiskt som en sockerbit smakar. Smaken är väldigt klen men det dyker upp lite malört fram mot slutet när jag sväljer den. Texturen är väldigt gräddig och len, och eftersom smaken är så mild blir den här absinten väldigt lättdrucken.

 

Sammanfattning: Det är inte alla absinter som tål den mängden vatten som jag tillsätter och Loch Ness är ett utmärkt exempel på det. Tack vare den låga alkoholhalten skulle den säkert kunna drickas med inte mer än 4 delar vatten, även av mig. Men det var ändå inte mycket som var intressant med den här, bortsett från den snygga förpackningen och den suveräna louchen. Jag skulle säga att 2 féer i betyg är helt rimligt.

 

Absinthe Loch Ness

1 Läs mer >>
Idag ska vi göra ett återbesök till Skottland, men den här gången till Loch Ness och det lilla destilleriet som ligger där: Loch Ness Spirits. Det startades och drivs av paret Lorien och Kevin Cameron-Ross. En är läkare och den andra är pensionerad police eller detektiv, båda är detective på engelska och jag får inget svar på vilket dera det är. Jag får inte heller veta vem av dem som är doktor och vem som är polis/detektiv >:-(



Hur gör man om man äger ett litet destilleri i Skottland och vill börja destillera absint men inte har gjort det förut? Jo, man åker till Val-de-Travers och lär sig från mästarna, och det är precis vad Lorien och Kevin gjorde! Absintprojektet var tydligen helt och hållet Loriens, från ide till färdig produkt. Hon har varit kinkig också, som alla de bästa konstnärerna är, och har experimenterat mycket för att få den precis som hon vill ha den.



Hittills har destilleriet bara släpt en absint: Absinthe Loch Ness, men de planerar att släppa både vertes, rouges och fatlagrad absinter i framtiden. Det ser vi minsann fram emot!
 
 
 
Hemsida: https://wearelochness.com

Loch Ness Spirits

0 Läs mer >>
Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 
Nej men, vad är det här för något? Den ser ju jättemysig ut, är det en magisk lyxabsint levererad från de schweiziska bergen av en enhörning? Nope, det här är en riktig fake, det står till och med på etiketten vad den innehåller och det är alkohol, vatten, essenser, och socker. "Men Feddooh, varför skulle du köpa en sån här fake?" undrar kanske du då. Well, jag fick smaka på den i affären jag köpte den i, och då tyckte jag att den smakade ovanligt gott för en fake. Jag fick den till ett riktigt bra pris och dessutom är det en absint som jag inte har sett säljas någon annan stanns. Jag är inte rädd för att testa dåliga absinter utan vill hellre testa så många som möjligt. Det finns så många andra bra absinter som jag kan köpa när som helst via nätet, så då tar jag de mer ovanliga när jag väl hittar dem.
 
 
 
På hemsidan går den under namnet "Emile Coulin", men det är inte vad som står på flaskan. Där står det Boisson Spiritueuse Absinthe så det är det jag kallar den här. Emile Coulin är dock namnet på destilleriet som har gjort den, ett franskt destilleri. Jag frågar mig varför Frankrike skulle göra en så här fake:ad absint men kommer inte fram till något bra svar. Om vi tittar lite närmare på etiketten så ser vi dessutom att den på min flaska och den på hemsidan inte stämmer överens heller. Undrar om de har ändrat lite mellan olika batcher och att jag antingen har en lite nyare eller äldre version än den som visas på hemsidan? När jag googlar runt hittar jag samma absint men med en ny etikett på nästan varje sida jag kollar, så de verkar inte riktigt kunna bestämma sig för hur den ska se ut.
 
 
 
Om vi frångår etiketten ett tag och fokuserar på resten av flaskan så måste jag säga att den är riktigt tjusig! Ser ut att funka perfekt som tillhygge om man hamnar i ett barslagsmål någon gång ;P Ser ut som en väldigt gamal modell av vinflaska och den påminner mig om de gamla karafferna för isvatten som man haft till absint. Jag tror att det fortfarande finns flera av dessa (fast i nyproduktion) att köpa på flera absintsidor. Flaskan är i mörkt glas, är försluten med en vinkork och sist av allt förseglad med rött vax. Man kan säga att den är lite motsatsen till Aymoniers absinter: Den har en riktigt mysig flaska, men innehållet är av lägre kvalité.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Emile Coulin
Alkoholhalt: 55%
KatergoriBlanche
Äkta/Fake: Fake
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Det här är en blanche, jag bara antog att eftersom den kom i en flaska av mörkt glas så skulle det vara en verte, men där ser man vilka fördommar man kan ha. Den har en helt ok louche, lite över medeltjock skulle jag säga, och det behövs ungefär 2 delar fatten för den att nå sin fulla potential.



Doft: Ja men, här har vi den där härliga doften jag minns från Tyskland! Flaskan bjuder på en söt och smörig doft av anis. Det finns en liten ton av sötmandel här också, det luktar mer godis än absint, men det är helt ok. Tråkigare blev det när jag hält upp den i glaset, då luktar det bara spritpenna O.o Jag fortsätter med att droppa i lite isvatten och då försvinner spritpennan och ersätts av anis istället. Den är väldigt len men doften är väldigt svag hela vägen igenom.




Smak: Den här var väldigt smakfattig, och det är jag lite tacksam för, den är nämligen väldigt besk och smakar liksom... plastigt. Jag mins INTE det här från när jag provsmakade den i Tyskland. Den har en väldigt oljig och len textur, men det är väl det som är det bästa med den tror jag. Anisen finns där och även lite kokosliknande, ungefär som palsternackans växtsaft (men jag tvivlar på att det är någon som har haft i det i den här absinten, den är frätande när den kommer i kontakt med solljus).



Sammanfattning: Den här smakade verkligen inte som jag mindes den, antingen har jag fått en annan absint eller så hade de något magiskt vatten i Tyskland. Jag vet inte om det är för att jag vet att det är en fake, men den smakar liksom plastigt och konstgjort. Om essenserna som använts tagits fram genom masserering så kan jag förstå bäskan, man får med de bittra ämnerna från malörten när man massererar men inte när man destillerar. Riktigt tråkigt det här, men som tur är så betalade jag inte så mycket för den. Jag skulle inte bjuda på den här eller rekommendera den, troligtvis kommer flaskan som jag har få stå väldigt länge i mitt vitrinskåp. Den får 1,5 i betyg.

 

Boisson Spiritueuse A...

1 Läs mer >>
Source: ALANDIA
 
 
 
Det här är det senaste, och troligen sista, tillskottet till Duplais-serien från Matter Spirits. Jag var ju inte så jätteförtjust i Duplais Verte, men den här har ju legat och gottat sig på ekfat i 3 år. Japp, du hörde rätt, vi har fått en till fatlagrad absint från Matter Spirits och om man tänker tillbaka till Brevans A. Crowley så kan det här bli riktigt spännande! Jag blev lite till mig och köpte 2 slaskor på engång, om det här skulle bli en ny A. Crowley så gälde det att hålla sig framme innan de tog slut. Jag fick nummer 33 och 57 av totalt 418 flaskor, får se om den andra är värda att spara.
 
 
 
Flaskan är samma gamla going som Matter Spirits brukar använda: Lång och smal, mörkt glas, naturlig kork, the whole shebang! Etiketten är återigen designad av David Tibet och jag tycker inte att den är alldeles för olik den han gjorde till Duplais Verte. Den här heter "Cats giving birth"... för det syns såååå många katter på den här etiketten. Artists can be wierd.

 

Lagrad: 3 år
DestilleriMatter-Luginbühl
Alkoholhalt: 65%
KatergoriVerte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En tydlig grön färg, precis som orginalet, men med en märkbar guldfärg. Efter 3 år hade jag räknat med en betydligt gulare färg, men den går definitivt in i verte-kategorin. Jag minns att jag tänkte likadant om A. Crowley. Måste ha varit ett trött fat man lagrat det på. Louchen skulle jag säga är över medel och når sin topp efter ca 2 delar vatten. Den tar form i hela glaset på en gång istället för att börja i botten, och den har inga oil-streaks heller.

 

Doft: Ååååååh mamma, this is the stuff! Jag drar ur korken och ur flaskan kommer en ljuv parfym av anis, vanilj, fudge, gröna örter och nästan en honungslik sötma! Riktigt nice! Alla de här dofterna finns kvar efter att jag hält upp absinten, men de är väldigt mycket i bakgrunden, som den tunna färgen på en aquarellteckning. I förgrunden hittar vi alkohol och väl mogna päron! Det är som godis det här! I med 2 delar vatten som förstärker doften ordentligt, men ändrar den inte. Efter de resterande 3 delarna har doften blivit svagare men nu känner jag betydligt mer anis. Låt oss se hur den här underbara skapelsen smakar!

 

Smak: Hmm, den skulle nog må bra av 0,5 eller 1 del mindre vatten. Jag får en bra balans mellan anisen, fänkålen och malörten, men jag känner ingen smak från fatet. Den har blivit lite rundare med åren tillsammans med eken, men inte så mycket mer har hänt i smakväg. Den är len och fin i texturen, men min tunga domnar av lite. Har man använt stjärnanis i den här absinten?

 

Sammanfattning: Den har inte blivit jättepåverkad av fatet kan man väl säga, trots de 3 åren. Den har verkligen en doft att försvinna i och det är verkligen det attributet som gynnats mest av lagringen. Smaken däremot har stått emot tidens tand en hel del och bjuder inte på så mycket överaskningar. Jag hade nog förväntat mig en ny A. Crowley men det var inte vad jag fick. Allt som allt är det en bra absint, men den är inte jättebra och jag trodde den skulle vara mer spännande. Det får bli 3,5 gröna féer idag för den är fortfarande bättre än orginalet.

 

Absinthe Duplais Vint...