Verte Absint
Mmmm, verte, den riktiga gröna fen! Om du ställer dig på ett torg och skriker "ABSINT!" kommer de flesta att tänka på en grön mystisk dryck som får dig att hallucinera (de kommer troligen även att fråga sig vad det är för tok som ställer sig och skriker på ett torg). Nog för att det där med hallucinationerna är en myt, men det visar att even the most misinformed among us knows that the Green Fairy is suposed to be green! Färgen är ikonisk för absint och är vad som gett den namnet "Den Gröna Fen".
Den gröna färgen kommer som bekant från en extra masserering av gröna växter efter destilleringen. Färgen kommer från växternas klorofyll och vertes har i regel högre alkoholhalt och buteljeras i mörka flaskor för att skydda klorofyllet och bevara det längre. Efter vad jag förstått av Mikael på Svensk Absint AB så är det en konst att hitta det perfekta receptet som (förutom en god smak och stark louche) ger en fin och stark färg som håller länge, och såklart ger de rätta nyanserna till smaken och doften. Det är ingen hemlighet att vertes är min favorittyp av absint, och det är just för att de HAR en mer nyanserad smak och doft än de vita (åtminståne har de potensialen för det). Sen tycker jag att en grön absint är mycket vackrare att se på än en vit. På det sättet bidrar alltså färgningen med ytterligare en dimension till både hantverket och upplevelsen. Ett riktigt hantverk, indeed.
Det är lite olika vilka örter som används i färgningen, men man vill generellt använda milda örter för att absinten fortfarande ska vara behaglig att dricka. Vanlig malört (artemisia absintium) exempelvis är på tok för bitter för att använda i färgning så man använder istället dess lillebror: rommersk malört, som är mildare. De vanligaste växterna man använder skulle jag säga är citronmeliss, mynta och isop, men även kamomill och ärenpris kan användas.
Som bekant kommer absinten ursprungligen från Schweiz, men där gör man ytterst lite grön absint och det är främst i granlandet Frankrike som den gröna musan rockar loss. Eftersom vertes är lite mer rough, eller ivf mer intense, och har högre procent kan det behöva lite mer vatten än blanches och gärna en sockerbit eller två. Schweizarna dricker gärna sina blanches utan socker och lär därför inte nöta speciellt mycket på sina absintskedar. Resten av världen verkar dock ha fattat att grönt är skönt ;)