1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Oooooh goodie, the next absinthe from Aymonier! All their absinthes have been great so far, so of course I´m looking forward to testing this one! The name translates to "The Owl", and I don´t even need to use Googla Translate for that since I´ve made my own absinthe called "La Chouette Blanche" meaning "The Withe Owl". Also, there is an owl on the label >.< I would like to know why they chose an owl as the theme, but I can´t find any reference as to why anywhere.
 
 
 
By now you know that I´m not a big fan of their choise of bottle, it looks like a bearbottle with a twist-off cap. Not the sexiest packageing there ever was, but it´s really the content that counts. Aymonier never disapoints, their absinthes are made by hand, from their own grown ingredients (except for the anise), made in small batches and everything is organic. 

 

Aged: No
Distillery: Aymonier
ABV: 55%
Category: Blanche
Real/Fake: Real
Origin: France




Color and Louche: Every website I visit says that this is a verte, but I really can´t see any collor. Aymoniers absinthes really isn´t famous for their vibrant collors (they are famous for their taste), but to see the collor I had to add water to some of it and then compare it to undiluted absinthe with a white background. Point being, there is not much collor, and not much louch either, as you can see on the picture above.




Aroma: From the bottle it´s very sweet, mostly anise and wormwood, but also cold mint. This follows the absinthe into the glass (doesn´t really change) and the water motsly takes from the mint and highlights the wormwood. Not incredible, but it´s alright.




Taste: Yeah, there is a lot of wormwood, tastes quite soapy. Five parts water was a bit much, the taste gets thin and since it is just 55% ABV it really doesn´t need this much water. It feels... small. I tasted it again with 4 parts water and it was much better. I can feel a bitterness that I usually don´t find in Aymoniers absinthes, it´s not a lot, but it´s there. It´s suposed to be a bit spicy, maybe this is what I feel? The taste lingers on the tounge. The mouthfeel is very smooth, almost oily.



Final thoughts: I would describe this as a verte discuised as a blanche. The very thin collor foold me, the low alcohol content is typical of blanches/blues and I cant find the green herbs anywhere. It´s almost minty frech sometimes, and I half expect to se my breath as I expirate (like in the winter). It should definatly be had with a littel less (and really cold) water. The bitterness is slight, but it bothers me a bit, and that factors into the final score. La Chouette is not the finest of Aymoniers absinthes in my opinion, and it´s certainly not the most intence, but it´s still a good absinthe and nothing to be ashamed about. The score ends up at 2,5 green fairys.

Absinthe la Chouette

0 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
No, this is not another one from Zufanek (I wish it was though) like you might deduce from the bottle, this one is from the Combier Distillery in France. Not sure if I have seen anyone else useing these bottles exept Zufanek, exept for this one. You might know by now that I´m not too fond of this bottle, it looks like a grain silo, but Zufanek has given me some good associations. It´s made from dark glass, as a bottle containing a verte should, and it´s sealed with black wax (always a good choise in my opinion!). The label is not very styleish, it gives the impression of a medicinebottle, not a luxurious drink.You find the same wax and label on the smaller version of the bottle as well, but here the bottle is made in clear glass. A bad choise in my book.
 
 
 
"The Stubborn", "The Persistant" or "The Hard-headed" in English, although I can´t find any referense as to why they chose the name. In fact, I can find very little information about this absinthe apart from that it is naturaly colored and doesn´t contain any artificial flavourings. It does seem to have a unusually low ABV, vertes usualy have 70+ to help preserve the color better, but this settles on 62%. I imagine it will be a bit smoother because of that.
 
 

 

Aged: No
Distillery: Combier
ABV: 62%
Category: Verte
Real/Fake: Real
Origin: France

 

Color and Louche: The color is just as you see it on the picture above, the golden green color of herbs drying in the sun. There is not really anything wrong with it, but in this bottle it gives enhances the impression of a medicin. The louche is mediocre and it doesn´t take more than 2 parts water before it has reached its climax. I a big glas you can´t se through it, but if you just prepare enough for a taste (like I did) then you might see the bottom of the glass.



Aroma: When I take a sniff from the bottle I get a lot of alcohol and a green bitterness, like medicine, and I had wished for more sweet anise. This I get when I´ve poured it in the glass though, quite sweet and not a lot of alcohol. Usually it´s the other way around, it´s better from the bottle and gets worse once I´ve poured it. As I add the watter it mellows out but is still quite ample and the anise is still here, but as I add more water the wormwood asserts itself more and more. Not bad, not bad at all.



Taste: Not a lot of taste here, maybe I should have used less water? The taste is very well balanced though: just the right amount of bitternes, there is some anise to sweeten it and quite a lot of wormwood, and as I thought the texture is very smooth. But as soon as I have swallowed, about 95% of the taste disappears.



Final thoughts: In one (two) word(s) I would describe this absinthe as well balanced. It is certainly not a bad absinthe, just a little bit boring. It doesn´t stand out from all the other absinthes I´ve tasted (which is a lot) and it tends to drown in the masses. Also, the packageing is not great. I would have no problem recomending this however, just maybe use a bit less water if you are at all used to a little stronger alcoholic drinks, then you´ll get a bit more bang for your buck! Subjectivly I´d give it a rating of 2.5, but that might be a little unfair so lets say a 3 out of four, shall we? I´m glad I tasted it but I´m also glad I just bought a small bottle.

Absinthe L´entêté

0 Läs mer >>
Source: ALANDIA
 
 
 
Jag hade inte tänkt att köpa så många fler Guy-absinter eftersom de är så milda och smakar så likt varandra, men den här absinten är fatlagrad i 5 år så det här skulle kunna bli något väldigt anorlunda! Basen är 60%ig Francois Guy som efter 5 år på ekfat har landat på lite mildare 55,4%. Det är dock märkligt att den här inte kostar så mycket mer än Guy´s andra absinter, det bådar inte gott.
 
 
 
Namnet kommer givetvis från destilleriets grundare: Armand Guy, och etiketten har en bild på honom på framsidan. I övrigt används samma flaska som Guy alltid kör på till sina halvlitersbuteljeringar, enkel men elegant. Tråkigt nog kör de även med plasttopp på korken, hade nog hellre tagit en fakekork med trätopp. Oh well, jag ska inte bråka för mycket än, vi måste väl smaka först?

 

Lagrad: 5 år
Destilleri: Armand Guy
Alkoholhalt: 55,4%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Det här är en riktigt brungul amber, precis vad jag hade förväntat mig! Louchen är dock klen och behöver inte mer än 1,5 delar vatten för att kika fram. Så kan det vara med absinter med en alkoholhalt runt 50%, men Guy´s absinter brukar ju ha en så tydlig aniskaraktär att jag hade nog förväntat mig en lite starkare louche.

 

Doft: Yum yum yum, ur flaskan luktar det sött av vanilj och fudge, det har vi den långa lagringstiden att tacka för! Alkoholen är tydlig när jag hält upp absinten, men jag känner också tydlig mörk choklad, och det är också det vi slutar med efter att ha droppat i vattnet. Vanilj, fudge och mörk choklad, kan det bli annat än bra?

 

Smak: Va falls? Jag känner nästan inget alls av fatet, vilket är konstigt efter 5 år. Det ända jag känner är den vanliga Francois Guy, det är nästan som att den aldrig hamnat på fat. En väldigt mild smak där anisen dominerar säger att jag troligen borde nöjt mig med 4 delar vatten istället för 5. Den är len och lättdrucken (läs mesig), men det är ju inte det jag vill ha!

 

Sammanfattning: Hur bär man sig egentligen åt för att lagra en så tam absint på fat i 5 år och nästan inte få någon smak på den? Som alla absinter från Guy-destilleriet har den en tam smak med anis i fören, relativt onyanserad och ointressant och man gör klokt i att spara på vattnet. Jag hade verkligen hoppats på något mer här, men nu förstår jag varför den inte kostade så mycket i förhållande till de andra guy-absinterna. Den får inte mer än 3 féer, och det är illa för en absint som snart är skolmogen.

 

Absinthe Armand Guy

0 Läs mer >>
Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 
Nej men, vad är det här för något? Den ser ju jättemysig ut, är det en magisk lyxabsint levererad från de schweiziska bergen av en enhörning? Nope, det här är en riktig fake, det står till och med på etiketten vad den innehåller och det är alkohol, vatten, essenser, och socker. "Men Feddooh, varför skulle du köpa en sån här fake?" undrar kanske du då. Well, jag fick smaka på den i affären jag köpte den i, och då tyckte jag att den smakade ovanligt gott för en fake. Jag fick den till ett riktigt bra pris och dessutom är det en absint som jag inte har sett säljas någon annan stanns. Jag är inte rädd för att testa dåliga absinter utan vill hellre testa så många som möjligt. Det finns så många andra bra absinter som jag kan köpa när som helst via nätet, så då tar jag de mer ovanliga när jag väl hittar dem.
 
 
 
På hemsidan går den under namnet "Emile Coulin", men det är inte vad som står på flaskan. Där står det Boisson Spiritueuse Absinthe så det är det jag kallar den här. Emile Coulin är dock namnet på destilleriet som har gjort den, ett franskt destilleri. Jag frågar mig varför Frankrike skulle göra en så här fake:ad absint men kommer inte fram till något bra svar. Om vi tittar lite närmare på etiketten så ser vi dessutom att den på min flaska och den på hemsidan inte stämmer överens heller. Undrar om de har ändrat lite mellan olika batcher och att jag antingen har en lite nyare eller äldre version än den som visas på hemsidan? När jag googlar runt hittar jag samma absint men med en ny etikett på nästan varje sida jag kollar, så de verkar inte riktigt kunna bestämma sig för hur den ska se ut.
 
 
 
Om vi frångår etiketten ett tag och fokuserar på resten av flaskan så måste jag säga att den är riktigt tjusig! Ser ut att funka perfekt som tillhygge om man hamnar i ett barslagsmål någon gång ;P Ser ut som en väldigt gamal modell av vinflaska och den påminner mig om de gamla karafferna för isvatten som man haft till absint. Jag tror att det fortfarande finns flera av dessa (fast i nyproduktion) att köpa på flera absintsidor. Flaskan är i mörkt glas, är försluten med en vinkork och sist av allt förseglad med rött vax. Man kan säga att den är lite motsatsen till Aymoniers absinter: Den har en riktigt mysig flaska, men innehållet är av lägre kvalité.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Emile Coulin
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Fake
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Det här är en blanche, jag bara antog att eftersom den kom i en flaska av mörkt glas så skulle det vara en verte, men där ser man vilka fördommar man kan ha. Den har en helt ok louche, lite över medeltjock skulle jag säga, och det behövs ungefär 2 delar fatten för den att nå sin fulla potential.



Doft: Ja men, här har vi den där härliga doften jag minns från Tyskland! Flaskan bjuder på en söt och smörig doft av anis. Det finns en liten ton av sötmandel här också, det luktar mer godis än absint, men det är helt ok. Tråkigare blev det när jag hält upp den i glaset, då luktar det bara spritpenna O.o Jag fortsätter med att droppa i lite isvatten och då försvinner spritpennan och ersätts av anis istället. Den är väldigt len men doften är väldigt svag hela vägen igenom.




Smak: Den här var väldigt smakfattig, och det är jag lite tacksam för, den är nämligen väldigt besk och smakar liksom... plastigt. Jag mins INTE det här från när jag provsmakade den i Tyskland. Den har en väldigt oljig och len textur, men det är väl det som är det bästa med den tror jag. Anisen finns där och även lite kokosliknande, ungefär som palsternackans växtsaft (men jag tvivlar på att det är någon som har haft i det i den här absinten, den är frätande när den kommer i kontakt med solljus).



Sammanfattning: Den här smakade verkligen inte som jag mindes den, antingen har jag fått en annan absint eller så hade de något magiskt vatten i Tyskland. Jag vet inte om det är för att jag vet att det är en fake, men den smakar liksom plastigt och konstgjort. Om essenserna som använts tagits fram genom masserering så kan jag förstå bäskan, man får med de bittra ämnerna från malörten när man massererar men inte när man destillerar. Riktigt tråkigt det här, men som tur är så betalade jag inte så mycket för den. Jag skulle inte bjuda på den här eller rekommendera den, troligtvis kommer flaskan som jag har få stå väldigt länge i mitt vitrinskåp. Den får 1,5 i betyg.

 

Boisson Spiritueuse A...

3 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag testar vi Enigma Verte´s bleka tvilling: Enigma - Blanche de Fougerolles. Den började produceras redan 2003, men då hette den bara "Blanche de Fougerolles", döpt efter orten där destilleriet ligger. Under 2010 beslöt man att ändra namnet till Enigma av den enkla anledningen att personer som inte talar franska hade svårt att uttala "Fougerolles". Idag finns det gamla namnet kvar som en typ av underrubrik.
 
 
 
Alkoholbasen som användes till den här absinten är destillerad från vin, inte bara druvor eller spannmål som de flesta andra absinter. Det gör att alkoholbasen inte är neutral utan (om man ska tro absinthes.com) har mer karaktär av en olagrad brandy. Och visst har vi smakat en absint tidigare där man användt olagrad brandy som alkoholbas? Javisst: la Rebelle, och den gav en riktigt fruktig käftsmäll så jag förväntar mig något liknande här. Något mer lite udda som kan vara värt att nämna är att den här vita absinten ligger på massiva 74%, något väldigt ovanligt för blanches som brukar ligga närmare 55%.
 
 
 
11 olika växter har använts till Enigma Blanche: Malört, anis och fänkål såklart, sedan även romersk malört, isop, ärenpris, kamomill, koriander, kvanne och genepi. Jag räknar det till 10 örter, men jag antar att de vill hålla något hemligt. Även denna är ett exempel på en blended absint, man har alltså destillerat varje ört för sig och sedan blandat dem med varandra i olika proportioner. En klar fördel med detta är att man kan experimentera mycket, blir man inte nöjd med blandningen så tillsätt mer av något annat tills man får det som man vill ha det.
 
 
 
Enigma Blanche kommer paketerad i en likadan flaska som sin tvilling: En långsmal enkel flaska i genomskinligt glas, försluten med naturlig kork och samma etikett i Art Nouveau-stil fast färgschemat är nu rött och vitt. En märkbar skillnad från den tidigare etiketten som såg ut som ett frimärke utan bild.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Paul Devoille
Alkoholhalt: 74%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En kristallklar blanchedär färgen inte är mycket att klaga på. Louchen är helt ok, medeltjock allra minst, och når sin topp efter endast en del vatten. Är lite förvånad över detta med tanke på den höga alkoholhalten, hade förväntat mig en långsammare utveckling.

 

Doft: Vi börjar såklart att luckta lite på den öppnade flaskan och här bjuder den på fräsh mynta och citrus. Malörten är också tydlig men inte alls lika tvålig som den brukar kunna vara. Lite anis har vi visst också vilket ger sötma, nästan lite fudge. Den är inte sur och alkoholsticken lyser med sin frånvaro. Tyvärr kommer både alkoholstick och syra efter att jag hällt upp den, men det finns också en mycket tydlig och söt fruktighet här och det märks att den är destillerad av vin. Jag ställer glaset under fontänen och vrider försiktigt på kranen. Redan efter första droppen kommer en enorm och fyllig parfym från glaset och den är verkligen jättefruktig (druvorna är verkligen inte skygga)! Men allt eftersom louchen växer sig tjockare mattas fruktigheten av och malörten träder fram mer. Jag tycker inte att anisen och fänkålen är jättetydlig här, och finns de så överskuggas de av den fortfarande närvarande fruktigheten.

 

Smak: Jo då, visst har vi en tydlig vinkaraktär på denna, men inte alls som Bacchus eller La Rebelle. Den här är fruktigare än Bacchus och mildare än Rebelle, och de fruktiga egenskaperna är mest uttalade i början tycker jag, efter det kommer malörten och efter att man svalt ligger den söta anisen kvar på tungan. Intressant, absolut.

 

Sammanfattning: Precis när jag öppnade den här flaskan riktigt stank det tvål om den, och jag tänkte i mitt stilla sinne att jag fått en till flaska badvatten. Men den lilla minderåriga Enigma Blanche jag fick levererad till min dörr har vuxit och utvecklats med tiden och har blivit en intressant absint i sina bästa år och med en helt ok louche. Tråkigt nog är jag inte så förtjust i just den här vin-karaktären vilket såklart drar ner betyget. Betyget hamnar på 1,5 gröna féer, men det är ingen dålig absint och kan hända faller den någon annan bättre i smaken. 

 

Absinthe Enigma - Bla...

3 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Då var det dags att testa en absint från ett nytt destilleri: Absintherie Bourbonnaise. De är ett franskt destilleri och nästan samtliga av deras absinter verkar vara gula/amber. Jag vet inte om det är ett medvetet val man gjort? Jag har inte hört så mycket om deras absinter och har valt att inte ta reda på så mycket i förväg, på det sättet håller jag förväntningarna låga och chansen är större att jag blir positivt överraskad.
 
 
 
Napoleon III barrel-aged är lite starkare än de flesta absinter, den är barrel-strength (har inte spetts med vatten) och är således den starkast absinten från Absintherie Bourbonnaise. Det behöver dock inte spela så stor roll, flera andra absinter jag har ligger på bara några % mindre och eftersom jag späder med hela 5 delar vatten så borde den inte bli starkare än ett rödvin i vilket fall. Färgen visar tydligt att den är lagrad på ekfat, tråkigt nog är det ingen som behagar tala om för mig hur länge den blivit lagrad. Jag borde kunna förvänta mig en del vanilj och kanske lite fudge om jag har tur. Smaken på den vanliga Napoleon III ska tydligen vara lite speciell säger de, men den är baserad på ett recept från 1857 och det borde alltså gälla även denna. Det gjordes bara 200 flaskor, men av någon anledning har man valt att inte numrera flaskorna.
 
 
 
Jag har aldrig sett någon som valt att buteljera absint på en sån här flaska förut. Som du ser är den rektanglig framifrån, men den är ganska smal om man ser den i profil. Etiketten är inte så mycket att hurra för tycker jag, känns som något man har skrivit ut på sin 200 kronors bläckskrivare hemma. Dessutom säger absinthes.com att det ska vara en naturlig kork, men jag har fått en plastkork. Givetvis bättre än att hugga ner en massa korkekar, men skriv då inte att det är naturlig kork.

 

Lagrad: Ja (osäkert hur länge)
Destilleri: Absintherie Bourbonnaise
Alkoholhalt: 75,6%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Det här är också en absint med en sån där jobbig färg. Jag vet inte om det är grönt med jättemycket döda löv, eller om det är en amber med lite gröna nyanser i. Jag går på magkänslan av första intrycket och säger att det är en amber. Ja, det blir bra. Louchen är helt ok, tänkte säga medelmåttig men det låter så negativt. Den är verkligen inte den starkaste jag sett, men den har inget att skämmas för. Den når sin fulla kapacitet efter ungefär 2,5 delar vatten, ungefär vad jag hade väntat mig av en så pass alkoholstark absint.

 

Doft: Den mest varierande doften får jag nästan när jag luktar på den öppna flaskan. Fänkål, en väldigt söt doft och liiite vanilj. Mycket behagligt att sniffa på. Ivrig på att smaka droppar jag upp lite i glaset, och javisst har vi fänkålen kvar, men vaniljen och sötman döljs lite av alkoholen som plötsligt blivit mycket tydligare. Jag går vidare med vattnet och det lockar fram mer gröna dofter. Det finns en viss grön beska som jag inte riktigt vet vilken av örterna som är ansvarig för, vidare har vi isop, citrus (citronmeliss eller koriander) och såklart även malört. Jag hittar dock inte så mycket anis, bara lite. 

 

Smak: Smaken har en tydlig beska, tänkte mig att den skulle ha mildrats lite av ekfatet men det verkar den inte ha gjort (eller om den har det så är jag inte sugen på att smaka den vanliga Napoleon III). Jag känner nästan inget från ekfatet, hade velat ha lite av den där söta vaniljen som jag hittade i doften. Faktum är att smaken är ganska klen över lag, kanske jag skulle testat med lite mindre vatten? Alkoholen är relativt tydlig även fast den inte borde vara starkare än ett rödvin. Från den heliga absinttrion tror det är fänkålen som är mest märkbar, men isopen är minst lika utstickande tycker jag. Undrar om man haft i stjärnanis i den här?

 

Sammanfattning: Du var inte så potent som jag vill ha en absint, för att vara fatlagrad så var fatet väldigt vekt och du smakar lite för mycket alkohol. Jag tycker du skulle ha stannat kvar i fatet ett litet tag till, du är nog lite förtidigt född och inte redo för världen riktigt än. Men det är inte ditt fel, det var nog bara pappa Philippe som var lite för ivrig. Tyvärr levde den här absinten knappt upp till mina redan ganska låga förväntningar, jag skulle inte vilja rekommendera den här absinten och det finns helt klart bättre absint att lägga pengarna på. Den får nöja sig med en 2:a i betyg, ett lägre betyg än en fatlagrad absint borde få.

 

Absinthe Napoleon III...

2 Läs mer >>
Source: Absinthe International
 
 
 
Då var det dags att bocka av nästa absint i Les Parisiennes-serien, och nu är det dags för Absinthe Perroquet: papegojan. De flesta andra absinterna i serien har något med kvinnor att göra och de flesta har en kvinna på etiketten, så jag tyckte att det var lite udda att man döpt den här efter en fågel O.o Tydligen gav man ett glas absint smeknamnet papegoja i Frankrike, detta för att absint är grön och pepegojorna har gröna fjädrar. En udda anledning kan jag tycka, det finns många andra saker som också är gröna och alla papegojor är inte gröna, men låt gå. Jag kan ha fel här, Google Translate är inte alltid att lita på, men som jag har förstått det så kunde man kalla att ta ett glas absint för att "strypa en papegoja". Om någon har hört talas om det här uttrycket får ni gärna lämna en kommentar, thank you very much.
 
 
 
Absinten kommer buteljerad i den här utsökta flaskan, the Mother of all Bottles (TM), som är tillräckligt tung att klubba en mamut med! De är tydligen de största flaskorna på marknaden, gjorda för att rymma 750 ml men fylls bara med 700 ml, och de är otroligt tjocka! Jag har hört att de ska byta ut alla de här flaskorna tids nog till mindre flaskor som inte blir så dyra att frakta till andra länder. De här flaskorna väger ungefär lika mycket när de är tomma som de nya flaskorna gör när de är fulla. De är kolosala! Från början tror jag att de bara såldes i en butik i Paris, så då kunde man unna sig kolosala flaskor XD De är dessutom förseglade med vax vilket är fruktansvärt mysigt! Tyvärr är det ett vax som blir hårt och sprött vilket gör att man riskerar vaxsmulor i absinten, men det överlever jag. Etiketten är oval och har en gul ton vilket ger en vintage-look. Motivet är en papegoja som flyger över ett absintglas (ser framför mig hur det kan gå illa #bajsemoji).

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Vert d'Absinthe)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Inte jättestark färg, ganska ljus grön, som bladen på en isbergsallad. Louchen är otroligt svag och består mest av oilstreaks. Det är lite svårt att avgöra när louchen är som tjockast, men jag tror det hamnar runt 1,5 delar vatten ungefär.

 

Doft: Nam nam nam, ur flaskan luktar den riktigt sött, vanilj t.o.m! Varför luktar de alltid så gott ur flaskan och sen bara alkohol när man häller upp dem? För jag näsan lite närmare så blir det någon snus/the-kombination. Helkonstigt. Jag häller upp en del absint i glaset och sticker dit nosen igen, och nu liktar den riktigt surt och otrevligt istället, som en schweizisk blanche fast utan det gräddiga. Man skulle kunna förlåtas för att tro att något blivit dåligt i den här flaskan. Jag droppar i en del vatten: filmjölk! Två delar vatten: gröna örter, isop och gurka. Fem delar vatten: gurka och tvål och doften har blivit svagare nu, troligtvis har den blivit övervattnad.

 

Smak: Det som är bra med smaken är att den är len och att den sitter kvar länge. Tyvärr är den även bitter och behöver sockret jag har haft i, annars hade det blivit svårt att dricka. I övrigt smakar den ganska mycket som den luktar: tvål, gurka och isop, känner ingen anis alls.

 

Sammanfattning: Den här var lite tråkig kan jag tycka. Som alla i Les Parisiennes-serien blir den övervattnad av 5 delar vatten, och liksom de andra hade den här papegojan en mysigare image än den faktiskt levererade. Jag kan tänka mig att personer som föredrar bitter absint kommer dricka den här med 2 delar vatten och vara jättenöjda, men den passar inte mig. Den får en 3:a i betyg och en plats längst bak i vitrinskåpet.

 
 

Absinth Perroquet

0 Läs mer >>
 
Source: Vinomondo
 
 
 
Den här absinten har stått på min önskelista väldigt länge, jag vet inte varför men jag har liksom blivit kär i den. Jag försöker att bara köpa absinter från andra länder, absinter som inte finns i Systembolagets sortiment, detta för att det ska vara lätt för personer i min närhet att köpa presenter till mig utan att behöva betala dyra fraktkostnader. Jag har hintat, mycket tydligt, till Sandra att jag velat testa den här absinten i drygt 4 år nu, men hon köpte den aldrig till mig. Istället fick jag den av mina svärföräldrar på min 30-årsdag, kanske hade Sandra något något med det att göra ändå.
 
 
 
Vet inte riktigt var jag vill sätta för land på den här absinten. Den görs av Emile Pernot som ligger i Frankrike, men den görs för, och enligt ett recept framtaget av, Georg Strömfelt, en svenk. Jag slänger upp absinten på Emile Pernot´s lista av absinter men det skulle kännas oärligt att inte ge Sverige liiiiite cred (eftersom Georg tog fram receptet) så jag taggar absinten som BÅDE fransk och svensk.
 
 
 
Flaskan är Emile Pernot´s klasiska som jag helt enkelt är kär i. Den ligger jäkligt bra i handen och har goda förutsättningar för stora och fina etiketter utan att det ser för konstigt ut, något som är svårare att få till med en smal och hög flaska. Georg har valt att utnyttja den här ytan med en stor etikett, en enkel etikett med en diskret ram, ett enkelt mönster och en mindre bild av (vad jag gissar ska vara) en harlequin. Enkel men elegant tycker jag. Alltihop kröns av en äkta kork med trätopp och förseglas sedan med aluminium.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Georg Strömfelt)
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En jättefin och kraftig grön med nyans av nyutslagna björklöv. Louchen inleds med oil-streaks för att sedan, efter 1,5 del vatten, utvecklas till en medeltjock dimma som precis hindrar mig att se genom glaset.

 

Doft: Doften inleds med en mycket välbalanserad blandning av grön bäska, muskovadosocker och anis. Luktar man lite för nära flaskmynningen blir bäskan stark och tankarna vandrar iväg till Quarantaine, men annars finns något som påminner om Un Emile. Nu är den inte speciellt stark längre och jag kan sniffa fritt, den var betydligt starkare när den var nyöppnad. Efter att den fått ligga till sig i glaset ett litet tag så kommer anisen och malörten fram men även bäskan har blivit starkare. När jag sedan börjar tillsätta vatten så ökar doften, blir starkare och samtidigt som bäskan minskar så ökar anisen och vi hittar även fänkål. Tyvärr får den sista delen vatten doften att minska i intensitet, kanske påväg att bli övervattnad?

 

Smak: Mmhmm, den var inte dålig, men inte suverän heller. Ganska mycket smak, men vill man ha en smakrikare för att sitta och sippa på längre rekommenderar jag 4,5 eller t.o.m 4 delar vatten. Den är len i texturen och lättdrucken och den gör sig bra med socker. Anisen är tydlig, men det finns en annan lakrits här också. I början känner jag även isop, och en liiiiiten gnutta mynta, men den var väldigt lätt på malört.

 

Sammanfattning: En helt ok absint får man väl lov att säga, och det märktes nästan att den kom från Emile Pernot. Kul att en svensk har varit intresserad nog för att kontakta ett stort destilleri i Frankrike med sitt eget recept. Flaskan är förtjusande, doften tillräckligt komplex för att intressera och smaken var riktigt god. Jag skulle absolut rekommendera den här till en nybörjare. Georg Strömfelt kan vara ganska nöjd med den här, absolut en av de bättre absinterna i Systembolagets arsenal. Den är gott och väl värd 3,5 i betyg tycker jag.

 

Harlequin Absinthe

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Här har vi den "senaste" absinten från Aymonier. Det här är en limited edition, men liksom Valkyria släpper nya fatlagrade varje år och Matter Spirits släppte nya julabsinter under 12 år så kommer den här också att vara återkommande men med ett nytt recept varje år! Det här är alltså den första i vad som förhoppningsvis kommer bli en lååååång serie av limited editions. Något som skiljer sig lite från hur andra absinter tillverkas är att de använder helt färska örter i destilleringen, är inte riktigt säker på hur det påverkar det slutliga resultatet though. De färska örterna som används i år är malört, isop och citronmeliss.
 
 
 
Namnet "Estivale" trodde jag skulle betyda "festival", men tänk så fel man kan ha. Det är tydligen franska för "sommar" eller "sommrig". Såklart kommer den i Aymoniers vanliga flaska, den icke anmärkningsvärda "ölflaskan" med skruvkork -.- Oh well, jag borde veta bättre än att dömma hunden efter håren vid det här laget.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Först tror jag inte att den har någon färg, men när jag häller upp lite mer i glaset ser jag en tunn, tunn grön, som päronsaft. Även louchen är väldigt svag och det behövs inte mer än en del vatten för att den ska utvecklas färdigt. Lite förvånad över det, visserligen ligger den bara på 65% men så fort brukar det inte gå. Inga oil-streaks heller.

 

Doft: Så ja, nu känner jag igen Aymonier i den här absinten. När jag hält upp en liten skvätt i glaset och ställt det ifrån mig för att klottra ner lite anteckningar så letar sig en söt doft in i näsan. Luktar nästan lite sött bröd om den. När jag luktar lite närmare på glaset kommer lite sura nyanser och alkoholen sticker lite i näsan, det tillförde inget alltså. Jag skruvar av korken igen för att se om jag känner något annat från flaskan, och mycket riktigt hittar jag här väldigt söt anis, tvålig malört och potent fänkål. Det är faktiskt lite märkligt hur lätt jag har att skilja på de olika dofterna här, rena motsatsen från Pernod Fils Tarragona där de var så ihopblandade att det inte gick att skilja dem åt. När jag börjar droppa i vatten förväntar jag mig att doften ska växa och utvecklas, men så blir inte fallet. Doften tunnas ut och ändrar inte karaktär speciellt mycket, rätt ovanligt för Aymonier skulle jag säga.

 

Smak: Liksom doften är inte smaken superstark och den är mild och len vilket gör den väldigt lättdrucken. Den sitter dock kvar på tungan ett bra tag. I övrigt är smaken inget överaskande, anis, fänkål, malört, lite mynta och citronmeliss. Pretty basic.

 

Sammanfattning: Färgen och louchen gav intrycket av en ganska impotent och mesig absint, och jäfört med Aymoniers tidigare absinter var det så. Vad hände här egentligen? Kanske blev det en mindre mängd växter än det brukar bli eftersom de nu var färska, innehöll vatten och varje växt blir alltså tyngre (och jag antar att receptet anger mått i hekton och kilon). Jag har fått höra att färska örter dessutom ska ge en gräsig smak, fast det kanske främst gäller färgningsörterna (och de verkade det ju inte använts i överflöd här). Jag blev lite besviken på den här, men den var inte dålig, ska bara komma ihåg att ta en del mindre vatten nästa gång. 2018´s Estivale får ett ovanligt lågt betyg för att vara en Aymonier-absint på endast 3 gröna féer.

 

Absinthe Estivale 201...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag testar vi ett av Aymoniers mer utstickande exemplar: Absinthe Suavecita. Medan resten av absinterna är väldigt fattiga på anis så har den här relativt mycket av den varan. Den är dessutom klen i alkoholstyrkan och helt ofärgad vilket bör göra den riktigt söt och lättdrucken. Namnet "Suavecita" ska tydligen betyda "len" eller "mjuk" ("smooth" eller "soft") på spanska, även om Google Translate inte håller med. Varför man valde det spanska ordet och inte det franska förstår jag inte. Såklart kommer även den här absinten buteljerad i denna tråkiga flaska som vi alla är så väl bekanta med vid det här laget, men på den här bilden har vi en rödhårig pudding med blommor i håret som kopplar av med ett glas absint. Inte så färgglad, men helt ok.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Den här absinten har inte fått någon färgning alls och är en kristallklar blanche! Precis som med La Loulette kommer louchen direkt, är mycket tunn och består till stor del av oil-streaks. Full efter ca 1,5 delar vatten.

 

Doft: Det här är nog den av Aymoniers absinter som har mest doft direkt ur flaskan. Och här känner jag anis, mycket anis, en del fänkål, honung och endast en liten del malört (som det egentligen ska vara mycket av). Glaset bjuder inte på så mycket mer än stickande alkoholångor, vattnet däremot plockar fram både malört, gurka och isop.

 

Smak: Den här absinten är inte lika len som de tidigare. Den gör sig inte heller lika bra med socker som de andra i serien och sockret funkar inte längre bara som smakförhöjare. I smaken hittar jag malört såklart, gott om anis och lite tvål här också. Väldigt lättdrucken och inte lika kraftig smak som de tidigare, man sitter inte och drar på den här.

 

Sammanfattning: Det var nog ett misstag att använda lika mycket socker som till de andra absinterna, med tanke på hur söt den är från början av all anis. Jag skulle säga att den skiljer sig en del från de övriga, och kanske inte till det bättre. Den är inte alls så nyanserad, inte så spännande och den slinker ner fort. Skulle definitivt säga att den lever upp till sitt namn. Det är ingen dålig absint, men i relation till sina föregångare så är den verkligen tam. Jag ger den 2,5 av 5 gröna féer.

 

Absinth Suavecita

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Efter förra veckans toppbetyg ser jag verkligen fram emot att testa nästa absint i Aymonier-destilleriets serie av malörtsbomber. Can lightning strike twise? Tyvärr finns det inte så mycket att säga om den här absinten, även denna är tung på malört, sparsam med anisen, mycket sparsamt färgad och kommer i en "ölflaska" som jag önskar att de ville byta ut. Det här är föresten den mildaste av Aymoniers absinter, alkoholmässigt sett. Ska bli intressant att se hur det påverkar smaken, so without further ado, nu korkar vi upp!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Som sagt har den färgats med en liten del växter, men jag ser ingen färg i min flaska och jag ser ingen i mitt glas, därför lägger jag den bland de andra blanches som jag har. Sen är det fritt fram att inte hålla med om det. Louchen vinner tyvärr inte heller några priser, först ser vi svaga oil-streaks och sedan träder en tunn, tunn dimma fram. Den når sin prime relativt tidigt, endast en del vatten behövs, och sedan kommer oil-streaksen tillbaka.

 

Doft: När jag öppnar flaskan känner jag malört, damm och en ovanligt stark doft av alkohol, trots att den bara ligger på 55%. Ur glaset har vi inte så mycket mer än alkohol, är dock säker på att den kunde ha utvecklats lite mer om den fått stå längre. Efter 2 delar vatten börjar det äntligen hända saker, citrongräs! Senare kommer tvål som snart går över i en blommig parfym. När den är spädd med det sista av vattnet har doften dock börjat avta.

 

Smak: Texturen är väldigt len och den har fortfarande mycket smak, även om doften avtagit. I början känner jag en ganska tydlig bäska, trots allt socker, senare hittar jag bland annat kockos och en gång när jag drack den här hittade jag sega råttor också O.o När jag sväljer den får jag fram en ganska blommig karaktär och eftersmaken som dröjer sig kvar på tungan är rätt bäsk. Den här mådde bra av en del socker enligt mig.

 

Sammanfattning: Idag flyger det inga gnistor, inga sprudlande hormoner och inga smatterband i byxorna. Den är väldigt god, men den är inte spot on. Louchen och doften känner jag svek mig och eftersmaken är inte lika god som de andra absinterna från Aymonier har bidragit med. Kanske skulle den ha haft en halv del mindre vatten? Det är verkligen ingen dålig absint, men ska jag köpa någon mer från Aymonier så kommer det nog inte att bli den här. Ingen 5-poängare idag, men liktväl en 4:a.

 

Absinthe la Loulette

2 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Ännu en absint från Aymonier-destilleriet! Hittills har de inte svikit mig så jag hoppas på en riktigt bra till här. La Perchee ska vara extra tung på malört och har beskrivits som en "malörtsbomb". Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, vanligtvis är inte malörtstunga absinter min grej, men malörten har varit tydlig i de två tidigare absinterna från Aymonier och det har ju varit riktigt tasty.
 
 
 
Precis som de tidigare kommer även den här absinten i en "ölflaska" med skruvkork i plåt. Bilden på den här etiketten föreställer en bergstopp, en del av de Schweiziska alperna? Jag råkar veta att destilleriet ligger nära den fransk-schweiziska gränsen, så jag tänker mig Mayra eller Francois gå ut med ett stafli, målarduk och penslar, ställer sig bland fruktträden och målar en bit av den underbara miljön de bor i. Kanske är det en lite romantiserad bild, men det är väl lite skitsamma. Nu tycker jag att det är hög tid att testa den här malörtsbomben!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: I flaskan på bilden här över har den en svag grön färg, men i flaskan jag har ser jag ingen skillnad på den och vattnet som jag tillsätter. Sorry, men jag menar att absinten jag har i mitt glas är en blanche, så vi slänger in den i den kategorin, även om det känns lite fel. Louchen är lite under medeltjock och har mycket oil-streaks i sig. Det krävs inte så mycket vatten heller för att locka fram den och den är full efter 2 generösa delar vatten.

 

Doft: Det här är en väldigt angenäm doft, väldigt fräsh! Vi har tydlig malört, men utan att vara tvålig, mer som malörten luktar när man maler den. Den har lite mynta också, men inte mycket, bara tillräckligt för att sätta en fräsh underton. När jag häller upp den i glaset ändras dock doften väldigt tvärt. Vi har fortfarande malört och mynta, men här finns även svartpeppar och en sur karaktär som får mig att tänka på nyrensad abborre (vilket är konstigt eftersom abborre inte är sur) O.o Jag antar att det har med alkoholen att göra. Vattnet får den att öppna upp sig och plötsligt fylls rummet av malört, men även mynta, svartpeppar, lite anis och fänkål och en lite ynka bit kol.

 

Smak: Mmmmmmmm, mycket malört, men ändå lite gräddig. Alkoholen sticker lite på tungan men den är ändå väääldigt len. Tror jag känner en del kokosnöt också? Smaken är stark vilket gör att det räcker med små sippar och den dröjer sig kvar på tungan långt efter att jag har svalt den.

 

Sammanfattning: The wormwood is strong in this one, både i doft och smak! La Perchee är en fullkomligt lysande absint med många nyanser, Aymonier-destilleriet visar återigen att de vet vad de håller på med och att de har absinter i världsklass! Det här är en absint med lite högre literpris, men ooh vad den är värd det. Den dansar tango på min tunga och smaklökarna stampar takten! Det är en absint du sätter dig ner med när du har gott om tid, tar små sippar och låter den ligga kvar länge i munnen innan du sväljer. Är du som jag kommer du även uppskatta eftersmaken och det kommer bli långt mellan sipparna. En mycket bra absint att varva ner med. Damn it, blir sugen bara av att skriva om den, går och tar mig ett glas till ;) Definitivt en absint jag kommer att köpa fler av! Från början gav jag den bara 4+++++ men efter mitt tredje glas sprudlar occytocinet som en supernova i hjärnan och fempoängaren är ett faktum!

 
 

Absinthe la Perchee

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Eftersom förra veckans absint blev sån hit så tycker jag att vi fortsätter på Aymoniers absintseria, och idag har vi Sans Frontieres på bordet. Om Google Translate är något att gå på så är namnet franska för "Utan Gränser". Jag är lite nyfiken på varför man valt att döpa den till det, kanske har det något att göra med att destilleriet ligger så nära den schweiziska gränsen?
 
 
 
Absinten kommer i samma (rätt tråkiga) "ölflaska" med skruvkork som resten av destilleriets absinter. Den här gången domineras både bilden och ramen av malört, ifall vi skulle glömma vad vi dricker liksom ;P Jag tycker bilden är helt ok, men som jag sagt förut så tycker jag att det är synd att buteljera en sån här kvalitetsprodukt på en sån här tråkig flaska. Det hade varit värt de extra kronorna det skulle kostat att använda en annan flaska som belyser kvaliten lite mer.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Som ni ser på bilden här ovan är den inte kristallklar, men det jag har i min flaska är lika färglöst som vatten så både jag, ALANDIA och absinthes.com räknar den som en blanche. Det är dock konstaterat att man har använt en liten del färgningsväxter, jag gissar att det var mer för smaknyansernas skull än för färgen. Ju starkare färg desto mer anis behövs för att väga upp och hålla den fräsch, och det är inte mycket anis i den här. Louchen är inte jättetjock, under medel skulle jag säga, men den börjar utvecklas från första droppen vatten och är fördig efter runt 2 delar vatten.

 

Doft: När jag skruvar av korken känner jag främst fänkål, men det finns malört där också. Inte så mycket anis. När jag hält upp den har vi som förväntat en del sur alkohol, men det som dominerar mest är malörten. Lite fänkål får jag fram också, anisen är fortfarande frånvarande. Tyvärr ändras inte doften så mycket när jag droppar i vatten, fortfarande mest malört och lite gurka. Men nu exploderar doften verkligen av kraft och tar ett språng upp ur glaset! Den mattas av fram mot slutet, men de första dropparna gjorde verkligen all skilnad i världen!

 

Smak: Wow, den här smaken var speciel! Först dominerar malörten, sen går den över i något annat som jag inte riktigt kan sätta fingret på, sen vidare till kokos bodybutter när jag sväljer och efter det sitter en eftersmak kvar av vaniljglass! Gud vad schizo! Smaken är riktigt kraftig och nyanserad trotts vattnet och eftersmaken sitter kvar länge på tungan. Tydligen ska inte smaken vara så nyanserad utan fokusera starkt på malörten, men jag tycker att jag hittar nyanser så det räcker.

 

Sammanfattning: Det är lite sorgligt att se det tomma glaset, Aymonier viste vad de gjorde när de gjorde den här absinten. Precis som den förra får jag väl säga att den här har själ, alltså är nyanserad, potent och intressant. Och väldigt väldigt god! Den svaga färgen i den tråkiga flaskan ger tyvärr ett intryck av låg kvalite tycker jag, men man ska inte dömma hunden efter håren och det är något jag verkligen blir varse efter att ha smakat på den. Grattulerar Aymonier, ni höjer er ett halvt poäng sen förra absinten, 4,5 gröna féer är ni absolut värda!

 

Absinthe Sans Frontie...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Det var länge sedan jag resenserade en absint från Aymonier-destilleriet, men nu är det äntligen dags igen vilket jag är väldigt förväntansfull över. Det här är deras första verte, även om färgen är väldigt tunn. Som alla Aymoiers absinter är den ett sant hantverk: den är destillerad och har inga konstgjorda smakämnen, färgämnen eller sötningsmedel, och är desutom ekologisk. Paret Mayra och Francois Aymonier gör absinten på ett hantverksmässigt sätt i små batcher och odlar alla örter själva, med undantag från anisen.
 
 
 
Flaskan är misstänkt lik den som Thor Wallgren använder till sin Quarantaine, ser ungefär ut som en ölflaska med skruvkork i plåt. Till skillnad från mr. Wallgren har Aymoier ivf valt att ha en bild på sin etikett, vet inte vem som har gjort den dock. Den föreställer några bönder och deras häst på den franska landsbygden, bilden är inramad av ett malörtsmönster. Som jag sagt förut så tycker jag att det är synd att ha lagt ner så mycket pengar och jobb på att få fram en sån kvalitetsprodukt och sedan buteljera den på en sån här tråkig flaska. Samtliga av Aymonier´s absinter har en ganska fet prislapp, men jag tycker ändå att det skulle ha varit värt några extra kronor för en flaska som Eichelbergers absinter kommer i, det hade belyst kvalitén på ett bra sätt. Men ölflaska eller inte, jag är fortfarande sugen på att prova den!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Den här absinten har liiiiite mer färg än många sina syskon, men när jag håller upp flaskan och tittar i motljus så är det knappt att jag ser något. Flaskan ser nästan tom ut när ytan gömmer sig bakom etiketten. Men den får hamna i vertekategorin, med lite tyst protest från mig. Louchen börjar med oil-streaks men går sedan över i en svag dimma som blir ännu svagare efter 2 delar vatten.

 

Doft: Den öppna flaskan bjuder mest på malört, men har en svagt rökig not också. Jag skvätter upp lite i glaset och som så många gånger förr är alkoholen den dominanta doften, dock inte sur som den har varit med andra absinter. Lite vatten tar fram främst malörten, men droppar vi i lite till kommer både anis, mynta och citrus. Jag inbillar mig till och med att jag känner lite päroncognac >.<

 

Smak: Här var det mycket smak vill jag lova, sockret framhäver smakerna på ett bra sätt och gör sig mycket bra med den här absinten. Smaken är komplex och välbalanserad men med malört i förgrunden. Jag tycker mig känna lite smörig kokos också O.o Texturen är väldigt len, nästan oljig.

 

Sammanfattning: Ingen dålig fortsättning för Aymonier, den här absinten smakar som en absint "ska smaka". Jag skulle säga att den har själ, och med det menar jag att den har mycket smak och doft och är nyanserad. Bortsett från den tråkiga flaskan, svaga louchen och nästan ickeexisterande färgen är produkten riktigt bra. Den är en absint med lite högre literpris, men det skulle jag säga att den är värd! En 4 i betyg är inte att överdriva, bravo Aymonier!

 

Absinthe la Faucille

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag tar vi den sista/första absinten i Libertine-serien. Kanske skulle man börjat med "Orginale" men den här gången körde vi tydligen baklänges. Libertine Originale är baserad på ett recept från 1894 och är en destillerad blandning, det betyder att varje ingrediens är destillerad för sig och sedan blandra man dem efteråt. Ett smart sätt att göra det på om man vill kunna justera smaken. Den är desutom gjord med lakritsrot, vilket det sägs ska vara tydlig i smaken. Vi får väl se.
 
 
 
Flaskan är densamma som de övriga i serien och helt ok, en enkel genomskinlig flaska med tjock botten och naturlig kork. Enkelt och elegant. Bilden på etiketten gjordes speciellt för Libertine-serien och visar en samling människor som dricker absint på ett café. På den stora flaskan är etiketten tvådelad och på den stora STÅR det faktiskt Originale på, det gör det faktiskt inte på min lilla flaska (2 dl).

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Paul Devoille
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: På bilden från absinthes.com ser den ut som en amber tycker jag, men min var faktiskt betydligt grönare än så. Louchen är tjock och den börjar utvecklas redan efter första droppen. Den är fullt utvecklad efter ungefär 1,5 delar vatten.

 

Doft: Ur flaskan kommer en väldigt söt doft. Det som tar mest plats är anisen/lakritsen/Knugen av Danmark, något som står tillbaka lite är päron som jag börjat förknippa med mr. Devoille´s absinter by now, och sist av allt har vi lite... banan? Doften håller sig ganska lik när jag hält upp absinten men som vanligt så blir alkoholen mer påtaglig och päronen kryper tillbaka lite. På med lite vatten och doften ökar, wonderful! Fortfarande väldigt sött men nu känner jag främst lakrits.

 

Smak: Oj oj, tvåligt värre, och inte på ett suveränt sätt,det finns också lite lakrits som får tungan att domna lite på sidorna vilket får mig att misstänka stjärnanis. Det är väldigt mycket smak här, tycker INTE den smakar mindre än Libertine Intense. Rätt lite alkohol också, det uppskattas.

 

Sammanfattning: Efter att testat de två första i serien hade jag lägre förväntningar på den här. Amer ska innehålla mer malört och Intense ska ha en mer intensiv smak, ändå tyckte jag att den här smakade mer malört än Amer och hade en minst lika intensiv smak som Intense. Jag vet inte om det säger något om de två tidigare eller om den här. Jag tolkar det som att den väldigt söta lakritsdoften kommer från lakritsen, precis samma känsla jag får när jag fricker lakritste. Allt som allt en bra absint men jag är glad att jag bara köpte en liten. Den får 3 av 5 gröna féer i betyg.

 

Absinthe Libertine Or...

2 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Det var länge sedan jag testade den första absinten i Paul Devoille´s Libertine-serie (Libertine Amer) vilket på sätt och vis är lite konstigt eftersom den var så jäkla bra. Jag känner att vi går lite baklänges här för idag testar vi Libertine Intense och sen har vi bara Libertine Originale kvar och man kunde ju tänka sig att man skulle tagit orginalet först.
 
Såklart är detta en äkta absint: destillerad, naturligt färgad, inehåller inga konserveringsmedel, dötningsmedel eller konstgjorda smakämnen. Vi har de vanligaste örterna i receptet: Malört, fänkål, anis och stjärnanis som grund, sedan finns även lakritsrot, citronmeliss, isop, ärenpris, koriander samt några växter vi inte får känna till. Det står att den är intensivare och komplexare än orginalet, därav namnet.
 
Flaskan är densamma som de övriga i serien och helt ok, en enkel genomskinlig flaska med tjock botten och naturlig kork. Enkelt och elegant. Bilden på etiketten gjordes speciellt för Libertine-serien och visar en samling människor som dricker absint på ett café. På den stora flaskan är etiketten tvådelad och på den stora STÅR det faktiskt Intense på, det gör det faktiskt inte på min lilla flaska (2 dl).

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Paul Devoille
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Min var lite brunare än den är på bilden, mer av den döda-löv-färgen, men min flaska gjordes tydligen under 2017 så klorofyllet har väl hunnit börja brytas ner. Louchen var riktigt tjock, inte Londondimma men typ mig i Januari efter riktigt mycket julmat och födelsedagstårta. Efter 2 delar vatten har louchen spridit sig i hela glaset.

 

Doft: Den luktar ganska likt Gustave och Libertine Amer: sött och fruktigt, lite päron-äpple-blandning. Lite lakrits, men inte så mycket, fänkål och malört. Den förändras inte så mycket mellan flaskan och glaset, var bara att alkoholen blev tydligare, och när man tillsatte vattnet var doften samma men blev svagare. 

 

Smak: Den här gjorde sig inte lika bra med så här mycket socker, det tar lite över handen. Även smaken följer Armer och Gustav ganska mycket: vi har malörten, den lena texturen, avtrubbade alkoholen och ordentligt med smak. Lite av päron/äpple-noterna finns där och lakrits. Tungan domnar lite på sidorna och det är väl stjärnanisen som gör sig påmind.

 

Sammanfattning: Hmm, det fanns gott om smak i den här ivf, så namnet intense kanske funkar, men den var inte mycket intensivare än många andra jag smakat. Den blev ändå lite överväldigad av sockret så jag får nog dra ner lite på det till nästa gång. Är dock inte säker på att jag behöver minska på vattnet och den var inte lika bäsk som utlovats vilket för mig är en bra sak. Nog för att den var god, men den står inte ut på något sätt. Den var (konstigt nog) ganska lik Amer och Gustave men får ett sämre betyg än båda dem. Det är något jag skulle bjuda en nybörjare på men jag är glad att jag bara köpte en liten flaska. En bra, men medelmåttig absint, den får 3 gröna féer i betyg.

 

Absinthe Libertine In...