0 Läs mer >>
Source: ALANDIA
 
 
 
Jag hade inte tänkt att köpa så många fler Guy-absinter eftersom de är så milda och smakar så likt varandra, men den här absinten är fatlagrad i 5 år så det här skulle kunna bli något väldigt anorlunda! Basen är 60%ig Francois Guy som efter 5 år på ekfat har landat på lite mildare 55,4%. Det är dock märkligt att den här inte kostar så mycket mer än Guy´s andra absinter, det bådar inte gott.
 
 
 
Namnet kommer givetvis från destilleriets grundare: Armand Guy, och etiketten har en bild på honom på framsidan. I övrigt används samma flaska som Guy alltid kör på till sina halvlitersbuteljeringar, enkel men elegant. Tråkigt nog kör de även med plasttopp på korken, hade nog hellre tagit en fakekork med trätopp. Oh well, jag ska inte bråka för mycket än, vi måste väl smaka först?

 

Lagrad: 5 år
Destilleri: Armand Guy
Alkoholhalt: 55,4%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Det här är en riktigt brungul amber, precis vad jag hade förväntat mig! Louchen är dock klen och behöver inte mer än 1,5 delar vatten för att kika fram. Så kan det vara med absinter med en alkoholhalt runt 50%, men Guy´s absinter brukar ju ha en så tydlig aniskaraktär att jag hade nog förväntat mig en lite starkare louche.

 

Doft: Yum yum yum, ur flaskan luktar det sött av vanilj och fudge, det har vi den långa lagringstiden att tacka för! Alkoholen är tydlig när jag hält upp absinten, men jag känner också tydlig mörk choklad, och det är också det vi slutar med efter att ha droppat i vattnet. Vanilj, fudge och mörk choklad, kan det bli annat än bra?

 

Smak: Va falls? Jag känner nästan inget alls av fatet, vilket är konstigt efter 5 år. Det ända jag känner är den vanliga Francois Guy, det är nästan som att den aldrig hamnat på fat. En väldigt mild smak där anisen dominerar säger att jag troligen borde nöjt mig med 4 delar vatten istället för 5. Den är len och lättdrucken (läs mesig), men det är ju inte det jag vill ha!

 

Sammanfattning: Hur bär man sig egentligen åt för att lagra en så tam absint på fat i 5 år och nästan inte få någon smak på den? Som alla absinter från Guy-destilleriet har den en tam smak med anis i fören, relativt onyanserad och ointressant och man gör klokt i att spara på vattnet. Jag hade verkligen hoppats på något mer här, men nu förstår jag varför den inte kostade så mycket i förhållande till de andra guy-absinterna. Den får inte mer än 3 féer, och det är illa för en absint som snart är skolmogen.

 

Absinthe Armand Guy

3 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Då var det dags att testa en absint från ett nytt destilleri: Absintherie Bourbonnaise. De är ett franskt destilleri och nästan samtliga av deras absinter verkar vara gula/amber. Jag vet inte om det är ett medvetet val man gjort? Jag har inte hört så mycket om deras absinter och har valt att inte ta reda på så mycket i förväg, på det sättet håller jag förväntningarna låga och chansen är större att jag blir positivt överraskad.
 
 
 
Napoleon III barrel-aged är lite starkare än de flesta absinter, den är barrel-strength (har inte spetts med vatten) och är således den starkast absinten från Absintherie Bourbonnaise. Det behöver dock inte spela så stor roll, flera andra absinter jag har ligger på bara några % mindre och eftersom jag späder med hela 5 delar vatten så borde den inte bli starkare än ett rödvin i vilket fall. Färgen visar tydligt att den är lagrad på ekfat, tråkigt nog är det ingen som behagar tala om för mig hur länge den blivit lagrad. Jag borde kunna förvänta mig en del vanilj och kanske lite fudge om jag har tur. Smaken på den vanliga Napoleon III ska tydligen vara lite speciell säger de, men den är baserad på ett recept från 1857 och det borde alltså gälla även denna. Det gjordes bara 200 flaskor, men av någon anledning har man valt att inte numrera flaskorna.
 
 
 
Jag har aldrig sett någon som valt att buteljera absint på en sån här flaska förut. Som du ser är den rektanglig framifrån, men den är ganska smal om man ser den i profil. Etiketten är inte så mycket att hurra för tycker jag, känns som något man har skrivit ut på sin 200 kronors bläckskrivare hemma. Dessutom säger absinthes.com att det ska vara en naturlig kork, men jag har fått en plastkork. Givetvis bättre än att hugga ner en massa korkekar, men skriv då inte att det är naturlig kork.

 

Lagrad: Ja (osäkert hur länge)
Destilleri: Absintherie Bourbonnaise
Alkoholhalt: 75,6%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Det här är också en absint med en sån där jobbig färg. Jag vet inte om det är grönt med jättemycket döda löv, eller om det är en amber med lite gröna nyanser i. Jag går på magkänslan av första intrycket och säger att det är en amber. Ja, det blir bra. Louchen är helt ok, tänkte säga medelmåttig men det låter så negativt. Den är verkligen inte den starkaste jag sett, men den har inget att skämmas för. Den når sin fulla kapacitet efter ungefär 2,5 delar vatten, ungefär vad jag hade väntat mig av en så pass alkoholstark absint.

 

Doft: Den mest varierande doften får jag nästan när jag luktar på den öppna flaskan. Fänkål, en väldigt söt doft och liiite vanilj. Mycket behagligt att sniffa på. Ivrig på att smaka droppar jag upp lite i glaset, och javisst har vi fänkålen kvar, men vaniljen och sötman döljs lite av alkoholen som plötsligt blivit mycket tydligare. Jag går vidare med vattnet och det lockar fram mer gröna dofter. Det finns en viss grön beska som jag inte riktigt vet vilken av örterna som är ansvarig för, vidare har vi isop, citrus (citronmeliss eller koriander) och såklart även malört. Jag hittar dock inte så mycket anis, bara lite. 

 

Smak: Smaken har en tydlig beska, tänkte mig att den skulle ha mildrats lite av ekfatet men det verkar den inte ha gjort (eller om den har det så är jag inte sugen på att smaka den vanliga Napoleon III). Jag känner nästan inget från ekfatet, hade velat ha lite av den där söta vaniljen som jag hittade i doften. Faktum är att smaken är ganska klen över lag, kanske jag skulle testat med lite mindre vatten? Alkoholen är relativt tydlig även fast den inte borde vara starkare än ett rödvin. Från den heliga absinttrion tror det är fänkålen som är mest märkbar, men isopen är minst lika utstickande tycker jag. Undrar om man haft i stjärnanis i den här?

 

Sammanfattning: Du var inte så potent som jag vill ha en absint, för att vara fatlagrad så var fatet väldigt vekt och du smakar lite för mycket alkohol. Jag tycker du skulle ha stannat kvar i fatet ett litet tag till, du är nog lite förtidigt född och inte redo för världen riktigt än. Men det är inte ditt fel, det var nog bara pappa Philippe som var lite för ivrig. Tyvärr levde den här absinten knappt upp till mina redan ganska låga förväntningar, jag skulle inte vilja rekommendera den här absinten och det finns helt klart bättre absint att lägga pengarna på. Den får nöja sig med en 2:a i betyg, ett lägre betyg än en fatlagrad absint borde få.

 

Absinthe Napoleon III...

1 Läs mer >>
 

 

 

Vi går vidare i min Rêve-serie och nu har turen kommit till min gula/amber: Le Cerf Jaune. Absinthe Rêve är den absintserie som jag, i sammarbete med Uppsala Destilleri, gjorde till mig själv till min 30-årsdag. Namnet på den här är franska för "Den Gula Hjorten" och hänvisar såklart till absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 3 flaskor gjordes!
 
 
 
Absinten är gjord på 9 olika örter, varav en är en fyrklöver, för extra tur ;) Den är färgad med bland annat saffran, jag testade Awen Natures Absinthe Safran men tyckte att den smakade aldeles för lite saffran, ett misstag som jag försökt rättfärdiga. Vattnet som användes vid tillverkningen är taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Både den äkta malörten, den romerska malörten och isopen har jag plockat själv, men andra (som anisen och fänkålen) fick jag köpa. Den är gjord på ett traditionellt och hantverkamässigt sätt och är baserad på ett genuint recept från 1800-talet (även om man då inte använde saffran), självklart finns inga artifisiella smaktillsatser, koncerveringsmedel, färgämnen eller sötningsmedel.
 
 
 
Den kurviga flaskan är värdig av en riktigt fin whisky tycker jag. Tråkigt nog fanns den inte i mörkt glas vilket hade varit optimalt, men det verkar som att den gula färgen håller sig rätt bra ändå (är ju trots allt inget klorofyll i den som kan brytas ner) och nu ser man ju den snygga färgen. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med hjortmotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten. Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med gult vax och den bär mitt egna sigill på toppen.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Färgen är lika klargul som nybakat saffransbröd, väl mogna citroner eller One Punch Man´s dräckt. Ungefär vad man kan vänta sig av saffran. Louchen var däremot en riktig besvikelse... eller den hade varit om det funnits någon. Den är verkligen minimal och det är till och med ont om oil streaks. Needless to say är det svårt att avgöra när den nått sin "topp".

 

Doft: Hmm *drar lite på munnen* Flaskan bjuder mest på syra, bäska, tvålig malört och korriander med rund citruskaraktär. Att hälla upp den i glaset förändrar ingenting så jag börjar otåligt droppa i vatten istället. Det bäska och sura mattas av och försvinner, men malörten och korriandern finns fortfarande kvar. Nu dycker lite saffran upp också men det är inte lika mycket som jag förväntat mig.

 

Smak: Jaha, absintörterna lyser med sin frånvaro i den här, istället tar sockret mer plats och det är inte den rollen sockret ska spela. Den är nog övervattnad efter 5 delar vatten. Saffranen känner jag av litegrann, men inte heller här är den lika stark som jag tänkt mig. Den bidrar ivf till en sötare och rundare smak, texturen är len och smaken som ändå finns sitter kvar ett ganska bra tag i munnen. 

 

Sammanfattning: Jag tror det största misstaget jag gjorde här var att kapa svansen för tidigt, lite mer oljor hade gjort den gott tror jag. Jag saknar anisen, tror den hade gjort sig bra med saffranssmaken, något jag får rätta till i nästa batch. Målet var som sagt att göra en absint som smakade lite mer saffran än Awen Natures absint. Jag skulle säga att jag lyckades med det (det blev nog ganska lagom mycket) men som sagt så lyser både louchen, doften och smaken från de andra örterna med sin frånvaro och det drar ju ner betyget rätt rejält. Undrar om en 2:a är för generöst?

 

Absinthe Rêve - Le Ce...

1 Läs mer >>
Source: Lost Loch Spirits
 
 
 
Det är alltid kul att testa nya grejer, och idag har vi något för mig helt nytt i glaset: The Lost Loch Destillery´s Murmichan. Detta ska vara den första, och enda, skotska absinten, och eftersom jag inte kunnat hitta någon annan absint från Skottland så är jag benägen att tro på det. Needless to say måste den här avnjutas i kilt!
 
 
 
Den är döpt efter en fé (fairy) som man använder för att skrämma barn med i Skottland, men mer information om Murmichan (fén) kunde jag inte hitta. Jag har dock fattat att féer i skotsk folktro inte är lika söta och snälla som de kan framställas i våra älskade disneyfilmer utan lite mer som våra troll eller tomtar i svensk folktro. När man tänker på absint är väl Skottland vanligtvis ganska långt borta, men en mytisk fé var väl en perfekt koppling tycker jag!
 
 
 
Destilleriet använder vatten från Pannanich-källan/källorna, vatten som sägs ha helande krafter och avnjutits av såväl drottningar som tempelriddare. De är dessutom snälla och delar med sig av samtliga växter som använts i framställningen: Malört, rommersk malört, anis, fänkål, isop, tjärnanis, citronmeliss, mynta, citrontimjan, ljung, björnbärsblad och närproducerad honung. De 4 sista ingredienserna är lite otraditionella i absinttillverkning, men det ger en unik skotsk touch på det hela. Jag tycker det är en bra ide och hoppas att det här kärleksbarnet mellan Schweiz och Skottland inte kommer göra mig besviken.
 
 
 
Buteljerad i den korta och knubbiga flaskan som jag har börjat älska mer och mer, i mörkgrönt glas som sig bör när man buteljerar absint. På etiketten ser vi väldigt charmiga hörnen i keltiska mönster som talar både för det skottska ursprunget och ger en lyxig vintage-känsla till flaskan. Att det är blänkande guld mot en svart bakgrund påminner mig lite om Heritage´s etikett och bidrar ytterligare till vintage-känslan. I mitten har vi en lagom stor bild av en redheaded beauty, målad i en stil som skulle gjort Alfons Mucha stolt! Kopplingen till Skottland finns definitivt där, men absintglaset hon håller i, den lilla gröna fen och malörten i håret får oss att minnas att det är en absint vi har i flaskan och inte en whisky. Guldramen runt bilden och namnet "Murmichan" i stora, blänkande, gröna bokstäver håller stilen med resten av etiketten och resultatet blir en etikett jag skulle kunna tänka mig ha på väggen hemma. But enough talk, nu är det dags att få några skotska droppar i sig. Slàinte mhath!

 

 

 

Lagrad: Nej
Destilleri: The Lost Loch Distillery
Alkoholhalt: 64%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Skottland

 

 

 

Färg och Louche: Det är helt klart en amber absint i min flaska, får mig att tänka på honungen de har haft i. Louchen är tyvärr väldigt svag och når sin topp efter ca 2 delar vatten.

 

 

 

Doft: Här hade jag hoppats på bra grejer, men när jag pracis hade fått absinten blev jag besviken. Den var vass, tjock och rätt otrevlig, men nu när den fått stå till sig några veckor så har den definitivt utvecklats till det bättre! Ur flaskan känner jag framför allt koda, men när jag hält upp den kommer det fram lite mer nyanser och det luktar... skog! Koda, trä, kanske en aning mossa? Det här (tillsammans med lite iskallt källvatten) känns väldigt Skottland och det var precis det här jag hade hoppats på! Alkoholen finns också här men den mattas av lite när vi får i lite vatten. Vattnet gör doften söt, lite mindre robust, men inte övervattnad. Jag inbillar mig att jag känner honungen bland alla skogsnoterna, granbarr och ljung finns också med. Inte dåligt!

 

 

 

Smak: Ljungen hänger med även här i smaken, malörten är också väldigt framträdande med sin tvåliga karaktär, och det finns lite honung här också. Inte den lenaste av absinter men inte överdrivet stickig och jag hade förväntat mig att känna av stjärnanisen mer. Något utvattnad kanske, inte så robust som doften och jag hade gärna velat ha den så.

 

 

 

Sammanfattning: Det här var inte någon traditionell absint, no sir, men den var väldigt nice! En underbar flaska och beskrivning som skapade stora förväntningar, och en doft som absolut levde upp till de förväntingarna. Ett underbart möte mellan Schweiz och Skottland! Den är inte den bästa absinten jag smakat men det var anorlunda och bjöd på en riktigt trevlig upplevelse, väldigt olik någon annan. Tror dock att den bör drickas med lite mindre vatten för att få lite mer OMPF! så jag rekommenderar kanske 4 delar vatten istället för 5. Jag kommer definitivt dricka ur den här och skulle inte skämmas över att bjuda på den, men det blir nog inte någon mer flaska efter det. Ångrar absolut inte att jag köpte den dock! Tre gröna Murmichans blir betyget idag!

 

Murmichan

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Eftersom vi presenterade Neuzeller Abbey-destilleriet förra veckan är det väl lämpligt att smaka på vad de har att erbjuda kan jag tycka. Vi börjar med deras flytande guld: Absinthe Calendula. Ringblomman har länge använts som medicinalväxt och nu tyckte Neuzeller Abbey-destilleriets Nico Petri att det var dags att ringblomman fick vara en del av absintkulturen också. Om jag inte har fattat det här fel så är "calendula" det latinska namnet på ringblomsfamiljen, på engelska tydligen "worry flower". Feel free to correct me if I´m wrong.
 
 
 
Den kommer paketerad i en väldigt ståtlig flaska, jag har liksom fastnat för de korta, tjocka och runda för tillfället. Etiketten är enkel men elegant, man får lite känslan av en apotekarflaska. Tidigare versioner har haft en bild av en ringblomma på etiketten, som tagen ur en gammal blombok, vilket hade varit nice om de behållit tycker jag. Har även sett väldigt gamla versioner som hade en väldigt stilig och hög glaskork, den har numera bytits ut mot en skruvkork i metal.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Färgen är en riktigt gul amber, som väl mogna citroner och ljus honung. Inte speciellt klasiskt men en väldigt fin färg non the less. Louchen blev jag däremot inte lika imponerad av, den är mycket svag och det mesta jag ser är oil-streaks och efter 3 delar vatten har den nått sin väldigt blygsamma topp. Dock är den fortfarande väldigt gul vilket jag ändå tyckte kändes nice, nu ser den nästan ut som ett glas riktigt gult råmjöd.

 

Doft: Doften som utlovats var anis, malt, lakrits, honung och kola. Jag kan hålla med om lite honung när jag luktar från den öppnade flaskan, men i övrigt känner jag blommor (lär ju vara ringblommor då) och rapsolja. En väldigt speciell doft för att vara en absint. När jag häller upp en skvätt i mitt Glencairn-glas känner jag bara alkohol, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att den är på 72%. Jag låter den stå ett tag men har forfarande svårt att hitta något annat än alkoholen som sticker i näsan. 2 delar vatten lockar fram citrusnoter, en del vatten till ger en helomvändning och plockar istället fram gröna, bäska aromer, och efter 4 delar vatten känner jag mest isop.

 

Smak: Hm, det här var en av de bäskare varianterna. Smaken är inte speciellt stark och den känns ganska raspig på tungan. Ringblommorna är inte svåra att hitta, men den typiska absintkaraktären lyser verkligen med sin frånvaro och jag känner ingen anis alls.

 

Sammanfattning: Av doften att dömma verkar det här vara en absint som kan variera en del beroende på hur mycket vatten man tillsätter, jag får experimentera lite med det senare. Nog får jag säga att det var ett nytt och intressant experiment mr. Petri bjöd oss på, men jag tycker inte att genomförandet blev speciellt lyckat. Doften var visserligen väldigt intressant, men louchen drog ner den och den bristande smaken, raspiga texturen och tydliga bäskan gjorde det hela till ett magplask för min del. Ändå har den vunnit guldmedalj i World Spirits Award 2011. Tyskarna och fransoserna har uppenbarligen ganska olika uppfattning om vad en absint ska vara, och jag tenderar att hålla mig till fransosernas läger. Ledsen Tyskland, det kommer nog aldrig bli vi. Calendula får 1,5 gröna féer i betyg av mig.

 

Absinthe Calendula

0 Läs mer >>
Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 
Den senaste absinten från SaarWhisky, och deras första fatlagrade! Jag hade inte hört ett skvatt om den här och plötsligt så dök den bara upp på en av de mindre populära sidorna jag hänger på. Jag blev helt till mig så det nästan kom i byxorna och inledde en intensiv mailkonversation med Mattias som äger SaarWhisky. Jag fick reda på att den redan var slutsåld på de flesta ställerna, den enda butiken som fortfarande hade den kvar var den där jag snubblat över den. Jag skickade lite snabba mail till Hermann som äger butiken och ca 10 min senare var fakturan betald, ordern packeterad och påväg till mig!
 
 
 
Yggdrasil är smaksatt med bland annat apelsin- och limeskal och sedan har den lagrats på burbonfat i 3 månader. När den kom ut från fatet är den ett flytande guld på ca 80%, så då måste den spädas till 68,3% innan den ska tappas upp på flaska. Detta görs inte med vatten, utan med björksav! Mycket unikt och fruktansvärt spännande! Björksav smakar inte överdrivet mycket men borde kunna bidra till någon lite trevlig nyans och troligen en del sötma, man behöver ju ändå en hel del björksav för att späda från 80% till 68%. Om man gjort sig en absint som är fatlagrad och sped med trädsav så bör man ju bygga vidare på trätemat och då känns ju Yggdrasil som det självklara namnet! För den som inte känner till Yggdrasil är det det stora världsträdet från vår nordiska mytologi och dess rötter skiljer de 9 världarna från varandra.
 
 
 
Etiketten är verkligen ett konstverk! Mot den mörka bakgrunden ser vi Yggdrasil, världsträdet, tecknad i art-nouveau-stil! Stammen utgörs av två nakna kvinnor som binds samman med varandra och trädet av en ranka. Här har man valt att frångå de förtjusande apotekarflaskorna som man använt till de övriga absinterna och istället valt en högre flaska i mörkt glas. Jag tror att det är samma modell som Emile Pernot använde till sin Vieux Pontarlier Barrel-Aged, och den passar alldeles utmärkt!
 
 
 
Så, framför mig har jag nu alltså en spännande och unik absint, fatlagrad och spädd med björksav. Den kommer i en mysig flaska med ett motiv och namn från den nordiska mytologin, i en stil som knyter an till absintens gyllene tid och med ett lite erotiskt inslag. Dessutom kommer den från ett destilleri som jag hittills blivit positivt överraskad av och börjat gilla ganska mycket. Den har helt klart potential och förhoppningarna är på topp. Nu korkar vi upp och ser vad den har att bjuda på!

 

Lagrad: 3 månader
Destilleri: SaarWhisky/Moonshine-destilleriet 
Alkoholhalt: 68,3%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Hmm, en svag amber, lite som ett vitt vin skulle jag säga. Louchen blir tjock men inte lika tjock som hos de andra absinterna, och den når sin topp efter ungefär 2 delar vatten.

 

Doft: Mhm mhm, en del vanilj och choklad har vi här, men lite mint också. Om jag flyttar näsan lite längre bort dyker det upp vanilj och fudge istället och sammantaget blir det nästan som en chokladpralin. Minten är inte lika framträdande här som i de andra absinterna, faktum är att doften över lag inte är lika stark utan man får jaga den lite. Även efter vattnet är den relativt svag och nu känner jag mest vanilj och malört.

 

Smak: Ja du, den här gången känner jag lakritsen, något jag normalt brukar ha svårt att känna i många absinter. Här finns även något som jag inte känner igen från någon annan absint, det måste vara björksaven. Jag hade fått för mig att björksav inte smakade så mycket, men uppenbarligen tillräckligt för att den ska sticka ut i absinten, en väldigt ovan smak. Jag tycker inte att jag känner alldeles för mycket av lagringen, det brukar finnas lite mer vanilj och fudge, men de tonerna var svårfunna idag.

 

Sammanfattning: SaarWhisky avslutar sin serie med en intresant, men något tamare absint än vad jag har kommit att förvänta mig. Utmärkt förpackning, mysigt namn och en unik ide med björksav, men doften var inte så stark och louchen och smaken var något tröttare än vanligt. Jag hade förväntat mig mer från en fatlagrad absint, kanske skulle de låtit den ligga kvar på fatet lite längre? Det vore min personliga preferens ivf, jag gillar när det finns mycket smak från fatet i absinten. Men det är inte alla producenter som vill ha så väldigt överväldigande smaker från lagringen och det får man respektera. Björksaven var som sagt en unik ide, men den var så pass ovan för mig att jag har lite svårt att släppa det. Jag tror att betyget får landa på 2,5 gröna féer den här gången.

 

Yggdrasil Absinthe

0 Läs mer >>
2017 släppte Valkyra en underbar fatlagrad special-version av sin Valkyria Absint i provrör. Sedan dess har de släppt sin röda chili-absint och då kändes det nästan givet att 2018´s specialbuteljering skulle bli en med chili. Henrik måste dock ha tänkt på det redan från början för den här har legat och myst på fat i ett helt år, så den las på fat redan innan den förra specialbuteljeringen släptes på systemet. Framförhållning, javisst! Eftersom de här specialbuteljeringarna släpps lagom till jul fick jag den förra i julklapp av min kära fästmö, men inte (förra) årets. Det är en limited edition på strax över 200 set, det är 2000 provrör på 4 cl styck. Jag tycker det är bra att han använder provrör, det är lite udda och väldigt snyggt. Dessutom går det bra att spara ett provrör oöppnat och om ytterligare 8 år kommer jag då ha ett helt provrörsställ med olika absinter! Den förra släpptes endast i Sverige, bland annat med motiveringen att provrören är lite för sköra för att frakta internationellt, och detta gällde även för den senaste batchen. Det blir ett privelegium som bara vi i Sverige får ta del av ;) Jag är spänd på att smaka så nu lägger jag undan pennan ett tag och tar fram glaset och måttsatserna!

 

Lagrad: 1 år
Destilleri: Valkyria
Alkoholhalt: 74%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Helt klart en amber, lite ljusare än den förra utgåvan, mer guld än bärnsten. Louchen är svag och når sin topp efter ca 2 delar vatten. Inte så imponerande louche men man ska inte dömma hunden efter håren.

 

Doft: Ur provröret är det mycket vanilj och lite chili. Det hela går bra ihop med fänkålen, och lämnar en kittlande känsla i näsan. Efter 2 delar vatten blir doften mycket agressivare och nu har chilin övertaget över vaniljen. Efter 3 delar är doften mildare igen och vaniljen är återigen herren på teppan, över lag en underbar doft.

 

Smak: Självklart har vi chili här, och vanilj från eken och den vanliga trion, men det är svårt att känna så mycket mer. Vi har chilihetta också såklart, men den känns betydligt mer i svalget och halsen än på tungan. Det är väldigt mycket smak, precis vad jag kommit att förvänta mig från Valkyrias produkter, och den är väldigt len.

 

Sammanfattning: Chilin fungerar mycket bättre med vaniljen från ekfatet än utan. Troligen är även den här bättre med någon del mindre vatten men då skulle det bli på tok för kryddstarkt för mig. Jag smakade den lite snabbt när jag fick den och jag måste säga att den har mått mycket bra av att få vänta några månader. Den här var väldigt bra, inte lika bra som förra utgåvan men DEN hamnade nästan på en 5:a. Den här ligger på gränsen mellan 4 och 4,5 men eftersom jag vill att det ska synas att det är skillnad på den här och den förra så slutar den på 4 gröna féer.

 

Valkyria Oak-Aged Chi...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag testar vi brorsans julklapp till mig, ett väldigt generöst bidrag med tanke på att jag fick La Clandestine 1935 i fördelsedagspresent! Här har vi Philippe Martins första och enda fatlagrade absint, Absinthe Bacchus! Det är även en limited edition vilket hittills bockar av 2 stora boxar på min lista för vad som gör en absint attraktiv (hade den kommit från Matter-Luginbühl hade det varit fulländat). Tyvärr hade den här, liksom La Clandestine 1935, en trasig kartongförpackning när den levererades, något som drog ner lyxkänslan lite. Den har lagrats i chardonnay-fat i 9 månader. Jag vet att chardonnay är en druva så det här får mig att tro att den kommer att smaka vin, men jag hoppas på en ordentlig punch av vanilj och fudge. Min är märkt med nr. 419 av 450.
 
 
 
Flaskan är faktiskt riktigt nice, den ser visserligen ut som en kvadrat när man ser den från sidan och en cirkel när man ser den uppifrån, men mönstret och texten är ingraverat i flaskan med laser! Det är en hel massa söta små grodor runt om på flaskan, vilket är Philippe Martins logga. Bara ifall vi skulle ha missat vem som gjort den så har han även satt loggan på träkorken också. Man kan aldrig vara nog tydlig! XD Påkostat vill jag lova, men det är som sagt inte varje dag som han släpper en fatlagrad absint.

 

Lagrad: 9 månader
Destilleri: La Valote - Philippe Martin
Alkoholhalt: 60%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Den svagaste färgen jag någonsin sett på en lagrad absint, väldigt svag. Hade man buteljerat den i en smalare flaska är jag inte säker på hur mycket färg man kunnat se. Louchen är inte heller särskillt imponerande, svag till medelmåttig och det krävs inte mer än en del vatten innan den blir svagare. Typ som vitt vin? Inte en bra start.

 

Doft: Ur flaskan luktar det typ vitt vin, kanske lite honung. Inte uppskattat. Ur glaset är doften väldigt sur men det finns lite romersk malört här också. Är inte säker på att det finns romersk malört i destilleringen, men det är vad jag tycker det luktar. Med vatten kommer lite tvål men fortfarande mest vitt vin. Inte en bra fortsättning.

 

Smak: Här fanns det inte mycket smak, väldigt övervattnad, men ändå tydlig vinkaraktär. Med mycket socker smakar det nästan ingenting annat, sorry, can´t do any better than that. Inte ett bra avslut.

 

Sammanfattning: Wow, absintfontänen behövde inte slita ut sig här inte. Philippe Martin har verkligen klantat sig här tycker jag, jag förväntade mig en muterad tiger och fick en undernärd kattunge. Det känns som fel val att använda fat som använts till vin och man kände verkligen vinkaraktären här, snudd på att man misstänker att det där fatet inte var helt tömt när han fyllde på det med absint. Det slog mig inte för än nu att Bacchus är namnet på vinets gud så att det var vinsmak på det här kanske inte borde ha kommit som en överaskning. Med tanke på vad mr. Martin ska ha betalt för den här så känner jag mig nästan lurad, även om jag inte betalade en krona själv. Brorsan som nyligen lärt sig uppskatta vin fick dock ett smakprov sist han var här och där verkade den gå hem bättre. Det här slår mig som en absint för hardcoreälskare av schweiziska bleues. Totalflopp för mig, en ensam fe i betyg.

 

Absinthe Bacchus

0 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
En av de senaste resensionerna jag gjorde var av Vieux Pontarlier - Barrel Aged som då var den dyraste absinten jag hade. Idag har jag den stora äran att få smaka på Artemisia-Bugnons La Clandestine 1935, en fatlagrad version av deras fruktansvärt poppulära La Clandestine, och den här säljs för inte mycket mindre än den fatlagrade Vieux Pontarlier, men det här är en flaska på 2 dl istället för 5 dl. Med ett literpris på dryga 6 000 kr är det alltså helt klart den dyraste absinten jag har! Jag hade tänkt att köpa den till min 30-årsdag i januari, men min tvillingbror hann före! Förvånad och glad, i lika delar!
 
 
 
Den nedersta bilden här ovan är förpackningen som jag fick den. Det syns inte så bra men flaskan har lite formen av en fortunecookie som står på högkant. På bilderna ser det ut som en bystformad flaska och jag blev lite besviken över formen faktiskt. Den är i sig föpackad i en kartong, den tidigare versionen i en liten trälåda vilket jag hade föredragit. Just mitt exemplar var ganska illa skadat när brorsan fick den, det påverkade såklart inte flaskan men det var tråkigt att få en trasig förpackning. I övrigt känns det lite som att få en flaska parfym, väldigt exklusivt!

 

Lagrad: 6 år (!)
Destilleri: Artemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 51%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Well, färgen är ju fantastisk, som en whisky! Louchen var tråkigt nog svag, vilket förhöjde whiskykänslan ännu mer, och efter lite drygt 2 delar vatten nådde den sin topp. Men jag vet sedan tidigare att många väldigt bra absinter kan ha en väldigt blygsam luche men ändå en fantastisk smak.

 

Doft: Mmmm, här har vi en nyanserad doft vill jag lova! Ur flaskan kommer en fantastisk söt doft av sötlakrits, vanilj, brunt socker och lite fudge! Alkoholen är icke-existerande ur flaskan, lite mer uttalad när jag hällt upp den dock. Här är verkligen alla dofter från ekfatet i centrum! Men när jag börjar droppa i vattnet så blir jag påmind om att det här faktiskt är en absint och inte en whisky eller cognac. Nu kommer det mynta och betydligt mer gröna dofter och bitterhet. Doften blir starkare redan efter de första dropparna, a good sign indeed. Det här är också en absint jag skulle kunna sitta och lukta på väldigt länge, man liksom slappnar av med varje sniff man tar!

 

Smak: Här var det mycket smaker, den söta lakritsen byter av myntan, jag får lite beska på tungan också och en väldigt mild malörtssmak. Vaniljen och ektonerna tar inte så mycket plats som de skulle kunnat, tyvärr. En riktigt bra smak dock.

 

Sammanfattning: Den här borde gjort ett större intryck än vad den gjorde. Alla rätta delar finns med här: en underbar amber i färgen, söta doft av brunt socker, lakrits och vanilj samt smakerna och den lena texturen av ek och vanilj. Ändå gav den inte ett lika stort intryck som jag trott. Den saknade lite OMPF! Tror att med lite mindre vatten så skulle den bli intensivare och smakerna från fatet skulle vara lite mer framträdande. Hade jag inte smakat fatlagrad absint förut hade den nog fått ett högre betyg, men nu har jag smakat Brevans A. Crowley och den här är inte i samma klass. La Clandestine 1935 är som en underbart vacker kvinna, men våra personligheter matchar inte riktigt, det betyder dock inte att den inte är spot on för någon annan. Doften var helt klart den här absintens starkaste atribut tycker jag. Att sitta och lukta på den är som att samma vackra kvinna som nämns ovan ger dig en stripteese. Säger inte mycket om personligheten men man kan njuta ändå. Nu kostade inte mina Brevans A. Crowley mig lika mycket som den här, men jag hade kunnat köpa dem till det här priset! Här tycker jag istället att jag inte riktigt fick vad jag (eller egentligen brorsan) betalade för och jag tror inte att jag kommer köpa någon mer. Kanske den dagen då min A. Crowley tar slut XD Nu låter det som att jag inte var nöjd med den här absinten och så är det absolut inte, den är riktigt bra, bara inte så bra som jag hade hoppats. Vi ger en "tip of the hat" till bror min som köpte den, tror att det enda som hade varit en bättre present än den här hade varit en faktisk flaska A. Crowley (och de finns ju inte längre)! Betyget landar på en stadig 4:a!

 

La Clandestine 1935 -...

1 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
Nej men, vad har vi här då? En fatlagrad limited edition av Emile Pernot´s Vieux Pontarlier? Jo jag tackar jag. Nu har ju inte jag provat orginalet men tänkte att 3 år på ekfat säkert inte gör den sämre! Kan nog vara den dyraste enskiljda flaskan jag köpt hittills så nu får den fan smaka riktigt jäkla toppen. Jag tvekade när den först släptes, tänkte att jag skulle fundera ett tag, kanske vänta till månaden efter då jag hade lite mer pengar. Alla limited editions går inte åt som smör, men den här gjorde det, snart var den slut och jag blev lite butter på mig själv för att jag inte köpt någon. Sen fick de uppenbarligen in någon flaska till och då tryckte jag hem den direkt (fick de tag på flera så var det inte många, den fanns inte kvar samma kväll som jag beställde min ivf). 
 
Som sagt är den här lagrad på ekfat, och länge också, tre år fick den ligga och stuva! Den senaste jag bestälde som var lagrad så länge var Brevans A. Crowly, och den är ju alla tiders favorit så kanske kan den här vara värd pengarna? De här tunnorna hade man tidigare lagrat Burgundy Grand Cru rödvin på, vilket inte Crowly hade, men ändå. Naturligtvis förväntar jag mig en rund absint med vaniljtoner och bärnstensfärg. Den ska tydligen påminna om en pre-ban absint, men eftersom jag aldrig smakat någon sådan kommer det bli svårt för mig att kontrollera det påståendet.
 
Flaskan är inte tokig: kort, knubbig och rejäl i mörkt glas. Tror inte den är riktigt lika knubbig som orginalets flaska (eller så inbillar jag mig), men jag är nöjd. Etiketten är densamma som från orginalet men har en liten röd tilläggsdel i vä. hörn som talar om att det är den fatlagrade versionen. Den är även förseglad med rött vax och eftersom det står i beskrivningen att den är förseglad med naturlig kork så tog jag fram min korkskruv och började borra. Det visade sig att det inte var någon vinkork som satt i utan en "vanlig" återförslutbar kork som jag så envist försökte ta mig igenom som om det fanns guld på andra sidan! Nu har den ett fult hål i lacksigillet, men jag överlever.

 

Lagrad: 3 år
Destilleri: Emile Pernot
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Färgen är mer gul än bärnsten, som en klick flytande guld i glaset. Mycket vacker att se på! Louchen når sin topp efter 1,5 delar vatten och blir då endast medelmåttig.

 

Doft: När jag först fick flaskan kände jag whisky, sött och spritpenna ur flaskan, men nu har det krupit fram mentoldoft, brunt socker, spritpenna, blöt ek, liiiiite whisky (men knappt märkbart om man inte letar efter den) och... en hint av muskot?! *Asgarvar för mig själv* Vilken salig blandning, jag är så dålig på det här *mer asgarv* Den är ivf fruktansvärt charmig, en klar förbättring mot hur den var från början! Ur glaset kommer en kraftig doft av vanilj, brunt socker, blöt ek och whisky. Det luktar rätt mycket alkohol också men det sticker inte i näsan vilket jag är glad för. Om man klämmer ihop allt utan att försöka särskillja dofterna blir det nästan molipekt, vilket generellt inte är någon höjdare för mig. Skvätt sedan i lite vatten och doften blir ännu starkare men nu känner jag mer gurka, osötad mentol och något väldigt fylligt som tar väldigt mycket plats. Doften är "sval", inte "varm" som exempelvis den av La Grenouille. Min tvillingbror beskriver doften som en blandning av lakrisal, mintu och vix blå som någon har kräkts upp igen. Han, liksom jag, vet inte vad han pratar om.

 

Smak: Mycket smak här, och den sitter kvar länge! Smaken är rund och fyllig och gör sig väldigt bra med sockret tycker jag. Om jag bara kunde beskriva vad den smakar, får göra ett försök: Trät känner jag och det kanske inte är så konstigt. Lite mentol och vanilj, och trots att den inte smakar alls som whisky så finns det något här som påminner mig om det ändå. Sen har vi samma fylliga smak som jag känner doften av när jag luktar på den. Kanske har det med rödvinet att göra? Om det inte är det så är jag rädd att rödvinet inte lämnat något märke alls på absintens karaktär.

 

Sammanfattning: Här måste jag nog säga att jag blev väldigt positivt överaskad, hade nästan ställt in mig på att jag slängt åtminståne LITE pengar i sjön, men jag törs nog säga att den var värd pengarna! Den här absinten har själ, mer än de flesta andra, ja faktiskt i mått med Grön Opal! En mycket fin färg, en kraftig och komplex doft och smak över förväntan! Att den "vaknar till liv" av vattnet är verkligen en egenskap jag uppskattar hos en absint. Jag kan inte hjälpa att bli påmind om ett experiment på en fatlagrad absint som Magnus på Uppsala Destilleriet gjorde och var vänlig nog att bjuda på när jag var där. Vieux Pontarlier är en bombastisk skapelse som jag gärna skulle köpa minst en flaska till av men bjuda väldigt sparsamt på. Det är tur att en flaska räcker så länge för mig, och den här ska jag nog hålla på för lite speciellare tillfällen. Betyget blir absolut minst 4,5 gröna féer, kanske kommer den gå upp till en 5:a med tiden ;)

 
 

Absinthe Vieux Pontar...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 

Idag är Zufanek tillbaka med sin Justifiée & Ancienne. De tre absinterna av dem som jag smakat tidigare har varit utmärkta och här har vi en fatlagrad sådan så det var ju givet att jag skulle testa den! Absinten har tidigare gått under namnet Absinthe l'Ancienne och gjordes i sammarbete med den italienska absintören Stefano Rossoni (kanske är det mer passande att kalla den för en föregångare). I skrivande stund finns det en flaska av denna att köpa hos ALANDIA för €190 (klicka här för den). För 2 år sedan however beslöt man att ändra lite i receptet, tog in andra (och mer) örter vilket har gett resultatet en kraftigare och lite annorlunda smak, och i samma veva beslöt man även att ändra namnet. Namnet kommer från ett brittiskt band, KLF, som från början hette "The Justified Ancients of Mu Mu". En av deras songer heter "Justified and Ancient" vilket är "Justifiée & Ancienne" på franska. Martin Zufanek är ett fan och valde att döpa en absint efter dem. Kan tycka att det var klokt att ta bort "of Mu Mu"-delen, det skulle inte ligga riktigt lika bra i munnen. Nu har man ivf gjort Justifiée & Ancienne i 2 år (2016 och 2017) och nu borde Martin vara på god väg med 2018 års batch. Skillnaden mellan den första och andra batchen är att den här är gjord på malört från Pontarlier (står inte vad den tidigare batchen använde för malört). 

 

Absinten har en alkoholbas gjord på druvor som lagrats på ekfat i 3 år, och efter att absinten var färdig så stoppade man tillbaka den i ekfaten igen! Det står inte hur länge den fick ligga kvar i ekfaten men Martin Zufanek har berättat att det åtminståne handlar om månader. En ganska tungt lagrad absint alltså, borde falla mig helt i smaken! I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig men första batchen sålde slut på några dagar och det bådar ju gott. Men nog med ordbajsandet, nu är det hög tid att jag fick några droppar grönt i glaset!

 

Lagrad: Ja (månader)
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: Ok, kanske inte så grönt då, istället en väldigt brun amber. Färgen är inte otrevlig men har inte den där fina oranga färgen som bärnsten eller whisky. Louchen är extremt tjock och inleds med tjocka oil-streaks, efter 2 delar vatten finns endast ett rakbladstjockt lager klar absint kvar överst och under det en härlig, tjock London-dimma!

 

Doft: Holly pig in a wig, tro på fan om vi inte har riktigt rökiga toner här! Tror de flesta någon gång har testat en hyfsat rökig whisky, men en rökig absint is unheard of (at least by me). Får mig att tänka på bacon *yum yum* -.- Innan jag häller upp den har vi även en del tvålig malört vilket inte är helt oväntat. I glaset blir dofterna lite bäskare och tvålen försvinner, men det rökiga finns kvar! På med lite vatten så är tvålen tillbaka and this time it sings loud and proud! Här finns även anis, lite fruktiga noter och röken hänger fortfarande med. Måste säga att kombinationen rökigt och fruktigt var något wierd.

 

Smak: Oj oj, här va det mycket smak vill jag lova, det mesta av den rökig! Finns det andra smaker också? Jag vet inte, säkert, men efter mitt 3:e glas har jag förmodligen blivit smakblind och kan inte hitta några smaker jag känner igen. De finns nog där men röken (läs bacon) skriker högre än dem och får därför all uppmärksamhet. Sockret finns också där, kanske lite för mycket för just den här absinten, men när jag drar ner på sockret tycker jag att den blir lite för bäsk. Inte så komplex alltså, bacon och socker.

 

Sammanfattning: Zufanek fortsätter att överaska, och det är ju i sig en nice grej! Den får plusspoäng för orginalitet (va det ett ord eller?) men eftersom de andra smakerna gömmer sig så bra och den kanske inte passar så super med mycket socker så får en sockerråtta som mig dra ner betyget lite. Helt klart en god och speciell absint, dock inte så komplex och det lär inte bli den första jag tar fram ur skåpet om jag ska bjuda någon på absint. Känner att betyget 3,5 kanske är mest rättvist, men jag är säker på att det finns andra som skulle uppskatta den mer än mig, så låt inte mig avskräcka er.

 
 

Absinthe Justifiée & ...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Som om inte Gustave redan är en av de bästa absinterna jag druckit, nu har man lagrat den på ekfat också, det här kan bara inte bli fel XD!!! Jag hade tänkt att köpa mig en flaska Gustave till men det här blev ju ännu bättre så nu köpte jag 2 sånna här istället! Om du inte kommer ihåg Gustave kan du se min recension av den här. Den är baserad på samma recept och har samma charmiga flaska som den vanliga Gustave, men är försluten med svart vax istället för rött.
 
Det står inget i beskrivningen om hur länge man lagrat den eller hur många flaskor det blev, så jag skrev till dem och frågade. De gav inga specifika svar men sa att absinten bara lagrats några månader ("a few months") eftersom de bara ville ha en hint av smaken och inte något superlagrat. I find this a bit wierd eftersom den vanliga Gustave lagras i 3-6 månader, jag drar slutsatsen att Gustave Barrel-Aged måste vara lagrad längre än 6 månader men mindre än ett år och det var lite snält jämfört med orginalet. Vidare specificerade de inte hur många flaskor som gjordes men frestade med några hundra ("a few hundred bottles"). Tyvärr är inte flaskorna numrerade men det är en limited edition.

 

Lagrad: Ja (månader)
Destilleri: Paul Devoille (åt absinthes.com)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Här har vi en mörk amber med lite gröna nyanser i, men jag känner mig fortfarande bekväm med att kalla den en amber. Louchen är helt ok, faktiskt riktigt tjock och den nöjer sig med 2 delar vatten innan den spridit sig i hela glaset, precis som orginalet.

 

Doft: Här har vi dofterna som vi älskar från orginalet: den "traditionella absintdoften" och päron/äpple, men hurra hurra, här har vi även vanilj och fudge! Tyvärr försvinner både vanilj och fudge när jag hält upp den och det lämnar bara traditionell absint + päron/äpple och alkoholen. Vattnet får tyvärr inte heller tillbaka vaniljfudgen, den dämpar dock alkoholen något och höjer anisen.

 

Smak: All right, här har vi rätt mycket smak, en bra start. Jag känner mycket orginal-Gustave (malört, anis, fänkål och kåda) och något lite annorlunda, men inte den tydliga vaniljen som jag förväntade mig.

 

Sammanfattning: Jag hade väl inte förväntat mig att den skulle haft doften av en Oak-Aged Valkyria Cask Strength men liiiiite mer hade jag nog förväntat mig, detsamma gäller smaken. Missförstå mig rätt, det finns mycket att gilla med den här absinten, och den var absolut inte sämre än orginalet, men kanske hade jag innerst inne hoppats på en 5:a, en amber med fudge, vanilj och brunt socker som får smaklökarna att dansa hambo. Jag ångrar ivf inte att jag köpte 2 st, även om jag kanske inte jublade över att lägga en dryg extra hundralapp per flaska, men det är väl det som skatteåterbäring är till för antar jag ;P Jag ger Gustave Barrel-Aged och mr. Devoille en tippning av hatten och 4,5 i betyg.

 

Absinth Gustave - Bar...

0 Läs mer >>
Source: valkyriadistillery.com
 
 
 
Idag bjuder Henrik Larsson på något väldigt annorlunda: En specialbuteljering av Valkyria Oak Aged som fått vila i fat av svensk ek i 18 månader! Jag har fattat mer och mer tycke för eklagrade absinter på sista tiden, varit riktigt sugen på "Bacchus" från Valote Martin och "La Clandestine 1935 - Barrel-aged" från Artémisia-Bugnon ett tag, men de är verkligen inte billiga. Även Valkyria Cask Strength kostar lite mer men den svälter ändå inte plånboken lika mycket som de tidigare nämnda.
 
Den här gången har Henrik valt att buteljera absinten i flera små provrör (10 st på 4 cl st) som levereras i ett specieltillverkat metallställ. Priset för det här kalaset är detsamma som för en flaska Valkyria Oak Aged men med en femtedel mindre i förpackningen. Med tanke på de extra kostnaderna som måste gått till förpackningen samt tiden och arbetet han måste lagt ner på det hela (och lagrad absint kostar i regel mer än olagrad) så känner jag att Henrik hade kunnat ta mer för absinten om han velat. Kanske ville han vara lite hygglig så här i juletider (Valkyria Cask Strength släpptes 6:e december)? Det blev ivf min julklapp från min kära sambo, en väldigt god jul för mig alltså! XD

Normalt sett så säljer Valkyria-destilleriet även till absinthes.com men den här gången sålde de bara till Sverige. Batchen gjordes bara i 88 förpackningar, en väldigt limited edition indeed, och den här gången är förpackningen lite skörare än den brukar vara så frakt inom Sverige kan tyckas riskabelt nog. Den såldes slut riktigt fort, och systemet fick in ungefär dubbelt så många beställningar på den som det fanns förpackningar att tillgå! Mitt exemplar trycktes hem samma minut som den släpptes för att vara säker på att jag skulle få den.
 
Henrik har planer på att göra fler limited editions i provrör (är inte troligt att dessa heller kommer säljas till Tyskland alltså) men någon mer batch av just Oak Aged Valkyria Absinthe Cask Strength lär det inte bli. Henrik berättar att han gillar att göra små unika serier som på sikt kanske får lite samlarvärde för kunden, så även om det blir fler lagrade absinter så kommer han ändra i receptet. Enligt mig är det den sanna innebörden av limited edition och en mycket bra ide som uppskattas av ivf mig.

 

Lagrad: 1,5 år
Destilleri: Valkyria Distillery
Alkoholhalt: 74%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Mmmm, här har vi en whisky-färgad absint vilket vi har den långa lagringstiden att tacka för. Den hamnar verkligen i amber-kategorin och jag skulle vilja se den lilla, uppsvälda paragrafryttaren som trovärdigt kan argumentera för att den ska klassas som en verte. Den må vara paketerad i flaskor av genomskinligt glas men jag tror inte att solljuset kan ge den här en mer "feuille morte" nyans. Jag uppskattar en fin, grön färg men en riktigt lyckad amber kan vara minst lika fin att titta på. Jag står fortfarande fast vid att amber (och rouge) borde vara erkända kategorier bland absint, annars skulle den här absinten misslyckats något otroligt om man ska döma den som en verte. Vad det beträffar louchen så är den tjock, inte extremt tjock men väldigt tjock. Från början bjuder den på tunga oil-streaks som snabbt sjunker till botten, men snart skymtar vi en svag dimma längst ner i glaset och till sist når den sin peak efter knappa 2 delar vatten. Om man istället häller upp absinten på några isbitar blir den grumlig och lite trögflytande, påminner om nyponsoppa eller knäcksmet!

 

Doft: En helt underbar doft! Ur flaskan har vi brunt socker, karamel, mycket vanilj och förvånansvärt lite alkohol. Efter att jag hällt upp den i glaset blir alkoholen lite starkare (som den brukar) och jag känner lite mer fänkål. Efter vattnet blir doften svagare men fortfarande riktigt nice, nu är den mer klassisk Valkyria och har en hint av Coca Cola. Det låter inte så nice men det är det!

 

Smak: Här har vi lite av den klassiska Valkyriasmaken men med lite karamell och vanilj och jag inser nu att det är DEN blandningen som blir lite Coca Cola-liknande i mitt huvud. Vi har även malört och fänkålen men ingen tydlig anis. Smaken är inte speciellt söt utan lite mer åt det bäska hållet, poppulärt hos många även om jag själv föredrar något annat. Alkoholen kändes lite tydligare än jag hade förväntat mig men det glömmer jag snabbt. Egentligen är den väldigt len, lenare än de andra Valkyriorna, men alkoholen lurar mig till att tro att den är strävare än den är. 

 

Sammanfattning: Det var verkligen aldeles för länge sedan jag hade en Valkyria i glaset! Jag fick som sagt den här i julklapp men lät den stå och mogna till min födelsedag (17:e januari) då det äntligen var dags att smaka den!
   En klar fördel med att förpacka absinten i flera mindre provrör istället för i en stor flaska är att man kan dela med sig av den till andra utan att det känns som att de får något "begagnat". Jag lär nog spara ett provrör ivf, antingen för att dela med mig av till någon kär vän eller möjligen avnjuta på ålderns höst!
   Känns liiiiite som att den föll på mållinjen här, det är en riktigt nice absint med många fina kvalitéer men den har några små grejer som gör den lite kort av en 5:a. Doften var VERKLIGEN nice, I’d wear that for a fucking perfume, men den mattades ut efter vattnet vilket var lite tråkigt. Louchen var som sagt riktigt tjock men inte som hos Opalerna, kan i och för sig inte säga att det spelade in på betyget i det här fallet. Den var bara precis aningen för bäsk och hade aaaaaaaaningen för mycket alkoholsmak, något som egentligen inte skadar den speciellt mycket, men precis tillräckligt för att den inte ska nå till en 5:a. Jag kanske låter negativ men det är ingen schweizisk le bleue vi dricker här utan en absint i världsklass och då håller jag mina förväntningar höga! Den får en rungande 4,5, famfarer och en aplåd av mig, absolut på min top10-lista (och det här är den 94:e absinten jag smakar)! Allt som allt är den en otroligt bra absint och jag är otroligt spänd att se vad Henrik kommer hitta på härnäst!

 

Valkyria Oak-Aged Cas...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
Source: absinthes.com
 
 
 
Abisinthe 72 Amer är producerad av Lemercier-destilleriet i Fougerolles, Frankrike. Enligt absinthes.com så har den blivande ägaren till destilleriet "based himself on 65 absinthe recipe to create Abisinthe Amer 72 absinthe" vilket jag tolkar som att han använt 65 recept som grund när han tillverkade Abisinthe Amer 72, men det låter otroligt överdrivet och lär inte stämma. Man skulle kunna tänka sig att de gjort en Abisinthe 65 och att man grundat Abisinthe Amer på det receptet, men de har inte gjort någon Abisinthe 65.
 
Även den här absinten kommer i 2 olika flaskor, en i brunt glas på 0,7 liter och en i klart glas på 0,2 liter (båda kan ses här ovan). Med tanke på vad jag tyckte om Abisinthe 72 så tog jag det säkra före det osäkra och beställde en liten flaska.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Lemercier
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Om Abisinthe 72 hade färgen av smutsigt vatten så är det här smutsigare. En lätt gul färg som får mig att tänka på markerna där jag orienterade i grundskolan, och det är inget gott omdömme. Nog får vi kalla den en amber men inte en av de bra. Den får ivf en redigt tjock louche efter knappa 3 delar vatten men känner inte riktigt att jag kan njuta av den.

 

Doft: Ur flaskan och glaset känner jag bara alkohol och ingenting mer, men det händer något efter någon del vatten, då kryper det fram några puffar anis och malört. Över lag var doften verkligen inte imponerande.

 

Smak: Vissa säger att absint påminner om hostmedicin, men då tänker de på en som fanns förut som faktiskt var gjord på anis, fänkål och malört. Förståligt. Den här påminner MIG om hostmedicin, men då om den äckliga mollipecten som jag växte upp med. Den är dessutom bäsk och alkoholen är tydlig. Det finns en liten ton av anis här någonstanns men den leker kurra gömma med mig och är inte speciellt lätt att hitta.

 

Sammanfattning: Grön absint ser nice ut, vit är tråkig men har sin charm, mellantinget som är Abisinthe 72 Amer är allt annat än behagligt att se på. För att vara en amer (ska innehålla minst 3 ggr så mycket malört som en vanlig absint) så var malörten väldigt frånvarande i både smak och doft. Det bästa med den var definitivt louchen och flaskan. Känner inte att jag vill rekommendera den här till någon, jag dricker hellre dålig pastis. Betyget hamnar på 1,5. 

 

 

Abisinthe 72 Amer

0 Läs mer >>
 
Source: Absinthes.com
 
 
 
En 100% naturlig produkt baserad på ett recept från 1894, utan konstgjorda färgämnen, smakämnen, sötningsmedel eller konserveringsmedel. Man har också valt den lite ovanligare aproachen att destillera samtliga ingredienser var för sig och sedan blanda dem efteråt.
 
Flaskan är helt ok, en enkel genomskinlig flaska med tjock botten och naturlig kork. Enkelt och elegant. Bilden på etiketten gjordes speciellt för ändamålet och visar en samling människor som dricker absint på ett café. Ordet "amer" innebär att man har använt extra mycket malört (i det här fallet 5 gånger så mycket, enligt ALANDIA) och därmed är amers väldigt bäska, bådar inte gott för mig som inte gillar bäska.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Paul Devoille
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En amber men fler nyanser av rouge än verte, rätt orginellt. Vanligtvis är det inte ett jättestarkt drag att hälla upp naturligt färgad absint i genomskinliga flaskor men här har vi uppenbarligen inget klorofyll som kan ta skada så tillverkaren kommer undan med det. När vattnet droppas i byggs det upp en otroligt tjock louche från botten av glaset och lämnar ett allt tunnare lager av genomskinlig absint kvar. Efter ca 1,5 delar vatten är hela glaset fullt av den tjocka, opala dimman!

 

Doft: En verkligt nyanserad doft vi ha här: Ur flaskan känner jag en perfekt fänkål, helt utan alkohol, mycket angenäm! Som så många gånger förr är doften densamma ur glaset men med en tydligare kick av alkoholen som sticker i näsan. Men när vi börjar tillsätta vattnet bubblar en tydlig parfym upp från botten av glaset och letar sig in i näsborrarna, jag inbillar mig den som röken som stiger från en brasa. Jag känner först en typ av besk citrus, typ gröna citroner, en doft som faktiskt inte är helt otrevlig. När jag tillsätter mer vatten inbillar jag mig att röken ändrar färg och jag känner fruktiga toner av päron eller gröna äpplen istället för citronerna. Mumma!

 

Smak: En tydlig smak trotts allt vatten, liksom i doften hittar jag päronen och jag blir tydligt påmind om Gustave (kanske inte så konstigt eftersom både Gustave och Libertine Amer produceras av Paul Devoille). Kan det finnas kalamus i den här kanske? Jag känner även malört och den har en väldigt len textur, utan stickande och rivande alkohol. Eftersmaken är en otrolig lakrits, inte bara den klassiska anisen utan här finns även lakritsrot. De doftfyllda ångorna följer med utandningsluften till näsan och jag får lite känslan av att andas ut lakritsrök.

 

Sammanfattning: Det här var en riktigt bra absintupplevelse, synd att jag inte använde min absintfontän och lyssnade på någon mysig musik! En helt oväntat underbar absint! Den har en väldigt unik färg och vad jag vet är det inte alla som gör sin absint med lakritsrot, poäng till Mr. Paul Devoille för orginellitet (om det nu är ett ord). Vidare bör man lyfta fram den vackra louchen som verkligen är något utöver det vanliga i min mening. Smaken var också top notch: komplex, len, kraftig om än något otraditionell kan jag tycka. En vanlig beskrivning av den här absinten är "curry på flaska" men jag förstår verkligen inte vad man pratar om här. Det där att den skulle smaka så mycket malört och vara så bäsk förstår jag inte heller. Sist och främst är doften: även den var komplex och det var riktigt nice att se hur den förändrades med vattnet! Allt den gjorde blev dessutom helt rätt: det blev perfekta nyanser av fänkål, precis lagom mycket bäska från citronerna och den avslutades fint med de söta och fräscha päronen! Att allt dessutom gav mig känslan av en rök blev lite som att kombinera absinten med en riktigt god vattenpipa! Nu undrar du säkert "Vad har den här killen rökt på eftersom han pratar om dofter som rök som ändrar färg?". Well, nothing, just having a great glass of absinthe, what I guess is the absinthe effect. Det enda jag kanske hade önskat lite mer av var flaskan i sig, men det är inte tillräckligt för att dra ner betyget. Bravo Mr. Devoille, du har precis fått din första 5:a från Fredrik Andmyr!

 

Absinthe Libertine Am...

0 Läs mer >>
Source: alandia.de 


 
Den här har jag velat testa ett bra tag, hade mina ögon på den redan när jag började köpa absint från ALANDIA men som nybörjare ville man ge sig in på de gröna absinterna först. Det är inte svårt att lista ut var den har fått namnet ifrån: den har en guldig färg och har en alkoholhalt på 68%, därav Gold68. Gold68 görs med mycket malört (så de vill skryta med det höga tujoninnehållet) vilket bör ge den en bäskare smak än annan absint. Den tillverkas även utan anis vilket ger oss en absint utan den klassiska "lakritssmaken", jag tror dessutom inte att vi kommer kunna förvänta oss speciellt mycket till louche här eftersom det främst är anisen som står för de eteriska oljorna som bildar en louche.
 
Det är inte alla som är helt överens om vad som ska kunna klassas som en absint (läs mer om det här), men de flesta är överens om att absint ska inehålla både malört, fänkål och anis, och eftersom inte den här innehåller anis räknar jag den inte som en äkta absint, även fast den är naturligt destillerad.
 
Den har samma fina flaska som Strong68 fast i genomskinligt glas, även etiketten har samma motiv fast i ljusare färger. Etiketten bär ALANDIAS märke så den är producerad för dem men jag tror inte att de har ett eget destilleri. Jag kan utläsa att destilleriet ligger i Fougerolles, Frankrike, och grundades redan 1859 men de nämner aldrig var destilleriet heter.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Paul Devoille (åt ALANDIA)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Fake
Land: Frankrike
 

Färg och Louche: Den påminner nästan om ett mjöd i färgen tycker jag, men mycket svagare. I en stor flaska blir färgen tydligare men när den hälls upp i glaset känns det nästan mer som ett vitt vin. Precis som jag trodde så blir det inte mycket louche, faktum är att jag ser inte ett skit, jag får inte ens mycket oilstreaks :(

 

Doft: Oy vey, det var fattigt med doft också. Ur den pyttelilla 5 cl flaskan jag har känner jag någon typ av brunt socker och diverse frukter. Men det är ungefär där det roliga slutar för ur glaset känner jag bara alkohollukten och samma syra som vin har och efter att vattnet har tillsatts känner jag inget alls. X(

 

Smak: Doften från glaset speglas tyvärr väldigt väl i smaken, känner bara alkohol och den där dumma vinsyran som jag inte alls gillar.

 

Sammanfattning: Well, det här blev ju en riktig besvikelse. Vilken förbannad tur att jag bara köpte ett litet smakprov, men det är väl det de små flaskorna är till för (önskar de hade haft en sån på Absinthe Gothica). Det blev till att hälla bort glaset jag hade hällt upp och det som är kvar i flaskan kommer jag ge till min kompis som inte gillade anissmaker. Vill inte han ha den så lär jag nog hälla ut det också. Jag ger den faktiskt bottenbetyg, den är inte lika äcklig som några andra jag smakat men om den är tillräckligt äcklig för att hälla ut det man har i glaset och sedan göra sig av med resten man har i flaskan så känns det verkligen som att den förtjänar bottenbetyg.

 

Absinthe Gold68