Blanche Absint
I det här inlägget kommer jag inte att bitcha om principer gällande vad som bör vara och inte bör vara en egen kategori av absint, det kan jag tänka att ni fick nog av när jag gick igenom rouge och amber absint. Kan dock inte lova att jag inte kommer bitcha om namnet ;)
Som du kanske minns från tidigare så betyder "blanche" vit på franska, men egentligen är den inte vit, eller hur? Den är helt klar, som vatten, men de flesta blanche får en riktigt tjock louche efter några delar vatten och då är de vita som mjölk. Absinten är som den kom ur pannan, alla andra absinter har genomgått en färgningsproces. And let me tell you a secret: färgningen gör absinten mycket bättre, speciellt de gröna. Färgningsväxterna ger smak såväl som färg och i mitt tycke är vit absint mot grön vad varmvattnet är mot thé. Den känns liksom inte färdig.
Eftersom det inte finns något klorofyll som måste bevaras så kan man hålla alkholhalten på en lägre nivå, vilket man ofta gör, vilket gör de vita mer lättdruckna. Efter vad jag har hört så brukar de vita innehålla mindre malört och mer anis och fänkål, det gör att den smakar sötare och får en riktigt trevlig louche. Schweizarna är riktigt stolta över sina blanche och det känns som att majoriteten av absinterna som hittar ut ur Schweiz är just vita absinter. Där dricker man dem med mindre vatten (eftersom de innehåller mindre alkohol) och använder oftast inte socker eftersom de redan har en större sötma än gröna. Det här kommer av tradition, under förbudstiden gjorde man nämligen absint i hemlighet och skulle någon hitta en flaska grön sprit så är det mycket svårare att bortförklara än om det var genomskinlig sprit. Faktum är att man kunde ha absint i flaskor för alkohol som var till för rengöring, på det sättet gick det väldigt bra att dölja. Efter det har traditionen fortsatt och man fortsätter att göra främst blanches. Jag skulle inte passa in alls i Schweiz, jag gillar mina absinter med mycket socker! Dessutom tycker jag att de flesta blanches smakar surt, kan vara p.g.a den druvbaserade alkoholbasen gissar jag?
Ett annat namn på blanches är "bleue", men jag tror att det bara är Schweizarna som kallar dem för det. Detta kommer efter den svagt blå tonen som absinten påstås få efter att vattnet har tillsatts och den har opaliserats. Personligen tycker jag att det krävs en väldigt god portion fantasi för att se den blå nyansen och eftersom resten av världen kallar bleues för blanche så gissar jag att jag inte är ensam i det. När det väl kommer en verkligt blå absint på marknaden kommer vi få svårt att hitta ett passande namn. Vet att det redan finns blå men de är konstgjort färgade och förtjänar troligen inte ens en diskussion i vissa kretsar gissar jag. Men den dagen det dyker upp en naturligt färgad blå absint kan du nog räkna med en till rantande monolog här på bloggen! XD
Vill man dock testa några riktigt bra blanches som även jag kan ge en slängkyss med mycket tunga till då och då så har vi ex. Zufaneks Amave, Svensk Absints Vita Opal och (framför allt) Claude-Alain Bugnons La Clandestine. Gillar man istället traditionella schweiziska bleues får jag väl tipsa om vilken dera från Philippe Martin, de säljs på litersflaskor också.
Och med det avrundar vi dagens notat, hoppas du fick ut något av det. Skål!