2 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Ännu en absint från Aymonier-destilleriet! Hittills har de inte svikit mig så jag hoppas på en riktigt bra till här. La Perchee ska vara extra tung på malört och har beskrivits som en "malörtsbomb". Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, vanligtvis är inte malörtstunga absinter min grej, men malörten har varit tydlig i de två tidigare absinterna från Aymonier och det har ju varit riktigt tasty.
 
 
 
Precis som de tidigare kommer även den här absinten i en "ölflaska" med skruvkork i plåt. Bilden på den här etiketten föreställer en bergstopp, en del av de Schweiziska alperna? Jag råkar veta att destilleriet ligger nära den fransk-schweiziska gränsen, så jag tänker mig Mayra eller Francois gå ut med ett stafli, målarduk och penslar, ställer sig bland fruktträden och målar en bit av den underbara miljön de bor i. Kanske är det en lite romantiserad bild, men det är väl lite skitsamma. Nu tycker jag att det är hög tid att testa den här malörtsbomben!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: I flaskan på bilden här över har den en svag grön färg, men i flaskan jag har ser jag ingen skillnad på den och vattnet som jag tillsätter. Sorry, men jag menar att absinten jag har i mitt glas är en blanche, så vi slänger in den i den kategorin, även om det känns lite fel. Louchen är lite under medeltjock och har mycket oil-streaks i sig. Det krävs inte så mycket vatten heller för att locka fram den och den är full efter 2 generösa delar vatten.

 

Doft: Det här är en väldigt angenäm doft, väldigt fräsh! Vi har tydlig malört, men utan att vara tvålig, mer som malörten luktar när man maler den. Den har lite mynta också, men inte mycket, bara tillräckligt för att sätta en fräsh underton. När jag häller upp den i glaset ändras dock doften väldigt tvärt. Vi har fortfarande malört och mynta, men här finns även svartpeppar och en sur karaktär som får mig att tänka på nyrensad abborre (vilket är konstigt eftersom abborre inte är sur) O.o Jag antar att det har med alkoholen att göra. Vattnet får den att öppna upp sig och plötsligt fylls rummet av malört, men även mynta, svartpeppar, lite anis och fänkål och en lite ynka bit kol.

 

Smak: Mmmmmmmm, mycket malört, men ändå lite gräddig. Alkoholen sticker lite på tungan men den är ändå väääldigt len. Tror jag känner en del kokosnöt också? Smaken är stark vilket gör att det räcker med små sippar och den dröjer sig kvar på tungan långt efter att jag har svalt den.

 

Sammanfattning: The wormwood is strong in this one, både i doft och smak! La Perchee är en fullkomligt lysande absint med många nyanser, Aymonier-destilleriet visar återigen att de vet vad de håller på med och att de har absinter i världsklass! Det här är en absint med lite högre literpris, men ooh vad den är värd det. Den dansar tango på min tunga och smaklökarna stampar takten! Det är en absint du sätter dig ner med när du har gott om tid, tar små sippar och låter den ligga kvar länge i munnen innan du sväljer. Är du som jag kommer du även uppskatta eftersmaken och det kommer bli långt mellan sipparna. En mycket bra absint att varva ner med. Damn it, blir sugen bara av att skriva om den, går och tar mig ett glas till ;) Definitivt en absint jag kommer att köpa fler av! Från början gav jag den bara 4+++++ men efter mitt tredje glas sprudlar occytocinet som en supernova i hjärnan och fempoängaren är ett faktum!

 
 

Absinthe la Perchee

0 Läs mer >>
 
Source: Absinthes.com
 
 
 
En 100% naturlig produkt baserad på ett recept från 1894, utan konstgjorda färgämnen, smakämnen, sötningsmedel eller konserveringsmedel. Man har också valt den lite ovanligare aproachen att destillera samtliga ingredienser var för sig och sedan blanda dem efteråt.
 
Flaskan är helt ok, en enkel genomskinlig flaska med tjock botten och naturlig kork. Enkelt och elegant. Bilden på etiketten gjordes speciellt för ändamålet och visar en samling människor som dricker absint på ett café. Ordet "amer" innebär att man har använt extra mycket malört (i det här fallet 5 gånger så mycket, enligt ALANDIA) och därmed är amers väldigt bäska, bådar inte gott för mig som inte gillar bäska.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Paul Devoille
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En amber men fler nyanser av rouge än verte, rätt orginellt. Vanligtvis är det inte ett jättestarkt drag att hälla upp naturligt färgad absint i genomskinliga flaskor men här har vi uppenbarligen inget klorofyll som kan ta skada så tillverkaren kommer undan med det. När vattnet droppas i byggs det upp en otroligt tjock louche från botten av glaset och lämnar ett allt tunnare lager av genomskinlig absint kvar. Efter ca 1,5 delar vatten är hela glaset fullt av den tjocka, opala dimman!

 

Doft: En verkligt nyanserad doft vi ha här: Ur flaskan känner jag en perfekt fänkål, helt utan alkohol, mycket angenäm! Som så många gånger förr är doften densamma ur glaset men med en tydligare kick av alkoholen som sticker i näsan. Men när vi börjar tillsätta vattnet bubblar en tydlig parfym upp från botten av glaset och letar sig in i näsborrarna, jag inbillar mig den som röken som stiger från en brasa. Jag känner först en typ av besk citrus, typ gröna citroner, en doft som faktiskt inte är helt otrevlig. När jag tillsätter mer vatten inbillar jag mig att röken ändrar färg och jag känner fruktiga toner av päron eller gröna äpplen istället för citronerna. Mumma!

 

Smak: En tydlig smak trotts allt vatten, liksom i doften hittar jag päronen och jag blir tydligt påmind om Gustave (kanske inte så konstigt eftersom både Gustave och Libertine Amer produceras av Paul Devoille). Kan det finnas kalamus i den här kanske? Jag känner även malört och den har en väldigt len textur, utan stickande och rivande alkohol. Eftersmaken är en otrolig lakrits, inte bara den klassiska anisen utan här finns även lakritsrot. De doftfyllda ångorna följer med utandningsluften till näsan och jag får lite känslan av att andas ut lakritsrök.

 

Sammanfattning: Det här var en riktigt bra absintupplevelse, synd att jag inte använde min absintfontän och lyssnade på någon mysig musik! En helt oväntat underbar absint! Den har en väldigt unik färg och vad jag vet är det inte alla som gör sin absint med lakritsrot, poäng till Mr. Paul Devoille för orginellitet (om det nu är ett ord). Vidare bör man lyfta fram den vackra louchen som verkligen är något utöver det vanliga i min mening. Smaken var också top notch: komplex, len, kraftig om än något otraditionell kan jag tycka. En vanlig beskrivning av den här absinten är "curry på flaska" men jag förstår verkligen inte vad man pratar om här. Det där att den skulle smaka så mycket malört och vara så bäsk förstår jag inte heller. Sist och främst är doften: även den var komplex och det var riktigt nice att se hur den förändrades med vattnet! Allt den gjorde blev dessutom helt rätt: det blev perfekta nyanser av fänkål, precis lagom mycket bäska från citronerna och den avslutades fint med de söta och fräscha päronen! Att allt dessutom gav mig känslan av en rök blev lite som att kombinera absinten med en riktigt god vattenpipa! Nu undrar du säkert "Vad har den här killen rökt på eftersom han pratar om dofter som rök som ändrar färg?". Well, nothing, just having a great glass of absinthe, what I guess is the absinthe effect. Det enda jag kanske hade önskat lite mer av var flaskan i sig, men det är inte tillräckligt för att dra ner betyget. Bravo Mr. Devoille, du har precis fått din första 5:a från Fredrik Andmyr!

 

Absinthe Libertine Am...

0 Läs mer >>
 
Source: alandia.de 


 
Den här absinten säljs av ALANDIA men de har egentligen inte jättemycket information om den. Jag vet att den är skapad för ALANDIA av Paul Devoille-destilleriet på ett traditionsenligt sätt utan konstgjorda färgämnen, smakämnen, konserveringsämnen eller sötningsmedel. Den innehåller korianderfrön vilket tydligen smakar helt olika från bladen. Kan faktiskt inte komma ihåg hur koriander smakar men det lär ju inte göra något här då. Flaskan är ju helt ok med en enkel etikett i gammal stil som ändå får den att kännas lite lyxig. Jag köpte visserligen en flaska på 5 cl vilket inte var riktigt lika imponerande men låt gå. Jag blir dock lite konfunderad över att man valt att buteljera den på en flaska i klart glas istället för mörkt eller grönt glas.

Lagrad: Nej
Destilleri: Paul Devoille (åt ALANDIA)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
 

Färg och Louche: This is an amber if ever I saw one! Här snackar vi intensiv, röd bärnsten, nästan som en riktigt gammal verte där klorofyllet har brutits ner eller en whiskey. Jag älskar den här färgen, enligt mig är det whiskins starkaste egenskap så det är kul att jag får något med liknande färg att dricka! ALANDIA beskriver färgen som mörkgrön men jag tror att det är ett påstående som ringer fel i de flestas öron. Bilden här ovan är från deras hemsida och där är den mer röd än grön så jag undrar vem de tror att de kan lura. Jag vet inte vad den är färgad med men det känns inte som att det är växter med mycket klorofyll och då blir den genomskinliga glasflaskan lite mer förstålig. Jag har andra absinter som nu är bärnstensfärgade men på bilder på nätet är de alltid gröna så jag antar att det är bildern på färsk absint (de flesta av mina har ju några år på nacken). Jag ser ingen anledning till att de skulle göra något anorlunda här och här är den som sagt en rödaktig amber redan från början. Det märkliga är att den får en grönare ton när vattnet tillsätts och den tjocka, krämiga louchen börjar ta form. Lochen är på sin topp efter ca 2 delar vatten men håller sig rätt bra även efter ytterligare 3 delar vatten. 

 

Doft: Oj oj, vilken doft, den har liksom lite "OMPH!" i sig. Lite svårt att känna så mycket ur flaskan eftersom öppningen på min 5 cl flaska är så liten, men jag känner fänkål och framför allt honung! Det hade jag verkligen inte förväntat mig, luktade flera gånger på mina fingrar för att försäkra mig om att doften inte kom därfrån men när jag ställde ifrån mig glaset försvann också lukten! Det här är något jag förväntar mig känna hos Mead Base när jag en gång köper den. Doften kom mer till sin rätt efter att den flytande bärnstenen fått lägga sig till rätta i glaset, den blir starkare, honungen är nästan överväldigande och fänkålen hamnar lite i bakgrunden. När vattnet tillsätts är honungen fortfarande tydlig men nu känner jag den bittra, tvåliga lukten av malört också.

 

Smak: En mycket komplex och kraftig smak som står sig stark efter allt vatten jag tillsatt. Det första jag kommer att tänka på är konstigt nog Absinthe Heritage Verte, den liknelsen försvinner fort men återkommer för varje klunk jag tar. Smaken börjar med den tvåliga och lite bittra malörten som snabbt går över i apelsin. Tyvärr är inte apelsinen heller långvarig utan lämnar snart väg åt kåda och granbarr (det är nog det här jag associerar med Heritage) och allra sist i slutet känner jag den efterlängtade honungen! De flesta skulle nog föredra den med mindre socker än jag använder och eftersom den var så god så tar jag genast ett glas till fast med ungefär hälften så mycket socker. Smakerna blir då inte lika starka men apelsinen tar lite mer plats då och försvinner inte lika fort. I love it!

 

Sammanfattning: En fantastisk absint, verkligen en kvalitesprodukt! Jag önskade att jag hade kunnat använda min absintfontän för att förhöja stämningen lite men den är tyvärr trasig för tillfället. Jag har på senare tiden skaffat mig en liten förkärlek för de bärnstensfärgade absinterna så färgen gick hem hos mig. Louchen var över förväntan och den underbara doften får toppbetyg, men höjdpunkten var smaken. En mycket förvirrande absint eftersom smakerna skiftade så snabbt och det krävdes ett helt glas innan jag var nöjd med mina anteckningar. Verkligen inte homogen på något sätt och det är inte något jag kännt på samma sätt hos någon annan absint vilket verkligen får den att stå ut. Allt från färg till smak säger liksom "POW! I´m big, I´m loud and I´m fucking delicious!". 

 

Jag är lite kluven här, vad ska den få för betyg? Den är bättre än Heritage som hamnade på 4,5, men kan den verkligen mäta sig med Grön Opal och Mansinthe? Ja, jag tror faktiskt det. Jag minns vad jag skrev om en orgie av smaker när jag recenserade Grön Opal och det uttrycket är inte fel att använda här heller. Dessutom sitter smaken kvar länge efter att jag svalt absinten, precis som med Grön Opal. Visste jag inte bättre hade jag nästan kunnat tro att det var Svensk absint som gjort den, och när jag kommer på mig själv med att jämföra den så mycket med Grön Opal så är 5:an ett faktum. Det är inte ofta jag får dela ut 5:or men today is a lucky day och nu har jag min fjärde!

 

Absinthe République

1 Läs mer >>
 
 
 
Source: Absinthes.com


 

Ååååh hå hå hå hå hååå! This is a good one, gonna say it right now! Den här vackra skapelsen kommer från det svenska destilleriet "Svensk Absint" som är beläget i Glanshammar strax utanför Örebro. Det grundades 2009 men började inte göra absint för än 2012. Absinten tillverkas bara i små batcher och Grön Opal säljs bara på Systembolag i närheten av destilleriet vilket gör den mycket mer speciell i min mening. De säljer även exklusivt till Absinthes.com så även resten av världen får ta del av deras förstklassiga absint och sätta Sverige på kartan! Det är även en bra bit för mig att åka till Örebro så hädanefter kommer jag beställa Grön Opal från Tyskland. Onödigt långt den lilla flaskan får åka men det spar mycket tid och pengar för mig.

 

Den första flaskan Grön Opal jag ägde fick jag i julklapp av min kära fästmö, hon hade kört till Örebro, 5 timmar tur och retur, för att köpa en flaska till mig. Det var en otroligt bra absint men att hon hade gått igenom det besväret gjorde den bara ännu mer speciell! 

 

Lagrad: 3 månader
Destilleri: Svensk Absint
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: En så stark, fin, naturlig, guldgrön färg. Det är som att titta på en flytande ädelsten i botten av glaset! Den får en EXTREMT tjock louche som är full efter knapt en del vatten! Omedelbart efter första droppen vatten få den oil streeks och det behövs inte många droppar innan louchen börjar formas i botten av glaset! Jag får ett allt tunnare lock av klar absint som ligger kvar ovanpå den otroligt tjocka louchen och det blir tunnare och tunnare ju mer vatten som tillsätts!

 

Doft: Ur flaskan känner jag en lite tvålig doft (den där svenska, vilda malörten) men främst känner jag foften av bröd! När jag var liten gick vi ibland med skolan eller fritids till våran hembyggdsgård där det fanns en bagarstuga, och där bakade vi ett underbart bröd med anis och fänkål. Det är det här brödet jag pratar om och då kanske det inte är så ologiskt att gissa att doften jag känner är av antingen anis och/eller fänkål. När opalen har lagt sig till rätta i glaset blir doften lite mer nyanserad och jag känner även något grönare som jag bara kan beskriva som gräs men det är såklart någon annan ört jag inte känner igen. När vatten tillsätts sprider sig den tydliga doften över hela rummet som en parfym!

 

Smak: Det är så otroligt mycket smak i den här absinten och nästan ingen alkoholsmak alls! När jag verkligen känner efter så känner jag att den smakar mycket tvål (malört) men det är inget jag tänker på när jag dricker absinten. Det var faktiskt min bror som påpekade  det, innan hade jag inte lagt märke till det själv. Det finns ett annat exempel som jag kommer recensera senare (Eichelberger 58 Blanche) som smakar överväldigande tvål och det är svårt att uppmärksamma något annat. Men så var alltså inte den här absinten! Den är väldigt len och smaken sitter kvar LÅNGT efter att man svalt den!

 

Sammanfattning: Jag älskar när doften blir så mycket starkare när vatten tillsätts, då känner man verkligen att absinten blir något mer än den var utan vatten, och inte bara späds ut! Smaken är otrolig och bara Mansinthe är lenare! Jag läste en resention av en kille som beskrev smaken som "I´ts like a swingerparty in my mouth!". Han har inte fel, det är som en härlig orgie av smaker i munnen när man dricker den! Den är nog så nära perfekt man kan få en absint i mitt tycke, och det är så jäkla kul (och otippat) att den kommer från Sverige, ett land som inte har haft någon historia av (riktig) absinttillverkning före 2000-talet! Den står sig otroligt bra internationellt och sist jag kollade på The Wormwood Societys topplista av absinter låg Grön Opal i topp, följt av Vit Opal! Svensk Absint gör inte mycket absint men god damn it de gör det bra! Även denna (liksom Mansinthen) har jag stuvat undan en flaska för lagring som ska öppnas vid något mycket speciellt tillfälle. Jag kan rekommendera den till alla som vill ha en god absint och jag ska alltid se till att ha en flaska hemma! En rungande 5:a!

 

Grön Opal

0 Läs mer >>
Source: alandia.de
 
 
 

En absint som inte är en hyllning till, utan skapad av, Marilyn Manson! Manson och Matter Spirits påbörjade sammarbetet 2005 men Mr. Manson är kräsen när det kommer till absint så den blev inte färdig för än 2 år senare, först då var den som han ville ha den och internationella finsmakere håller med. Den släpptes i samband med en utställning av hans tavlor i Köln. På etiketten ser vi ett av Mansons egna verk: "When I Grow Old" som troligen är en av hans målingar som jag tycker bäst om! Det sägs att den är målad med vattenfärg och absint!

 

Innehåller väldigt lite anis vilket vanligtvis inte brukar vara så poppulärt hos mig. Den produceras i Schweiz av Matter Spirits och har en alkoholhalt på 66,6%. Eftersom Mr. Manson är en känd satanist kan jag tänka mig att alkoholhalten inte blev till slumpmässigt.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 66,6%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En naturligt färgad verte. Färgen blek men har en väldigt fin nyans, louchen är tunn men jag får många mysika oil streeks. Louchen är full efter ca 1,5 delar vatten.

 

Doft: Ur flaskan känner jag märkligt nog lakritsfudge (inte anis-lakrits) och lite pepparkaka. När den har lagt sig till rätta i glaset känner jag istället en söt och kryddig lukt, fänkål, pepparstyrka och mycket örter. Örterna och fänkålen håller sig kvar efter att vattnet tillsatts och då kommer även något som påminner om jord och mossa.

 

Smak: Ska jag vara ärlig har jag ingen aning om vad den smakar men den får mig att tänka på multnande löv, mossa, nästan mögel och lite spritpenna. Det smakar inte alla de här grejerna men det får mig att tänka på dem vilket för mig är väldigt behagligt och angenämnt. Det är som att man har tagit känslan från etiketten och stoppat den i flaskan. En väldigt len mouthfeel, len men inte fet.

 

Sammanfattning: Den första absinten jag någonsin köpte, och i början tyckte jag den smakade väldigt illa (då ville jag att allt skulle smaka anis). Jag kunde verkligen känna hur jag (om jag skulle fortsätta dricka Mansinthe) skulle förvanlas till figuren på etiketten! Men med tiden har jag börjat gilla den mer och mer och nu är den (tillsammans med Görn Opal och Strong 68) en av mina absoluta favoriter. Men tack vare den speciella smaken så är det inte en absint jag vill dricka ofta, den ska avnjutas vid speciella tillfällen under en viss sinnesstämning och är då exeptionell! Jag har en flaska från 2015 som jag tänkt spara och öppna lagom till pensionen i hopp om att den ska ha "mognat" ordentligt och vara ännu mer exeptionell än den jag dricker idag. Helt klart en 5:a!

 

Absinthe Mansinthe

0 Läs mer >>
 
 Source: alandia.de
 
 
 

For my first review I’ve chosen one of my all-time favorites: absinthe Brevans A. Crowley! All the absinthes in the Brevans-series are dedicated to a famous occult artist and this honors Aleister Crowley, the wickedest man in the world and the antichrist himself! Except for painting and drinking absinthe, Aleister Crowley wrote a lot, his most famous work (at least to the absinthe world) being ”Absinthe - The Green Goddess”. Aleister thought very highly of himself as a poet, comparing himself to Shakespeare. The picture on the label is painted by the Beast himself and portrays a woman by the name Gertrud Howe, a woman he had a relationship with.

 

 

 

This absinthe is sadly (and wonderfully) enough a limited edition from 2011, and they are made by probably my favorite distillery: Matter-Luginbühl. Only 418 bottles was sold and let me tell you, they are NOT easy to come by anymore! It is truly an absinthe for the gourmet, it rested in oak-barrels for 3,5 years and since Aleister Crowley liked his absinthe with cognac a good portion of aged cognac was added to the product before aging. I think it is the cognac that gives it the little extra OMPF! that I really enjoy with this absinthe. ALANDIA recommends drinking this like one would drink a cognac or a whisky, in a balloon glass and without water. Unfortunately 68% is a little too strong for me so I will cut it with 5 parts ice-cold water. I tried it neat once but it just got really hot in my mouth and I couldn’t feel much as far as taste was concerned. I´ll keep to the water, thank you. The recipe is from the very famous book ”La Fabrication des Liqueurs” from 1897, written by Jacques de Brevans (hence the name). 

 

 

 

During 2017 I had the privilege to buy no less than two bottles from Hermann Plöckl, owner of Absinthe Depot Berlin. He had bought the last bottles of this absinthe, probably recognizing how good it was, and he sold me 2 bottles from his private collection! If you’re reading this Hermann, a massive thank you to you! Later, during 2018, I found 12 more bottles at a company in Australia that sells wine (maybe that’s why nobody had thought of looking for absinthe on their site). I had just gotten a quite sizable tax refund so I got them too (this review was originally published in March 2017 but I added this latest information later on).

 

 

 

Aged: 3,5 år

Distillery: Matter-Luginbühl

ABV: 68%

Category: Verte

Real/Fake: Real

Origin: Switzerland

 

 

 

Color and Louche: I’m a bit surprised to see the still intense green color, I would have thought that it should have more of an amber color after all this time in the barrel. It only has the smallest tint of yellow. The louche is very strong and it doesn’t take more than 2 parts water before it is at its fullest.

 

 

 

Aroma: AH MAH GAAAAAWD! This smell is truly amazing! From the bottle I can smell fudge, brown sugar and a piece from from the Aladdin chocolate-box, rum raisin I think. The smell is very sweet, we probably have the cognac to thank for that. The smell has changed much since I opened the bottle, and only for the better! I pour some into my glass and now I can really feel the alcohol stinging my nose. There are some herbs too but they are kept in the background by the alcohol. I add some water and then the herbs take their rightful place at the front! There is anise, absolutely, but with a little more water comes the wormwood and takes center stage. The notes from the cognac starts to fade into the background and now it smells more like a regular absinthe. The aroma is not as strong as before the water though.

 

 

 

Taste: The cognac is strong with this one, but the usual suspects are there too. Anise, wormwood and fennel in a good blend. I’ve added quite a lot of water, but the taste is still very apparent, still I think that this should be even better with just 4 parts water. With 5 parts water, what I have in my glass is only about 11% abv, but it still stings a little on the sides of my tongue which sugest that the drink is stronger than it actually is.

 

 

 

Final thoughts: To smell this emerald beauty before the water is added is truly a delight and almost its best attribute! It puts my brain in a bubbling bath of oxytocin and endorphin and I could smell this all night! If I’m being honest there are days when I just pick up the bottle and smell it, it’s fucking fantastic! It’s the only absinthe I’ve sniffed for about 40 minutes before I even added water to it, a pitty it flattens out with water. The combination of absinthe and a tad of cognac really worked for me, and I appreciate that it is made in honur of a controversial artist and that one of his paintings is used for the label. At first I gave it a rating of just 4,5, but this is a degree of enjoyment of about 40 000 when I drink it. Furthermore, I’ve paid almost $200 per bottle (times 12) and would probably do it again, so I think that merits a 5,0. Bravo!

Absinthe Brevans A. C...