Absinthe La Clandestine

 
Source: absinthes.com
 
 
 
La Clandestine, "Den Hemliga" eller "Den Gömda" om Google Translate är att lita på. Den sägs vara baserad på ett recept från 1935, en tid då absint var olagligt att framställa i Schweiz, men man framställde det ändå och därav det passande namnet. Det finns en fatlagrad version av den här också: La Clandestine 1935 - Barrel-aged, som jag hemskt gärna skulle prova. Tråkigt nog är det inte den jag har i glaset ikväll. Den andra flaskan jag sett i blått glas, en trevlig omväxling. Den har samma etikett som alla Artemisia-Bugnons absinter, men den här följer flaskans exempel med den blå färgen. Det är ytterligare en schweizisk bleue men jag har hört att den här ska stå ut lite från de övriga så vi ger den såklart en chans. Och jag lär mig uppenbarligen inte att sluta köpa schweiziska bleues. Lets get on with it then.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Artemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 53%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En vattenklar blanche/bleue, inte så intressant att titta på innan vattnet tillsätts och den otroligt tjocka louchen kommer fram. Det här (louchen) brukar vara de vita/blå absinternas största styrka, smaken brukar det vara värre med, men låt oss lukta innan vi smakar.

 

Doft: Inte helt olik en klassisk bleue men den gräddiga doften är mer söt än sur och här har vi kola också, väldigt lik de runda, vita kolabollarna som går att köpa på lösvikt (snökulor tror jag de kallas). Stoppar jag dock näsan närmare flaskan så börjar alkoholen sticka och vi är tillbaka till en vanlig bleue igen. När den lagt sig i glaset så skulle jag inte kunna skilja den från någon av mina andra schweiziska blå men när vattnet gjort sitt jobb så känner jag malört och... mint?  

 

Smak: Först känner jag absolut ingenting och jag hinner tänka att den har blivit totalt övervattnad, men sen kommer en tydlig, söt mint som gör sig jättebra tillsammans med sockret! Minten är inte lik Amave, den var mer tandkräm, den här är mer som Extra - Sweet Mint (tuggummit). Lite av snökulorna finns kvar och texturen är väldigt len och gräddig! Nu tycker jag inte alls att den är övervattnad längre!

 

Sammanfattning: Liksom Amave blev det här en total överaskning! Jag kan verkligen rekommendera den här, men håll även Amave i tankarna (de delar vissa likheter men Amave får du till ungefär halva priset av La Clandestine). Men för att återgå till dagens absint så är den en mycket angenäm dryck, mild och lättdrucken men ändå inte övervattnad. Kan verkligen tänka mig att dricka den här på verandan en varm sommardag. Min syniska inställning till blanches mattas lite och min tro på mirakel blir lite starkare ;P Den är förlåten sina landsmäns synder och får ta plats på prispallen brevid Amave, Vit Opal och Suisse la Bleue, betyget blir en 4:a.

 
 
 

Kommentarer:

1 Maxim:

skriven

Min första riktiga absint! Jag minns, som om det var igår, att de dofterna jag kände när jag hade öppnat flaskan var fänkål, anis, någon söt nyans och en aning alkohol. Väldigt len och varm doft.
Trots att Clandestine är min favorit bland blanches, har jag ganska lite att säga om smaken. Den är helt enkelt jättegod. Jag upplever den som väldigt len, söt och uppfriskande. De framträdande smakerna (här måste jag påpeka att jag alltid brukar ta två sockerbitar) är fänkål, anis och något mer som gör att Clandestine känns så uppfriskande. Den beska malörten känns också, men bara någonstans i backgrunden. Mer än så kan jag inte säga och ändå tycker jag att den är så underbart god! Trots bara 55% blir Clandestine inte övrevattnad (jag blandar alltid 4 cl absint + 16 cl vatten). Smaken (och eftersmaken för den delen) är komplex och nyanserad. En annan detalj, som jag gillar av någon anledning, är att denna absint brukar lämna en tunn vit hinna på glasets insida, då den är uppdrucken. Kan inte minnas något liknande med andra Blanches som jag har provat.

Svar: Mmm, det är min favoritblanche också, och jag vet att det är många andra som tycker den är riktigt bra också. Jag känner ju som sagt mycket mynta och väldigt lite av de andra örterna, men det är ju lite skit samma så länge man har något gott i glaset! Jag har också tänkt på den där vita hinnan du beskriver, men jag har sett det hos andra absinter också. Antar att det är de eteriska oljorna som blir kvar.
Feddooh

2 Maxim:

skriven

Ja, det kan nästan inte vara något annat än eteriska oljorna. Jag får hel enkelt pröva mig fram, får se om jag upptäcker den här egenheten hos fler absinter 
Herr Bugnon har lyckats mycket väl med La Clandestine. Jag önskar dock att jag kunde säga detsamma om Angélique. Ska skriva en liten recension om den i framtiden.

3 Seth P:

skriven

En riktigt bra och god blanche den här (La Clandestine). Men jag köpte nog en flaska mest för destillatörens mycket goda och omfattande renommé. Och så var jag ju såklart tvungen att prova denna absinte som får så bra omdöemen överallt. Men.. Missförstå mig inte nu, för den är riktigt god, men jag köper nog hellre svenska Vit Opal flera gånger om istället för La Clandestine. Om jag ska vara helt ärlig.

Kommentera här: