- Un Emile 68
- Un Emile Blanche 68
- Vieux Pontarlier
- Vieux Pontarlier FDC (barrel-aged)
- Authentique
- Berthe de Joux
- Bourgeois
- La Paille
- La Maison Fontaine Verte (åt Sven Olsen)
- La Maison Fontaine Blance (åt Sven Olsen)
- La Maison Fontaine Chocolat (åt Sven Olsen)
- Roquette 1797
- Roquette 1797 - Barrel-aged
- Sauvage 1804 - 1st Edition (limited)
- Sauvage 1804 - 2nd Edition (limited)
- Sauvage 1804 - 3rd Edition (limited)
- Rubis (åt Vert d'Absinthe)
- Minette (åt Vert d'Absinthe)
- Perroquet (åt Vert d'Absinthe)
- Belle Amie Verte (åt Vert d'Absinthe)
- Belle Amie Blanche (åt Vert d'Absinthe)
- Harlequin Absinthe (åt Georg Strömfelt)
- Un Emile Sapin
Destilleri: Valkyria Distillery
Alkoholhalt: 66,6%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige
Färg och Louche: Blev tyvärr väldigt besviken över färgen, den var inte alls sådär vackert blodröd som jag sett på bilderna (och som den har beskrivits att ha) utan mer en blandning av laxrosa och amber. Louchen är ändå medeltjock, så bra som någon annan av valkyrias absinter bjuder på, och den är full efter 2 delar vatten.
Doft: Hå hå, det kittlar i näsan när jag luktar på den här! Har du testa nässpray med mentol någon gång? Lite den kännslan blev det XD Det kan vara en jävla fart i den här. Såklart känner jag chili och alkoholen lyser med sin totala frånvaro vilket förvånar mig lite, på ett positivt sätt. Lukten är väldigt lik sig när jag häller upp den men den har blivit lite sötare nu tycker jag. När vattnet tillsatts hänger såklart chilin kvar men jag känner även anisen och det är en ganska bra kombination faktiskt. Nu har det helt oväntat dykt upp en väldigt mysigt söt doft av körsbär också, hatten av för den här doftupplevelsen!
Smak: Åh den här va stark, väldigt stark, så jag är orättvis den här gången och har i en extra del vatten (totalt en del absint och 6 delar vatten nu). Den är fortfarande väldigt stark men inte överväldigande och trots det extra vattnet är smaken fortfarande mycket tydlig. Jag hade annars kunnat tänka mig att det bara skulle vara något som smakar lite mer än vatten och får truten att stå i lågor men så var inte fallet. Smaken leds av chilin men lämnar sedan väg åt den välbekanta smaken av Valkyria-absint, det är kul att den inte bara smakade chili. Ingen alkoholsmak alls och jag tror att alkoholhettan göms bakom chilin. En mycket len och angenäm textur och sist av allt kommer hettan. Personligen tycker jag att den var väldigt god med mycket socker vilket dessutom gör att jag vill smutta på den istället för att ta större klunkar och det tror jag att min tunga tackar mig för.
Sammanfattning: Jag hade nog intalat mig att den här absinten skulle vara rätt mycket av ett chili-koncentrat men så var inte fallet. Den har beskrivits vara en absint för chiliälskare, jag gillar över lag varken chilismaken eller stark mat, men ändå gick den hem hos mig (lär dock bara dricka väldigt små mängder åt gången). Doften var riktigt bra och än en gång visar Valkyria att de har produkter av toppkvalite som inte bara späds ut av vatten! Som sagt var inte färgen vad jag hade förväntat mig så jag skrev till Henrik Larsson och frågade. Han berättar att den blodröda färgen bara håller i ca 2 månader och sen blir den mer och mer bärnstensfärgad. Den innehåller visserligen inget klorofyll men vilket ämne det än är som färgar absinten verkar reagera på samma sätt. Jag är villig att ge den 3 i betyg men slår på en extra halva tack vara att den är ruggigt orginell. Slutresultatet blir 3,5.
Wolf Chili Red Absint...
Land: Schweiz
Färg och Louche: Det står att det ska vara en ljus verte men jag utgår ifrån det jag ser och jag ser inte ett uns av färg, den hamnar i blanche-kategorin. Jag har verkligen lyckats dra på mig många schweiziska blanches på sista tiden. Den här absinten är dyrare än många andra så jag hoppas verkligen att jag inte har slängt ut alla de pengarna på ytterligare en typisk schweizisk blanche som luktar surt, smakar inget och slutar på en 1:a i betyg. Louchen är inte tokig men inget att hurra över, medeltjock som är full efter ca 2 delar vatten, men innan dess bjuder den på otroligt tjocka och tunga oilstreaks (som gelé i botten av glaset).
Doft: Det första jag känner ur flaskan är kakaon och mina förhoppningar stiger mot höjderna. Jag tycker även att den luktar lite nötigt och även jäst, som en bulldeg ungefär. Choklad är gott, bulldeg är gott och inte en skymt av det där sura som schweizarna verkar älska så mycket. Kanske man vågar hoppas lite på den här ändå? Karaktären håller sig även i glaset fast bulldegen kommer fram ännu mer. Vattnet tar tillbaka lite av bulldegen och lyfter fram mer kakao igen men även de klasiska absintörterna.
Smak: Det är knappt att jag vågar smaka, doften har fått mig att våga hoppas men det skulle inte vara första gången som smak och doft skiljer sig som olja och vatten. Når jag äntligen tar modet till mig och tar en nätt liten sipp spricker ansiktet upp i ett leende. Här har vi kakaon som jag så gärna ville ha och med en rund och len textur! Jag reflekterar dock över att det smakar kakao och inte choklad och där är det en viktig skillnad. Kakao är en råvara och chokladen en produkt och bara kakao är inte så gott. Det är dominerande kakao men tillsammans med de örtiga smakerna som jag upplever håller sig mer i bakgrunden tycker jag resultatet blir riktigt hyffsat och absolut över förväntan!
Sammanfattning: Verkligen en speciell absint som sticker ut, Matter Spirits does not let me down! Det är dock nästan att smaken kan bli lite... mycket, eller ska jag säga mastig? Det är inget jag kommer svepa mängder av men jag trivs bäst när jag kan sitta och smutta så det passar egentligen mig. Speciell? Javisst! Överhypad med alla biologer, fysiker och kockar? Kanske lite. Prisvärd? Jag tror det. Det var väldigt kul att testa något så annorlunda men jag lär inte köpa fler flaskor av den här någon gång snart och det blir ingen att stuva undan för att fira pensionen med. Men allt som allt en mycket trevlig absint, absolut över medelmåttig! Vi bjussar den på 3,5 av 5 i betyg!
Absinthe Fusion
Absintglas
Absintskedar
Absintfontäner
Destilleri: Fischer Spirits
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Fake
Land: Österrike
Färg och Louche: En mer fake:ad färg får man nog leta både hårt och länge efter (det skulle vara Rodnick´s då), känns väldigt mycket YES diskmedel över den här. Louchen är verkligen minimal, vet inte ens när den är på sin topp. Så besviken.
Doft: Det enda jag tänker här är Hamlet Hardcore fast inte lika mycket kanel. Jag vet inte om jag känner någon typ av mint eller om det är molipekt, nästan som molipekt som man försökt täcka upp med något annat. Är det alkoholen jag känner kanske? När den fått lägga sig till rätta i glaset har ingen större förbättring skett och den luktar bara mer alkohol. När jag droppar i lite vatten blir doften inte alls anorlunda, bara svagare.
Smak: Den smakar bara molipekt, punkt. Den ska ha smak av kanel men jag känner den inte.
Sammanfattning: Ännu ett tillfälle som jag är glad att jag köpte endast en liten flaska. Flaskorna är 4 cl så jag köpte 2 för att kunna fylla en sample bottle och spara i min samling vilket ger oss bara 3 cl kvar att dricka, minus det jag drack nyss. Eller ja, jag drack inte upp glaset jag förberedde (som gjordes på en tesked absint), ändå är det för mycket kvar i flaskan om du frågar mig. Jag tänkte vara snäll och ge den en 1:a av någon anledning (kommer inte ihåg varför) men som jag sa i min recention av Gold68: om den är tillräckligt äcklig för att hälla ut det man har i glaset och sedan göra sig av med resten man har i flaskan så känns det verkligen som att den förtjänar bottenbetyg. En riktig crapsint och en sorglig ursäkt för en absint i mitt tycke.
Grüne Fee Absinth
Destilleri: Paul Devoille (åt ALANDIA)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Fake
Land: Frankrike
Färg och Louche: Den påminner nästan om ett mjöd i färgen tycker jag, men mycket svagare. I en stor flaska blir färgen tydligare men när den hälls upp i glaset känns det nästan mer som ett vitt vin. Precis som jag trodde så blir det inte mycket louche, faktum är att jag ser inte ett skit, jag får inte ens mycket oilstreaks :(
Doft: Oy vey, det var fattigt med doft också. Ur den pyttelilla 5 cl flaskan jag har känner jag någon typ av brunt socker och diverse frukter. Men det är ungefär där det roliga slutar för ur glaset känner jag bara alkohollukten och samma syra som vin har och efter att vattnet har tillsatts känner jag inget alls. X(
Smak: Doften från glaset speglas tyvärr väldigt väl i smaken, känner bara alkohol och den där dumma vinsyran som jag inte alls gillar.
Sammanfattning: Well, det här blev ju en riktig besvikelse. Vilken förbannad tur att jag bara köpte ett litet smakprov, men det är väl det de små flaskorna är till för (önskar de hade haft en sån på Absinthe Gothica). Det blev till att hälla bort glaset jag hade hällt upp och det som är kvar i flaskan kommer jag ge till min kompis som inte gillade anissmaker. Vill inte han ha den så lär jag nog hälla ut det också. Jag ger den faktiskt bottenbetyg, den är inte lika äcklig som några andra jag smakat men om den är tillräckligt äcklig för att hälla ut det man har i glaset och sedan göra sig av med resten man har i flaskan så känns det verkligen som att den förtjänar bottenbetyg.
Absinthe Gold68
Destilleri: Paul Devoille (åt ALANDIA)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
Färg och Louche: This is an amber if ever I saw one! Här snackar vi intensiv, röd bärnsten, nästan som en riktigt gammal verte där klorofyllet har brutits ner eller en whiskey. Jag älskar den här färgen, enligt mig är det whiskins starkaste egenskap så det är kul att jag får något med liknande färg att dricka! ALANDIA beskriver färgen som mörkgrön men jag tror att det är ett påstående som ringer fel i de flestas öron. Bilden här ovan är från deras hemsida och där är den mer röd än grön så jag undrar vem de tror att de kan lura. Jag vet inte vad den är färgad med men det känns inte som att det är växter med mycket klorofyll och då blir den genomskinliga glasflaskan lite mer förstålig. Jag har andra absinter som nu är bärnstensfärgade men på bilder på nätet är de alltid gröna så jag antar att det är bildern på färsk absint (de flesta av mina har ju några år på nacken). Jag ser ingen anledning till att de skulle göra något anorlunda här och här är den som sagt en rödaktig amber redan från början. Det märkliga är att den får en grönare ton när vattnet tillsätts och den tjocka, krämiga louchen börjar ta form. Lochen är på sin topp efter ca 2 delar vatten men håller sig rätt bra även efter ytterligare 3 delar vatten.
Doft: Oj oj, vilken doft, den har liksom lite "OMPH!" i sig. Lite svårt att känna så mycket ur flaskan eftersom öppningen på min 5 cl flaska är så liten, men jag känner fänkål och framför allt honung! Det hade jag verkligen inte förväntat mig, luktade flera gånger på mina fingrar för att försäkra mig om att doften inte kom därfrån men när jag ställde ifrån mig glaset försvann också lukten! Det här är något jag förväntar mig känna hos Mead Base när jag en gång köper den. Doften kom mer till sin rätt efter att den flytande bärnstenen fått lägga sig till rätta i glaset, den blir starkare, honungen är nästan överväldigande och fänkålen hamnar lite i bakgrunden. När vattnet tillsätts är honungen fortfarande tydlig men nu känner jag den bittra, tvåliga lukten av malört också.
Smak: En mycket komplex och kraftig smak som står sig stark efter allt vatten jag tillsatt. Det första jag kommer att tänka på är konstigt nog Absinthe Heritage Verte, den liknelsen försvinner fort men återkommer för varje klunk jag tar. Smaken börjar med den tvåliga och lite bittra malörten som snabbt går över i apelsin. Tyvärr är inte apelsinen heller långvarig utan lämnar snart väg åt kåda och granbarr (det är nog det här jag associerar med Heritage) och allra sist i slutet känner jag den efterlängtade honungen! De flesta skulle nog föredra den med mindre socker än jag använder och eftersom den var så god så tar jag genast ett glas till fast med ungefär hälften så mycket socker. Smakerna blir då inte lika starka men apelsinen tar lite mer plats då och försvinner inte lika fort. I love it!
Sammanfattning: En fantastisk absint, verkligen en kvalitesprodukt! Jag önskade att jag hade kunnat använda min absintfontän för att förhöja stämningen lite men den är tyvärr trasig för tillfället. Jag har på senare tiden skaffat mig en liten förkärlek för de bärnstensfärgade absinterna så färgen gick hem hos mig. Louchen var över förväntan och den underbara doften får toppbetyg, men höjdpunkten var smaken. En mycket förvirrande absint eftersom smakerna skiftade så snabbt och det krävdes ett helt glas innan jag var nöjd med mina anteckningar. Verkligen inte homogen på något sätt och det är inte något jag kännt på samma sätt hos någon annan absint vilket verkligen får den att stå ut. Allt från färg till smak säger liksom "POW! I´m big, I´m loud and I´m fucking delicious!".
Jag är lite kluven här, vad ska den få för betyg? Den är bättre än Heritage som hamnade på 4,5, men kan den verkligen mäta sig med Grön Opal och Mansinthe? Ja, jag tror faktiskt det. Jag minns vad jag skrev om en orgie av smaker när jag recenserade Grön Opal och det uttrycket är inte fel att använda här heller. Dessutom sitter smaken kvar länge efter att jag svalt absinten, precis som med Grön Opal. Visste jag inte bättre hade jag nästan kunnat tro att det var Svensk absint som gjort den, och när jag kommer på mig själv med att jämföra den så mycket med Grön Opal så är 5:an ett faktum. Det är inte ofta jag får dela ut 5:or men today is a lucky day och nu har jag min fjärde!
Absinthe République
Quarantaine är ekologisk och har inga konstgjorda tillsatser. Inga maskiner används utan allt arbete sköts för hand. Den började säljas 1:a April 2017 och är alltså i skrivande stund den yngsta absinten från Sverige. Det är synd att klanka ner på den innan man ens fått upp korken men flaskan är det simplaste jag sett och etiketten är gräsligt ful, får känslan av att han gjorde den i Microsoft Word kvällen innan den skulle tryckas. Den har inte ens en riktig kork utan en skruvkork. Som jag förstod det så valde han den simpla (och billiga) förpackningen för att kunna hålla priset nere, ett stort misstag om du frågar mig. Om det inte var för att den var svensk och han ändå var medgrundare av (nuvarande) Valkyria så hade jag aldrig fått för mig att köpa den här. På absinthes.com går den för ynka €24, vilket är en dryg hundralapp billigare än på systemet. Detta sätter den i samma prisklass som de billigaste absinterna jag sett, vilket inte brukar vara fallet hos riktigt goda och bra absinter av hög kvalité. Jag hade höga förväntningar från början men nu är de verkligen i botten. Man ska inte dömma hunden efter håren men det sägs ju också att man äter med ögonen först så vi får se om han kan rädda sig efter det här.
Färg och Louche: Som sagt är färgen naturlig men den är väldigt tunn och jag har svårt att se vilken nyans av grön den har. Louchen är svag och toppar efter en del vatten.
Doft: Här har vi en mycket stark och tydlig doft som mest luktar något bäskt. Jag försöker inbilla mig att jag känner fänkål och lite malört men jag tror mer att det är önsketänkande. Ingen skillnad egentligen mellan glaset och flaskan men när vattnet tillsätts blir den mycket svagare (behåller dock karaktären).
Smak: En smak av något som är bäskare än bäskast. Smaken är väldigt bekant men jag kan irriterande nog inte sätta fingret på vad det är! Det är som när man tillfälligt tappar namnet på en lärare i skolan eller inte kommer ihåg koden till bankomatkortet. En väldigt simpel och okomplicerad smak vilket förståss har sin charm, men jag hade sett fram emot något mer complext.
Sammanfattning: Tyvärr kunde den här hunden inte riktigt rädda sig själv och vi får npg skicka den till ett hundspa. Betyget slutar på 2,5, precis som Valkyria, men jag känner att Valkyrian var lite mer av en kvalitetsprodukt. Här är det mycket den tråkiga och oglamorösa förpackningen som står ut medan i Valkyrians fall gillade jag helt enkelt inte smaken så mycket. Jag har tyvärr svårt att se att den här kommer kunna stå sig väl internationellt.
Absinthe Quarantaine
Färg och Louche: Ännu en blanche, den enda blanchen från Abtshof faktiskt. När vatten tillsätts får vi en mycket tunn louche precis där vattnet slår ner men den försvinner lika snabbt som den kom, faktum är att den inte ens hinner nå botten av glaset. Istället lämnar den väldiga mängder oil streaks efter sig. Jag tänkte att det kanske skulle ge med sig och ge oss en louche så småning om men efter 5 delar vatten gav jag upp hoppet.
Doft: Ur flaskan, ur glaset eller med vatten, spelar ingen roll: det enda man känner är lakrits. Jag gillar lakrits men det fanns verkligen inga nyanser här och när vattnet tillsattes blev doften bara svagare. Hittills är jag ungefär så besviken som man kan bli.
Smak: Såklart dominerar lakritsen men jag inbillar mig en liten hint av vaniljkola också och socker i slutet. Den har ivf en len textur och tillsammans med den svaga smaken blir absinten extremt lättdrucken. Effter att jag druckit upp känner jag en svag bäska som hänger kvar ett bra tag längst bak på tungan.
Sammanfattning: De säger att man inte ska dömma hunden efter håren, och så kanske det var även i det här fallet, fast innehållet var sämre än förpackningen. Absolut bottenbetyg på färg, louche och doft. Smaken fick tyvärr inte mycket högre betyg och förpackningen lika så. Jag förstår att de försöker styra bort fokuset från själva innehållet och hoppas på att någon liten placeboapa ska tro att hen hallucinerar från allt tujon som supposedly ska finnas i flaskan. Den smakade inte illa men det var långt ifrån något att hurra över. Den får 1,5 i betyg och ska vara glad för det.
Absinthe Thujon 33
Färg och Louche: En väldigt svag, men naturligt grön färg. Jag ser även lite gulbruna nyanser och jag får för mig att den kan ha varit fatlagrad. Kollar upp det lite snabbt men så är inte fallet (det finns dock en version som lagrats på ekfat för den som är intresserad). Louchen är också den väldigt tunn och full efter ca 2 delar vatten.
Doft: Mmm, här var det både lakrits (anis), citrus (citronmeliss?) och lite spritpenna. Luktar niiiice! Jag häller upp absinten i min cognacskupa som jag valt för dagen och förbereder mig på att allt det goda i doften ska ha försvunnit, eller täckas helt av en stickande alkohol. Så är inte fallet utan doften är faktiskt ganska mycket detsamma även här. Det blev dock intressantare när jag droppade i lite vatten: jag känner samma dofter som för och dessutom en nytillkommen ton av mint (pepparmynta?) och den tvåliga doften av malört. Jag ler lite för mig själv, doften höjde mina förväntningar från det fattiga intrycket jag fick från färg och louche så vi tar väl och smakar lite.
Smak: Jag känner tvål och citrus, vad jag gissar är malört och citronmeliss, det påminner lite om ett nystädat badrum vilket i sig är trevligt men det är nog inte det jag vill tänka på när jag dricker min absint. Jag känner lite beska också, trots sockret, och den har en väldigt len textur. Helt ok måste jag säga.
Sammanfattning: Den började ju rätt svagt med louchen och färgen men de olika dofterna var en trevlig överaskning, det är alltid kul när man kan känna mer än en sak ;P Smaken var rätt god men gav mig kanske lite fel asossioationer. Allt som allt, en helt ok absint men jag tror inte att jag kommer köpa någon mer flaska på ett tag. Jag ger den en 3:a.
Absinthe Vivide - 2nd...
- Absinthe des Chats
- Absinthe Feline
La Maison des Chats
- Absinthe Abtshof 66
- Absinthe Abtshof 66 Golden Edition
- Absinthe Abtshof 66 Tonkasinth
- Absinthe Abtshof 80
- Absinthe Abtshof 85 Black Edition
- Absinthe Thujone 33
Abtshof
La Valote-destillerie...
Destilleri: La Valote - Willy Bovet
Alkoholhalt: 54%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
Färg och Louche: En blanche med en svag louche som tar lång tid på sig att formas och når sin topp efter ca 1 del vatten.
Doft: Ur flaskan känner jag alkohol, svart soppåse och vad jag tror är fänkål. Fänkålen försvinner dock efter att absinten hällts upp och när vattnet tillsats känner jag bar alkoholen och något lite kyligt, som mentol eller nått.
Smak: Jag har nog övervattnat den här så in åt helvete för det enda jag känner är sockret.
Sammanfattning: Ännu ett hårt slag för schweiziska blanches på min lilla blogg. Ingen smak, försvinnande liten lukt och en tunn louche. För fan Schweiz, ni ska ju vara kungar på absint ju! Det blir ännu en 1:a är jag rädd.