Absinthe - The Green Fairy

 

Äntligen är det dags att resensera min första absint från "Les Parisiennes"-serien! För er som inte minns den här serien drar jag en liten snabbrepris: Det är en serie högkvalitesabsinter som produceras av Emile Pernot och Paul Devoille för en liten absintbutik i Paris: Vert d'Absinthe. Alla är producerade enligt gammalt recept och på gamalt vis, dessutom förpackas de i stora, tjocka flaskor av mörkt glas och är förseglade med vax. Kanke kan se det som ett jämförbart alternativ till Jade-absinterna? Just den här (Rubis) var jag extra sugen på eftersom jag hittills bara har en rouge (Wolf Chili) och den hade tyvärr inte någon superimponerande färg när jag fick den.

 

Den här absinten är färgad med hibiscusblommor istället för traditionella gröna örter och är således en naturligt färgad rouge! Dock bryts även de röda färgämnerna ner med tiden, precis som klorofyll, så jag var snabb på att ta ett kort till den här resensionen för att få en så fin färg som möjligt. Man skulle kunna tro att röda absinter är något modernt men så är faktiskt inte fallet, det fanns naturligt röda absinter redan under "La Belle Époque"! Rubis är baserad på Absinthe Rosinette (en reklamposter för den ser du här ovan), en av de rouges som dracks innan förbudet infördes. Orginalet är dessutom en oxygènée men det är inte Rubis. Visst hade det gjort den ännu lite mer speciell men en av killarna på Vert d'Absinthe menar att det är ett steg som egentligen inte tillför så mycket till produkten. Den ursprungliga anledningen till att man började syresätta absint var för marknadsföringen, man menade att den skulle vara nyttigare än annan absint eftersom den syresatte blodet. Tydligen gjordes aldrig speciellt många av de "maskinerna" som syresatte absint och eftersom att syresatt absint skulle vara nyttigt är en myt så har man väl inte brytt sig om att göra några moderna maskiner. Jag (och killarna på Vert d'Absinthe) vet inte hur Ted Breux gör för att syresätta sin Jade Terminus men kan tänka mig att han vill hålla det hemligt. Kanske står han och blåser i den med ett sugrör?

 

Som jag sa så är absinten buteljerad på en högst förtjusande flaska, egentligen mycket lik den som Jade Liqueurs använder, fast utan den franska liljan. Flaskan är egentligen gjord för att hålla 75 cl men fylls bara med 70 cl. En riktigt robust flaska i mörkt glas, den är förseglad med en vinkork och sedan doppad i blodrött vax. Även ettiketten är gjord i röda nyanser så både ettikett, vaxförsegling och det röda inandömet går mycket bra ihop och sammanfattas med absintens namn: Rubis! På bilder jag sett så har Rubis en stämpel i vaxet men det hade inte min O.o

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Vert d'Absinthe)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Färgen är verkligen den rödaste av röd, jag skulle vilja säga rubinröd men det verkar som att rubiner kan ha lite olika nyanser (men tänk på den rubinen som den klåfingriga Abou taffsar på i Disneys Aladin). Men jag är glad att jag tog bilden direkt när jag öpnade flaskan, för när jag smakade den ett par månader senare för att skriva den här recensionen hade den fått samma laxrosa färg som Wolf Chili. Beauty is indeed a fleating thing. Efter första delen vatten har jag bara fått oil-streaks, men de försvinner efter några sekunder. Efter 1,5 delar börjar det bli lite skumt i glaset och efter ca 2,5 delar vatten har den extremt tunna dimman spridit sig till hela glaset. 

 

Doft: Hmm, vet inte hur jag tänkte mig att en rouge skulle lukta, men ur flaskan luktar den verkligen som en schweizisk bleue. Vi har ingen alkohol som sticker, men den sura doften är riktigt tydlig och får mig att rynka på ansiktet. I glaset blev den faktiskt intressantare än ur flaskan, hör och häpna. Håller vi näsan på behörigt avstånd har vi en mild salmiakdoft, men ju närmare glaset jag kommer desto tydligare blir den sura doften. Jag klarade mig ivf undan alkoholstick i näsan. När den har fått blanda sig med lite vatten vill jag påstå att den är väldigt lik Valkyria, vilket alltså inte är så pjåkigt. Den är frisk med lite salmiak men blir sötare och blommigare när vi sänker näsan lite. Inte SÅ mycket surhet som jag kände innan vattnet, men den luktar lite... metaliskt.

 

Smak: Jättekonstig smak, en blandning mellan bäskt och metalliskt. Först tänkte jag säga surt men ett mynt på mitten av tungan beskriver det hela bättre. Den här är definitivt övervattnad, jämför vi absinten med en saft så är det inte en Fun Light som behöver 9 delar vatten, det här är Coop´s egna märke som ska spädas med 2 delar vatten och ändå är för svag. Jag gjorde ett glas till med 3 delar vatten och där tror jag vi har den här absintens sweet spot. Nu är den lite kryddstark, vet inte var det kommer ifrån. Jag känner inte den där sura smaken, istället är den lite blommig, troligtvis är det hibiscusen men jag vet inte hur sånna luktar. Den är väldigt len, väldigt lite alkohol men istället får vi en liten punch från sockret (borde nog drickas med mindre socker).

 

Sammanfattning: A bit of an acquired taste perhaps? Eller så måste man verkligen testa sig fram med olika mängder vatten. Jag var inget fan av det bittra och metalliska och den blev absolut bättre med mindre vatten. Liksom Jade-serien har den här en ganska mild smak, inte alls kraftig och robust som ex. Grön Opal. Jag inser att det här är en blanche som är färgad med en röd blomma, en blomma som uppenbarligen inte har någon extremt kraftig smak. Färgen var supersnygg men bryts ner fort och louchen var mycket klen. Jag ser inte mig själv köpa fler av just den här i framtiden, men den var kul att prova. En speciell absint med en väldigt medelmåttig smak, en 3:a i betyg är nog inte att överdriva kan jag tycka.