0 Läs mer >>
 
Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 

As I said before: I had a period when I ordered some "not great absinthes" and this is the next one in line for judgement: Pierre Ordinaire. The name naturally comes from the doctor that, according to some sources, invented the first absinthe recipe and later sold it to Henriette Henriod. However, most people I've heard discussing this agrees that this was not the case, Henriette Henriod (or the Henriod sisters) were the ones to invent the recipe and later sold it to Major Dubied who together with Henri-Louis Pernod commercialized it.

 

 

 

On the website it says that "it is made by hand exclusively from natural products", but it also says that it is pre-sweetened so I'm skeptical as to what that means. There is another version, simply called "Absinthe Ordinaire", that is stronger and not sweetened. Both are described as very bitter but Ordinaire more so. I'm gonna bet my sweet behind that this is a macerated fakesinthe and not a distilled one. Further more, they are bragging about the high thujone content and that is a sure sign that this product is not made by an absinthe enthusiast. Frankly, when people make that claim I wonder if there is any thujone at all in it, not that it is important. Regardless if this is distilled or not (I see your sweet behind and raise you a unicorn), it's probably not going to be the greatest of green fairies out there, maybe a little green goblin.

 

 

 

As you can see the label is covering almost the entire bottle, maybe they wanted it to look like it is wrapped in paper, I know some producers that are. The label has a green frame with the name and a green fairy, not the most inspired label, but far from the worst I've seen. A screw-on cap crowns the bottle, not the most luxurious choice but it suites the bottle just fine I think. But now, let's pop this cap and see whats inside.

 

Aged: No
Distillery: The Ulex-distillery
ABV: 55%
Category: Amber
Real/Fake: Fake
Origin: Germany

 

Color and Louche: This is suposed to be an amber, but mine is unmistakably a verte. The color is not super strong but has a nice shade of green, a very natural looking mix of lime and lemon (not like the picture from the website). I'm actually quite pleased with it. The louche is quite shy, the first thing I see is oil-streaks, but after about one part water I see some mist taking form and after 1,5 parts water in total it has reached it's climax. As I said, a bit shy and not super strong but enough for an absinthe I'd say.

 

Aroma: The scent from the open bottle mainly gives away anis, but there is a lot of alcohol that pricks my nose. From the bottle to the glass and now I can only feel the alcohol. I waited a bit to se if I'd find something more, but no. Adding water mellows the alcohol and now I find mainly citrus and a little bit of wormwood. No anis unfortunately. Might be this absinthe needs a bit less water because the scent is really faint by the time I'm done with it. Still this alcohol sharpness though...

 

Taste: Holly crap this is bitter! It starts quite innocent, but by Cthuhu that shit hits you later! My tongue scrunches up like a snail covered in salt, horrible stuff according to my taste. Can't say I detect very much apart from that, alcohol and sugar of course, but not much else. YUCK!

 

Final thoughts: I knew from the start that this was not a real absinthe and probably wasn't going to be great, but the louche and color gave me some hope (actually, before I tasted it, this seemed like a really decent fake absinthe). However, the taste really didn't live up to my standards and the strong bitterness convinces me even more that this is a macerated absinthe and not a distilled one. If Absinthe Ordinaire is even more bitter and have a higher ABV than this, I imagine it would be like taking the worst parts of this absinthe and cranking it up to 11, needless to say I won't buy it. It didn't cost me much though and some people really like a strong bitterness, and that is fine, just don't think that you'll get a traditional absinthe if you buy this. I'm going to pour this one out though (I just can't imagine this one getting better with time), and then go brush my teeth. This little goblin gets a singel green fairy from me today.

 

Pierre Ordinaire Absi...

0 Läs mer >>
 
Source: Absinth Depot Berlin
 Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 

I had a period about a year back when I bought samples of different fake absinthes, this is one of them. Although this one is a fakesinthe, it's suposed to be based on the traditionally made Vintage 1969 Montana Absenta. Why it's called Montana in the first place I have no idea.

 

 

 

It is sold in a variety of different bottles: from the smalest of 4 cl to the the largest of astounding 3 liters (!). It looks like the smaller bottles are made of glass, but the three liter bottle (you can see a picture of it above) must be made of plastic. When I was in the USA I saw three liter bottles of whisky and thought that this drink can't be good since they sell it in such big bottles (if it was good it would cost more and it wouldn't be lucrative to sell it in such large quantities), but they were sold in a bottle that was pretty much a bigger version of their original bottle. This one looks like a monstrous version of a pack of rapeseed oil from the store, or like something that would be sold to a fast food restaurant. I couldn't imagine anything less luxurious. My bottle in particular had a label that was coming off and felt (and looked) like it was printed on a €20 printer at home. Also, the metal cap kept coming of and it was barely more than balancing on top of the bottle. So far I'm not impressed with the presentation. 

 

Aged: No
Distillery: Destilerias Montaña S.A
ABV: 55%
Category: Verte
Real/Fake: Fake
Origin: Spanien

 

Color and Louche: Montana 55 has a intense yellow color that probably could be used to paint with. The louche is nonexistent throughout the whole process and I can´t even see oil-streaks.

 

Aroma: Straight from the bottle i smells like pizza dough, never found that in an absinthe before. This pretty much disappears when it's poured into the glass and I can only detect a very faint, oily scent that once again make me think of rapeseed oil. Water is added and only now can I find something of herbs here: a quite feeble aroma of anis. 

 

Taste: I can barely feel any taste at all after 5 parts water, only the oily texture and the sweetness from the sugar. Actually, the sweetness is overpowering, and when I say that it´s saying something. You probably shouldn't add any sugar to this, at all.

 

Final thoughts: While Spanish fakesinthes are seldom good, this was particularly bad. There is nothing good with it, louche, aroma, color, taste and packaging: all bad! If this isn't a crapsinthe of rank, then I don't know what is, I wouldn't use it in drinks or pancakes, much less drink it as is. I give it a rating of 1, and then I'm feeling generous. What saves it from a rating of 0,5 (the worst rating I can give) is that while it doesn't taste anything, at least it doesn't taste bad.

 

Absenta Montana 55

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Dagens absint kommer från Tyskland och Fuss-destilleriet. Det är ett nytt destilleri för mig och verkar inte vara så skolade i absint, vilket förståss inte betyder att absinten inte kan vara bra. Det här är, enligt dem själva, marknadens första blended absint. Man har valt 3 olika absinter, en schweizisk, en fransk och en tjeckisk, och sedan blandat dem i de proportioner som man vill ha. Jag vet inte hur man ser på det här i stort men personligen tycker jag att det känns som fusk att blanda andra personers absint och kalla den för sin egen.
 
 
 
Det är återigen lite känsla av ölflaska över förpackningen och skruvkorken i plåt bättrar inte på den känslan. Man kunde nästan lika gärna använt en kapsyl. Att flaskan dessutom är i genomskinligt glas ver ett dåligt val för en verte. Etiketten är inte heller överväldigande snygg, man har valt 3 färger som skär sig väldigt mot varandra (svart, vit och röd) vilket i vissa fall är ett bra val men här ger det inte så mycket. Det översimplifierade porträttet med text under ger känslan av en Wanted-poster, eller bilderna av försvunna personer på mjölkpaketen. Det verkar förövrigt finnas en historia bakom namnet (och säkert även etiketten) kopplat till "Les Chants de Maldoror" men jag är inte riktigt säker på hur så jag låter det vara osagt.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Fuss-destilleriet
Alkoholhalt: 66,6%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Det här va inte det rödaste äpplet på trädet, eller snarare den grönaste absinten på hyllan. En gulgrön färg som i och för sig har en helt ok nyans, men den är svag och i den här flaskan ger det bara intrycket av en B-absint... eller saft. Louchen är också svag, jag ser andra sidan av rummet genom glaset och det är inget gott omdömme. Den når sin höjd efter ca 2 delar vatten, jag är inte imponerad.

 

Doft: När jag skruvar av plåtkorken från flaskan känner jag en del lakrits, tätt följt av makaroner (fänkål) och något grönbäskt. Jag skvätter upp några droppar och det enda de har att bjuda på är alkoholstick och något surt. Alkoholbas av druvor? Jag petar i några droppar vatten som plockar fram både fänkål, tvål (malört) och lakrits (anis). Tvålen är dock betydligt starkare än jag hade velat ha den.

 

Smak: Hittills är jag inte eld och lågor och efter att ha smakat på den hänger det nästan istappar ur näsan. Den är bäsk som fan, något jag INTE uppskattar. Fänkål finns också där men bäskan snor uppmärksamheten. Inte speciellt len.

 

Sammanfattning: Den är väldigt lik Quarantaine egentligen, men som en svagar variant, och ska jag vara ärlig vet jag inte om det gör den sämre eller bättre. Fuss-destilleriet har uppenbarligen inget stort intresse av absint eftersom de inte ens kunde besväras att göra sin egen från scratch utan valde att blanda 3 redan existerade produkter. Förpackningen var en total flopp och både louche, färg och smak var undermåliga. Att den här absinten vann guld i verte-kategorin i Absintaderna 2010 är för mig mer förundransväckande än både dubbla regnbågar och Bermudatriangeln. Den ger dock intrycket av en naturlig absint, om än inte en bra en. Tyskland har lite att jobba med säger jag och tilldelar den en ensam grön fé i betyg.

 

Absinthe Maldoror

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Åter igen får jag väl säga att vi testar något riktigt speciellt idag, och jag ljuger inte den här gången heller, för idag testar jag min absolut första vintage absint! Jag hade ju bestämt mig för att köpa en flaska La Clandestine 1935 - Barrel-aged till min födelsedag, men det var ju brorsan schyst nog och köpte åt mig så jag var tvungen att ta till något annat. Till idag var La Clandestine 1935 den dyraste absinten jag druckit, men den här var ungefär dubbelt så dyr. Fortsätter jag i den här takten måste jag snart börja sikta in mig på flaskan som finns på absintmuseet Maison de l’Absinthe i Môtiers (världens äldsta absint) XD
 
Även fast än det finns absinter som är betydligt äldre än den här så är den här ändå från 60-talet och har därmed 50-60 år på nacken, lika gamal som min pappa alltså, give or take 5 years. "Men Fredrik, absint förbjöds ju i och med WWI, hur kan du då ha absint från 60-talet?". Jo du, som jag nämnt lite hastigt i något tidigare inlägg så flyttade Pernod sin verksamhet när förbudet infördes, till Spanien där absint aldrig blev förbjudet att producera. Vanligtvis är inte Spanska absinter direkt kända för att vara bra, de drar lite åt samma håll som Tjeckien med sina konstfärgade essensblandningar (men de har inte Zufanek som väger upp deras dåliga rykte). Den här är dock tillverkad av de franska mästarna från Pernod Fils och är en genuin absint.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Pernod Fils, Tarragona
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Spanien

 

Färg och Louche: Den var nog en verte från början, men solens strålar och tidens tand har bitigt hårt och nu har den fått en väldigt svag, gulgrön färg. Inte så vacker att se på tyvärr, men att det finns något klorofyll kvar alls är egentligen ganska otroligt. Louchen är näst intill icke-existerande, helt klart en av de svagaste jag har sett och det är svårt att säga när den når sin topp.

 

Doft: Örterna är så välbalanserade att det blir svårt att urskilja dem från varandra. Det luktar helt enkelt... absint! Ur glaset ändras doften lite men är fortfarande väldigt homogen och välbalanserad. Ganska unik. Alkoholen är väldigt tydlig dock och sticker i näsan. Vattnet gör att den öppnar upp sig lite, doften blir starkare och bryts ner i sina beståndsdelar istället. Anisen, malörten och fänkålen går nu lättare att urskilja från varnadra, men mycket mer känner jag inte.

 

Smak: Oooooh Nelly, den här var bäsk! Mittersta delen och bakre delen av tungan drar ihop sig som en snigel som krupit upp på en saltsten! Ändå är den här övervattnad och resten av smakerna står tillbaka för bäskan.

 

Sammanfattning: Jag måste säga att jag för tillfället inte har så bra koll på hur Pernod Fils gjorde sin absint i Tarragona på 60-talet, men den smakar (tycker jag) som en fakesint! Är detta bara en essens-blandning med jäkligt många år på nacken? Spanjorerna är ju i övrigt ganska förtjusta i essenser, men det var ju ändå ett franskt företag! Den får mig i det närmaste att tänka på Euphoria, och det är minsan inget gott omdömme. Med medelmåttig doft, skröpplig färg, nästan helt frånvarande louche, klen smak, en bäska som kan väcka döda och en prislapp som vänder ut och in på plånboken är det här verkligen ingen höjdarabsint. Jag ska säga att jag funderat på att köpa en hel flaska någon gång, nu har de planerna svalnat. Känner inte att jag kan ge den här mer än max en 1:a i betyg, kanske förtjänar den ännu mindre.

 

Absinthe Pernod Fils ...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag testar vi brorsans julklapp till mig, ett väldigt generöst bidrag med tanke på att jag fick La Clandestine 1935 i fördelsedagspresent! Här har vi Philippe Martins första och enda fatlagrade absint, Absinthe Bacchus! Det är även en limited edition vilket hittills bockar av 2 stora boxar på min lista för vad som gör en absint attraktiv (hade den kommit från Matter-Luginbühl hade det varit fulländat). Tyvärr hade den här, liksom La Clandestine 1935, en trasig kartongförpackning när den levererades, något som drog ner lyxkänslan lite. Den har lagrats i chardonnay-fat i 9 månader. Jag vet att chardonnay är en druva så det här får mig att tro att den kommer att smaka vin, men jag hoppas på en ordentlig punch av vanilj och fudge. Min är märkt med nr. 419 av 450.
 
 
 
Flaskan är faktiskt riktigt nice, den ser visserligen ut som en kvadrat när man ser den från sidan och en cirkel när man ser den uppifrån, men mönstret och texten är ingraverat i flaskan med laser! Det är en hel massa söta små grodor runt om på flaskan, vilket är Philippe Martins logga. Bara ifall vi skulle ha missat vem som gjort den så har han även satt loggan på träkorken också. Man kan aldrig vara nog tydlig! XD Påkostat vill jag lova, men det är som sagt inte varje dag som han släpper en fatlagrad absint.

 

Lagrad: 9 månader
Destilleri: La Valote - Philippe Martin
Alkoholhalt: 60%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Den svagaste färgen jag någonsin sett på en lagrad absint, väldigt svag. Hade man buteljerat den i en smalare flaska är jag inte säker på hur mycket färg man kunnat se. Louchen är inte heller särskillt imponerande, svag till medelmåttig och det krävs inte mer än en del vatten innan den blir svagare. Typ som vitt vin? Inte en bra start.

 

Doft: Ur flaskan luktar det typ vitt vin, kanske lite honung. Inte uppskattat. Ur glaset är doften väldigt sur men det finns lite romersk malört här också. Är inte säker på att det finns romersk malört i destilleringen, men det är vad jag tycker det luktar. Med vatten kommer lite tvål men fortfarande mest vitt vin. Inte en bra fortsättning.

 

Smak: Här fanns det inte mycket smak, väldigt övervattnad, men ändå tydlig vinkaraktär. Med mycket socker smakar det nästan ingenting annat, sorry, can´t do any better than that. Inte ett bra avslut.

 

Sammanfattning: Wow, absintfontänen behövde inte slita ut sig här inte. Philippe Martin har verkligen klantat sig här tycker jag, jag förväntade mig en muterad tiger och fick en undernärd kattunge. Det känns som fel val att använda fat som använts till vin och man kände verkligen vinkaraktären här, snudd på att man misstänker att det där fatet inte var helt tömt när han fyllde på det med absint. Det slog mig inte för än nu att Bacchus är namnet på vinets gud så att det var vinsmak på det här kanske inte borde ha kommit som en överaskning. Med tanke på vad mr. Martin ska ha betalt för den här så känner jag mig nästan lurad, även om jag inte betalade en krona själv. Brorsan som nyligen lärt sig uppskatta vin fick dock ett smakprov sist han var här och där verkade den gå hem bättre. Det här slår mig som en absint för hardcoreälskare av schweiziska bleues. Totalflopp för mig, en ensam fe i betyg.

 

Absinthe Bacchus

1 Läs mer >>
 
 
 

Den första absinten jag fick från brorsan var en Jade PF 1901, en riktigt bra och charmig absint och den uppskattade jag, även om jag redan hade en flaska själv. Nästa jag fick var Ditch av Jonas Åkerlund, den vann verkligen inga priser hos mig men jag uppskattade den faktiskt lika mycket som Jade 1901 eftersom det var en jag inte testat och troligen inte hade köpt själv. Poängställningen blir således 1 av 2 för tillfället när jag nu hugger in på den senaste presenten jag fått från Jonny "Nallen" Andmyr och hans sambo. Spänningen är olidlig och publiken sitter med hjärtat i halsgropen.

 

Tyvärr är det här ingen äkta absint, den är macererad (inte destillerad alltså utan man har bara låtit växterna dra i alkohol ett tag). De skriver dock att den är gjord på 100% naturliga ingredienser så jag gissar att den är naturligt färgad ivf. Den är producerad av Hills Liquere som ni hade äran att läsa om förra veckan och som vi minns så är de här tjeckerna mer regel än undantag när det kommer till absinttillverkning (tjecker har inget gott rykte i absintvärlden, med undantag för Martin Zûfanek). Här låter de faktiskt oss veta alla växter som man använt i tillverkningen, något som inte är så vanligt annars. Växterna som använts är äkta malört, romersk malört, anis, fänkål, koriander, citronmeliss och bitar av citron och apelsin. Alkoholbasen är gjord på spannmål.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Hills Liquere
Alkoholhalt: 80%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Fake
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En riktigt olivgrön färg, troligen den mest olivgröna jag sett i en ny flaska so far. Vattnet plockar fram rikligt med oil-streaks men de övergår inte i så mycket dimma och i slutändan har vi inte speciellt mycket louche att tala om. Toppen nås efter ca 3 delar vatten.

 

Doft: När jag drar ur korken sticker det redigt bäskt i näsan. Törs man smaka det här? Jag känner makaroner (det är vad jag tycker att fänkål luktar som) samt hö och svartpeppar. I mitt senaste inlägg med tankar kring att provsmaka absint lärde jag ju mig att man ska dofta med bägge näsborrarna (en i taget) och det måste jag säga verkligen gjorde skillnad här. Jag kände 2 väldigt olika sammansättningar av dofter beroende på vilken näsborre jag stack ner i glaset. Doften ändrade sig faktiskt inte efter att jag hält upp den, även fast den fick stå ett tag. Däremot lockade vattnet fram lite nya nyanser av tvål (malört) och Kungen av Danmark (anis). Dock hade doften mattats ut ordentligt vid det här laget, motsatt effekt till vad jag vill att vatten ska ha på absint.

 

Smak: Bäsk som FAN! Sockret kunde inte dämpa den här bäskan, no sir, not one bit! Gissar att det troligen har med den lilla malörtskvisten som man stoppat ner i flaskan.Förutom bäskan är en tydlig smak av kåda mest framträdande men här har vi också tvål (malörten), svartpeppar, gräs och lite lakrits.

 

Sammanfattning: En förvånansvärt nyanserad absint måste jag säga, men den var på tok för bäsk för mig. Gissar att bäskan troligen har att göra med den lilla malörtskvisten som man stoppat ner i flaskan. Det finns en anledning till att man inte använder artemisia absintium i färgningen och här har man valt att stoppa ner en att dra i den färdiga produkten. Hills Liquere ger mig inte intrycket av att vilja göra kvalitétsabsinter och jag gissar att den här kanske främst är tänkt att fungera som något fint att titta på, åtminståne tills man tänder eld på den, tar den som en shot och berättar för sina vänner hur man nästan trillat ner i galenskapens träsk. Sorry brorsan, men du gick bet även den här gången, you are now 1 for 3. Uppskattar dock alltid när jag får en ny absint, även om den inte hamnar på någon hedersplats i mitt vitrinskåp. Betyget slutar på en 1:a.

 
 

Absinth Euphoria 80

0 Läs mer >>
 
 
 
 
Här har vi den första, och hittills enda absinten från Uppsala Destilleriet. Absinten är baserad på ett genuint recept och den görs på traditionellt sätt. Vill minnas att den görs på 6 örter, kan tyckas lite men vet man vad man gör är det allt som behövs, titta bara på Züfaneks Mead Base.



Flaskan har en mysig form, kort och knubbig med en rundad topp och en rejäl, tjock botten. Hade dock gärna sett att den var i mörkt glas istället för klart för att bevara färgen lite bättre. Den är försluten med en fake-kork med trätopp, precis som Grön Opal. Ett bra val med kork istället för skruvkapsyl, ett miljövänligt val med fake-kork istället för riktig. I approve! Etiketten följer samma upplägg som destilleriets övriga produkter, fast med andra färger och en annan filur i ringen till vänster. Den här figuren är välklädd och får mig att tänka på van Gogh ;)

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri AB
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Javisst är den grön, men det är en väldigt svag färg. Syns bättre i flaskan än i glaset. Vattnet ger faktiskt ingen louche alls men däremot tunga oil-streaks som lägger sig på botten.



Doft: Vi börjar att dra ur korken och sniffa lite i flaskan och då känner jag lite kola, som Karamellkungens snökulor. Doften är inte jättestark men den är söt och jag tycker nästan att det finns lite rom här också. När jag vidare häller upp absinten i ett glas känner jag mest alkohol och nytt gummi, inte lika trevligt som söta snökulor och rom tyvärr. Dock är det när man börjar droppa i vattnet som den börjar komma till sin rätt. Doften blir BETYDLIGT starkare och jag känner en mild doft av gurka och lite spritpenna. Det var inget jag tänkte på vid tillfället men senare kommer min sambo och påpekar att den luktar lite som vattenpipstobak och då fick jag ett eureka-moment och nu är det allt jag tänker på.



Smak: Här har vi åter igen den där "gurkan" från doften, nu börjar jag undra om det är isopen jag känner? Inte så mycket anis, men den finns där. Över lag är smaken väldigt mild, liksom alkoholen, vilket gör den väldigt lättdrucken. Den är inte otrevlig på något sätt, bara mild, inte någon örtbomb som är mina favoriter.



Sammanfattning: Tja, den är ju inget mästerverk, men det är inte rimligt att förvänta sig det heller från någon som bara gjort absint i några månader. Över lag är den lite tam, mild i smak, färg, doft och med en svag louche, men det är en äkta absint och den smakar inte otrevligt. Den är inte heller speciellt typisk för en absint, vare sig i smak eller doft. Förmodlingen ingen jag kommer köpa fler av, men den har potensial och utrymme att förbättras. Om jag skulle ge Magnus ett råd så är det att använda mer örter i både destillering och färgning, då tror jag att den kommer bli betydligt bättre. Idag får den 1 av 5 gröna feér men jag kommer hålla ögonen öppna efter fler av hans absinter, om han väljer att fortsätta med dem.

 

Mad Distillers Absint...

0 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
Source: absinthes.com
 
 
 
Ibland undrar man hur mycket absint Val-de-Travers spottar ut egentligen. Tråkigt nog är de flesta blanches/bleues och den här är inget undantag. Om mina franskakunskaper är något att ha så betyder namnet ungefär "Den Lilla Absinten".
 
La Ptite kommer från skaparna av Absinth´ Love 69, en absint jag alltid kommer minnas som den första klassiska schweiziska blå jag smakade. Receptet är baserat på ett recept från 1898 men har förfinats efter detta. Det är baserat på 12 plantor som alla växer i Val-de-Travers.
 
Jag tänkte säga att flaskan inte är speciellt tilltalande men inser att det är nästan samma flaska som Svensk Absint buteljerar sina absinter i. Kanske har det med etiketten att göra, kanske låter jag mitt tycke för absinten spilla över på bedömningen av flaskan. Jag vet inte, men den ser på något sätt tråkig ut och den breda skruvkorken i plast gör inte intrycket bättre. Etiketten har fått sig en uppgradering sen man började sälja den, idag används den andra av bilderna ni ser här över och jag tycker att det är en STOR förbättring mot den första versionen, det gör att hela flaskan blir snyggare.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Gaudentia Persoz
Alkoholhalt: 53%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En blanche med en medelmåttig louche som inte kräver mer än en ynka del vatten innan den är på sin topp.

 

Doft: Här är det typisk schweizisk bleue hela vägen från flaska till louche, även om det sura gjorde sig mest påmind ur glaset innan vattnet tillsatts.

 

Smak: Övervattnad, gräddig, sur, socker: en typisk le bleue.

 

Sammanfattning: En platt absint som inte lyckas sticka ut från den stora mängden bleues som finns. Namnet passar den. Jag hittar ingen intressant historia runt den och den väldigt medelmåttiga louchen var dess starkaste kvalité. Betyget hamnar på en ensam grön fé.

 

Absinthe la Ptite

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
 
 
 
Liksom Le Chat som jag resenserade förra veckan är det här en "la bleue" från Willy Bovet. Han är inte duktig på att berätta saker om sina absinter heller, i absinthes.com´s beskrivning står egentligen inget om själva absinten utan bara om Willy och hans destilleri. Detsamma gäller destilleriets hemsida, det ända som står är att han vill göra något som inte följer traditionen utan ska stå ut från mängden. Det vore underbart att hitta en sån "la bleue" men tidigare erfarenheter säger mig att mr. Bovet inte kommer lyckas här. Eftersom han dessutom bara använder samma 10 växter till samtliga av sina absinter, och ingen är speciellt utstickande, så talar inte det här för en lovande upplevelse.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: La Valote - Willy Bovet
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Precis som Le Chat är det här en blanche/la bleue som får en helt ok louche efter ca 1,5 delar vatten.

 

Doft: Urk, jag orkar inte, den luktar som en schweizisk la bleue: gräddigt, lite surt och alkohol. Ingen större skillnad om man luktar ur flaskan, glaset eller efter vattnet tillsatts. Möjligtvis att det kommer en svag hint av svavel efter vattnet, men det är inget positivt.

 

Smak: Gräddigt, lent, socker. Inget mer.

 

Sammanfattning: Det var ingen förbättring direkt ifrån förra veckan, ett dåligt sätt att sluta 2017 på >.< Jag har ett par möjliga guldklimpar som jag hellre hade recenserat men den ena kommer resenseras på ett speciellt datum och den andra måste få mogna till sig lite först. Tills vidare får jag ta det jag har. Det här är inte en absint jag kan rekomendera, det är inte en absint jag kommer köpa mer av och det är inte en absint jag kommer dricka till 12-slaget. När klockan slår kommer ni hitta mig i min chesterfieldfåtölj med ett glas Grön Opal i handen och Absinthe Tradition undanstoppad i vitrinskåpet.

 
 

Absinthe Tradition

1 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
 
Source: Absinthes.com
 
 
 
Absinten kommer i två olika flaskor, 70 cl som är den första bilden här ovan, och 20 cl (den som jag köpte) som ses på den andra bilden. Personligen tycker jag bättre om flaskan på 20 cl, den är platt och har en kermik-kork. Det är en äkta absint, har vunnit bronsmedalj i i en internationell tävling... för fruktbrandies (Concours International des Eaux de Vie de Fruits). I övrigt har jag inte så mycket intressant information att dela med mig av så vi hoppar direkt till provsmakningen, shall we?

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Lemercier
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Jag sätter den här i kategorin blanche, vilket vanligtvis är rätt tråkigt i sig, men det här är inte ens en klar blanche utan har den lite gulare färgen av sjövatten. Enligt absinthes.com är det en verte men det är som att säga att snö är blått. När jag droppar i vatten får jag mest oilstreaks och sedan en mycket svag louche som inte börjar i botten av glaset utan sprider sig i hela glaset från början. Det är svårt att säga när den är som starkast men jag gissar runt ca 2 delar vatten.

 

Doft: Känner bara alkohol, både doften och den stickande känslan i näsan, både ur flaskan och glaset. När vattnet tillsätts sticker det lite mindre i näsan och jag inbillar mig att jag känner någon typ av... frukt?

 

Smak: Något besk smak, socker, i övrigt anis och den sura smaken av alkohol (vinalkohol?). En så SJUKT mild smak att jag nästan tror att någon har tredubblat mängden vatten, sjukt övervattnad.

 

Sammanfattning: God damn it Frankrike, inte du också! Jag hade förväntat mig det här från en Schweizisk la bleue, men inte från dig. Största besvikelsen på länge. En icke-existerande louche, luktar inte mer absint än ytdesinfektion och smakar bara marginellt mer. Att sen försöka sälja den som en verte är nästan förolämpande. Hoppas VERKLIGEN att jag fick en flaska från en dålig batch men räknar inte med det. Det säger väl en del att medaljen den vunnit inte ens var i en absinttävling, tvivlar på att jag kommer göra slut på flaskan. Ännu en 1:a, denna gången går den till Frankrike.

 

Abisinthe 72

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
 
 
 
Den svarta flaskan är helt svart, har silverbeklädd topp och har den där formen som får mig att tänka på en champagneflaska. Jag köpte dock den mindre modellen i mörkt glas som mer påminner om en miniatyr av Echelbergers flaskor. Jag tror inte att det är en limited edition men på baksidan hittar jag det handskrivna nummret 893. Kanske gör de som Svensk Absint och märker alla sina flaskor? Etiketten  består nästan helt av en lättklädd dam såm håller upp ett glas absint som Rafiki håller upp Simba i Lejonkungen. Jag har sett posters med det här motivet på förut men vet inte var bilden kommer ifrån, men jag tänker att det är troligt att det är destilleriet som har tagit motivet från en poster och inte tvärt om.
 
Det här är också en absint som man nästan borde kalla för limited edition, vet inte om man gör 500 flaskor åt gången eller om det har gjorts bara 500 flaskor totalt. De måste ha en pytteliten panna för den gör bara 24 flaskor åt gången. För övrigt blir jag rätt konfunderad när jag läser om produkten på absinthes.com, det står att Willy Bovet (Bovet-destilleriet) har tillverkat absinten men de pratar även om La Valote-destilleriet. Dessutom står det att den genomgår en naturlig och traditionell färgningsprocess men absinten är en blanche och har ingen färg. Den har lagrats i ekfat i 2 månader och jag vet att drycker tar färg av det men jag ser verkligen inte någon färg på den här.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: La Valote - Willy Bovet
Alkoholhalt: 54%
Katergori: Blanche 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

Färg och Louche: En blanche med en svag louche som tar lång tid på sig att formas och når sin topp efter ca 1 del vatten.

 

Doft: Ur flaskan känner jag alkohol, svart soppåse och vad jag tror är fänkål. Fänkålen försvinner dock efter att absinten hällts upp och när vattnet tillsats känner jag bar alkoholen och något lite kyligt, som mentol eller nått.

 

Smak: Jag har nog övervattnat den här så in åt helvete för det enda jag känner är sockret.

 

Sammanfattning: Ännu ett hårt slag för schweiziska blanches på min lilla blogg. Ingen smak, försvinnande liten lukt och en tunn louche. För fan Schweiz, ni ska ju vara kungar på absint ju! Det blir ännu en 1:a är jag rädd.

 
 

Absinthe Nostalgie Pa...

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
 
 
 
Underbart, en till schweizisk blanche *masserar näsryggen*. Den stora flaskan som visas på bilden är genomskinlig, men jag beställde flaskan på 10 cl och den var gjord i mörkt glas. Gissar att flaskan är ett massproducerat exemplar och inte gjord speciellt för den här absinten. Den stora flaskan verkar förslutas med vinkork (mysigt men lite opraktiskt) men min lilla flaska var försluten men en plastig fake-kork med en klotformad topp i trä. Jag tror inte att det är en limited edition men på baksidan hittar jag det handskrivna nummret 948. Kanske gör de som Svensk Absint och märker alla sina flaskor? Etiketten har som du ser vad jag misstänker är en grön fe på sig, lite slingrande bladmönster och numret 77 i stora siffror på mitten. Sptante 7 är 77 på franska och det är också alkoholprocenten på absinten. Inte det påhittigaste namnet eller etiketten men låt gå.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: La Valote - Willy Bovet
Alkoholhalt: 77%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

Färg och Louche: En blanche med en medelmåttig louche som är full efter ca 1,5 delar vatten.

 

Doft: Helt oväntat (läs "det mest förväntade sedan jag lärde mig att gräs är grönt, vatten är vått och solen går upp varje morgon) så doftar denna som en typisk schweizisk blanche, surt och lite alkohol. När jag hält upp den i glaset fulkomligt STINKER den, lukten blir så intensiv att jag håller den på armlängds avstånd. När jag tillsatt vatten försvinner (tack gudske lov) det mesta av den sura lukten och jag inbillar mig att jag känner lite banan.

 

Smak: Smakar väldigt lite, känner lite anis men mest socker faktiskt. Den ska deffinitivt inte drickas med så här mycket socker :(

 

Sammanfattning: Inget med själva flaskan klaffar för mig, fruktansvärd doft, en medelmåttig louche och nästan ingen smak. Det enda som skulle kunna sänka betyget mer var om den smakade direkt illa. Tror det här blir den andra 1:an jag någonsin delar ut. Jag avslutar med destilleriets beskrivning av produkten som förövrigt inte ens är en beskrivning utan någon typ av poesi:

 

 

 

"Pour some SEPTANTE7 absinthe into a glass. Don’t frighten her, take your time. Drop after drop, she reveals the depth of her soul. Stir the glass and a cloud crosses her face – but it quickly passes.

 

Breathe in her subtle fragrance tinged with passion. Bring the glass to your lips and take your first sip.

 

Cheers! You’ve fallen under her spell."

 
 

Absinthe Septante 7

0 Läs mer >>
Source: alandia.de 
 
Den första absinten jag testar från Abtshof-destilleriet. Det mest utmärkande för den här absinten är den otroligt mysiga flaskan: den påminner om en gamal apotekarflaska och har en etikett av metal som av någon anledning är formad som Route 66-skylten. Absint i snygga (och genomskinliga) flaskor brukar ju inte båda gott men den får definitivt pluspoäng för stil. Om jag har förstått det rätt så är den inte ens destillerad utan en blandning av olika macerationer och essenser. Ändå har den vunnit guldmedalj i en "International Spirits Competition" åren 2007-2010, står dock inte VILKEN tävling.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Abtshof
Alkoholhalt: 66%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Fake
Land: Tyskland
 

Färg och Louche: Konstgjort färgad verte, även om färgen inte är helt otrevlig att se på. Innehåller E-ämnerna E102 och E133. Den får en tjock louche som behåller en del av den gröna färgen, full efter ca 2 delar vatten.

 

Doft: Direkt ur flaskan luktar den kåda vilket ju faktiskt inte är så tokigt. När den är upphälld finns kådan kvar men näsan blir överrumplad av alkoholen. Vattnet tvingar bort alkoholen igen och kådan framträder ännu en gång. Luktar intressant nog lite som en skäggolja jag luktat på förut. Över lag luktar den lika artificiellt som dess färg.

 

Smak: Visst känner jag anis här men nästan lika mycket tvål/malört och dessutom en tydlig beska som inte vill lämna min tunga ifred. Inte aldeles för tung på alkohol men river ändå en del i halsen. Faktiskt en rätt otrevlig och artificiellt smak faktiskt.

 

Sammanfattning: Som smaken antyder så är det väldigt mycket anis i den här absinten och det förklarar även den tjocka louchen. Det är dock tydligt att det är mycket här som är fake här och det upplevs i både färg, smak och lukt. Jag är inte riktigt säker på om dommarna i tävlingen den vunnit guld i var fulla efter allt provsmakande eller om det helt enkelt inte fanns nåra bättre tävlande men jag skulle inte ge den här absinten guldmedalj i något. En vän till mig har en mindre flaska av den här som står i hyllan som prydnad och det är nog också där den hör hemma. Liksom Absinthe Gothica gör den sig bäst som ögongodis och inte som dricka. Betyget blir en 1:a, även om den kanske gör sig förtjänt av något lite högre.

 
 

Absinth Abtshof 66