Absinthe la Maison Fontaine Verte
Den har samma flaska som lillebrorsan, gjord i genomskinligt glas vilket funkade för Maison Fontaine Blanche eftersom det är en blanche, men för en naturligt färgad verte är det kanske inte så klokt eftersom det skyndar på nerbrytningen av klorofyllet. Den har en genomskinlig etikett vilket låter det relativt diskreta mönstret sträcka sig över större delen av flaskan utan att hela flaskan täcks med papper. En lite modernare feeling än vad jag vanligtvis söker men tycker det funkar bra här. I toppen sitter en naturlig kork och över det ligger ett orange band som fästs med svart vax och ett sigill med samma blomma som finns på etiketten.
Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Sven Olsen)
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
Färg och Louche: En riktigt klargrön färg, ser lite konstgjord ut men den ska vara äkta. Louchen bjuder först på gott om oil-streaks som sedan övergår i en medelmåttig dimma. Sitter hela tiden och hoppas på att nästa droppe ska göra den lite tjockare men efter ca 1,5 delar vatten är hela glaset fyllt och lochen blir bara svagare efter det.
Doft: Doften är definitivt bäst när man sniffar på den öppna flaska: det första jag känner är fänkålen, men jag har spenderat mycket av den sista tiden kring romersk malört och jag tycker jag känner igen den doften här. För övrigt luktar den lite surt också, som en bleue. När dropparna lagt sig till rätta i glaset istället är doften bäsk och sur och det ända jag känner är lite tvål. Efter vattnet blir doften väldigt svag men jag känner tvål och väldigt, väldigt lite vattenpipsrök.
Smak: Något grönt, lite höaktigt. Ärenpris? Malörtens tvål finns här och lite kåda samt något som jag känner igen från Zufaneks absinter. Allt som allt får jag nog säga att det är en helt ok smak.
Sammanfattning: Well, smaken var betydligt bättre än doften, fanns inte mycket nöje i att sitta och sniffa på den här. Det är tråkigt, jag har alltid känt att doften är lite av absintens själ and this one´s can not be saved. Lyckligtvis väger smaken upp både för medelmåttig smak, doft och louche, kåda är alltid välkommet när jag dricker absint och om den har något som påminner om Zufaneks absinter är det alltid ett plus (blev lite sugen på ett glas Mead Base nu). Den är inte fantastisk, även om den är bättre än många andra. Kommer inte rekommendera den här till någon och jag kommer inte köpa någon mer till mig själv heller, men jag skulle kunna bjuda på den utan speciellt dåligt samvete. Kan inte säga att det var speciellt mycket tvekan i betygsättningen den här gången, 3,5 är nog och väl.
skriven
Synd att danskar inte tillverkar någon kvalitésabsint (jag räknar inte med La Maison, då den tillverkas av en fransk producent), the more the merrier, tycker jag :-)
Däremot är det väldigt imponerande att av alla länder (som inte är Frankrike och Schweiz) så är det just lilla Sverige som har givit världen inte en utan hela två sorter riktig kvalitésabsint! Nu räknar jag inte med Quarantaine (hade varit högst aktuellt nuförtiden!) och Harlequin, då de inte säljs längre. Men två sorter, av alla recensioner att döma, gedigna absinter är inte så illa, ändå. Jag pratar, förstås, om Opalerna och Valkyria. Det finns, naturligtvis, flera okej absinter som tillverkas i Tyskland, men Tyskland är ju stort å andra sidan.
Förresten, blir det fler absintbatches från Feddooh Prod, eller hur ser det ut? :-)