0 Läs mer >>

Source: Absinth Depot Berlin




Today is Christmas eve! I know some of you out there hav the 25th as the main day for celebration, but here in Sweden we celebrate on the 24th. An what could be more appropriate then to celebrate with one of Matter Spirits' limited edition Christmas absinthes? Oh Matter Spirits, how Ive missed you!

 

In the late 2016 I tried my first (and their last) Absinthe Noel from Matter Spirits, and I loved it! For those who doesn't remember, between 2005 and 2016 Matter Spirits made an absinthe series called Absinthe Noel which they released just before Christmas (Noel/Noël is french for Christmas), although every year they used a different recipe. So far I’ve tried 2016 and 2015, and now it’s time to try the one from 2012. "How did I get a hold of this one?" you ask? Well, thanks to Hermann at Absinthe Depot Berlin I now have not just a bottle of the 2012, but also the 2013 batch! In fact, it’s my bottle showing on the picture here above, nr. 128 of 488 bottles in total. Hermann has helped me procure more than one limited edition absinthe that probably should have been sold out a long time ago. Thank you again Hermann!

 

I must say though, it doesn't look very christmasy O.o The braided border of the label, the angel and the font that brings an old bible to mind gives it more of an old greek feeling I think. It doesn't even say "Absinthe Noel" on the label, so if it wasn't that it actually says that it is their Christmas absinthe from 2012 on the back of the bottle, I'd have thought that I got the wrong bottle.

 

But now, it's time to uncork my present!




Aged: No
Distillery: Matter-Luginbühl
ABV: 68%
Category: Verte
Real/Fake: Real
Origin: Switzerland



Color and Louche: What I have in my glass is as yellow as apple juice, but I can see very distinct green pigments on the cork, so this absinthe was definitely a verte from the beginning, but it's 11 years old by now so maybe we can be a bit forgiving, wouldn't you say? The louche is unfortunately quite thin, and it reaches it's climax at about 3 parts water.




Aroma: When I open up the bottle and sniff, I find a very sweet aroma of caramel and vanilla O.o This was unexpected. Matter Spirits have added Christmas spices to the distillate, and although they don't specify what that is, I wouldn't expect vanilla. Could it come from the cork maybe? I pour a portion in my glass and take another good sniff, and although there is still a little bit of caramel left, mostly I can feel a lot of green herbs and a weak but distinct bitterness. I add a few parts water and now the character is more fruity than herbal. What the heck?




Taste: The taste is quite anonymous, very shy. Have I added too much water? It's nothing very special, I expected a real explosion of citrus, cloves, cinnamon and the like, but there is mostly just the regular absinthe herbs, and bearly that. The texture is oily, and the bitterness is prominent. Is it... salty? Yes, it is, like tasting tears. What the heck is this?



Final thoughts: This was... not what I expected. Not at all. Matter Spirits absinthes is usually an explosion of tastes and aromas, but this was so tame. I would really like to know what spices they added to this one, I really can't tell. The shift in aroma threw me a bit of balance, how can it go from sweet candy, to bitter herbs and then to fresh fruits? And what's up withe the saltiness, I've never felt that in an absinthe before. The whole experience screams "What the fuck?". Usually Matter Spirits' absinthes get a high rating from me, but today they get no more than a mere 2, and a big "WTF"-stamp. To save the day I'll go and pour myself a glass of the 2016 Noel, I still have some left.

 

Absinthe Noel 2012

0 Läs mer >>
 
 
 
Efter att vi gjorde mina absinter fick Magnus på Uppsala Destilleri ta del av de tips och råd som jag själv fått av Svensk Absint AB, och han tillämpade dem på sin egen absint. Nu har jag kommit över en flaska av den nya versionen och det ska bli spännande att se hur den skiljer sig från den första.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri AB
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: En betydligt starkare färg än den förra, riktigt klargrön, men jag tycker fortfarande att den är lite i det svagaste laget. Louchen är inte heller så imponerande, tyvärr, och efter 2 delar vatten blir den bara svagare.

 

Doft: En väldigt distinkt och söt doft, dock inte speciellt absintlik. Vi har tvål, citrus och fänkål, vilket tillsammans blir lite av ett rengöringsmedel. Jag hittar vad jag känner igen som romnoter (även om jag inte är någon romkännare) men främst av allt tycker jag att jag känner grumme grönsåpa. Grumme luktar riktigt gott men det tillsammans med rengöringsmedel är inte vad jag vill ha i mitt glas. Det gör faktiskt ingen skillnad om jag luktar ur flaskan eller glaset, dofterna är väldigt lika. Efter att jag börjar droppa i lite vatten så försvinner flera nyanser och det jag slutar med är mest tvål och citrus.

 

Smak: Jag känner den tvåliga citrusen som jag känner igen från doften, och även romnoterna har följt med till smaken. Känner (nästan) ingen lakrits though, det måste vara fattigt på anis.

 

Sammanfattning: Smaken är väldigt unik, men jag hade inte gissat att det var en absint jag drack om jag fick den utan att veta vad det var. Jag vet att Magnus blev lite förtjust i korrianderfröna jag hade i min absint så det är nog de som står för citrussmaken här. Jag vet inte om han tog till sig det där rådet att öka på med anisen, för jag hittar inte mycket lakritssmak här. Sen undrar jag om han använt bassprit som är återvunnen rom, för jag tycker att jag känner det i både doft och smak. Jag är glad att jag fick chansen att smaka den här absinten, men jag tror att det kommer dröja innan jag druckit upp flaskan. Den får 2 av 5 féer, den är annorlunda från den första versionen men inte jättemycket bättre.

 

Mad Distillers Absint...

1 Läs mer >>
Source: Loch Ness Spirits
 
 
 
Nu har jag hittat ännu en absint från Skottland, det är Skottlands andra absint (den första var Murmichan får The Lost Lock-destilleriet) och deras första blanche. Jag brukar ju inte hurra över blanches, men Murmichan var ju ingen vanlig verte, så kanske det här inte är en vanlig blanche? Absinten innehåller även enbär från Loch Ness-området, något som destilleriet är väldigt stolta över (de verkar vara välkända/berömda enbär). De odlar även egen malört (vilket de också är stolta över) och tar vatten från en egen källa, samma vatten som utgör Loch Ness. Den är baserat på ett gammalt recept, men de har såklart satt sin egen prägel på det. Absinten görs i små batcher och från den första (som jag har en flaska ifrån) var det bara 100 flaskor som såldes.



Jag blev lite smått kär i flaskan också, den är en riktig beauty. Den har lite av en konform vilket jag inte är så förtjust i vanligtvis, men den har en enkel och snygg etikett med det mesta av texten i metalic kopparfärg! Vi ser även destilleriets logga som såklart är Loch Ness Odjuret, även det i glänsande färg. Jag kan inte sluta att tänka på att etiketten är äggformad, undra om det var medvetet? De gjorde ivf helt rätt som valde mjuka former på etiketten, en kantig. etikett hade inte gjort sig bra med den konformade flaskan. Som pricken över i:et har den en glaskork, troligen min favoritkork på moderna absinter, får flaskan att kännas lite extra lyxig och går bra att återanvända!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Loch Ness Spirits
Alkoholhalt: 53%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Skottland

 

Färg och Louche: Som du redan visste så är det här en blanche, helt kristallklar och tråkig, men det är så de ska vara. Men vad gör väl färgen när den har en så fantastisk louche som den här? Hade det här varit en dimma i London hade man fått ta med sig en eldkastare för att ta sig fram, och den kräver inte mer än en del vatten för att utvecklas. Riktigt tjusigt!

 

Doft: Direkt ur flaska luktar det verkligen blanche vill jag lova, malört, gräddigt och lite damm. Efter att stilla lagt sig till rätta i glaset har den dock inte mycket mer att erbjuda än alkohol, kanske lite malört på eftersläp också men jag kan inte vara säker. Vattnet luras lite och ökar doften något efter en del vatten, men sen sköljer det dock bort allt vad doft heter och jag blir lämnad kvar med en tämligen ointressant och nästan icke existerande doft.

 

Smak: Det första jag känner är smaken av sockerbit. Jag menar inte godiset och inte att den smakar sött utan den smakar faktiskt som en sockerbit smakar. Smaken är väldigt klen men det dyker upp lite malört fram mot slutet när jag sväljer den. Texturen är väldigt gräddig och len, och eftersom smaken är så mild blir den här absinten väldigt lättdrucken.

 

Sammanfattning: Det är inte alla absinter som tål den mängden vatten som jag tillsätter och Loch Ness är ett utmärkt exempel på det. Tack vare den låga alkoholhalten skulle den säkert kunna drickas med inte mer än 4 delar vatten, även av mig. Men det var ändå inte mycket som var intressant med den här, bortsett från den snygga förpackningen och den suveräna louchen. Jag skulle säga att 2 féer i betyg är helt rimligt.

 

Absinthe Loch Ness

1 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
Corvus är mitt senaste tillskott från Tyskland, den produceras av Feller-destilleriet i mycket små batcher så det är snudd på att man kan kalla den för limited edition. För de som är lite rostiga i sin latin betyder corvus kråka och är också namnet på hela familjen av korpfåglar (korp ex. är corvus corax). Lite senare bytte man namnet till Cornix istället, Cornix är enligt grekisk och romersk mytologi en tjänare till Minerva (romersk mytologi). En dag bestämde sig Neptunus/Poseidon för att förföra henne, när det inte gick försökte han istället våldta henne (gudar är så ädla). Cornix lyckades dock fly och gudinnan Atena (grekisk mytologi) förvandlade henne till en kråka för att hjälpa henne. Jag vet inte om tillverkarna har någon speciell tanke med namnet eller om de bara ville ha ett coolt namn. Korpfamiljen ska även ha inspererat designen och med det antar jaf att de menar att de gjort flaskan svart. Det finns inte mycket i den beskrivningen som skriker kvalitésabsint så jag nöjde mig med en liten flaska på 4 cl den här gången. Let´s see what it can do.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Feller
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Eeeeeeeeh, en väldigt svag, gulgrön färg, inte så imponerande. Louchen är inte heller mycket att hänga i en julgran, väldigt svag. -.-

 

Doft: Jag behöver inte sätta nosen speciellt nära flaskan innan doften letar sig in mina näsborrar. Det luktar snus, men det har jag lärt mig kan försvinna om den får stå ett tag, så var dock inte fallet här >.< Den blev betydligt trevligare när den hamnade i glaset, lite blandning av parfym och godis, typ vattenpipstobak med äppelsmak. Vattnet ökar först på tvålen, men snart letar sig anisen fram istället och i slutändan är doften väldigt söt. Inte så pjåkigt.

 

Smak: Hmm, smaken är väldigt mild. Får lite mentoldomningar på tungan, alkoholstickningar och lite bäska. Väldigt lite anis. Den är inte särskilt bombastisk och tar inte mycket plats, men är inte heller speciellt deskret och lättdrucken, vilket ligger den lite till last i mitt tycke.

 

Sammanfattning: Det här kändes inte riktigt som en helt genomarbetad produkt, ser den lite som ett första eller andra försök från någon som vill göra sin egna absint. Den hade definitivt gjort sig bättre med lite mer färgningsväxter, och/eller kanske ett halvår på fat? De gjorde ivf inte en svart fakesint för att spela mer på corvus-temat. Den hamnar på en 2:a i betyg.

 

Corvus/Cornix Absinth

3 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Då var det dags att testa en absint från ett nytt destilleri: Absintherie Bourbonnaise. De är ett franskt destilleri och nästan samtliga av deras absinter verkar vara gula/amber. Jag vet inte om det är ett medvetet val man gjort? Jag har inte hört så mycket om deras absinter och har valt att inte ta reda på så mycket i förväg, på det sättet håller jag förväntningarna låga och chansen är större att jag blir positivt överraskad.
 
 
 
Napoleon III barrel-aged är lite starkare än de flesta absinter, den är barrel-strength (har inte spetts med vatten) och är således den starkast absinten från Absintherie Bourbonnaise. Det behöver dock inte spela så stor roll, flera andra absinter jag har ligger på bara några % mindre och eftersom jag späder med hela 5 delar vatten så borde den inte bli starkare än ett rödvin i vilket fall. Färgen visar tydligt att den är lagrad på ekfat, tråkigt nog är det ingen som behagar tala om för mig hur länge den blivit lagrad. Jag borde kunna förvänta mig en del vanilj och kanske lite fudge om jag har tur. Smaken på den vanliga Napoleon III ska tydligen vara lite speciell säger de, men den är baserad på ett recept från 1857 och det borde alltså gälla även denna. Det gjordes bara 200 flaskor, men av någon anledning har man valt att inte numrera flaskorna.
 
 
 
Jag har aldrig sett någon som valt att buteljera absint på en sån här flaska förut. Som du ser är den rektanglig framifrån, men den är ganska smal om man ser den i profil. Etiketten är inte så mycket att hurra för tycker jag, känns som något man har skrivit ut på sin 200 kronors bläckskrivare hemma. Dessutom säger absinthes.com att det ska vara en naturlig kork, men jag har fått en plastkork. Givetvis bättre än att hugga ner en massa korkekar, men skriv då inte att det är naturlig kork.

 

Lagrad: Ja (osäkert hur länge)
Destilleri: Absintherie Bourbonnaise
Alkoholhalt: 75,6%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Det här är också en absint med en sån där jobbig färg. Jag vet inte om det är grönt med jättemycket döda löv, eller om det är en amber med lite gröna nyanser i. Jag går på magkänslan av första intrycket och säger att det är en amber. Ja, det blir bra. Louchen är helt ok, tänkte säga medelmåttig men det låter så negativt. Den är verkligen inte den starkaste jag sett, men den har inget att skämmas för. Den når sin fulla kapacitet efter ungefär 2,5 delar vatten, ungefär vad jag hade väntat mig av en så pass alkoholstark absint.

 

Doft: Den mest varierande doften får jag nästan när jag luktar på den öppna flaskan. Fänkål, en väldigt söt doft och liiite vanilj. Mycket behagligt att sniffa på. Ivrig på att smaka droppar jag upp lite i glaset, och javisst har vi fänkålen kvar, men vaniljen och sötman döljs lite av alkoholen som plötsligt blivit mycket tydligare. Jag går vidare med vattnet och det lockar fram mer gröna dofter. Det finns en viss grön beska som jag inte riktigt vet vilken av örterna som är ansvarig för, vidare har vi isop, citrus (citronmeliss eller koriander) och såklart även malört. Jag hittar dock inte så mycket anis, bara lite. 

 

Smak: Smaken har en tydlig beska, tänkte mig att den skulle ha mildrats lite av ekfatet men det verkar den inte ha gjort (eller om den har det så är jag inte sugen på att smaka den vanliga Napoleon III). Jag känner nästan inget från ekfatet, hade velat ha lite av den där söta vaniljen som jag hittade i doften. Faktum är att smaken är ganska klen över lag, kanske jag skulle testat med lite mindre vatten? Alkoholen är relativt tydlig även fast den inte borde vara starkare än ett rödvin. Från den heliga absinttrion tror det är fänkålen som är mest märkbar, men isopen är minst lika utstickande tycker jag. Undrar om man haft i stjärnanis i den här?

 

Sammanfattning: Du var inte så potent som jag vill ha en absint, för att vara fatlagrad så var fatet väldigt vekt och du smakar lite för mycket alkohol. Jag tycker du skulle ha stannat kvar i fatet ett litet tag till, du är nog lite förtidigt född och inte redo för världen riktigt än. Men det är inte ditt fel, det var nog bara pappa Philippe som var lite för ivrig. Tyvärr levde den här absinten knappt upp till mina redan ganska låga förväntningar, jag skulle inte vilja rekommendera den här absinten och det finns helt klart bättre absint att lägga pengarna på. Den får nöja sig med en 2:a i betyg, ett lägre betyg än en fatlagrad absint borde få.

 

Absinthe Napoleon III...

2 Läs mer >>
 

 

 

Idag avslutar vi Absinthe Rêve-serien med den rubinröda Le Renard Roux... eller ja, vi avslutar för den här gången. Det finns fortfarande en absint kvar, men den ligger fortfarande och gottar sig på ett fat. Som du säker vet vid det här laget fick jag chansen att, i sammarbete med Magnus och Uppsala Destilleri, göra några egna absinter till min 30-årsdag 2019. Namnet är franska för "Den Röda Räven" och kommer såklart från absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 3 flaskor gjordes!



Absinten är gjord på 9 olika örter, bl.a en ovanligt stor del romersk malört (den var jobbig att hitta), och en fyrklöver for good luck. Dessutom är vattnet som användes vid tillverkningen taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Den äkta malörten, den romerska malörten och isopen var jag ute och jagade själv, men de andra (som anisen och fänkålen) fick jag köpa. Den är gjord på ett traditionellt och hantverkamässigt sätt och är baserad på ett genuint recept från 1800-talet, självklart har den inga artifisiella smaktillsatser, koncerveringsmedel, färgämnen eller sötningsmedel.



Flaskan är, som jag nämt tidigare, en av mina favoriter. En underbar kurvig historia som är värdig av en riktigt fin whisky eller cognac! Den fanns ju tråkigt nog inte i mörkt glas vilket innebär att den röda färgen kommer bli matt relativt snabbt. Jag passade faktiskt på att ta kortet här ovan på engång när jag fick den så den röda färgen skulle vara så stark som möjligt. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med rävmotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten. Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med rött vax och den bär mitt egna sigill på toppen.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Den här absinten är riktigt, RIKTIGT röd, som en flytande rubin! "Tyvärr" få vi njuta av den fina färgen hela tiden för den här absinten har en nästan icke-existerande louche, endast lite oil streaks.

 

Doft: När jag korkar upp känner jag nästan bara fänkål, lite märkligt kan jag tycka eftersom det inte brukar vara doften som står ut allra mest. Dessutom är det ju stora mängder malört i den här, men ändå är det fänkålen som står ut. Märkligt. Jag skvätter upp några droppar i glaset, det brukar ju kunna förändra saker och ting, men det enda det leder till är att den sura doften från alkoholen tar över och allt annat göms i skymundan. I med några droppar vatten som genast sätter munkavel på alkoholen och plockar fram örterna. Nu kommer malörten och lite anis, men de har sin sweetspot efter 2-3 delar vatten, därefter kommer bäsk gurka och isop samt lite gamla kopparpengar.

 

Smak: Det var ingen smakexplosion här inte. Nog har vi lite av gurkan och isopen, men även den metalliska smaken som jag känner igen från hibiskuste. Smaken är len men mesig, känner att den är riktigt övervattnad och man borde nog stannat vid 3 delar vatten. Sockret är väldigt framträdande, gör INTE sitt jobb att lyfta de andra smakerna utan överröstar dem lite istället. Om jag minskar på sockret och dessutom drar ner på vattnet blir den intressantare och mer lättdrucken.

 

Sammanfattning: Det här blev ytterligare en liten flopp, tråkigt värre. Måste dock säga att den påminner väldigt mycket om Rubis, den var inte heller bra, så kanske är det här med absint och hibiskus ingen bra ide? Även här bör jag ta med lite mer av svansen i nästa destillering, det tror jag kan bidra mycket. Jag vet att Rubis fick 3 poäng, men jag ska försöka att vara objektiv och då hamnar den här faktiskt snäppet under Rubis. Betyget blir inte mer än en 2:a idag.

 

Absinthe Rêve - Le Re...

1 Läs mer >>
 

 

 

Vi går vidare i min Rêve-serie och nu har turen kommit till min gula/amber: Le Cerf Jaune. Absinthe Rêve är den absintserie som jag, i sammarbete med Uppsala Destilleri, gjorde till mig själv till min 30-årsdag. Namnet på den här är franska för "Den Gula Hjorten" och hänvisar såklart till absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 3 flaskor gjordes!
 
 
 
Absinten är gjord på 9 olika örter, varav en är en fyrklöver, för extra tur ;) Den är färgad med bland annat saffran, jag testade Awen Natures Absinthe Safran men tyckte att den smakade aldeles för lite saffran, ett misstag som jag försökt rättfärdiga. Vattnet som användes vid tillverkningen är taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Både den äkta malörten, den romerska malörten och isopen har jag plockat själv, men andra (som anisen och fänkålen) fick jag köpa. Den är gjord på ett traditionellt och hantverkamässigt sätt och är baserad på ett genuint recept från 1800-talet (även om man då inte använde saffran), självklart finns inga artifisiella smaktillsatser, koncerveringsmedel, färgämnen eller sötningsmedel.
 
 
 
Den kurviga flaskan är värdig av en riktigt fin whisky tycker jag. Tråkigt nog fanns den inte i mörkt glas vilket hade varit optimalt, men det verkar som att den gula färgen håller sig rätt bra ändå (är ju trots allt inget klorofyll i den som kan brytas ner) och nu ser man ju den snygga färgen. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med hjortmotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten. Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med gult vax och den bär mitt egna sigill på toppen.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Färgen är lika klargul som nybakat saffransbröd, väl mogna citroner eller One Punch Man´s dräckt. Ungefär vad man kan vänta sig av saffran. Louchen var däremot en riktig besvikelse... eller den hade varit om det funnits någon. Den är verkligen minimal och det är till och med ont om oil streaks. Needless to say är det svårt att avgöra när den nått sin "topp".

 

Doft: Hmm *drar lite på munnen* Flaskan bjuder mest på syra, bäska, tvålig malört och korriander med rund citruskaraktär. Att hälla upp den i glaset förändrar ingenting så jag börjar otåligt droppa i vatten istället. Det bäska och sura mattas av och försvinner, men malörten och korriandern finns fortfarande kvar. Nu dycker lite saffran upp också men det är inte lika mycket som jag förväntat mig.

 

Smak: Jaha, absintörterna lyser med sin frånvaro i den här, istället tar sockret mer plats och det är inte den rollen sockret ska spela. Den är nog övervattnad efter 5 delar vatten. Saffranen känner jag av litegrann, men inte heller här är den lika stark som jag tänkt mig. Den bidrar ivf till en sötare och rundare smak, texturen är len och smaken som ändå finns sitter kvar ett ganska bra tag i munnen. 

 

Sammanfattning: Jag tror det största misstaget jag gjorde här var att kapa svansen för tidigt, lite mer oljor hade gjort den gott tror jag. Jag saknar anisen, tror den hade gjort sig bra med saffranssmaken, något jag får rätta till i nästa batch. Målet var som sagt att göra en absint som smakade lite mer saffran än Awen Natures absint. Jag skulle säga att jag lyckades med det (det blev nog ganska lagom mycket) men som sagt så lyser både louchen, doften och smaken från de andra örterna med sin frånvaro och det drar ju ner betyget rätt rejält. Undrar om en 2:a är för generöst?

 

Absinthe Rêve - Le Ce...

2 Läs mer >>
 

 

 

Som du kanske vet vid det här laget så fick jag möjligheten att i samband med min 30-årsdag göra några egna absinter hos Magnus på Uppsala Destilleri. Det blev 7 st olika och en av dem var Le Lapain Vert. Namnet är franska för "Den Gröna Kaninen" och kommer såklart från absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 2 flaskor gjordes!
 
 
 
Absinten är gjord på 12 olika örter, varav en är en fyrklöver, för extra tur ;) Dessutom är vattnet som användes vid tillverkningen taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Både den äkta malörten, den romerska malörten, isopen, citronmelissen och pepparmyntan har jag plockat själv, men andra fick jag köpa. Den är gjord på ett traditionellt och hantverkamässigt sätt och är baserad på ett genuint recept från 1800-talet, självklart finns inga artifisiella smaktillsatser, koncerveringsmedel, färgämnen eller sötningsmedel.
 
 
 
Flaskan är en underbar kurvig historia som är värdig av en riktigt fin whisky tycker jag. Tråkigt nog fanns den inte i mörkt glas vilket hade varit optimalt, så färgen har redan börjat gå åt det bruna hållet. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med kaninmotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Det här är troligen min favorit av alla etiketter jag har! Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten. Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med grönt vax och den bär mitt egna sigill på toppen.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Färgen var fullkomligt klargrön från början, men innan jag kunde köpa ut flaskorna hade den fått färgen av döda löv. Väldigt trist. Louchen är mycket svag, nästan lite pinsamt svag faktiskt. Den startar med en svag dimma men löser snabbt upp sig i oil-streaks igen och den blir aldrig tjockare, tunn som en björn som kryper ur sitt ide efter en mycket lång vinter. Den behöver dessutom rätt mycket vatten innan det har fyllt hela glaset, lite drygt 3 delar.

 

Doft: Den innehåller mycket malört, och det märks när man drar ur korken. Den har även en örtig, skrovlig bäska, lite som grönt te som dragit i aldeles för varmt vatten. Har hört att det kan bli så om man använt färska örter i färgningen, men mina var väldigt torkade. Doften förändras inte speciellt mycket efter att jag hält upp absinten, dock händer det lite när jag börjar droppa i vatten. Malörtsdoften blir lenare efter varje del vatten, och efter alla 5 delar är den inte alls så vass och skrovlig längre. Jag tycker även att jag hittar lite kardemumma och jäst, det ger en varm nyans till doften.

 

Smak: Hmm, den har mycket smak och jag känner malörten tydligt, men anisen finns inte här (trots att jag använt mig av mycket mer än vad som fanns i orginalreceptet) och det skollade gröna téet finns fortfarande kvar till viss del. Den är inte så len heller, betydligt grövre än jag hade önskat att den va.

 

Sammanfattning: Ok, det här blev ju inte den mest välbalanserade absinten som världen har skådat, får dig att gråta av lycka eller får dina smaklökar att göra vågen, men jag känner att den hade kunnat bli värre och jag ser potensial för förbättring. Till nästa gång tror jag att jag ska behålla lite mer av svansen för att få en tjockare louche och den skulle förmodligen må lite bättre av lite mindre färgningsväxter, eller en annan blandning av färgningsväxter. Kanske skulle man låta den vila på ett ekfat i någon månad också för att släta till de vassa smakerna lite också, det skulle den nog må bra av. Vi får se när nästa batch av den här ser dagens ljus, men tills dess får jag och Den Gröna Kaninen nöja oss med en blygsam 2:a i betyg.

 

Absinthe Rêve - Le La...

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag avslutar vi vår genomgång av Neuzeller-destilleriets absinter, och vi gör det med den mest klassiska av dem alla: Absinthe Viridis. Tyvärr verkar det inte finnas så mycket att säga om den, den har ingen speciell blomma som gör den till ett spännande experiment utan är färgad med traditionella örter. Flaskan är densamma som de andra har, kort och knubbig och väldigt fin. Skruvkork i metall och en ganska neutral etikett utan bilden som funnits på tidigare batcher. Lika bra vi dyker in och ser vad det är vi har här.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Färgen är mycket svag i min flaska, en ljus gran med lite gult i. Kommer att tänka på en päronsaft som jag drack när jag var liten, ni vet de där som kommer i 1 dl tetror. Louchen är svag, men lite starkare än Malvales som jag testade förra veckan, och den når sin höjdpunkt efter 3 delar vatten.

 

Doft: Flaskan bjuder på både örtiga och fruktiga dofter, samt lite fermenterad mjölkört (plötsligt blev vi väldigt specifika). Jag hittar inget av malörten, anisen eller fänkålen O.o Efter att ha lagt sig till rätta i glaset utvecklas doften lite mer: nu hittar jag istället tapetklister och färsk frukt, fortfarande inget av den heliga trion och inte ens överväldigande alkoholångor O.o Med vattnet kommer dock de dofterna jag är van vid, allt vad tapetklister och fermenterad mjölkört heter försvinner och ersätts istället av malört, anis och isop. Jag tror vi har en del romersk malört här också.  

 

Smak: Smaken är mild och inte speciellt spännande, sockret tar över och det sticker bak på tungan och i svaljet. Jag vet inte vad jag känner först (inte så mycket), men fram mot slutet kommer lite päron och i eftersmaken hittar jag romersk malört, både sött och bittert alltså.

 

Sammanfattning: Hur dessa absinter lyckas vinna priser förstår jag inte, den här har vunnit guldmedalj i World Spirit Award 2010! Inte heller denna var någon hit och den fångade inte mitt intresse alls. Den har inget som gör att den sticker ut från mängden, louche och färg är svag, smaken är klen och den kostar lite mer än jag egentligen ville lägga på den. Tyskland, varför gör du det så svårt att tycka om dig? Det käns som att vi slutar den här serien med, inte ett magplask, men lik väl en kanonkula som stänker ner dommaren, samtliga åskådare och deras förkrymta nakenhundar. Viridis slutar på en 2:a i betyg.

 

Absinthe Viridis

0 Läs mer >>
Source: SaarWhisky
 
 
 
Idag fortsätter vi med SaarWhisky´s absintkolektion och nu har vi deras enda rouge på menyn. Fragment är destillerad av 16 örter och färgad med röda bär, något som jag hittills inte stött på i en färgningsprosess, kan bli väldigt intressant. Matthias från SaarWhisky berättar dock att i nästa batch kommer man även att använda hibiskusblommor, vilket är mer traditionellt.
 
 
 
Etiketten är så detaljrik och jag kan sitta och titta på den hur länge som helst och försöka klura ut massa dolda meningar och budskap! Även här har vi den Gröna Fen, hon håller i en magisk, allseende, röd triangel som ska vara ett "metaforiskt fragment". De övertäckta ögonen och solskivan bakom huvudet ger mig starka religösa vibbar medan ögat, triangeln och den bak-och-fram-vända texten istället känns väldigt okult. Dessutom ger hela samansättningen antydan av ett upp-och-ner-vänt pentagram. Jag ser dock inte vad som är mellan ansiktet och triangeln, eller på sidan av huvudet. Som resten av SaarWhisky´s absinter kommer den här förpackad i en apotekarflaska i mörkt glas och naturlig kork. En mycket stilig förpackning tycker jag!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: SaarWhisky/Moonshine-destilleriet
Alkoholhalt: 68,3%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Från början var den här blodröd (som du ser på bilden från SaarWhisky här ovan) men som vi vet sedan tidigare så verkar röda pigment i rouges brytas ner ännu snabbare än klorofyllet i vertes. Nu är den en tydlig amber. Den är även full av små particklar, vilket kanske är att vänta sig eftersom den är ofiltrerad och färgad med bär. Louchen är, liksom hos tidigare SaarWhisky-absinter, riktigt tjock och når sin topp efter ca 2 delar vatten.

 

Doft: Jag hade väntat mig mint och choklad som hos de tidigare, men så var inte fallet. Istället har vi den här konstiga doften av svarta sopsäckar som jag hittar hos vissa absinter (jag undrar vad det kommer från?) och syrliga bär. Röda vinbär kanske? Luktar man lite närmare flaskmynningen så kommer myntan också, men den är inte så tydlig. Faktum är att doften inte alls är lika stark som hos de 2 tidigare O.o Mitt Glencairnglas plockar fram myntan lite till och även lakrits, något vi inte sett så mycket av i SaarWhisky´s absinter tidigare. De syrliga bären finns också kvar, vet inte riktigt vad jag tycker om det i en absint. Vattnet lyfter fram pepparmyntan ännu mer men de svarta sopsäckarna gömmer sig fortfarande i bakgrunden.

 

Smak: Ok, det här var också en absint med riktigt kraftig smak och den gör sig bra med socker. Den är bäskare än de andra, är lite kryddstark och tvålig. Inte lika len textur heller och alkoholen är tydligare.

 

Sammanfattning: Att färga absint med bär var ett intressant experiment men jag tycker inte att det var ett speciellt lyckat sådant. Jag tror främst att jag har lite svårt för particklarna, men de syrliga bärnoterna i doften var inte heller riktigt bra för absint. Nå väl, det slår ivf ros, I´m looking at you Gothica >8( Absintens bästa egenskap är helt klart förpackningen, och hade den varit "färskare" hade färgen också vägt upp mycket, men som det är nu så finns det inte så mycket som imponerar. Doften vet inte riktigt vad den håller på med, smaken fångar inte mitt intresse och texturen är raspig. SaarWhisky har gjort bra ifrån sig so far men idag får de nöja sig med en 2:a. Jag ser dock fram emot att testa deras resterande 2 absinter och hoppas på en bättre upplevelse!

 

Fragment Absinth

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Här har vi en till verte från Schweiz, a zebra among horses as it were. Den förra schweiziska verten jag smakade (Esmeralda) imponerade inte så grymt mycket, hoppas den här gör ett starkare intryck.
 
Namnet "Angélique" är franska för kvanne (angelica archangelica), en av huvudpersonerna i föreställningen som är Angélique Verte Suisse. Förutom den här ruffsiga lilla plantan har man använt ytterligare 11 örter som man inte går närmare in på vilka det är, men låt oss återgå till kvannen: Kvanne är en medicinsk ört med bedövande effekt och har sagts vara ett botemedel för både pesten och smittkoppor (gissar dock att så inte var fallet). I absint kan den användas både vid destilleringen och vid färgningsprocessen och sägs ha en smak ganska lik den av enbär. Det här låter ju helintressant tycker jag, let´s give it a shot.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Artemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En ganska blygsam grön färg, inte mycket till gula eller bruna nyanser här utan den är väldigt klargrön. Den bjuder på en tjock louche efter ett par delar vatten som ger fattigt med oil-streaks i inledningen.

 

Doft: Sniffar vi på flaskan känner jag mest anis och fänkål, en väldigt söt doft, men ungefär varannat sniff vi tar bär med sig den sura doften av en schweizisk bleue. Det sura hänger kvar till glaset där det dominerar och fänkålen inte orkar tränga sig igenom så mycket. Jag droppar i lite vatten och prövar näsan igen och redan har den sura doften avtagit lite, några droppar till och så kikar anisen fram. Till slut kommer även malört och vi har en väldigt klassisk absintdoft. Men snart blir doften bara svagare och när jag är färdig med mina 5 delar vatten känner jag inte mycket alls.

 

Smak: En väldigt bäsk smak, inte så uppskattad, men ändå anorlunda bäsk än Quarantaine. Annars har vi en klassisk absintsmak med anis, fänkål, malört och en tydlig alkoholsmak.

 

Sammanfattning: Nja, inte heller Mr. Bugnon lyckades där Philippe Martin misslyckats. Vi vet att Matter Spirits lyckats RIKTIGT bra några gånger (Mansinthe, Brevans A. Crowley, Duplais Balance och Noel) men i övrigt verkar det skvatt omöjligt för Schweiz att peta ut några vettiga vertes. Med den ointressanta doften och en smak som får mig att snörpa på munnen landar Angélique Verte Suisse på en 2:a, och då är jag nog lite generös.

 
 

Absinthe Angélique Ve...

0 Läs mer >>
 
Source: alandia.de
 
 
 
Mmmm, här har vi nästa flaska av mina nya vertes! Den produceras dock av Eichelberger-destilleriet i Tyskland och de har verkligen inte kramat ur sig några höjdarabsinter so far, jag hoppas att det här blir ett undantag som Tyskland kan vara stolta över.
 
En långsmal flaska i brunt glas, en förtjusande etikett i min mening och försluten med naturlig kork, allt toppat med en klick blodrött vax. Underbart! Det gäller bara att man har något lämpligt att plugga igen flaskan med sen, minns att korkarna i mina Jade-flaskor var svåra att få ur och gick sönder i processen.
 
16 olika örter används i framställningen vilket är lite mer än många andra, kan ge en lite komplexare smak kanske? Efter destilleringen får absinten mogna i några veckor, de var inte specifika men jag antar att det betyder att man lagrar dem på (ek)fat? Har ingen aning om vad namnet kommer ifrån though O.o

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Eichelberger (åt ALANDIA)
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: En nästan mer gul färg än grön. Inte speciellt stark men det har inte Mansinthe heller så låt gå då (den är ivf naturligt färgad). Louchen är inte heller så imponerande, not so much London fog as "någon-har-druckit-mjölk-och-inte-sköljt-ur-glaset-innan-de-fyllt-på-med-vatten". Den blir inte full för än efter 2,5 delar vatten, tycker det tyder på mycket alkohol och lite anis (som står för de mesta av de eteriska oljorna som bildar louchen).

 

Doft: Här va det spritpenna igen, iaf ur flaskan. Efter att jag hält upp absinten är den mer agreeable och bjuder på en blommig, len och söt doft, inte helt olik Mata Hari (med lite spritpenna). Efter att den har fått sig lite vatten blev smörblomman kvar men även lite mentol, återigen lik Mata Hari. Tråkigt nog är doften rätt mycket svagare efter allt vatten.

 

Smak: Precis som doften antydde så har den blivit övervattnad, det är inte alla absinter som klarar 5 delar vatten är jag rädd. Smaken är inte söt, inte besk. I början känner jag smörblommorna från doften men sen försvinner all smak tvärt, som om någon har huggit av den. Till skillnad från de flesta absinter som lämnar en tydlig eftersmak på tungan ett redigt tag efter man druckit färdigt så lämnar den här... just ingenting really. Kanske fick jag bara halva smaken med i min flaska och den andra halvan finns kvar på destilleriet >.<

 

Sammanfattning: Nja, det här blev väl inte riktigt lika lyckat som jag hoppats. En svag doft, klen louche och "halv smak". I declare måndagsexemplar! Tyskland och Eichelberger fick oss inte direkt att tappa hakan, och det hade jag kanske inte förväntat mig, men jag kan inte minnas att deras övriga absinter hade de här bristerna. Well, they will have the chance to redeem themselves next week, but today they get no more than a 2 out of 5.

 

Absinthe Maison ALAND...

0 Läs mer >>
Source: alandia.de
 
 
 
Tyvärr är jag tveksam på om det här kan vara en bra absint. Enligt ALANDIAs hemsida ska den vara naturligt färgad men den kommer i en genomskinlig flaska med skruvkork och ALANDIA har haft fel förut. Kvantitet kontra pris talar inte heller för hög kvalité, du får 0,7 liter för ynka 330 kr, men det är våra kära Matter Spirits som har tillverkat den (på uppdrag av Lion Spirits) så då MÅSTE man ju prova! Skulle den vara skit så har jag ivf inte lagt ut alldeles för mycket pengar.
 
Större delen (två tredjedelar) är masererad och resten är destillerat. Målet här var lite att göra den bästa produkten i en skitkategori, de menade att de massererade absinterna som finns är så dåliga att de ville visa hur även en crapy produkt ska göras. The best in a pile of shit so to speak. Ska man tro beskrivningen så har de lyckats, man föredrar Pigalle framför andra massererade absinter, men jag skulle vilja säga att det är lite fusk eftersom man ändå har destillerat 1/3 av produkten. Matter Spirits gör så mycket bra absint och borde inte ha tagit på sig det här uppdraget för att någon annan ville göra den bästa produkten i en dålig kategori. Pigalle finns inte kvar på destilleriets hemsida så det kanske kan tänkas att de slutat producera den nu.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Matter Spirits
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Fake
Land: Schweiz
 

Färg och Louche: En riktigt fin färg, har den där fina olivgröna färgen som rentav ser naturlig ut och skär sig bra mot de stark, klara färgerna på etiketten. Den för tankarna till Mr. Jekyll Absinthe, men DEN var INTE naturligt färgad! Louchen imponerade inte stort, en medelmåttig dimma som är full efter ca 2 delar vatten.

 

Doft: Ur flaskan känner jag en mysig, herbal doft av anis och fänkål med väldigt lite alkohol men som med de flesta andra absinter så blir alkoholen mycket tydligare när jag hält upp den i glaset. Doften försvinner fort när vattnet tillsätts, redan efter 3 delar vatten är den svår att känna och efter de 5 delarna är den nästan obefintlig. Den förändras dock, går lite åt klorinhållet och brunt socker. Klorin är ALDRIG nice, och absolut inte i något man ska dricka, men doften är så svag så vad vet jag?

 

Smak: Jag känner anis, som Kungen av Danmark, och precis som färgen så påminner den här smaken rätt mycket om Mr. Jekyll Absinthe (tyvärr känns smaken fake och ger inte intrycket av någon kvalitetsprodukt). Men mest framträdande av allt är en OTROLIG beska som kommer väldigt tidigt och den hänger kvar långt efter att jag svalt absinten. Det här var verkligen inget om gick hem hos mig, jag tillsätter mer socker men det gör ingen skillnad. Jag sköljer ur munnen med lite Absinthe Illusion som jag resenserade förra veckan och när jag sedan tar en ny klunk Pigalle så smakar den uteslutande mörk choklad och beskan har lagt sig något. Har inte varit så här förvirrad sedan jag testade Absinthe Roquette.

 

Sammanfattning: Å herre gud, vad ska man säga om den här absinten? Jag håller inte med om att det här är den bästa absinten i fakesint-kategorin så enligt mig har man misslyckats med sitt syfte. Förhoppningarna kanske var lite orimligt höga och jag kanske borde sätta Matter Spirits på en lägre pidestal än jag gjort hittills. Den bästa kvaliten blev nog färgen är jag rädd, och doften när den fortfarande fanns i flaskan. Känner inte att jag kan rekommendera den här absinten och det kommer dröja ett bra tag innan den här flaskan är uppdrucken. Betyget landar på en 2:a.

 

Absinthe Pigalle

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
Source: Absinthes.com
 
 
 
Absinthe des Chats är baserad på ett gamalt recept från 1850-talet, men mig veterligen är det en av de nyare absinterna på marknaden. Jag undrar var de hittar alla gamla recept, det borde börja ta slut på dem vid det här laget tycker jag. Receptet inkluderar 14 örter/växter vilket jag tror är en ganska bra mängd ingredienser, det är nästan inte lönt att ha fler eftersom man inte kan känna alla ändå och när man inte bryr sig om att färga den (det här är en blanche) så är det väldigt svårt att få många komplexa nyanser i min erfarenhet.
 
Destilleriet är uppstartat i "La Maison des Chats" och deras enda produkt (än så länge) har fått tagit samma namn så att säga.
 
Det är snudd på att jag vill sätta en limited editionstämpel på den här absinten för av någon anledning anser man att örterna bör torkas i 2 ÅR (!) innan de används i tillverkningen! Efter det destillerar man dem i en panna som inte rymmer mer än 30 liter vilket gör det till en VÄLDIGT småskalig produktion!
 
Flaskan kom inslagen i något liknande tidningspapper, jag har sett en annan absint som säljs på samma sätt så kanske finns det en historia bakom det som jag inte känner till. Den större varianten av flaskan (den första flaskan som ses här ovan) har en väldigt charmig etikett enligt mig. Tyvärr köpte jag den mindre versionen på 20 cl (den andra flaskan som ses här ovan) och då hade de skippat etiketten helt och hållet. Istället fanns bara den runda klisterlappen och destilleriets märke vilket i min mening är ett tråkigt försök till ettikett. Flaskan är försluten med en vinkork vilket gör att man måste ha en vinöppnare för att komma åt det gottiga innandömmet, mysigt men inte helt praktiskt för att försluta flaskan igen. Oh well.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: La Maison des Chats
Alkoholhalt: 54%
Katergori: Blanche 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
 

Färg och Louche: Åh, jippi, en till blanche! *suck* Louchen är medeltjock och når sin topp efter en ynka del vatten.

 

Doft: Ur flaskan luktar den väldigt mycket som en typisk schwizisk blanche, den där lite sura doften som jag verkligen inte uppskattar. Men alkoholen höll sig i bakgrunden so that was nice. Efter att man hällde upp den i glaset luktade den samma fast ännu surare, jag tycker att det är lite konstigt att absint aldrig luktar godare när den är upphälld. Som tur var så blev den lite mer nyanserad efter att jag tillsatt vattnet, då kände jag den lakritsliknande doften av anis, även den tvåliga malörten och andra örter.

 

Smak: I början känner jag tydligt den tvåliga malörten, lite anis och i slutet är det mest socker. En rätt ointressant smakkombination.

 

Sammanfattning: En schweizisk blanche, en typ av absint som jag lärt mig att ogilla. När jag beställde den här var jag säker på att den skulle vara en verte eftersom den kom i en mörk flaska. Hade jag bara brytt mig om att kolla ordentligt på hemsidan så står det ju att det är en blanche, men ska jag vara ärlig hade jag nog beställt den ändå. Jag skulle vilja säga att jag har lärt mig hålla mig borta från dem men jag envisas med att fortsätta köpa dem så jag skulle ljuga om jag sa det. Varken louche, doft, färg eller smak var något att hänga i julgranen tycker jag och den bästa egenskapen hos absinten var tråkigt nog själva flaskan. Jag ger den en 2:a och då känner jag mig nästan lite generös.

 
 

Absinthe des Chats

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com 


Då var vi tillbaka med en till av Philippe Martins absinter och idag är det "La Belle Époque" vi testar. Etiketten har samma motiv som ALANDIAs Suisse la Bleue, så blanda inte ihop dem. Motivet är från en poster som spreds i Schweiz efter att absint förbjudits. En absintmotståndare (munk) står triumferande på den döda, gröna fen och pekar på en kalender som visar 7:e Oktober 1910, datumet som absint förbjöds. I bakgrunden kan man se den gråtande Helvetica, den kvinliga gestaltningen av Schweiz. Bilden till vä. om munken symbolicerar Schweiz grundande år 1291. Det är en snygg etikett men jag förstår inte varför man vill använda en poster som symbolicerar absintens "undergång" som etikett på en absintflaska.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: La Valote - Philippe Martin
Alkoholhalt: 54%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
 

Färg och Louche: Som sagt, en blanche (eller "la bleue" om man är från Schweiz) som därmed inte är speciellt imponerande färgmässigt. Den har å andra sidan en fin tjock louche och den behöver inte mer än 1,5 delar vatten för att visa sig. Det brukar vara fördelen med blanches.

 

Doft: *Ger ifrån mig ett missnöjt grymtande som inte kan skrivas i bokstäver* Den här är väldigt likt Fée Verte du Val de Travers, surt och lite gräddigt, mest surt ur flaskan och mer gräddigt ur glaset. Dock har vi en del alkoholångor här också och sticker jag fejset för nära så vattnas det lite i ögonen. De 2 första delarna vatten lockar fram trälimsdoften på riktigt, men sen mattas den av lite och när alla 5 delar vatten är i så är vi tillbaka på samma sura, gräddiga doft som vi började med. En liten gnutta anis också, men den är sannerligen tyst och försynt.

 

Smak: Inte alls så mycket smak, och det lilla jag hittar är mest malört. Malörten medför även en viss bäska i eftersmaken som jag inte gillar. Texturen är inte speciellt len och det sticker på sidan av tungan.

 

Sammanfattning: All right, ytterligare ett stolpskott för mig. Liksom Fée Verte du Val de Travers är den här sur, gräddig och väldigt tam. Smaken är inte intressant på något vis och det enda som egentligen är något att ha känner jag är louchen, men det kommer man inte långt på. Även denna säljs i enlitersflaskor, vilket inte förvånar mig. Jag köpte dock inte mer än en dl så jag slängde inga stora pengar i sjön. Tvivlar på att jag skulle bjuda på den här, och det kommer ta lång tid innan jag dricker upp det jag har. På tur står 3 till av Philippe Martins blanches, och med tanke på hur de 3 första har varit så ser jag inte fram emot att smaka dem. Jag ger den inte mer än 2 gröna féer i betyg.

 

 

Absinthe la Belle Épo...

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com 


Då plockar vi fram nästa blanch från Philippe Martin, förhoppningsvis blir den intressantare än deras förra absint. Som bekant så var La Valote destilleriet aktivt även under förbudstiden, nästan 100 år då absint var förbjudet att producera i Schweiz. Etiketten på flaskan föreställer förpackningen av den alkohol som användes i Val-de-Travers under förbudstiden, inte för att dricka utan för rengöring. Den fanns i alla hushåll och väckte alltså inte uppmärksamhet om någon skulle se den. Troligen därför Schweiz producerade (och fortsätter producera) så mycket vit absint, den var lättare att gömma. Man får inte vara dum om man ska göra absint i smyg!
 
Lagrad: Nej
Destilleri: La Valote - Philippe Martin
Alkoholhalt: 54%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
 

Färg och Louche: Eftersom det är en blanche så är den ju inte så väldigt inspererande att titta på, men den är ivf så klar och ren som man kan förvänta sig av en blanch. Den får en tjock louche som toppar efter ca 1,5 delar vatten.

 

Doft: En sur lukt, inte helt olik trälim är allt jag känner från flaskan. Kanske finns det något absintliknande där också men det är svårt att säga. Ur glaset kommer inte speciellt mycket stickande alkoholångor, men likt förbannat doftar det surt. Det finns en len, gräddig ton också som verkligen inte gör sig bra med det sura. Även här försöker jag hitta något spår av den heliga absinttrion men kan inte känna något. Vattnet får det sura att mattas av och nu börjar faktiskt lite anis krypa fram, i slutet luktar det rent av absint.

 

Smak: Riktigt blaskig smak, och väldigt ointressant. Med så här mycket vatten är socker ett måste för att framhäva smaken över huvud taget. Det jag lägger märket till mest är det gräddiga som hänger kvar i eftersmaken.

 

Sammanfattning: Vad ska jag säga, verkligen inte det mest intressanta, eller intensiva, som hälls upp i ett glas. Måste säga att den inte skiljer sig speciellt mycket från La Grenouillardes, bara blaskigare. Om du ska dricka den så var väldigt sparsam med vattnet, annars kan du ha den som måltidsdryck, och eftersom absinten säljs i enlitersflaskor är förmodligen Philippe själv medveten om det. Kan inte säga att jag njöt av den här alls, den kommer inte över en 2:a i betyg.

 

Absinthe Fée Verte du...