1 Läs mer >>
Source: ALANDIA
 
 
 
Det här är det senaste, och troligen sista, tillskottet till Duplais-serien från Matter Spirits. Jag var ju inte så jätteförtjust i Duplais Verte, men den här har ju legat och gottat sig på ekfat i 3 år. Japp, du hörde rätt, vi har fått en till fatlagrad absint från Matter Spirits och om man tänker tillbaka till Brevans A. Crowley så kan det här bli riktigt spännande! Jag blev lite till mig och köpte 2 slaskor på engång, om det här skulle bli en ny A. Crowley så gälde det att hålla sig framme innan de tog slut. Jag fick nummer 33 och 57 av totalt 418 flaskor, får se om den andra är värda att spara.
 
 
 
Flaskan är samma gamla going som Matter Spirits brukar använda: Lång och smal, mörkt glas, naturlig kork, the whole shebang! Etiketten är återigen designad av David Tibet och jag tycker inte att den är alldeles för olik den han gjorde till Duplais Verte. Den här heter "Cats giving birth"... för det syns såååå många katter på den här etiketten. Artists can be wierd.

 

Lagrad: 3 år
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En tydlig grön färg, precis som orginalet, men med en märkbar guldfärg. Efter 3 år hade jag räknat med en betydligt gulare färg, men den går definitivt in i verte-kategorin. Jag minns att jag tänkte likadant om A. Crowley. Måste ha varit ett trött fat man lagrat det på. Louchen skulle jag säga är över medel och når sin topp efter ca 2 delar vatten. Den tar form i hela glaset på en gång istället för att börja i botten, och den har inga oil-streaks heller.

 

Doft: Ååååååh mamma, this is the stuff! Jag drar ur korken och ur flaskan kommer en ljuv parfym av anis, vanilj, fudge, gröna örter och nästan en honungslik sötma! Riktigt nice! Alla de här dofterna finns kvar efter att jag hält upp absinten, men de är väldigt mycket i bakgrunden, som den tunna färgen på en aquarellteckning. I förgrunden hittar vi alkohol och väl mogna päron! Det är som godis det här! I med 2 delar vatten som förstärker doften ordentligt, men ändrar den inte. Efter de resterande 3 delarna har doften blivit svagare men nu känner jag betydligt mer anis. Låt oss se hur den här underbara skapelsen smakar!

 

Smak: Hmm, den skulle nog må bra av 0,5 eller 1 del mindre vatten. Jag får en bra balans mellan anisen, fänkålen och malörten, men jag känner ingen smak från fatet. Den har blivit lite rundare med åren tillsammans med eken, men inte så mycket mer har hänt i smakväg. Den är len och fin i texturen, men min tunga domnar av lite. Har man använt stjärnanis i den här absinten?

 

Sammanfattning: Den har inte blivit jättepåverkad av fatet kan man väl säga, trots de 3 åren. Den har verkligen en doft att försvinna i och det är verkligen det attributet som gynnats mest av lagringen. Smaken däremot har stått emot tidens tand en hel del och bjuder inte på så mycket överaskningar. Jag hade nog förväntat mig en ny A. Crowley men det var inte vad jag fick. Allt som allt är det en bra absint, men den är inte jättebra och jag trodde den skulle vara mer spännande. Det får bli 3,5 gröna féer idag för den är fortfarande bättre än orginalet.

 

Absinthe Duplais Vint...

2 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
Source: ALANDIA
 
 
 
Matter-Luginbühl gör enligt mig några av de bästa, och främst intresantaste, absinterna på marknaden! Jag har testat de flesta vid det här laget men har länge dragit mig för att testa den här och Duplais Blanche, eftersom de är blanches. Det är ingen hemlighet att jag och blanches (speciellt schweiziska bleues) har ett stormigt förhållande. Vi håller ihop mer av trygghet än attraktion, vi har skiljda sovrum och jag vänsterprasslar med franska vertes på sidan av (det tror jag föresten att Schweiz också gör). Därför har jag inte velat lägga pengar på de här absinterna tidigare, men just nu är dom de enda absinterna från Matter-Luginbühl som jag inte har provat, och när jag såg en flaska Kallnacher på 20 cl till ett rimligt pris så kände jag att det kanske var dags.
 
 
 
Finns en liten rolig historia bakom receptet till den här absinten: Ernst Luginbühl-Bögli (grundaren till Matter-Luginbühl-destilleriet som gör absinten) växte upp i Kallnach i Schweiz. Staden var känd för sin boskap och familjen Luginbühl-Bögli var kouppfödare. Enligt historien ska Ernst ha bytt till sig ett gamalt, lokalt absintrecept mot en av familjens kor. Detta kanske inte verkade så smart just för tillfället eftersom absint var förbjudet i Schweiz sedan år 1910, men det hindrade inte Ernst. Vi tar ett rejält kliv framåt i tiden, större delen av ett sekel faktiskt, till modern tid. Här upptäcks receptet igen och när förbutet hävs 2005 sätter man genast igång att producera den här absinten som idag kallas Kallnacher Absinthe. Lite av en "Jack och Bönskälken" historia känner jag, men med ett absintrecept istället för magiska bönor. Absinten var den första som destilleriet producerade och fick ta namnet från orten där destilleriet är beläget: Kallnach.
 
 
 
Tror den här absinten säljs i 4 eller 5 olika storlekar på flaskan. Den största (som ni ser här ovan) ligger på en liter och är en genomskinlig flaska med skruvkork i plåt. Inte den lyxigaste förpackningen kan jag tycka. Flaskan på 20 cl (som jag köpte) är dock lång och slank, gjord i mörkt glas och har en riktig kork, en förpackning med betydligt mer klass tycker jag. Etiketten är dock densamma, en väldigt enkel en med en malörtskvist på. Personligen tycker jag att de gulguldiga färgerna gör sig bättre mot det svarta glaset än det genomskinliga.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Well, det är en blanche så det är inte så mycket att diskutera kring färgen. Louchen däremot kommer omedelbart och efter endast en ynka del vatten är glaset fyllt av en thock, mjölkig olja!

 

Doft: Wow. Det här är inte i närheten av en typisk schweizisk bleue. Ingen sur grädde eller stickande alkohol, istället har vi mint och rommersk malört (som isf måste ha ingått i destilleringen). Det är rent av väldigt angenämt att lukta på den här! Den har lite tvåliga noter också från malörten, vilket över lag är den som dominerar. Med lite vatten öppnar den upp sig very nicely och doften bolmar ur glaset som röken ur en vulkan. Doften har blivit sötare och anisen  och fänkålen träder fram lite mer nu.

 

Smak: I början kommer lite bäska från gröna växter, påminner om något jag smakat när jag var liten som jag verkligen inte tyckte om då. Nu är det inte så farligt. Bäskan hinner knappt dyka upp innan malörtens parfymiga tvål tar vid och så fortsätter det ett bra tag tills eftersmaken som är väldigt söt och har lite mer aniskaraktär. En mycket len och uppfriskande smak. Den är väldigt lättdrucken men har ändå väldigt mycket smak, en bra kombo.

 

Sammanfattning: Det här är nycket anorlunda från alla andra  bleues som antingen smakar väldigt surt och gräddigt (I´m looking at you Switzerland) eller väldigt mycket mint, vilket gör den snarast unik as far as blanches go. Den smakar förvånansvärt likt en verte, vilket är så jag tycker att blanches ska smaka. Den får mig att tro att det finns hopp för schweiziska bleues ändå, kanske får jag testa Duplais Blanche ändå. Tror dock inte att jag kommer att köpa fler, nog för att den har lite av en verte-karaktär, men vet du vad som har ännu mer av en verte-karaktär? Vertes. Kallnacher Absinthe och Matter Spirits ska dock ha en ordentlig klapp på huvudet för sitt fina jobb, detta vill vi uppmuntra till så den är ivf värd 3,5 gröna feér.

 

Kallnacher Absinthe

0 Läs mer >>
 
Source: Vinomondo
 
 
 
Den här absinten har stått på min önskelista väldigt länge, jag vet inte varför men jag har liksom blivit kär i den. Jag försöker att bara köpa absinter från andra länder, absinter som inte finns i Systembolagets sortiment, detta för att det ska vara lätt för personer i min närhet att köpa presenter till mig utan att behöva betala dyra fraktkostnader. Jag har hintat, mycket tydligt, till Sandra att jag velat testa den här absinten i drygt 4 år nu, men hon köpte den aldrig till mig. Istället fick jag den av mina svärföräldrar på min 30-årsdag, kanske hade Sandra något något med det att göra ändå.
 
 
 
Vet inte riktigt var jag vill sätta för land på den här absinten. Den görs av Emile Pernot som ligger i Frankrike, men den görs för, och enligt ett recept framtaget av, Georg Strömfelt, en svenk. Jag slänger upp absinten på Emile Pernot´s lista av absinter men det skulle kännas oärligt att inte ge Sverige liiiiite cred (eftersom Georg tog fram receptet) så jag taggar absinten som BÅDE fransk och svensk.
 
 
 
Flaskan är Emile Pernot´s klasiska som jag helt enkelt är kär i. Den ligger jäkligt bra i handen och har goda förutsättningar för stora och fina etiketter utan att det ser för konstigt ut, något som är svårare att få till med en smal och hög flaska. Georg har valt att utnyttja den här ytan med en stor etikett, en enkel etikett med en diskret ram, ett enkelt mönster och en mindre bild av (vad jag gissar ska vara) en harlequin. Enkel men elegant tycker jag. Alltihop kröns av en äkta kork med trätopp och förseglas sedan med aluminium.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Georg Strömfelt)
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En jättefin och kraftig grön med nyans av nyutslagna björklöv. Louchen inleds med oil-streaks för att sedan, efter 1,5 del vatten, utvecklas till en medeltjock dimma som precis hindrar mig att se genom glaset.

 

Doft: Doften inleds med en mycket välbalanserad blandning av grön bäska, muskovadosocker och anis. Luktar man lite för nära flaskmynningen blir bäskan stark och tankarna vandrar iväg till Quarantaine, men annars finns något som påminner om Un Emile. Nu är den inte speciellt stark längre och jag kan sniffa fritt, den var betydligt starkare när den var nyöppnad. Efter att den fått ligga till sig i glaset ett litet tag så kommer anisen och malörten fram men även bäskan har blivit starkare. När jag sedan börjar tillsätta vatten så ökar doften, blir starkare och samtidigt som bäskan minskar så ökar anisen och vi hittar även fänkål. Tyvärr får den sista delen vatten doften att minska i intensitet, kanske påväg att bli övervattnad?

 

Smak: Mmhmm, den var inte dålig, men inte suverän heller. Ganska mycket smak, men vill man ha en smakrikare för att sitta och sippa på längre rekommenderar jag 4,5 eller t.o.m 4 delar vatten. Den är len i texturen och lättdrucken och den gör sig bra med socker. Anisen är tydlig, men det finns en annan lakrits här också. I början känner jag även isop, och en liiiiiten gnutta mynta, men den var väldigt lätt på malört.

 

Sammanfattning: En helt ok absint får man väl lov att säga, och det märktes nästan att den kom från Emile Pernot. Kul att en svensk har varit intresserad nog för att kontakta ett stort destilleri i Frankrike med sitt eget recept. Flaskan är förtjusande, doften tillräckligt komplex för att intressera och smaken var riktigt god. Jag skulle absolut rekommendera den här till en nybörjare. Georg Strömfelt kan vara ganska nöjd med den här, absolut en av de bättre absinterna i Systembolagets arsenal. Den är gott och väl värd 3,5 i betyg tycker jag.

 

Harlequin Absinthe

0 Läs mer >>
 

 

 

Idag ska vi fortsätta med mina egna absinter och näst på tur står min vita absint. Det blev min 30-årsdagspresent till mig själv att göra en serie på inte mindre än 7 olika absinter i sammarbete med Uppsala Destilleri AB. Jag är ju inte så förtjust i vita absinter generellt, men det är klart att man ska försöka sig på en sån också när man ändå gör absinter. Namnet är franska för "Den Vita Ugglan" och kommer såklart från absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 2 flaskor gjordes!



Den här är gjord med 8 olika växter, bl.a en ovanligt stor del romersk malört, och en fyrklöver (for good luck). Dessutom är vattnet som användes vid tillverkningen taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Både den äkta malörten, den romerska malörten och isopen har jag plockat själv, men andra (som anisen och fänkålen) fick jag köpa. Den är gjord på ett traditionellt och hantverkamässigt sätt och är baserad på ett genuint recept från 1800-talet, självklart finns inga artifisiella smaktillsatser, koncerveringsmedel eller sötningsmedel.



Den är buteljerad på ytterligare en flaska som jag är helt förälskad i: Aberdeen, en underbar kurvig historia som är värdig av en riktigt fin whisky! Tråkigt nog fanns den inte i mörkt glas, men det gör inte så mycket i det här fallet eftersom det är en vit absint. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med ugglemotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten (det är svårare att göra en etikett med vitt tema än vad man kan tro). Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med vitt vax och den bär mitt egna sigill på toppen. Tycker verkligen att det blev skitstiligt med vitt vax!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 56%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Den här louchen är minimal, som ett par smutsiga glasögon, och den når sin topp efter en ynka del vatten. Inte mycket att hänga i en julgran.

 

Doft: Ur flaskan känner jag malört, rommersk malört och SURT! Och när jag luktar på den ur glaset är det BARA surt, inte ens gräddigt! Det är först när jag börjar droppa i vattnet som det händer något, malörten letar sig fram igen, tätt följt av citrus. "Citrusen kommer väl från citronmelissen" tänkte jag, sen kom jag på att det inte är någon citronmeliss i den här O.o Jag minns att Magnus också kände citrus när vi gjorde den, och tydligen så kan korrianderfrön ge citrussmaker. Det är väl det jag känner.

 

Smak: Den har hyffsat mycket smak tycker jag, och den är väldigt len och gräddig (VÄLDIGT gräddig). Jag känner malört, korriander och lite isop, inte jättenyanserad, men god. Känner inget av anisen eller fänkålen.

 

Sammanfattning: Korrianderna var ett bra val i den här tycker jag, den har fått hyffsat mycket smak men är ändå lättdrucken, den är gräddig och har en len textur. Men louchen var riktigt vek tyvärr. Jag tror att om jag inte tagit bort så mycket av svansen så hade jag fått mer oljor, en tjockare louche och kanske en ÄNNU lenare smak. Får komma ihåg det till nästa gång. Men över lag är jag nöjd, det var inte så dåligt för ett första försök, även om den har potential att utvecklas. Jag ger den 3,5 poäng av 5 möjliga, kanske är den inte värd mer än 3, men jag är partisk och väldigt stolt :)

 

Absinthe Rêve - La Ch...

0 Läs mer >>
Source: SaarWhisky
 
 
 
Då var det äntligen dags för nästa verte från Limburg, och idag testar vi självaste Prinsen av Absint (det är ivf vad Google Translate tycker att den ska heta på svenska)! Absinten är destillerad på 15 örter och färgad med 6 örter. Utöver den grundläggande trion, romersk malört, isop och lakritsrot så får vi inte veta några fler den här gången.
 

Det här är den enda av SaarWhisky´s absintetiketter som jag inte älskar, mest för att den är gjord i stilen av ett porträtt från barocken. Den föreställer Wilhelm Heinrich, greve av Saarbrücken-Nassau, med hans slott i bakgrunden. Tror inte han var någon stordrickare av absint, men när han dog så balsamerades han med olika örter och det är tydligen de örterna man valt att använda i receptet.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: SaarWhisky/Moonshine-destilleriet
Alkoholhalt: 68,3%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Fürst von Absinth har en något blygsam men klargrön färg. Louchen är riktigt tjock och kommer med första droppen vatten, det är som att droppa mjölk i glaset, och det tar inte mer än en del vatten för att den vita dimman ska ha spridit sig genom hela absinten.

 

Doft: Från flaskmynningen kommer en tydlig doft av pepparmynta, linnement och Jenka-tuggummi, luktar man lite närmare kommer lite bränt damm. Wierd, I know. Ur glaset kommer inte bara alkoholångor för en gångs skull utan både fräsch citronmeliss och färsk isop. Senare plockar vattnet fram mer citron och lite tvål, och luktar jag lite närmare så känner jag gröna örter och pepparmyntan gör en comeback.

 

Smak: Precis som jag kommit att förvänta mig av SaarWhisky har den här riktigt mycket smak. Mynta (såklart), citrus, anis och tvål i en härlig blandning. Den har en len textur men även en tydlig bäska.

 

Sammanfattning: Idag bjöd SaarWhisky på en bra men inte jätteorginell absint, den har många likheter med deras tidigare. Jag ser den här om den minst intressanta absinten i deras line-up. Men som jag sagt tidigare: hade jag gjort den här absinten så hade jag varit väldigt nöjd och sedan börjat klura på hur jag kunde förbättra den. Betyget hamnar på 3,5 gröna feér.

 

 

Fürst von Absinth

1 Läs mer >>
Source: SaarWhisky
 
 
 
Det är dags för den första absinten från SaarWhisky, ett destilleri jag inte hade förväntat mig skulle göra absint om man fokuserar på namnet XD Vi börjar med deras blanche eftersom dessa inte brukar göra så starka intryck på mig, så förhoppningsvis kan vi klättra oss högre på poängskalan efter det. Den är gjord på 18 olika örter, så här finns det potensial för nyanser! Den är bara destillerad en gång, desutom långsamt och på låg temperatur. Den har även hamnat på en ganska hög alkoholhalt vilket man inte ser så ofta hos blanches.
 
 
 
Etiketten är mycket modernare än de flesta andra absinterna jag har som snarare försöker efterlikna de gamla etiketterna eller reklamafirserna. Men det är ingen Art Nouveau-stil här inte. Den här visar kaninen från Alice i Underlandet, du ser hans klocka i bakgrunden. Han trotsar klockan som han är så styrd av i boken och han har dessutom slagit sönder ett timglas (som ett ytterligare uppror mot tiden). I timglasets sand odlar han en malörtsplanta och i andra tassen håller han en absintsked. Jag tycker att etiketten är otroligt snygg och att den har koppling till Alice i Underlandet gör den bara ännu underbarare! Temat verkar ju onekligen vara tid, men jag är inte helt säker på hur det kopplar till absinten. Vidare sitter den här underbara etiketten på en lika underbar apotekarflaska i mörkt glas och naturlig kork. Det enda som kunde göra förpackningen bättre vore om den var förseglad med vax! Stora plusspoäng här!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: SaarWhisky/Moonshine-destilleriet
Alkoholhalt: 68,3%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Som sagt är det en blanche och den är lika klar som vatten, som en blanche ska vara. Louchen är MYCKET tjock och dimman börjar bygga på redan efter första vattendroppen. En mycket bra start för SaarWhisky, få se om det håller i sig.

 

Doft: Oooooh, det kommer upp en förförisk, handformad strimma ur flaskan som letar sig in i näsan och får mig att sväva någon dm över golvet. Det absolut mest dominerande doften är av mint och choklad, pepparmynta alltså! Det finns lite gräddig karaktär som brukar hittas i schweiziska blanche, men inte samma syra. Jag tror även att vi har romersk malört här, vet inte om det stämmer men jag tas tillbaka till när jag stod och förberedde örterna till min egen absint. Doften är som sag MYCKET stark och jag behöver inte ha näsan någon stanns i närheten av flaskan för att känna den! Glaset ger mer utrymme för alkoholen och nu kommer den välkända sura karaktären fram mer. Jag börjar droppa i vatten och efter de första 2-3 delarna vatten ökar myntan väldigt mycket men jämnar sedan ut sig igen. Jag vet inte om man valt att använda citronmeliss eller koriander i destillatet men jag inbillar mig att vi har en del citrus här också. Doften är riktigt stark även efter 5 delar vatten, än så länge känns det väldigt lovande och jag är ivrig på att ta den första sippen.

 

Smak: Wow, här var det vekligen mycket smak, den hade nog klarat en del vatten till och ändå kunnat stå på benen! Det dominanta är choklad och mint vilket gör att den blir väldigt lättdrucken och gör sig bra med mycket socker, which is how I like it! Det finns lite bäska från malörten, men inte så mycket smak från den. Relativt lite anis och jag känner nästan ingen fänkål. Man har gått fullt ut med de söta och rundande örterna här, den är inte sträv eller stickig alls och slinker ner helt utan protest.

 

Sammanfattning: Det här är troligen precis vad jag föreställde mig när jag började fundera på min egna absint: tung på fräsh pepparmynta och citrus. Den smakar verkligen inte dåligt, men jag inser att det troligen är en rätt felaktig bild av vad en absint "ska vara". Men som sagt, hela det här paketet (från smak, etikett och flaska) är något jag själv hade velat ha och hade min egen absint slutat så här så hade det varit över förväntan! Jag hade klappat händerna, varit SÅ nöjd med mig själv och sedan börjat fila på ett nytt recept med lite mer klassik karaktär. Jag väger mellan ett betyg på 3 och 3,5, men jag brukar ju vara generös och avrunda uppåt så jag gör det även den här gången. 3,5 alltså, och det är inte dåligt för en blanche!

 

Weisser Kristall Absi...

1 Läs mer >>
Source: ALANDIA
 
 
 
Då var det dags för nästa absint i Les Parisiennes serien, har blivit relativt många av dem på senaste tiden. Även denna är lagrad på ekfat men jag hittar inga uppgifter om hur länge. Det verkar ivf lovande kan jag tycka, hoppas jag inte blir besviken.
 
L'Enjôleuse är franska och betyder ungefär "Förförerskan" och syftar på Diane de Clairbois, en dam jag inte känner till men enligt ARLANDIA fick hon blodet att stiga hos karlarna. Jag tänker mig La Belle Epoques motsvarighet till Jessica Rabbit och ser hur de franska gentlemännen får varghuvuden och slår sig i huvudet med en träklubba. Det intressanta är att när jag googlade Diane de Clairbois så hittade jag inget om henne, kanske bara är en lokal kändis i Frankrike?
 
Vid det här laget är du bekant med den tjusiga "mother of all bottles" som skulle kunna användas som ankare. Du vet också att man håller på att avveckla de här skönheterna eftersom bara flaskan väger mer än innehållet och det ger för höga fraktkostnader och för stor miljöpåverkan. Självklart är det Diane de Clairbois på den ovala etiketten, jus chillin´ an bein´ totaly fab. Är relativt säker på att även denna absint förseglades med vax tidigare men mitt exemplar var inte det.
 

Lagrad: Ja (vet inte hur länge)
Destilleri: Paul Devoille (åt Vert d'Absinthe)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En väldigt brun verte, antingen har den inte förvarats ordentligt (skyddad från ljus) eller så är det den lagringstiden på fat som gett lite karaktär. Louchen är tjock, vilket alltid är lika trevligt, och den når sin topp efter ca 2,5 delar vatten.

 

Doft: Oh ho ho, den här var trevlig att lukta på! Flaskan bjuder på lite vanilj och multna löv, vilket låter som något jag kunnat förvänta mig från en whisky. När den var helt nyöppnad var doften betydligt skarpare, så jag är glad att den fick stå ett tag innan jag gjorde någon slutlig bedömning. När jag sedan häller upp absinten får den en fruktig cognacdoft och den ökar när jag tillsätter lite vatten. Påminner lite om Rebelle men inte lika överväldigande.

 

Smak: Lite stickig/skarp textur, inte så len som jag velat ha den. Huvidsakligen känner jag anis men det finns även lite vanilj och blött trä här, vilket vi såklart har lagringen att tacka för. 

 

Sammanfattning: Det här är nog den absinten jag tycker bäst om so far i Les Parisiennes serien. En nice louche, en nice smak och framför allt en nice doft, och den var inte lika svag som de tidigare absinterna i serien har varit. Förpackningen är alltid ett plus med dessa absinter. En lite strävare smak än jag föredragit och inte fullt så komplex som jag önskat. Hade man låtit absinten vila lite längre i sina fat hade den kanske gjort ett ännu bättre intryck kan jag tänka mig. Den hamnar i det där välkända området där jag känner att jag kan rekommendera den men troligtvis inte kommer köpa någon mer för egen räkning. 3,5 av 5 gröna féer får den ivf, och det är inte fy skam.

 

Absinthe l'Enjôleuse

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Här har vi storebrorsan till Maison Fontaine Blanche, och anledning till att jag säger storebror är bara för att jag gillar vertes mer, de är lite komplexare och "mognare". Den tillverkas av Les Fils d`Emile Pernot åt den danske entreprenören Sven Olsen. Därför hamnar den under både kategorin fransk absint och dansk absint.

Den har samma flaska som lillebrorsan, gjord i genomskinligt glas vilket funkade för Maison Fontaine Blanche eftersom det är en blanche, men för en naturligt färgad verte är det kanske inte så klokt eftersom det skyndar på nerbrytningen av klorofyllet. Den har en genomskinlig etikett vilket låter det relativt diskreta mönstret sträcka sig över större delen av flaskan utan att hela flaskan täcks med papper. En lite modernare feeling än vad jag vanligtvis söker men tycker det funkar bra här. I toppen sitter en naturlig kork och över det ligger ett orange band som fästs med svart vax och ett sigill med samma blomma som finns på etiketten.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Sven Olsen)
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En riktigt klargrön färg, ser lite konstgjord ut men den ska vara äkta. Louchen bjuder först på gott om oil-streaks som sedan övergår i en medelmåttig dimma. Sitter hela tiden och hoppas på att nästa droppe ska göra den lite tjockare men efter ca 1,5 delar vatten är hela glaset fyllt och lochen blir bara svagare efter det.

 

Doft: Doften är definitivt bäst när man sniffar på den öppna flaska: det första jag känner är fänkålen, men jag har spenderat mycket av den sista tiden kring romersk malört och jag tycker jag känner igen den doften här. För övrigt luktar den lite surt också, som en bleue. När dropparna lagt sig till rätta i glaset istället är doften bäsk och sur och det ända jag känner är lite tvål. Efter vattnet blir doften väldigt svag men jag känner tvål och väldigt, väldigt lite vattenpipsrök.

 

Smak: Något grönt, lite höaktigt. Ärenpris? Malörtens tvål finns här och lite kåda samt något som jag känner igen från Zufaneks absinter. Allt som allt får jag nog säga att det är en helt ok smak.

 

Sammanfattning: Well, smaken var betydligt bättre än doften, fanns inte mycket nöje i att sitta och sniffa på den här. Det är tråkigt, jag har alltid känt att doften är lite av absintens själ and this one´s can not be saved. Lyckligtvis väger smaken upp både för medelmåttig smak, doft och louche, kåda är alltid välkommet när jag dricker absint och om den har något som påminner om Zufaneks absinter är det alltid ett plus (blev lite sugen på ett glas Mead Base nu). Den är inte fantastisk, även om den är bättre än många andra. Kommer inte rekommendera den här till någon och jag kommer inte köpa någon mer till mig själv heller, men jag skulle kunna bjuda på den utan speciellt dåligt samvete. Kan inte säga att det var speciellt mycket tvekan i betygsättningen den här gången, 3,5 är nog och väl.

 
 

Absinthe la Maison Fo...

2 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag testar vi en till verte från Frankrike, Enigma Verte. Den började produceras redan 2003, men då hette den bara "Verte de Fougerolles", döpt efter orten där destilleriet ligger. Under 2010 beslöt man att ändra namnet till Enigma av den enkla anledningen att personer som inte talar franska hade svårt att uttala "Fougerolles". Idag finns det gamla namnet kvar som en typ av underrubrik.
 
Som de flesta absinterna jag köper är Enigma Verte en äkta absint, utan konstgjorda smak- eller färgämnen. Det här är dock den enda jag sett hittills som är ofiltrerad, det var nytt för mig. De nämner även att de kom på 7:e plats i Absintaderna 2007, jag vet dock inte om det är så mycket att skryta med.
 
Paul Devoille gjorde som så många andra och tappade upp absinten på genomskinliga flaskor, även fast det får den gröna färgen att brytas ner snabbare. Why, oh why!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Paul Devoille
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En olivgrön färg med lite döda löv. Louchen är tjock och fin, full efter ca 2 delar vatten.

 

Doft: Flaskan bjuder på vanilj och blommor... och fänkål. Vi har något annat där också men mest de här 3. Glaset tar fram en rätt... dammig doft och fänkålen finns också kvar. Inte så mycket alkohol though. Efter vattnet har vi kvar dammet men fänkålen försvinner lite och vi får fram lite fruktigare toner, päron tror jag. Sött, och anis, fortfarande ingen alkohol. Den har rätt mycket doft kvar efter allt vatten, quite nice.

 

Smak: Lakrits, mycket lakrits, anis alltså. Päronet som jag hittade i doften finns också här, lite Gustave över det hela. Texturen är len men tungan domnar lite så det finns nog åtminståne lite stjärnanis i den här.

 

Sammanfattning: En helt ok absint, färgen påminner lite om en fatlagrad absint, en tjock fin louche och tydlig (dock inte så komplex) smak. Inte dum för nybörjare skulle jag säga. Jag kommer nog inte köpa fler flaskor av den här men skulle inte tacka nej om jag blev bjuden på den. 3,5 féer är den absolut värd.

 
 

Absinthe Enigma - Ver...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 

Idag är Zufanek tillbaka med sin Justifiée & Ancienne. De tre absinterna av dem som jag smakat tidigare har varit utmärkta och här har vi en fatlagrad sådan så det var ju givet att jag skulle testa den! Absinten har tidigare gått under namnet Absinthe l'Ancienne och gjordes i sammarbete med den italienska absintören Stefano Rossoni (kanske är det mer passande att kalla den för en föregångare). I skrivande stund finns det en flaska av denna att köpa hos ALANDIA för €190 (klicka här för den). För 2 år sedan however beslöt man att ändra lite i receptet, tog in andra (och mer) örter vilket har gett resultatet en kraftigare och lite annorlunda smak, och i samma veva beslöt man även att ändra namnet. Namnet kommer från ett brittiskt band, KLF, som från början hette "The Justified Ancients of Mu Mu". En av deras songer heter "Justified and Ancient" vilket är "Justifiée & Ancienne" på franska. Martin Zufanek är ett fan och valde att döpa en absint efter dem. Kan tycka att det var klokt att ta bort "of Mu Mu"-delen, det skulle inte ligga riktigt lika bra i munnen. Nu har man ivf gjort Justifiée & Ancienne i 2 år (2016 och 2017) och nu borde Martin vara på god väg med 2018 års batch. Skillnaden mellan den första och andra batchen är att den här är gjord på malört från Pontarlier (står inte vad den tidigare batchen använde för malört). 

 

Absinten har en alkoholbas gjord på druvor som lagrats på ekfat i 3 år, och efter att absinten var färdig så stoppade man tillbaka den i ekfaten igen! Det står inte hur länge den fick ligga kvar i ekfaten men Martin Zufanek har berättat att det åtminståne handlar om månader. En ganska tungt lagrad absint alltså, borde falla mig helt i smaken! I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig men första batchen sålde slut på några dagar och det bådar ju gott. Men nog med ordbajsandet, nu är det hög tid att jag fick några droppar grönt i glaset!

 

Lagrad: Ja (månader)
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: Ok, kanske inte så grönt då, istället en väldigt brun amber. Färgen är inte otrevlig men har inte den där fina oranga färgen som bärnsten eller whisky. Louchen är extremt tjock och inleds med tjocka oil-streaks, efter 2 delar vatten finns endast ett rakbladstjockt lager klar absint kvar överst och under det en härlig, tjock London-dimma!

 

Doft: Holly pig in a wig, tro på fan om vi inte har riktigt rökiga toner här! Tror de flesta någon gång har testat en hyfsat rökig whisky, men en rökig absint is unheard of (at least by me). Får mig att tänka på bacon *yum yum* -.- Innan jag häller upp den har vi även en del tvålig malört vilket inte är helt oväntat. I glaset blir dofterna lite bäskare och tvålen försvinner, men det rökiga finns kvar! På med lite vatten så är tvålen tillbaka and this time it sings loud and proud! Här finns även anis, lite fruktiga noter och röken hänger fortfarande med. Måste säga att kombinationen rökigt och fruktigt var något wierd.

 

Smak: Oj oj, här va det mycket smak vill jag lova, det mesta av den rökig! Finns det andra smaker också? Jag vet inte, säkert, men efter mitt 3:e glas har jag förmodligen blivit smakblind och kan inte hitta några smaker jag känner igen. De finns nog där men röken (läs bacon) skriker högre än dem och får därför all uppmärksamhet. Sockret finns också där, kanske lite för mycket för just den här absinten, men när jag drar ner på sockret tycker jag att den blir lite för bäsk. Inte så komplex alltså, bacon och socker.

 

Sammanfattning: Zufanek fortsätter att överaska, och det är ju i sig en nice grej! Den får plusspoäng för orginalitet (va det ett ord eller?) men eftersom de andra smakerna gömmer sig så bra och den kanske inte passar så super med mycket socker så får en sockerråtta som mig dra ner betyget lite. Helt klart en god och speciell absint, dock inte så komplex och det lär inte bli den första jag tar fram ur skåpet om jag ska bjuda någon på absint. Känner att betyget 3,5 kanske är mest rättvist, men jag är säker på att det finns andra som skulle uppskatta den mer än mig, så låt inte mig avskräcka er.

 
 

Absinthe Justifiée & ...

0 Läs mer >>
 
Source: alandia.de
 
 
 
Igår var St: Patrics Day men till skillnad från alla andra som hälde i sig whisky och grön öl så hade jag något annat grönt i glaset (om absint skapats på Irland istället för Schweiz skulle det garanterat varit deras nationaldryck)! Idag recenserar vi ALANDIA´s Suisse Verte, en av 3 vertes i min senaste beställning som produceras exklusivt för ALANDIA. Den här trion har jag velat testa ända sedan jag köpte min första flaska absint så de kommande dagarna kommer bli väldigt spännande för min del. De övriga 2 (Maison och Époque) kommer att recenseras under de kommande veckorna, men nu börjar vi med Suisse Verte:
 
Det här är den gröna kusinen till Suisse La Bleue. Kanske kommer du ihåg den? Det är en av de bästa vita/blåa absinterna jag smakat (säljs också exklusivt av ALANDIA) och då kan ju inte verten vara sämre. Den verkar dessutom göra allt rätt: en mörk flaska som skyddar absintens klorofyll, naturlig kork som förslutning, en skaplig etikett och den innehåller inga konstgjorda färgämnen, smakämnen, koncerveringsmedel eller sötningsmedel. Allt bådar mycket gott, let´s taste it!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Matter Spirits (åt ALANDIA)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En ljus, klargrön färg. Louchen börjar med tjocka oilstreaks som lägger sig på botten av glaset, sen tittar en svag dimma fram som växer sig tjockare och stiger högre upp. Efter 2 delar vatten har dimman nått toppen av glaset, medelmåttigt tjock men helt ok.

 

Doft: Över lag känner jag fänkål och söt anis. Doften är väldigt söt men får även lite syra när vattnet tillsatts.

 

Smak: Anislakritsen är stor och högljud men visst finns det lite fänkål och malört där bakom också. När jag vet att den är Suisse La Bleues gröna släckting så ser jag absolut kopplingen men hade nog inte påstått det med någon större säkerhet annars. Smaken är len och riktigt tydlig trotts allt vatten och efter alla övervattnade absinter jag haft på siståne är det väldigt uppskattat. Den gör sig bra med socker skulle jag vilja säga, trots att schweizare inte vill ha socker till sin absint. Kan tycka att de borde prova.

 

Sammanfattning: Vissa säger sig kunna känna körsbär i smaken men jag är väl inte tillräckligt tränad för att känna sånt XD En mycket god, klasisk absint med traditionell smak skulle jag vilja säga. Absolut lämplig för nybörjare och jag skulle inte bli ledsen om en till flaska hittade hem till mitt vitrinskåp. Helt ok men inte strålande, ett betyg på 3,5 kan väl vara rättvist?

 

Absinthe Suisse Verte

1 Läs mer >>
Source: systembolaget.se 
 
 
Den senaste kreationen från Valkyriadestilleriet, återigen i sammarbete med det svenska metalbandet Wolf. Receptet är baserat på Wolf Absinthe men här har man valt att bland annat tillsätta chili till receptet, helt unikt vad det gäller absint vad jag vet! Dessutom har bandet signerat varenda flaska, och då vill jag påminna om att det här inte är en limited edition (jag riktigt känner hur den sympatiska skrivkrampen tränger sig på).
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Valkyria Distillery
Alkoholhalt: 66,6%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige
 

Färg och Louche: Blev tyvärr väldigt besviken över färgen, den var inte alls sådär vackert blodröd som jag sett på bilderna (och som den har beskrivits att ha) utan mer en blandning av laxrosa och amber. Louchen är ändå medeltjock, så bra som någon annan av valkyrias absinter bjuder på, och den är full efter 2 delar vatten.

 

Doft: Hå hå, det kittlar i näsan när jag luktar på den här! Har du testa nässpray med mentol någon gång? Lite den kännslan blev det XD Det kan vara en jävla fart i den här. Såklart känner jag chili och alkoholen lyser med sin totala frånvaro vilket förvånar mig lite, på ett positivt sätt. Lukten är väldigt lik sig när jag häller upp den men den har blivit lite sötare nu tycker jag. När vattnet tillsatts hänger såklart chilin kvar men jag känner även anisen och det är en ganska bra kombination faktiskt. Nu har det helt oväntat dykt upp en väldigt mysigt söt doft av körsbär också, hatten av för den här doftupplevelsen!

 

Smak: Åh den här va stark, väldigt stark, så jag är orättvis den här gången och har i en extra del vatten (totalt en del absint och 6 delar vatten nu). Den är fortfarande väldigt stark men inte överväldigande och trots det extra vattnet är smaken fortfarande mycket tydlig. Jag hade annars kunnat tänka mig att det bara skulle vara något som smakar lite mer än vatten och får truten att stå i lågor men så var inte fallet. Smaken leds av chilin men lämnar sedan väg åt den välbekanta smaken av Valkyria-absint, det är kul att den inte bara smakade chili. Ingen alkoholsmak alls och jag tror att alkoholhettan göms bakom chilin. En mycket len och angenäm textur och sist av allt kommer hettan. Personligen tycker jag att den var väldigt god med mycket socker vilket dessutom gör att jag vill smutta på den istället för att ta större klunkar och det tror jag att min tunga tackar mig för.

 

Sammanfattning: Jag hade nog intalat mig att den här absinten skulle vara rätt mycket av ett chili-koncentrat men så var inte fallet. Den har beskrivits vara en absint för chiliälskare, jag gillar över lag varken chilismaken eller stark mat, men ändå gick den hem hos mig (lär dock bara dricka väldigt små mängder åt gången). Doften var riktigt bra och än en gång visar Valkyria att de har produkter av toppkvalite som inte bara späds ut av vatten! Som sagt var inte färgen vad jag hade förväntat mig så jag skrev till Henrik Larsson och frågade. Han berättar att den blodröda färgen bara håller i ca 2 månader och sen blir den mer och mer bärnstensfärgad. Den innehåller visserligen inget klorofyll men vilket ämne det än är som färgar absinten verkar reagera på samma sätt. Jag är villig att ge den 3 i betyg men slår på en extra halva tack vara att den är ruggigt orginell. Slutresultatet blir 3,5.

 
 

Wolf Chili Red Absint...

0 Läs mer >>
Source: alandia.de
 
 
 
En absint framtagen av en schweizisk kock, en tysk fysiker, en österrikisk biolog och en schweizisk destillerare (är det rätt ord?). Jag vet inte vad de första 3 bidrar med till produktionen men uttrycker "Ju fler kockar, desto sämre soppa" poppar upp i mitt huvud, men den är framtagen av Matter Spirits som har gjort så många bra absinter så jag vill tro att den har potensial! Jag tror de förklarar, till viss del, vad de olika parterna gör på destilleriets hemsida, men jag kan inte tyska och det kan uppenbarligen inte Google Translate heller.
 
Något annat som är speciellt med den här absinten är att man använt kakaobönor vid destillationen. Jag hoppas ju naturligtvis att man ska känna lite chokladsmak men så brukar aldrig vara fallet när det finns en intressant ingrediens i min erfarenhet utan det är väll mer för finsmakare som kan hitta nyanserna.  Vi får väl se vad som blivit av det hela.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Matter Spirits
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
 

Färg och Louche: Det står att det ska vara en ljus verte men jag utgår ifrån det jag ser och jag ser inte ett uns av färg, den hamnar i blanche-kategorin. Jag har verkligen lyckats dra på mig många schweiziska blanches på sista tiden. Den här absinten är dyrare än många andra så jag hoppas verkligen att jag inte har slängt ut alla de pengarna på ytterligare en typisk schweizisk blanche som luktar surt, smakar inget och slutar på en 1:a i betyg. Louchen är inte tokig men inget att hurra över, medeltjock som är full efter ca 2 delar vatten, men innan dess bjuder den på otroligt tjocka och tunga oilstreaks (som gelé i botten av glaset).

 

Doft: Det första jag känner ur flaskan är kakaon och mina förhoppningar stiger mot höjderna. Jag tycker även att den luktar lite nötigt och även jäst, som en bulldeg ungefär. Choklad är gott, bulldeg är gott och inte en skymt av det där sura som schweizarna verkar älska så mycket. Kanske man vågar hoppas lite på den här ändå? Karaktären håller sig även i glaset fast bulldegen kommer fram ännu mer. Vattnet tar tillbaka lite av bulldegen och lyfter fram mer kakao igen men även de klasiska absintörterna.

 

Smak: Det är knappt att jag vågar smaka, doften har fått mig att våga hoppas men det skulle inte vara första gången som smak och doft skiljer sig som olja och vatten. Når jag äntligen tar modet till mig och tar en nätt liten sipp spricker ansiktet upp i ett leende. Här har vi kakaon som jag så gärna ville ha och med en rund och len textur! Jag reflekterar dock över att det smakar kakao och inte choklad och där är det en viktig skillnad. Kakao är en råvara och chokladen en produkt och bara kakao är inte så gott. Det är dominerande kakao men tillsammans med de örtiga smakerna som jag upplever håller sig mer i bakgrunden tycker jag resultatet blir riktigt hyffsat och absolut över förväntan!

 

Sammanfattning: Verkligen en speciell absint som sticker ut, Matter Spirits does not let me down! Det är dock nästan att smaken kan bli lite... mycket, eller ska jag säga mastig? Det är inget jag kommer svepa mängder av men jag trivs bäst när jag kan sitta och smutta så det passar egentligen mig. Speciell? Javisst! Överhypad med alla biologer, fysiker och kockar? Kanske lite. Prisvärd? Jag tror det. Det var väldigt kul att testa något så annorlunda men jag lär inte köpa fler flaskor av den här någon gång snart och det blir ingen att stuva undan för att fira pensionen med. Men allt som allt en mycket trevlig absint, absolut över medelmåttig! Vi bjussar den på 3,5 av 5 i betyg!

 

Absinthe Fusion

0 Läs mer >>
 
Source: alandia.de
 
 
 
Det här är några lite speciella droppar det, min första av Awen Natures absinter och jag är väldigt spänd! Den har fått stå 5 veckor sedan jag öppnade den och hoppas att det har varit tillräckligt för att den ska ha gottat till sig lite.Det som gör den här absinten unik är givetvis ingrediensen saffran som används för att färga absinten. Jag tror inte, men hoppas på, att den kommer att smaka saffran, åtminståne lite grann. Jag är ett stort fan av saffran och även om det inte är traditionellt så tycker jag det var jättekul att någon valde att ta med det i en absint. Bravo!
 
Jag älskar etiketten, bilden på krokusarna är otroligt välgjord och bakom texten ser vi de tre celtiska spiralerna som utgör destilleriets logga! Det jag inte gillar är att jag har fått en annan form på flaskan än den som visades på hemsidan (samma bild som här ovan). Istället för en cylindrisk flaska fick jag en ruterformad klump som känns fel att hålla i eftersom den inte ens har räta vinklar.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Awen Nature
Alkoholhalt: 60%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
 

Färg och Louche: Jag var inte förtjust i färgen. På bilden ser den ut som en blandning av citron och honung, men i verkligheten har den en gulgrön färg som för tankarna till en neonlampa. Om jag inte visste att destilleriet inte använder konstgjorda färgämnen så hade jag satsat mycket pengar på att den var konstgjort färgad. Har svårt att bestämma mig om det är en ovanligt grön amber eller en väldigt gul verte, men jag tror att den får landa i amberkategorin ändå. Louchen var tyvärr fattig och tunn, och det behövdes inte mer än en del vatten innan hela glaset var så dimmigt som det tänkte bli.

 

Doft: För man näsan lite försiktigt till flaskan så känner jag först den knepiga lukten av svarta soppåsar som jag kännt förut, men den ger snabbt vika och lämnar plats åt en mycket angenäm lakritsfudge! Alkoholen finns med och sticker lite försiktigt i näsan men själva alkohollukten är inte speciellt framträdande. Efter att ha hällt upp en skvätt i glaset väntar vi ett tag, men när jag sticker fram näsan igen är den faktiskt i stort sett detsamma som den var direkt ur flaskan. Möjligen att alkoholen sticker lite mer. Det roliga kommer inte för än vi tillsätter lite vatten: Lakritsen finns kvar, även om den bryter av lite mer åt anishållet nu och jag känner en rätt tydlig doft av citrus. I slutet känner jag lite av de beska noterna som jag förknippar med gröna växter. Ett allt som allt trevlig komposition!

 

Smak: Jag tror inte att den har blivit urvattnad, men smakerna är väldigt milda. Först känner jag en rad svårplacerade, örtiga nyanser som sedan lämnar väg åt mer lakrits och den söta sockersmaken. Ganska mycket godiskaraktär med så här mycket socker, men det gör mig inget. Kan helt klart tänka mig att dricka den med lite mindre socker i.

 

Sammanfattning: Tråkigt nog levde den här absinten inte riktigt upp till mina förväntningar. Det började med flaskan och färgen, fortsatte med den tunna louchen och den totala frånvaron av saffran var avslutet som fick mig att dra en liten suck. Men även om jag inte fick min saffran var smakerna väldigt bra tillsammans och jag fann mig själv sitta och sniffa på flaskan och titta mycket och länge på etiketten så det är uppenbarligen stora plus som väger upp. Hade alkoholsmaken varit mer framträdande tror jag faktiskt att den hade fått under medelbetyg men så var inte fallet och jag vill tilldela Absinthe Safran ett betyg på 3,5 av 5!

 
 

Absinthe Safran

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com 
 
 
 
Jag är väldigt okunnik inom voodoo och det första jag tänker på är att krafter kan föras över från en person eller ett djur till en annan genom att äta den, och där kommer även kannibalism in i bilden. Jag tänker även på svart magi, voodoo-dockor och förbannelser. Jag skulle tro att det mesta av det här kommer från filmer och till största delen är felaktigt/missvisande/felrepresenterat och förmodligen ganska kränkande för de som faktiskt är troende i voodoo.
 
Som jag har förstått det (efter lite hastig research på nätet) så är voodoo/vodou en samling av olika religioner, troer och traditioner som alla är baserade på förfaders- och andedyrkan vilket jag antar inte gör den helt olik vår asatro. Det finns gudar även inom denna tro, and lots of them. Zaca är guden över odling och man ber till honom om god växt och skörd (inte helt olik vår Frej skulle jag säga). Han ska tydligen vara en av de trevligare voodoogudarna och beskrivs bära jeans, en halmhatt, röka pipa, dricka rom (eller absint enligt absinthes.com) och ha en machete. Skulle man möta honom på fälten kallas han "kusin Zaca".
 
Det här är dock ingen hyllning till voodooguden utan absinten gjordes av Willy Bovet för en konstutställning i Môtiers (byn där destilleriet ligger) i Schweiz. Utställningen hålls vart fjärde år och den här gjordes till utställningen 2015. Kopplingen till voodooguden är via Zoé Cappon and Jonathan Delachaux som gjorde en skulptur av Zaca. Om de vann någon tävling som gjorde att de fick absinten tillägnad dem eller om de känner Willy Bovet vet jag inte och framkommer inte av absinthes.com där jag köpte flaskan (det finns faktiskt väldigt lite information att hämta där). Det är ivf deras skulptur på etiketten som för övrigt är gjord i självlysande färg. Det gjordes endast 500 flaskor och jag fick tag på nr. 369... tror jag. Det finns 2 handskrivna tresiffriga nummer på flaskan men det ena är 835 och eftersom det bara gjordes 500 flaskor gissar jag att det inte är flaska nummer 835.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: La Valote - Willy Bovet
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
 
Färg och Louche: En blanche/la bleue vilket jag tycker är lite tråkigt, men den fick en ordentligt tjock louche som var full efter knappt en del vatten så det väger upp lite.

 

Doft: Ur flaskan känner jag den där sura doften jag har börjat förknippa med blanches, även anis. Inte så mycket alkohol som tur är. Ur glaset blir den sura lukten ännu tydligare men känner lite grädde och kola också. När jag tillsatt vattnet känner jag tyvärr inte någon doft alls.

 

Smak: En svag smak, tror den blev rätt övervattnad. Relativt lite malört skulle jag säga, en del anis men det som står ut mest är det där som jag fortfarande inte kan sätta fingret på vad det är. Det är samma som är så tydligt i valkyria, som smakar lite salmiak/saltlakrits. Someday I will know...

 

Sammanfattning: För dem som läst mina recentioner av Brevans-serien Mansinthe och La Valote Martins Gigerabsinter så har man kanske gissat att jag gillar när absinterna har en tanke bakom sig och man hyllar lite udda människor med dem. Jag skulle verkligen gilla om man döpte absinter efter voodoogudar, asagudar (Valkyriadestilleriet är halvägs där) eller gudar i ex. Cthulhuuniversumet. Den här absinten är visserligen döpt efter en voodoogud men det handlade mer om ett konstverk än guden själv. Att döpa absint efter ex. Jesus, Abraham eller Mohammed, not so very exiting. Namnet ger alltså ett pluss på betyget, även den coola, självlysande etiketten och att den är buteljerad i en blå flaska! En medelmåttig absint i cool förpackning, hade gett den 2,5 eller 3 men flaskan och namnet höjer den till 3,5.

 
 

Absinthe Zaca

1 Läs mer >>
 
Source: alandia.de 
 
Den sista absinten i Jade-serien och den enda oxygenee-absinten jag har smakat. Det är en hyllning och en återskapelse av Cusenier Oxygenée. Alla jade-absinter har fina etiketter men det här är nog min favorit och som pricken över i:et har vi vaxförseglingen i mörkt, blågrönt vax med Jade Liqueurs´ sigill i. Som sagt menade man tidigare att eftersom den här absinten hade fått syre tillsatt till sig så skulle den göra blodet syrerikare (istället för tvärt om) och därför var den hälsosam att dricka. I mina öron är det här lika mycket humbug som påståendet att absint skulle vara skadligt just för att det tar syre från blodet. Det vi däremot vet är att mognadsprocessen gynnas om absinten kommer i kontakt med syre och eftersom det är tillsatt från början så behöver vi inte ens öppna flaskan för att den ska sätta igång! När jag köpte den här beställde jag två på en gång, en för att spara några år och låta den mogna till sig! Mognadsprocessen borde ha kommit en bit redan då man köper en nyproducerad flaska då absinten lagras i ca 3 år innan den butteljeras (står inte i vilken typ av fat den lagras).
 
Lagrad: ca 3 år
Destilleri: Combier (åt Jade Liqueurs)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

Färg och Louche: En naturligt färgad verte, dock med något blek färg. Den får en tjock louche som är full efter ca 1,5 delar vatten.

 

Doft: Ur flaskan är doften väldigt mild. Jag känner en örtig medicinlukt och anis. Här är alkoholdoften mäldigt mild men den blir något starkare när absinten hällts upp. När vattnet tillsatts försvinner det mesta av doften vilket jag tycker är lite tråkigt.

 

Smak: En kraftig smak trotts mängden vatten. Jag känner den örtiga medicinsmaken, den tvåliga malörten och tyvärr mer alkoholsmak än vad som hittas hos de andra Jade-absinterna.

 

Sammanfattning: Jag skulle vilja beskriva den som en blandning av Mansinthe och en av de andra Jade-absinterna, vilket man skulle kunna tänka sig är bra men på något sätt så blev det inte riktigt det. Faktum är att de andra Jade-absinterna var bättre i min mening. Den har lite mer av en medicinsmak än de andra i Jade-serien, något som också beskrivs på Absinthes.com och Jade Liqueurs´ hemsida. Ingen dålig absint men det kommer nog att dröja ett tag innan jag öppnar min andra flaska. Den får 3,5 av 5 i betyg, trots det kan jag rekommendera den!

 
 
 

Absinthe Jade Terminu...