Absinthe - The Green Fairy

Från första början fanns det inget som hette absintglas, då drack man sin absint ur de vanliga glasen man hade hemma. Men när absintens populäritet steg och vi fick både absintfontäner och absintskedar så var det väl klart att vi skulle ha speciella glas också! Men de glasen vi kan se i fotografier från the Belle Epoqué (som användes på ex. cafeér) var inte heller den mest fancy-pantsiga varianten utan ganska enkla och rejäla eftersom de då kunde användas till att servera fler drycker än bara absint, som vin, likör och kaffe. Man får inte va dum. Men bara för att ett glas inte har de tunna, komplicerade bubblorna och reservoarerna så betyder det inte att de saknade utsmyckning, de kunde ha fåror, refflor och facetter i vackra mönster. Senare kom de lite mer avancerade varianterna, som bubbelglasen, men de var skörare och användes endast till absint så de fanns inte på alla ställen och användes inte lika mycket som de lite simplare glasen.

 

 

 

Många absintglas känns igen för att de har en liten bubbla eller reservoar som (förutom att vara väldigt dekorativa) används för att mäta upp mängden absint som ska användas (vanligtvis 2-4 cl eller 1 oz). Det är dock inte alla glas som har en sån reservoar men alla absintglas har någon markering som visar hur mycket absint som rekommenderas.

 

 

 

Såklart finns det flera olika typer av absintglas men alla dessa typer delas in i 3 huvudkategorier:

 

Reservoarglas: Glasen beskrivs bara ha en reservoar för absinten som antingen märks upp med en avsmalnad i glaset (nästan som en halv bubbla) eller med en fåra eller vall. Mig veterligen gäller det här alla absintglas.

 

Bubbelglas: Den absolut ovanligaste typen av glas under Belle-epoken. Som namnet antyder har de en bubbla längst ner med en väldigt smal passage mellan sig och resten av glaset. Det är också en typ av reservoar och jag vet faktiskt inte varför den inte går in i reservoarglasen. Bubblan fylldes med absint och sedan tillsatte man vatten efter tycke och smak. De är väldigt fina men de har några nackdelar som snart blir uppenbara: När vattnet tillsätts får vi en mycket vacker "vulkaneffekt" åt bägge hållen, en ström av vatten går långsamt ner i bubblan och en ström av louche går upp i vattnet. Det är väldigt vackert att titta på men om du inte har väldigt gott om tid på dig att låta osmosen göra sitt jobb så kommer du fortfarande ha den största delen av absinten i bubblan och mest vatten i resten av glaset. Nästa problem dyker upp när man ska diska glaset: Eftersom pasagen till bubblan är så liten så kommer du inte kunna göra rent ordentligt. Dessutom så går absinten ner i bubblan lätt och fint, men vatten har av någon anledning svårare att ta sig igenom pasagen så när du har diskat glaset och ska ha ur vattnet så kommer du få stå och vrida och ruska på glaset för att få ut vattnet ur bubblan. Här tänker jag att det är lätt att dra till glaset i diskbänken och så har vi en hel Humpty Dumpty historia. Bubbelglasen är nämligen mycket tunnare än andra glas och därmed mycket ömtåligare också.

 

Tarragonaglas: Har också en reservoar men tillverkades för Pernod Fils i Barcelona efter att absinten förbjudits i Frankrike.

 

Jag känner att den här indelningen inte riktigt behövs. Bubbelglasen är ju speciella, javisst, men Tarragonaglasen har fått sin egen kategori för att de tillverkades i Spanien vilket jag inte känner riktigt är anledning nog för en egen kategori (det är Eiffel-skedarna all over again). Samtliga glas är ju faktiskt reservoarglas så det hela känns lite fail tycker jag. Slänger upp några bilder här nedan så du kan se hur varierande de kan vara.