0 Läs mer >>
 
Source: Absinth Depot Berlin
 Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 

I had a period about a year back when I bought samples of different fake absinthes, this is one of them. Although this one is a fakesinthe, it's suposed to be based on the traditionally made Vintage 1969 Montana Absenta. Why it's called Montana in the first place I have no idea.

 

 

 

It is sold in a variety of different bottles: from the smalest of 4 cl to the the largest of astounding 3 liters (!). It looks like the smaller bottles are made of glass, but the three liter bottle (you can see a picture of it above) must be made of plastic. When I was in the USA I saw three liter bottles of whisky and thought that this drink can't be good since they sell it in such big bottles (if it was good it would cost more and it wouldn't be lucrative to sell it in such large quantities), but they were sold in a bottle that was pretty much a bigger version of their original bottle. This one looks like a monstrous version of a pack of rapeseed oil from the store, or like something that would be sold to a fast food restaurant. I couldn't imagine anything less luxurious. My bottle in particular had a label that was coming off and felt (and looked) like it was printed on a €20 printer at home. Also, the metal cap kept coming of and it was barely more than balancing on top of the bottle. So far I'm not impressed with the presentation. 

 

Aged: No
Distillery: Destilerias Montaña S.A
ABV: 55%
Category: Verte
Real/Fake: Fake
Origin: Spanien

 

Color and Louche: Montana 55 has a intense yellow color that probably could be used to paint with. The louche is nonexistent throughout the whole process and I can´t even see oil-streaks.

 

Aroma: Straight from the bottle i smells like pizza dough, never found that in an absinthe before. This pretty much disappears when it's poured into the glass and I can only detect a very faint, oily scent that once again make me think of rapeseed oil. Water is added and only now can I find something of herbs here: a quite feeble aroma of anis. 

 

Taste: I can barely feel any taste at all after 5 parts water, only the oily texture and the sweetness from the sugar. Actually, the sweetness is overpowering, and when I say that it´s saying something. You probably shouldn't add any sugar to this, at all.

 

Final thoughts: While Spanish fakesinthes are seldom good, this was particularly bad. There is nothing good with it, louche, aroma, color, taste and packaging: all bad! If this isn't a crapsinthe of rank, then I don't know what is, I wouldn't use it in drinks or pancakes, much less drink it as is. I give it a rating of 1, and then I'm feeling generous. What saves it from a rating of 0,5 (the worst rating I can give) is that while it doesn't taste anything, at least it doesn't taste bad.

 

Absenta Montana 55

1 Läs mer >>
 
 
 

Nu är det dags att ta oss till landet i söder, där människorna dansar flamenco, äter churros och aldrig verkar komma överens med tjurar: vi beger oss till Spanien. För de som inte vet något om absint (vilket du gör om du har följt min blogg) så kanske Spanien känns lite oväntat i absintsammanhanget, men även de har haft sin plats i absintens svajiga historia.



Spanien var ett av landen där absinten aldrig blev förbjudet. Detta gjorde att när förbudet kom till Frankrike 1915 så valde Pernod Fils att flytta sin verksamhet dit, närmare bestämt till Tarragona. Här fortsatte man att producera många år framöver, men tids nog skulle man stänga tillverkningen även här. Det är oftast den här absinten från Tarragona som säljs som vintage absint, om den kommer från Schweiz eller Frankrike innan förbudstiden brukar de istället kallas pre-ban absint, och DET tror jag är helt annorlunda grejer än en Tarragona-absint från 60-talet.



Eftersom så stora delar av Europa, och USA, nu förbjudit absint så kunde man inte exportera så mycket, dessutom hade absinten fått ett väldigt dåligt ryckte så jag gissar att det inte direkt hjälpte försäljningen. Jag vet inte varför, men man började även ändra i receptet och redan under 50-talet hade man ändrat så pass mycket att det inte var samma produkt längre. Kanske var man tvungen att hitta billigare (läs felaktiga) tillverkningsmetoder för att klara ekonomin? Till sist hade intresset för absinten svalnat så pass mycket att även Pernod Fils var tvugna att lägga ner, det var helt enkelt inte lönsamt att producera längre. Jag är ändå imponerad att de kunde hålla igång så länge som de gjorde efter förbudet.



Idag produceras absinter på nytt i Spanien, men det är verkligen inga kvalitetsprodukter. För mig är Spanien kraftigt förknippat med riktiga crapsinther, den typen man använder om man vill testa den bohemiska absintritualen. På listan finns bl.a Serpis, Deva, Diable, Antiqua, Thujone Delirium, Jacques Senaux, Lehmann Magicque, Tunel, Calavera, Segarra, Candela, Teichenné Verde, Lasala och Montana, de flesta är essensebaserade fakesinter fulla av karamellfärg. Man får ofta höra hur dålig tjeckisk absint är, men de har ivf Zufanek som gör bra grejer, Spanien tror jag inte gör en enda äkta absint nu för tiden.

Absint i Spanien

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Åter igen får jag väl säga att vi testar något riktigt speciellt idag, och jag ljuger inte den här gången heller, för idag testar jag min absolut första vintage absint! Jag hade ju bestämt mig för att köpa en flaska La Clandestine 1935 - Barrel-aged till min födelsedag, men det var ju brorsan schyst nog och köpte åt mig så jag var tvungen att ta till något annat. Till idag var La Clandestine 1935 den dyraste absinten jag druckit, men den här var ungefär dubbelt så dyr. Fortsätter jag i den här takten måste jag snart börja sikta in mig på flaskan som finns på absintmuseet Maison de l’Absinthe i Môtiers (världens äldsta absint) XD
 
Även fast än det finns absinter som är betydligt äldre än den här så är den här ändå från 60-talet och har därmed 50-60 år på nacken, lika gamal som min pappa alltså, give or take 5 years. "Men Fredrik, absint förbjöds ju i och med WWI, hur kan du då ha absint från 60-talet?". Jo du, som jag nämnt lite hastigt i något tidigare inlägg så flyttade Pernod sin verksamhet när förbudet infördes, till Spanien där absint aldrig blev förbjudet att producera. Vanligtvis är inte Spanska absinter direkt kända för att vara bra, de drar lite åt samma håll som Tjeckien med sina konstfärgade essensblandningar (men de har inte Zufanek som väger upp deras dåliga rykte). Den här är dock tillverkad av de franska mästarna från Pernod Fils och är en genuin absint.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Pernod Fils, Tarragona
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Spanien

 

Färg och Louche: Den var nog en verte från början, men solens strålar och tidens tand har bitigt hårt och nu har den fått en väldigt svag, gulgrön färg. Inte så vacker att se på tyvärr, men att det finns något klorofyll kvar alls är egentligen ganska otroligt. Louchen är näst intill icke-existerande, helt klart en av de svagaste jag har sett och det är svårt att säga när den når sin topp.

 

Doft: Örterna är så välbalanserade att det blir svårt att urskilja dem från varandra. Det luktar helt enkelt... absint! Ur glaset ändras doften lite men är fortfarande väldigt homogen och välbalanserad. Ganska unik. Alkoholen är väldigt tydlig dock och sticker i näsan. Vattnet gör att den öppnar upp sig lite, doften blir starkare och bryts ner i sina beståndsdelar istället. Anisen, malörten och fänkålen går nu lättare att urskilja från varnadra, men mycket mer känner jag inte.

 

Smak: Oooooh Nelly, den här var bäsk! Mittersta delen och bakre delen av tungan drar ihop sig som en snigel som krupit upp på en saltsten! Ändå är den här övervattnad och resten av smakerna står tillbaka för bäskan.

 

Sammanfattning: Jag måste säga att jag för tillfället inte har så bra koll på hur Pernod Fils gjorde sin absint i Tarragona på 60-talet, men den smakar (tycker jag) som en fakesint! Är detta bara en essens-blandning med jäkligt många år på nacken? Spanjorerna är ju i övrigt ganska förtjusta i essenser, men det var ju ändå ett franskt företag! Den får mig i det närmaste att tänka på Euphoria, och det är minsan inget gott omdömme. Med medelmåttig doft, skröpplig färg, nästan helt frånvarande louche, klen smak, en bäska som kan väcka döda och en prislapp som vänder ut och in på plånboken är det här verkligen ingen höjdarabsint. Jag ska säga att jag funderat på att köpa en hel flaska någon gång, nu har de planerna svalnat. Känner inte att jag kan ge den här mer än max en 1:a i betyg, kanske förtjänar den ännu mindre.

 

Absinthe Pernod Fils ...

0 Läs mer >>
 
Det här är en absint med tydligt konstgjord färg och jag vet inte ens om den är destillerad eller ej. Den görs av Teichenné Licores som inte främst av allt producerar absint och jag gissar att den främst är tänkt till drinkar. Den har ivf en fin flaska och man behöver inte svälta plånboken speciellt mycket för att få en sån här i sitt vitrinskåp.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Teichenné Licores
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Fake
Land: Spanien
 

Färg och Louche: En tydligt konstgjord, giftgrön färg. Intressant nog har den en mycket tjock louche som är full efter ca 2 delar vatten. Louchen behåller den gröna färgen vilket jag tycker stärker mitt antagande om konstgjord färgning.

 

Doft: När jag sniffar lite försiktigt känner jag gran och lite citrus och det spelar ingen roll om jag luktar ur flaskan eller ur glaset. När vattnet tillsats blir lukten lite beskare och jag känner lite såpa också, kan tänka mig att det är malörten som kommer fram. Ingen jätteintressant och komplex doft men den duger för vad det är.

 

Smak: Det första som slår mig är att den är sötare än jag är van vid vilket får mig att tro att det finns någon typ av sötningsmedel här. Ändå lämnar den en tydlig, besk eftersmak på tungan men har samtidigt en len konsistens och lätt alkoholsmak. Något plastig smak tyvärr. I övrigt skriker mina smaklökar "ANIS!". 

 

Sammanfattning: Jag tyckte det var väldigt intressant att den fick en så tjock louche, det hade jag inte väntat mig från den här. Jag gissar starkt att den har någon typ av sötningsmedel i sig för den här blev söt på ett sätt som väldigt få (läs ingen) av mina tidigare resentioner har visat. Ändå var den besk och jag är inte riktigt säker på vad jag ska dra för slutsatser från den informationen. Som sagt så tror jag inte att den här är till för finsmakare utan tänkt att blanda drinkar av och jag gissar att den funkar väldigt bra till det: den har en kraftig färg, tydlig smak av anis (ingen komplex smak), är väldigt len med svag alkoholsmak och den är billig. Jag blev faktiskt positivt överaskad och vill ge den någonstanns mellan 2,5 och 3 men slutligen bestämde jag mig för en 3:a. Bra jobbat!

 
 

Absinthe Teichenné Ve...

0 Läs mer >>
 
 
Source: alandia.de
 
 
 
Den första spanska absinten jag testat, den ska faktiskt vara den mest druckna absinten i Spanien. Den började produceras i början av 1900-talet och absint blev aldrig förbjudet i Spanien så de har haft gott om tid på sig att få till det bra. Vi får väl se hur spanjorerna står sig mot fransmännen och Schweizarna! Den säljs i en 1 liter flaska och är samtidigt billigare än många andra halvlitrar jag köpt. Det låga priset kan bero på att den är framställd av esenser istället för örter. Hurvida den är naturligt färgad eller ej är jag inte säker på, ALANDIA säger att den inte innehåller några färgämnen men Absinthe.com säger att den är artificiellt färgad. Dessutom beskriver ALANDIA den som en "everyday just take a glass and save some money" absint. Det bådar väl inte så gott men vi försöker att inte dömma i förväg.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Bardinet
Alkoholhalt: 50%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Fake
Land: Spanien
 

Färg och Louche: ALANDIA och absinthes.com kan ju droppa diskussionen hurvida den är naturligt färgad eller ej. DET HÄR ÄR EN BLANCHE!!! Ser ingen färg alls, i och för sig så hade väl inte ALANDIA helt fel då. Den har en medeltjock louche som är full efter ca en del vatten, bra att veta att även absinter gjorda på esenser ger louche.

 

Doft: Ur flaskan luktar den mycket svartpeppar med en aning av tandkräm i bakgrunden. Tyvärr förblir doften densamma efter att absinten är upphäld och när vattnet tillsätts. Vattnet drar ut lite mer anisarom men inget överväldigande.

 

Smak: Pepparn har försvunnit och absinten smakar mest anis och tandkräm.

 

Sammanfattning: Inte mycket intressant som händer här. Är inte säker att jag gillar peppararom på absint och definitivt inte tandkräm. Den har beskrivits att ha smak av citronmeliss, och jag har ingen som jag kan smaka/lukta på för att jämföra men jag vill tänka mig att det skulle vara mer citronsmak då. Jag tänker gissa att den är naturligt färgad, för om man har tillsatt konstgjorda färgämnen och det ändå ser ut som en blanche så har man lyckats fullständigt. Spanjorerna borde överlåta det här med absint till bättre vetande nationer. Det här blir troligtvis en flaska som kommer ta ett bra tag att göra slut på. Det som räddar den från en 1:a är ändå anissmaken som jag faktiskt är förtjust i. Betyget blir 1,5 fée verte av 5.

 
 

Absinthe Philippe Las...