Eftersom Schweizarna redan har tagit namnet bleue och använder för en absint som resten av värden kallar blanche så vore det orättvist att sätta de faktiskt riktigt blå absinterna i bleue-kategorin. Hittills är de enda blå absinterna jag sett färgade på konstgjord väg, och kanske tycker man inte att de förtjänar en egen kategori då. Men nu har jag gjort min egen absint, La Méduse Bleu, som (så vitt jag vet) är den första, naturligt färgade blå absinten i världen. Kanske har jag lite storhetsvansinne men jag tycker det förtjänar en egen kategori, därför gör jag en ny kategori som heter "True Blue".
Ett bra tag efter att jag publicerade det här inlägget första gången ändrade Neuzeller sin Absinthe Malvales till en blå färg (från början var den röd och sedan gulbrun). Man kan väl säga att det alltså finns 2 st True Blue-absinter nu då. Spännande värre! Jag undrar om de kikat på min blogg och fått inspiration den vägen eller om de har utvecklat något parallellt med mig?
Ett bra tag efter att jag publicerade det här inlägget första gången ändrade Neuzeller sin Absinthe Malvales till en blå färg (från början var den röd och sedan gulbrun). Man kan väl säga att det alltså finns 2 st True Blue-absinter nu då. Spännande värre! Jag undrar om de kikat på min blogg och fått inspiration den vägen eller om de har utvecklat något parallellt med mig?
Jag vet inte varför man inte gjort en sådan tidigare, det tog mig bara ett par månader av halvhjärtad research att komma på hur jag skulle göra så det kan inte vara någon Herculean task för de som arbetar med absintdestillering. Kanske är det en sån där struntsak som att "det fanns inga naturligt färgade blå absinter på 1800-talet så då ska vi inte göra någon nu heller"? Jag hoppas ivf att det kommer fler sådana framöver, om folk vågar experimentera med safran, chili och kakaobönor så varför inte experimentera med färgen?
Ska säga att det var lite knepigare att få en naturligt blå absint än jag trodde (men som sagt inget Herculean task). Det naturliga sättet att gå tillväga var för mig att hitta en rikgitgt blå läkeört med relativt mild smak och sedan macerera den i den "vita" absinten. Jag började med blåklint, en ört som använts mot hudåkommor men även viss färgning. Därför gav jag mig ut och under några dagar plockade jag en riktigt stor mängd blåklint. Tyckte att det räckte med de blå kronbladen så jag skiljde dem från blomhuvudet, för att undvika oönskade smaker. Sedan la jag en rekoderlig protion kronblad i en burk med vit absint, lät det stå i 10 dagar med regelbunden upphettning till ca 47 grader. Det hände inte ett skit, absolut nada. Det visade sig att även om blåklintens kronblad har kunnat användas för färgning av olika slag så är det svårt att få ut den färgen om man inte vet hur man ska göra. Den ska dessutom vara väldigt kortlivad och blekna snabbt.
Jag fortsatte med andra växter tills jag hittade en metod som ger relativt lite smak, en klar blå färg och är säker att äta. Tänker inte avslöja vad det är, lite hemligheter vill jag nog ha för mig själv! XD Tyvärr är det samma sak med den här färgen som med blåklintens (och hibiskusens), den bryts ner snabbt. Efter en månad i en genomskinlig burk som varje dag utsätts för solljus så har den mattats av rätt mycket och efter 2 månader har den samma färg som havsvattnet i Karibien. Men som sagt, även de röda absinterna tappar sin färg snabbt.
Så, hur erkänd är den här absintkategorin? Ungefär lika mycket som Renly Baratheons rätt till The Iron Throne. Hur mycket bryr jag mig? Ungefär lika mycket som Renly Baratheon. Tog jag kontakt med The Wormwood Society skulle de väl troligtvis säga att mina gröna feér egentligen är smurfar och sedan plocka fram den största hoven de har och ringa Gargamel. Men jag menar att absintregnbågen har fått ytterligare en färg och det tänker jag stå fast vid ända tills Gargamels hov är full eller jag har blivit lönnmördad av min alldeles för allvarliga storebror!
