Absinthe - The Green Fairy

 

 

I måndags var det den internationella absintdagen och första dagen efter min vita månad och det firades med något speciellt: den tredje batchen av Absinthe Sauvage 1804. Jag öppnade den den 5:e September, precis ett halvår innan den skulle drickas och den har fått stå orörd sedan dess, ännu osmakad. Den här killen planerar i förväg ;D

 

"Sauvage" är franska för vild, ett namn den fått eftersom den är gjord på vildvuxen malört istället för odlad. Jag har bara smakat en annan absint gjord på vildvuxen malört, och den skönheten kallas Grön Opal! Kanske är det en del av vad som gör den så speciell? Om jag får speculera lite så tänker jag att det ÄR skillnad på vild och kultiverad malört. Många plantor växer snabbare när de får frodas under optimala förhållanden: tillgång till mycket näring, vatten och solsken, inga andra växter att konkurera med och de får hjälp att försvara sig mot insekter. Växter som växer vilda har inte de fördelarna och bör därför växa långsammare. Kanske har du ätit bär eller frukt, kryddor eller örter som producenterna tvingat fram så fort de kan? De kan tendera att ha mindre smak och vara liksom... vattniga. Om detsamma gäller malörten så lär den vilda malörten kunna ge en intensivare och (kanske) något annorlunda smak? Om så är fallet har jag förhoppningsvis något awesome att se fram emot ikväll!

 

Som sagt är det här den tredje batchen av Absinthe Sauvage som släpps av Emile-destilleriet. Vild malört är tydligen lite klurig att hitta i Pontarlier och eftersom man endast har använt vild malört så blir batcherna väldigt limited. Jag vet inte exakt hur många flaskor som gjordes men det är mellan 180 och 200. Förutom den vilda malörten används fler vilt växande örter från bergen i regionen vilket känns passande eftersom absinten är gjord efter ett recept från 1804, en tid då man (om jag har förstått det rätt) ännu inte odlade malört som man gör nu och var mer beroende av de örter och växter man hittade villt i naturen. Därför kan jag tycka att det är passande att använda vildt växande örter i tillverkningen och namnet känns mycket passande. Den här batchen ska tydligen skilja sig rätt bra från de 2 tidigare batcherna i både smak och doft, intressant med tanke på att de är gjorda efter samma recept.

 

Etikettens design är tagen från en gamal etikett och ger flaskan en mysig vintage look. Flaskan är kort och knubbig med lång hals och är tillverkad i grönt glas vilket vidare bidrar till vintagelooken, och som pricken över i:et har vi förseglingen med grönt vax. Mysfaktorn är så hög att min hjärna kokar över! Flaskan är väldigt lik både den som Roquette och Gustave buteljeras i och etiketten har samma motiv som Gustave, trots detta är det 2 olika tillverkare av Sauvage och Gustave (men det är Emile Pernot som tillverkar både Sauvage och Roquette så där är likheten inte slumpmässig).

 

När jag såg att de sålde den här mysiga buteljeringen, som dessutom var en limited edition så föll jag såklart i det djupa, svarta hålet som är marknadsföring och köpte 2 st på en gång. I bakhuvudet tänker man att det är den mest fantastiska absinten man någonsin kommer köpa och då måste man köpa en till att lägga på lagring för ålderns höst, och om man inte skulle vara så förtjust så kommer flaskorna ta slut snart och senare kommer någon att betala multum för att få tag på en sån och då säljer jag den extra jag har. Troligtvis kommer inget av det att hända och ändå resonerar jag så, och eftersom jag hade bestämt mig för att vänta ett halvår med att smaka den så kan man ju inte provsmaka och köpa en till ifall man tycker den va god, för ett halvår senare kan den ju vara slut. Marketing: 1, Fredrik: 0.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Emile Pernot
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Den är definitivt bärnsten men med svaga toner av grönt istället för möjliga röda nyanser, nästan att den ser brun ut. Troligen varit en verte från början så vi lämnar den i verte-kategorin. Louchen är rätt klen men full av fina oil-streaks och den når sin topp efter ca 3 delar vatten, rätt mycket i jämförelse med många andra absinter.

 

Doft: Ur flaskan kommer en doft som är söt, rätt mycket fänkål men även den ganska destinkta lukten av... urin? Såklart har ingen pissat i min flaska men det är onekligen vad jag känner. Efter att jag hält upp en blygsam skvätt i glaset och trycker dit näsan så är urinlukten borta vilket jag är mycket glad för (kanske hade den något att göra med vaxförseglingen?). Nu känner jag bara en mycket svag doft av något annat som helt drunknar i alkoholångorna. Med lite vatten blir alkoholen svagare men det blir också hela doften över lag, kanske är jag lite täppt i näsan? Den luktar betydligt mindre efter 5 delar vatten än efter 3 delar. Jag känner ändå någon typ av blomster som jag inte kan sätta fingret på, tvåligt är det också, så kanske är det den vilda malörten?

 

Smak: En len textur i munnen men lite rivigare i halsen när jag sväljer den, kanske p.g.a sockret och alkoholen? Något ganska destinkt och parfymaktigt är dominerande här, jag känner igen det från doften. Den vilda malörten gissar jag. I övrigt är sockret framträdande vilket inte är så bra.

 

Sammanfattning: Jag hade förväntat mig en flashigare Grön Opal men så blev det inte. Istället fick jag en ganska trött och inte aldeles för komplex absint. Louchen var svag, doften var svag och även smaken var lite hängig. För att utesluta att jag inte var lite täppt i näsan vid tillfället så testade jag den igen ett par dagar senare men kom fram till pretty much samma sak. Troligtvis blev den lite övervattnad och hade nog gjort sig bättre med 3 delar vatten istället för 5, ett tips om du tänkt att prova den. Jag har en oöpnad flaska till men den lär jag nog sälja om jag får chansen. I skrivande stund går den inte att köpa längre och gick för dryga 800 kr per flaska när den såldes, en lite för fet prislapp kan jag tycka så här i efterhand. Den får nöja sig med en 3:a i betyg.