0 Läs mer >>

 

Source: Plateau Spirits




Today I´m trying out the latest nordic absinthe on the market: La Luna. It’s made in Sweden by the Tevsjö distillery (I actually pass it when going to my summerhouse) but is made for the Danish company Plateau Spirits. They chose the Tevsjö distillery (which by the way is no where near Denmark) because they make the best base spirit and only use local ingredients (compared to others that import less fine base spirit from Russia).



The reason why they chose to make an absinthe is that Tonny from Plateau Spirits really like absinthe and he also think that there is to many crapsinthes out there with artificial coloring etc. This is the first absinthe they make, they might make more but since they are a very small company and absinthe is expensive to make, they need this one to sell well if they are going to make another.



Let’s talk about the recipe for a moment. Something that make this absinthe really stand out from all other absinthes are some special ingredients: papaya, coconut and coffee beans. This might sound like an odd combination, especially in an absinthe, but Tonny says that when he make a new recipe it’s important that he makes something that nobody else is doing, and I think we could agree that no one in France would use papaya ;P We have seen coffee beans before, and that was not my favorite, but I think it’s fun when people dare to experiment a bit! In the coloring process it seems like he only uses lemon balm and he lets it soak for a long time, so I expect a lot of lemon in this one ;) Tony tried about 35 recipes before he was satisfied, so I think it’s safe to say that this absinthe should taste the way he want it to.



The bottle is like a shorter and bulkier version of the one Svensk Absint uses for their Opals. It certainly works well if you want a bigger label, I considered it myself for my absinthes, but unfortunately I think it’s… well… ugly. However, they made something pretty good out of it, the label is pretty big and has a black background that melts together with the dark glass pretty nicely. The black stopper in artificial cork tops it of very well. But let’s go back to the label, I REALLY like this one! As I said, black background ant the motive is drawn in gold. The motive has a very heathen vibe to it: snakes, eyes, crescent moons, flowers, stars and such. Usually I think I can describe the labels pretty well, but here the popular saying ”a picture says more than a thousand words” feels pretty apt. It is designed by a French tattoo artist, actually, all of their labels are made by tattoo artists, and mighty nice they are! Finally, the absinthe got it’s name from what is apparently sort of a nickname for absinthe. I´ve heard a lot of different names for absinthe during the years, but not La Luna (”The Moon”). Nice when you can learn something new! :P



One more thing before we get to the tasting, and this is a big reason to why I bought this: Earlier this year (2021) Plateau Spirits entered a big competition in San Diego, the SIP Awards. I've never heard about it but apparently it’s pretty big, maybe some of you have heard about it? They entered the absinthe category with La Luna and won Platinum, that’s better than double gold! The price is described as follows:

 
Spirits that placed for a Platinum medal represent a distinguished class that earned exceptional marks from consumer judges. Platinum medal recipients are highly recommended to the public.”


I can’t say that an absinthe flavored with papaya, coconut and coffee would be my first choice, but after reading that I surely had to taste it. I mean, it really can’t be all that bad if the judges thinks this highly of it, right?




Aged
: No
Distillery: Tevsjö Distillery (for Plateau Spirits)
ABV: 61%
CategoryVerte
Real/Fake: Real
Origin: Sweden/Denmark



Color and Louche: The color is VERY thin, I’m not entirely sure what to compare it with. It has the nuance of fresh gras (or fresh lemon balm as it happens). I donat really get any louche, there are oil-streaks from the first drop of water, but when I’m done (and all the way through) the liquid is just as clear as it was straight from the bottle.



Aroma: When I pop open the bottle I can just feel the base alcohol, no herbs what so ever. Maybe a small hint of coffee? Unfortunately the glass doesn’t bring out any new notes, still mostly base alcohol. I start adding water, carefully sniffing the glass after each part but all I can find is the base alcohol and something slightly burned. If I use my imagination there might be something herb-ish at the end, but I’m not sure.




Taste: VERY little taste. There is the base alcohol again, and the sugar I’ve added, but then there is almost nothing else. I can’t detect any herbs, no papaya, coconut or even coffee. It’s just… blank. A bitter aftertaste makes itself known after I swallow, and it lingers for quite a while.



Final thoughts: This feels so weird to me, how can an absinthe with such good remarks taste so bad to me (and så little)? I honestly don’t get it. I wrote to Tonny and asked if I might have gotten a bottle from a bad batch or something, but he said that there is only one batch and I probably just don’t like the flavor profile. I have a hard time accepting that. I know that taste is subjective, but this is absurd. Based upon what I’ve tasted today I really can’t recommend this to anybody, but I’d be really happy to hear from anyone else that have tasted this, because I simply can’t believe that this is the same spirit the judges in the SIP Awards had. I´m very sorry Tonny, but I can’t give this anything else than 0,5, I really hope I’m wrong in this.

 

Absinthe La Luna

1 Läs mer >>
 
Source: ALANDIA
 
 
 
Idag är det premiär för den första absinten från Danmark! Danmark är ju onekligen mer kända för sina Wienerbröd än sin absint och hittills är det här den enda absinten jag sett därifrån. Den här absinten ska fokusera på den heliga trion: malört, anis och fänkål, och den färgas med bland annat isop och romersk malört. Tydligen kommer alla ingredienser från destilleriets egna trädgård, jag tänker att det skulle vara svårt att odla anis så pass långt norr ut? Man verkar också haft en väldigt tydlig vission om hur man ville att resultatet skulle smaka för det tog 2 år att utveckla receptet.
 
 
 
Den här flaskan ser ut som en apotekarflaska, men inte en sån där gammal, mysig flaska utan mer något som skulle kunna hittas på ett apotek eller labb idag. Du vet, en som man tänker på vita rockar när man ser. Etiketten är också väldigt simpel och klinisk, nästan som på en medicinburk/flaska. Sen la de inte ner så mycket fantasi i namnet heller: A (för absint mistänker jag). Destilleriets filosofi är dock att göra sina produkter i sin renaste form, inget onödigt knussel, så om man har det i åtanke så passar väl den här flaskan perfekt antar jag. Inte så mysigt dock.

 

Lagrad: Nej
DestilleriDen Ny Spritfabrik
Alkoholhalt: 65%
KatergoriVerte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Danmark

 

Färg och Louche: Färgen kan vara en av de absolut sorgligaste jag har sett på en verte, det skulle vara Abisinthe-serien då som är värre. Bilden här ovan visar en stor flaska, men när man skvätter upp absinten i glaset så syns nästan ingenting alls. Dock blev jag mycket förvånad över den extremt tjocka louchen som är maxad efter endast en ynka del vatten, mycket bättre än så här blir nog inte en louche!

 

Doft: När jag sätter näsan mot flaskmynningen känner jag märkligt nog rökelse. "Vilken rökelse" undrar du då? All of them! Rökelse har olika nyanser men det finns någon form av grunddoft i rökelse, på samma sätt som det finns en grundsmak på ex. öl. Jag vet att någon kommer tycka tvärt emot mig när jag säger så men jag står fast vid min åsikt. Det finns även gräs här och ur glaset kommer även en tydlig bitterhet. Här får jag känslan av ett läkemedel och inte en mysdryck av naturliga råvaror. Hittills skulle jag inte säga att det går så bra för Absinthe A. Efter en del vatten vaknar den dock till liv, en väldigt örtig parym letar sig upp ur glaset och är ganska stark. Med mer vatten kommer en en väldigt destinkt doft av något sorts gräs (inte från en gräsmatta) och den påminner mig om sommardagar ute på landet! Efter samtliga 5 delar är tillsatta har den dock dött av lite och jag bävar intför tanken att även smaken kommer vara övervattnad.

 

Smak: Wow, här var det mycket smak vill jag lova! Verkar som att mina farhågor för en övervattnad absint blev kortlivade O.o Den är väldigt parfymig i smaken, och den smakar tydlig tvål. Mycket tvål. Men på något konstigt sätt är inte tvålen obehaglig och det är inte som att jag vill spotta ut den. Den är inte söt, men inte heller bitter, dock väldigt len i konsistensen. Jag känner anis också, och eftersom sidorna av tungan domnar bort lite misstänker jag att det kanske är stjärnanis.

 

Sammanfattning: Det här blev minst sagt intressant. Jag får verkligen känslan av att det här är en väldigt bra absint... den är bara inte så god O.o Dock ska det sägas att sista klunken var betydligt bättre än den första så kanske kommer jag att vänja mig och få en positivare uppfattning längre fram? Det blev en väldig överaskning och det känns rätt häftigt att de här dropparna kommit direkt ur en panna. Flera gånger kommer jag att tänka på Grön Opal fast än det enda som är lika i smaken är tvåligheten. Kanske är det för att det här verkligen känns som en kvalitetsprodukt, och jag skulle nog känna mig orätvis om jag gav den här mindre än en 4:a i betyg. Jag tror vi säger så tills vidare så får jag klunka lite mer vid ett senare tillfälle och se om jag fattar ännu bättre tycke för den! Jag har fått en nyfunnen respekt för Danskarna.

 

Absinthe A

0 Läs mer >>
 
 
 

Nu är det dags att återgå till att kika lite på olika länders absinthistoria. Jag har redan tagit mig igenom Schweiz, Frankrike och Sverige, men vi har fortfarande några länder till att ta oss igenom. Idag tar vi oss över sundet i söder, till pölsans förlovade land och människor som pratar med gröt i munnen, vi ska till vår nordiska granne Danmark.



Som du kanske minns så var Frankrike det där coola landet som alla andra ville vara under 1800-talet och många konstnärer, författare och poeter besökte Frankrike för att suga i sig lite av den där goa franska kulturen. När de sedan kom tillbaka hem tog de med sig vissa influenser. Till skillnad från Sverige hade Danmark dock även mycket schweiziska invandrare som bidrog mycket till (främst Köpenhamns) kafekultur. På dessa kafeer serverades såklart även absint så att även alla medel-Jensen (eller vad nu den danska motsvarigheten till Svensson är) kunde få avnjuta den här underbara drycken! Efterfrågan på absint måste ha varit relativt stor under slutet av 1800-talet, för en av Danmarks största Glasproducenter beslöt sig för att göra absintglas.



Det har tillverkats absint i Danmark sedan mitten av 1800-talet, men de flesta av dem verkar ha varit essensblandningar, alltså inte äkta absinter. Absint har aldrig varit olagligt i Danmark men av någon anledning så slutade man producera absint under 70-talet och började inte igen för än på 80-talet. Jag känner inte till några av dessa "absinter", och det är väl kanske lika bra. Däremot vet jag att de idag har ett destilleri, Den Ny Spritfabrik A/S (kommer ett inlägg om dem senare), som gör en absint: A Absinthe. Japp, den heter bara A. Förutom den så vet jag även att en dansk entreprenör, Sven Olsen, låter Les Fils d'Emile Pernot tillverka en absintserie åt sig: La Maison Fontaine. Jag har recenserat både blanche och verte om du är intresserad.

Absint i Danmark

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Här har vi storebrorsan till Maison Fontaine Blanche, och anledning till att jag säger storebror är bara för att jag gillar vertes mer, de är lite komplexare och "mognare". Den tillverkas av Les Fils d`Emile Pernot åt den danske entreprenören Sven Olsen. Därför hamnar den under både kategorin fransk absint och dansk absint.

Den har samma flaska som lillebrorsan, gjord i genomskinligt glas vilket funkade för Maison Fontaine Blanche eftersom det är en blanche, men för en naturligt färgad verte är det kanske inte så klokt eftersom det skyndar på nerbrytningen av klorofyllet. Den har en genomskinlig etikett vilket låter det relativt diskreta mönstret sträcka sig över större delen av flaskan utan att hela flaskan täcks med papper. En lite modernare feeling än vad jag vanligtvis söker men tycker det funkar bra här. I toppen sitter en naturlig kork och över det ligger ett orange band som fästs med svart vax och ett sigill med samma blomma som finns på etiketten.

 

Lagrad: Nej
DestilleriLes Fils d'Emile Pernot (åt Sven Olsen)
Alkoholhalt: 55%
KatergoriVerte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En riktigt klargrön färg, ser lite konstgjord ut men den ska vara äkta. Louchen bjuder först på gott om oil-streaks som sedan övergår i en medelmåttig dimma. Sitter hela tiden och hoppas på att nästa droppe ska göra den lite tjockare men efter ca 1,5 delar vatten är hela glaset fyllt och lochen blir bara svagare efter det.

 

Doft: Doften är definitivt bäst när man sniffar på den öppna flaska: det första jag känner är fänkålen, men jag har spenderat mycket av den sista tiden kring romersk malört och jag tycker jag känner igen den doften här. För övrigt luktar den lite surt också, som en bleue. När dropparna lagt sig till rätta i glaset istället är doften bäsk och sur och det ända jag känner är lite tvål. Efter vattnet blir doften väldigt svag men jag känner tvål och väldigt, väldigt lite vattenpipsrök.

 

Smak: Något grönt, lite höaktigt. Ärenpris? Malörtens tvål finns här och lite kåda samt något som jag känner igen från Zufaneks absinter. Allt som allt får jag nog säga att det är en helt ok smak.

 

Sammanfattning: Well, smaken var betydligt bättre än doften, fanns inte mycket nöje i att sitta och sniffa på den här. Det är tråkigt, jag har alltid känt att doften är lite av absintens själ and this one´s can not be saved. Lyckligtvis väger smaken upp både för medelmåttig smak, doft och louche, kåda är alltid välkommet när jag dricker absint och om den har något som påminner om Zufaneks absinter är det alltid ett plus (blev lite sugen på ett glas Mead Base nu). Den är inte fantastisk, även om den är bättre än många andra. Kommer inte rekommendera den här till någon och jag kommer inte köpa någon mer till mig själv heller, men jag skulle kunna bjuda på den utan speciellt dåligt samvete. Kan inte säga att det var speciellt mycket tvekan i betygsättningen den här gången, 3,5 är nog och väl.

 
 

Absinthe la Maison Fo...

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
 
 
 
Mitt senaste tillskott till samlingen heter Absinthe Fontaine Blanche och har kommit till mig från Emile Pernod-destilleriet i Frankrikes absintmecka Pontarlier! Den är destillerad av 15 olika örter och beskrivs som en "ultra premium absinthe" men det är en Blanche så jag försöker hålla mina förväntningar på en rimlig nivå. Nog för att den tillverkas av Les Fils d`Emile Pernot, men de gör det på uppdrag av den danske entreprenören Sven Olsen. Därför hamnar den under både kategorin fransk absint och dansk absint.
 
Hyffsat stilig flaska tycker jag, genomskinlig vilket funkar eftersom det är en blanche, men även etiketten är genomskinlig vilket låter det relativt diskreta mönstret sträcka sig över större delen av flaskan utan att hela flaskan täcks med papper. En lite modernare feeling än vad jag vanligtvis söker men tycker det funkar bra här. I toppen sitter en naturlig kork och över det ligger ett svart band som fästs med svart vax och ett sigill med samma blomma som finns på etiketten. Den lilla detaljen gillade jag så jag var försiktig med att inte förstöra den när jag öppnade flaskan.

 

Lagrad: Nej
DestilleriLes Fils d'Emile Pernot (åt Sven Olsen)
Alkoholhalt: 56%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En vattenklar blanche. Louchen blir väldigt tjock och kommer till sin rätt efter endast en del vatten.

 

Doft: Ur flaskan känner jag mest fänkål men även en typ av snusblandad lakrits O.o Alkoholen finns där också vilket ger en lite sur och stickande känsla i näsan. Efter att ha hält upp den känner jag igen lakritsen som anis och när vattnet tillsätts hittar jag mest fänkål, lite anis och även en svag hint av någon typ av mint.

 

Smak: Lättdrucken skulle jag säga, blanches brukar vara det och de 55% alkohol är inte så aggressiva heller. Ändå är den inte jättelen och mängden vatten har gjort den något övervattnad, något som givetvis gör den mer lättdrucken men gör att den förlorar lite charm. Inbillar mig faktiskt att jag känner lite vattenmelon här men i övrigt är det inte så mycket intressant som händer här.

 

Sammanfattning: Som jag misstänkte så blev inte det här någon höjdare för mig, blanches är rätt tama i min erfarenhet, men den stod ut mer än blanches vanligtvis gör. Vattenmelon var helt nytt på smaklistan hos absinter för mig och det är ju kul och inte helt otrevligt. En helt ok absint med en fin louche och intressant (om än något svag) smak. Jag ger den 2,5 gröna feér.

 
 

Absinthe la Maison Fo...