0 Läs mer >>
 
Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 

As I said before: I had a period when I ordered some "not great absinthes" and this is the next one in line for judgement: Pierre Ordinaire. The name naturally comes from the doctor that, according to some sources, invented the first absinthe recipe and later sold it to Henriette Henriod. However, most people I've heard discussing this agrees that this was not the case, Henriette Henriod (or the Henriod sisters) were the ones to invent the recipe and later sold it to Major Dubied who together with Henri-Louis Pernod commercialized it.

 

 

 

On the website it says that "it is made by hand exclusively from natural products", but it also says that it is pre-sweetened so I'm skeptical as to what that means. There is another version, simply called "Absinthe Ordinaire", that is stronger and not sweetened. Both are described as very bitter but Ordinaire more so. I'm gonna bet my sweet behind that this is a macerated fakesinthe and not a distilled one. Further more, they are bragging about the high thujone content and that is a sure sign that this product is not made by an absinthe enthusiast. Frankly, when people make that claim I wonder if there is any thujone at all in it, not that it is important. Regardless if this is distilled or not (I see your sweet behind and raise you a unicorn), it's probably not going to be the greatest of green fairies out there, maybe a little green goblin.

 

 

 

As you can see the label is covering almost the entire bottle, maybe they wanted it to look like it is wrapped in paper, I know some producers that are. The label has a green frame with the name and a green fairy, not the most inspired label, but far from the worst I've seen. A screw-on cap crowns the bottle, not the most luxurious choice but it suites the bottle just fine I think. But now, let's pop this cap and see whats inside.

 

Aged: No
Distillery: The Ulex-distillery
ABV: 55%
Category: Amber
Real/Fake: Fake
Origin: Germany

 

Color and Louche: This is suposed to be an amber, but mine is unmistakably a verte. The color is not super strong but has a nice shade of green, a very natural looking mix of lime and lemon (not like the picture from the website). I'm actually quite pleased with it. The louche is quite shy, the first thing I see is oil-streaks, but after about one part water I see some mist taking form and after 1,5 parts water in total it has reached it's climax. As I said, a bit shy and not super strong but enough for an absinthe I'd say.

 

Aroma: The scent from the open bottle mainly gives away anis, but there is a lot of alcohol that pricks my nose. From the bottle to the glass and now I can only feel the alcohol. I waited a bit to se if I'd find something more, but no. Adding water mellows the alcohol and now I find mainly citrus and a little bit of wormwood. No anis unfortunately. Might be this absinthe needs a bit less water because the scent is really faint by the time I'm done with it. Still this alcohol sharpness though...

 

Taste: Holly crap this is bitter! It starts quite innocent, but by Cthuhu that shit hits you later! My tongue scrunches up like a snail covered in salt, horrible stuff according to my taste. Can't say I detect very much apart from that, alcohol and sugar of course, but not much else. YUCK!

 

Final thoughts: I knew from the start that this was not a real absinthe and probably wasn't going to be great, but the louche and color gave me some hope (actually, before I tasted it, this seemed like a really decent fake absinthe). However, the taste really didn't live up to my standards and the strong bitterness convinces me even more that this is a macerated absinthe and not a distilled one. If Absinthe Ordinaire is even more bitter and have a higher ABV than this, I imagine it would be like taking the worst parts of this absinthe and cranking it up to 11, needless to say I won't buy it. It didn't cost me much though and some people really like a strong bitterness, and that is fine, just don't think that you'll get a traditional absinthe if you buy this. I'm going to pour this one out though (I just can't imagine this one getting better with time), and then go brush my teeth. This little goblin gets a singel green fairy from me today.

 

Pierre Ordinaire Absi...

1 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
Corvus är mitt senaste tillskott från Tyskland, den produceras av Feller-destilleriet i mycket små batcher så det är snudd på att man kan kalla den för limited edition. För de som är lite rostiga i sin latin betyder corvus kråka och är också namnet på hela familjen av korpfåglar (korp ex. är corvus corax). Lite senare bytte man namnet till Cornix istället, Cornix är enligt grekisk och romersk mytologi en tjänare till Minerva (romersk mytologi). En dag bestämde sig Neptunus/Poseidon för att förföra henne, när det inte gick försökte han istället våldta henne (gudar är så ädla). Cornix lyckades dock fly och gudinnan Atena (grekisk mytologi) förvandlade henne till en kråka för att hjälpa henne. Jag vet inte om tillverkarna har någon speciell tanke med namnet eller om de bara ville ha ett coolt namn. Korpfamiljen ska även ha inspererat designen och med det antar jaf att de menar att de gjort flaskan svart. Det finns inte mycket i den beskrivningen som skriker kvalitésabsint så jag nöjde mig med en liten flaska på 4 cl den här gången. Let´s see what it can do.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Feller
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Eeeeeeeeh, en väldigt svag, gulgrön färg, inte så imponerande. Louchen är inte heller mycket att hänga i en julgran, väldigt svag. -.-

 

Doft: Jag behöver inte sätta nosen speciellt nära flaskan innan doften letar sig in mina näsborrar. Det luktar snus, men det har jag lärt mig kan försvinna om den får stå ett tag, så var dock inte fallet här >.< Den blev betydligt trevligare när den hamnade i glaset, lite blandning av parfym och godis, typ vattenpipstobak med äppelsmak. Vattnet ökar först på tvålen, men snart letar sig anisen fram istället och i slutändan är doften väldigt söt. Inte så pjåkigt.

 

Smak: Hmm, smaken är väldigt mild. Får lite mentoldomningar på tungan, alkoholstickningar och lite bäska. Väldigt lite anis. Den är inte särskilt bombastisk och tar inte mycket plats, men är inte heller speciellt deskret och lättdrucken, vilket ligger den lite till last i mitt tycke.

 

Sammanfattning: Det här kändes inte riktigt som en helt genomarbetad produkt, ser den lite som ett första eller andra försök från någon som vill göra sin egna absint. Den hade definitivt gjort sig bättre med lite mer färgningsväxter, och/eller kanske ett halvår på fat? De gjorde ivf inte en svart fakesint för att spela mer på corvus-temat. Den hamnar på en 2:a i betyg.

 

Corvus/Cornix Absinth

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Dagens absint kommer från Tyskland och Fuss-destilleriet. Det är ett nytt destilleri för mig och verkar inte vara så skolade i absint, vilket förståss inte betyder att absinten inte kan vara bra. Det här är, enligt dem själva, marknadens första blended absint. Man har valt 3 olika absinter, en schweizisk, en fransk och en tjeckisk, och sedan blandat dem i de proportioner som man vill ha. Jag vet inte hur man ser på det här i stort men personligen tycker jag att det känns som fusk att blanda andra personers absint och kalla den för sin egen.
 
 
 
Det är återigen lite känsla av ölflaska över förpackningen och skruvkorken i plåt bättrar inte på den känslan. Man kunde nästan lika gärna använt en kapsyl. Att flaskan dessutom är i genomskinligt glas ver ett dåligt val för en verte. Etiketten är inte heller överväldigande snygg, man har valt 3 färger som skär sig väldigt mot varandra (svart, vit och röd) vilket i vissa fall är ett bra val men här ger det inte så mycket. Det översimplifierade porträttet med text under ger känslan av en Wanted-poster, eller bilderna av försvunna personer på mjölkpaketen. Det verkar förövrigt finnas en historia bakom namnet (och säkert även etiketten) kopplat till "Les Chants de Maldoror" men jag är inte riktigt säker på hur så jag låter det vara osagt.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Fuss-destilleriet
Alkoholhalt: 66,6%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Det här va inte det rödaste äpplet på trädet, eller snarare den grönaste absinten på hyllan. En gulgrön färg som i och för sig har en helt ok nyans, men den är svag och i den här flaskan ger det bara intrycket av en B-absint... eller saft. Louchen är också svag, jag ser andra sidan av rummet genom glaset och det är inget gott omdömme. Den når sin höjd efter ca 2 delar vatten, jag är inte imponerad.

 

Doft: När jag skruvar av plåtkorken från flaskan känner jag en del lakrits, tätt följt av makaroner (fänkål) och något grönbäskt. Jag skvätter upp några droppar och det enda de har att bjuda på är alkoholstick och något surt. Alkoholbas av druvor? Jag petar i några droppar vatten som plockar fram både fänkål, tvål (malört) och lakrits (anis). Tvålen är dock betydligt starkare än jag hade velat ha den.

 

Smak: Hittills är jag inte eld och lågor och efter att ha smakat på den hänger det nästan istappar ur näsan. Den är bäsk som fan, något jag INTE uppskattar. Fänkål finns också där men bäskan snor uppmärksamheten. Inte speciellt len.

 

Sammanfattning: Den är väldigt lik Quarantaine egentligen, men som en svagar variant, och ska jag vara ärlig vet jag inte om det gör den sämre eller bättre. Fuss-destilleriet har uppenbarligen inget stort intresse av absint eftersom de inte ens kunde besväras att göra sin egen från scratch utan valde att blanda 3 redan existerade produkter. Förpackningen var en total flopp och både louche, färg och smak var undermåliga. Att den här absinten vann guld i verte-kategorin i Absintaderna 2010 är för mig mer förundransväckande än både dubbla regnbågar och Bermudatriangeln. Den ger dock intrycket av en naturlig absint, om än inte en bra en. Tyskland har lite att jobba med säger jag och tilldelar den en ensam grön fé i betyg.

 

Absinthe Maldoror

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag avslutar vi vår genomgång av Neuzeller-destilleriets absinter, och vi gör det med den mest klassiska av dem alla: Absinthe Viridis. Tyvärr verkar det inte finnas så mycket att säga om den, den har ingen speciell blomma som gör den till ett spännande experiment utan är färgad med traditionella örter. Flaskan är densamma som de andra har, kort och knubbig och väldigt fin. Skruvkork i metall och en ganska neutral etikett utan bilden som funnits på tidigare batcher. Lika bra vi dyker in och ser vad det är vi har här.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Färgen är mycket svag i min flaska, en ljus gran med lite gult i. Kommer att tänka på en päronsaft som jag drack när jag var liten, ni vet de där som kommer i 1 dl tetror. Louchen är svag, men lite starkare än Malvales som jag testade förra veckan, och den når sin höjdpunkt efter 3 delar vatten.

 

Doft: Flaskan bjuder på både örtiga och fruktiga dofter, samt lite fermenterad mjölkört (plötsligt blev vi väldigt specifika). Jag hittar inget av malörten, anisen eller fänkålen O.o Efter att ha lagt sig till rätta i glaset utvecklas doften lite mer: nu hittar jag istället tapetklister och färsk frukt, fortfarande inget av den heliga trion och inte ens överväldigande alkoholångor O.o Med vattnet kommer dock de dofterna jag är van vid, allt vad tapetklister och fermenterad mjölkört heter försvinner och ersätts istället av malört, anis och isop. Jag tror vi har en del romersk malört här också.  

 

Smak: Smaken är mild och inte speciellt spännande, sockret tar över och det sticker bak på tungan och i svaljet. Jag vet inte vad jag känner först (inte så mycket), men fram mot slutet kommer lite päron och i eftersmaken hittar jag romersk malört, både sött och bittert alltså.

 

Sammanfattning: Hur dessa absinter lyckas vinna priser förstår jag inte, den här har vunnit guldmedalj i World Spirit Award 2010! Inte heller denna var någon hit och den fångade inte mitt intresse alls. Den har inget som gör att den sticker ut från mängden, louche och färg är svag, smaken är klen och den kostar lite mer än jag egentligen ville lägga på den. Tyskland, varför gör du det så svårt att tycka om dig? Det käns som att vi slutar den här serien med, inte ett magplask, men lik väl en kanonkula som stänker ner dommaren, samtliga åskådare och deras förkrymta nakenhundar. Viridis slutar på en 2:a i betyg.

 

Absinthe Viridis

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Let´s continue with the Neuzeller absinthes, shall we? Idag plockar vi fram nästa lilla flaska ur vitrinskåpet, den som heter Malvales. För den av er som kan er latin vet att malvales är det latinska namnet för hibiskus, en inte helt ovanlig växt att färga rouges med. Dock verkar det vid första åsynen som att något har gått snett med färgningen här om man använt hibiskus.
 
 
 
Flaskan är ivf fortfarande charmig, den kommer i den korta, knubbiga flaskan som de andra absinterna från Neuzeller-destilleriet och har egentligen en likadan etikett, fast med ett annat namn såklart. Även här har man valt att ta bort bilden som fans med på de tidigare versionerna vilket ökar intrycket av en gammal apotekarflaska. Den har en skruvkork i metall, inte lika charmig som naturlig kork (eller fake-kork) men det finns säkert en tanke bakom det.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Det är jättesvårt att säga vad det är för färg på den här absinten, den har nyanser av både rött, gult och grönt tycker jag, vilket blandar sig till någon typ av brun färg (se första bilden). Tidigare batcher vet jag har haft en betydligt rödare ton, men jag antar att man har dragit ner på mängden hibiskus sedan dess, eller så används den i destilleringen. Jag tänker göra den en tjänst och räkna den till rouge-kategorin tills vidare, men jag känner mig egentligen inte riktigt bekväm oavsett vilken kategori den hamnar i. Färgen är dessutom väldigt svag så den här vinner inte många stilpoäng hos mig. Den andra bilden visar den senaste versionen som verkar vara mer av en "true blue" så den går hamna i den kategorin också. Louchen imponerar desvärre inte heller, den är mycket svag och når sinn fulla potential efter 2,5 delar vatten.

 

Doft: Ur flaskan känner jag rätt mycket fänkål och... inget mer, inte ens alkohol. Glaset tar fram nyanserna lite mer och nu kommer även någon blommig doft (hibiskusen?) och såklart alkoholen. Tillsammans ger de en väldigt parfymliknande doft :-/ Vattnet får doften att utvecklas ytterligare: citrus, tvål och malört, även en liten gnutta anis. Sammantaget blir det någon typ av parfym med lakrits, en smått knasig kombo.

 

Smak: Smaken är väldigt mild och jag tror att den har blivit lite övervattnad. Den är lite bitter, jag känner malört, anis och fänkål samt något blommigt (är det hibiskusen igen?).

 

Sammanfattning: Nja, inget kap det här, den hade för lite smak och sockret och alkoholen tog över. Jag vill ju hoppas på att Tyskland och jag ska bli vänner en dag, men de verkar fast beslutna att göra mig besviken. Jag skulle artighetsdricka den om jag blev bjuden, men jag tror inte att jag kommer göra slut på min 2 dl flaska. Har svårt att se hur den vann silvermedalj i World Spirits Awards 2011, av mig får den bara 1,5 i betyg och får vara nöjd med det.

 

Absinthe Malvales

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Absinten som står på tur är Neuzellers Absinthe Venus. Venus är ju kärlekens gudinna, och vad skriker kärlek mer än röda rosor? Det är inte den första absinten jag testat som är smaksatt med ros, och jag minns att det inte blev någon succé direkt, så jag är lite skeptisk inför den här. Men den har vunnit guld i World Spirits Award 2011, så kanske har man inte gått så hårt ut på rosen?
 
 
 
Även denna kommer paketerad i samma ståtliga flaska som sitt syskon, korta, tjocka och runda flaskor är lite av min thing för tillfället. Etiketten är enkel men elegant, man får lite känslan av en apotekarflaska. Tidigare versioner har haft en bild av en ros på etiketten, som tagen ur en gammal blombok, vilket hade varit nice om de behållit tycker jag. Har även sett väldigt gamla versioner som hade en väldigt stilig och hög glaskork, den har numera bytits ut mot en skruvkork i metal -.-

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Uj -.- Min är som en mörk brandy, men tidigare batcher (när de fortfarande hade blomorna på etiketterna) var riktigt klarröd, som jordgubbssaft. Louchen är väldigt svag och består mest av oil-streaks. Full efter 1,5 delar vatten.

 

Doft: Oh good god! Not one more of theese! När jag öppnar flaskan möts näsan av ros och alkohol, mer av en parfym än absint >.< När jag häller upp den blir rosen starkare och jag kan bara hitta en liten gnutta anis. Som om inte det vpre nog så blir doften ÄNNU starkare efter första delen vatten. Den luktar helt enkelt blä, hur ska det här smaka?

 

Smak: Jag känner bara ros och det är svårt att svälja ner.

 

Sammanfattning: Var ska jag börja? Doften är ros, den har inga egentliga nyanser. Smaken är ros och har inte heller några egentliga nyanser, färgen är röd, som ros, och den har egentligen ingen louche att tala om. Om jag ska sammanfatta den i ett ord så blir det definitivt "ros". Detta är en stor besvikelse när jag blivit lovad malört, fänkål, anis, karamell, honung, malt, mentol, hö och frukt i doften och malört, fänkål, anis, kummin, citrus citronmeliss, koriander, eukalyptus och andra kryddor i smaken. Istället fick jag ros. Jag tror inte att jag har sagt det förr men en av de värsta smaksättarna jag vet är ros, tätt följt av lavendel och viol, det gör det du ska äta eller dricka till en parfym, and not in the good way! Jag vet inte om man bara har färgat den med ros eller om roser även var en del av destilleringen, men det har definitivt blivit för mycket av den varan. Visst är det kul när folk gör lite udda absinter, men jag hade uppskattat en hint av ros istället för ett brutalt parfymmonster! Mitt råd blir nog att ta bort rosen ur destilleringen (om det används i nuläget) och lita lite mer på ex. hibiskus för färgningen och låt bara rosen hjälpa till lite grann. Vi har stött på det här fruktade rosmonstret förut, i Absinthe Gotica. Den här smakar ungefär lika illa, men den ger inte den där WTF-känslan när man dricker den. Absinthe Venus får därför även den bottenbetyg från mig (att det är en genuin absint väger inte upp tillräckligt) men den slipper undan WTF-stämpeln.

 

Absinthe Venus

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Eftersom vi presenterade Neuzeller Abbey-destilleriet förra veckan är det väl lämpligt att smaka på vad de har att erbjuda kan jag tycka. Vi börjar med deras flytande guld: Absinthe Calendula. Ringblomman har länge använts som medicinalväxt och nu tyckte Neuzeller Abbey-destilleriets Nico Petri att det var dags att ringblomman fick vara en del av absintkulturen också. Om jag inte har fattat det här fel så är "calendula" det latinska namnet på ringblomsfamiljen, på engelska tydligen "worry flower". Feel free to correct me if I´m wrong.
 
 
 
Den kommer paketerad i en väldigt ståtlig flaska, jag har liksom fastnat för de korta, tjocka och runda för tillfället. Etiketten är enkel men elegant, man får lite känslan av en apotekarflaska. Tidigare versioner har haft en bild av en ringblomma på etiketten, som tagen ur en gammal blombok, vilket hade varit nice om de behållit tycker jag. Har även sett väldigt gamla versioner som hade en väldigt stilig och hög glaskork, den har numera bytits ut mot en skruvkork i metal.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Färgen är en riktigt gul amber, som väl mogna citroner och ljus honung. Inte speciellt klasiskt men en väldigt fin färg non the less. Louchen blev jag däremot inte lika imponerad av, den är mycket svag och det mesta jag ser är oil-streaks och efter 3 delar vatten har den nått sin väldigt blygsamma topp. Dock är den fortfarande väldigt gul vilket jag ändå tyckte kändes nice, nu ser den nästan ut som ett glas riktigt gult råmjöd.

 

Doft: Doften som utlovats var anis, malt, lakrits, honung och kola. Jag kan hålla med om lite honung när jag luktar från den öppnade flaskan, men i övrigt känner jag blommor (lär ju vara ringblommor då) och rapsolja. En väldigt speciell doft för att vara en absint. När jag häller upp en skvätt i mitt Glencairn-glas känner jag bara alkohol, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att den är på 72%. Jag låter den stå ett tag men har forfarande svårt att hitta något annat än alkoholen som sticker i näsan. 2 delar vatten lockar fram citrusnoter, en del vatten till ger en helomvändning och plockar istället fram gröna, bäska aromer, och efter 4 delar vatten känner jag mest isop.

 

Smak: Hm, det här var en av de bäskare varianterna. Smaken är inte speciellt stark och den känns ganska raspig på tungan. Ringblommorna är inte svåra att hitta, men den typiska absintkaraktären lyser verkligen med sin frånvaro och jag känner ingen anis alls.

 

Sammanfattning: Av doften att dömma verkar det här vara en absint som kan variera en del beroende på hur mycket vatten man tillsätter, jag får experimentera lite med det senare. Nog får jag säga att det var ett nytt och intressant experiment mr. Petri bjöd oss på, men jag tycker inte att genomförandet blev speciellt lyckat. Doften var visserligen väldigt intressant, men louchen drog ner den och den bristande smaken, raspiga texturen och tydliga bäskan gjorde det hela till ett magplask för min del. Ändå har den vunnit guldmedalj i World Spirits Award 2011. Tyskarna och fransoserna har uppenbarligen ganska olika uppfattning om vad en absint ska vara, och jag tenderar att hålla mig till fransosernas läger. Ledsen Tyskland, det kommer nog aldrig bli vi. Calendula får 1,5 gröna féer i betyg av mig.

 

Absinthe Calendula

0 Läs mer >>
Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 
Den senaste absinten från SaarWhisky, och deras första fatlagrade! Jag hade inte hört ett skvatt om den här och plötsligt så dök den bara upp på en av de mindre populära sidorna jag hänger på. Jag blev helt till mig så det nästan kom i byxorna och inledde en intensiv mailkonversation med Mattias som äger SaarWhisky. Jag fick reda på att den redan var slutsåld på de flesta ställerna, den enda butiken som fortfarande hade den kvar var den där jag snubblat över den. Jag skickade lite snabba mail till Hermann som äger butiken och ca 10 min senare var fakturan betald, ordern packeterad och påväg till mig!
 
 
 
Yggdrasil är smaksatt med bland annat apelsin- och limeskal och sedan har den lagrats på burbonfat i 3 månader. När den kom ut från fatet är den ett flytande guld på ca 80%, så då måste den spädas till 68,3% innan den ska tappas upp på flaska. Detta görs inte med vatten, utan med björksav! Mycket unikt och fruktansvärt spännande! Björksav smakar inte överdrivet mycket men borde kunna bidra till någon lite trevlig nyans och troligen en del sötma, man behöver ju ändå en hel del björksav för att späda från 80% till 68%. Om man gjort sig en absint som är fatlagrad och sped med trädsav så bör man ju bygga vidare på trätemat och då känns ju Yggdrasil som det självklara namnet! För den som inte känner till Yggdrasil är det det stora världsträdet från vår nordiska mytologi och dess rötter skiljer de 9 världarna från varandra.
 
 
 
Etiketten är verkligen ett konstverk! Mot den mörka bakgrunden ser vi Yggdrasil, världsträdet, tecknad i art-nouveau-stil! Stammen utgörs av två nakna kvinnor som binds samman med varandra och trädet av en ranka. Här har man valt att frångå de förtjusande apotekarflaskorna som man använt till de övriga absinterna och istället valt en högre flaska i mörkt glas. Jag tror att det är samma modell som Emile Pernot använde till sin Vieux Pontarlier Barrel-Aged, och den passar alldeles utmärkt!
 
 
 
Så, framför mig har jag nu alltså en spännande och unik absint, fatlagrad och spädd med björksav. Den kommer i en mysig flaska med ett motiv och namn från den nordiska mytologin, i en stil som knyter an till absintens gyllene tid och med ett lite erotiskt inslag. Dessutom kommer den från ett destilleri som jag hittills blivit positivt överraskad av och börjat gilla ganska mycket. Den har helt klart potential och förhoppningarna är på topp. Nu korkar vi upp och ser vad den har att bjuda på!

 

Lagrad: 3 månader
Destilleri: SaarWhisky/Moonshine-destilleriet 
Alkoholhalt: 68,3%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Hmm, en svag amber, lite som ett vitt vin skulle jag säga. Louchen blir tjock men inte lika tjock som hos de andra absinterna, och den når sin topp efter ungefär 2 delar vatten.

 

Doft: Mhm mhm, en del vanilj och choklad har vi här, men lite mint också. Om jag flyttar näsan lite längre bort dyker det upp vanilj och fudge istället och sammantaget blir det nästan som en chokladpralin. Minten är inte lika framträdande här som i de andra absinterna, faktum är att doften över lag inte är lika stark utan man får jaga den lite. Även efter vattnet är den relativt svag och nu känner jag mest vanilj och malört.

 

Smak: Ja du, den här gången känner jag lakritsen, något jag normalt brukar ha svårt att känna i många absinter. Här finns även något som jag inte känner igen från någon annan absint, det måste vara björksaven. Jag hade fått för mig att björksav inte smakade så mycket, men uppenbarligen tillräckligt för att den ska sticka ut i absinten, en väldigt ovan smak. Jag tycker inte att jag känner alldeles för mycket av lagringen, det brukar finnas lite mer vanilj och fudge, men de tonerna var svårfunna idag.

 

Sammanfattning: SaarWhisky avslutar sin serie med en intresant, men något tamare absint än vad jag har kommit att förvänta mig. Utmärkt förpackning, mysigt namn och en unik ide med björksav, men doften var inte så stark och louchen och smaken var något tröttare än vanligt. Jag hade förväntat mig mer från en fatlagrad absint, kanske skulle de låtit den ligga kvar på fatet lite längre? Det vore min personliga preferens ivf, jag gillar när det finns mycket smak från fatet i absinten. Men det är inte alla producenter som vill ha så väldigt överväldigande smaker från lagringen och det får man respektera. Björksaven var som sagt en unik ide, men den var så pass ovan för mig att jag har lite svårt att släppa det. Jag tror att betyget får landa på 2,5 gröna féer den här gången.

 

Yggdrasil Absinthe

0 Läs mer >>
Source: SaarWhisky
 
 
 
Då var det äntligen dags för nästa verte från Limburg, och idag testar vi självaste Prinsen av Absint (det är ivf vad Google Translate tycker att den ska heta på svenska)! Absinten är destillerad på 15 örter och färgad med 6 örter. Utöver den grundläggande trion, romersk malört, isop och lakritsrot så får vi inte veta några fler den här gången.
 

Det här är den enda av SaarWhisky´s absintetiketter som jag inte älskar, mest för att den är gjord i stilen av ett porträtt från barocken. Den föreställer Wilhelm Heinrich, greve av Saarbrücken-Nassau, med hans slott i bakgrunden. Tror inte han var någon stordrickare av absint, men när han dog så balsamerades han med olika örter och det är tydligen de örterna man valt att använda i receptet.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: SaarWhisky/Moonshine-destilleriet
Alkoholhalt: 68,3%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Fürst von Absinth har en något blygsam men klargrön färg. Louchen är riktigt tjock och kommer med första droppen vatten, det är som att droppa mjölk i glaset, och det tar inte mer än en del vatten för att den vita dimman ska ha spridit sig genom hela absinten.

 

Doft: Från flaskmynningen kommer en tydlig doft av pepparmynta, linnement och Jenka-tuggummi, luktar man lite närmare kommer lite bränt damm. Wierd, I know. Ur glaset kommer inte bara alkoholångor för en gångs skull utan både fräsch citronmeliss och färsk isop. Senare plockar vattnet fram mer citron och lite tvål, och luktar jag lite närmare så känner jag gröna örter och pepparmyntan gör en comeback.

 

Smak: Precis som jag kommit att förvänta mig av SaarWhisky har den här riktigt mycket smak. Mynta (såklart), citrus, anis och tvål i en härlig blandning. Den har en len textur men även en tydlig bäska.

 

Sammanfattning: Idag bjöd SaarWhisky på en bra men inte jätteorginell absint, den har många likheter med deras tidigare. Jag ser den här om den minst intressanta absinten i deras line-up. Men som jag sagt tidigare: hade jag gjort den här absinten så hade jag varit väldigt nöjd och sedan börjat klura på hur jag kunde förbättra den. Betyget hamnar på 3,5 gröna feér.

 

 

Fürst von Absinth

0 Läs mer >>
Source: SaarWhisky
 
 
 
Då var det dags för nästa absint från SaarWhisky-hyllan, och idag testar vi deras andra verte: Herr der Frösche. Den är gjord enligt gamla metoder på ett hantverksmässigt sätt och i liten skala. Receptet kommer från Val-de-Travers och är från slutet av 1800-talet. Absinten destillerades på 14 örter och är färgad med ytterligare 6 örter, dessutom använde man extra mycket växter under färgningen för att få en agressivare färg och intensivare smak. Den har på så sätt fått en riktigt mörk mossgrön färg som passar Grodornas Herre perfekt! SaarWhisky´s absinter brukar vara intensiva i både smak och doft, så den här lär vara ett jäkla monster! Jag ser verkligen fram emot den här!
 
 
 
Etiketten är en hyllning till bröderna Grimm´s saga "Grodprinsen" och namnet Herr der Frösche betyder ungefär "Grodornas Herre". För er som inte är bekanta med sagan så handlar den om en prinsessa som varje dag sitter vid en brunn och leker med sin gyllende boll. En dag tappar hon den i brunnen  och blir såklart jätteledsen. Då kommer en groda och erbjuder sig att hämta den åt henne mot att hon i prinsip gifter sig med honom. Prinsessan som inte tror att grodan kommer kunna lämna brunnen, och hemskt gärna vill ha tillbaka sin boll, går med på grodans förslag. Efter att han hämtat den springer hon dock därifrån. Men grodan följer efter prinsessan till slottet och när kungen får höra om deras överenskommelse insisterar han på att hans dotter måste hålla vad hon lovat. När det är dags att gå till sängs tycker dock inte prinsessan att det är så kul längre och slänger grodan i väggen som om han vore en gummiboll (Grodan Boll *LMAO*). Just då bestämmer sig grodan för att bli en prins istället, för som i så många av bröderna Grimms sagor har prinsen blivit förtrollad av en ond häxa. Det klassiska sättet att bryta en förtrollning brukar ju vara att kyssa grodan, men jag antar att sula honom i väggen funkar lika bra. De gifter sig ivf efter det, reser till prinsens kungarike och lever lyckliga i alla sina dagar. SaarWhisky har dock gått med den lite mer trovärda versionen att grodan blev pissed off när han blev sulad i väggen och fångar prinsessan i en palantir istället (en gästskådespelare från Sagan om Ringen). En annan gästskådespelare tror jag är ers majestät i palantiren, är hon inte väldigt lik Princess Peach från Super Mario så säg? Även här har vi lite okulta drag, det ensamma ögat som det tycks stråla från, och såklart palantiren som är en slags antagonist till princessans gyllene boll. Etikettens ram påminner starkt om en dollarsedel tycker jag, kanske var det inte tänkt så, kanske är jag bara girig?
 
 
 
Utöver motivet är flaskan lika stilig som hos de tidigare absinterna från SaarWhisky, en apotekarflaska i mörkt glas och försluten med äkta kork. Absinten färgades med extra mycket växter för att få den väldigt mörkt gröna färgen som du ser på bilden här ovan. Av alla deras absinter tycker jag att de inte kunde valt en bättre för den här mörka färgen. På bilden ovan ger den en rätt bra liknelse med en paddas pigmenterade skinn. Kan tänka mig att den kommer ge en del segment i botten av flaskan dock.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: SaarWhisky/Moonshine-destilleriet
Alkoholhalt: 68,3%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Från början var den som sagt en intensiv mossgrön färg, men den har redan börjat förlora sitt klorofyll och nu har den fått en mörk bärnstensnyans i det gröna, lite som om man doppat en påse Earl Grey i flaskan några gånger. Färgen är dock mycket kraftig fortfarande, och något grumlig vilket är att vänta eftersom den är ofiltrerad. Liksom sina föregångare är louchen mycket tjock och når sin topp efter ca 2 delar vatten, men det är så mycket färg i den här att den sitter kvar även efter louchen.

 

Doft: Precis som med Weisser Kristall har vi en otroligt kraftig och intensiv doft som når mig även på armlängds avstånd. Den dominerande doften är av mint och choklad, men det finns lite peppar och damm här också. De sistnämda 2 försvinner när jag hält upp absinten, börjar tro att det har något med flaskorna att göra. Vattnet får inte doften att förändras speciellt mycket, bara några blyga citrusnoter som kryper fram. Den har mycket doft även efter vattnet och jag tycker att hittills är det här absinten från SaarWhisky med starkast doft.

 

Smak: Såklart har vi choklad och mynta, men det finns en hel del citrus här också och lite stjärnanis. Alla de söta och lena smakerna dominerar vilket gör den bra med socker och lättdrucken (även om den är intensiv i smaken). Lite bäsk eftersmak men det finns så mycket söta, fräscha smaker att bäskan nästan väger upp.

 

Sammanfattning: När jag började fundera kring min egen absint tänkte jag att jag ville ha mycket perpparmynta, citrus och lakrits, den skulle ha en jättestark färg, smak och doft samt komma i en riktigt snygg flaska. Det låter helt och hållet som den här absinten, men precis som deras övriga absinter so far så är det här inte mycket av en "typisk absint". Men idag bortser jag en del från hur en typisk absint "ska vara", för det jag har i glaset har många fina egenskaper och smakar riktigt gott och jag tycker att den förtjänar ett fint betyg. Dessutom så spelar den bra på så många olika spelplaner: En extra kraftig doft, smak och louche är såklart bra, men den har som sagt en riktigt intressant och snygg etikett, en historia som den bygger på och såklart ett namn därefter. Sedan har vi en färg som passar så bra till grodprinsen OCH ger den ett lite mer "farligt" utseende. Det här höjer mystiken kring drycken till något av det okulta. Som sagt är inte absintkyrkan så förtjust i den moderna etiketten, och kanske hjälper inte utseendet att motarbeta alla myter som finns kring absint, men jag ser på det hela som något väldigt positivt! Grodornas Herre får 4 av 5 i betyg men jag hoppas att nästa absint som SaarWhisky utvecklar kommer frångå pepparmyntan lite och experimentera lite mer med andra örter.

 

Herr der Frösche Absi...

0 Läs mer >>
Source: SaarWhisky
 
 
 
Idag fortsätter vi med SaarWhisky´s absintkolektion och nu har vi deras enda rouge på menyn. Fragment är destillerad av 16 örter och färgad med röda bär, något som jag hittills inte stött på i en färgningsprosess, kan bli väldigt intressant. Matthias från SaarWhisky berättar dock att i nästa batch kommer man även att använda hibiskusblommor, vilket är mer traditionellt.
 
 
 
Etiketten är så detaljrik och jag kan sitta och titta på den hur länge som helst och försöka klura ut massa dolda meningar och budskap! Även här har vi den Gröna Fen, hon håller i en magisk, allseende, röd triangel som ska vara ett "metaforiskt fragment". De övertäckta ögonen och solskivan bakom huvudet ger mig starka religösa vibbar medan ögat, triangeln och den bak-och-fram-vända texten istället känns väldigt okult. Dessutom ger hela samansättningen antydan av ett upp-och-ner-vänt pentagram. Jag ser dock inte vad som är mellan ansiktet och triangeln, eller på sidan av huvudet. Som resten av SaarWhisky´s absinter kommer den här förpackad i en apotekarflaska i mörkt glas och naturlig kork. En mycket stilig förpackning tycker jag!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: SaarWhisky/Moonshine-destilleriet
Alkoholhalt: 68,3%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Från början var den här blodröd (som du ser på bilden från SaarWhisky här ovan) men som vi vet sedan tidigare så verkar röda pigment i rouges brytas ner ännu snabbare än klorofyllet i vertes. Nu är den en tydlig amber. Den är även full av små particklar, vilket kanske är att vänta sig eftersom den är ofiltrerad och färgad med bär. Louchen är, liksom hos tidigare SaarWhisky-absinter, riktigt tjock och når sin topp efter ca 2 delar vatten.

 

Doft: Jag hade väntat mig mint och choklad som hos de tidigare, men så var inte fallet. Istället har vi den här konstiga doften av svarta sopsäckar som jag hittar hos vissa absinter (jag undrar vad det kommer från?) och syrliga bär. Röda vinbär kanske? Luktar man lite närmare flaskmynningen så kommer myntan också, men den är inte så tydlig. Faktum är att doften inte alls är lika stark som hos de 2 tidigare O.o Mitt Glencairnglas plockar fram myntan lite till och även lakrits, något vi inte sett så mycket av i SaarWhisky´s absinter tidigare. De syrliga bären finns också kvar, vet inte riktigt vad jag tycker om det i en absint. Vattnet lyfter fram pepparmyntan ännu mer men de svarta sopsäckarna gömmer sig fortfarande i bakgrunden.

 

Smak: Ok, det här var också en absint med riktigt kraftig smak och den gör sig bra med socker. Den är bäskare än de andra, är lite kryddstark och tvålig. Inte lika len textur heller och alkoholen är tydligare.

 

Sammanfattning: Att färga absint med bär var ett intressant experiment men jag tycker inte att det var ett speciellt lyckat sådant. Jag tror främst att jag har lite svårt för particklarna, men de syrliga bärnoterna i doften var inte heller riktigt bra för absint. Nå väl, det slår ivf ros, I´m looking at you Gothica >8( Absintens bästa egenskap är helt klart förpackningen, och hade den varit "färskare" hade färgen också vägt upp mycket, men som det är nu så finns det inte så mycket som imponerar. Doften vet inte riktigt vad den håller på med, smaken fångar inte mitt intresse och texturen är raspig. SaarWhisky har gjort bra ifrån sig so far men idag får de nöja sig med en 2:a. Jag ser dock fram emot att testa deras resterande 2 absinter och hoppas på en bättre upplevelse!

 

Fragment Absinth

0 Läs mer >>
Source: SaarWhisky
 
 
 
Ok, då rullar vi ut nr. 2 av SaarWhiskys absinter, och deras första verte! Absense är baserad på ett orginalrecept från 1870-talets Val-de-Travers. Den är destillerad på 15 örter och sedan färgad med ytterligare 5 örter, jag ser potensial!
 
 
 
Bilden på etiketten är designad av en av destilleriets ägare och föreställer Den Gröna Fen. Jag tycker det ser ut som ett barn som ligger på rygg i vatten med vattenkrusningar som går ut från hen. Det ser ut som ett lönnlöv hen har i handen, har inte kommit under fund med om det finns någon symbolisk mening med lövet, men något ska man väl ha att fundera över ;P Den kommer i samma snygga, mörka flaska i apotekarstil som de andra absinterna, försluten med en naturlig kork.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: SaarWhisky/Moonshine-destilleriet
Alkoholhalt: 68,3%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Den här verten är en fin blandning av olivgrönt och guld. Dock är den något grumlig och när jag läser lite mer om den ser jag att den är ofiltrerad (vilket iof inte är något negativt). Även denna har en tjock louche, inte som mjölk men den är en bra bit över medel. Louchen kommer omedelbart och bygger upp långsamt från botten och uppåt. Ungefär 2 delar vatten krävs för att louchen ska sprida sig ända till toppen av glaset.

 

Doft: Mmmm, den här är väldigt lik Weisser Kristall, mycket choklad och mint, men det finns något mer här som ger lite svartpeppar och... damm? Jag skulle inte ta minste på den här och Weisser Kristall i ett blindtest, I´m fairly certain. När den får lite mer utrymme i glaset kommer lite citrusdofter fram ur hörnerna, and as usual blir alkoholsticket starkare. Den första delen vatten lyfter fram chokladen ännu mer, sedan följer citrusen och fram mot andra hälften av vattnet kommer även malörten. Mycket doft, både före och efter vattnet.

 

Smak: Även denna har väldigt mycket smak, och även denna har tydlig karaktär av choklad och mint vilket gör den bra med lite extra socker. Len, söt och lättdrucken. Det finns lite syra här från citronmelissen också. Very nice, all in all.

 

Sammanfattning: Den var förvånansvärt lik Weisser Kristall, vilket är bra för Weisser Kristall som är en blanche, men inte lika imponerande för en verte. Som jag sagt tidigare så är det här bilden av vad jag ville ha ut av min egna absint men den är inte speciellt typisk för att vara en absint. Jag hade velat se liiite större skillnad mellan den här och Weisser Kristall, den här hade lite mer citrus men skillnaderna är inte kollosala. Men båda är goda att dricka så jag nöjer mig med det. Betyget landar lite under Weisser Kristall, en 3:a.

 

Absense Absinthe

1 Läs mer >>
Source: SaarWhisky
 
 
 
Det är dags för den första absinten från SaarWhisky, ett destilleri jag inte hade förväntat mig skulle göra absint om man fokuserar på namnet XD Vi börjar med deras blanche eftersom dessa inte brukar göra så starka intryck på mig, så förhoppningsvis kan vi klättra oss högre på poängskalan efter det. Den är gjord på 18 olika örter, så här finns det potensial för nyanser! Den är bara destillerad en gång, desutom långsamt och på låg temperatur. Den har även hamnat på en ganska hög alkoholhalt vilket man inte ser så ofta hos blanches.
 
 
 
Etiketten är mycket modernare än de flesta andra absinterna jag har som snarare försöker efterlikna de gamla etiketterna eller reklamafirserna. Men det är ingen Art Nouveau-stil här inte. Den här visar kaninen från Alice i Underlandet, du ser hans klocka i bakgrunden. Han trotsar klockan som han är så styrd av i boken och han har dessutom slagit sönder ett timglas (som ett ytterligare uppror mot tiden). I timglasets sand odlar han en malörtsplanta och i andra tassen håller han en absintsked. Jag tycker att etiketten är otroligt snygg och att den har koppling till Alice i Underlandet gör den bara ännu underbarare! Temat verkar ju onekligen vara tid, men jag är inte helt säker på hur det kopplar till absinten. Vidare sitter den här underbara etiketten på en lika underbar apotekarflaska i mörkt glas och naturlig kork. Det enda som kunde göra förpackningen bättre vore om den var förseglad med vax! Stora plusspoäng här!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: SaarWhisky/Moonshine-destilleriet
Alkoholhalt: 68,3%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Som sagt är det en blanche och den är lika klar som vatten, som en blanche ska vara. Louchen är MYCKET tjock och dimman börjar bygga på redan efter första vattendroppen. En mycket bra start för SaarWhisky, få se om det håller i sig.

 

Doft: Oooooh, det kommer upp en förförisk, handformad strimma ur flaskan som letar sig in i näsan och får mig att sväva någon dm över golvet. Det absolut mest dominerande doften är av mint och choklad, pepparmynta alltså! Det finns lite gräddig karaktär som brukar hittas i schweiziska blanche, men inte samma syra. Jag tror även att vi har romersk malört här, vet inte om det stämmer men jag tas tillbaka till när jag stod och förberedde örterna till min egen absint. Doften är som sag MYCKET stark och jag behöver inte ha näsan någon stanns i närheten av flaskan för att känna den! Glaset ger mer utrymme för alkoholen och nu kommer den välkända sura karaktären fram mer. Jag börjar droppa i vatten och efter de första 2-3 delarna vatten ökar myntan väldigt mycket men jämnar sedan ut sig igen. Jag vet inte om man valt att använda citronmeliss eller koriander i destillatet men jag inbillar mig att vi har en del citrus här också. Doften är riktigt stark även efter 5 delar vatten, än så länge känns det väldigt lovande och jag är ivrig på att ta den första sippen.

 

Smak: Wow, här var det vekligen mycket smak, den hade nog klarat en del vatten till och ändå kunnat stå på benen! Det dominanta är choklad och mint vilket gör att den blir väldigt lättdrucken och gör sig bra med mycket socker, which is how I like it! Det finns lite bäska från malörten, men inte så mycket smak från den. Relativt lite anis och jag känner nästan ingen fänkål. Man har gått fullt ut med de söta och rundande örterna här, den är inte sträv eller stickig alls och slinker ner helt utan protest.

 

Sammanfattning: Det här är troligen precis vad jag föreställde mig när jag började fundera på min egna absint: tung på fräsh pepparmynta och citrus. Den smakar verkligen inte dåligt, men jag inser att det troligen är en rätt felaktig bild av vad en absint "ska vara". Men som sagt, hela det här paketet (från smak, etikett och flaska) är något jag själv hade velat ha och hade min egen absint slutat så här så hade det varit över förväntan! Jag hade klappat händerna, varit SÅ nöjd med mig själv och sedan börjat fila på ett nytt recept med lite mer klassik karaktär. Jag väger mellan ett betyg på 3 och 3,5, men jag brukar ju vara generös och avrunda uppåt så jag gör det även den här gången. 3,5 alltså, och det är inte dåligt för en blanche!

 

Weisser Kristall Absi...

0 Läs mer >>
 
Source: alandia.de
 
 
 
Namnet Époque syftar såklart på "La Belle Époque", Den Vackra Eran. Jag vet inte om den har några kopplingar till la belle époque, kanske tyckte man bara att det var ett fint namn? Receptet innefattar 12 olika örter, bland annat kalmus som vi tidigare har hittat i Gustave (en mycket god absint!). Det bådar gott, dessutom ska den innehålla vanilj vilket kan ge en len och mild smak tror jag.
 
Flaskan (liksom med Maison) är långsmal i brunt glas, den tvådelade etiketten med sina snirkliga detaljer och guldfärg samt vinkorken som är förseglad med blodrött vax gör att absinten, tillsammans med namnet, ger ett väldigt lyxigt intryck! Även denna är producerad av Eichelberger-destilleriet och där vet vi av tidigare erfarenhet att även skit (om man får vara så krass) kan förpackas i lyxförpackningar.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Eichelberger
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Här har vi en väldigt fin, guldgrön färg, I like it! Louchen är dock rätt svag och når toppen efter ganska precis 2 delar vatten.

 

Doft: Oy vey, här luktar det tapetklister! XD Ganska likt Eichelbergers övriga absinter tycker jag, men doften är inte så väldigt tydlig. Efter att den fått blanda sig med vattnet luktar det mer spritpenna än tapetklister! >.<

 

Smak: Den har hyffsat mycket smak, men smaken är klasisk grön Eichelberger, Limiteé eller Verte. Kanske säger inte det dig så mycket, men om du har smakat någon av dem så tror jag att du kanske vet vad jag menar. Tror ändå att den hade gjort sig bättre med lite mindre vatten, så givetvis tar vi ett till glas och med 3 delar vatten blev den betydligt bättre.

 

Sammanfattning: Ingen jättehöjdare idag heller (var tog vaniljen vägen?), skulle inte rekomendera den och tycker inte att den var riktigt värd pengarna man fick hosta upp för att komma över en flaska, men det är såklart bara min uppfattning. Nog för att den blev bättre med mindre vatten men ändå inte SÅ bra, ett tråkigt avslut till en verte-trio som jag sucktat efter i dryga 2 år. Ändå är den bättre än Maison, skulle säga att den är värd 2,5 ivf.

 

Absinthe Époque

0 Läs mer >>
 
Source: alandia.de
 
 
 
Mmmm, här har vi nästa flaska av mina nya vertes! Den produceras dock av Eichelberger-destilleriet i Tyskland och de har verkligen inte kramat ur sig några höjdarabsinter so far, jag hoppas att det här blir ett undantag som Tyskland kan vara stolta över.
 
En långsmal flaska i brunt glas, en förtjusande etikett i min mening och försluten med naturlig kork, allt toppat med en klick blodrött vax. Underbart! Det gäller bara att man har något lämpligt att plugga igen flaskan med sen, minns att korkarna i mina Jade-flaskor var svåra att få ur och gick sönder i processen.
 
16 olika örter används i framställningen vilket är lite mer än många andra, kan ge en lite komplexare smak kanske? Efter destilleringen får absinten mogna i några veckor, de var inte specifika men jag antar att det betyder att man lagrar dem på (ek)fat? Har ingen aning om vad namnet kommer ifrån though O.o

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Eichelberger (åt ALANDIA)
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: En nästan mer gul färg än grön. Inte speciellt stark men det har inte Mansinthe heller så låt gå då (den är ivf naturligt färgad). Louchen är inte heller så imponerande, not so much London fog as "någon-har-druckit-mjölk-och-inte-sköljt-ur-glaset-innan-de-fyllt-på-med-vatten". Den blir inte full för än efter 2,5 delar vatten, tycker det tyder på mycket alkohol och lite anis (som står för de mesta av de eteriska oljorna som bildar louchen).

 

Doft: Här va det spritpenna igen, iaf ur flaskan. Efter att jag hält upp absinten är den mer agreeable och bjuder på en blommig, len och söt doft, inte helt olik Mata Hari (med lite spritpenna). Efter att den har fått sig lite vatten blev smörblomman kvar men även lite mentol, återigen lik Mata Hari. Tråkigt nog är doften rätt mycket svagare efter allt vatten.

 

Smak: Precis som doften antydde så har den blivit övervattnad, det är inte alla absinter som klarar 5 delar vatten är jag rädd. Smaken är inte söt, inte besk. I början känner jag smörblommorna från doften men sen försvinner all smak tvärt, som om någon har huggit av den. Till skillnad från de flesta absinter som lämnar en tydlig eftersmak på tungan ett redigt tag efter man druckit färdigt så lämnar den här... just ingenting really. Kanske fick jag bara halva smaken med i min flaska och den andra halvan finns kvar på destilleriet >.<

 

Sammanfattning: Nja, det här blev väl inte riktigt lika lyckat som jag hoppats. En svag doft, klen louche och "halv smak". I declare måndagsexemplar! Tyskland och Eichelberger fick oss inte direkt att tappa hakan, och det hade jag kanske inte förväntat mig, men jag kan inte minnas att deras övriga absinter hade de här bristerna. Well, they will have the chance to redeem themselves next week, but today they get no more than a 2 out of 5.

 

Absinthe Maison ALAND...

0 Läs mer >>
Source: alandia.de 
 
Min andra resention Abtshof, trodde faktiskt inte att jag skulle köpa fler absinter från dem, men jag har upptäckt hur smidigt det är att köpa små flaskor som snabbt tar slut (om man inte gillar absinten är det en bra egenskap) och den här absinten säljs inte i större flaskor än 100 ml. Kanske ett knep för att få den att verka exklusiv? Den har för övrigt den lägsta alkoholhalten jag någonsin sett på en absint: ynka 40%, misstänker att den kanske blir utvattnad fort.
 
Att man har döpt den till tujon 33 får mig att misstänka 2 saker: dels att tujonhalten är 33 mg/l och att man vill spela på myten om att tujonet har psykedeliska egenskaper. Den maximalt tillåtna gränsen för tujon i absint i europa (och i världen) är 35 mg/l så om namnet säger något om tujonhalten så ligger den väldigt nära max. Att man väljer att ta med det i namnet får mig att tro att det är den "starkaste" egenskapen hos den här absinten och man vill locka alla som fokuserar på tujonet och inte egentligen bryr sig om att smaka god absint. Jag hoppas att jag har fel.
 
Flaskan är en vanlig, rund flaska i mörkt glas och vit plastkork, något som av andra har beskrivits som en apotekarflaska (det är nästan en exakt kopia av mina sample bottles som jag samlar absinten i, fast en modell större). Jag är villig att hålla med om man tänker på typ molipektflaskor men jag vill inte gärna förknippa absint med molipekt mer om jag kan låta bli. Deras andra produkter har också flaskor som för tankarna till ett gamalt apotek men som sagt är den här en något modernare tolkning. Flaskan pryds av en väldigt simpel etikett som de dessutom har lyckats sätta på sniskan. Om det är den här omtanken de tillverkar sin absint med har jag inte mycket att förvänta mig, men världen har lärt mig att inte dömma hunden efter håren, även om just den här hunden har en rätt tovig päls...
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Abtshof
Alkoholhalt: 40%
Katergori: Blanche 
Äkta/Fake: Fake
Land: Tyskland
 

Färg och Louche: Ännu en blanche, den enda blanchen från Abtshof faktiskt. När vatten tillsätts får vi en mycket tunn louche precis där vattnet slår ner men den försvinner lika snabbt som den kom, faktum är att den inte ens hinner nå botten av glaset. Istället lämnar den väldiga mängder oil streaks efter sig. Jag tänkte att det kanske skulle ge med sig och ge oss en louche så småning om men efter 5 delar vatten gav jag upp hoppet.

 

Doft: Ur flaskan, ur glaset eller med vatten, spelar ingen roll: det enda man känner är lakrits. Jag gillar lakrits men det fanns verkligen inga nyanser här och när vattnet tillsattes blev doften bara svagare. Hittills är jag ungefär så besviken som man kan bli.

 

Smak: Såklart dominerar lakritsen men jag inbillar mig en liten hint av vaniljkola också och socker i slutet. Den har ivf en len textur och tillsammans med den svaga smaken blir absinten extremt lättdrucken. Effter att jag druckit upp känner jag en svag bäska som hänger kvar ett bra tag längst bak på tungan.

 

Sammanfattning: De säger att man inte ska dömma hunden efter håren, och så kanske det var även i det här fallet, fast innehållet var sämre än förpackningen. Absolut bottenbetyg på färg, louche och doft. Smaken fick tyvärr inte mycket högre betyg och förpackningen lika så. Jag förstår att de försöker styra bort fokuset från själva innehållet och hoppas på att någon liten placeboapa ska tro att hen hallucinerar från allt tujon som supposedly ska finnas i flaskan. Den smakade inte illa men det var långt ifrån något att hurra över. Den får 1,5 i betyg och ska vara glad för det.

 
 

Absinthe Thujon 33