0 Läs mer >>

Source: Absinth Depot Berlin




Today is Christmas eve! I know some of you out there hav the 25th as the main day for celebration, but here in Sweden we celebrate on the 24th. An what could be more appropriate then to celebrate with one of Matter Spirits' limited edition Christmas absinthes? Oh Matter Spirits, how Ive missed you!

 

In the late 2016 I tried my first (and their last) Absinthe Noel from Matter Spirits, and I loved it! For those who doesn't remember, between 2005 and 2016 Matter Spirits made an absinthe series called Absinthe Noel which they released just before Christmas (Noel/Noël is french for Christmas), although every year they used a different recipe. So far I’ve tried 2016 and 2015, and now it’s time to try the one from 2012. "How did I get a hold of this one?" you ask? Well, thanks to Hermann at Absinthe Depot Berlin I now have not just a bottle of the 2012, but also the 2013 batch! In fact, it’s my bottle showing on the picture here above, nr. 128 of 488 bottles in total. Hermann has helped me procure more than one limited edition absinthe that probably should have been sold out a long time ago. Thank you again Hermann!

 

I must say though, it doesn't look very christmasy O.o The braided border of the label, the angel and the font that brings an old bible to mind gives it more of an old greek feeling I think. It doesn't even say "Absinthe Noel" on the label, so if it wasn't that it actually says that it is their Christmas absinthe from 2012 on the back of the bottle, I'd have thought that I got the wrong bottle.

 

But now, it's time to uncork my present!




Aged: No
Distillery: Matter-Luginbühl
ABV: 68%
Category: Verte
Real/Fake: Real
Origin: Switzerland



Color and Louche: What I have in my glass is as yellow as apple juice, but I can see very distinct green pigments on the cork, so this absinthe was definitely a verte from the beginning, but it's 11 years old by now so maybe we can be a bit forgiving, wouldn't you say? The louche is unfortunately quite thin, and it reaches it's climax at about 3 parts water.




Aroma: When I open up the bottle and sniff, I find a very sweet aroma of caramel and vanilla O.o This was unexpected. Matter Spirits have added Christmas spices to the distillate, and although they don't specify what that is, I wouldn't expect vanilla. Could it come from the cork maybe? I pour a portion in my glass and take another good sniff, and although there is still a little bit of caramel left, mostly I can feel a lot of green herbs and a weak but distinct bitterness. I add a few parts water and now the character is more fruity than herbal. What the heck?




Taste: The taste is quite anonymous, very shy. Have I added too much water? It's nothing very special, I expected a real explosion of citrus, cloves, cinnamon and the like, but there is mostly just the regular absinthe herbs, and bearly that. The texture is oily, and the bitterness is prominent. Is it... salty? Yes, it is, like tasting tears. What the heck is this?



Final thoughts: This was... not what I expected. Not at all. Matter Spirits absinthes is usually an explosion of tastes and aromas, but this was so tame. I would really like to know what spices they added to this one, I really can't tell. The shift in aroma threw me a bit of balance, how can it go from sweet candy, to bitter herbs and then to fresh fruits? And what's up withe the saltiness, I've never felt that in an absinthe before. The whole experience screams "What the fuck?". Usually Matter Spirits' absinthes get a high rating from me, but today they get no more than a mere 2, and a big "WTF"-stamp. To save the day I'll go and pour myself a glass of the 2016 Noel, I still have some left.

 

Absinthe Noel 2012

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Oooooh goodie, the next absinthe from Aymonier! All their absinthes have been great so far, so of course I´m looking forward to testing this one! The name translates to "The Owl", and I don´t even need to use Googla Translate for that since I´ve made my own absinthe called "La Chouette Blanche" meaning "The Withe Owl". Also, there is an owl on the label >.< I would like to know why they chose an owl as the theme, but I can´t find any reference as to why anywhere.
 
 
 
By now you know that I´m not a big fan of their choise of bottle, it looks like a bearbottle with a twist-off cap. Not the sexiest packageing there ever was, but it´s really the content that counts. Aymonier never disapoints, their absinthes are made by hand, from their own grown ingredients (except for the anise), made in small batches and everything is organic. 

 

Aged: No
Distillery: Aymonier
ABV: 55%
Category: Blanche
Real/Fake: Real
Origin: France




Color and Louche: Every website I visit says that this is a verte, but I really can´t see any collor. Aymoniers absinthes really isn´t famous for their vibrant collors (they are famous for their taste), but to see the collor I had to add water to some of it and then compare it to undiluted absinthe with a white background. Point being, there is not much collor, and not much louch either, as you can see on the picture above.




Aroma: From the bottle it´s very sweet, mostly anise and wormwood, but also cold mint. This follows the absinthe into the glass (doesn´t really change) and the water motsly takes from the mint and highlights the wormwood. Not incredible, but it´s alright.




Taste: Yeah, there is a lot of wormwood, tastes quite soapy. Five parts water was a bit much, the taste gets thin and since it is just 55% ABV it really doesn´t need this much water. It feels... small. I tasted it again with 4 parts water and it was much better. I can feel a bitterness that I usually don´t find in Aymoniers absinthes, it´s not a lot, but it´s there. It´s suposed to be a bit spicy, maybe this is what I feel? The taste lingers on the tounge. The mouthfeel is very smooth, almost oily.



Final thoughts: I would describe this as a verte discuised as a blanche. The very thin collor foold me, the low alcohol content is typical of blanches/blues and I cant find the green herbs anywhere. It´s almost minty frech sometimes, and I half expect to se my breath as I expirate (like in the winter). It should definatly be had with a littel less (and really cold) water. The bitterness is slight, but it bothers me a bit, and that factors into the final score. La Chouette is not the finest of Aymoniers absinthes in my opinion, and it´s certainly not the most intence, but it´s still a good absinthe and nothing to be ashamed about. The score ends up at 2,5 green fairys.

Absinthe la Chouette

0 Läs mer >>
Source: Absinthe Depot Berlin
 
 
 

I think you know by now that I'm no stranger to tasting really crapy "absinthe", but this one in particular have been hard for me to get to, I think it has been sitting in my absinthe cabinet for about 2 years now and I haven't tried it yet. But today is the day, apparently. Today I'm going to try the King of Spirits. 

 

 

 

I doubt very much that this is a real absinthe. Of course you're not going to find a label on it that says "I'm a crapy, fake drink that shouldn't be allowed to be called absinthe! Buy me!", but there are certain signs. First of all, if I'm allowed to be a bit prejudiced, it's from the Czech Republic, the nation mother to most of the fake absinthes that I know of. Second, the label says that no artificial colorings are used, but it omits any information about destillation or it containing any artificial flavors, which is always a bad sign. Thirdly, they have put pieces of grand wormwood in the bottle, a sort of third, indefinite maceration. You don't use grand wormwood in the coloring process since it is too bitter, so this is bound to tase really bad I think. Finally, the producers promises "the ultimate kick" and "you will feel a certain kind of magic when you drink it". *facepalm* Further more, on the label it says "For experts only" (I'm not sure what defines an expert in this case, an alcoholic maybe?), "Pure natural liquor" and "Thujone: up to 10 mg/l". When they try to flash the thujone content it's always a bad sign, also, they cant be sure of the thujone content since they have put in additional wormwood that in itself contains more thujone. I'm guessing they chose 10 mg/l since that is the highest allowed limit in the United States, but most other fakesinthes claim to contain 35 mg/l since that is the highest limit allowed in Europe. For the cherry to top of this questionable sundae that is the King of Spirits Absinthe they put a picture of Vincent van Gogh on the label, a person that any absinthe enthusiast worth his salt knows shouldn't be the posterboy for absinthe. -.- Oh well, I bought it, might as well get this over with.

 

Aged: No
Distillery: L`OR-destilleriet
ABV: 70%
Category: Verte
Real/Fake: Fake
Origin: Czech Republic

 

Color and Louche: In the picture from the website (as shown above) the color is distinctly green, however, the bottle I got was a light shade of yellow, like the piss from a well hydrated person. The color is the same now as the day I got it so I wonder if it has always had this color and the picture is misleading (as in the case of Heritage from ALANDIA) or if it has actually been colored traditionally which has since been degraded? Again, the label says that it doesn't contain any artificial colorings so I guess I have to believe that it has been green once. I wonder if the bits of wormwood could have something to do with the yellowing of the color? Regarding the louch, it's really non-existent, nothing whatsoever is shown (yes, the picture above showes the absinthe WITH water). I find that this is often the case with fake absinthes so I guess this might be a blend of essences.

 

Aroma: Right from the bottle the first thing i notice is that nice-but-at-the-same-time-not-so-nice-smell of a permanent marker pen, there is also something almond-like and Grumme Grönsåpa (a Swedish soap). Same as with the permanent marker smell I DO like Grumme but not in something I'm about to drink! From the glass I get pretty much the same thing but now it's more of a hand disinfectant than a permanent marker. Let's see if a bit of water can save this, shall we? Water actually brings out a bit of lemon (which now makes it smell like Grumme Grönsåpa Citron), I also find some "Skolkritor" (a nordic licorice candy). My fiancee thinks it smells a bit like an XO pear-cognac but personally I don't smell it.

 

Taste: Hmm, there is some pear here, of course the soap, no practical licorice and... HA! HA HA! The bitterness stabs every tastebud I have while making the sound of Roberto from Futurama. HA HA! HA HA! Of course this is all thanks to the pieces of wormwood in the bottle.

 

Final thoughts: There is really not much nice to say about this abomination, every aspect of it was terrible. This might be more suited as a souvenir to look at then an actual drink. It reminds me of Euphoria, but that one at least had a full twig of wormwood in it and a nicer label, both of which makes it prettier to look at. So stupid to put grand wormwood in your absinthe bottle, it destroys it completely! Yes, this is not a good product to start with, but the bitterness from the wormwood REALLY made this hit rock bottom. Even if the absinthe itself was a Jade, it would taste foul if you put grand wormwood in the bottle. I didn't finish the glas, much less the bottle, I threw that one out. Is anyone surprised that it gets bottom grade?

 

King of Spirits Absin...

0 Läs mer >>

 

Source: Plateau Spirits




Today I´m trying out the latest nordic absinthe on the market: La Luna. It’s made in Sweden by the Tevsjö distillery (I actually pass it when going to my summerhouse) but is made for the Danish company Plateau Spirits. They chose the Tevsjö distillery (which by the way is no where near Denmark) because they make the best base spirit and only use local ingredients (compared to others that import less fine base spirit from Russia).



The reason why they chose to make an absinthe is that Tonny from Plateau Spirits really like absinthe and he also think that there is to many crapsinthes out there with artificial coloring etc. This is the first absinthe they make, they might make more but since they are a very small company and absinthe is expensive to make, they need this one to sell well if they are going to make another.



Let’s talk about the recipe for a moment. Something that make this absinthe really stand out from all other absinthes are some special ingredients: papaya, coconut and coffee beans. This might sound like an odd combination, especially in an absinthe, but Tonny says that when he make a new recipe it’s important that he makes something that nobody else is doing, and I think we could agree that no one in France would use papaya ;P We have seen coffee beans before, and that was not my favorite, but I think it’s fun when people dare to experiment a bit! In the coloring process it seems like he only uses lemon balm and he lets it soak for a long time, so I expect a lot of lemon in this one ;) Tony tried about 35 recipes before he was satisfied, so I think it’s safe to say that this absinthe should taste the way he want it to.



The bottle is like a shorter and bulkier version of the one Svensk Absint uses for their Opals. It certainly works well if you want a bigger label, I considered it myself for my absinthes, but unfortunately I think it’s… well… ugly. However, they made something pretty good out of it, the label is pretty big and has a black background that melts together with the dark glass pretty nicely. The black stopper in artificial cork tops it of very well. But let’s go back to the label, I REALLY like this one! As I said, black background ant the motive is drawn in gold. The motive has a very heathen vibe to it: snakes, eyes, crescent moons, flowers, stars and such. Usually I think I can describe the labels pretty well, but here the popular saying ”a picture says more than a thousand words” feels pretty apt. It is designed by a French tattoo artist, actually, all of their labels are made by tattoo artists, and mighty nice they are! Finally, the absinthe got it’s name from what is apparently sort of a nickname for absinthe. I´ve heard a lot of different names for absinthe during the years, but not La Luna (”The Moon”). Nice when you can learn something new! :P



One more thing before we get to the tasting, and this is a big reason to why I bought this: Earlier this year (2021) Plateau Spirits entered a big competition in San Diego, the SIP Awards. I've never heard about it but apparently it’s pretty big, maybe some of you have heard about it? They entered the absinthe category with La Luna and won Platinum, that’s better than double gold! The price is described as follows:

 
”Spirits that placed for a Platinum medal represent a distinguished class that earned exceptional marks from consumer judges. Platinum medal recipients are highly recommended to the public.”


I can’t say that an absinthe flavored with papaya, coconut and coffee would be my first choice, but after reading that I surely had to taste it. I mean, it really can’t be all that bad if the judges thinks this highly of it, right?




Aged: No
Distillery: Tevsjö Distillery (for Plateau Spirits)
ABV: 61%
Category: Verte
Real/Fake: Real
Origin: Sweden/Denmark



Color and Louche: The color is VERY thin, I’m not entirely sure what to compare it with. It has the nuance of fresh gras (or fresh lemon balm as it happens). I donat really get any louche, there are oil-streaks from the first drop of water, but when I’m done (and all the way through) the liquid is just as clear as it was straight from the bottle.



Aroma: When I pop open the bottle I can just feel the base alcohol, no herbs what so ever. Maybe a small hint of coffee? Unfortunately the glass doesn’t bring out any new notes, still mostly base alcohol. I start adding water, carefully sniffing the glass after each part but all I can find is the base alcohol and something slightly burned. If I use my imagination there might be something herb-ish at the end, but I’m not sure.




Taste: VERY little taste. There is the base alcohol again, and the sugar I’ve added, but then there is almost nothing else. I can’t detect any herbs, no papaya, coconut or even coffee. It’s just… blank. A bitter aftertaste makes itself known after I swallow, and it lingers for quite a while.



Final thoughts: This feels so weird to me, how can an absinthe with such good remarks taste so bad to me (and så little)? I honestly don’t get it. I wrote to Tonny and asked if I might have gotten a bottle from a bad batch or something, but he said that there is only one batch and I probably just don’t like the flavor profile. I have a hard time accepting that. I know that taste is subjective, but this is absurd. Based upon what I’ve tasted today I really can’t recommend this to anybody, but I’d be really happy to hear from anyone else that have tasted this, because I simply can’t believe that this is the same spirit the judges in the SIP Awards had. I´m very sorry Tonny, but I can’t give this anything else than 0,5, I really hope I’m wrong in this.

 

Absinthe La Luna

0 Läs mer >>
 



”With modern alchemy and old world magic, a new era of spirits is born.”

 

Today we are going to test something REALLY special, or maybe I should say unique (keep in mind though that this doesn't necessarily mean good)? I have tried A LOT of fake absinthes, but today we are going to tackle something really bad (as far as authenticity goes) the worst of the bad, the creme de la crap: Lyre´s Absinthe. ”What makes this absinthe worse than the other overpriced cocktails of sugars, essences and food colorings out there?” you ask? This one doesn’t even contain alcohol, it’s suposed to be an alcohol free absinthe (oh, the heresy!). I won't have to let this rest for a couple of months before I taste it, I doubt it will change character at all. In fact, it is not recommended that you drink this past 12 weeks after the bottle is opened (it might actually turn bad).



This ”absinthe is made by Lyre´s, a company that wants to do the impossible: make alcohol free spirits. Their slogan is ”Lyre´s, impossibly crafted non-alcoholic spirits”. Unlike with most of the other absinthes I review here, I won’t make a post about the distillery/company, partly because I’m not interested enough and partly because I doubt I’ll ever buy anything from them again. They seem to be stationed in England but they sell to a lot of different countries (Sweden included). I'm not sure if you can call an alcohol free spirit a spirit anymore, it seems like nut free nuts to me. But that’s their business anyway, and they have made a substitute for most basic spirits there is, making it possible to make a non-alcoholic version of pretty much any drink.



This time I looked up the profile of what I’m about to put in my mouth, something I don't usually do (I’m better baited with words like ”limited edition” or pretty labels). According to Lyre´s website it tastes of verbena, anise and other herbs, on the bottle they add licorice and lemon as well. Can’t help but to notice they left wormwood and fennel out. All in all it’s suposed to taste a bit candy-like. The description of the aroma I like better: licorice, anise, lemon, candy (!) and herbs such as nettles, fennel and wormwood (there we go). I also came across the list of ingredients used to make this:

Water, Sugar, Glucose Syrup, Natural Flavouring, Acidity Regulator (Citric Acid), Brilliant Blue Colour (E133), Stabiliser (Cellulose Gum (E466)), Preservative (Potassium Sorbate).



Now, let´s talk a bit about the packaging. This might be one of the most stylish bottles I’ve ever bought! The label is dark green (a bit darker than the drink inside) and the picture and text is made in gold. They are using stylish, vintage fonts and the corners are decorated in a swirling, pre-ban-like pattern, very fancy! The picture is almost as fancy, it’s a frog drawn in the style of one of the pictures you can find in antique medical-books. It (the frog) has a bowtie, a top-hat and is in the process of catching small green fairies *lol*. Around the neck of the bottle sits a neckless of the same dark green paper, displaying the symbol of the company: a bird (possible a peacock?) in a top-hat. There is also a lot of text on the label, but my favorite is the one I opened this review with. If this drink is half as tasty as the bottle is pretty, then this is better than a lot of genuine absinthe out there ;) Let’s have a taste!




Aged: No
Distillery: Lyre´s
ABV: 0.0%
Category: Verte
Real/Fake: Superfake
Origin: England



Color and Louche: As you red above, this color comes in a bottle and goes by the name of E133, aka ”brilliant blue colour”. Actually it’s just as blue as it is green and it´s thinner than DJ Qualls´ arms. There is absolutely no louche at all, but that’s not really a surprise since it doesn’t contain any oils.




Aroma: In Sweden we have a special toothpaste, it’s blue (brilliant blue?) and has a very famous comic book character on the packaging, a bear called Bamse. This toothpaste taste a bit like candy to make it more appealing to kids. This drink smells the same, maybe a touch of pear soda as well.




Taste: The taste is INCREDIBLY weak, like you dissolved a gummy bear in a liter of water. I had hoped that, if not good, at least it would be intense, but this little fairy-wannabe taste like it has been diluted with at least 15 parts water. It doesn’t taste the way it smells, I’d say it’s mostly pear soda but with less sugar and not sparkling. I wonder if that is a good or a bad thing? I could chug it all if it wasn’t for that about 10 seconds after I swallowed I get a spicy heat in my throat. That makes me think it wouldn’t be such a bright idea to down 0,7 liter at once, I might get a hole in my abdomen or spend the night in the bathroom, craping my intestens to oblivion.



Final thoughts: Lyre´s intent have been to do the impossible, to create alcohol free spirits, so that even people that doesn’t drink can join in the merriment of drinking. However, I’d say this is all about image, a product that let you say ”I drink, I just don’t drink alcohol”. You can go up to a bar and order a drink and be accepted in the environment without having to compromise your values. But guess what, you can do that without Lyre´s drinks. I feel this is a bit like mens hygiene products: it’s advertised ”for men” as to save our macho egos, but the stuff inside is pretty much the same as in women’s products or unisex products. This product says ”I’m no milkdrinker, I’m drinking booze, it’s just alkohol free”. Before I started drinking alcohol in the late 2015 I went with my classmates (during my university years) to bars and ordered a soda or a glass of milk. Yes, the milk earned me some amused remarks from the bartender, but since it normally wasn’t on the menu I got it for free (”Hello, my name is Fredrik and I'm a milkdrinker”). My point being that you can drink non-alcoholic without paying €27 for something that doesn’t taste anything like the spirit it is suposed to mimic. Hell, if you are worried about what other people will think, just order a Cola and say that it’s a Coke and Rum, or buy an alcohol free beer. I don't think that Lyre´s products are anymore spirits then any of all the soft drinks out there, but it sounds better and helps them sell their products. That doesn’t mean that you won’t like them though (by all means, try them), but don't fool yourself as to what you are drinking.

 

So, back to the drink. Of course I didn’t expect this to be anything like absinthe, but I had hoped for a stronger taste. I’m not sure if you know what Fun Light is? It’s a kids drink that is so concentrated that it should be diluted with 10 parts water before you drink it. I had hoped for this to be something like that, so if I didn’t want to drink alcohol I could still prepare it the same way you do absinthe, which honestly is a big part of the charm of drinking absinthe. I once had a ”sober inebriation” with Fun Light during my late teens, maybe I’ll tell you that story some time. The color was to weak, and looked very artificial, it didn’t taste anything like absinthe, it didn’t smell anything like absinthe and there were small, soft flakes swimming around in the bottle that made it look a bit dirty. I wouldn’t recommend this to any absinthe drinker, but you could always hand a glass or two to your kids. The Lyre´s absinthe gets a 0,5 rating from me and a fat WTF-stamp on the ass.

Lyre´s Absinthe

0 Läs mer >>
 
Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 

As I said before: I had a period when I ordered some "not great absinthes" and this is the next one in line for judgement: Pierre Ordinaire. The name naturally comes from the doctor that, according to some sources, invented the first absinthe recipe and later sold it to Henriette Henriod. However, most people I've heard discussing this agrees that this was not the case, Henriette Henriod (or the Henriod sisters) were the ones to invent the recipe and later sold it to Major Dubied who together with Henri-Louis Pernod commercialized it.

 

 

 

On the website it says that "it is made by hand exclusively from natural products", but it also says that it is pre-sweetened so I'm skeptical as to what that means. There is another version, simply called "Absinthe Ordinaire", that is stronger and not sweetened. Both are described as very bitter but Ordinaire more so. I'm gonna bet my sweet behind that this is a macerated fakesinthe and not a distilled one. Further more, they are bragging about the high thujone content and that is a sure sign that this product is not made by an absinthe enthusiast. Frankly, when people make that claim I wonder if there is any thujone at all in it, not that it is important. Regardless if this is distilled or not (I see your sweet behind and raise you a unicorn), it's probably not going to be the greatest of green fairies out there, maybe a little green goblin.

 

 

 

As you can see the label is covering almost the entire bottle, maybe they wanted it to look like it is wrapped in paper, I know some producers that are. The label has a green frame with the name and a green fairy, not the most inspired label, but far from the worst I've seen. A screw-on cap crowns the bottle, not the most luxurious choice but it suites the bottle just fine I think. But now, let's pop this cap and see whats inside.

 

Aged: No
Distillery: The Ulex-distillery
ABV: 55%
Category: Amber
Real/Fake: Fake
Origin: Germany

 

Color and Louche: This is suposed to be an amber, but mine is unmistakably a verte. The color is not super strong but has a nice shade of green, a very natural looking mix of lime and lemon (not like the picture from the website). I'm actually quite pleased with it. The louche is quite shy, the first thing I see is oil-streaks, but after about one part water I see some mist taking form and after 1,5 parts water in total it has reached it's climax. As I said, a bit shy and not super strong but enough for an absinthe I'd say.

 

Aroma: The scent from the open bottle mainly gives away anis, but there is a lot of alcohol that pricks my nose. From the bottle to the glass and now I can only feel the alcohol. I waited a bit to se if I'd find something more, but no. Adding water mellows the alcohol and now I find mainly citrus and a little bit of wormwood. No anis unfortunately. Might be this absinthe needs a bit less water because the scent is really faint by the time I'm done with it. Still this alcohol sharpness though...

 

Taste: Holly crap this is bitter! It starts quite innocent, but by Cthuhu that shit hits you later! My tongue scrunches up like a snail covered in salt, horrible stuff according to my taste. Can't say I detect very much apart from that, alcohol and sugar of course, but not much else. YUCK!

 

Final thoughts: I knew from the start that this was not a real absinthe and probably wasn't going to be great, but the louche and color gave me some hope (actually, before I tasted it, this seemed like a really decent fake absinthe). However, the taste really didn't live up to my standards and the strong bitterness convinces me even more that this is a macerated absinthe and not a distilled one. If Absinthe Ordinaire is even more bitter and have a higher ABV than this, I imagine it would be like taking the worst parts of this absinthe and cranking it up to 11, needless to say I won't buy it. It didn't cost me much though and some people really like a strong bitterness, and that is fine, just don't think that you'll get a traditional absinthe if you buy this. I'm going to pour this one out though (I just can't imagine this one getting better with time), and then go brush my teeth. This little goblin gets a singel green fairy from me today.

 

Pierre Ordinaire Absi...

0 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
No, this is not another one from Zufanek (I wish it was though) like you might deduce from the bottle, this one is from the Combier Distillery in France. Not sure if I have seen anyone else useing these bottles exept Zufanek, exept for this one. You might know by now that I´m not too fond of this bottle, it looks like a grain silo, but Zufanek has given me some good associations. It´s made from dark glass, as a bottle containing a verte should, and it´s sealed with black wax (always a good choise in my opinion!). The label is not very styleish, it gives the impression of a medicinebottle, not a luxurious drink.You find the same wax and label on the smaller version of the bottle as well, but here the bottle is made in clear glass. A bad choise in my book.
 
 
 
"The Stubborn", "The Persistant" or "The Hard-headed" in English, although I can´t find any referense as to why they chose the name. In fact, I can find very little information about this absinthe apart from that it is naturaly colored and doesn´t contain any artificial flavourings. It does seem to have a unusually low ABV, vertes usualy have 70+ to help preserve the color better, but this settles on 62%. I imagine it will be a bit smoother because of that.
 
 

 

Aged: No
Distillery: Combier
ABV: 62%
Category: Verte
Real/Fake: Real
Origin: France

 

Color and Louche: The color is just as you see it on the picture above, the golden green color of herbs drying in the sun. There is not really anything wrong with it, but in this bottle it gives enhances the impression of a medicin. The louche is mediocre and it doesn´t take more than 2 parts water before it has reached its climax. I a big glas you can´t se through it, but if you just prepare enough for a taste (like I did) then you might see the bottom of the glass.



Aroma: When I take a sniff from the bottle I get a lot of alcohol and a green bitterness, like medicine, and I had wished for more sweet anise. This I get when I´ve poured it in the glass though, quite sweet and not a lot of alcohol. Usually it´s the other way around, it´s better from the bottle and gets worse once I´ve poured it. As I add the watter it mellows out but is still quite ample and the anise is still here, but as I add more water the wormwood asserts itself more and more. Not bad, not bad at all.



Taste: Not a lot of taste here, maybe I should have used less water? The taste is very well balanced though: just the right amount of bitternes, there is some anise to sweeten it and quite a lot of wormwood, and as I thought the texture is very smooth. But as soon as I have swallowed, about 95% of the taste disappears.



Final thoughts: In one (two) word(s) I would describe this absinthe as well balanced. It is certainly not a bad absinthe, just a little bit boring. It doesn´t stand out from all the other absinthes I´ve tasted (which is a lot) and it tends to drown in the masses. Also, the packageing is not great. I would have no problem recomending this however, just maybe use a bit less water if you are at all used to a little stronger alcoholic drinks, then you´ll get a bit more bang for your buck! Subjectivly I´d give it a rating of 2.5, but that might be a little unfair so lets say a 3 out of four, shall we? I´m glad I tasted it but I´m also glad I just bought a small bottle.

Absinthe L´entêté

1 Läs mer >>
Source: Celtic Whiskey Shop
 
 
 
Hapsburg, tillsammans med Père Kermann´s är den känd som den sämsta absinten i världen, the créme de la crap av crapsinthe. Den måste ju bara provas!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Hapsburg
Alkoholhalt: 72,5%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Fake
Land: Italien

 

Färg och Louche: En riktigt giftig färg, ser ut som att jag har kryptonit i glaset. Naturligtvis är den inte naturligt färgad utan det är kontgjorda färgämnen i den här. Louchen är icke existerande, den finns verkligen inte alls. Det enda jag ser är några blygsamma oilstreaks, men de försvinner snabbt.

 

Doft: What is this? Ur flaskar det faktiskt trevligt, inte som bra absint, men som ett gott godis. Doften är söt och jag hittar tydlig anis och kanel. När jag häller upp den blir alkoholen mycket mer promenent, men jag hittar fortfarande lite anis. I med några delar vatten så slår karaktären om helt och hållet till en grön beska och den söta ansien är som bortblåst. Men när resten av vattnet är tillsatt har anisen och kanelen kommit tillbaka.

 

Smak: En len textur, lättdrucken men den känns ändå inte riktigt blaskig. I början känner jag som hastigast lite kanel och anis, sen går den över till molipect istället som lämnar en bäsk och otrevlig eftersmak på tungan.

 

Sammanfattning: Nu ska jag säga något man absolut inte får säga: Jag skulle hellre ta ett glas av den här än ett glas Tarragona från 60-talet. Efter allt skit jag hört om den här blev jag positivt överraskad, den är som en blaskig och lenare Abtshof 66. Missförstå mig inte, den är direkt oduglig som absint, men som dricka finns det värre. Med mycket socker är den helt drickbar och smakar snudd på lite godis. Jag ger den 1,5 av 5 i betyg, mer än vad jag trodde den skulle få.

 

Hapsburg Classic Absi...

0 Läs mer >>
 
 
 
Efter att vi gjorde mina absinter fick Magnus på Uppsala Destilleri ta del av de tips och råd som jag själv fått av Svensk Absint AB, och han tillämpade dem på sin egen absint. Nu har jag kommit över en flaska av den nya versionen och det ska bli spännande att se hur den skiljer sig från den första.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri AB
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: En betydligt starkare färg än den förra, riktigt klargrön, men jag tycker fortfarande att den är lite i det svagaste laget. Louchen är inte heller så imponerande, tyvärr, och efter 2 delar vatten blir den bara svagare.

 

Doft: En väldigt distinkt och söt doft, dock inte speciellt absintlik. Vi har tvål, citrus och fänkål, vilket tillsammans blir lite av ett rengöringsmedel. Jag hittar vad jag känner igen som romnoter (även om jag inte är någon romkännare) men främst av allt tycker jag att jag känner grumme grönsåpa. Grumme luktar riktigt gott men det tillsammans med rengöringsmedel är inte vad jag vill ha i mitt glas. Det gör faktiskt ingen skillnad om jag luktar ur flaskan eller glaset, dofterna är väldigt lika. Efter att jag börjar droppa i lite vatten så försvinner flera nyanser och det jag slutar med är mest tvål och citrus.

 

Smak: Jag känner den tvåliga citrusen som jag känner igen från doften, och även romnoterna har följt med till smaken. Känner (nästan) ingen lakrits though, det måste vara fattigt på anis.

 

Sammanfattning: Smaken är väldigt unik, men jag hade inte gissat att det var en absint jag drack om jag fick den utan att veta vad det var. Jag vet att Magnus blev lite förtjust i korrianderfröna jag hade i min absint så det är nog de som står för citrussmaken här. Jag vet inte om han tog till sig det där rådet att öka på med anisen, för jag hittar inte mycket lakritssmak här. Sen undrar jag om han använt bassprit som är återvunnen rom, för jag tycker att jag känner det i både doft och smak. Jag är glad att jag fick chansen att smaka den här absinten, men jag tror att det kommer dröja innan jag druckit upp flaskan. Den får 2 av 5 féer, den är annorlunda från den första versionen men inte jättemycket bättre.

 

Mad Distillers Absint...

1 Läs mer >>
Source: ALANDIA
 
 
 
Det här är det senaste, och troligen sista, tillskottet till Duplais-serien från Matter Spirits. Jag var ju inte så jätteförtjust i Duplais Verte, men den här har ju legat och gottat sig på ekfat i 3 år. Japp, du hörde rätt, vi har fått en till fatlagrad absint från Matter Spirits och om man tänker tillbaka till Brevans A. Crowley så kan det här bli riktigt spännande! Jag blev lite till mig och köpte 2 slaskor på engång, om det här skulle bli en ny A. Crowley så gälde det att hålla sig framme innan de tog slut. Jag fick nummer 33 och 57 av totalt 418 flaskor, får se om den andra är värda att spara.
 
 
 
Flaskan är samma gamla going som Matter Spirits brukar använda: Lång och smal, mörkt glas, naturlig kork, the whole shebang! Etiketten är återigen designad av David Tibet och jag tycker inte att den är alldeles för olik den han gjorde till Duplais Verte. Den här heter "Cats giving birth"... för det syns såååå många katter på den här etiketten. Artists can be wierd.

 

Lagrad: 3 år
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En tydlig grön färg, precis som orginalet, men med en märkbar guldfärg. Efter 3 år hade jag räknat med en betydligt gulare färg, men den går definitivt in i verte-kategorin. Jag minns att jag tänkte likadant om A. Crowley. Måste ha varit ett trött fat man lagrat det på. Louchen skulle jag säga är över medel och når sin topp efter ca 2 delar vatten. Den tar form i hela glaset på en gång istället för att börja i botten, och den har inga oil-streaks heller.

 

Doft: Ååååååh mamma, this is the stuff! Jag drar ur korken och ur flaskan kommer en ljuv parfym av anis, vanilj, fudge, gröna örter och nästan en honungslik sötma! Riktigt nice! Alla de här dofterna finns kvar efter att jag hält upp absinten, men de är väldigt mycket i bakgrunden, som den tunna färgen på en aquarellteckning. I förgrunden hittar vi alkohol och väl mogna päron! Det är som godis det här! I med 2 delar vatten som förstärker doften ordentligt, men ändrar den inte. Efter de resterande 3 delarna har doften blivit svagare men nu känner jag betydligt mer anis. Låt oss se hur den här underbara skapelsen smakar!

 

Smak: Hmm, den skulle nog må bra av 0,5 eller 1 del mindre vatten. Jag får en bra balans mellan anisen, fänkålen och malörten, men jag känner ingen smak från fatet. Den har blivit lite rundare med åren tillsammans med eken, men inte så mycket mer har hänt i smakväg. Den är len och fin i texturen, men min tunga domnar av lite. Har man använt stjärnanis i den här absinten?

 

Sammanfattning: Den har inte blivit jättepåverkad av fatet kan man väl säga, trots de 3 åren. Den har verkligen en doft att försvinna i och det är verkligen det attributet som gynnats mest av lagringen. Smaken däremot har stått emot tidens tand en hel del och bjuder inte på så mycket överaskningar. Jag hade nog förväntat mig en ny A. Crowley men det var inte vad jag fick. Allt som allt är det en bra absint, men den är inte jättebra och jag trodde den skulle vara mer spännande. Det får bli 3,5 gröna féer idag för den är fortfarande bättre än orginalet.

 

Absinthe Duplais Vint...

1 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
Corvus är mitt senaste tillskott från Tyskland, den produceras av Feller-destilleriet i mycket små batcher så det är snudd på att man kan kalla den för limited edition. För de som är lite rostiga i sin latin betyder corvus kråka och är också namnet på hela familjen av korpfåglar (korp ex. är corvus corax). Lite senare bytte man namnet till Cornix istället, Cornix är enligt grekisk och romersk mytologi en tjänare till Minerva (romersk mytologi). En dag bestämde sig Neptunus/Poseidon för att förföra henne, när det inte gick försökte han istället våldta henne (gudar är så ädla). Cornix lyckades dock fly och gudinnan Atena (grekisk mytologi) förvandlade henne till en kråka för att hjälpa henne. Jag vet inte om tillverkarna har någon speciell tanke med namnet eller om de bara ville ha ett coolt namn. Korpfamiljen ska även ha inspererat designen och med det antar jaf att de menar att de gjort flaskan svart. Det finns inte mycket i den beskrivningen som skriker kvalitésabsint så jag nöjde mig med en liten flaska på 4 cl den här gången. Let´s see what it can do.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Feller
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Eeeeeeeeh, en väldigt svag, gulgrön färg, inte så imponerande. Louchen är inte heller mycket att hänga i en julgran, väldigt svag. -.-

 

Doft: Jag behöver inte sätta nosen speciellt nära flaskan innan doften letar sig in mina näsborrar. Det luktar snus, men det har jag lärt mig kan försvinna om den får stå ett tag, så var dock inte fallet här >.< Den blev betydligt trevligare när den hamnade i glaset, lite blandning av parfym och godis, typ vattenpipstobak med äppelsmak. Vattnet ökar först på tvålen, men snart letar sig anisen fram istället och i slutändan är doften väldigt söt. Inte så pjåkigt.

 

Smak: Hmm, smaken är väldigt mild. Får lite mentoldomningar på tungan, alkoholstickningar och lite bäska. Väldigt lite anis. Den är inte särskilt bombastisk och tar inte mycket plats, men är inte heller speciellt deskret och lättdrucken, vilket ligger den lite till last i mitt tycke.

 

Sammanfattning: Det här kändes inte riktigt som en helt genomarbetad produkt, ser den lite som ett första eller andra försök från någon som vill göra sin egna absint. Den hade definitivt gjort sig bättre med lite mer färgningsväxter, och/eller kanske ett halvår på fat? De gjorde ivf inte en svart fakesint för att spela mer på corvus-temat. Den hamnar på en 2:a i betyg.

 

Corvus/Cornix Absinth

1 Läs mer >>
Source: ALANDIA
 
 
 
Hurra! En till absint från Matter Spirits! Den här har legat på min önskelista ända sedan jag kom på att Matter Spirits är awesome, men det har alltid funnits absinter som jag varit mer sugen på. För ett år sedan bestämde jag mig dock för att "Nu jävlar är det äntligen dags!", gick in på ALANDIA och ser att den är borta! Kollar runt på några olika sidor och hittar den inte någonstans. Skriver ett mail till Oliver Matter som tipsar mig att höra med Markus Lion från Lion Spirits. Skriver ett mail till Markus som berättar att den inte görs längre. Gråter en skvätt. Hittar den på en butik i Tyskland. Beställer den. Går ner på knä, lyfter armarna mot himlen och skriker "JAAAAAAAA". Går och lägger mig. Jag skulle tro att den är nästan omöjlig att hitta vid det här laget så, men man vet aldrig, jag har fortfarande 13 flaskor kvar av Brevans A. Crowley och den slutade säljas 2011. 
 
 
 
Absinten är baserad på ett gamalt recept men man har valt att tillsätta en liten mängd kaffebönor (vill minnas att det stod på ALANDIAs hemsida att det även var kakaobönor med, men jag är inte helt säker på det). Detta för att kaffe är en av de absolut populäraste smakerna i världen, så när man dricker den är chansen stor att du hittar en smak du tycker om. Synd att jag är en av dem som inte gillar kaffe -.- Namnet "Nouvelle Vague" betyder "Nya Vågen" men ska inte förknippas med bandet med samma namn. Istället har den fått namnet för att det är en tolkning av ett gamalt recept med en modern touch.
 
 
 
Flaskan känner vi igen från Matter Spirits tidigare kreationer och är en av dem jag gillar bäst, hög, smal och enkel. Etiketten är designad av den österrikiska konstnären Gottfried Helnwein. Jag har inte hört talas om honom förut men han har arbetat både med Marilyn Manson och Rammstein. Han var dessutom värd för Mansons bröllop med Dita von Teese. So, without futher ado, let´s pop open this bottle and find out how this new wave tastes!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Riktigt ljus, som färsk harsyra ungefär. Jag vet inte varför, men eftersom det var både kaffe- och kakaobönor i så tänkte jag att den skulle haft färgen av typ Kahlua. Men det spelar såklart ingen roll eftersom bönorna var med i destilleringen och inte i färgningen. Louchen är medeltjock och når sin topp efter ca två delar vatten, ganska standard.

 

Doft: Ur flaskan luktar absinten... svalt? Kaffe såklart och lite lakrits, men inte jättenyanserat. Som med så många andra absinter blir doften surare när den hälts upp i glaset (beror väl på alkoholen som förångas), men den här gången tyckte jag att det sura passade extra dåligt eftersom den blandas med kaffet. Inte helt olik en suröl jag fick smaka en gång, en kaffestaut. Förutom surkaffestaut så hittar jag även trälim, känns hittills inte som något jag vill dricka. Vattnet börjar med att göra den ännu surare, men sen går det tillbaka och kaffet tar mer plats med en liten gnutta choklad. Dags att se vad den här udda och härliga kreationen smakar.

 

Smak: All right, den har behållit mycket smak trots vattnet, det är alltid bra. Kaffet är definitivt leadsinger men vi har både choklad, malört och anis som back-up-singers. Väldigt len textur vilket för mig alltid är ett pluss. När jag når slutet av glaset smakar absinten bättre än i början, vet inte om det är jag som har vant mig och börjat tona bort kaffesmaken eller om den har hunnit reagera med syret och mognat lite?

 

Sammanfattning: Åter igen ett intressant och udda experiment från Matter-Luginbühl-destilleriet, men inte det bästa de gjort i mitt tycke. Jag gillar ju inte kaffe (it is known) och att ta den här absinten med så mycket socker förbättrade nog inte situationen. Kanske skulle dragit ner lite på kaffet? Går säkert bättre hem hos dem som gillar kaffe. Jag blev sugen på att beställa en till flaska eftersom den inte produceras längre, men såhär i efterhand är jag glad att jag inte gjorde det. Den var ändå inte hemsk och ingen stanns nära en WTF-stämpel, tycker nog att den är värd åtminståne 2,5 i betyg. This was a hit-and-miss för min del Oliver Matter, men man kan ju inte lyckas jämt och jag ser fram emot er nästa absint ;)

 

Absinthe Nouvelle Vag...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Dagens absint kommer från Tyskland och Fuss-destilleriet. Det är ett nytt destilleri för mig och verkar inte vara så skolade i absint, vilket förståss inte betyder att absinten inte kan vara bra. Det här är, enligt dem själva, marknadens första blended absint. Man har valt 3 olika absinter, en schweizisk, en fransk och en tjeckisk, och sedan blandat dem i de proportioner som man vill ha. Jag vet inte hur man ser på det här i stort men personligen tycker jag att det känns som fusk att blanda andra personers absint och kalla den för sin egen.
 
 
 
Det är återigen lite känsla av ölflaska över förpackningen och skruvkorken i plåt bättrar inte på den känslan. Man kunde nästan lika gärna använt en kapsyl. Att flaskan dessutom är i genomskinligt glas ver ett dåligt val för en verte. Etiketten är inte heller överväldigande snygg, man har valt 3 färger som skär sig väldigt mot varandra (svart, vit och röd) vilket i vissa fall är ett bra val men här ger det inte så mycket. Det översimplifierade porträttet med text under ger känslan av en Wanted-poster, eller bilderna av försvunna personer på mjölkpaketen. Det verkar förövrigt finnas en historia bakom namnet (och säkert även etiketten) kopplat till "Les Chants de Maldoror" men jag är inte riktigt säker på hur så jag låter det vara osagt.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Fuss-destilleriet
Alkoholhalt: 66,6%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Det här va inte det rödaste äpplet på trädet, eller snarare den grönaste absinten på hyllan. En gulgrön färg som i och för sig har en helt ok nyans, men den är svag och i den här flaskan ger det bara intrycket av en B-absint... eller saft. Louchen är också svag, jag ser andra sidan av rummet genom glaset och det är inget gott omdömme. Den når sin höjd efter ca 2 delar vatten, jag är inte imponerad.

 

Doft: När jag skruvar av plåtkorken från flaskan känner jag en del lakrits, tätt följt av makaroner (fänkål) och något grönbäskt. Jag skvätter upp några droppar och det enda de har att bjuda på är alkoholstick och något surt. Alkoholbas av druvor? Jag petar i några droppar vatten som plockar fram både fänkål, tvål (malört) och lakrits (anis). Tvålen är dock betydligt starkare än jag hade velat ha den.

 

Smak: Hittills är jag inte eld och lågor och efter att ha smakat på den hänger det nästan istappar ur näsan. Den är bäsk som fan, något jag INTE uppskattar. Fänkål finns också där men bäskan snor uppmärksamheten. Inte speciellt len.

 

Sammanfattning: Den är väldigt lik Quarantaine egentligen, men som en svagar variant, och ska jag vara ärlig vet jag inte om det gör den sämre eller bättre. Fuss-destilleriet har uppenbarligen inget stort intresse av absint eftersom de inte ens kunde besväras att göra sin egen från scratch utan valde att blanda 3 redan existerade produkter. Förpackningen var en total flopp och både louche, färg och smak var undermåliga. Att den här absinten vann guld i verte-kategorin i Absintaderna 2010 är för mig mer förundransväckande än både dubbla regnbågar och Bermudatriangeln. Den ger dock intrycket av en naturlig absint, om än inte en bra en. Tyskland har lite att jobba med säger jag och tilldelar den en ensam grön fé i betyg.

 

Absinthe Maldoror

2 Läs mer >>
Source: Absinthe International
 
 
 
Då var det dags att bocka av nästa absint i Les Parisiennes-serien, och nu är det dags för Absinthe Perroquet: papegojan. De flesta andra absinterna i serien har något med kvinnor att göra och de flesta har en kvinna på etiketten, så jag tyckte att det var lite udda att man döpt den här efter en fågel O.o Tydligen gav man ett glas absint smeknamnet papegoja i Frankrike, detta för att absint är grön och pepegojorna har gröna fjädrar. En udda anledning kan jag tycka, det finns många andra saker som också är gröna och alla papegojor är inte gröna, men låt gå. Jag kan ha fel här, Google Translate är inte alltid att lita på, men som jag har förstått det så kunde man kalla att ta ett glas absint för att "strypa en papegoja". Om någon har hört talas om det här uttrycket får ni gärna lämna en kommentar, thank you very much.
 
 
 
Absinten kommer buteljerad i den här utsökta flaskan, the Mother of all Bottles (TM), som är tillräckligt tung att klubba en mamut med! De är tydligen de största flaskorna på marknaden, gjorda för att rymma 750 ml men fylls bara med 700 ml, och de är otroligt tjocka! Jag har hört att de ska byta ut alla de här flaskorna tids nog till mindre flaskor som inte blir så dyra att frakta till andra länder. De här flaskorna väger ungefär lika mycket när de är tomma som de nya flaskorna gör när de är fulla. De är kolosala! Från början tror jag att de bara såldes i en butik i Paris, så då kunde man unna sig kolosala flaskor XD De är dessutom förseglade med vax vilket är fruktansvärt mysigt! Tyvärr är det ett vax som blir hårt och sprött vilket gör att man riskerar vaxsmulor i absinten, men det överlever jag. Etiketten är oval och har en gul ton vilket ger en vintage-look. Motivet är en papegoja som flyger över ett absintglas (ser framför mig hur det kan gå illa #bajsemoji).

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Vert d'Absinthe)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Inte jättestark färg, ganska ljus grön, som bladen på en isbergsallad. Louchen är otroligt svag och består mest av oilstreaks. Det är lite svårt att avgöra när louchen är som tjockast, men jag tror det hamnar runt 1,5 delar vatten ungefär.

 

Doft: Nam nam nam, ur flaskan luktar den riktigt sött, vanilj t.o.m! Varför luktar de alltid så gott ur flaskan och sen bara alkohol när man häller upp dem? För jag näsan lite närmare så blir det någon snus/the-kombination. Helkonstigt. Jag häller upp en del absint i glaset och sticker dit nosen igen, och nu liktar den riktigt surt och otrevligt istället, som en schweizisk blanche fast utan det gräddiga. Man skulle kunna förlåtas för att tro att något blivit dåligt i den här flaskan. Jag droppar i en del vatten: filmjölk! Två delar vatten: gröna örter, isop och gurka. Fem delar vatten: gurka och tvål och doften har blivit svagare nu, troligtvis har den blivit övervattnad.

 

Smak: Det som är bra med smaken är att den är len och att den sitter kvar länge. Tyvärr är den även bitter och behöver sockret jag har haft i, annars hade det blivit svårt att dricka. I övrigt smakar den ganska mycket som den luktar: tvål, gurka och isop, känner ingen anis alls.

 

Sammanfattning: Den här var lite tråkig kan jag tycka. Som alla i Les Parisiennes-serien blir den övervattnad av 5 delar vatten, och liksom de andra hade den här papegojan en mysigare image än den faktiskt levererade. Jag kan tänka mig att personer som föredrar bitter absint kommer dricka den här med 2 delar vatten och vara jättenöjda, men den passar inte mig. Den får en 3:a i betyg och en plats längst bak i vitrinskåpet.

 
 

Absinth Perroquet

1 Läs mer >>
 
Source: ALANDIA
 
 
 
Idag är det premiär för den första absinten från Danmark! Danmark är ju onekligen mer kända för sina Wienerbröd än sin absint och hittills är det här den enda absinten jag sett därifrån. Den här absinten ska fokusera på den heliga trion: malört, anis och fänkål, och den färgas med bland annat isop och romersk malört. Tydligen kommer alla ingredienser från destilleriets egna trädgård, jag tänker att det skulle vara svårt att odla anis så pass långt norr ut? Man verkar också haft en väldigt tydlig vission om hur man ville att resultatet skulle smaka för det tog 2 år att utveckla receptet.
 
 
 
Den här flaskan ser ut som en apotekarflaska, men inte en sån där gammal, mysig flaska utan mer något som skulle kunna hittas på ett apotek eller labb idag. Du vet, en som man tänker på vita rockar när man ser. Etiketten är också väldigt simpel och klinisk, nästan som på en medicinburk/flaska. Sen la de inte ner så mycket fantasi i namnet heller: A (för absint mistänker jag). Destilleriets filosofi är dock att göra sina produkter i sin renaste form, inget onödigt knussel, så om man har det i åtanke så passar väl den här flaskan perfekt antar jag. Inte så mysigt dock.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Den Ny Spritfabrik
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Danmark

 

Färg och Louche: Färgen kan vara en av de absolut sorgligaste jag har sett på en verte, det skulle vara Abisinthe-serien då som är värre. Bilden här ovan visar en stor flaska, men när man skvätter upp absinten i glaset så syns nästan ingenting alls. Dock blev jag mycket förvånad över den extremt tjocka louchen som är maxad efter endast en ynka del vatten, mycket bättre än så här blir nog inte en louche!

 

Doft: När jag sätter näsan mot flaskmynningen känner jag märkligt nog rökelse. "Vilken rökelse" undrar du då? All of them! Rökelse har olika nyanser men det finns någon form av grunddoft i rökelse, på samma sätt som det finns en grundsmak på ex. öl. Jag vet att någon kommer tycka tvärt emot mig när jag säger så men jag står fast vid min åsikt. Det finns även gräs här och ur glaset kommer även en tydlig bitterhet. Här får jag känslan av ett läkemedel och inte en mysdryck av naturliga råvaror. Hittills skulle jag inte säga att det går så bra för Absinthe A. Efter en del vatten vaknar den dock till liv, en väldigt örtig parym letar sig upp ur glaset och är ganska stark. Med mer vatten kommer en en väldigt destinkt doft av något sorts gräs (inte från en gräsmatta) och den påminner mig om sommardagar ute på landet! Efter samtliga 5 delar är tillsatta har den dock dött av lite och jag bävar intför tanken att även smaken kommer vara övervattnad.

 

Smak: Wow, här var det mycket smak vill jag lova! Verkar som att mina farhågor för en övervattnad absint blev kortlivade O.o Den är väldigt parfymig i smaken, och den smakar tydlig tvål. Mycket tvål. Men på något konstigt sätt är inte tvålen obehaglig och det är inte som att jag vill spotta ut den. Den är inte söt, men inte heller bitter, dock väldigt len i konsistensen. Jag känner anis också, och eftersom sidorna av tungan domnar bort lite misstänker jag att det kanske är stjärnanis.

 

Sammanfattning: Det här blev minst sagt intressant. Jag får verkligen känslan av att det här är en väldigt bra absint... den är bara inte så god O.o Dock ska det sägas att sista klunken var betydligt bättre än den första så kanske kommer jag att vänja mig och få en positivare uppfattning längre fram? Det blev en väldig överaskning och det känns rätt häftigt att de här dropparna kommit direkt ur en panna. Flera gånger kommer jag att tänka på Grön Opal fast än det enda som är lika i smaken är tvåligheten. Kanske är det för att det här verkligen känns som en kvalitetsprodukt, och jag skulle nog känna mig orätvis om jag gav den här mindre än en 4:a i betyg. Jag tror vi säger så tills vidare så får jag klunka lite mer vid ett senare tillfälle och se om jag fattar ännu bättre tycke för den! Jag har fått en nyfunnen respekt för Danskarna.

 

Absinthe A

0 Läs mer >>
 
Source: Vinomondo
 
 
 
Den här absinten har stått på min önskelista väldigt länge, jag vet inte varför men jag har liksom blivit kär i den. Jag försöker att bara köpa absinter från andra länder, absinter som inte finns i Systembolagets sortiment, detta för att det ska vara lätt för personer i min närhet att köpa presenter till mig utan att behöva betala dyra fraktkostnader. Jag har hintat, mycket tydligt, till Sandra att jag velat testa den här absinten i drygt 4 år nu, men hon köpte den aldrig till mig. Istället fick jag den av mina svärföräldrar på min 30-årsdag, kanske hade Sandra något något med det att göra ändå.
 
 
 
Vet inte riktigt var jag vill sätta för land på den här absinten. Den görs av Emile Pernot som ligger i Frankrike, men den görs för, och enligt ett recept framtaget av, Georg Strömfelt, en svenk. Jag slänger upp absinten på Emile Pernot´s lista av absinter men det skulle kännas oärligt att inte ge Sverige liiiiite cred (eftersom Georg tog fram receptet) så jag taggar absinten som BÅDE fransk och svensk.
 
 
 
Flaskan är Emile Pernot´s klasiska som jag helt enkelt är kär i. Den ligger jäkligt bra i handen och har goda förutsättningar för stora och fina etiketter utan att det ser för konstigt ut, något som är svårare att få till med en smal och hög flaska. Georg har valt att utnyttja den här ytan med en stor etikett, en enkel etikett med en diskret ram, ett enkelt mönster och en mindre bild av (vad jag gissar ska vara) en harlequin. Enkel men elegant tycker jag. Alltihop kröns av en äkta kork med trätopp och förseglas sedan med aluminium.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Georg Strömfelt)
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En jättefin och kraftig grön med nyans av nyutslagna björklöv. Louchen inleds med oil-streaks för att sedan, efter 1,5 del vatten, utvecklas till en medeltjock dimma som precis hindrar mig att se genom glaset.

 

Doft: Doften inleds med en mycket välbalanserad blandning av grön bäska, muskovadosocker och anis. Luktar man lite för nära flaskmynningen blir bäskan stark och tankarna vandrar iväg till Quarantaine, men annars finns något som påminner om Un Emile. Nu är den inte speciellt stark längre och jag kan sniffa fritt, den var betydligt starkare när den var nyöppnad. Efter att den fått ligga till sig i glaset ett litet tag så kommer anisen och malörten fram men även bäskan har blivit starkare. När jag sedan börjar tillsätta vatten så ökar doften, blir starkare och samtidigt som bäskan minskar så ökar anisen och vi hittar även fänkål. Tyvärr får den sista delen vatten doften att minska i intensitet, kanske påväg att bli övervattnad?

 

Smak: Mmhmm, den var inte dålig, men inte suverän heller. Ganska mycket smak, men vill man ha en smakrikare för att sitta och sippa på längre rekommenderar jag 4,5 eller t.o.m 4 delar vatten. Den är len i texturen och lättdrucken och den gör sig bra med socker. Anisen är tydlig, men det finns en annan lakrits här också. I början känner jag även isop, och en liiiiiten gnutta mynta, men den var väldigt lätt på malört.

 

Sammanfattning: En helt ok absint får man väl lov att säga, och det märktes nästan att den kom från Emile Pernot. Kul att en svensk har varit intresserad nog för att kontakta ett stort destilleri i Frankrike med sitt eget recept. Flaskan är förtjusande, doften tillräckligt komplex för att intressera och smaken var riktigt god. Jag skulle absolut rekommendera den här till en nybörjare. Georg Strömfelt kan vara ganska nöjd med den här, absolut en av de bättre absinterna i Systembolagets arsenal. Den är gott och väl värd 3,5 i betyg tycker jag.

 

Harlequin Absinthe