0 Läs mer >>

Source: Absinth Depot Berlin




Today is Christmas eve! I know some of you out there hav the 25th as the main day for celebration, but here in Sweden we celebrate on the 24th. An what could be more appropriate then to celebrate with one of Matter Spirits' limited edition Christmas absinthes? Oh Matter Spirits, how Ive missed you!

 

In the late 2016 I tried my first (and their last) Absinthe Noel from Matter Spirits, and I loved it! For those who doesn't remember, between 2005 and 2016 Matter Spirits made an absinthe series called Absinthe Noel which they released just before Christmas (Noel/Noël is french for Christmas), although every year they used a different recipe. So far I’ve tried 2016 and 2015, and now it’s time to try the one from 2012. "How did I get a hold of this one?" you ask? Well, thanks to Hermann at Absinthe Depot Berlin I now have not just a bottle of the 2012, but also the 2013 batch! In fact, it’s my bottle showing on the picture here above, nr. 128 of 488 bottles in total. Hermann has helped me procure more than one limited edition absinthe that probably should have been sold out a long time ago. Thank you again Hermann!

 

I must say though, it doesn't look very christmasy O.o The braided border of the label, the angel and the font that brings an old bible to mind gives it more of an old greek feeling I think. It doesn't even say "Absinthe Noel" on the label, so if it wasn't that it actually says that it is their Christmas absinthe from 2012 on the back of the bottle, I'd have thought that I got the wrong bottle.

 

But now, it's time to uncork my present!




Aged: No
Distillery: Matter-Luginbühl
ABV: 68%
Category: Verte
Real/Fake: Real
Origin: Switzerland



Color and Louche: What I have in my glass is as yellow as apple juice, but I can see very distinct green pigments on the cork, so this absinthe was definitely a verte from the beginning, but it's 11 years old by now so maybe we can be a bit forgiving, wouldn't you say? The louche is unfortunately quite thin, and it reaches it's climax at about 3 parts water.




Aroma: When I open up the bottle and sniff, I find a very sweet aroma of caramel and vanilla O.o This was unexpected. Matter Spirits have added Christmas spices to the distillate, and although they don't specify what that is, I wouldn't expect vanilla. Could it come from the cork maybe? I pour a portion in my glass and take another good sniff, and although there is still a little bit of caramel left, mostly I can feel a lot of green herbs and a weak but distinct bitterness. I add a few parts water and now the character is more fruity than herbal. What the heck?




Taste: The taste is quite anonymous, very shy. Have I added too much water? It's nothing very special, I expected a real explosion of citrus, cloves, cinnamon and the like, but there is mostly just the regular absinthe herbs, and bearly that. The texture is oily, and the bitterness is prominent. Is it... salty? Yes, it is, like tasting tears. What the heck is this?



Final thoughts: This was... not what I expected. Not at all. Matter Spirits absinthes is usually an explosion of tastes and aromas, but this was so tame. I would really like to know what spices they added to this one, I really can't tell. The shift in aroma threw me a bit of balance, how can it go from sweet candy, to bitter herbs and then to fresh fruits? And what's up withe the saltiness, I've never felt that in an absinthe before. The whole experience screams "What the fuck?". Usually Matter Spirits' absinthes get a high rating from me, but today they get no more than a mere 2, and a big "WTF"-stamp. To save the day I'll go and pour myself a glass of the 2016 Noel, I still have some left.

 

Absinthe Noel 2012

0 Läs mer >>

 

Source: Plateau Spirits




Today I´m trying out the latest nordic absinthe on the market: La Luna. It’s made in Sweden by the Tevsjö distillery (I actually pass it when going to my summerhouse) but is made for the Danish company Plateau Spirits. They chose the Tevsjö distillery (which by the way is no where near Denmark) because they make the best base spirit and only use local ingredients (compared to others that import less fine base spirit from Russia).



The reason why they chose to make an absinthe is that Tonny from Plateau Spirits really like absinthe and he also think that there is to many crapsinthes out there with artificial coloring etc. This is the first absinthe they make, they might make more but since they are a very small company and absinthe is expensive to make, they need this one to sell well if they are going to make another.



Let’s talk about the recipe for a moment. Something that make this absinthe really stand out from all other absinthes are some special ingredients: papaya, coconut and coffee beans. This might sound like an odd combination, especially in an absinthe, but Tonny says that when he make a new recipe it’s important that he makes something that nobody else is doing, and I think we could agree that no one in France would use papaya ;P We have seen coffee beans before, and that was not my favorite, but I think it’s fun when people dare to experiment a bit! In the coloring process it seems like he only uses lemon balm and he lets it soak for a long time, so I expect a lot of lemon in this one ;) Tony tried about 35 recipes before he was satisfied, so I think it’s safe to say that this absinthe should taste the way he want it to.



The bottle is like a shorter and bulkier version of the one Svensk Absint uses for their Opals. It certainly works well if you want a bigger label, I considered it myself for my absinthes, but unfortunately I think it’s… well… ugly. However, they made something pretty good out of it, the label is pretty big and has a black background that melts together with the dark glass pretty nicely. The black stopper in artificial cork tops it of very well. But let’s go back to the label, I REALLY like this one! As I said, black background ant the motive is drawn in gold. The motive has a very heathen vibe to it: snakes, eyes, crescent moons, flowers, stars and such. Usually I think I can describe the labels pretty well, but here the popular saying ”a picture says more than a thousand words” feels pretty apt. It is designed by a French tattoo artist, actually, all of their labels are made by tattoo artists, and mighty nice they are! Finally, the absinthe got it’s name from what is apparently sort of a nickname for absinthe. I´ve heard a lot of different names for absinthe during the years, but not La Luna (”The Moon”). Nice when you can learn something new! :P



One more thing before we get to the tasting, and this is a big reason to why I bought this: Earlier this year (2021) Plateau Spirits entered a big competition in San Diego, the SIP Awards. I've never heard about it but apparently it’s pretty big, maybe some of you have heard about it? They entered the absinthe category with La Luna and won Platinum, that’s better than double gold! The price is described as follows:

 
”Spirits that placed for a Platinum medal represent a distinguished class that earned exceptional marks from consumer judges. Platinum medal recipients are highly recommended to the public.”


I can’t say that an absinthe flavored with papaya, coconut and coffee would be my first choice, but after reading that I surely had to taste it. I mean, it really can’t be all that bad if the judges thinks this highly of it, right?




Aged: No
Distillery: Tevsjö Distillery (for Plateau Spirits)
ABV: 61%
Category: Verte
Real/Fake: Real
Origin: Sweden/Denmark



Color and Louche: The color is VERY thin, I’m not entirely sure what to compare it with. It has the nuance of fresh gras (or fresh lemon balm as it happens). I donat really get any louche, there are oil-streaks from the first drop of water, but when I’m done (and all the way through) the liquid is just as clear as it was straight from the bottle.



Aroma: When I pop open the bottle I can just feel the base alcohol, no herbs what so ever. Maybe a small hint of coffee? Unfortunately the glass doesn’t bring out any new notes, still mostly base alcohol. I start adding water, carefully sniffing the glass after each part but all I can find is the base alcohol and something slightly burned. If I use my imagination there might be something herb-ish at the end, but I’m not sure.




Taste: VERY little taste. There is the base alcohol again, and the sugar I’ve added, but then there is almost nothing else. I can’t detect any herbs, no papaya, coconut or even coffee. It’s just… blank. A bitter aftertaste makes itself known after I swallow, and it lingers for quite a while.



Final thoughts: This feels so weird to me, how can an absinthe with such good remarks taste so bad to me (and så little)? I honestly don’t get it. I wrote to Tonny and asked if I might have gotten a bottle from a bad batch or something, but he said that there is only one batch and I probably just don’t like the flavor profile. I have a hard time accepting that. I know that taste is subjective, but this is absurd. Based upon what I’ve tasted today I really can’t recommend this to anybody, but I’d be really happy to hear from anyone else that have tasted this, because I simply can’t believe that this is the same spirit the judges in the SIP Awards had. I´m very sorry Tonny, but I can’t give this anything else than 0,5, I really hope I’m wrong in this.

 

Absinthe La Luna

0 Läs mer >>
 



”With modern alchemy and old world magic, a new era of spirits is born.”

 

Today we are going to test something REALLY special, or maybe I should say unique (keep in mind though that this doesn't necessarily mean good)? I have tried A LOT of fake absinthes, but today we are going to tackle something really bad (as far as authenticity goes) the worst of the bad, the creme de la crap: Lyre´s Absinthe. ”What makes this absinthe worse than the other overpriced cocktails of sugars, essences and food colorings out there?” you ask? This one doesn’t even contain alcohol, it’s suposed to be an alcohol free absinthe (oh, the heresy!). I won't have to let this rest for a couple of months before I taste it, I doubt it will change character at all. In fact, it is not recommended that you drink this past 12 weeks after the bottle is opened (it might actually turn bad).



This ”absinthe is made by Lyre´s, a company that wants to do the impossible: make alcohol free spirits. Their slogan is ”Lyre´s, impossibly crafted non-alcoholic spirits”. Unlike with most of the other absinthes I review here, I won’t make a post about the distillery/company, partly because I’m not interested enough and partly because I doubt I’ll ever buy anything from them again. They seem to be stationed in England but they sell to a lot of different countries (Sweden included). I'm not sure if you can call an alcohol free spirit a spirit anymore, it seems like nut free nuts to me. But that’s their business anyway, and they have made a substitute for most basic spirits there is, making it possible to make a non-alcoholic version of pretty much any drink.



This time I looked up the profile of what I’m about to put in my mouth, something I don't usually do (I’m better baited with words like ”limited edition” or pretty labels). According to Lyre´s website it tastes of verbena, anise and other herbs, on the bottle they add licorice and lemon as well. Can’t help but to notice they left wormwood and fennel out. All in all it’s suposed to taste a bit candy-like. The description of the aroma I like better: licorice, anise, lemon, candy (!) and herbs such as nettles, fennel and wormwood (there we go). I also came across the list of ingredients used to make this:

Water, Sugar, Glucose Syrup, Natural Flavouring, Acidity Regulator (Citric Acid), Brilliant Blue Colour (E133), Stabiliser (Cellulose Gum (E466)), Preservative (Potassium Sorbate).



Now, let´s talk a bit about the packaging. This might be one of the most stylish bottles I’ve ever bought! The label is dark green (a bit darker than the drink inside) and the picture and text is made in gold. They are using stylish, vintage fonts and the corners are decorated in a swirling, pre-ban-like pattern, very fancy! The picture is almost as fancy, it’s a frog drawn in the style of one of the pictures you can find in antique medical-books. It (the frog) has a bowtie, a top-hat and is in the process of catching small green fairies *lol*. Around the neck of the bottle sits a neckless of the same dark green paper, displaying the symbol of the company: a bird (possible a peacock?) in a top-hat. There is also a lot of text on the label, but my favorite is the one I opened this review with. If this drink is half as tasty as the bottle is pretty, then this is better than a lot of genuine absinthe out there ;) Let’s have a taste!




Aged: No
Distillery: Lyre´s
ABV: 0.0%
Category: Verte
Real/Fake: Superfake
Origin: England



Color and Louche: As you red above, this color comes in a bottle and goes by the name of E133, aka ”brilliant blue colour”. Actually it’s just as blue as it is green and it´s thinner than DJ Qualls´ arms. There is absolutely no louche at all, but that’s not really a surprise since it doesn’t contain any oils.




Aroma: In Sweden we have a special toothpaste, it’s blue (brilliant blue?) and has a very famous comic book character on the packaging, a bear called Bamse. This toothpaste taste a bit like candy to make it more appealing to kids. This drink smells the same, maybe a touch of pear soda as well.




Taste: The taste is INCREDIBLY weak, like you dissolved a gummy bear in a liter of water. I had hoped that, if not good, at least it would be intense, but this little fairy-wannabe taste like it has been diluted with at least 15 parts water. It doesn’t taste the way it smells, I’d say it’s mostly pear soda but with less sugar and not sparkling. I wonder if that is a good or a bad thing? I could chug it all if it wasn’t for that about 10 seconds after I swallowed I get a spicy heat in my throat. That makes me think it wouldn’t be such a bright idea to down 0,7 liter at once, I might get a hole in my abdomen or spend the night in the bathroom, craping my intestens to oblivion.



Final thoughts: Lyre´s intent have been to do the impossible, to create alcohol free spirits, so that even people that doesn’t drink can join in the merriment of drinking. However, I’d say this is all about image, a product that let you say ”I drink, I just don’t drink alcohol”. You can go up to a bar and order a drink and be accepted in the environment without having to compromise your values. But guess what, you can do that without Lyre´s drinks. I feel this is a bit like mens hygiene products: it’s advertised ”for men” as to save our macho egos, but the stuff inside is pretty much the same as in women’s products or unisex products. This product says ”I’m no milkdrinker, I’m drinking booze, it’s just alkohol free”. Before I started drinking alcohol in the late 2015 I went with my classmates (during my university years) to bars and ordered a soda or a glass of milk. Yes, the milk earned me some amused remarks from the bartender, but since it normally wasn’t on the menu I got it for free (”Hello, my name is Fredrik and I'm a milkdrinker”). My point being that you can drink non-alcoholic without paying €27 for something that doesn’t taste anything like the spirit it is suposed to mimic. Hell, if you are worried about what other people will think, just order a Cola and say that it’s a Coke and Rum, or buy an alcohol free beer. I don't think that Lyre´s products are anymore spirits then any of all the soft drinks out there, but it sounds better and helps them sell their products. That doesn’t mean that you won’t like them though (by all means, try them), but don't fool yourself as to what you are drinking.

 

So, back to the drink. Of course I didn’t expect this to be anything like absinthe, but I had hoped for a stronger taste. I’m not sure if you know what Fun Light is? It’s a kids drink that is so concentrated that it should be diluted with 10 parts water before you drink it. I had hoped for this to be something like that, so if I didn’t want to drink alcohol I could still prepare it the same way you do absinthe, which honestly is a big part of the charm of drinking absinthe. I once had a ”sober inebriation” with Fun Light during my late teens, maybe I’ll tell you that story some time. The color was to weak, and looked very artificial, it didn’t taste anything like absinthe, it didn’t smell anything like absinthe and there were small, soft flakes swimming around in the bottle that made it look a bit dirty. I wouldn’t recommend this to any absinthe drinker, but you could always hand a glass or two to your kids. The Lyre´s absinthe gets a 0,5 rating from me and a fat WTF-stamp on the ass.

Lyre´s Absinthe

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 

Jag vet att jag säger det ofta, men ikväll har vi verkligen något speciellt i glaset! Vanligtvis använder destillerierna en alkoholbas gjord på korn eller druvor vid tillverkningen, men den här absinten har Marc du Jura som bas, en brandy gjord på druvorna Chardonnay och Sauvignon från Domaine de Cavarodes. Man har visserligen inte gjort sig besväret at lagra brandyn innan så det är en typ av "rå" Marc du Jura, men ändå. ALANDIA menar att det är finansiellt nonsens, inget större destilleri skulle få för sig att göra det här men Aymoier är ett litet destilleri och gör precis va fan de vill! XD

 

Som alla Aymoiers absinter är den ett sant hantverk, den är destillerad och har inga konstgjorda smakämnen, färgämnen, sötningsmedel och är desutom ekologisk. Flaskan är misstänkt lik den som Thor Wallgren använder till sin Quarantaine, ser ungefär ut som en ölflaska med skruvkork i plåt. Till skillnad från mr. Wallgren har Aymoier ivf valt att ha en bild på sin etikett, även om den ser ut som att den är ritad med färgpennor. Att ha lagt ner så mycket pengar och jobb på att få fram en sån kvalitetsprodukt, bara för att sedan buteljera den på det här sättet är för mig svårt att förstå. En riktigt tjusig prislapp hade den också och jag hade aldrig fått för mig att köpa den om jag inte fick 15% rabatt och gratis frakt i samma veva. Tycker ändå att det skulle ha varit värt några extra kronor för en flaska som Eichelbergers absinter kommer i, det hade belyst kvalitén på ett bra sätt. Men ölflaska eller inte, nu är det dags att ta reda på hur finansiellt nonsens smakar!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymoier
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En ganska blek, klargrön färg, fin men inget utstickande. Av någon anledning har absinthes.com skrivit att detta är en blanche, men det kan jag säga att den inte är. Louchen blir måttlig men orkar inte ända fram för att imponera, den är klar och redo efter knapt 1,5 delar vatten.

 

Doft: Doften borde nästan ha stått före "Färg och Louche" för det är verkligen det första man lägger märke till. Utan tvekan den kraftigaste doften på en absint hittills, håller näsan en dryg decimeter från flaskan med inledningen till en dammkvalsterinvasion i näsan och doften är fortfarande as clear as ever! En OTROLIGT fruktigt doft, lite som en blandning mellan en fruktsallad och avfettningsmedel ;) Kan egentligen inte säga att doften förändras under processen och den är fortfarande otroligt stark när den sista droppen vatten har gjort sitt.

 

Smak: Mamma Mia! Fruktsalladen gick av som en granat i käften! Den är så intensiv även efter allt vatten att det är svårt att dricka några mängder av den. Kanske skulle jag prova med 7 delar vatten? Det som jag tyckte var avfettningsmedel i doften har nu fått rundade kanter och, på något konstigt sätt får den mig att tänka på marsipan, utan att för den sakens skull smaka ett dyft mandel. Kan inte säga att jag tänker så mycket på örterna men det är så extremt mycket smak här att det är svårt att urskilja, hoppas på att kunna ge en bättre beskrivning när jag närmar mig slutet på flaskan. Och len så in åt helsike va den, som en bäbisfilt gjord i mullvadspäls!

 

Sammanfattning: Det här va en absint med en WTF-level to rival the Roquette, tror rent av att jag måste skaffa en WTF-kategori nu! Ölflaska, en doft som slår en som en panzerfaust i ansiktet, fruktsallad istället för örtmix, avfettningsmedel/marsipan utan mandel, finansiellt nonsens och mulvadsfiltar. Jag funderar på om den är ett kullenariskt mästerverk eller något som inte ens borde få kallas absint, men när allt är sagt och gjort så är det nog ett positivt intryck den gett och den hamnar på en 4:a.

 

I´m so confused...

 
 
 

Absinth La Rebelle

0 Läs mer >>
 
 
 
 
Den här var en julklapp från min tvillingbror. Jag har sett den men varit lite skeptisk till att köpa den. "En svart absint, gjord av en black metall-artist från Bromma. Kan det verkligen bli bra?". Sen mindes jag Mansinthe som är gjord av Marilyn Manson, och för de som inte minns det så är det en av mina absoluta favoriter, så kanske ska jag inte vara så fördomsfull.
 
Absinten är gjord av destilleriet Nils Oscar AB i sammarbete med Jonas Åkerlund, trummisen från Bathory. Kan inte säga att jag hört något av dem men de är tydligen rätt kända så jag kanske får lyssna på en låt eller två, kan ju vara bra för allmänbildningen. Utöver att banka på trummor regiserar Jonas även film, några långfilmer men främst har han gjort musikvideor åt en lång rad kända artister, Metallica, Rammstein, The Rolling Stones, Roxette, Pink, Lady Gaga, U2 och Britney Spears är några. Det sägs även att Jonas är en absint-entusiast, om det innebär en sann entusiast eller en person som gillar att tända eld på det han dricker för sin image vet jag inte. Han ska (precis som med Marilyn Manson och hans Mansinthe) ha haft en tydlig vision om hur smaken skulle vara och det tog ett tag att få fram det färdiga resultatet.
 
Det är en ganska ny absint, släpptes så sent som mitten av 2017. Det är en limited edition på endast 300 flaskor, något som alltid kittlar mitt intresse. Den säljs inte på ALANDIA eller absinthes.com men jag har sett den på ett par andra internationella sidor. Eftersom bror min är en riktig whiskynörd gissar jag att han hittade den på Masters of Malt som har ett något mindre utbud av absint, men de har ett par sorter som inte mina vanliga försäljare har. Den är destillerad, som sig bör med absint, vilket bådar gott. Förutom den klassika blandningen av anis, malört och fänkål innehåller Ditch även kornmalt, något som inte på något sett är traditionellt för absint. It´s not just a limited edition, it brings something to the table that other absinthes does not. Bravo!
 
Låt oss slutligen ägna några ord åt förpackningen. När jag först tog upp katongen ur paketet som brorsan skickat trode jag den hade blivit skadad. Det är lite Turning Torso över den här kartongen och jag fattade först inte varför, sen läste jag namnet en gång till och då föll poletten ner. Själva flaskan har en enkel rundad form med tjock botten som jag verkligen gillar. Korken är inte naturlig men det är ivf inte en skruvkork, och vad jag förstår är korkträden utrotningshotade så det är väl kanske lika bra att man valt det man gjort. I kartongen finns även vad jag närmast kan kalla ett bokmärke med instruktioner för 3 olika absintritualer: "La Louche", "The Fire Ritual" och "My Twisted Ritual". De två första känner vi redan igen som den franska ritualen och den bohemiska/tjeckiska ritualen, den sista däremot är nog hans egen och går kort och gott ut på att käka svart kaviar tillsammans med absinten.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Nils Oscar AB
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Svart
Äkta/Fake: ?
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Uppenbarligen är den svart, men till skillnad från Gothica som egentligen är mörkt, mörkt lila så har den här en mörkt rödbrun färg, väldigt mycket som kaffe eller coca cola. I övrigt hittar jag ingen info om färgen så jag vet inte om den är naturligt färgad eller ej, men eftersom de enda växterna som står med i färgningsprocessen är malört, isop och citronmeliss och man har valt att inte komentera färgningen så utgår jag ifrån att den är fake. När absinten är spädd med vatten får den färgen av en lite mörkare öl. Louchen är faktiskt helt frånvarande här, jag får lite oil-streaks som lägger sig tungt på botten av glaset men mer än så bjuder inte Ditch på.

 

Doft: Ur flaskan känner jag en tydlig saltlakrits, väldigt mycket tydligare än från Valkyrian. Salmiaken sitter kvar efter att den fått stå i glaset ett tag men då luktar den även lite bränt. Efter att vattnet har tillsatts kommer det fram lite mer nyanser av sötlakrits villket måste vara anisen och nu luktar den liksom sött. Ska bli väldigt intressant att smaka.

 

Smak: Efter att ha rört om ordentligt med skeden så slickar jag av den och det får mitt ansikte att dras ihop. HELVETE vad bäskt! Och det sitter kvar bak på tungan. Länge. Det är lite svårt att ta den första sippen, men nu har jag ju gjort iordning ett glas så då ska den fan provsmakas ordentligt! Först känner jag saltlakritsen och inte så mycket mer och jag börjar tänka att den kanske inte var så bäsk ändå. Men när jag sväljer absinten och den kommer på bakre delen av tungan är bäskan tillbaka >.< Kanske har den en komplexare smak men att hitta dem är för mig som att försöka föja ett samtal mellan 2 personer närmast scenen på en konsert: de liksom bara drunknar i den överväldigande förgrunden.

 

Sammanfattning: Vad ska man säga? Utan louche och överlägset den bäskaste hittills, Jonas Åkerlund delar INTE min smak av absint. Det smakar inte som någon annan absint jag någonsin smakat vilket får mig att tänka att absint-entusiasten Jonas Åkerstörm kanske dricker den för sin image ändå. Det här är den enda absinten jag kan tänka mig skulle passa med smaken av bränt socker, vad det gäller kaviarn är jag tveksam. Den här absinten lär inte förbättra Sverges rykte i absintvärlden, men den finns inte på The Wormwood Society´s hemsida än och inte heller på Absinthe.se så kanske för den inte alldeles för mycket väsen. Kanske blir det en av de där absinterna jag smakar om ett halvår igen och upptäcker att den har mognat och är jättegod, men för tillfället får den (och Jonas Åkerlund) skämmas lite. En halv grön fe och en WTF-stämpel är allt den får idag. 

 

Ditch - Twisted Ritua...

1 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
 
 
 
Ytterligare en absint baserad på ett recept från sent 1700-tal (som Gustave som jag recenserade igår) då absint fortfarande dracks som en typ av medicin mer än en aperitif. Jag vet inte hur man kom över receptet men det är handskrivet och ingredienserna måttas i hinkar och nävar vilket gör det långt ifrån exakt. Om jag har förstått det rätt så har man tillsatt brandy till absinten men är inte 100% säker. Även denna (som Gustave) har några mer ovanliga ingredienser men det är inget som herr Emile behagar avslöja för oss. Det är alltså Emile Pernot som producerar absinten men han gör det på uppdrag av 2 absintälskare och absintexperter: David Nathan och Peter Schaf. De har planer på att göra fler "Roquetter" baserade på andra recept: Roquette 1731 och 1804 Med recept från respektive årtal.
 
1797 i namnet är såklart årtalet receptet är ifrån, Roquette är namnet på doktor Ordinaires häst (doktor Ordinaire sägs av vissa vara absintens skapare, andra säger att det var "Moder Henriod"). Varför man vill döpa en absint efter en häst har jag svårt att tänka mig.
 
Enligt recentioner som jag läst så ska det här vara en väldigt speciell absint som kanske inte lämpar sig för nybörjare. En komplex absint som inte liknar någon annan och är lite av en aquired taste, jag ser verkligen fram emot att prova den! Det sägs även att det under 2015 producerades en väldigt dålig batch av denna som i stort sett smakar rengöringsmedel, vänner som har varsin flaska har träffats och smakat varandras flaskor och skillnaden ska tydligen ha varit som natt och dag. Jag hoppas verkligen inte att jag fått en flaska från den här batchen, då kommer jag bli ledsen.
 
Etiketten har en mysig vintage look som jag misstänker är inspirerad av, eller tagen rakt av från en vintage absint, som Gustave. Flaskan är kort och knubbig med lång hals och är tillverkad i grönt glas vilket vidare bidrar till vintagelooken och som pricken över i:et har vi förseglingen med rött vax (precis som Gustave). Det här är en mysfaktor som heter duga! Trots sina likheter med Gustave så är det inte samma tillverkare, Gustave tillverkas av Paul Devoille medan den här är producerad av Emile Pernot. Likheterna är slående men Gustave bär inte "halsbandet" som Emile Pernot´s Roquette och Sauvage gör.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Emile Pernot
Alkoholhalt: 75%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
 

Färg och Louche: Roquette bjuder på en fyllig, gulgrön färg som (liksom Gustave) jag inte är helt bekväm med att placera i amberkategorin. En skaplig louche som är full efter ca 2 delar vatten.

 

Doft: Ok, den börjar starkt med dofter av russin, rom och brunt socker ur flaskan. Jag hade även skrivit "Golor" i mina anteckningar men har ingen aning om vad det betyder O.o Efter att ha hält upp Roquette sörsvann dock de mysiga dofterna och ersattes av något... annat. Lim? Lite surt är det ivf och inte helt angenämt, no sir. Efter att ha tillsatt vattnet känner jag snarare... besk gurka? I´m confused.

 

Smak: Holly, fucking, gumflapping, pimpelpopping, brandygurgling raggamuffin in a basket!!! De skojade inte när de sa att det här var en väldigt speciell smak! Det var lite som att dricka Cola när man förväntat sig mjölk, verkligen inte vad jag hade väntat mig av en absint. Jag har faktiskt ingen aning om hur jag ska beskriva smaken, jag smakade den vid 2 olika tillfällen men kan inte urskilja något jag känner ingen! O.o

 

Sammanfattning: Den här absinten var helt schizofren i doften, snacka om att byta karaktär! Tror dock inte att jag fått en av de dåliga batcherna jag blivit varnad för. Ändå lär jag nog testa de senare varianterna om/när de kommer. Jag bjöd en vän på den och han var snäll nog att dela med sig av sina smakupplevelser: I doften kände han linolja, terpentin och vit rom. I smaken avslagen öl (på ett bra sätt), violgodis och tydligen en deoderant som heter "Brut". Han sa också att som drinK skulle han gett den betyg 7/10 men som absint 5/10 istället. Jag vet inte om det övertygade någon där ute att testa den? Jag tycker ivf att det är kul att test absinter som sticker ut från mängden och Roquette levererade verkligen på den punkten! Jag har druckit den ett par gånger till sedan jag provsmakade den första gången och jag tycker den förtjänar ett anorlunda betyg varje gång, egentligen vill jag göra som brorsan och skapa en WTF-kategori bara för den här absinten (skulle någon vara intresserad av whiskey så har han en blogg som ni hittar här). Den har pendlat mellan 1,5 och 3, jag tror den får sluta på 2,5 men då tjänar den 0,5 poäng på sin fina flaska.

 
 

Absinthe Roquette 179...

0 Läs mer >>
 
 
Source: alandia.de
 
 
 
Här har vi något allt annat än traditionellt. Istället för att svänga sig med att vara en absint baserad på ett gamalt recept från 1800-talet som gåt från generation till generation (för det är den inte) så utger den sig för att vara en "modern absint" som vill spela lite på gotarstilen. Färgen, etiketten och alkoholhalten säger väl det mesta kan jag tycka, gjord för personer som dricker absint för sin image och inte för att de gillar absint. När jag köpte den tyckte jag att flaskan såg riktigt fräck ut, vilket jag antar att den fortfarande gör, men jag tänker inte på den som en absint längre.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Fischer Spirits
Alkoholhalt: 80%
Katergori: Svart
Äkta/Fake: Fake
Land: Österrike
 
Färg och Louche: När man tittar på flaskan tror man först att den är svart men rätt snart inser man att den är mörkt lila (självfallet konstgjort färgad), något som blir mycket tydligt när man späder den med vatten. Den hade ivf en hyfsad louche, medeltjock som är full efter ca 2 delar vatten.

 

Doft: Doften ur flaskan är väldigt mycket ros och även lite saltlakrits, en äcklig lukt som får mig att rynka på näsan. När absinten har hamnat i glaset blir rosdoften överväldigande, nästan parfymaktig. När den blandas med vatten kommer lite mer anis fram men vid det här laget känner jag att jag inte vill lukta på den mer.

 

Smak: Det första jag tänker på är en blandning av rosor och molipect och den smaken är överväldigande. Känner ingen annan smak och den är så stark. Jag kunde inte dricka mer än någon cl.

 

Sammanfattning: Tråkigt att behöva säga det men den här var direkt äcklig, den här lär få stå kvar i skåpet och se snygg ut. Den beskrivs att ha "a nice note of rose petals" men som sagt så var rossmaken överväldigande och det kändes snudd på som att man drack parfym! Det här känns som en absint som tillför mer till imagen än smaklökarna, är du gothare så är det här ett bra tillskott, kan ju drickas ur en dragongoblet eller något. ALANDIA blandar den med en gnutta rödvin också, se filmen här. Som sagt är den inte egentligen svart. Lila är förstås fint det också men är ni ute efter en verkligt svart absint så välj någon annan. En solklar 0,5:a i min bok och den första absinten med så lågt betyg hittills.

 
 

Absinthe Gothica