Source: alandia.de
Min andra resention Abtshof, trodde faktiskt inte att jag skulle köpa fler absinter från dem, men jag har upptäckt hur smidigt det är att köpa små flaskor som snabbt tar slut (om man inte gillar absinten är det en bra egenskap) och den här absinten säljs inte i större flaskor än 100 ml. Kanske ett knep för att få den att verka exklusiv? Den har för övrigt den lägsta alkoholhalten jag någonsin sett på en absint: ynka 40%, misstänker att den kanske blir utvattnad fort.
Att man har döpt den till tujon 33 får mig att misstänka 2 saker: dels att tujonhalten är 33 mg/l och att man vill spela på myten om att tujonet har psykedeliska egenskaper. Den maximalt tillåtna gränsen för tujon i absint i europa (och i världen) är 35 mg/l så om namnet säger något om tujonhalten så ligger den väldigt nära max. Att man väljer att ta med det i namnet får mig att tro att det är den "starkaste" egenskapen hos den här absinten och man vill locka alla som fokuserar på tujonet och inte egentligen bryr sig om att smaka god absint. Jag hoppas att jag har fel.
Flaskan är en vanlig, rund flaska i mörkt glas och vit plastkork, något som av andra har beskrivits som en apotekarflaska (det är nästan en exakt kopia av mina sample bottles som jag samlar absinten i, fast en modell större). Jag är villig att hålla med om man tänker på typ molipektflaskor men jag vill inte gärna förknippa absint med molipekt mer om jag kan låta bli. Deras andra produkter har också flaskor som för tankarna till ett gamalt apotek men som sagt är den här en något modernare tolkning. Flaskan pryds av en väldigt simpel etikett som de dessutom har lyckats sätta på sniskan. Om det är den här omtanken de tillverkar sin absint med har jag inte mycket att förvänta mig, men världen har lärt mig att inte dömma hunden efter håren, även om just den här hunden har en rätt tovig päls...
Lagrad: Nej
Destilleri:
Abtshof Alkoholhalt: 40%
Katergori:
Blanche Äkta/Fake: Fake
Land: Tyskland
Färg och Louche: Ännu en blanche, den enda blanchen från Abtshof faktiskt. När vatten tillsätts får vi en mycket tunn louche precis där vattnet slår ner men den försvinner lika snabbt som den kom, faktum är att den inte ens hinner nå botten av glaset. Istället lämnar den väldiga mängder oil streaks efter sig. Jag tänkte att det kanske skulle ge med sig och ge oss en louche så småning om men efter 5 delar vatten gav jag upp hoppet.
Doft: Ur flaskan, ur glaset eller med vatten, spelar ingen roll: det enda man känner är lakrits. Jag gillar lakrits men det fanns verkligen inga nyanser här och när vattnet tillsattes blev doften bara svagare. Hittills är jag ungefär så besviken som man kan bli.
Smak: Såklart dominerar lakritsen men jag inbillar mig en liten hint av vaniljkola också och socker i slutet. Den har ivf en len textur och tillsammans med den svaga smaken blir absinten extremt lättdrucken. Effter att jag druckit upp känner jag en svag bäska som hänger kvar ett bra tag längst bak på tungan.
Sammanfattning: De säger att man inte ska dömma hunden efter håren, och så kanske det var även i det här fallet, fast innehållet var sämre än förpackningen. Absolut bottenbetyg på färg, louche och doft. Smaken fick tyvärr inte mycket högre betyg och förpackningen lika så. Jag förstår att de försöker styra bort fokuset från själva innehållet och hoppas på att någon liten placeboapa ska tro att hen hallucinerar från allt tujon som supposedly ska finnas i flaskan. Den smakade inte illa men det var långt ifrån något att hurra över. Den får 1,5 i betyg och ska vara glad för det.
