Absinthe des Chats är baserad på ett gamalt recept från 1850-talet, men mig veterligen är det en av de nyare absinterna på marknaden. Jag undrar var de hittar alla gamla recept, det borde börja ta slut på dem vid det här laget tycker jag. Receptet inkluderar 14 örter/växter vilket jag tror är en ganska bra mängd ingredienser, det är nästan inte lönt att ha fler eftersom man inte kan känna alla ändå och när man inte bryr sig om att färga den (det här är en blanche) så är det väldigt svårt att få många komplexa nyanser i min erfarenhet.
Destilleriet är uppstartat i "La Maison des Chats" och deras enda produkt (än så länge) har fått tagit samma namn så att säga.
Det är snudd på att jag vill sätta en limited editionstämpel på den här absinten för av någon anledning anser man att örterna bör torkas i 2 ÅR (!) innan de används i tillverkningen! Efter det destillerar man dem i en panna som inte rymmer mer än 30 liter vilket gör det till en VÄLDIGT småskalig produktion!
Flaskan kom inslagen i något liknande tidningspapper, jag har sett en annan absint som säljs på samma sätt så kanske finns det en historia bakom det som jag inte känner till. Den större varianten av flaskan (den första flaskan som ses här ovan) har en väldigt charmig etikett enligt mig. Tyvärr köpte jag den mindre versionen på 20 cl (den andra flaskan som ses här ovan) och då hade de skippat etiketten helt och hållet. Istället fanns bara den runda klisterlappen och destilleriets märke vilket i min mening är ett tråkigt försök till ettikett. Flaskan är försluten med en vinkork vilket gör att man måste ha en vinöppnare för att komma åt det gottiga innandömmet, mysigt men inte helt praktiskt för att försluta flaskan igen. Oh well.
Färg och Louche: Åh, jippi, en till blanche! *suck* Louchen är medeltjock och når sin topp efter en ynka del vatten.
Doft: Ur flaskan luktar den väldigt mycket som en typisk schwizisk blanche, den där lite sura doften som jag verkligen inte uppskattar. Men alkoholen höll sig i bakgrunden so that was nice. Efter att man hällde upp den i glaset luktade den samma fast ännu surare, jag tycker att det är lite konstigt att absint aldrig luktar godare när den är upphälld. Som tur var så blev den lite mer nyanserad efter att jag tillsatt vattnet, då kände jag den lakritsliknande doften av anis, även den tvåliga malörten och andra örter.
Smak: I början känner jag tydligt den tvåliga malörten, lite anis och i slutet är det mest socker. En rätt ointressant smakkombination.
Sammanfattning: En schweizisk blanche, en typ av absint som jag lärt mig att ogilla. När jag beställde den här var jag säker på att den skulle vara en verte eftersom den kom i en mörk flaska. Hade jag bara brytt mig om att kolla ordentligt på hemsidan så står det ju att det är en blanche, men ska jag vara ärlig hade jag nog beställt den ändå. Jag skulle vilja säga att jag har lärt mig hålla mig borta från dem men jag envisas med att fortsätta köpa dem så jag skulle ljuga om jag sa det. Varken louche, doft, färg eller smak var något att hänga i julgranen tycker jag och den bästa egenskapen hos absinten var tråkigt nog själva flaskan. Jag ger den en 2:a och då känner jag mig nästan lite generös.
