0 Läs mer >>

Source: Absinth Depot Berlin




Today is Christmas eve! I know some of you out there hav the 25th as the main day for celebration, but here in Sweden we celebrate on the 24th. An what could be more appropriate then to celebrate with one of Matter Spirits' limited edition Christmas absinthes? Oh Matter Spirits, how Ive missed you!

 

In the late 2016 I tried my first (and their last) Absinthe Noel from Matter Spirits, and I loved it! For those who doesn't remember, between 2005 and 2016 Matter Spirits made an absinthe series called Absinthe Noel which they released just before Christmas (Noel/Noël is french for Christmas), although every year they used a different recipe. So far I’ve tried 2016 and 2015, and now it’s time to try the one from 2012. "How did I get a hold of this one?" you ask? Well, thanks to Hermann at Absinthe Depot Berlin I now have not just a bottle of the 2012, but also the 2013 batch! In fact, it’s my bottle showing on the picture here above, nr. 128 of 488 bottles in total. Hermann has helped me procure more than one limited edition absinthe that probably should have been sold out a long time ago. Thank you again Hermann!

 

I must say though, it doesn't look very christmasy O.o The braided border of the label, the angel and the font that brings an old bible to mind gives it more of an old greek feeling I think. It doesn't even say "Absinthe Noel" on the label, so if it wasn't that it actually says that it is their Christmas absinthe from 2012 on the back of the bottle, I'd have thought that I got the wrong bottle.

 

But now, it's time to uncork my present!




Aged: No
Distillery: Matter-Luginbühl
ABV: 68%
Category: Verte
Real/Fake: Real
Origin: Switzerland



Color and Louche: What I have in my glass is as yellow as apple juice, but I can see very distinct green pigments on the cork, so this absinthe was definitely a verte from the beginning, but it's 11 years old by now so maybe we can be a bit forgiving, wouldn't you say? The louche is unfortunately quite thin, and it reaches it's climax at about 3 parts water.




Aroma: When I open up the bottle and sniff, I find a very sweet aroma of caramel and vanilla O.o This was unexpected. Matter Spirits have added Christmas spices to the distillate, and although they don't specify what that is, I wouldn't expect vanilla. Could it come from the cork maybe? I pour a portion in my glass and take another good sniff, and although there is still a little bit of caramel left, mostly I can feel a lot of green herbs and a weak but distinct bitterness. I add a few parts water and now the character is more fruity than herbal. What the heck?




Taste: The taste is quite anonymous, very shy. Have I added too much water? It's nothing very special, I expected a real explosion of citrus, cloves, cinnamon and the like, but there is mostly just the regular absinthe herbs, and bearly that. The texture is oily, and the bitterness is prominent. Is it... salty? Yes, it is, like tasting tears. What the heck is this?



Final thoughts: This was... not what I expected. Not at all. Matter Spirits absinthes is usually an explosion of tastes and aromas, but this was so tame. I would really like to know what spices they added to this one, I really can't tell. The shift in aroma threw me a bit of balance, how can it go from sweet candy, to bitter herbs and then to fresh fruits? And what's up withe the saltiness, I've never felt that in an absinthe before. The whole experience screams "What the fuck?". Usually Matter Spirits' absinthes get a high rating from me, but today they get no more than a mere 2, and a big "WTF"-stamp. To save the day I'll go and pour myself a glass of the 2016 Noel, I still have some left.

 

Absinthe Noel 2012

1 Läs mer >>
Source: ALANDIA
 
 
 
Det här är det senaste, och troligen sista, tillskottet till Duplais-serien från Matter Spirits. Jag var ju inte så jätteförtjust i Duplais Verte, men den här har ju legat och gottat sig på ekfat i 3 år. Japp, du hörde rätt, vi har fått en till fatlagrad absint från Matter Spirits och om man tänker tillbaka till Brevans A. Crowley så kan det här bli riktigt spännande! Jag blev lite till mig och köpte 2 slaskor på engång, om det här skulle bli en ny A. Crowley så gälde det att hålla sig framme innan de tog slut. Jag fick nummer 33 och 57 av totalt 418 flaskor, får se om den andra är värda att spara.
 
 
 
Flaskan är samma gamla going som Matter Spirits brukar använda: Lång och smal, mörkt glas, naturlig kork, the whole shebang! Etiketten är återigen designad av David Tibet och jag tycker inte att den är alldeles för olik den han gjorde till Duplais Verte. Den här heter "Cats giving birth"... för det syns såååå många katter på den här etiketten. Artists can be wierd.

 

Lagrad: 3 år
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En tydlig grön färg, precis som orginalet, men med en märkbar guldfärg. Efter 3 år hade jag räknat med en betydligt gulare färg, men den går definitivt in i verte-kategorin. Jag minns att jag tänkte likadant om A. Crowley. Måste ha varit ett trött fat man lagrat det på. Louchen skulle jag säga är över medel och når sin topp efter ca 2 delar vatten. Den tar form i hela glaset på en gång istället för att börja i botten, och den har inga oil-streaks heller.

 

Doft: Ååååååh mamma, this is the stuff! Jag drar ur korken och ur flaskan kommer en ljuv parfym av anis, vanilj, fudge, gröna örter och nästan en honungslik sötma! Riktigt nice! Alla de här dofterna finns kvar efter att jag hält upp absinten, men de är väldigt mycket i bakgrunden, som den tunna färgen på en aquarellteckning. I förgrunden hittar vi alkohol och väl mogna päron! Det är som godis det här! I med 2 delar vatten som förstärker doften ordentligt, men ändrar den inte. Efter de resterande 3 delarna har doften blivit svagare men nu känner jag betydligt mer anis. Låt oss se hur den här underbara skapelsen smakar!

 

Smak: Hmm, den skulle nog må bra av 0,5 eller 1 del mindre vatten. Jag får en bra balans mellan anisen, fänkålen och malörten, men jag känner ingen smak från fatet. Den har blivit lite rundare med åren tillsammans med eken, men inte så mycket mer har hänt i smakväg. Den är len och fin i texturen, men min tunga domnar av lite. Har man använt stjärnanis i den här absinten?

 

Sammanfattning: Den har inte blivit jättepåverkad av fatet kan man väl säga, trots de 3 åren. Den har verkligen en doft att försvinna i och det är verkligen det attributet som gynnats mest av lagringen. Smaken däremot har stått emot tidens tand en hel del och bjuder inte på så mycket överaskningar. Jag hade nog förväntat mig en ny A. Crowley men det var inte vad jag fick. Allt som allt är det en bra absint, men den är inte jättebra och jag trodde den skulle vara mer spännande. Det får bli 3,5 gröna féer idag för den är fortfarande bättre än orginalet.

 

Absinthe Duplais Vint...

1 Läs mer >>
Source: ALANDIA
 
 
 
Hurra! En till absint från Matter Spirits! Den här har legat på min önskelista ända sedan jag kom på att Matter Spirits är awesome, men det har alltid funnits absinter som jag varit mer sugen på. För ett år sedan bestämde jag mig dock för att "Nu jävlar är det äntligen dags!", gick in på ALANDIA och ser att den är borta! Kollar runt på några olika sidor och hittar den inte någonstans. Skriver ett mail till Oliver Matter som tipsar mig att höra med Markus Lion från Lion Spirits. Skriver ett mail till Markus som berättar att den inte görs längre. Gråter en skvätt. Hittar den på en butik i Tyskland. Beställer den. Går ner på knä, lyfter armarna mot himlen och skriker "JAAAAAAAA". Går och lägger mig. Jag skulle tro att den är nästan omöjlig att hitta vid det här laget så, men man vet aldrig, jag har fortfarande 13 flaskor kvar av Brevans A. Crowley och den slutade säljas 2011. 
 
 
 
Absinten är baserad på ett gamalt recept men man har valt att tillsätta en liten mängd kaffebönor (vill minnas att det stod på ALANDIAs hemsida att det även var kakaobönor med, men jag är inte helt säker på det). Detta för att kaffe är en av de absolut populäraste smakerna i världen, så när man dricker den är chansen stor att du hittar en smak du tycker om. Synd att jag är en av dem som inte gillar kaffe -.- Namnet "Nouvelle Vague" betyder "Nya Vågen" men ska inte förknippas med bandet med samma namn. Istället har den fått namnet för att det är en tolkning av ett gamalt recept med en modern touch.
 
 
 
Flaskan känner vi igen från Matter Spirits tidigare kreationer och är en av dem jag gillar bäst, hög, smal och enkel. Etiketten är designad av den österrikiska konstnären Gottfried Helnwein. Jag har inte hört talas om honom förut men han har arbetat både med Marilyn Manson och Rammstein. Han var dessutom värd för Mansons bröllop med Dita von Teese. So, without futher ado, let´s pop open this bottle and find out how this new wave tastes!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Riktigt ljus, som färsk harsyra ungefär. Jag vet inte varför, men eftersom det var både kaffe- och kakaobönor i så tänkte jag att den skulle haft färgen av typ Kahlua. Men det spelar såklart ingen roll eftersom bönorna var med i destilleringen och inte i färgningen. Louchen är medeltjock och når sin topp efter ca två delar vatten, ganska standard.

 

Doft: Ur flaskan luktar absinten... svalt? Kaffe såklart och lite lakrits, men inte jättenyanserat. Som med så många andra absinter blir doften surare när den hälts upp i glaset (beror väl på alkoholen som förångas), men den här gången tyckte jag att det sura passade extra dåligt eftersom den blandas med kaffet. Inte helt olik en suröl jag fick smaka en gång, en kaffestaut. Förutom surkaffestaut så hittar jag även trälim, känns hittills inte som något jag vill dricka. Vattnet börjar med att göra den ännu surare, men sen går det tillbaka och kaffet tar mer plats med en liten gnutta choklad. Dags att se vad den här udda och härliga kreationen smakar.

 

Smak: All right, den har behållit mycket smak trots vattnet, det är alltid bra. Kaffet är definitivt leadsinger men vi har både choklad, malört och anis som back-up-singers. Väldigt len textur vilket för mig alltid är ett pluss. När jag når slutet av glaset smakar absinten bättre än i början, vet inte om det är jag som har vant mig och börjat tona bort kaffesmaken eller om den har hunnit reagera med syret och mognat lite?

 

Sammanfattning: Åter igen ett intressant och udda experiment från Matter-Luginbühl-destilleriet, men inte det bästa de gjort i mitt tycke. Jag gillar ju inte kaffe (it is known) och att ta den här absinten med så mycket socker förbättrade nog inte situationen. Kanske skulle dragit ner lite på kaffet? Går säkert bättre hem hos dem som gillar kaffe. Jag blev sugen på att beställa en till flaska eftersom den inte produceras längre, men såhär i efterhand är jag glad att jag inte gjorde det. Den var ändå inte hemsk och ingen stanns nära en WTF-stämpel, tycker nog att den är värd åtminståne 2,5 i betyg. This was a hit-and-miss för min del Oliver Matter, men man kan ju inte lyckas jämt och jag ser fram emot er nästa absint ;)

 

Absinthe Nouvelle Vag...

0 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
Ibland har jag svårt att veta vad jag ska skriva för namn på absinterna jag recenserar, eller snarare har jag svårt att veta vilket som är det riktiga namnet. Det står en sak på hemsidan där jag beställer men det står en annan på etiketten. Det här är ett lysande exempel på det här delemat. Absinthes.com kallar den för "Absinth HR Giger 20th Anniversary Museum Limited Edition" men på flaskan står det "20 Years Museum H.R. Giger". I en värld där hemska, obotliga sjukdomar härjar, full av korrupta människor som utnyttjar sina svagare medmänniskor och nerknarkade barnsoldater har ihjäl varandra kan detta tyckas som ett mycket litet bekymmer, men det är ändå något jag funderat på.
 
 
 
Den som läst mina resentioner av de tre tidigare Giger-absinterna (Zeitgeist, Wolfsmilch och Brevans H.R. Giger) har kanske gissat sig till att jag är ett stort fan av hans konst, så när man släppte ännu en Giger-absint tryckte jag hem 2 flaskor snabbare än du kan säga Brain Salad Surgery. För den som inte minns vem Hans Rudolf Giger var så kan jag berätta att han var, i min mening, en genial konstnär vars illustrationer legat till grunden för filmer som Alien och Species. Hans målningar är en utsökt blandning av maskiner, sex, och det okulta på ett sätt som närmast kan mäta sig Lovecrafts blandning av galenskap, det okulta och eldritch horror.
 
 
 
Liksom Philippe Martin´s tidigare Giger-absinter (Zeitgeist och Wolfsmilch) så har man använt en av Gigers målningar till etiketten. Den här gången har man använt "The Magician", en för mig tidigare okänd målning. Till skillnad från de två tidigare absinterna dock, har inte Giger själv varit med och tagit fram den här eftersom han avled 2014. Den här absinten är inte ens framtagen i Gigers ära utan gjordes (som namnet skvallrar om) till tjugoårsdagen av ett Giger-museum som är beläget i Gruyères, Schweiz. Den här är, precis som Zeitgeist och Wolfsmilch var från början, en limited edition absint. Jag hoppas att man inte kommer bestämma sig att göra som med de tidigare och fortsätta med produktionen senare, det tar död på tjusningen i att ha en numrerad flaska i sin ägo. "Bara" 999 flaskor gjordes och jag lyckades knipa nr. 661 och 674. Den ena ska såklart drickas och den andra kommer hamna i en sametsklädd trälåda och ansluta sig de andra samlarabsinterna i min träkista. Och för den som tänker sig att hen ska sno mina samlarabsinter nu när ni vet var de ligger så kan jag säga att kistan är skyddad av råttfällor, äggbomber, grävlingar och en rabiessmittad enhörning. Andra kör på DNA-lås, highpowered lasers och sprängladdningar, men jag hade en något slankare plånbok och fick nöja mig med budgetvarianten. Enhörningar är vanligtvis i high demand men rabiesen drar ner priset något.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: La Valote Martin
Alkoholhalt: 50%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Philippe är den schweiziska traditionen trogen och har valt att återigen göra en blanche, klar som källvatten. Lyckligtvis ändras detta när vi smyger i lite riktigt vatten och vi får en helt ok louche. Den visar sig redan efter första droppen vatten (inga oil-streaks här inte) och är full efter endast en del vatten.

 

Doft: Javisst, här har vi den typiskt gräddiga doften som jag hittar hos de flesta blanches, inklusive mr. Martins. Men den är inte sur, istället är det en riktigt söt doft och är nästan behaglig att lukta på. Att absinten får ta lite plats i glaset gjorde dock inte absinten några tjänster, det lyfter verkligen fram alkoholen och grädden surnar till. Några delar vatten ändrar dock profilen totalt och här har vi ett skrålande solo av tvålig, tvålig malört med en kör av anis, fänkål och andra gröna växter.

 

Smak: Hmm, gräddigt, och len som en mullvadsmage. Skulle gissa på pepparmynta, stjärnanis och romersk malört, among other things. Den är lite besk också trots sockret, men den är ivf inte sur.

 

Sammanfattning: Inte den största stjärnan på absinthimlen, men vem behöver prestera när man har en bra image? Det kommer nog dröja ett bra tag innan jag druckit ur den här men ändå ångrar jag inte att jag köpte 2 flaskor. Philippe Martin får än en gång mina pengar, men inte min beundran, och idag får han nöja sig med 2,5 i betyg. I´m such a sucker O.o

 

Absinth HR Giger 20th...

2 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
Source: ALANDIA
 
 
 
Matter-Luginbühl gör enligt mig några av de bästa, och främst intresantaste, absinterna på marknaden! Jag har testat de flesta vid det här laget men har länge dragit mig för att testa den här och Duplais Blanche, eftersom de är blanches. Det är ingen hemlighet att jag och blanches (speciellt schweiziska bleues) har ett stormigt förhållande. Vi håller ihop mer av trygghet än attraktion, vi har skiljda sovrum och jag vänsterprasslar med franska vertes på sidan av (det tror jag föresten att Schweiz också gör). Därför har jag inte velat lägga pengar på de här absinterna tidigare, men just nu är dom de enda absinterna från Matter-Luginbühl som jag inte har provat, och när jag såg en flaska Kallnacher på 20 cl till ett rimligt pris så kände jag att det kanske var dags.
 
 
 
Finns en liten rolig historia bakom receptet till den här absinten: Ernst Luginbühl-Bögli (grundaren till Matter-Luginbühl-destilleriet som gör absinten) växte upp i Kallnach i Schweiz. Staden var känd för sin boskap och familjen Luginbühl-Bögli var kouppfödare. Enligt historien ska Ernst ha bytt till sig ett gamalt, lokalt absintrecept mot en av familjens kor. Detta kanske inte verkade så smart just för tillfället eftersom absint var förbjudet i Schweiz sedan år 1910, men det hindrade inte Ernst. Vi tar ett rejält kliv framåt i tiden, större delen av ett sekel faktiskt, till modern tid. Här upptäcks receptet igen och när förbutet hävs 2005 sätter man genast igång att producera den här absinten som idag kallas Kallnacher Absinthe. Lite av en "Jack och Bönskälken" historia känner jag, men med ett absintrecept istället för magiska bönor. Absinten var den första som destilleriet producerade och fick ta namnet från orten där destilleriet är beläget: Kallnach.
 
 
 
Tror den här absinten säljs i 4 eller 5 olika storlekar på flaskan. Den största (som ni ser här ovan) ligger på en liter och är en genomskinlig flaska med skruvkork i plåt. Inte den lyxigaste förpackningen kan jag tycka. Flaskan på 20 cl (som jag köpte) är dock lång och slank, gjord i mörkt glas och har en riktig kork, en förpackning med betydligt mer klass tycker jag. Etiketten är dock densamma, en väldigt enkel en med en malörtskvist på. Personligen tycker jag att de gulguldiga färgerna gör sig bättre mot det svarta glaset än det genomskinliga.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Well, det är en blanche så det är inte så mycket att diskutera kring färgen. Louchen däremot kommer omedelbart och efter endast en ynka del vatten är glaset fyllt av en thock, mjölkig olja!

 

Doft: Wow. Det här är inte i närheten av en typisk schweizisk bleue. Ingen sur grädde eller stickande alkohol, istället har vi mint och rommersk malört (som isf måste ha ingått i destilleringen). Det är rent av väldigt angenämt att lukta på den här! Den har lite tvåliga noter också från malörten, vilket över lag är den som dominerar. Med lite vatten öppnar den upp sig very nicely och doften bolmar ur glaset som röken ur en vulkan. Doften har blivit sötare och anisen  och fänkålen träder fram lite mer nu.

 

Smak: I början kommer lite bäska från gröna växter, påminner om något jag smakat när jag var liten som jag verkligen inte tyckte om då. Nu är det inte så farligt. Bäskan hinner knappt dyka upp innan malörtens parfymiga tvål tar vid och så fortsätter det ett bra tag tills eftersmaken som är väldigt söt och har lite mer aniskaraktär. En mycket len och uppfriskande smak. Den är väldigt lättdrucken men har ändå väldigt mycket smak, en bra kombo.

 

Sammanfattning: Det här är nycket anorlunda från alla andra  bleues som antingen smakar väldigt surt och gräddigt (I´m looking at you Switzerland) eller väldigt mycket mint, vilket gör den snarast unik as far as blanches go. Den smakar förvånansvärt likt en verte, vilket är så jag tycker att blanches ska smaka. Den får mig att tro att det finns hopp för schweiziska bleues ändå, kanske får jag testa Duplais Blanche ändå. Tror dock inte att jag kommer att köpa fler, nog för att den har lite av en verte-karaktär, men vet du vad som har ännu mer av en verte-karaktär? Vertes. Kallnacher Absinthe och Matter Spirits ska dock ha en ordentlig klapp på huvudet för sitt fina jobb, detta vill vi uppmuntra till så den är ivf värd 3,5 gröna feér.

 

Kallnacher Absinthe

0 Läs mer >>
Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 
Tada! Här har vi nästa Absinthe Noel! För er som inte minns är detta en serie av limited editions som Oliver Matter släppte varje år till jul. Absinten släpptes från 2005 till 2016, olika recept, olika etiketter men samma namn. Den första jag köpte var den från 2016 och den kunde jag köpa samma år som den släpptes, men sen slutade de med den härliga traditionen. Lyckligtvis hittade jag den här hos Absinth Depot Berlin som kunde tänka sig att skicka en flaska eller två till en törstig absintör i kalla norden. Som sagt är det en limited edition, och en ganska populär desutom, så jag hade inte förväntat mig att det skulle funnits några kvar. Man gjorde bara 440 flaskor och min är nummer 107. Den här gången är etiketten designad av Ursi Luginbühl, en konstnär som jag antar tillhör Luginbühl-familjen som startade destilleriet. Tyvärr har jag inte så mycket mer att säga om den här absinten och eftersom det inte finns någon sida som säljer den här längre så är det lite svårt att hitta mer info.
 
 
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

Färg och Louche: Jag skulle säga att den här absinten är mintgrön, fast inte fullt så blekt/urtvättad utan mycket klarare, även fast färgen inte är så väldigt stark. Louchen startar som oil streks och blir slutligen, efter ca 2 delar vatten, inte starkare än medelmåttig.

 

Doft: Ur flaskan lucktar den juvligt! Den är söt, julig och luktar väldigt mycket glöggkryddor med en efterton av tvål. Inte illa. Häller upp den i glaset och förväntar mig samma sak fast lite mer alkoholstick, men så blev det inte! Istället har vi en överväldigande doft av rå fisk! Har jag inte diskat glaset ordentligt eller? Slår bort absinten, diskar glaset mycket noga och gör ett nytt försök, men likt förbaskat är fisklukten kvar. Hur är det möjligt?! Droppar i del efter del med vatten och då går den helt över åt tvålhållet isället, ganska parfymigt. Doften är fortfarande riktigt stark och den luktar inte fisk längre, så det är ett klart pluss.

 

Smak: Wow, var ska jag börja? Glöggkryddorna från doften är här, tvål, citrus och bittermandel (dock inte lika mycket som i 2016 års version). Det är jul på flaska helt enkelt. Den har väldigt mycket smak som sitter kvar länge på tungan och och texturen är len som satin. Inte dåligt!

 

Sammanfattning: En väldigt mysig absint, om än en väldigt schizofren doft. Kan inte beskriva den här som en typisk absint, men det har väl å andra sidan aldrig hindrat mig. Jag sitter och överväger om jag måste köpa en till av den här innan den försvinner. Betyget slutar på 4 av 5.

 

Absinthe Noel 2015

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag testar vi brorsans julklapp till mig, ett väldigt generöst bidrag med tanke på att jag fick La Clandestine 1935 i fördelsedagspresent! Här har vi Philippe Martins första och enda fatlagrade absint, Absinthe Bacchus! Det är även en limited edition vilket hittills bockar av 2 stora boxar på min lista för vad som gör en absint attraktiv (hade den kommit från Matter-Luginbühl hade det varit fulländat). Tyvärr hade den här, liksom La Clandestine 1935, en trasig kartongförpackning när den levererades, något som drog ner lyxkänslan lite. Den har lagrats i chardonnay-fat i 9 månader. Jag vet att chardonnay är en druva så det här får mig att tro att den kommer att smaka vin, men jag hoppas på en ordentlig punch av vanilj och fudge. Min är märkt med nr. 419 av 450.
 
 
 
Flaskan är faktiskt riktigt nice, den ser visserligen ut som en kvadrat när man ser den från sidan och en cirkel när man ser den uppifrån, men mönstret och texten är ingraverat i flaskan med laser! Det är en hel massa söta små grodor runt om på flaskan, vilket är Philippe Martins logga. Bara ifall vi skulle ha missat vem som gjort den så har han även satt loggan på träkorken också. Man kan aldrig vara nog tydlig! XD Påkostat vill jag lova, men det är som sagt inte varje dag som han släpper en fatlagrad absint.

 

Lagrad: 9 månader
Destilleri: La Valote - Philippe Martin
Alkoholhalt: 60%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Den svagaste färgen jag någonsin sett på en lagrad absint, väldigt svag. Hade man buteljerat den i en smalare flaska är jag inte säker på hur mycket färg man kunnat se. Louchen är inte heller särskillt imponerande, svag till medelmåttig och det krävs inte mer än en del vatten innan den blir svagare. Typ som vitt vin? Inte en bra start.

 

Doft: Ur flaskan luktar det typ vitt vin, kanske lite honung. Inte uppskattat. Ur glaset är doften väldigt sur men det finns lite romersk malört här också. Är inte säker på att det finns romersk malört i destilleringen, men det är vad jag tycker det luktar. Med vatten kommer lite tvål men fortfarande mest vitt vin. Inte en bra fortsättning.

 

Smak: Här fanns det inte mycket smak, väldigt övervattnad, men ändå tydlig vinkaraktär. Med mycket socker smakar det nästan ingenting annat, sorry, can´t do any better than that. Inte ett bra avslut.

 

Sammanfattning: Wow, absintfontänen behövde inte slita ut sig här inte. Philippe Martin har verkligen klantat sig här tycker jag, jag förväntade mig en muterad tiger och fick en undernärd kattunge. Det känns som fel val att använda fat som använts till vin och man kände verkligen vinkaraktären här, snudd på att man misstänker att det där fatet inte var helt tömt när han fyllde på det med absint. Det slog mig inte för än nu att Bacchus är namnet på vinets gud så att det var vinsmak på det här kanske inte borde ha kommit som en överaskning. Med tanke på vad mr. Martin ska ha betalt för den här så känner jag mig nästan lurad, även om jag inte betalade en krona själv. Brorsan som nyligen lärt sig uppskatta vin fick dock ett smakprov sist han var här och där verkade den gå hem bättre. Det här slår mig som en absint för hardcoreälskare av schweiziska bleues. Totalflopp för mig, en ensam fe i betyg.

 

Absinthe Bacchus

0 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
En av de senaste resensionerna jag gjorde var av Vieux Pontarlier - Barrel Aged som då var den dyraste absinten jag hade. Idag har jag den stora äran att få smaka på Artemisia-Bugnons La Clandestine 1935, en fatlagrad version av deras fruktansvärt poppulära La Clandestine, och den här säljs för inte mycket mindre än den fatlagrade Vieux Pontarlier, men det här är en flaska på 2 dl istället för 5 dl. Med ett literpris på dryga 6 000 kr är det alltså helt klart den dyraste absinten jag har! Jag hade tänkt att köpa den till min 30-årsdag i januari, men min tvillingbror hann före! Förvånad och glad, i lika delar!
 
 
 
Den nedersta bilden här ovan är förpackningen som jag fick den. Det syns inte så bra men flaskan har lite formen av en fortunecookie som står på högkant. På bilderna ser det ut som en bystformad flaska och jag blev lite besviken över formen faktiskt. Den är i sig föpackad i en kartong, den tidigare versionen i en liten trälåda vilket jag hade föredragit. Just mitt exemplar var ganska illa skadat när brorsan fick den, det påverkade såklart inte flaskan men det var tråkigt att få en trasig förpackning. I övrigt känns det lite som att få en flaska parfym, väldigt exklusivt!

 

Lagrad: 6 år (!)
Destilleri: Artemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 51%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Well, färgen är ju fantastisk, som en whisky! Louchen var tråkigt nog svag, vilket förhöjde whiskykänslan ännu mer, och efter lite drygt 2 delar vatten nådde den sin topp. Men jag vet sedan tidigare att många väldigt bra absinter kan ha en väldigt blygsam luche men ändå en fantastisk smak.

 

Doft: Mmmm, här har vi en nyanserad doft vill jag lova! Ur flaskan kommer en fantastisk söt doft av sötlakrits, vanilj, brunt socker och lite fudge! Alkoholen är icke-existerande ur flaskan, lite mer uttalad när jag hällt upp den dock. Här är verkligen alla dofter från ekfatet i centrum! Men när jag börjar droppa i vattnet så blir jag påmind om att det här faktiskt är en absint och inte en whisky eller cognac. Nu kommer det mynta och betydligt mer gröna dofter och bitterhet. Doften blir starkare redan efter de första dropparna, a good sign indeed. Det här är också en absint jag skulle kunna sitta och lukta på väldigt länge, man liksom slappnar av med varje sniff man tar!

 

Smak: Här var det mycket smaker, den söta lakritsen byter av myntan, jag får lite beska på tungan också och en väldigt mild malörtssmak. Vaniljen och ektonerna tar inte så mycket plats som de skulle kunnat, tyvärr. En riktigt bra smak dock.

 

Sammanfattning: Den här borde gjort ett större intryck än vad den gjorde. Alla rätta delar finns med här: en underbar amber i färgen, söta doft av brunt socker, lakrits och vanilj samt smakerna och den lena texturen av ek och vanilj. Ändå gav den inte ett lika stort intryck som jag trott. Den saknade lite OMPF! Tror att med lite mindre vatten så skulle den bli intensivare och smakerna från fatet skulle vara lite mer framträdande. Hade jag inte smakat fatlagrad absint förut hade den nog fått ett högre betyg, men nu har jag smakat Brevans A. Crowley och den här är inte i samma klass. La Clandestine 1935 är som en underbart vacker kvinna, men våra personligheter matchar inte riktigt, det betyder dock inte att den inte är spot on för någon annan. Doften var helt klart den här absintens starkaste atribut tycker jag. Att sitta och lukta på den är som att samma vackra kvinna som nämns ovan ger dig en stripteese. Säger inte mycket om personligheten men man kan njuta ändå. Nu kostade inte mina Brevans A. Crowley mig lika mycket som den här, men jag hade kunnat köpa dem till det här priset! Här tycker jag istället att jag inte riktigt fick vad jag (eller egentligen brorsan) betalade för och jag tror inte att jag kommer köpa någon mer. Kanske den dagen då min A. Crowley tar slut XD Nu låter det som att jag inte var nöjd med den här absinten och så är det absolut inte, den är riktigt bra, bara inte så bra som jag hade hoppats. Vi ger en "tip of the hat" till bror min som köpte den, tror att det enda som hade varit en bättre present än den här hade varit en faktisk flaska A. Crowley (och de finns ju inte längre)! Betyget landar på en stadig 4:a!

 

La Clandestine 1935 -...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag har vi en liten svart flaska framför oss på bordet, en flaska vars tvilling jag inte var så förtjust i. Det var ett ganska bra tag sedan La Maison des Chats släpte sin andra absint och sin första verte. Jag har velat testa den ett tag men var lite orolig att det skulle vara en ny Esmeralda och eftersom den är en av absinterna vars prislapp kan flörta lite med Dag Hammarsköld så beslöt jag mig för att vänta. Men sen släppte de en mindre version även av den här och då var det inte så mycket att fundera på längre.
 
Receptet är från 1880 och det verkar som att mycket av utrustningen kan vara det med... well, kanske inte så gammalt, men han använder antika grejer i tillverkningen, till och med vågarna som väger ingredienserna. Kan tänka mig att Kevin är lite skrockfull också, han producerar nämligen bara absinten "i synk med månen" (kanske vid varje nymåne eller fullmåne då) och bara varannan månad.
 
Den kommer i en underbar flaska! Enkel flaska i mycket mörkt glas och en vinkork som förslutning, men det som bär upp mest är den förtjusande etiketten! Mycket fint komponerad med stilig kvinna med en kattmask, lite malört i förgrunden och texten i en mycket vacker font. Hela stilen på bilden påminner väldigt mycket om Mucha tycker jag, och han är inte dålig han. Som sagt kommer den i en mindre version också som en lite... enklare etikett än den stora flaskan, och det var den jag köpte.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: La Maison des Chats
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En mycket tydlig färg med riktigt mysig nyans, påminner lite om de första bladen som sticker upp ur gräsmattan på våren. Lochen kommer redan efter första droppen vatten och når sin topp efter bara en ynka del vatten. Riktigt tjock är den också, ungefär som en Schweizisk blå, vilket ofta är dess största styrka enligt mig.

 

Doft: Wow, i ena näsborren känner jag tvålig malört och citrus, lite som ett rengöringsmedel med citrondoft. I andra näsborren känner jag istället makaroner (fänkål) och bastant, söt lakrits. Doften förändras lite när jag hält upp absinten: Malörten är kvar, men inte lika tvålig, fänkålen har nu blandat sig med citrusen och anisen har blivit lite tillbakadragen. Med vatten utvecklas doften ytterligare: den blir lenare och friskare, citron-rengöringsmedlet finns kvar men är mer nertonat och här har vi även gurka och lite mint. Doften lite klenare efter vattnet, men den finns fortfarande där. Över lag har vi väldigt lite alkohol, hela vägen från flaskan till färdigt dricka.

 

Smak: Tydlig lakrits, även malört, lite citrus och en smula kola. Riktigt len, uppfriskande och ganska lättdrucken.

 

Sammanfattning: Eftersom min tunga domnar bort lite så misstänker jag att det är en del stjärnanis i den här. Man får väl säga att jag jag blev positivt överaskad, Schweiz visar återigen att de kan göra riktigt bra absint om de bara vill. En riktigt bra färg, tjock loche och en komplex doft som utvecklas på ett riktigt bra sätt. Smaken är tydlig, len och mycket behaglig, lättdrucken men går ändå att sippa på. Det står att om man lagrar den ett par månader så blir den sötare och får smak av mandlar. Kan säga att jag inte kände några mandlar här. För övrigt vet jag att den gör sig riktigt bra i pannkakor också, har varit en stor hit på jobbet ;) Jag skulle inte bli förvånad om det kommer hem en till, lite större flaska så småning om. 4 gröna féer tar den hem idag och Schweiz har förtjänat ännu lite mer respekt från mig.

 
 
 

Absinthe la Feline

3 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
La Clandestine, "Den Hemliga" eller "Den Gömda" om Google Translate är att lita på. Den sägs vara baserad på ett recept från 1935, en tid då absint var olagligt att framställa i Schweiz, men man framställde det ändå och därav det passande namnet. Det finns en fatlagrad version av den här också: La Clandestine 1935 - Barrel-aged, som jag hemskt gärna skulle prova. Tråkigt nog är det inte den jag har i glaset ikväll. Den andra flaskan jag sett i blått glas, en trevlig omväxling. Den har samma etikett som alla Artemisia-Bugnons absinter, men den här följer flaskans exempel med den blå färgen. Det är ytterligare en schweizisk bleue men jag har hört att den här ska stå ut lite från de övriga så vi ger den såklart en chans. Och jag lär mig uppenbarligen inte att sluta köpa schweiziska bleues. Lets get on with it then.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Artemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 53%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En vattenklar blanche/bleue, inte så intressant att titta på innan vattnet tillsätts och den otroligt tjocka louchen kommer fram. Det här (louchen) brukar vara de vita/blå absinternas största styrka, smaken brukar det vara värre med, men låt oss lukta innan vi smakar.

 

Doft: Inte helt olik en klassisk bleue men den gräddiga doften är mer söt än sur och här har vi kola också, väldigt lik de runda, vita kolabollarna som går att köpa på lösvikt (snökulor tror jag de kallas). Stoppar jag dock näsan närmare flaskan så börjar alkoholen sticka och vi är tillbaka till en vanlig bleue igen. När den lagt sig i glaset så skulle jag inte kunna skilja den från någon av mina andra schweiziska blå men när vattnet gjort sitt jobb så känner jag malört och... mint?  

 

Smak: Först känner jag absolut ingenting och jag hinner tänka att den har blivit totalt övervattnad, men sen kommer en tydlig, söt mint som gör sig jättebra tillsammans med sockret! Minten är inte lik Amave, den var mer tandkräm, den här är mer som Extra - Sweet Mint (tuggummit). Lite av snökulorna finns kvar och texturen är väldigt len och gräddig! Nu tycker jag inte alls att den är övervattnad längre!

 

Sammanfattning: Liksom Amave blev det här en total överaskning! Jag kan verkligen rekommendera den här, men håll även Amave i tankarna (de delar vissa likheter men Amave får du till ungefär halva priset av La Clandestine). Men för att återgå till dagens absint så är den en mycket angenäm dryck, mild och lättdrucken men ändå inte övervattnad. Kan verkligen tänka mig att dricka den här på verandan en varm sommardag. Min syniska inställning till blanches mattas lite och min tro på mirakel blir lite starkare ;P Den är förlåten sina landsmäns synder och får ta plats på prispallen brevid Amave, Vit Opal och Suisse la Bleue, betyget blir en 4:a.

 
 
 

Absinthe La Clandesti...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
Source: absinthes.com

 
 
 
Idag har vi ytterligare en absint från destilleriet som gav oss Absinth´ Love 69, La Ptite och  Blanche Neige  Hittills har jag bara smakat deras blanches så nu är det väl kanske dags att ge sig på en verte.
 
Liksom resten av destilleriets absinter kommer La Valdetra i en enkel flaska i genomskinligt glas, ett dåligt val i det här fallet eftersom klorofyllet i naturligt färgade vertes bör skyddas från soljuset. Flaskan har också en skruvkork i plast, något som inte är direkt dåligt på något sätt men det tar från upplevelsen jämfört med flaskor som använder naturlig (eller till och med fake) kork. Även denna (liksom Absinthe la Ptite) har fått en ny etikett (bild nr. 2 här ovan), och även denna är en massiv förbättring från den första enligt mig.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Gaudentia Persoz
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Färgen är visserligen naturlig, men den har ganska mycket gula nyanser (i min flaska åtminståne), lite som urin efter några gröna öl på St: Patrics Day. Louchen är på sin höjd medelmåttig med oil-streaks och efter ca 2 delar vatten blir den bara svagare. Gaudentia Persoz tycker att anisen är viktig i absinten, vilket gjorde att jag förväntat mig mycket anis här men då borde vi fått en tjockare louche också. Kanske vi inte kan förvänta oss så mycke anis i smaken heller då.

 

Doft: Hmm, en klen doft av klor, alkohol, bäska och en liten nypa fänkål. När jag skvätter i lite vatten blir doften faktiskt starkare (den blir sötare och visst har vi lite malört också) men när alla 5 delar vatten är i så känner jag faktiskt ingenting. Jag vet inte om det är bra eller dåligt O.o Klent intryck ivf.

 

Smak: Den här var övervattnad, eller låter "mycket mild" bättre? Konstigt nog är den väldigt len i munnen men sträv när jag sväljer. Lite svårt att känna smaken tydligt men vi har nog lite av hela trion här, tydligast är fänkålen och en bäsk mollipectsmak. 

 

Sammanfattning: Än så länge har Gaudentia Persoz inte vunnit många poäng hos mig. I det här fallet har vi en övervattnad absint med (lets be honest) rätt otrevlig doft som så småning om försvinner helt. Vidare är louchen klen och smaken är okomplex. Enligt hemsidan ska den ha en kraftfull och välbalanserad smak och en tjock louche, I call bullshit on that one. Betyget blir bara en och en halv grön feé.

 
 

Absinthe La Valdetra ...

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Det här är en av absinthes.com´s egna absinter som produceras för dem av Gaudentia Persoz. De säger att de valt Gaudentia Persoz för att de tycker att de är de främsta av destillerier när det kommer till absint, men jag tror att det har lite att göra med att receptet är baserat på ett av familjen Persoz´s egna familjerecept. Det som gör att den här absinten sticker ut lite är att den inehåller génépi, en för mig tidigare helt okänd växt och jag har inte hört att något annat destilleri använder sig av den växten (men det är ju sällan destillerierna skyltar med alla ingredienser de använder sig av). Om jag inte har fattat fel så är génépi en del av Artemisia-släcktet vilket gör den släckt med malörten. Man använder génépi i andra spriter ochså, bland annat en likör som bär samma namn som växten.
 
Jag är betydligt mer nöjd med flaskan här jämfört med vad Gaudentia Persoz brukar använda sig av. Här har vi en kort och knubbig flaska i frostat glas och med en snöflinga som fokus. Tittar man lite närmare så ser man att snöflingan består av olika växtdelar vilket gör det lite mer passande. Flaskan är sedan försluten med en naturell kork. Här har vi någon som tänkt lite på precentationen av sin produkt, det uppskattas av mig.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Gaudentia Persoz (åt absinthes.com)
Alkoholhalt: 53%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Som de flesta vita absinter jag provat får den en riktigt tjock louche, och fort, den är full efter endast 1,5 delar vatten. Det tyder vanligen på mycket anis (eftersom anisen inehåller mest eteriska oljor) men det brukar aldeles för sällan märkas i smaken tycker jag.

 

Doft: Vid första sniffet har vi en vanlig schweizisk bleue på gång igen, den är gräddig, lite sur och har hintar av kola. Men ur flaska nkänner jag även lite honung och när den har fått lite vatten i sig får jag fram både mint och lite anis och fänkål (även om de är rysligt diskreta). Doften blir riktigt len och kolan kikar fram lite mer också.

 

Smak: Det första jag känner är tvål vilket är lite tråkigt (fast ändå bättre än en typisk bleue). Karamellkungens snökulor följer på det och sen en gräddig smak och en baby-butt-smooth textur. Det finns riktigt bra med smak här, vattnet har inte tystat ner något här, no sir. Ändå är den väldigt lättdrucken och gör sig bra med allt sockret jag haft i. 

 

Sammanfattning: Kan lätt misstas för en typisk schweizisk bleue men är man lite uppmärksam så blir man positivt överaskad. Det var inga problem att skölja ner den inte och jag kan tänka mig att den gör sig bra i fudge (det är den absinthes.com har använt i sin fudge). Både när jag smakar och luktar på den får jag lust att skriva "is" i anteckningarna. Is luktar visserligen inget men doften är väldigt frisk och smaken var väldigt passande när absinten var iskall. Vanligtvis kan smakerna framträda bättre i rumstemperatur men den här vill jag dricka kall och det gör den även mer lättdrucken. Jag köpte den i provsmakningsflaska på 5 cl och lär nog inte köpa någon mer efter det, men den kommer inte stå bortglömd längst bak i vitrinskåpet som så många andra vita absinter. It will not get many applause but a tip of the hat and 3 green fairies. Good enough.

 
 

Absinthe Blanche Neig...

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Här har vi en till verte från Schweiz, a zebra among horses as it were. Den förra schweiziska verten jag smakade (Esmeralda) imponerade inte så grymt mycket, hoppas den här gör ett starkare intryck.
 
Namnet "Angélique" är franska för kvanne (angelica archangelica), en av huvudpersonerna i föreställningen som är Angélique Verte Suisse. Förutom den här ruffsiga lilla plantan har man använt ytterligare 11 örter som man inte går närmare in på vilka det är, men låt oss återgå till kvannen: Kvanne är en medicinsk ört med bedövande effekt och har sagts vara ett botemedel för både pesten och smittkoppor (gissar dock att så inte var fallet). I absint kan den användas både vid destilleringen och vid färgningsprocessen och sägs ha en smak ganska lik den av enbär. Det här låter ju helintressant tycker jag, let´s give it a shot.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Artemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En ganska blygsam grön färg, inte mycket till gula eller bruna nyanser här utan den är väldigt klargrön. Den bjuder på en tjock louche efter ett par delar vatten som ger fattigt med oil-streaks i inledningen.

 

Doft: Sniffar vi på flaskan känner jag mest anis och fänkål, en väldigt söt doft, men ungefär varannat sniff vi tar bär med sig den sura doften av en schweizisk bleue. Det sura hänger kvar till glaset där det dominerar och fänkålen inte orkar tränga sig igenom så mycket. Jag droppar i lite vatten och prövar näsan igen och redan har den sura doften avtagit lite, några droppar till och så kikar anisen fram. Till slut kommer även malört och vi har en väldigt klassisk absintdoft. Men snart blir doften bara svagare och när jag är färdig med mina 5 delar vatten känner jag inte mycket alls.

 

Smak: En väldigt bäsk smak, inte så uppskattad, men ändå anorlunda bäsk än Quarantaine. Annars har vi en klassisk absintsmak med anis, fänkål, malört och en tydlig alkoholsmak.

 

Sammanfattning: Nja, inte heller Mr. Bugnon lyckades där Philippe Martin misslyckats. Vi vet att Matter Spirits lyckats RIKTIGT bra några gånger (Mansinthe, Brevans A. Crowley, Duplais Balance och Noel) men i övrigt verkar det skvatt omöjligt för Schweiz att peta ut några vettiga vertes. Med den ointressanta doften och en smak som får mig att snörpa på munnen landar Angélique Verte Suisse på en 2:a, och då är jag nog lite generös.

 
 

Absinthe Angélique Ve...

0 Läs mer >>
 
Source: alandia.de
 
 
 
Igår var St: Patrics Day men till skillnad från alla andra som hälde i sig whisky och grön öl så hade jag något annat grönt i glaset (om absint skapats på Irland istället för Schweiz skulle det garanterat varit deras nationaldryck)! Idag recenserar vi ALANDIA´s Suisse Verte, en av 3 vertes i min senaste beställning som produceras exklusivt för ALANDIA. Den här trion har jag velat testa ända sedan jag köpte min första flaska absint så de kommande dagarna kommer bli väldigt spännande för min del. De övriga 2 (Maison och Époque) kommer att recenseras under de kommande veckorna, men nu börjar vi med Suisse Verte:
 
Det här är den gröna kusinen till Suisse La Bleue. Kanske kommer du ihåg den? Det är en av de bästa vita/blåa absinterna jag smakat (säljs också exklusivt av ALANDIA) och då kan ju inte verten vara sämre. Den verkar dessutom göra allt rätt: en mörk flaska som skyddar absintens klorofyll, naturlig kork som förslutning, en skaplig etikett och den innehåller inga konstgjorda färgämnen, smakämnen, koncerveringsmedel eller sötningsmedel. Allt bådar mycket gott, let´s taste it!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Matter Spirits (åt ALANDIA)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En ljus, klargrön färg. Louchen börjar med tjocka oilstreaks som lägger sig på botten av glaset, sen tittar en svag dimma fram som växer sig tjockare och stiger högre upp. Efter 2 delar vatten har dimman nått toppen av glaset, medelmåttigt tjock men helt ok.

 

Doft: Över lag känner jag fänkål och söt anis. Doften är väldigt söt men får även lite syra när vattnet tillsatts.

 

Smak: Anislakritsen är stor och högljud men visst finns det lite fänkål och malört där bakom också. När jag vet att den är Suisse La Bleues gröna släckting så ser jag absolut kopplingen men hade nog inte påstått det med någon större säkerhet annars. Smaken är len och riktigt tydlig trotts allt vatten och efter alla övervattnade absinter jag haft på siståne är det väldigt uppskattat. Den gör sig bra med socker skulle jag vilja säga, trots att schweizare inte vill ha socker till sin absint. Kan tycka att de borde prova.

 

Sammanfattning: Vissa säger sig kunna känna körsbär i smaken men jag är väl inte tillräckligt tränad för att känna sånt XD En mycket god, klasisk absint med traditionell smak skulle jag vilja säga. Absolut lämplig för nybörjare och jag skulle inte bli ledsen om en till flaska hittade hem till mitt vitrinskåp. Helt ok men inte strålande, ett betyg på 3,5 kan väl vara rättvist?

 

Absinthe Suisse Verte

0 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
Source: absinthes.com
 
 
 
Ibland undrar man hur mycket absint Val-de-Travers spottar ut egentligen. Tråkigt nog är de flesta blanches/bleues och den här är inget undantag. Om mina franskakunskaper är något att ha så betyder namnet ungefär "Den Lilla Absinten".
 
La Ptite kommer från skaparna av Absinth´ Love 69, en absint jag alltid kommer minnas som den första klassiska schweiziska blå jag smakade. Receptet är baserat på ett recept från 1898 men har förfinats efter detta. Det är baserat på 12 plantor som alla växer i Val-de-Travers.
 
Jag tänkte säga att flaskan inte är speciellt tilltalande men inser att det är nästan samma flaska som Svensk Absint buteljerar sina absinter i. Kanske har det med etiketten att göra, kanske låter jag mitt tycke för absinten spilla över på bedömningen av flaskan. Jag vet inte, men den ser på något sätt tråkig ut och den breda skruvkorken i plast gör inte intrycket bättre. Etiketten har fått sig en uppgradering sen man började sälja den, idag används den andra av bilderna ni ser här över och jag tycker att det är en STOR förbättring mot den första versionen, det gör att hela flaskan blir snyggare.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Gaudentia Persoz
Alkoholhalt: 53%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En blanche med en medelmåttig louche som inte kräver mer än en ynka del vatten innan den är på sin topp.

 

Doft: Här är det typisk schweizisk bleue hela vägen från flaska till louche, även om det sura gjorde sig mest påmind ur glaset innan vattnet tillsatts.

 

Smak: Övervattnad, gräddig, sur, socker: en typisk le bleue.

 

Sammanfattning: En platt absint som inte lyckas sticka ut från den stora mängden bleues som finns. Namnet passar den. Jag hittar ingen intressant historia runt den och den väldigt medelmåttiga louchen var dess starkaste kvalité. Betyget hamnar på en ensam grön fé.

 

Absinthe la Ptite

3 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
Det här namnet tänker jag inte ens försöka uttala. Receptet är baserat på samma som "La Clandestine" som jag inte har smakat än, och i receptet används 10 olika örter. Den är lite starkare än vad som är traditionellt för en le bleue (72%) vilket ska ta lite från den lena texturen, men ska istället ge tydligare aromer. Jag vet inte om jag tror på det, jag tycker att ofta när det blir mycket alkohol så sticker det bara i näsan på mig.
 
Flaskan är av genomskinligt glas och har en väldigt tråkig form, många gånger kan en väldigt simpel design bli väldigt fint men inte i det här fallet. När jag tar mig tid att titta på etiketten så är den inte helt dum (jag gillar speciellt de alkamiska flaskorna) men när jag plockar upp flaskan går den mig helt förbi och får inte flaskan att kännas speciellt inbjudande där den står bland alla de andra.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Artemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Blance
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Fullkomligt genomskinlig. Redan från första droppen får vi lite louche och efter 2 delar vatten har jag en av de tjockaste dimmorna jag någonsin sett! Le bleues har åtminståne den fördelen ;P

 

Doft: Fantastiskt, den sura doften som kommer från alla le bleues *suck*. Men här känner jag faktiskt både anis, malört och fänkål också vilket faktiskt var en rejäl förvåning, inte vad man brukar hitta hos en le bleue. Glaset får den sura lukten att bli ännu starkare och det finns gott om alkohol. Det gräddiga som brukar vara den enda fördelen med le bleues syns inte röken av. Med vatten känner jag främst... fänkål O.o Här finns även anis men fänkålen dominerar. Över lag blir doften mycket svagare efter vattnet.

 

Smak: Interesting, här hittar vi både anis och malört med en mycket len textur, inget spår av det sura eller gräddiga som jag kommit att förknippa med de vita/blå absinterna! Tyvärr klarar den inte så mycket vatten som jag använt, den har blivit rätt övervattnad och det gör att sockersmaken är väldigt tydlig.

 

Sammanfattning: Om Esmeralda är en verte som smakar som en blanche så är la Capricieuse en blanche som smakar som en verte. Inte en jätteintressant verte men ändå, smaken är väldigt basic och inte så komplex. Jag var väldigt skeptisk i början men la Capricieuse visade sig va en trevlig överaskning. Såklart hamnar den inte uppe i toppen bland de bästa, men den var ivf medelmåttig och jämfört med alla andra schweiziska le bleues som jag smakat så är det top notch! Den får 2,5 i betyg, verkligen inte dåligt för en le bleue!

 

Absinthe la Capricieu...