Jag är väldigt okunnik inom voodoo och det första jag tänker på är att krafter kan föras över från en person eller ett djur till en annan genom att äta den, och där kommer även kannibalism in i bilden. Jag tänker även på svart magi, voodoo-dockor och förbannelser. Jag skulle tro att det mesta av det här kommer från filmer och till största delen är felaktigt/missvisande/felrepresenterat och förmodligen ganska kränkande för de som faktiskt är troende i voodoo.
Som jag har förstått det (efter lite hastig research på nätet) så är voodoo/vodou en samling av olika religioner, troer och traditioner som alla är baserade på förfaders- och andedyrkan vilket jag antar inte gör den helt olik vår asatro. Det finns gudar även inom denna tro, and lots of them. Zaca är guden över odling och man ber till honom om god växt och skörd (inte helt olik vår Frej skulle jag säga). Han ska tydligen vara en av de trevligare voodoogudarna och beskrivs bära jeans, en halmhatt, röka pipa, dricka rom (eller absint enligt absinthes.com) och ha en machete. Skulle man möta honom på fälten kallas han "kusin Zaca".
Det här är dock ingen hyllning till voodooguden utan absinten gjordes av Willy Bovet för en konstutställning i Môtiers (byn där destilleriet ligger) i Schweiz. Utställningen hålls vart fjärde år och den här gjordes till utställningen 2015. Kopplingen till voodooguden är via Zoé Cappon and Jonathan Delachaux som gjorde en skulptur av Zaca. Om de vann någon tävling som gjorde att de fick absinten tillägnad dem eller om de känner Willy Bovet vet jag inte och framkommer inte av absinthes.com där jag köpte flaskan (det finns faktiskt väldigt lite information att hämta där). Det är ivf deras skulptur på etiketten som för övrigt är gjord i självlysande färg. Det gjordes endast 500 flaskor och jag fick tag på nr. 369... tror jag. Det finns 2 handskrivna tresiffriga nummer på flaskan men det ena är 835 och eftersom det bara gjordes 500 flaskor gissar jag att det inte är flaska nummer 835.
Färg och Louche: En blanche/la bleue vilket jag tycker är lite tråkigt, men den fick en ordentligt tjock louche som var full efter knappt en del vatten så det väger upp lite.
Doft: Ur flaskan känner jag den där sura doften jag har börjat förknippa med blanches, även anis. Inte så mycket alkohol som tur är. Ur glaset blir den sura lukten ännu tydligare men känner lite grädde och kola också. När jag tillsatt vattnet känner jag tyvärr inte någon doft alls.
Smak: En svag smak, tror den blev rätt övervattnad. Relativt lite malört skulle jag säga, en del anis men det som står ut mest är det där som jag fortfarande inte kan sätta fingret på vad det är. Det är samma som är så tydligt i valkyria, som smakar lite salmiak/saltlakrits. Someday I will know...
Sammanfattning: För dem som läst mina recentioner av Brevans-serien Mansinthe och La Valote Martins Gigerabsinter så har man kanske gissat att jag gillar när absinterna har en tanke bakom sig och man hyllar lite udda människor med dem. Jag skulle verkligen gilla om man döpte absinter efter voodoogudar, asagudar (Valkyriadestilleriet är halvägs där) eller gudar i ex. Cthulhuuniversumet. Den här absinten är visserligen döpt efter en voodoogud men det handlade mer om ett konstverk än guden själv. Att döpa absint efter ex. Jesus, Abraham eller Mohammed, not so very exiting. Namnet ger alltså ett pluss på betyget, även den coola, självlysande etiketten och att den är buteljerad i en blå flaska! En medelmåttig absint i cool förpackning, hade gett den 2,5 eller 3 men flaskan och namnet höjer den till 3,5.
