0 Läs mer >>
Source: Absinthe Depot Berlin
 
 
 

I think you know by now that I'm no stranger to tasting really crapy "absinthe", but this one in particular have been hard for me to get to, I think it has been sitting in my absinthe cabinet for about 2 years now and I haven't tried it yet. But today is the day, apparently. Today I'm going to try the King of Spirits. 

 

 

 

I doubt very much that this is a real absinthe. Of course you're not going to find a label on it that says "I'm a crapy, fake drink that shouldn't be allowed to be called absinthe! Buy me!", but there are certain signs. First of all, if I'm allowed to be a bit prejudiced, it's from the Czech Republic, the nation mother to most of the fake absinthes that I know of. Second, the label says that no artificial colorings are used, but it omits any information about destillation or it containing any artificial flavors, which is always a bad sign. Thirdly, they have put pieces of grand wormwood in the bottle, a sort of third, indefinite maceration. You don't use grand wormwood in the coloring process since it is too bitter, so this is bound to tase really bad I think. Finally, the producers promises "the ultimate kick" and "you will feel a certain kind of magic when you drink it". *facepalm* Further more, on the label it says "For experts only" (I'm not sure what defines an expert in this case, an alcoholic maybe?), "Pure natural liquor" and "Thujone: up to 10 mg/l". When they try to flash the thujone content it's always a bad sign, also, they cant be sure of the thujone content since they have put in additional wormwood that in itself contains more thujone. I'm guessing they chose 10 mg/l since that is the highest allowed limit in the United States, but most other fakesinthes claim to contain 35 mg/l since that is the highest limit allowed in Europe. For the cherry to top of this questionable sundae that is the King of Spirits Absinthe they put a picture of Vincent van Gogh on the label, a person that any absinthe enthusiast worth his salt knows shouldn't be the posterboy for absinthe. -.- Oh well, I bought it, might as well get this over with.

 

Aged: No
Distillery: L`OR-destilleriet
ABV: 70%
Category: Verte
Real/Fake: Fake
Origin: Czech Republic

 

Color and Louche: In the picture from the website (as shown above) the color is distinctly green, however, the bottle I got was a light shade of yellow, like the piss from a well hydrated person. The color is the same now as the day I got it so I wonder if it has always had this color and the picture is misleading (as in the case of Heritage from ALANDIA) or if it has actually been colored traditionally which has since been degraded? Again, the label says that it doesn't contain any artificial colorings so I guess I have to believe that it has been green once. I wonder if the bits of wormwood could have something to do with the yellowing of the color? Regarding the louch, it's really non-existent, nothing whatsoever is shown (yes, the picture above showes the absinthe WITH water). I find that this is often the case with fake absinthes so I guess this might be a blend of essences.

 

Aroma: Right from the bottle the first thing i notice is that nice-but-at-the-same-time-not-so-nice-smell of a permanent marker pen, there is also something almond-like and Grumme Grönsåpa (a Swedish soap). Same as with the permanent marker smell I DO like Grumme but not in something I'm about to drink! From the glass I get pretty much the same thing but now it's more of a hand disinfectant than a permanent marker. Let's see if a bit of water can save this, shall we? Water actually brings out a bit of lemon (which now makes it smell like Grumme Grönsåpa Citron), I also find some "Skolkritor" (a nordic licorice candy). My fiancee thinks it smells a bit like an XO pear-cognac but personally I don't smell it.

 

Taste: Hmm, there is some pear here, of course the soap, no practical licorice and... HA! HA HA! The bitterness stabs every tastebud I have while making the sound of Roberto from Futurama. HA HA! HA HA! Of course this is all thanks to the pieces of wormwood in the bottle.

 

Final thoughts: There is really not much nice to say about this abomination, every aspect of it was terrible. This might be more suited as a souvenir to look at then an actual drink. It reminds me of Euphoria, but that one at least had a full twig of wormwood in it and a nicer label, both of which makes it prettier to look at. So stupid to put grand wormwood in your absinthe bottle, it destroys it completely! Yes, this is not a good product to start with, but the bitterness from the wormwood REALLY made this hit rock bottom. Even if the absinthe itself was a Jade, it would taste foul if you put grand wormwood in the bottle. I didn't finish the glas, much less the bottle, I threw that one out. Is anyone surprised that it gets bottom grade?

 

King of Spirits Absin...

0 Läs mer >>
 
Source: Absinthe Depot Berlin
 
 
 

Nu är jag äntligen tillbaka efter ett långt uppehåll (erkänn, ni trodde att jag hade lagt ner den här bloggen, eller hur?). Idag tar vi oss en titt på Kyle Absinthe från Bairnsfather-destilleriet. De skördar sin egen malört från de närliggande bergen och använder källvatten från bergen i produktionen. Pittoreskt och gulligt så det förslår! Tror inte jag har smakat något från det här destilleriet tidigare, tror inte att de är så stora i absintbranchen. De beskriver sin absint som en hyllning till pre-ban absint, men eftersom destilleriet inte verkar vara någon absintjätte så har jag svårt att se hur det påståendet kan vara riktigt. Det är första gången på nästan ett år som jag smakar en ny absint nu, och ändå har den här stått i vitrinskåpet bra länge.

 

 

 

Det ni ser här ovan är enlitersflaskan. Inte det mest inspirerade man har buteljerat sprit i, stor, i genomskinligt glas och med relativt liten etikett. Etiketten är dock rätt fräck: nakna brudar, en nosferatu-liknande figur med ett timglas och ett absintglas på sidan om. Ett väldigt snyggt kollage med gotisk touch, påminner mig starkt om bilderna från Kult-kortspelet jag spelade i yngre ålder (finns även som rollspel).

 

 

 

Det här verkar faktiskt vara en äkta absint, det trodde jag inte när jag köpte den. Man har massererat malört, anis, fänkål och koriander i sprit och sedan destillerat det hela. En mycket enkel absint men den stämmer in på definitionen av en äkta absint. Dock så ska jag säga att jag köpte den här för att den hade en cool etikett och fanns på sample-bottle, och min erfarenhet säger mig att ju flashigare etiketten är desto sämre är innehållet.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Bairnsfather Distillery
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: Färgen är inte mycket att orda om, det är en blanch och är lika klar som vatten. Louchen är mycket svag tyvärr och det behövs inte mer än knappt 2 delar vatten för att den ska nå sin topp. Ganska oinspirerande.

 

Doft: Flaskan och glaset bjuder på ganska mycket samma sak: lite malört, mycket koriander och egentligen ingen anis. Efter lite vatten blir doften starkare, det gillar jag, men den luktar fortfarande nästan bara koriander och efter ca 2 delar vatten blir doften svagare igen.

 

Smak: En väldigt onyanserad smak, absolut mest koriander och en tvålig eftersmak. Gillart inte.

 

Sammanfattning: Får man säga att det här var en lite mesig absint? Enkelhet i all ära, men med bara 4 ingredienser så tycker man att alla skulle vara närvarande och inte att drycken skulle domineras så hårt av en enda. Louchen och doften var inte heller så starka och mattades snabbt ut av mina 5 delar vatten, ändå är det just fördelningen 1:5 de rekommenderar. Jag drack faktiskt inte upp glaset jag tillrett, ville inte bryta mitt långa uppehåll med en (knappt) medelmåttig absint så jag gjorde ett glas Mansinthe som jag smuttade på medan jag skrev mina anteckningar. Vill dock ge dem en klapp på axeln för att de bemödat sig att handplocka malörten i bergen och faktiskt gjort ett destillat, en äkta absint, men att säga att det är en hyllning till pre-ban absint tycker jag de kan tala tyst om. Jag känner att 1,5 gröna feer i betyg är mer än rättvist.

Kyle Absinthe

1 Läs mer >>



Om du tyckte att Spanien var illa så kommer dagens resa inte bli något bättre. Idag ska vi till Tjeckien, ett bra land om man vill dricka god öl men desto sämre om man vill ha god absint. Tjeckien förknippas nämligen i stort med fakeabsinter och den bohemiska ritualen (du vet, när man tänder eld på skiten).



Det finns faktiskt inga bevis för att Tjeckien hade någon absintkultur alls innan 1990-talet. Den första att produsera en "absint" i Tjeckien var företaget Hill's Liquere, detta ett par år efter att EU beslutat om den maximala tillåtna gränsen för bl.a tujon i olika livsmedel. Nu var det alltså fritt fram att producera absint, och eftersom det egentligen aldrig varit förbjudet i Tjeckien så misstänker jag att det inte var speciellt svårt för dem. Bara det att absinten de gjorde var ju inte riktig absint, inte vad vi skulle kalla riktig absint idag ivf, men det var väl ingen som kunde säga att de gjorde fel och de hade inte direkt någon konkurens. Därför kunde man hålla sig till essenser som var billigare än örter, konstgjorda färgämnen för att få riktigt starka färger, man kunde nöja sig med att endast masserera och skita i destilleringen, och eftersom absinten då blev beskare så slängde man i lite sötningsmedel för att väga upp. Det man fick var inte speciellt bra sprit, men absinten hade ju ett spännande ryckte om sig som man kunde utnyttja för att bygga upp lite mystik och göra den intressantare. Man började ange att absinten hade si och så mycket tujon (gärna maximalt vad som var tillåtet), man sa att absint är en drog i klass med marijana och kommer både att ge dig hallucinationer och fungera som en afrodisiak. Alla de gamla skrönorna som resten av absintvärlden försöker jobba bort känns det som att Tjeckien vill bekräfta.



Tjeckisk absint/crapsint innehåller över lag lite eller ingen anis, vilket gör att den knappt får någon louche och är helt värdelös att förbereda med den franska ritualen. Istället använder man sig av den bohemiska/tjeckiska/eld ritualen där man tänder eld på sockret och absinten. Man sa att det här va en historiskt korrekt ritual men i själva verket är den från 90-talet och användes som ett partytrick för att försöka sälja den här gamalmodiga drycken som ingen verkade känna till. Det finns även något som kallas för ”The Czeck Absinthe Huffing Ritual” som är rätt ny för mig. Den är en variation av den bohemiska ritualen kan man säga: man tänder absinten i glaset, placerar sedan handen över glaset för att släcka elden, och slutligen suger man i sig ångorna innan man tar absinten som en shot. Vad fan håller människor på med?



Förutom Hill´s absint så kommer du hitta absinter med flashiga namn och snygga etiketter bland de tjeckiska absinterna. Några exempel är Gothicsinthe, Karmagiddon, Hypersinthe, Devil, Suicide Super Strong m.m. Dessa är inte äkta absinter och kan inte rekommenderas om man vill ha genuina, bra absinter. Faktum är att "tjeckisk absint" är en term man använder och det är likställt med riktigt dålig fakesinthe. MEN, det finns dock ETT destilleri i Tjeckien som går emot den tjeckiska traditionen, ett destilleri som gör väldigt bra absint, och det är Zufanek! Det här destilleriet kan jag verkligen rekommendera, och även om de har lite tråkiga flaskor och etiketter så är deras absint toppklass. Ta gärna en titt på deras absinter om du inte redan har gjort det!

Absint i Tjeckien

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
I slutet av 2017 hittades 2 flaskor av världens äldsta absint (läs mer om det här), en gick till absintmuseet "Maison de l’Absinthe" i Môtiers, Val-de-Travers. Den andra öppnade man och absintälskare runt om i världen fick chansen att buda på ett smakprov av den här oerhört speciella absinten. Martin Zufanek var en av de lyckliga få som lyckades lägga vantarna på ett smakprov. Han bestämde sig för att försöka göra en reproduktion av den och begav sig till något fancy absint-arkiv där han hittade orginalreceptet. Dock var det inte så utförligt utan verkar mer ha varit en lista på ingredienserna. But a list of ingredients doesn´t a recipe make, man behöver veta hur de ska användas också. Men när den nationella byrokratin inte räcker till får man använda sina kontakter i "the global absinthe underground". Låter så fruktansvärt mafioso, eller kultaktigt! XD Genom vänner till samlare till absintnördar and so on lyckades Martin komma i kontakt med en av Dubieds ättlingar som hade hela receptet, inklusive utförandet. Kan inte tänka mig vad han köpte det för, efter det och smakprovet av orginalet lär han ha behövt sälja sin själ för att inte hamna på gatan kan jag tänka O.o Hibbedi habbedi ho, et voilá: där har vi en absint inspererad av den absolut första komersiellt sålda absinten!
 
 
 
Man har valt att använda en neutral alkoholbas, precis som i orginalreceptet. Man använder också en annan färgningsmetod än man brukar, men de beskriver inte hur den skiljer sig. Faktum är att han berättar att hela tillverkningsprocessen skiljer sig från det som idag anses traditionellt. Gött tycker jag, det visar att det inte bara finns ett sätt att kamma en åsna. Avslutningsvis har man lagrat den på ekfat några månader innan den buteljerats och skickats ut för världen att avnjuta.
 
 
 
Egentligen tror jag att namnet är en loop, det borde vara "Dubied --> 1798 --> Zufanek --> 2018 och sedan tillbaka till Dubied igen", som ni ser på etiketten här ovan. Tydligen ska det vara en bit av orginalreceptet där på framsidan också. Jag måste säga att jag är lite besviken på Zufanek, jag vet att etiketter inte är deras starkaste sida (till skillnad från innehållet i flaskorna) men den här var nog den tråkigaste hittills. De har en rekreation av världens äldsta kända absint och de gör en så överförenklad etikett i gult tema. Var är lyxen? Var är allt det överflödiga krimskramset? Var är barocken? Jag hade velat ge den till Ted Breux istället och se vad han hade hittat på. Sen gör inte flaskan, som ser ut som en silo med skruvkork, upplevelsen några tjänster. Jag hoppas, och tror, att innehållet är riktigt bra istället!
 
 
 
Dubied 1798 var en limited edition som endast gjordes i 220 liter (440 flaskor), lika många som åren sedan absinten tillverkades. Egentligen är det väl 221 år mellan det att den upptäcktes tills det att Zufanek fick sitt sample, men det klingar inte lika bra. Man kan ju inte skriva 222 heller eftersom det bli för uppenbart att det inte är 222 år emellan, men 220 är fortfarande en jämn och fin siffra och det dröjde ju till 2018 innan man gick ut med vad man hittat (även om flaskan faktiskt hittades i slutet av 2017). Vidare ÖPPNADE destilleriet 1798, vad jag vet finns det inga bevis för att just de flaskorna man hittat är från just det året, men jag hänger upp mig på fel saker här, let´s move on. Jag vet hur bra Zufaneks absinter är och tänkte först köpa 3 flaskor: en att dricka nu, en att spara och dricka sen samt en att spara och sälja vid något bra tillfälle. Men ibland hungrar plånboken och naturligtvis sålde den slut på några timmar så det var inte lönt att vänta tills man fick nästa lön. I slutändan blev det alltså bara en flaska för mig.

 

Lagrad: Ja (månader)
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En väldigt guldig verte, men det är en verte. Mer gula nyanser är bruna eller bärnsten. Efter en del vatten har jag bara fått tunga oil-streaks som lägger sig på botten, efter 2 delar vatten har nedre halvan av glaset blivit grumlig och efter hela 3 delar vatten har den medeltjocka dimman spridit sig i hela glaset.

 

Doft: Doften är väldigt Zufanek, hade inte förväntat mig det, med den neutrala basspriten, udda tillverkningsprocessen, komplicerade färgningen och urgamla receptet trodde jag den skulle vara betydligt mer annorlunda. Ur flaskan är doften en söt parfym av lakrits som helt saknar alkohol. När absinten kommit över i glaset blir den grovare, inte alls den lena parfymen den var innan, men den blir snabbt mjukare och rundare när den fått stå ett tag. Efter jag droppat i det mesta av vattnet har de olika nyanserna mattats av rätt mycket och kvar är främst anisen, malörten och lite fänkål. 

 

Smak: Klen jämfört med de andra absinterna från Zufanek. Det är mer malört och anis än fänkål här tror jag, inte så mycket andra nyanser. Den hade gjort sig bättre med mindre socker, ska minnas det till nästa gång. Texturen är inte direkt len, men den är inte stickig. Kan tänka mig att den är bättre om jag skulle låta den stå ett år.

 

Sammanfattning: Tråkigt nog får man nog säga att Zufanek gick lite bet på den här. Den intressantaste absinten men den tråkigaste förpackningen och plattaste smaken. Ändå är den helt ok, men jag hade så mycket högre förväntningar på den här absinten. Jag tänkte först kanske att det var den neutrala alkoholbasen som gjorde den mindre intressant men jag kan helt klart känna igen den som en Zufanek-absint så är inte säker på att det är fallet. Den är helt klart den sämsta av Zufaneks absinter (även om Martin tycker att det är den bästa han gjort), men den är ändå bra, bara inte så utstickande. En sak är ivf säker, provet som Martin Zufanek fick lär INTE ha smakat så här. Även om de lyckats få till en kopia av vad den smakade som när den var nygjord så är det svårt att tänka sig vad över 200 år i en flaska kan göra med den (kanske kan fråga Anden från Aladin). Kanske kommer Dubied 1798 bli bättre med åren, men jag har väntat länge nog med att resensera den här, idag får Zufanek sin första 3:a från mig. Är ganska nöjd ändå att jag inte köpte mer än en flaska.

 
 

Absinthe Dubied 1798

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Ikväll avnjuter vi Martin Züfaneks La Grenouille. Ska jag vara ärlig så smakade jag den redan samma dag som jag fick den (i mitten av augusti) och har druckit den många gånger sedan dess, den är en pärla! Fick ett mail från absinthes.com som sa att "Skynda, skynda! Endast 40 flaskor kvar!". Jag skrev och frågade om det bara är slut för säsongen men de sa att det inte kommer att göras något mer av den här. Så naturligtvis föll jag för marknadsföringen och tryckte hem en flaska... och den var underbar! Dagen innan jag fick flaskan fick jag ett nytt mail som sa "Skynda, skynda! Endast 30 flaskor kvar!" och när jag skulle beställa ett par flaskor till 24 timmar senare var det slutsålt. Mistänker att det finns en lycklig person där ute någon stanns som sitter på 30 flaskor av den här goingen. Marketing 2, Fredrik 0.
 
 
 
Om vi ska prata lite om förpackningen så var jag faktiskt inte speciellt förtjus i den från början när jag såg den på bild. Den har lite av en midja som ger en lite femenin form. Tyvärr hinner kurvan inte riktigt vända innan botten och flaskhalsen för att ge en timglasform utan istället får vi bara en konkav form. Jag hade nog föredragit en helt rak flaska tror jag. Men nu när jag fått lite varma känslor för innehållet har jag lättare även för förpackningen och tycker den är rätt snittsig. Etiketten ser rätt modern ut, hade gärna sett något mer i stil med Jade-absinterna but it´s no biggie. Något som är helt förtjusande är att flaskan har en glaskork istället för en i trä och kork, känns mycket lyxigt!
 
 
 
Ser en liten groda där över namnet och med lite hjälp från Google Translate kan jag konstatera att namnet kan översättas till "Grodan". Under 1800-talet fanns det ett flytande café i Seinen (floden som rinner genom Paris) vid namn "La Grenouillère". Dit kunde de franska konstnärerna spendera sina dagar med att dricka absint och nyttja tjänsterna av caféets glädjeflickor. Flickorna kallades för "Grenouille", grodor. Absinten är alltså inte döpt efter små kväkande kräldjur utan horor O.o Det får mig att tänka på invånarna i Boveresse som kallades "Grenouillardes" (grodhonor) av folket i de andra byarna. De ska ha fått sitt namn av sättet de hoppade från grästuva till grästuva för att ta sig fram i den omkringliggande träskmarken. Maybe there was something more to that story? I.v.f tycker jag att det var ett lite ocharmigt namn att ge till glädjeflickorna, jag skulle inte vilja ha sex med en "groda".

 
 
Receptet är framtaget av Stefano Rossoni, samma intalienske destillerare som tog fram receptet till L'Italienne ("italienaren" på svenska?) och l'Ancienne som ligger till grund för Züfaneks Justifiée & Ancienne. Rossoni ville ge absinten en mjuk och varm smak, inspererad av medelhavet. I receptet används såklart malört, anis och fänkål, men man har satsat lite extra på fänkålen eftersom den ger en "sydländsk karaktär". Man har även använt cirtonmeliss och isop, men även tagit med kryddor som kardemumma och vanilj. Låter riktigt jäkla nice det här tycker jag, tror att det är dags att ta sig ett glas till nu!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Züfanek
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En fin guldgrön färg, kanske har den varit grönare förut men börjat gulna lite vid det här laget. En helt ok färg men inte top notch. Lochen var väl inte heller så imponerande, en medelmåttig dimma som knappt täcker botten på glaset, full efter lite drygt 2 delar vatten.

 

Doft: Züfaneks absinter har har alltid varit lite speciella och den här är inte något undantag. Jag känner kanelbullar ur flaskan, en väldigt rund doft av kardemumma. När jag skvätter i lite vatten kommer istället en söt doft av kåda fram, väldigt stark och tydlig!

 

Smak: En komplex blandning av tvål (malört), lakrits (anis), kardemumma och kåda. Väldigt len textur, väldigt lite alkohol och en helsikes massa smak trots allt vatten, den sitter kvar länge på tungan men det får den så gärna göra. Vaniljen finns också där och mjukar på ett väldigt fint sätt! Enligt tasting notes från ALANDIA ska den smaka rosmarin och timjan men det håller jag inte med om alls.

 

Sammanfattning: Det här var verkligen en bra absint, som sagt var jag beredd att köpa mer av den, är besviken över att jag inte fick möjligheten. Kan tänka mig att det inte vore så dumt med en liten skvätt Grenouille i en chailatte. Den har en otrolig doft och en varm och rund smak, precis som Rossoni ville, nästan att jag skulle vilja testa den lite varm. Doften och smaken är båda riktigt tydliga efter vattnet, en riktigt örtbomb (som alla Züfaneks absinter). Måste säga att det var svårt att bestämma sig för vilket betyg den skulle få, att det blir minst 4,5 är det ingen tvekan om men det är inte en solklar 5:a. Louchen var inte så imponerande och flaskan var lite av en "swing and miss", men det påverkar egentligen inte betyget.Nog fan är den bra men jag tror inte att jag skulle lägga kring 2000 kr på en sån här flaska, något jag har gjort med andra absinter. Jag tror tyvärr den får landa på 4,5 men en massa guldstjärnor och rungande aplåder istället. Inte illa Züfanek, inte illa alls!

 
 

Absinthe la Grenouill...

1 Läs mer >>
 
 
 

Den första absinten jag fick från brorsan var en Jade PF 1901, en riktigt bra och charmig absint och den uppskattade jag, även om jag redan hade en flaska själv. Nästa jag fick var Ditch av Jonas Åkerlund, den vann verkligen inga priser hos mig men jag uppskattade den faktiskt lika mycket som Jade 1901 eftersom det var en jag inte testat och troligen inte hade köpt själv. Poängställningen blir således 1 av 2 för tillfället när jag nu hugger in på den senaste presenten jag fått från Jonny "Nallen" Andmyr och hans sambo. Spänningen är olidlig och publiken sitter med hjärtat i halsgropen.

 

Tyvärr är det här ingen äkta absint, den är macererad (inte destillerad alltså utan man har bara låtit växterna dra i alkohol ett tag). De skriver dock att den är gjord på 100% naturliga ingredienser så jag gissar att den är naturligt färgad ivf. Den är producerad av Hills Liquere som ni hade äran att läsa om förra veckan och som vi minns så är de här tjeckerna mer regel än undantag när det kommer till absinttillverkning (tjecker har inget gott rykte i absintvärlden, med undantag för Martin Zûfanek). Här låter de faktiskt oss veta alla växter som man använt i tillverkningen, något som inte är så vanligt annars. Växterna som använts är äkta malört, romersk malört, anis, fänkål, koriander, citronmeliss och bitar av citron och apelsin. Alkoholbasen är gjord på spannmål.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Hills Liquere
Alkoholhalt: 80%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Fake
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En riktigt olivgrön färg, troligen den mest olivgröna jag sett i en ny flaska so far. Vattnet plockar fram rikligt med oil-streaks men de övergår inte i så mycket dimma och i slutändan har vi inte speciellt mycket louche att tala om. Toppen nås efter ca 3 delar vatten.

 

Doft: När jag drar ur korken sticker det redigt bäskt i näsan. Törs man smaka det här? Jag känner makaroner (det är vad jag tycker att fänkål luktar som) samt hö och svartpeppar. I mitt senaste inlägg med tankar kring att provsmaka absint lärde jag ju mig att man ska dofta med bägge näsborrarna (en i taget) och det måste jag säga verkligen gjorde skillnad här. Jag kände 2 väldigt olika sammansättningar av dofter beroende på vilken näsborre jag stack ner i glaset. Doften ändrade sig faktiskt inte efter att jag hält upp den, även fast den fick stå ett tag. Däremot lockade vattnet fram lite nya nyanser av tvål (malört) och Kungen av Danmark (anis). Dock hade doften mattats ut ordentligt vid det här laget, motsatt effekt till vad jag vill att vatten ska ha på absint.

 

Smak: Bäsk som FAN! Sockret kunde inte dämpa den här bäskan, no sir, not one bit! Gissar att det troligen har med den lilla malörtskvisten som man stoppat ner i flaskan.Förutom bäskan är en tydlig smak av kåda mest framträdande men här har vi också tvål (malörten), svartpeppar, gräs och lite lakrits.

 

Sammanfattning: En förvånansvärt nyanserad absint måste jag säga, men den var på tok för bäsk för mig. Gissar att bäskan troligen har att göra med den lilla malörtskvisten som man stoppat ner i flaskan. Det finns en anledning till att man inte använder artemisia absintium i färgningen och här har man valt att stoppa ner en att dra i den färdiga produkten. Hills Liquere ger mig inte intrycket av att vilja göra kvalitétsabsinter och jag gissar att den här kanske främst är tänkt att fungera som något fint att titta på, åtminståne tills man tänder eld på den, tar den som en shot och berättar för sina vänner hur man nästan trillat ner i galenskapens träsk. Sorry brorsan, men du gick bet även den här gången, you are now 1 for 3. Uppskattar dock alltid när jag får en ny absint, även om den inte hamnar på någon hedersplats i mitt vitrinskåp. Betyget slutar på en 1:a.

 
 

Absinth Euphoria 80

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 

Idag är Zufanek tillbaka med sin Justifiée & Ancienne. De tre absinterna av dem som jag smakat tidigare har varit utmärkta och här har vi en fatlagrad sådan så det var ju givet att jag skulle testa den! Absinten har tidigare gått under namnet Absinthe l'Ancienne och gjordes i sammarbete med den italienska absintören Stefano Rossoni (kanske är det mer passande att kalla den för en föregångare). I skrivande stund finns det en flaska av denna att köpa hos ALANDIA för €190 (klicka här för den). För 2 år sedan however beslöt man att ändra lite i receptet, tog in andra (och mer) örter vilket har gett resultatet en kraftigare och lite annorlunda smak, och i samma veva beslöt man även att ändra namnet. Namnet kommer från ett brittiskt band, KLF, som från början hette "The Justified Ancients of Mu Mu". En av deras songer heter "Justified and Ancient" vilket är "Justifiée & Ancienne" på franska. Martin Zufanek är ett fan och valde att döpa en absint efter dem. Kan tycka att det var klokt att ta bort "of Mu Mu"-delen, det skulle inte ligga riktigt lika bra i munnen. Nu har man ivf gjort Justifiée & Ancienne i 2 år (2016 och 2017) och nu borde Martin vara på god väg med 2018 års batch. Skillnaden mellan den första och andra batchen är att den här är gjord på malört från Pontarlier (står inte vad den tidigare batchen använde för malört). 

 

Absinten har en alkoholbas gjord på druvor som lagrats på ekfat i 3 år, och efter att absinten var färdig så stoppade man tillbaka den i ekfaten igen! Det står inte hur länge den fick ligga kvar i ekfaten men Martin Zufanek har berättat att det åtminståne handlar om månader. En ganska tungt lagrad absint alltså, borde falla mig helt i smaken! I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska förvänta mig men första batchen sålde slut på några dagar och det bådar ju gott. Men nog med ordbajsandet, nu är det hög tid att jag fick några droppar grönt i glaset!

 

Lagrad: Ja (månader)
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: Ok, kanske inte så grönt då, istället en väldigt brun amber. Färgen är inte otrevlig men har inte den där fina oranga färgen som bärnsten eller whisky. Louchen är extremt tjock och inleds med tjocka oil-streaks, efter 2 delar vatten finns endast ett rakbladstjockt lager klar absint kvar överst och under det en härlig, tjock London-dimma!

 

Doft: Holly pig in a wig, tro på fan om vi inte har riktigt rökiga toner här! Tror de flesta någon gång har testat en hyfsat rökig whisky, men en rökig absint is unheard of (at least by me). Får mig att tänka på bacon *yum yum* -.- Innan jag häller upp den har vi även en del tvålig malört vilket inte är helt oväntat. I glaset blir dofterna lite bäskare och tvålen försvinner, men det rökiga finns kvar! På med lite vatten så är tvålen tillbaka and this time it sings loud and proud! Här finns även anis, lite fruktiga noter och röken hänger fortfarande med. Måste säga att kombinationen rökigt och fruktigt var något wierd.

 

Smak: Oj oj, här va det mycket smak vill jag lova, det mesta av den rökig! Finns det andra smaker också? Jag vet inte, säkert, men efter mitt 3:e glas har jag förmodligen blivit smakblind och kan inte hitta några smaker jag känner igen. De finns nog där men röken (läs bacon) skriker högre än dem och får därför all uppmärksamhet. Sockret finns också där, kanske lite för mycket för just den här absinten, men när jag drar ner på sockret tycker jag att den blir lite för bäsk. Inte så komplex alltså, bacon och socker.

 

Sammanfattning: Zufanek fortsätter att överaska, och det är ju i sig en nice grej! Den får plusspoäng för orginalitet (va det ett ord eller?) men eftersom de andra smakerna gömmer sig så bra och den kanske inte passar så super med mycket socker så får en sockerråtta som mig dra ner betyget lite. Helt klart en god och speciell absint, dock inte så komplex och det lär inte bli den första jag tar fram ur skåpet om jag ska bjuda någon på absint. Känner att betyget 3,5 kanske är mest rättvist, men jag är säker på att det finns andra som skulle uppskatta den mer än mig, så låt inte mig avskräcka er.

 
 

Absinthe Justifiée & ...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Absint nr. 3 jag köper från Zufanek-destilleriet, och som med så många andra är det här en som jag velat smaka ända sedan slutet av 2015 och som jag äntligen fått ändan ur vagnen och beställt! Jag tycker jag skriver det ofta men det här är en rätt speciell absint, den är nämligen (som namnet antyder) baserad på mjöd! Som en lite extra nördfakta för alla som är intresserade av ekologiska produkter så kan jag säga att honungen och de flesta örterna kommer från Martin Zufaneks egen ekologiska gård... sen har den visserligen transporterats från Tjeckien till Tyskland och vidare till Sverige, men man kan inte få allt.
 
Mjödet lagrades i 3 år innan man gjorde absint av det och det tillverkas bara i väldigt små kvantiteter. Den här batchen är från 2016 och dessförinnan hade vi ingen sedan 2013. En limited edition indeed! Jag förväntar mig ju såklart att känna tydliga honungsnoter och en sötma som gör socker överflödigt, men jag förstår såklart också att det är att vänta sig för mycket. Dock används endast 6 olika örter i receptet, detta för att den ljuva honungssmaken inte ska bli allt för överrumplad, så kanske finns det lite hopp ändå! 
 
 

Lagrad: Nej
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta 
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: Den här absinten bjuder på en olivgrön färg, hade förväntat mig en mer amber nyans. Louchen är klen och full efter ca 2 delar vatten, men det tar jag som ett gott tecken. Hade det varit en stark louche hade det tytt på mycket anis och det vill jag inte ha om jag ska kunna känna någon honung.

 

Doft: Ingen honung här inte, istället fullt med gröna bäska växter som jag inte kan namnet på. Den är lite som Quarantaine fast inte så överdriven. Luktar jag riktigt nära flaskan så luktar det som... hur ska jag säga det här på ett fint sätt... något som bara karlar kan producera. Här finns även stickande alkohol. Efter att ha hält upp absinten försvinner... det där vita... och ersätts av chaikryddor istället O.o Men den gröna bäskan finns också där och det är inte en helt angenäm doft ännu. Efter vattnet har vi även risgrynsgröt med våra chaikryddor, och jäst. Jag känner inget alls av någon absinttrio här men nu är doften riktgit behaglig, och tydlig. Faktum är att doften ökar på och blir starkare med vattnet, that is a plus!

 

Smak: En riktigt len och rund smak (som honung) men jag känner tyvärr inga honungssmaker. De gröna växterna är kvar men utan bäskan, inte så mycket anis eller fänkål och endast en diskret malört. Den har en eftersmak som sitter kvar länge och bara efter att jag svalt den sista droppen känner jag kanel på tungan. Den är lättdrucken och gör sig bra med socker.

 

Sammanfattning: En till absint med sjukt schizofren doft (smaken var också nyanserad) O.o Det blev inte lika mycket honung som jag hade velat men det blev bra ändå. Jag vet inte vilka örter de använde men jag tror att de valt precis rätt :P Det här är väldigt mycket vad jag vill ha ut av en absint (komplex och kraftig), även om jag förväntat mig mer av just den här absinten (mer honung). Vad mer kan jag säga, Zufanek fortsätter att imponera så jag lär nog köpa fler från dem framöver. Nog är den här värd en 4:a alltid ;P

Absinthe Mead Base (2...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Nästa absint från Tjeckien och Martin Zufanek, en blanche den här gången. Vanligtvis har jag inget för blanches men jag har druckit ett par som är riktigt bra och Zufaneks St: Antoine gick hem hos mig så jag vill ge dem här en chans också.
 
Flaskan är sitt vanliga tråkiga jag, som alla Zufaneks flaskor, med undantag för att den är genomskinlig. Ettiketten var dock lite uppfriskande och korken är ju ivf inte i plast.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 53%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En blanche med en tjock louche som är på sin topp efter ca 2 delar vatten, finns inte mycket mer att säga.

 

Doft: Flaskan bjuder på en stark doft av mint eller mentol, som V6-tuggumin eller tandkräm. Glaset ger lite mer utrymme för doften som förvisso inte drar på sig någon sur karaktär eller rivande alkoholdoft, men här har vi en liknande bäska som den från Quarantaine och minten är verkligen inte söt. Den står sig ganska oförändrad efter lite vatten men bäskan har försvunnit. Har jag tur blir den här inte aldeles för olik Vit Opal.

 

Smak: En tydlig, okomplex smak av mint, men den är väldigt god och gör sig väldigt bra med socker! Känner jag lite kola här med, som Karamellkungens snökulor? Konsistensen är len, smaken kraftig och alkoholen syns inte röken av!

 

Sammanfattning: Det här var mer av en förtrollad grodprins än en tuff brud i lyxförpackning! En blanche från Tjeckien i den här tråkiga flaskan med skruvkork väckte ju inga höga förväntningar men den överraskade sannerligen! Jag tror nästan att den här var snudd på bättre än Vit Opal, otroligt uppfriskande och fräsch och skulle göra sig väldigt bra en varm sommardag! Här är beviset på att man inte ska dömma hunden efter håren, trots tidigare erfarenheter! Nog fan är den värd en 4:a alltid, bravo!

 

Absinthe Amave

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Min första absint från Zufanek-destilleriet och därmed min första tjeckiska absint, väldigt spänd på det här! St: Antoine är döpt efter orten där den tillverkas. Den är baserad på ett franskt recept och är destilleriets första absint. Den är även certifierad som ekologisk, något som verkar bli poppulärare med tiden i min uppfattning.
 
Även här har vi en 100% naturlig produkt destillerad och helt utan konstgjorda färgämnen, smakämnen, konserveringsmedel eller sötningsmedel. Jag var lite orolig i början om man verkligen skulle ha brytt sig om de grejerna, jag vet ju hur de gillar att drick sin absint i Tjeckien (den "tjeckiska ritualen" är när du tänder eld på absinten).
 
Flaskan som ni ser här över hör till en av de senaste buteljeringarna, tidigare såldes den i flaskor av genomskinligt glas, flaskor som ALANDIA fortfarande använder på sin bild. Den väldigt enkla, och något tråkiga, knubbiga cylindriska flaskan är en genomgående design för alla Zufaneks absinter. I don´t care much for it.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En naturlig olivgrön färg, små stänk av brunt tror jag också. På egen hand en väldigt fin färg, men när den ställs mot en betydligt klargrönare absint så lyser de svaga bruna nyanserna tydligt igenom och den känns inte lika... ung? En hyffsat fattig louche, men jag har sett värre, full efter ca 2 delar vatten. Till råga på allt så ser jag att det finns en liten sedimentsamling i botten av flaskan, den tycker jag inte ska vara där.

 

Doft: Well, här finns fänkål som är absolut tydligast (något som känns tydligast ur flaskan) men även spritpenna (något som känns tydligast i glaset). Även det väldigt bäska från Quarantaine som jag fortfarande inte vet vad det är. Det finns även en ganska sur lukt som jag tror kommer från alkoholen, men det sticker inget i näsan här vilket är bra. Det blir intressantare när vattnet tillsatts, då kommer nyanserna fram bättre. Förutom fänkålen har vi malört, en blyg anis som inte vågar visa sig så mycket och den där anonyma bäskan. Doften har blivit rundare och den sura lukten har mattats av. Jag vill inte på något sätt säga att doften har blivit svagare med vattnet, men troligtvis inte så mycket starkare heller.

 

Smak: Här var det gott om smak, och kanske tydligast är malörten. Inte jättemycket anis utan lite mer fänkål. Precis lagom mycket av det bäska utan att vara otrevligt på något sätt och längst bak i bakgrunden finns en svag hint av vad som nu är så framträdande i Emile 68. VÄLDIGT len också, det gillat jag!

 

Sammanfattning: Jag måste säga att Antoine klarade sig riktigt bra, och dess största styrka är balansen. Det bäska från Quarantaine är i den en nackdel, men här var det precis lagom mycket. Även Emile kan kännas något överväldigande med sin speciella smak men här fanns den med lagom mycket för att göra upplevelsen speciell. Lite mer malört än jag hade önskat och det är inte väldigt utstickande, men den är som sagt väldigt välbalanserad och riktigt len och god, skulle absolut rekommendera den! Kan även tillägga att den säljs till ett riktigt ok pris: €35 hos ALANDIA och $42 hos absinthes.com. Känner mig inte osportsligt generös om jag ger den en 4:a faktiskt, ett bra sätt att börja det nya året på!

 
 

Absinthe St: Antoine