0 Läs mer >>

 

Source: Plateau Spirits




Today I´m trying out the latest nordic absinthe on the market: La Luna. It’s made in Sweden by the Tevsjö distillery (I actually pass it when going to my summerhouse) but is made for the Danish company Plateau Spirits. They chose the Tevsjö distillery (which by the way is no where near Denmark) because they make the best base spirit and only use local ingredients (compared to others that import less fine base spirit from Russia).



The reason why they chose to make an absinthe is that Tonny from Plateau Spirits really like absinthe and he also think that there is to many crapsinthes out there with artificial coloring etc. This is the first absinthe they make, they might make more but since they are a very small company and absinthe is expensive to make, they need this one to sell well if they are going to make another.



Let’s talk about the recipe for a moment. Something that make this absinthe really stand out from all other absinthes are some special ingredients: papaya, coconut and coffee beans. This might sound like an odd combination, especially in an absinthe, but Tonny says that when he make a new recipe it’s important that he makes something that nobody else is doing, and I think we could agree that no one in France would use papaya ;P We have seen coffee beans before, and that was not my favorite, but I think it’s fun when people dare to experiment a bit! In the coloring process it seems like he only uses lemon balm and he lets it soak for a long time, so I expect a lot of lemon in this one ;) Tony tried about 35 recipes before he was satisfied, so I think it’s safe to say that this absinthe should taste the way he want it to.



The bottle is like a shorter and bulkier version of the one Svensk Absint uses for their Opals. It certainly works well if you want a bigger label, I considered it myself for my absinthes, but unfortunately I think it’s… well… ugly. However, they made something pretty good out of it, the label is pretty big and has a black background that melts together with the dark glass pretty nicely. The black stopper in artificial cork tops it of very well. But let’s go back to the label, I REALLY like this one! As I said, black background ant the motive is drawn in gold. The motive has a very heathen vibe to it: snakes, eyes, crescent moons, flowers, stars and such. Usually I think I can describe the labels pretty well, but here the popular saying ”a picture says more than a thousand words” feels pretty apt. It is designed by a French tattoo artist, actually, all of their labels are made by tattoo artists, and mighty nice they are! Finally, the absinthe got it’s name from what is apparently sort of a nickname for absinthe. I´ve heard a lot of different names for absinthe during the years, but not La Luna (”The Moon”). Nice when you can learn something new! :P



One more thing before we get to the tasting, and this is a big reason to why I bought this: Earlier this year (2021) Plateau Spirits entered a big competition in San Diego, the SIP Awards. I've never heard about it but apparently it’s pretty big, maybe some of you have heard about it? They entered the absinthe category with La Luna and won Platinum, that’s better than double gold! The price is described as follows:

 
”Spirits that placed for a Platinum medal represent a distinguished class that earned exceptional marks from consumer judges. Platinum medal recipients are highly recommended to the public.”


I can’t say that an absinthe flavored with papaya, coconut and coffee would be my first choice, but after reading that I surely had to taste it. I mean, it really can’t be all that bad if the judges thinks this highly of it, right?




Aged: No
Distillery: Tevsjö Distillery (for Plateau Spirits)
ABV: 61%
Category: Verte
Real/Fake: Real
Origin: Sweden/Denmark



Color and Louche: The color is VERY thin, I’m not entirely sure what to compare it with. It has the nuance of fresh gras (or fresh lemon balm as it happens). I donat really get any louche, there are oil-streaks from the first drop of water, but when I’m done (and all the way through) the liquid is just as clear as it was straight from the bottle.



Aroma: When I pop open the bottle I can just feel the base alcohol, no herbs what so ever. Maybe a small hint of coffee? Unfortunately the glass doesn’t bring out any new notes, still mostly base alcohol. I start adding water, carefully sniffing the glass after each part but all I can find is the base alcohol and something slightly burned. If I use my imagination there might be something herb-ish at the end, but I’m not sure.




Taste: VERY little taste. There is the base alcohol again, and the sugar I’ve added, but then there is almost nothing else. I can’t detect any herbs, no papaya, coconut or even coffee. It’s just… blank. A bitter aftertaste makes itself known after I swallow, and it lingers for quite a while.



Final thoughts: This feels so weird to me, how can an absinthe with such good remarks taste so bad to me (and så little)? I honestly don’t get it. I wrote to Tonny and asked if I might have gotten a bottle from a bad batch or something, but he said that there is only one batch and I probably just don’t like the flavor profile. I have a hard time accepting that. I know that taste is subjective, but this is absurd. Based upon what I’ve tasted today I really can’t recommend this to anybody, but I’d be really happy to hear from anyone else that have tasted this, because I simply can’t believe that this is the same spirit the judges in the SIP Awards had. I´m very sorry Tonny, but I can’t give this anything else than 0,5, I really hope I’m wrong in this.

 

Absinthe La Luna

0 Läs mer >>
 
 
 
Efter att vi gjorde mina absinter fick Magnus på Uppsala Destilleri ta del av de tips och råd som jag själv fått av Svensk Absint AB, och han tillämpade dem på sin egen absint. Nu har jag kommit över en flaska av den nya versionen och det ska bli spännande att se hur den skiljer sig från den första.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri AB
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: En betydligt starkare färg än den förra, riktigt klargrön, men jag tycker fortfarande att den är lite i det svagaste laget. Louchen är inte heller så imponerande, tyvärr, och efter 2 delar vatten blir den bara svagare.

 

Doft: En väldigt distinkt och söt doft, dock inte speciellt absintlik. Vi har tvål, citrus och fänkål, vilket tillsammans blir lite av ett rengöringsmedel. Jag hittar vad jag känner igen som romnoter (även om jag inte är någon romkännare) men främst av allt tycker jag att jag känner grumme grönsåpa. Grumme luktar riktigt gott men det tillsammans med rengöringsmedel är inte vad jag vill ha i mitt glas. Det gör faktiskt ingen skillnad om jag luktar ur flaskan eller glaset, dofterna är väldigt lika. Efter att jag börjar droppa i lite vatten så försvinner flera nyanser och det jag slutar med är mest tvål och citrus.

 

Smak: Jag känner den tvåliga citrusen som jag känner igen från doften, och även romnoterna har följt med till smaken. Känner (nästan) ingen lakrits though, det måste vara fattigt på anis.

 

Sammanfattning: Smaken är väldigt unik, men jag hade inte gissat att det var en absint jag drack om jag fick den utan att veta vad det var. Jag vet att Magnus blev lite förtjust i korrianderfröna jag hade i min absint så det är nog de som står för citrussmaken här. Jag vet inte om han tog till sig det där rådet att öka på med anisen, för jag hittar inte mycket lakritssmak här. Sen undrar jag om han använt bassprit som är återvunnen rom, för jag tycker att jag känner det i både doft och smak. Jag är glad att jag fick chansen att smaka den här absinten, men jag tror att det kommer dröja innan jag druckit upp flaskan. Den får 2 av 5 féer, den är annorlunda från den första versionen men inte jättemycket bättre.

 

Mad Distillers Absint...

0 Läs mer >>
 
Source: Vinomondo
 
 
 
Den här absinten har stått på min önskelista väldigt länge, jag vet inte varför men jag har liksom blivit kär i den. Jag försöker att bara köpa absinter från andra länder, absinter som inte finns i Systembolagets sortiment, detta för att det ska vara lätt för personer i min närhet att köpa presenter till mig utan att behöva betala dyra fraktkostnader. Jag har hintat, mycket tydligt, till Sandra att jag velat testa den här absinten i drygt 4 år nu, men hon köpte den aldrig till mig. Istället fick jag den av mina svärföräldrar på min 30-årsdag, kanske hade Sandra något något med det att göra ändå.
 
 
 
Vet inte riktigt var jag vill sätta för land på den här absinten. Den görs av Emile Pernot som ligger i Frankrike, men den görs för, och enligt ett recept framtaget av, Georg Strömfelt, en svenk. Jag slänger upp absinten på Emile Pernot´s lista av absinter men det skulle kännas oärligt att inte ge Sverige liiiiite cred (eftersom Georg tog fram receptet) så jag taggar absinten som BÅDE fransk och svensk.
 
 
 
Flaskan är Emile Pernot´s klasiska som jag helt enkelt är kär i. Den ligger jäkligt bra i handen och har goda förutsättningar för stora och fina etiketter utan att det ser för konstigt ut, något som är svårare att få till med en smal och hög flaska. Georg har valt att utnyttja den här ytan med en stor etikett, en enkel etikett med en diskret ram, ett enkelt mönster och en mindre bild av (vad jag gissar ska vara) en harlequin. Enkel men elegant tycker jag. Alltihop kröns av en äkta kork med trätopp och förseglas sedan med aluminium.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Georg Strömfelt)
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En jättefin och kraftig grön med nyans av nyutslagna björklöv. Louchen inleds med oil-streaks för att sedan, efter 1,5 del vatten, utvecklas till en medeltjock dimma som precis hindrar mig att se genom glaset.

 

Doft: Doften inleds med en mycket välbalanserad blandning av grön bäska, muskovadosocker och anis. Luktar man lite för nära flaskmynningen blir bäskan stark och tankarna vandrar iväg till Quarantaine, men annars finns något som påminner om Un Emile. Nu är den inte speciellt stark längre och jag kan sniffa fritt, den var betydligt starkare när den var nyöppnad. Efter att den fått ligga till sig i glaset ett litet tag så kommer anisen och malörten fram men även bäskan har blivit starkare. När jag sedan börjar tillsätta vatten så ökar doften, blir starkare och samtidigt som bäskan minskar så ökar anisen och vi hittar även fänkål. Tyvärr får den sista delen vatten doften att minska i intensitet, kanske påväg att bli övervattnad?

 

Smak: Mmhmm, den var inte dålig, men inte suverän heller. Ganska mycket smak, men vill man ha en smakrikare för att sitta och sippa på längre rekommenderar jag 4,5 eller t.o.m 4 delar vatten. Den är len i texturen och lättdrucken och den gör sig bra med socker. Anisen är tydlig, men det finns en annan lakrits här också. I början känner jag även isop, och en liiiiiten gnutta mynta, men den var väldigt lätt på malört.

 

Sammanfattning: En helt ok absint får man väl lov att säga, och det märktes nästan att den kom från Emile Pernot. Kul att en svensk har varit intresserad nog för att kontakta ett stort destilleri i Frankrike med sitt eget recept. Flaskan är förtjusande, doften tillräckligt komplex för att intressera och smaken var riktigt god. Jag skulle absolut rekommendera den här till en nybörjare. Georg Strömfelt kan vara ganska nöjd med den här, absolut en av de bättre absinterna i Systembolagets arsenal. Den är gott och väl värd 3,5 i betyg tycker jag.

 

Harlequin Absinthe

0 Läs mer >>
 
 
 
 
Rabid Dog är också en av absinterna jag gjorde till min födelsedag, men den är gjord på ett helt eget recept och till hör alltså inte Réve-serien. Istället är den ett eget experiment där jag använde åbrodd för första gången, en otroligt väldoftande växt i min mening som borde göra sig otroligt bra i absint! I övrigt är den gjord med 7 andra örter varav jag har plockat citronmeliss, isop, malört och rommersk malört själv (även åbrodden). Även här användes vatten från de jämtländska fjällen ;P Receptet är baserat på ett gamalt recept från 1800-talet, dock inte samma som Réve. Självklart är det här också en limited edition, endast 5 flaskor gjordes!
 
 
 
Åbrodden gav en väldigt intensiv, mörk färg som fick det hela att kännas ganska melankoliskt, lite Edgar Allan Poe liksom. Etiketten är därför inspirerad av en short story: Hunden, skriven av yours truly! Tvättäkta skräcklektyr från Feddooh Productions! På etiketten ser vi en minst sagt spooky hund och ramen är en bur med klösmärken på. Hunden har jag tecknat själv men etiketten är designad av min vän Erik Johansson (sjukt duktig kille)! Den här absinten tappades upp på en lite liknande flaska, men inte alls lika snygg som Rêve fick. Den fick också en klick vax upptill med mitt sigill på, must mark my teratory you know.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 76%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Från början hade den här en riktigt intensivt grön färg, som YES diskmedel, så mörk att absinten såg nästan svart ut i flaskan. Det hade vi åbrodden att tacka för, den ger sjukt mycket färg, men färgen bryts tyvärr även ner fort. Nu är den en stark Earl Grey med grön karamelfärg i. Louchen blir aldrig speciellt stark, inte ens medelmåttig, men den är starkare än den av många av mina tidigare absinter. Det krävs hela 3 delar vatten för den att nå ytan i glaset, lite mer än de flesta absinter.

 

Doft: När jag börjar nosa på den uppkorkade flaskan så är den först väldigt lik många andra absinter med malört och anis, men precis när man är mitt i ett sniff så känner man att här har vi även något som liknar klor O.o Strax efter det kommer även tydlig doft av sådana där groddar som alltid stod orörda i saladsbaren i skolmatsalen. Efter att ha hält upp den får vi tillgång av det värsta, la creme de la blä: kloret leder nu hela paraden och efter kommer groddarna igen och även kokt ägg. Vad har jag gjort med den här absinten? Som tur är så bättrar den på sig betydligt när vattnet kommer till orda, och den fortfarande ganska potent. Nu har vi en mer klasisk absintdoft, mycket gröna örter som citronmeliss och isop. Groddarna finns fortfarande kvar men passar nu bättre in med resten av deltagarna. Det mest spännande i min åsikt är en svag doft av söt coca cola, precis vad jag tycker att åbrodd luktar som. Jag hade hoppats på att den skulle komma till uttryck i doften och det gjorde den!

 

Smak: Jag ska erkänna att jag var lite orolig att hitta klor eller kokt ägg här, men av dem syns inte en skymt och istället har vi en hyffsat bekant absintsmak med mer gröna örter än anis. Den har fortfarande mycket smak, inte övervattnad som flera före den. Lite gurka, isop, gräsklipp och lakrits, en bäsk smak utan att för den delen vara bäsk. Smaken hänger kvar länge på tungan och då går den mer mot bränt socker O.o

 

Sammanfattning: En något undlig absint det här, jag får lite samma känsla som när jag först lärde mig att dricka Mansinthe, och det kanske inte är helt opassande med tanke på det något mörka temat på absinten. Den är egentligen inte dålig, men jag har svårt att släppa ägg- och klorlukten. Det jag främst tänker på att jag vill ändra är färgen på vaxet, det skulle vara väldigt mörkt grönt istället, eller rentav svart kanske? Annars har jag inte några tankar på vad jag skulle vilja ändra till en ev. framtida batch, kanske skulle även den här ha lite mer av svansen, men det skulle kanske lika gärna kunna göra den sämre. Eftersom jag ändå blev hyfsat nöjd med den här absinten får den ett betyg på lite över medel: 3 gröna féer.

 

Rabid Dog Absinthe

2 Läs mer >>
 

 

 

Idag avslutar vi Absinthe Rêve-serien med den rubinröda Le Renard Roux... eller ja, vi avslutar för den här gången. Det finns fortfarande en absint kvar, men den ligger fortfarande och gottar sig på ett fat. Som du säker vet vid det här laget fick jag chansen att, i sammarbete med Magnus och Uppsala Destilleri, göra några egna absinter till min 30-årsdag 2019. Namnet är franska för "Den Röda Räven" och kommer såklart från absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 3 flaskor gjordes!



Absinten är gjord på 9 olika örter, bl.a en ovanligt stor del romersk malört (den var jobbig att hitta), och en fyrklöver for good luck. Dessutom är vattnet som användes vid tillverkningen taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Den äkta malörten, den romerska malörten och isopen var jag ute och jagade själv, men de andra (som anisen och fänkålen) fick jag köpa. Den är gjord på ett traditionellt och hantverkamässigt sätt och är baserad på ett genuint recept från 1800-talet, självklart har den inga artifisiella smaktillsatser, koncerveringsmedel, färgämnen eller sötningsmedel.



Flaskan är, som jag nämt tidigare, en av mina favoriter. En underbar kurvig historia som är värdig av en riktigt fin whisky eller cognac! Den fanns ju tråkigt nog inte i mörkt glas vilket innebär att den röda färgen kommer bli matt relativt snabbt. Jag passade faktiskt på att ta kortet här ovan på engång när jag fick den så den röda färgen skulle vara så stark som möjligt. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med rävmotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten. Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med rött vax och den bär mitt egna sigill på toppen.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Den här absinten är riktigt, RIKTIGT röd, som en flytande rubin! "Tyvärr" få vi njuta av den fina färgen hela tiden för den här absinten har en nästan icke-existerande louche, endast lite oil streaks.

 

Doft: När jag korkar upp känner jag nästan bara fänkål, lite märkligt kan jag tycka eftersom det inte brukar vara doften som står ut allra mest. Dessutom är det ju stora mängder malört i den här, men ändå är det fänkålen som står ut. Märkligt. Jag skvätter upp några droppar i glaset, det brukar ju kunna förändra saker och ting, men det enda det leder till är att den sura doften från alkoholen tar över och allt annat göms i skymundan. I med några droppar vatten som genast sätter munkavel på alkoholen och plockar fram örterna. Nu kommer malörten och lite anis, men de har sin sweetspot efter 2-3 delar vatten, därefter kommer bäsk gurka och isop samt lite gamla kopparpengar.

 

Smak: Det var ingen smakexplosion här inte. Nog har vi lite av gurkan och isopen, men även den metalliska smaken som jag känner igen från hibiskuste. Smaken är len men mesig, känner att den är riktigt övervattnad och man borde nog stannat vid 3 delar vatten. Sockret är väldigt framträdande, gör INTE sitt jobb att lyfta de andra smakerna utan överröstar dem lite istället. Om jag minskar på sockret och dessutom drar ner på vattnet blir den intressantare och mer lättdrucken.

 

Sammanfattning: Det här blev ytterligare en liten flopp, tråkigt värre. Måste dock säga att den påminner väldigt mycket om Rubis, den var inte heller bra, så kanske är det här med absint och hibiskus ingen bra ide? Även här bör jag ta med lite mer av svansen i nästa destillering, det tror jag kan bidra mycket. Jag vet att Rubis fick 3 poäng, men jag ska försöka att vara objektiv och då hamnar den här faktiskt snäppet under Rubis. Betyget blir inte mer än en 2:a idag.

 

Absinthe Rêve - Le Re...

1 Läs mer >>
 

 

 

Vi går vidare i min Rêve-serie och nu har turen kommit till min gula/amber: Le Cerf Jaune. Absinthe Rêve är den absintserie som jag, i sammarbete med Uppsala Destilleri, gjorde till mig själv till min 30-årsdag. Namnet på den här är franska för "Den Gula Hjorten" och hänvisar såklart till absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 3 flaskor gjordes!
 
 
 
Absinten är gjord på 9 olika örter, varav en är en fyrklöver, för extra tur ;) Den är färgad med bland annat saffran, jag testade Awen Natures Absinthe Safran men tyckte att den smakade aldeles för lite saffran, ett misstag som jag försökt rättfärdiga. Vattnet som användes vid tillverkningen är taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Både den äkta malörten, den romerska malörten och isopen har jag plockat själv, men andra (som anisen och fänkålen) fick jag köpa. Den är gjord på ett traditionellt och hantverkamässigt sätt och är baserad på ett genuint recept från 1800-talet (även om man då inte använde saffran), självklart finns inga artifisiella smaktillsatser, koncerveringsmedel, färgämnen eller sötningsmedel.
 
 
 
Den kurviga flaskan är värdig av en riktigt fin whisky tycker jag. Tråkigt nog fanns den inte i mörkt glas vilket hade varit optimalt, men det verkar som att den gula färgen håller sig rätt bra ändå (är ju trots allt inget klorofyll i den som kan brytas ner) och nu ser man ju den snygga färgen. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med hjortmotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten. Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med gult vax och den bär mitt egna sigill på toppen.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Färgen är lika klargul som nybakat saffransbröd, väl mogna citroner eller One Punch Man´s dräckt. Ungefär vad man kan vänta sig av saffran. Louchen var däremot en riktig besvikelse... eller den hade varit om det funnits någon. Den är verkligen minimal och det är till och med ont om oil streaks. Needless to say är det svårt att avgöra när den nått sin "topp".

 

Doft: Hmm *drar lite på munnen* Flaskan bjuder mest på syra, bäska, tvålig malört och korriander med rund citruskaraktär. Att hälla upp den i glaset förändrar ingenting så jag börjar otåligt droppa i vatten istället. Det bäska och sura mattas av och försvinner, men malörten och korriandern finns fortfarande kvar. Nu dycker lite saffran upp också men det är inte lika mycket som jag förväntat mig.

 

Smak: Jaha, absintörterna lyser med sin frånvaro i den här, istället tar sockret mer plats och det är inte den rollen sockret ska spela. Den är nog övervattnad efter 5 delar vatten. Saffranen känner jag av litegrann, men inte heller här är den lika stark som jag tänkt mig. Den bidrar ivf till en sötare och rundare smak, texturen är len och smaken som ändå finns sitter kvar ett ganska bra tag i munnen. 

 

Sammanfattning: Jag tror det största misstaget jag gjorde här var att kapa svansen för tidigt, lite mer oljor hade gjort den gott tror jag. Jag saknar anisen, tror den hade gjort sig bra med saffranssmaken, något jag får rätta till i nästa batch. Målet var som sagt att göra en absint som smakade lite mer saffran än Awen Natures absint. Jag skulle säga att jag lyckades med det (det blev nog ganska lagom mycket) men som sagt så lyser både louchen, doften och smaken från de andra örterna med sin frånvaro och det drar ju ner betyget rätt rejält. Undrar om en 2:a är för generöst?

 

Absinthe Rêve - Le Ce...

0 Läs mer >>
 

 

 

Idag ska vi fortsätta med mina egna absinter och näst på tur står min vita absint. Det blev min 30-årsdagspresent till mig själv att göra en serie på inte mindre än 7 olika absinter i sammarbete med Uppsala Destilleri AB. Jag är ju inte så förtjust i vita absinter generellt, men det är klart att man ska försöka sig på en sån också när man ändå gör absinter. Namnet är franska för "Den Vita Ugglan" och kommer såklart från absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 2 flaskor gjordes!



Den här är gjord med 8 olika växter, bl.a en ovanligt stor del romersk malört, och en fyrklöver (for good luck). Dessutom är vattnet som användes vid tillverkningen taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Både den äkta malörten, den romerska malörten och isopen har jag plockat själv, men andra (som anisen och fänkålen) fick jag köpa. Den är gjord på ett traditionellt och hantverkamässigt sätt och är baserad på ett genuint recept från 1800-talet, självklart finns inga artifisiella smaktillsatser, koncerveringsmedel eller sötningsmedel.



Den är buteljerad på ytterligare en flaska som jag är helt förälskad i: Aberdeen, en underbar kurvig historia som är värdig av en riktigt fin whisky! Tråkigt nog fanns den inte i mörkt glas, men det gör inte så mycket i det här fallet eftersom det är en vit absint. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med ugglemotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten (det är svårare att göra en etikett med vitt tema än vad man kan tro). Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med vitt vax och den bär mitt egna sigill på toppen. Tycker verkligen att det blev skitstiligt med vitt vax!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 56%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Den här louchen är minimal, som ett par smutsiga glasögon, och den når sin topp efter en ynka del vatten. Inte mycket att hänga i en julgran.

 

Doft: Ur flaskan känner jag malört, rommersk malört och SURT! Och när jag luktar på den ur glaset är det BARA surt, inte ens gräddigt! Det är först när jag börjar droppa i vattnet som det händer något, malörten letar sig fram igen, tätt följt av citrus. "Citrusen kommer väl från citronmelissen" tänkte jag, sen kom jag på att det inte är någon citronmeliss i den här O.o Jag minns att Magnus också kände citrus när vi gjorde den, och tydligen så kan korrianderfrön ge citrussmaker. Det är väl det jag känner.

 

Smak: Den har hyffsat mycket smak tycker jag, och den är väldigt len och gräddig (VÄLDIGT gräddig). Jag känner malört, korriander och lite isop, inte jättenyanserad, men god. Känner inget av anisen eller fänkålen.

 

Sammanfattning: Korrianderna var ett bra val i den här tycker jag, den har fått hyffsat mycket smak men är ändå lättdrucken, den är gräddig och har en len textur. Men louchen var riktigt vek tyvärr. Jag tror att om jag inte tagit bort så mycket av svansen så hade jag fått mer oljor, en tjockare louche och kanske en ÄNNU lenare smak. Får komma ihåg det till nästa gång. Men över lag är jag nöjd, det var inte så dåligt för ett första försök, även om den har potential att utvecklas. Jag ger den 3,5 poäng av 5 möjliga, kanske är den inte värd mer än 3, men jag är partisk och väldigt stolt :)

 

Absinthe Rêve - La Ch...

2 Läs mer >>
 

 

 

Som du kanske vet vid det här laget så fick jag möjligheten att i samband med min 30-årsdag göra några egna absinter hos Magnus på Uppsala Destilleri. Det blev 7 st olika och en av dem var Le Lapain Vert. Namnet är franska för "Den Gröna Kaninen" och kommer såklart från absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 2 flaskor gjordes!
 
 
 
Absinten är gjord på 12 olika örter, varav en är en fyrklöver, för extra tur ;) Dessutom är vattnet som användes vid tillverkningen taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Både den äkta malörten, den romerska malörten, isopen, citronmelissen och pepparmyntan har jag plockat själv, men andra fick jag köpa. Den är gjord på ett traditionellt och hantverkamässigt sätt och är baserad på ett genuint recept från 1800-talet, självklart finns inga artifisiella smaktillsatser, koncerveringsmedel, färgämnen eller sötningsmedel.
 
 
 
Flaskan är en underbar kurvig historia som är värdig av en riktigt fin whisky tycker jag. Tråkigt nog fanns den inte i mörkt glas vilket hade varit optimalt, så färgen har redan börjat gå åt det bruna hållet. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med kaninmotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Det här är troligen min favorit av alla etiketter jag har! Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten. Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med grönt vax och den bär mitt egna sigill på toppen.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Färgen var fullkomligt klargrön från början, men innan jag kunde köpa ut flaskorna hade den fått färgen av döda löv. Väldigt trist. Louchen är mycket svag, nästan lite pinsamt svag faktiskt. Den startar med en svag dimma men löser snabbt upp sig i oil-streaks igen och den blir aldrig tjockare, tunn som en björn som kryper ur sitt ide efter en mycket lång vinter. Den behöver dessutom rätt mycket vatten innan det har fyllt hela glaset, lite drygt 3 delar.

 

Doft: Den innehåller mycket malört, och det märks när man drar ur korken. Den har även en örtig, skrovlig bäska, lite som grönt te som dragit i aldeles för varmt vatten. Har hört att det kan bli så om man använt färska örter i färgningen, men mina var väldigt torkade. Doften förändras inte speciellt mycket efter att jag hält upp absinten, dock händer det lite när jag börjar droppa i vatten. Malörtsdoften blir lenare efter varje del vatten, och efter alla 5 delar är den inte alls så vass och skrovlig längre. Jag tycker även att jag hittar lite kardemumma och jäst, det ger en varm nyans till doften.

 

Smak: Hmm, den har mycket smak och jag känner malörten tydligt, men anisen finns inte här (trots att jag använt mig av mycket mer än vad som fanns i orginalreceptet) och det skollade gröna téet finns fortfarande kvar till viss del. Den är inte så len heller, betydligt grövre än jag hade önskat att den va.

 

Sammanfattning: Ok, det här blev ju inte den mest välbalanserade absinten som världen har skådat, får dig att gråta av lycka eller får dina smaklökar att göra vågen, men jag känner att den hade kunnat bli värre och jag ser potensial för förbättring. Till nästa gång tror jag att jag ska behålla lite mer av svansen för att få en tjockare louche och den skulle förmodligen må lite bättre av lite mindre färgningsväxter, eller en annan blandning av färgningsväxter. Kanske skulle man låta den vila på ett ekfat i någon månad också för att släta till de vassa smakerna lite också, det skulle den nog må bra av. Vi får se när nästa batch av den här ser dagens ljus, men tills dess får jag och Den Gröna Kaninen nöja oss med en blygsam 2:a i betyg.

 

Absinthe Rêve - Le La...

2 Läs mer >>
 
 
 
Jag vet att jag säger det ofta, men idag vill jag dela med mig av en VERKLIGT speciell absint, den enda i sitt slag faktiskt... och det är en av mina egna! Som du kanske vet vid det här laget så fick jag möjligheten att i samband med min 30-årsdag göra några egna absinter hos Magnus på Uppsala Destilleri. Det blev 7 st olika och en av dem var La Méduse Bleu. Namnet är franska för "Den Blå Grävlingen" och kommer såklart från absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 3 flaskor gjordes!
 
 
 
Absinten är gjord på 8 olika örter, varav en är en fyrklöver, för extra tur ;) Dessutom är vattnet som användes vid tillverkningen taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Både den äkta malörten, den romerska malörten och pepparmyntan har jag plockat själv, men eftersom det blev lite sent påkommet hann jag inte odla några fler örter och de övriga är alltså köpta (från Sverige och andra länder). Men det som är absolut mest utstickande är givetvis den blå färgen, men den tänker jag såklart inte tala om hur jag fick. Jag kan ivf säga att den är naturligt färgad, och nöj dig med det.
 
 
 
Flaskan är en underbar kurvig historia som är värdig av en riktigt fin whisky tycker jag. Tråkigt nog fanns den inte i mörkt glas vilket hade varit optimalt så färgen kommer mattas av så småning om. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med grävlingsmotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten. Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med blått vax och den bär mitt egna sigill på toppen.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: True Blue
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: En hitills unik färg på en absint, en riktigt djupt mörkblå färg som i vissa ljus nästan gränsar till lila nyanser. Louchen är tyvärr mycket svag, mer oil-streaks än dimma och når sin topp efter knappt 3 delar vatten. Louchen har nu en ljusblå färg, ungefär som himlen utanför mitt fönster.

 

Doft: Ur flaskan känner jag en hel del malört och en lite earthy noter från den hemliga ingrediensen. Den förändras egentligen inte så mycket när jag hält upp den i glaset, blir bara lite surare, och även efter jag tillsatt vatten så är det malörten som dominerar. Över lag väldigt nice tycker jag, även om den inte är så nyanserad.

 

Smak: Mmm, kraftig smak av malört, men tack vare den stora mängden romersk malört så är inte bäskan riktigt så stor som den kunnat vara. Det är bra. Jag har nog använt lite för mycket av den hemliga ingrediensen som ger en ganska distinkt karaktär till absinten. Smaken är stark, len och sitter kvar länge.

 

Sammanfattning: Den svaga louchen var lite av en let-down för mig, troligen kommer de andra absinterna att följa samma mönster på den punkten. Som sagt blev det nog lite förmycket av den hemliga ingrediensen, jag gillar när det är mycket smak, tydliga karaktärer och starka färger, men till nästa gång får jag nog backa lite här. Den är ändå inte helt dålig för att vara första försöket, och att den är naturligt blå är ju fruktansvärt spännande tycker jag! Den får ett medelmåttigt betyg på 2,5 gröna féer.

 

Absinthe Rêve - La Mé...

0 Läs mer >>
2017 släppte Valkyra en underbar fatlagrad special-version av sin Valkyria Absint i provrör. Sedan dess har de släppt sin röda chili-absint och då kändes det nästan givet att 2018´s specialbuteljering skulle bli en med chili. Henrik måste dock ha tänkt på det redan från början för den här har legat och myst på fat i ett helt år, så den las på fat redan innan den förra specialbuteljeringen släptes på systemet. Framförhållning, javisst! Eftersom de här specialbuteljeringarna släpps lagom till jul fick jag den förra i julklapp av min kära fästmö, men inte (förra) årets. Det är en limited edition på strax över 200 set, det är 2000 provrör på 4 cl styck. Jag tycker det är bra att han använder provrör, det är lite udda och väldigt snyggt. Dessutom går det bra att spara ett provrör oöppnat och om ytterligare 8 år kommer jag då ha ett helt provrörsställ med olika absinter! Den förra släpptes endast i Sverige, bland annat med motiveringen att provrören är lite för sköra för att frakta internationellt, och detta gällde även för den senaste batchen. Det blir ett privelegium som bara vi i Sverige får ta del av ;) Jag är spänd på att smaka så nu lägger jag undan pennan ett tag och tar fram glaset och måttsatserna!

 

Lagrad: 1 år
Destilleri: Valkyria
Alkoholhalt: 74%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Helt klart en amber, lite ljusare än den förra utgåvan, mer guld än bärnsten. Louchen är svag och når sin topp efter ca 2 delar vatten. Inte så imponerande louche men man ska inte dömma hunden efter håren.

 

Doft: Ur provröret är det mycket vanilj och lite chili. Det hela går bra ihop med fänkålen, och lämnar en kittlande känsla i näsan. Efter 2 delar vatten blir doften mycket agressivare och nu har chilin övertaget över vaniljen. Efter 3 delar är doften mildare igen och vaniljen är återigen herren på teppan, över lag en underbar doft.

 

Smak: Självklart har vi chili här, och vanilj från eken och den vanliga trion, men det är svårt att känna så mycket mer. Vi har chilihetta också såklart, men den känns betydligt mer i svalget och halsen än på tungan. Det är väldigt mycket smak, precis vad jag kommit att förvänta mig från Valkyrias produkter, och den är väldigt len.

 

Sammanfattning: Chilin fungerar mycket bättre med vaniljen från ekfatet än utan. Troligen är även den här bättre med någon del mindre vatten men då skulle det bli på tok för kryddstarkt för mig. Jag smakade den lite snabbt när jag fick den och jag måste säga att den har mått mycket bra av att få vänta några månader. Den här var väldigt bra, inte lika bra som förra utgåvan men DEN hamnade nästan på en 5:a. Den här ligger på gränsen mellan 4 och 4,5 men eftersom jag vill att det ska synas att det är skillnad på den här och den förra så slutar den på 4 gröna féer.

 

Valkyria Oak-Aged Chi...

0 Läs mer >>
 
 
 
 
Här har vi den första, och hittills enda absinten från Uppsala Destilleriet. Absinten är baserad på ett genuint recept och den görs på traditionellt sätt. Vill minnas att den görs på 6 örter, kan tyckas lite men vet man vad man gör är det allt som behövs, titta bara på Züfaneks Mead Base.



Flaskan har en mysig form, kort och knubbig med en rundad topp och en rejäl, tjock botten. Hade dock gärna sett att den var i mörkt glas istället för klart för att bevara färgen lite bättre. Den är försluten med en fake-kork med trätopp, precis som Grön Opal. Ett bra val med kork istället för skruvkapsyl, ett miljövänligt val med fake-kork istället för riktig. I approve! Etiketten följer samma upplägg som destilleriets övriga produkter, fast med andra färger och en annan filur i ringen till vänster. Den här figuren är välklädd och får mig att tänka på van Gogh ;)

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri AB
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Javisst är den grön, men det är en väldigt svag färg. Syns bättre i flaskan än i glaset. Vattnet ger faktiskt ingen louche alls men däremot tunga oil-streaks som lägger sig på botten.



Doft: Vi börjar att dra ur korken och sniffa lite i flaskan och då känner jag lite kola, som Karamellkungens snökulor. Doften är inte jättestark men den är söt och jag tycker nästan att det finns lite rom här också. När jag vidare häller upp absinten i ett glas känner jag mest alkohol och nytt gummi, inte lika trevligt som söta snökulor och rom tyvärr. Dock är det när man börjar droppa i vattnet som den börjar komma till sin rätt. Doften blir BETYDLIGT starkare och jag känner en mild doft av gurka och lite spritpenna. Det var inget jag tänkte på vid tillfället men senare kommer min sambo och påpekar att den luktar lite som vattenpipstobak och då fick jag ett eureka-moment och nu är det allt jag tänker på.



Smak: Här har vi åter igen den där "gurkan" från doften, nu börjar jag undra om det är isopen jag känner? Inte så mycket anis, men den finns där. Över lag är smaken väldigt mild, liksom alkoholen, vilket gör den väldigt lättdrucken. Den är inte otrevlig på något sätt, bara mild, inte någon örtbomb som är mina favoriter.



Sammanfattning: Tja, den är ju inget mästerverk, men det är inte rimligt att förvänta sig det heller från någon som bara gjort absint i några månader. Över lag är den lite tam, mild i smak, färg, doft och med en svag louche, men det är en äkta absint och den smakar inte otrevligt. Den är inte heller speciellt typisk för en absint, vare sig i smak eller doft. Förmodlingen ingen jag kommer köpa fler av, men den har potensial och utrymme att förbättras. Om jag skulle ge Magnus ett råd så är det att använda mer örter i både destillering och färgning, då tror jag att den kommer bli betydligt bättre. Idag får den 1 av 5 gröna feér men jag kommer hålla ögonen öppna efter fler av hans absinter, om han väljer att fortsätta med dem.

 

Mad Distillers Absint...

0 Läs mer >>
 
 
 
 
Den här var en julklapp från min tvillingbror. Jag har sett den men varit lite skeptisk till att köpa den. "En svart absint, gjord av en black metall-artist från Bromma. Kan det verkligen bli bra?". Sen mindes jag Mansinthe som är gjord av Marilyn Manson, och för de som inte minns det så är det en av mina absoluta favoriter, så kanske ska jag inte vara så fördomsfull.
 
Absinten är gjord av destilleriet Nils Oscar AB i sammarbete med Jonas Åkerlund, trummisen från Bathory. Kan inte säga att jag hört något av dem men de är tydligen rätt kända så jag kanske får lyssna på en låt eller två, kan ju vara bra för allmänbildningen. Utöver att banka på trummor regiserar Jonas även film, några långfilmer men främst har han gjort musikvideor åt en lång rad kända artister, Metallica, Rammstein, The Rolling Stones, Roxette, Pink, Lady Gaga, U2 och Britney Spears är några. Det sägs även att Jonas är en absint-entusiast, om det innebär en sann entusiast eller en person som gillar att tända eld på det han dricker för sin image vet jag inte. Han ska (precis som med Marilyn Manson och hans Mansinthe) ha haft en tydlig vision om hur smaken skulle vara och det tog ett tag att få fram det färdiga resultatet.
 
Det är en ganska ny absint, släpptes så sent som mitten av 2017. Det är en limited edition på endast 300 flaskor, något som alltid kittlar mitt intresse. Den säljs inte på ALANDIA eller absinthes.com men jag har sett den på ett par andra internationella sidor. Eftersom bror min är en riktig whiskynörd gissar jag att han hittade den på Masters of Malt som har ett något mindre utbud av absint, men de har ett par sorter som inte mina vanliga försäljare har. Den är destillerad, som sig bör med absint, vilket bådar gott. Förutom den klassika blandningen av anis, malört och fänkål innehåller Ditch även kornmalt, något som inte på något sett är traditionellt för absint. It´s not just a limited edition, it brings something to the table that other absinthes does not. Bravo!
 
Låt oss slutligen ägna några ord åt förpackningen. När jag först tog upp katongen ur paketet som brorsan skickat trode jag den hade blivit skadad. Det är lite Turning Torso över den här kartongen och jag fattade först inte varför, sen läste jag namnet en gång till och då föll poletten ner. Själva flaskan har en enkel rundad form med tjock botten som jag verkligen gillar. Korken är inte naturlig men det är ivf inte en skruvkork, och vad jag förstår är korkträden utrotningshotade så det är väl kanske lika bra att man valt det man gjort. I kartongen finns även vad jag närmast kan kalla ett bokmärke med instruktioner för 3 olika absintritualer: "La Louche", "The Fire Ritual" och "My Twisted Ritual". De två första känner vi redan igen som den franska ritualen och den bohemiska/tjeckiska ritualen, den sista däremot är nog hans egen och går kort och gott ut på att käka svart kaviar tillsammans med absinten.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Nils Oscar AB
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Svart
Äkta/Fake: ?
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Uppenbarligen är den svart, men till skillnad från Gothica som egentligen är mörkt, mörkt lila så har den här en mörkt rödbrun färg, väldigt mycket som kaffe eller coca cola. I övrigt hittar jag ingen info om färgen så jag vet inte om den är naturligt färgad eller ej, men eftersom de enda växterna som står med i färgningsprocessen är malört, isop och citronmeliss och man har valt att inte komentera färgningen så utgår jag ifrån att den är fake. När absinten är spädd med vatten får den färgen av en lite mörkare öl. Louchen är faktiskt helt frånvarande här, jag får lite oil-streaks som lägger sig tungt på botten av glaset men mer än så bjuder inte Ditch på.

 

Doft: Ur flaskan känner jag en tydlig saltlakrits, väldigt mycket tydligare än från Valkyrian. Salmiaken sitter kvar efter att den fått stå i glaset ett tag men då luktar den även lite bränt. Efter att vattnet har tillsatts kommer det fram lite mer nyanser av sötlakrits villket måste vara anisen och nu luktar den liksom sött. Ska bli väldigt intressant att smaka.

 

Smak: Efter att ha rört om ordentligt med skeden så slickar jag av den och det får mitt ansikte att dras ihop. HELVETE vad bäskt! Och det sitter kvar bak på tungan. Länge. Det är lite svårt att ta den första sippen, men nu har jag ju gjort iordning ett glas så då ska den fan provsmakas ordentligt! Först känner jag saltlakritsen och inte så mycket mer och jag börjar tänka att den kanske inte var så bäsk ändå. Men när jag sväljer absinten och den kommer på bakre delen av tungan är bäskan tillbaka >.< Kanske har den en komplexare smak men att hitta dem är för mig som att försöka föja ett samtal mellan 2 personer närmast scenen på en konsert: de liksom bara drunknar i den överväldigande förgrunden.

 

Sammanfattning: Vad ska man säga? Utan louche och överlägset den bäskaste hittills, Jonas Åkerlund delar INTE min smak av absint. Det smakar inte som någon annan absint jag någonsin smakat vilket får mig att tänka att absint-entusiasten Jonas Åkerstörm kanske dricker den för sin image ändå. Det här är den enda absinten jag kan tänka mig skulle passa med smaken av bränt socker, vad det gäller kaviarn är jag tveksam. Den här absinten lär inte förbättra Sverges rykte i absintvärlden, men den finns inte på The Wormwood Society´s hemsida än och inte heller på Absinthe.se så kanske för den inte alldeles för mycket väsen. Kanske blir det en av de där absinterna jag smakar om ett halvår igen och upptäcker att den har mognat och är jättegod, men för tillfället får den (och Jonas Åkerlund) skämmas lite. En halv grön fe och en WTF-stämpel är allt den får idag. 

 

Ditch - Twisted Ritua...

0 Läs mer >>
Source: valkyriadistillery.com
 
 
 
Idag bjuder Henrik Larsson på något väldigt annorlunda: En specialbuteljering av Valkyria Oak Aged som fått vila i fat av svensk ek i 18 månader! Jag har fattat mer och mer tycke för eklagrade absinter på sista tiden, varit riktigt sugen på "Bacchus" från Valote Martin och "La Clandestine 1935 - Barrel-aged" från Artémisia-Bugnon ett tag, men de är verkligen inte billiga. Även Valkyria Cask Strength kostar lite mer men den svälter ändå inte plånboken lika mycket som de tidigare nämnda.
 
Den här gången har Henrik valt att buteljera absinten i flera små provrör (10 st på 4 cl st) som levereras i ett specieltillverkat metallställ. Priset för det här kalaset är detsamma som för en flaska Valkyria Oak Aged men med en femtedel mindre i förpackningen. Med tanke på de extra kostnaderna som måste gått till förpackningen samt tiden och arbetet han måste lagt ner på det hela (och lagrad absint kostar i regel mer än olagrad) så känner jag att Henrik hade kunnat ta mer för absinten om han velat. Kanske ville han vara lite hygglig så här i juletider (Valkyria Cask Strength släpptes 6:e december)? Det blev ivf min julklapp från min kära sambo, en väldigt god jul för mig alltså! XD

Normalt sett så säljer Valkyria-destilleriet även till absinthes.com men den här gången sålde de bara till Sverige. Batchen gjordes bara i 88 förpackningar, en väldigt limited edition indeed, och den här gången är förpackningen lite skörare än den brukar vara så frakt inom Sverige kan tyckas riskabelt nog. Den såldes slut riktigt fort, och systemet fick in ungefär dubbelt så många beställningar på den som det fanns förpackningar att tillgå! Mitt exemplar trycktes hem samma minut som den släpptes för att vara säker på att jag skulle få den.
 
Henrik har planer på att göra fler limited editions i provrör (är inte troligt att dessa heller kommer säljas till Tyskland alltså) men någon mer batch av just Oak Aged Valkyria Absinthe Cask Strength lär det inte bli. Henrik berättar att han gillar att göra små unika serier som på sikt kanske får lite samlarvärde för kunden, så även om det blir fler lagrade absinter så kommer han ändra i receptet. Enligt mig är det den sanna innebörden av limited edition och en mycket bra ide som uppskattas av ivf mig.

 

Lagrad: 1,5 år
Destilleri: Valkyria Distillery
Alkoholhalt: 74%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Mmmm, här har vi en whisky-färgad absint vilket vi har den långa lagringstiden att tacka för. Den hamnar verkligen i amber-kategorin och jag skulle vilja se den lilla, uppsvälda paragrafryttaren som trovärdigt kan argumentera för att den ska klassas som en verte. Den må vara paketerad i flaskor av genomskinligt glas men jag tror inte att solljuset kan ge den här en mer "feuille morte" nyans. Jag uppskattar en fin, grön färg men en riktigt lyckad amber kan vara minst lika fin att titta på. Jag står fortfarande fast vid att amber (och rouge) borde vara erkända kategorier bland absint, annars skulle den här absinten misslyckats något otroligt om man ska döma den som en verte. Vad det beträffar louchen så är den tjock, inte extremt tjock men väldigt tjock. Från början bjuder den på tunga oil-streaks som snabbt sjunker till botten, men snart skymtar vi en svag dimma längst ner i glaset och till sist når den sin peak efter knappa 2 delar vatten. Om man istället häller upp absinten på några isbitar blir den grumlig och lite trögflytande, påminner om nyponsoppa eller knäcksmet!

 

Doft: En helt underbar doft! Ur flaskan har vi brunt socker, karamel, mycket vanilj och förvånansvärt lite alkohol. Efter att jag hällt upp den i glaset blir alkoholen lite starkare (som den brukar) och jag känner lite mer fänkål. Efter vattnet blir doften svagare men fortfarande riktigt nice, nu är den mer klassisk Valkyria och har en hint av Coca Cola. Det låter inte så nice men det är det!

 

Smak: Här har vi lite av den klassiska Valkyriasmaken men med lite karamell och vanilj och jag inser nu att det är DEN blandningen som blir lite Coca Cola-liknande i mitt huvud. Vi har även malört och fänkålen men ingen tydlig anis. Smaken är inte speciellt söt utan lite mer åt det bäska hållet, poppulärt hos många även om jag själv föredrar något annat. Alkoholen kändes lite tydligare än jag hade förväntat mig men det glömmer jag snabbt. Egentligen är den väldigt len, lenare än de andra Valkyriorna, men alkoholen lurar mig till att tro att den är strävare än den är. 

 

Sammanfattning: Det var verkligen aldeles för länge sedan jag hade en Valkyria i glaset! Jag fick som sagt den här i julklapp men lät den stå och mogna till min födelsedag (17:e januari) då det äntligen var dags att smaka den!
   En klar fördel med att förpacka absinten i flera mindre provrör istället för i en stor flaska är att man kan dela med sig av den till andra utan att det känns som att de får något "begagnat". Jag lär nog spara ett provrör ivf, antingen för att dela med mig av till någon kär vän eller möjligen avnjuta på ålderns höst!
   Känns liiiiite som att den föll på mållinjen här, det är en riktigt nice absint med många fina kvalitéer men den har några små grejer som gör den lite kort av en 5:a. Doften var VERKLIGEN nice, I’d wear that for a fucking perfume, men den mattades ut efter vattnet vilket var lite tråkigt. Louchen var som sagt riktigt tjock men inte som hos Opalerna, kan i och för sig inte säga att det spelade in på betyget i det här fallet. Den var bara precis aningen för bäsk och hade aaaaaaaaningen för mycket alkoholsmak, något som egentligen inte skadar den speciellt mycket, men precis tillräckligt för att den inte ska nå till en 5:a. Jag kanske låter negativ men det är ingen schweizisk le bleue vi dricker här utan en absint i världsklass och då håller jag mina förväntningar höga! Den får en rungande 4,5, famfarer och en aplåd av mig, absolut på min top10-lista (och det här är den 94:e absinten jag smakar)! Allt som allt är den en otroligt bra absint och jag är otroligt spänd att se vad Henrik kommer hitta på härnäst!

 

Valkyria Oak-Aged Cas...

1 Läs mer >>
Source: systembolaget.se 
 
 
Den senaste kreationen från Valkyriadestilleriet, återigen i sammarbete med det svenska metalbandet Wolf. Receptet är baserat på Wolf Absinthe men här har man valt att bland annat tillsätta chili till receptet, helt unikt vad det gäller absint vad jag vet! Dessutom har bandet signerat varenda flaska, och då vill jag påminna om att det här inte är en limited edition (jag riktigt känner hur den sympatiska skrivkrampen tränger sig på).
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Valkyria Distillery
Alkoholhalt: 66,6%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige
 

Färg och Louche: Blev tyvärr väldigt besviken över färgen, den var inte alls sådär vackert blodröd som jag sett på bilderna (och som den har beskrivits att ha) utan mer en blandning av laxrosa och amber. Louchen är ändå medeltjock, så bra som någon annan av valkyrias absinter bjuder på, och den är full efter 2 delar vatten.

 

Doft: Hå hå, det kittlar i näsan när jag luktar på den här! Har du testa nässpray med mentol någon gång? Lite den kännslan blev det XD Det kan vara en jävla fart i den här. Såklart känner jag chili och alkoholen lyser med sin totala frånvaro vilket förvånar mig lite, på ett positivt sätt. Lukten är väldigt lik sig när jag häller upp den men den har blivit lite sötare nu tycker jag. När vattnet tillsatts hänger såklart chilin kvar men jag känner även anisen och det är en ganska bra kombination faktiskt. Nu har det helt oväntat dykt upp en väldigt mysigt söt doft av körsbär också, hatten av för den här doftupplevelsen!

 

Smak: Åh den här va stark, väldigt stark, så jag är orättvis den här gången och har i en extra del vatten (totalt en del absint och 6 delar vatten nu). Den är fortfarande väldigt stark men inte överväldigande och trots det extra vattnet är smaken fortfarande mycket tydlig. Jag hade annars kunnat tänka mig att det bara skulle vara något som smakar lite mer än vatten och får truten att stå i lågor men så var inte fallet. Smaken leds av chilin men lämnar sedan väg åt den välbekanta smaken av Valkyria-absint, det är kul att den inte bara smakade chili. Ingen alkoholsmak alls och jag tror att alkoholhettan göms bakom chilin. En mycket len och angenäm textur och sist av allt kommer hettan. Personligen tycker jag att den var väldigt god med mycket socker vilket dessutom gör att jag vill smutta på den istället för att ta större klunkar och det tror jag att min tunga tackar mig för.

 

Sammanfattning: Jag hade nog intalat mig att den här absinten skulle vara rätt mycket av ett chili-koncentrat men så var inte fallet. Den har beskrivits vara en absint för chiliälskare, jag gillar över lag varken chilismaken eller stark mat, men ändå gick den hem hos mig (lär dock bara dricka väldigt små mängder åt gången). Doften var riktigt bra och än en gång visar Valkyria att de har produkter av toppkvalite som inte bara späds ut av vatten! Som sagt var inte färgen vad jag hade förväntat mig så jag skrev till Henrik Larsson och frågade. Han berättar att den blodröda färgen bara håller i ca 2 månader och sen blir den mer och mer bärnstensfärgad. Den innehåller visserligen inget klorofyll men vilket ämne det än är som färgar absinten verkar reagera på samma sätt. Jag är villig att ge den 3 i betyg men slår på en extra halva tack vara att den är ruggigt orginell. Slutresultatet blir 3,5.

 
 

Wolf Chili Red Absint...

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
 
 
 
Det här är den första skapelsen i Thor Wallgrens (tidigare Göran Bäuerle) solokariär i absintvärlden. Han var medgrundare av St: Annas Bränneri, nuvarande Valkyria, men sålde sin del 2015 och hamnade då i ”karantän” i 2 år (WTF?). Jag antar att det betyder att han inte fick tillverka absint under 2 år men jag förstår inte varför eller hur någon kan bestämma något sånt. Efter att han lämnat St. Annas Bränneri startade han destilleriet Jädrans som specialiserade sig på gin, snaps och vodka.
 

Quarantaine är ekologisk och har inga konstgjorda tillsatser. Inga maskiner används utan allt arbete sköts för hand. Den började säljas 1:a April 2017 och är alltså i skrivande stund den yngsta absinten från Sverige. Det är synd att klanka ner på den innan man ens fått upp korken men flaskan är det simplaste jag sett och etiketten är gräsligt ful, får känslan av att han gjorde den i Microsoft Word kvällen innan den skulle tryckas. Den har inte ens en riktig kork utan en skruvkork. Som jag förstod det så valde han den simpla (och billiga) förpackningen för att kunna hålla priset nere, ett stort misstag om du frågar mig. Om det inte var för att den var svensk och han ändå var medgrundare av (nuvarande) Valkyria så hade jag aldrig fått för mig att köpa den här. På absinthes.com går den för ynka €24, vilket är en dryg hundralapp billigare än på systemet. Detta sätter den i samma prisklass som de billigaste absinterna jag sett, vilket inte brukar vara fallet hos riktigt goda och bra absinter av hög kvalité. Jag hade höga förväntningar från början men nu är de verkligen i botten. Man ska inte dömma hunden efter håren men det sägs ju också att man äter med ögonen först så vi får se om han kan rädda sig efter det här.

 
Lagrad: Nej
Destilleri: JÄDRANS
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige
 

Färg och Louche: Som sagt är färgen naturlig men den är väldigt tunn och jag har svårt att se vilken nyans av grön den har. Louchen är svag och toppar efter en del vatten.

 

Doft: Här har vi en mycket stark och tydlig doft som mest luktar något bäskt. Jag försöker inbilla mig att jag känner fänkål och lite malört men jag tror mer att det är önsketänkande. Ingen skillnad egentligen mellan glaset och flaskan men när vattnet tillsätts blir den mycket svagare (behåller dock karaktären).

 

Smak: En smak av något som är bäskare än bäskast. Smaken är väldigt bekant men jag kan irriterande nog inte sätta fingret på vad det är! Det är som när man tillfälligt tappar namnet på en lärare i skolan eller inte kommer ihåg koden till bankomatkortet. En väldigt simpel och okomplicerad smak vilket förståss har sin charm, men jag hade sett fram emot något mer complext.  

 

Sammanfattning: Tyvärr kunde den här hunden inte riktigt rädda sig själv och vi får npg skicka den till ett hundspa. Betyget slutar på 2,5, precis som Valkyria, men jag känner att Valkyrian var lite mer av en kvalitetsprodukt. Här är det mycket den tråkiga och oglamorösa förpackningen som står ut medan i Valkyrians fall gillade jag helt enkelt inte smaken så mycket. Jag har tyvärr svårt att se att den här kommer kunna stå sig väl internationellt.

 

Absinthe Quarantaine

0 Läs mer >>
 

 

I Frankrike fick absint främst sitt fäste efter att franska soldater som slogs i Algeriet blev försedda med absint, främst för att göra vatten säkert att dricka men även för att höja moralen. De fattade tycke för spriten och när de sedan kom tillbaka hem så fortsatte de dricka det och trenden spridde sig. Så småning om blev drycken främst populär bland konstnärer, poeter, författare och andra kreativa människor. Sverige sände inte speciellt mycket soldater utomlands (tydligen deltog vi i liten skala här) och de få som tog med sig smaken för absint tillbaka gjorde inga djupa intryck på den icke existerande absintkulturen i Sverige. Många av våra kulturnissar reste dock utomlands till bl.a Tyskland, Schweiz och Frankrike för att studera eller hämta inspiration. På den här tiden var hela Europa avundsjuka på storebror-fransos som hade blivit så förbannat kulturell under La Belle Epoque, alla ville va som honom och eftersom alla kulturnissar drack absint i Frankrike så spred det sig även till resten av Europas kulturnissar. På så sätt fick ”den gröna musan” göda även den svenska inspirationen och när våra kreativa (och säkert något berusade) landsmän återvände hemåt så fyllde de rollen som de franska soldaterna fyllde i Frankrike. Absinten fanns snart på finare serveringar i större städer, och och universitetsstäder, men den blev inte lika populär som hos storebror-fransos.

 
 
 
Även i Sverige (som i så många andra länder) dracks det lite för mycket alkohol i slutet av 1800-talet, får känslan att det var något generellt för Europa på den här tiden. I Frankrike och Schweiz var nykterhetsrörelsen stor och absinten som hade blivit så poppulär där stämplades som den främsta syndabocken. Även i Svergie fick vi en motståndsrörelse, men den berörde sällan absinten eftersom den aldrig fick något starkt fotfäste här. Medelsvensson var fattig, och med spannmål på åkern och en hembränningsmaskin i ladan så var hembränning betydligt mer lockande än att lägga de surt förvärvade riksdalerna på att köpa sprit. För de som ändå köpte sin sprit så hägrade punschen mera och akvaviten var inte hälften så dyr som absinten.
 
 
 
Absint var aldrig förbjudet i Sverige men eftersom vi har haft gränser på hur stark sprit som får säljas. Vi köpte desutom vår absint från Frankrike och Schweiz, och när förbudet infördes där så försvann den även från Sverige. Men det finns faktiskt gamla räkenskaper kvar som visar att vi köpte absint från Pernod så sent som 1918, alltså 3 år efter att absintproduktionen förbjudits i Frankrike. Vi vet ju att det fortfarande fanns folk som producerade absint i hemlighet, men Pernod flyttade även över sin produktion till grannen Spanien. Luriga fransmän det där. Dessutom fick den svenska staten monopol på alkoholförsäljning och fick då bestämma själva vad som skulle säljas, annars hade privata försäljare kanske fortsatt köpt in absint från Spanien eller Tyskland. Men efter att ha smakat Lasala och Eichelberger så kanske det var tur att vi inte gjorde det, och så var det väl kanske inte det sämsta beslutet för den svenska folkhälsan.
 
 
 
Även om det funnits absint att tillgå har vi inte tillverkat någon själva. Företaget Saturnus producerade faktiskt en absintessens så tidigt som 1896 men det var ingen riktig absint och ska därför inte räknas som en sådan. Det har även gjorts en essensbaserad absint tillägnad August Strindberg (Prestige August Strindberg Absinthe 55) av Darom AB, men jag hittar ingen mer information om den. Den är ivf inte destillerad, den är konstfärgad och kommer i en genomskinlig flaska med skruvkork, en riktig fakesint. Inte för än 2011 då Valkyriadestilleriet (då Sankta Annas destilleri) lanserade sin Absint Valkyria fick Sverige sin första, destillirerade absint! Strax därefter fick vi även Svensk Absint med sin gröna och vita opal och senare Quarantaine från Pot Stiller Thor Wallgren. Den sistnämnda gjorde inget stort väsen av sig men både Valkyrias absinter och Svensk Absints opaler står sig mycket starkt internationellt. De har vunnit många priser och betraktas som riktiga kvalitéprodukter! Jag tycker att det är otroligt roligt och till skillnad från Frankrike och Schweiz kanske Sverige har sin storhetstid i absintvärlden framför sig!

Absint i Sverige