2 Läs mer >>
 

 

 

Idag avslutar vi Absinthe Rêve-serien med den rubinröda Le Renard Roux... eller ja, vi avslutar för den här gången. Det finns fortfarande en absint kvar, men den ligger fortfarande och gottar sig på ett fat. Som du säker vet vid det här laget fick jag chansen att, i sammarbete med Magnus och Uppsala Destilleri, göra några egna absinter till min 30-årsdag 2019. Namnet är franska för "Den Röda Räven" och kommer såklart från absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 3 flaskor gjordes!



Absinten är gjord på 9 olika örter, bl.a en ovanligt stor del romersk malört (den var jobbig att hitta), och en fyrklöver for good luck. Dessutom är vattnet som användes vid tillverkningen taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Den äkta malörten, den romerska malörten och isopen var jag ute och jagade själv, men de andra (som anisen och fänkålen) fick jag köpa. Den är gjord på ett traditionellt och hantverkamässigt sätt och är baserad på ett genuint recept från 1800-talet, självklart har den inga artifisiella smaktillsatser, koncerveringsmedel, färgämnen eller sötningsmedel.



Flaskan är, som jag nämt tidigare, en av mina favoriter. En underbar kurvig historia som är värdig av en riktigt fin whisky eller cognac! Den fanns ju tråkigt nog inte i mörkt glas vilket innebär att den röda färgen kommer bli matt relativt snabbt. Jag passade faktiskt på att ta kortet här ovan på engång när jag fick den så den röda färgen skulle vara så stark som möjligt. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med rävmotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten. Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med rött vax och den bär mitt egna sigill på toppen.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Den här absinten är riktigt, RIKTIGT röd, som en flytande rubin! "Tyvärr" få vi njuta av den fina färgen hela tiden för den här absinten har en nästan icke-existerande louche, endast lite oil streaks.

 

Doft: När jag korkar upp känner jag nästan bara fänkål, lite märkligt kan jag tycka eftersom det inte brukar vara doften som står ut allra mest. Dessutom är det ju stora mängder malört i den här, men ändå är det fänkålen som står ut. Märkligt. Jag skvätter upp några droppar i glaset, det brukar ju kunna förändra saker och ting, men det enda det leder till är att den sura doften från alkoholen tar över och allt annat göms i skymundan. I med några droppar vatten som genast sätter munkavel på alkoholen och plockar fram örterna. Nu kommer malörten och lite anis, men de har sin sweetspot efter 2-3 delar vatten, därefter kommer bäsk gurka och isop samt lite gamla kopparpengar.

 

Smak: Det var ingen smakexplosion här inte. Nog har vi lite av gurkan och isopen, men även den metalliska smaken som jag känner igen från hibiskuste. Smaken är len men mesig, känner att den är riktigt övervattnad och man borde nog stannat vid 3 delar vatten. Sockret är väldigt framträdande, gör INTE sitt jobb att lyfta de andra smakerna utan överröstar dem lite istället. Om jag minskar på sockret och dessutom drar ner på vattnet blir den intressantare och mer lättdrucken.

 

Sammanfattning: Det här blev ytterligare en liten flopp, tråkigt värre. Måste dock säga att den påminner väldigt mycket om Rubis, den var inte heller bra, så kanske är det här med absint och hibiskus ingen bra ide? Även här bör jag ta med lite mer av svansen i nästa destillering, det tror jag kan bidra mycket. Jag vet att Rubis fick 3 poäng, men jag ska försöka att vara objektiv och då hamnar den här faktiskt snäppet under Rubis. Betyget blir inte mer än en 2:a idag.

 

Absinthe Rêve - Le Re...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Let´s continue with the Neuzeller absinthes, shall we? Idag plockar vi fram nästa lilla flaska ur vitrinskåpet, den som heter Malvales. För den av er som kan er latin vet att malvales är det latinska namnet för hibiskus, en inte helt ovanlig växt att färga rouges med. Dock verkar det vid första åsynen som att något har gått snett med färgningen här om man använt hibiskus.
 
 
 
Flaskan är ivf fortfarande charmig, den kommer i den korta, knubbiga flaskan som de andra absinterna från Neuzeller-destilleriet och har egentligen en likadan etikett, fast med ett annat namn såklart. Även här har man valt att ta bort bilden som fans med på de tidigare versionerna vilket ökar intrycket av en gammal apotekarflaska. Den har en skruvkork i metall, inte lika charmig som naturlig kork (eller fake-kork) men det finns säkert en tanke bakom det.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Det är jättesvårt att säga vad det är för färg på den här absinten, den har nyanser av både rött, gult och grönt tycker jag, vilket blandar sig till någon typ av brun färg (se första bilden). Tidigare batcher vet jag har haft en betydligt rödare ton, men jag antar att man har dragit ner på mängden hibiskus sedan dess, eller så används den i destilleringen. Jag tänker göra den en tjänst och räkna den till rouge-kategorin tills vidare, men jag känner mig egentligen inte riktigt bekväm oavsett vilken kategori den hamnar i. Färgen är dessutom väldigt svag så den här vinner inte många stilpoäng hos mig. Den andra bilden visar den senaste versionen som verkar vara mer av en "true blue" så den går hamna i den kategorin också. Louchen imponerar desvärre inte heller, den är mycket svag och når sinn fulla potential efter 2,5 delar vatten.

 

Doft: Ur flaskan känner jag rätt mycket fänkål och... inget mer, inte ens alkohol. Glaset tar fram nyanserna lite mer och nu kommer även någon blommig doft (hibiskusen?) och såklart alkoholen. Tillsammans ger de en väldigt parfymliknande doft :-/ Vattnet får doften att utvecklas ytterligare: citrus, tvål och malört, även en liten gnutta anis. Sammantaget blir det någon typ av parfym med lakrits, en smått knasig kombo.

 

Smak: Smaken är väldigt mild och jag tror att den har blivit lite övervattnad. Den är lite bitter, jag känner malört, anis och fänkål samt något blommigt (är det hibiskusen igen?).

 

Sammanfattning: Nja, inget kap det här, den hade för lite smak och sockret och alkoholen tog över. Jag vill ju hoppas på att Tyskland och jag ska bli vänner en dag, men de verkar fast beslutna att göra mig besviken. Jag skulle artighetsdricka den om jag blev bjuden, men jag tror inte att jag kommer göra slut på min 2 dl flaska. Har svårt att se hur den vann silvermedalj i World Spirits Awards 2011, av mig får den bara 1,5 i betyg och får vara nöjd med det.

 

Absinthe Malvales

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Absinten som står på tur är Neuzellers Absinthe Venus. Venus är ju kärlekens gudinna, och vad skriker kärlek mer än röda rosor? Det är inte den första absinten jag testat som är smaksatt med ros, och jag minns att det inte blev någon succé direkt, så jag är lite skeptisk inför den här. Men den har vunnit guld i World Spirits Award 2011, så kanske har man inte gått så hårt ut på rosen?
 
 
 
Även denna kommer paketerad i samma ståtliga flaska som sitt syskon, korta, tjocka och runda flaskor är lite av min thing för tillfället. Etiketten är enkel men elegant, man får lite känslan av en apotekarflaska. Tidigare versioner har haft en bild av en ros på etiketten, som tagen ur en gammal blombok, vilket hade varit nice om de behållit tycker jag. Har även sett väldigt gamla versioner som hade en väldigt stilig och hög glaskork, den har numera bytits ut mot en skruvkork i metal -.-

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Uj -.- Min är som en mörk brandy, men tidigare batcher (när de fortfarande hade blomorna på etiketterna) var riktigt klarröd, som jordgubbssaft. Louchen är väldigt svag och består mest av oil-streaks. Full efter 1,5 delar vatten.

 

Doft: Oh good god! Not one more of theese! När jag öppnar flaskan möts näsan av ros och alkohol, mer av en parfym än absint >.< När jag häller upp den blir rosen starkare och jag kan bara hitta en liten gnutta anis. Som om inte det vpre nog så blir doften ÄNNU starkare efter första delen vatten. Den luktar helt enkelt blä, hur ska det här smaka?

 

Smak: Jag känner bara ros och det är svårt att svälja ner.

 

Sammanfattning: Var ska jag börja? Doften är ros, den har inga egentliga nyanser. Smaken är ros och har inte heller några egentliga nyanser, färgen är röd, som ros, och den har egentligen ingen louche att tala om. Om jag ska sammanfatta den i ett ord så blir det definitivt "ros". Detta är en stor besvikelse när jag blivit lovad malört, fänkål, anis, karamell, honung, malt, mentol, hö och frukt i doften och malört, fänkål, anis, kummin, citrus citronmeliss, koriander, eukalyptus och andra kryddor i smaken. Istället fick jag ros. Jag tror inte att jag har sagt det förr men en av de värsta smaksättarna jag vet är ros, tätt följt av lavendel och viol, det gör det du ska äta eller dricka till en parfym, and not in the good way! Jag vet inte om man bara har färgat den med ros eller om roser även var en del av destilleringen, men det har definitivt blivit för mycket av den varan. Visst är det kul när folk gör lite udda absinter, men jag hade uppskattat en hint av ros istället för ett brutalt parfymmonster! Mitt råd blir nog att ta bort rosen ur destilleringen (om det används i nuläget) och lita lite mer på ex. hibiskus för färgningen och låt bara rosen hjälpa till lite grann. Vi har stött på det här fruktade rosmonstret förut, i Absinthe Gotica. Den här smakar ungefär lika illa, men den ger inte den där WTF-känslan när man dricker den. Absinthe Venus får därför även den bottenbetyg från mig (att det är en genuin absint väger inte upp tillräckligt) men den slipper undan WTF-stämpeln.

 

Absinthe Venus

0 Läs mer >>
Source: SaarWhisky
 
 
 
Idag fortsätter vi med SaarWhisky´s absintkolektion och nu har vi deras enda rouge på menyn. Fragment är destillerad av 16 örter och färgad med röda bär, något som jag hittills inte stött på i en färgningsprosess, kan bli väldigt intressant. Matthias från SaarWhisky berättar dock att i nästa batch kommer man även att använda hibiskusblommor, vilket är mer traditionellt.
 
 
 
Etiketten är så detaljrik och jag kan sitta och titta på den hur länge som helst och försöka klura ut massa dolda meningar och budskap! Även här har vi den Gröna Fen, hon håller i en magisk, allseende, röd triangel som ska vara ett "metaforiskt fragment". De övertäckta ögonen och solskivan bakom huvudet ger mig starka religösa vibbar medan ögat, triangeln och den bak-och-fram-vända texten istället känns väldigt okult. Dessutom ger hela samansättningen antydan av ett upp-och-ner-vänt pentagram. Jag ser dock inte vad som är mellan ansiktet och triangeln, eller på sidan av huvudet. Som resten av SaarWhisky´s absinter kommer den här förpackad i en apotekarflaska i mörkt glas och naturlig kork. En mycket stilig förpackning tycker jag!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: SaarWhisky/Moonshine-destilleriet
Alkoholhalt: 68,3%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Från början var den här blodröd (som du ser på bilden från SaarWhisky här ovan) men som vi vet sedan tidigare så verkar röda pigment i rouges brytas ner ännu snabbare än klorofyllet i vertes. Nu är den en tydlig amber. Den är även full av små particklar, vilket kanske är att vänta sig eftersom den är ofiltrerad och färgad med bär. Louchen är, liksom hos tidigare SaarWhisky-absinter, riktigt tjock och når sin topp efter ca 2 delar vatten.

 

Doft: Jag hade väntat mig mint och choklad som hos de tidigare, men så var inte fallet. Istället har vi den här konstiga doften av svarta sopsäckar som jag hittar hos vissa absinter (jag undrar vad det kommer från?) och syrliga bär. Röda vinbär kanske? Luktar man lite närmare flaskmynningen så kommer myntan också, men den är inte så tydlig. Faktum är att doften inte alls är lika stark som hos de 2 tidigare O.o Mitt Glencairnglas plockar fram myntan lite till och även lakrits, något vi inte sett så mycket av i SaarWhisky´s absinter tidigare. De syrliga bären finns också kvar, vet inte riktigt vad jag tycker om det i en absint. Vattnet lyfter fram pepparmyntan ännu mer men de svarta sopsäckarna gömmer sig fortfarande i bakgrunden.

 

Smak: Ok, det här var också en absint med riktigt kraftig smak och den gör sig bra med socker. Den är bäskare än de andra, är lite kryddstark och tvålig. Inte lika len textur heller och alkoholen är tydligare.

 

Sammanfattning: Att färga absint med bär var ett intressant experiment men jag tycker inte att det var ett speciellt lyckat sådant. Jag tror främst att jag har lite svårt för particklarna, men de syrliga bärnoterna i doften var inte heller riktigt bra för absint. Nå väl, det slår ivf ros, I´m looking at you Gothica >8( Absintens bästa egenskap är helt klart förpackningen, och hade den varit "färskare" hade färgen också vägt upp mycket, men som det är nu så finns det inte så mycket som imponerar. Doften vet inte riktigt vad den håller på med, smaken fångar inte mitt intresse och texturen är raspig. SaarWhisky har gjort bra ifrån sig so far men idag får de nöja sig med en 2:a. Jag ser dock fram emot att testa deras resterande 2 absinter och hoppas på en bättre upplevelse!

 

Fragment Absinth

1 Läs mer >>
 
 
 
Source: alandia.de
 
 
 
 
Äntligen är det dags att resensera min första absint från "Les Parisiennes"-serien! För er som inte minns den här serien drar jag en liten snabbrepris: Det är en serie högkvalitesabsinter som produceras av Emile Pernot och Paul Devoille för en liten absintbutik i Paris: Vert d'Absinthe. Alla är producerade enligt gammalt recept och på gamalt vis, dessutom förpackas de i stora, tjocka flaskor av mörkt glas och är förseglade med vax. Kanke kan se det som ett jämförbart alternativ till Jade-absinterna? Just den här (Rubis) var jag extra sugen på eftersom jag hittills bara har en rouge (Wolf Chili) och den hade tyvärr inte någon superimponerande färg när jag fick den.
 
Den här absinten är färgad med hibiscusblommor istället för traditionella gröna örter och är således en naturligt färgad rouge! Dock bryts även de röda färgämnerna ner med tiden, precis som klorofyll, så jag var snabb på att ta ett kort till den här resensionen för att få en så fin färg som möjligt. Man skulle kunna tro att röda absinter är något modernt men så är faktiskt inte fallet, det fanns naturligt röda absinter redan under "La Belle Époque"! Rubis är baserad på Absinthe Rosinette (en reklamposter för den ser du här ovan), en av de rouges som dracks innan förbudet infördes. Orginalet är dessutom en oxygènée men det är inte Rubis. Visst hade det gjort den ännu lite mer speciell men en av killarna på Vert d'Absinthe menar att det är ett steg som egentligen inte tillför så mycket till produkten. Den ursprungliga anledningen till att man började syresätta absint var för marknadsföringen, man menade att den skulle vara nyttigare än annan absint eftersom den syresatte blodet. Tydligen gjordes aldrig speciellt många av de "maskinerna" som syresatte absint och eftersom att syresatt absint skulle vara nyttigt är en myt så har man väl inte brytt sig om att göra några moderna maskiner. Jag (och killarna på Vert d'Absinthe) vet inte hur Ted Breux gör för att syresätta sin Jade Terminus men kan tänka mig att han vill hålla det hemligt. Kanske står han och blåser i den med ett sugrör?
 
Som jag sa så är absinten buteljerad på en högst förtjusande flaska, egentligen mycket lik den som Jade Liqueurs använder, fast utan den franska liljan. Flaskan är egentligen gjord för att hålla 75 cl men fylls bara med 70 cl. En riktigt robust flaska i mörkt glas, den är förseglad med en vinkork och sedan doppad i blodrött vax. Även ettiketten är gjord i röda nyanser så både ettikett, vaxförsegling och det röda inandömet går mycket bra ihop och sammanfattas med absintens namn: Rubis! På bilder jag sett så har Rubis en stämpel i vaxet men det hade inte min O.o

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Vert d'Absinthe)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Färgen är verkligen den rödaste av röd, jag skulle vilja säga rubinröd men det verkar som att rubiner kan ha lite olika nyanser (men tänk på den rubinen som den klåfingriga Abou taffsar på i Disneys Aladin). Men jag är glad att jag tog bilden direkt när jag öpnade flaskan, för när jag smakade den ett par månader senare för att skriva den här recensionen hade den fått samma laxrosa färg som Wolf Chili. Beauty is indeed a fleating thing. Efter första delen vatten har jag bara fått oil-streaks, men de försvinner efter några sekunder. Efter 1,5 delar börjar det bli lite skumt i glaset och efter ca 2,5 delar vatten har den extremt tunna dimman spridit sig till hela glaset. 

 

Doft: Hmm, vet inte hur jag tänkte mig att en rouge skulle lukta, men ur flaskan luktar den verkligen som en schweizisk bleue. Vi har ingen alkohol som sticker, men den sura doften är riktigt tydlig och får mig att rynka på ansiktet. I glaset blev den faktiskt intressantare än ur flaskan, hör och häpna. Håller vi näsan på behörigt avstånd har vi en mild salmiakdoft, men ju närmare glaset jag kommer desto tydligare blir den sura doften. Jag klarade mig ivf undan alkoholstick i näsan. När den har fått blanda sig med lite vatten vill jag påstå att den är väldigt lik Valkyria, vilket alltså inte är så pjåkigt. Den är frisk med lite salmiak men blir sötare och blommigare när vi sänker näsan lite. Inte SÅ mycket surhet som jag kände innan vattnet, men den luktar lite... metaliskt.

 

Smak: Jättekonstig smak, en blandning mellan bäskt och metalliskt. Först tänkte jag säga surt men ett mynt på mitten av tungan beskriver det hela bättre. Den här är definitivt övervattnad, jämför vi absinten med en saft så är det inte en Fun Light som behöver 9 delar vatten, det här är Coop´s egna märke som ska spädas med 2 delar vatten och ändå är för svag. Jag gjorde ett glas till med 3 delar vatten och där tror jag vi har den här absintens sweet spot. Nu är den lite kryddstark, vet inte var det kommer ifrån. Jag känner inte den där sura smaken, istället är den lite blommig, troligtvis är det hibiscusen men jag vet inte hur sånna luktar. Den är väldigt len, väldigt lite alkohol men istället får vi en liten punch från sockret (borde nog drickas med mindre socker).

 

Sammanfattning: A bit of an acquired taste perhaps? Eller så måste man verkligen testa sig fram med olika mängder vatten. Jag var inget fan av det bittra och metalliska och den blev absolut bättre med mindre vatten. Liksom Jade-serien har den här en ganska mild smak, inte alls kraftig och robust som ex. Grön Opal. Jag inser att det här är en blanche som är färgad med en röd blomma, en blomma som uppenbarligen inte har någon extremt kraftig smak. Färgen var supersnygg men bryts ner fort och louchen var mycket klen. Jag ser inte mig själv köpa fler av just den här i framtiden, men den var kul att prova. En speciell absint med en väldigt medelmåttig smak, en 3:a i betyg är nog inte att överdriva kan jag tycka.

 
 
 
 

Absinthe Rubis

1 Läs mer >>
Source: systembolaget.se 
 
 
Den senaste kreationen från Valkyriadestilleriet, återigen i sammarbete med det svenska metalbandet Wolf. Receptet är baserat på Wolf Absinthe men här har man valt att bland annat tillsätta chili till receptet, helt unikt vad det gäller absint vad jag vet! Dessutom har bandet signerat varenda flaska, och då vill jag påminna om att det här inte är en limited edition (jag riktigt känner hur den sympatiska skrivkrampen tränger sig på).
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Valkyria Distillery
Alkoholhalt: 66,6%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige
 

Färg och Louche: Blev tyvärr väldigt besviken över färgen, den var inte alls sådär vackert blodröd som jag sett på bilderna (och som den har beskrivits att ha) utan mer en blandning av laxrosa och amber. Louchen är ändå medeltjock, så bra som någon annan av valkyrias absinter bjuder på, och den är full efter 2 delar vatten.

 

Doft: Hå hå, det kittlar i näsan när jag luktar på den här! Har du testa nässpray med mentol någon gång? Lite den kännslan blev det XD Det kan vara en jävla fart i den här. Såklart känner jag chili och alkoholen lyser med sin totala frånvaro vilket förvånar mig lite, på ett positivt sätt. Lukten är väldigt lik sig när jag häller upp den men den har blivit lite sötare nu tycker jag. När vattnet tillsatts hänger såklart chilin kvar men jag känner även anisen och det är en ganska bra kombination faktiskt. Nu har det helt oväntat dykt upp en väldigt mysigt söt doft av körsbär också, hatten av för den här doftupplevelsen!

 

Smak: Åh den här va stark, väldigt stark, så jag är orättvis den här gången och har i en extra del vatten (totalt en del absint och 6 delar vatten nu). Den är fortfarande väldigt stark men inte överväldigande och trots det extra vattnet är smaken fortfarande mycket tydlig. Jag hade annars kunnat tänka mig att det bara skulle vara något som smakar lite mer än vatten och får truten att stå i lågor men så var inte fallet. Smaken leds av chilin men lämnar sedan väg åt den välbekanta smaken av Valkyria-absint, det är kul att den inte bara smakade chili. Ingen alkoholsmak alls och jag tror att alkoholhettan göms bakom chilin. En mycket len och angenäm textur och sist av allt kommer hettan. Personligen tycker jag att den var väldigt god med mycket socker vilket dessutom gör att jag vill smutta på den istället för att ta större klunkar och det tror jag att min tunga tackar mig för.

 

Sammanfattning: Jag hade nog intalat mig att den här absinten skulle vara rätt mycket av ett chili-koncentrat men så var inte fallet. Den har beskrivits vara en absint för chiliälskare, jag gillar över lag varken chilismaken eller stark mat, men ändå gick den hem hos mig (lär dock bara dricka väldigt små mängder åt gången). Doften var riktigt bra och än en gång visar Valkyria att de har produkter av toppkvalite som inte bara späds ut av vatten! Som sagt var inte färgen vad jag hade förväntat mig så jag skrev till Henrik Larsson och frågade. Han berättar att den blodröda färgen bara håller i ca 2 månader och sen blir den mer och mer bärnstensfärgad. Den innehåller visserligen inget klorofyll men vilket ämne det än är som färgar absinten verkar reagera på samma sätt. Jag är villig att ge den 3 i betyg men slår på en extra halva tack vara att den är ruggigt orginell. Slutresultatet blir 3,5.

 
 

Wolf Chili Red Absint...

0 Läs mer >>
 
 
 
 
Det här går lite hand i hand med gårdagens inlägg om amber absint. Eftersom jag fick det svaret jag fick från The Wormwood Society gällande ambers så ville jag ställa frågan om de ansåg att rouge absint (naturligt färgad) var en egen typ av absint. Det finns idag flera rouges som är naturligt färgade med blommor eller andra växter:
 
Absinthe Wolf Chili (färgad med röd chili)
Absinthe Neuzeller Malvales (färgad med malvablommor)
Absinthe Neuzeller Venus (vet inte vad den färgas av)
Absinthe Rouge (vet inte vad den färgas av)
Absinthe Adnams Rouge (färgad med hibiskusblommor)
 
Här verkade det mindre komplicerat och alla svarade enväldigt ja på den frågan. Här har jag svårt att se skillnad mellan ambers och rouges eftersom det egentligen är samma princip: En absint har en naturlig färg som inte är grön eller genomskinlig. Anledningen till att de tyckte att rouge var en egen typ av absint är för att det fanns någon rouge redan innan förbudsperioden (jag är säker på att det även fanns ågon amber också) och det finns ett större utbud av rouges idag än ambers så den ska vara lite mer etablerad. Det här retar mig otroligt! Jag tycker att hurvida det är en typ av absint eller inte ska baseras på PRINCIPER, inte hur många olika märken som gör dem! Jag ser det som att, gällande både amber och rouge, absinten är färgad på naturlig väg och är inte en blanche eller en verte, då måste de hamna i en annan kategori och finns den inte så skapar man en. Än så länge finns det ingen naturligt färgad "bleue" (blå absint) men det lär inte vara svårare att göra än en rouge tänker jag. När någon väl gör en sån, eller en annan färg, ska man räkna dem som vertes också bara för att inte tillräckligt många tillverkare har gjort den än eller för att man inte hade gjort en sån redan i början av 1900-talet?! Det känns väldigt trångsynt tycker jag.
 
Återigen: dela gärna med dig av dina åsikter i en kommentar.
 
All the best.

Rouge Absint