Absint i Spanien
Nu är det dags att ta oss till landet i söder, där människorna dansar flamenco, äter churros och aldrig verkar komma överens med tjurar: vi beger oss till Spanien. För de som inte vet något om absint (vilket du gör om du har följt min blogg) så kanske Spanien känns lite oväntat i absintsammanhanget, men även de har haft sin plats i absintens svajiga historia.
Spanien var ett av landen där absinten aldrig blev förbjudet. Detta gjorde att när förbudet kom till Frankrike 1915 så valde Pernod Fils att flytta sin verksamhet dit, närmare bestämt till Tarragona. Här fortsatte man att producera många år framöver, men tids nog skulle man stänga tillverkningen även här. Det är oftast den här absinten från Tarragona som säljs som vintage absint, om den kommer från Schweiz eller Frankrike innan förbudstiden brukar de istället kallas pre-ban absint, och DET tror jag är helt annorlunda grejer än en Tarragona-absint från 60-talet.
Eftersom så stora delar av Europa, och USA, nu förbjudit absint så kunde man inte exportera så mycket, dessutom hade absinten fått ett väldigt dåligt ryckte så jag gissar att det inte direkt hjälpte försäljningen. Jag vet inte varför, men man började även ändra i receptet och redan under 50-talet hade man ändrat så pass mycket att det inte var samma produkt längre. Kanske var man tvungen att hitta billigare (läs felaktiga) tillverkningsmetoder för att klara ekonomin? Till sist hade intresset för absinten svalnat så pass mycket att även Pernod Fils var tvugna att lägga ner, det var helt enkelt inte lönsamt att producera längre. Jag är ändå imponerad att de kunde hålla igång så länge som de gjorde efter förbudet.
Idag produceras absinter på nytt i Spanien, men det är verkligen inga kvalitetsprodukter. För mig är Spanien kraftigt förknippat med riktiga crapsinther, den typen man använder om man vill testa den bohemiska absintritualen. På listan finns bl.a Serpis, Deva, Diable, Antiqua, Thujone Delirium, Jacques Senaux, Lehmann Magicque, Tunel, Calavera, Segarra, Candela, Teichenné Verde, Lasala och Montana, de flesta är essensebaserade fakesinter fulla av karamellfärg. Man får ofta höra hur dålig tjeckisk absint är, men de har ivf Zufanek som gör bra grejer, Spanien tror jag inte gör en enda äkta absint nu för tiden.
skriven
Modigt av dig att ha smakat både Teichenné Verde och Lasala! Jag hade varit alldeles för snål för att lägga pengar på sådana uppenbart dåliga absinter Därför är min erfarenhet av spanska absinter helt obefintlig.
P.S. Jag minns att för ungefär tio år sedan fanns det en spansk sort som hette Obsello verte. Den såldes bl.a. på Absinthe.de. Jag köpte den aldrig, eftersom det var rätt uppenbart att det rörde sig om en billig lågkvalitésprodukt. Nu finns den inte att köpa någonstans, så den kan inte ha blivit en hit.