What is most important in an absinthe?

What people think is most important with an absinthe varies from man to man, and I’m VERY interested in what you think! Hence you get 3 different alternatives to choose from: one for appearance, one for taste and one for authenticity. Please, give me your answer in the comments! Of course, none of the alternatives will be the perfect absinthe and so I think there is no right or wrong answers. In fact, I expect very different answers, the fun part is to get a conversation going. All right then, this are your alternatives:



1. The louche is thick as milk and the color is as potent as an emeralds, but the taste is no better than good and frankly quite boring and uninspired


2. The louche is very average and the color is weak, but the taste is complex, balanced and interesting.


3. The louche is very thick, the color is excellent and the taste is superb, but it’s not a genuine absinthe.




It will be exiting as hell to see your thoughts!

All the best!

Kommentarer:

1 Maxim:

skriven

Visst är det så att smaken är det allra viktigaste, man jag kan bara inte bortse från den visuella biten.

Absintens färg (helst smaragdgrön, som Brevans Giger eller Duplais Verte) och en tjock louche har en stor betydelse för min absintupplevelse.

Min favoritabsint nummer ett – Gustave, är en liten besvikelse i det avseendet, då färgen på den absinten är långtifrån grön :-/

Svar: ... och det är där det blir intressant! Om du kunde få en absint som både smakade bra och var estetiskt tilltalande, men var fake, skulle du föredra den då eller tar stoltheten för mycket stryk av det?
Feddooh

2 Maxim:

skriven

Hm … svår fråga! Jag skulle inte rata en sådan absint.

Jag skulle säkert föredra den framför sådana äkta sorter som Un Emile, Roquette, Francoic Guy och Lemercier. Men jag tror knappast att jag skulle utse den till min favoritabsint, där går gränsen ändå. En sådan absint skulle snarare vara en nödfallslösning, en underdog, en oäkting, ehuru värdig och begåvad.

Vilket alternativ skulle du själv välja?

Svar: Om det teoretiskt sett fanns en fakesinthe som hade en underbar louche och smakade som typ Grön Opal så skulle jag dricka den alla dagar i veckan, men att vara fake innebär ofta att de faktiskt inte är så goda. Men jag är mest ute efter gott och nice dricka, och om den vore fake så skulle jag nog inte bry mig så mycket.

Men det är lite olika från gång till gång vad jag vill ha mest, ibland är jag mer ute efter stämningen: man fyller absintfontänen, tänder mysbelysningen, laddar en vattenpipa och sätter på lite mysig musik. En sån gång trumpar tjock louche och fin färg en fantastisk smak.

Andra gånger suktar jag efter en speciell smak och då är det bara den som gäller, då tar jag inte ens fram min absintfontän utan kör med karaff och strösocker.

Men jag har den optimala lösningen för alla tillfällen: Grön Opal! Den har en fantastisk färg, en jättetjock louche, är äkta och är en av de absolut godaste absinter jag smakat. Blir inte så mycket diskussion om jag säger Grön Opal (vilket var tanken) men den är fan bra alltså! Sen har vi ju de där äkta absinterna som har en värdelös louche, nästan ingen färg (eller inte så fin) och smakar rävgift. Thats right, I'm locking at you Pernod Fils Tarragona >: (

Om någon absint-puritan där ute läser det här får jag nog fly landet. Man ska inte föredra fakesinter, hur goda de än må vara (inte ens i ett hypotetiskt fall), och man ska inte dissa vintageabsint förstår du.
Feddooh

3 Maxim:

skriven

Jag tror att jag tar mig ett glas Grön Opal ikväll :-)

Kommentera här: