Absinthe - The Green Fairy

Den här absinten har stått på min önskelista väldigt länge, jag vet inte varför men jag har liksom blivit kär i den. Jag försöker att bara köpa absinter från andra länder, absinter som inte finns i Systembolagets sortiment, detta för att det ska vara lätt för personer i min närhet att köpa presenter till mig utan att behöva betala dyra fraktkostnader. Jag har hintat, mycket tydligt, till Sandra att jag velat testa den här absinten i drygt 4 år nu, men hon köpte den aldrig till mig. Istället fick jag den av mina svärföräldrar på min 30-årsdag, kanske hade Sandra något något med det att göra ändå.

 

 

 

Vet inte riktigt var jag vill sätta för land på den här absinten. Den görs av Emile Pernot som ligger i Frankrike, men den görs för, och enligt ett recept framtaget av, Georg Strömfelt, en svenk. Jag slänger upp absinten på Emile Pernot´s lista av absinter men det skulle kännas oärligt att inte ge Sverige liiiiite cred (eftersom Georg tog fram receptet) så jag taggar absinten som BÅDE fransk och svensk.

 

 

 

Flaskan är Emile Pernot´s klasiska som jag helt enkelt är kär i. Den ligger jäkligt bra i handen och har goda förutsättningar för stora och fina etiketter utan att det ser för konstigt ut, något som är svårare att få till med en smal och hög flaska. Georg har valt att utnyttja den här ytan med en stor etikett, en enkel etikett med en diskret ram, ett enkelt mönster och en mindre bild av (vad jag gissar ska vara) en harlequin. Enkel men elegant tycker jag. Alltihop kröns av en äkta kork med trätopp och förseglas sedan med aluminium.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Georg Strömfelt)
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En jättefin och kraftig grön med nyans av nyutslagna björklöv. Louchen inleds med oil-streaks för att sedan, efter 1,5 del vatten, utvecklas till en medeltjock dimma som precis hindrar mig att se genom glaset.

 

Doft: Doften inleds med en mycket välbalanserad blandning av grön bäska, muskovadosocker och anis. Luktar man lite för nära flaskmynningen blir bäskan stark och tankarna vandrar iväg till Quarantaine, men annars finns något som påminner om Un Emile. Nu är den inte speciellt stark längre och jag kan sniffa fritt, den var betydligt starkare när den var nyöppnad. Efter att den fått ligga till sig i glaset ett litet tag så kommer anisen och malörten fram men även bäskan har blivit starkare. När jag sedan börjar tillsätta vatten så ökar doften, blir starkare och samtidigt som bäskan minskar så ökar anisen och vi hittar även fänkål. Tyvärr får den sista delen vatten doften att minska i intensitet, kanske påväg att bli övervattnad?

 

Smak: Mmhmm, den var inte dålig, men inte suverän heller. Ganska mycket smak, men vill man ha en smakrikare för att sitta och sippa på längre rekommenderar jag 4,5 eller t.o.m 4 delar vatten. Den är len i texturen och lättdrucken och den gör sig bra med socker. Anisen är tydlig, men det finns en annan lakrits här också. I början känner jag även isop, och en liiiiiten gnutta mynta, men den var väldigt lätt på malört.

 

Sammanfattning: En helt ok absint får man väl lov att säga, och det märktes nästan att den kom från Emile Pernot. Kul att en svensk har varit intresserad nog för att kontakta ett stort destilleri i Frankrike med sitt eget recept. Flaskan är förtjusande, doften tillräckligt komplex för att intressera och smaken var riktigt god. Jag skulle absolut rekommendera den här till en nybörjare. Georg Strömfelt kan vara ganska nöjd med den här, absolut en av de bättre absinterna i Systembolagets arsenal. Den är gott och väl värd 3,5 i betyg tycker jag.