Absinthe Libertine Intense

Source: absinthes.com
 
 
 
Det var länge sedan jag testade den första absinten i Paul Devoille´s Libertine-serie (Libertine Amer) vilket på sätt och vis är lite konstigt eftersom den var så jäkla bra. Jag känner att vi går lite baklänges här för idag testar vi Libertine Intense och sen har vi bara Libertine Originale kvar och man kunde ju tänka sig att man skulle tagit orginalet först.
 
Såklart är detta en äkta absint: destillerad, naturligt färgad, inehåller inga konserveringsmedel, dötningsmedel eller konstgjorda smakämnen. Vi har de vanligaste örterna i receptet: Malört, fänkål, anis och stjärnanis som grund, sedan finns även lakritsrot, citronmeliss, isop, ärenpris, koriander samt några växter vi inte får känna till. Det står att den är intensivare och komplexare än orginalet, därav namnet.
 
Flaskan är densamma som de övriga i serien och helt ok, en enkel genomskinlig flaska med tjock botten och naturlig kork. Enkelt och elegant. Bilden på etiketten gjordes speciellt för Libertine-serien och visar en samling människor som dricker absint på ett café. På den stora flaskan är etiketten tvådelad och på den stora STÅR det faktiskt Intense på, det gör det faktiskt inte på min lilla flaska (2 dl).

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Paul Devoille
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Min var lite brunare än den är på bilden, mer av den döda-löv-färgen, men min flaska gjordes tydligen under 2017 så klorofyllet har väl hunnit börja brytas ner. Louchen var riktigt tjock, inte Londondimma men typ mig i Januari efter riktigt mycket julmat och födelsedagstårta. Efter 2 delar vatten har louchen spridit sig i hela glaset.

 

Doft: Den luktar ganska likt Gustave och Libertine Amer: sött och fruktigt, lite päron-äpple-blandning. Lite lakrits, men inte så mycket, fänkål och malört. Den förändras inte så mycket mellan flaskan och glaset, var bara att alkoholen blev tydligare, och när man tillsatte vattnet var doften samma men blev svagare. 

 

Smak: Den här gjorde sig inte lika bra med så här mycket socker, det tar lite över handen. Även smaken följer Armer och Gustav ganska mycket: vi har malörten, den lena texturen, avtrubbade alkoholen och ordentligt med smak. Lite av päron/äpple-noterna finns där och lakrits. Tungan domnar lite på sidorna och det är väl stjärnanisen som gör sig påmind.

 

Sammanfattning: Hmm, det fanns gott om smak i den här ivf, så namnet intense kanske funkar, men den var inte mycket intensivare än många andra jag smakat. Den blev ändå lite överväldigad av sockret så jag får nog dra ner lite på det till nästa gång. Är dock inte säker på att jag behöver minska på vattnet och den var inte lika bäsk som utlovats vilket för mig är en bra sak. Nog för att den var god, men den står inte ut på något sätt. Den var (konstigt nog) ganska lik Amer och Gustave men får ett sämre betyg än båda dem. Det är något jag skulle bjuda en nybörjare på men jag är glad att jag bara köpte en liten flaska. En bra, men medelmåttig absint, den får 3 gröna féer i betyg.

 

Kommentarer:

1 SethP:

skriven

Denna, Libertine Intense, funkar väldans bra för min del. Jag har kanske lite av en söttand, så att säga, men egentligen tycker jag inte att den är för söt. Men kör man ritualen med en sockerbit så blir den nog f-n lite för söt. Jag brukar nästan alltid köra mina favoriter (denna, Gustave, Soixante-Cinq, Grön Opal och Jade 1901) helt utan extra socker.

Enda nackdelen, som jag ser det, med just Libertine Intense är att jag har fått åtminstone en flaska med någon sorts utfällning som synts tydligt i botten. (Växtrester? Dålig filtrering?)

Svar: Det är inte alla destillerier som väljer att filtrera så noga, jag vet att ivf i Jade 1901 och Brevans A. Crowley så har det stått i beskrivningen att man bör räkna med sediment då man inte filtrerar igen efter färgningen.
Feddooh

2 Maxim:

skriven

Libertine 72 är en riktigt god och gedigen absint, men är den godare än sin kusin Enigma Verte?

Let’s fint out!

Färg och louche: färgen tyckte jag inte var så imponerande – bara aningens grönare än rapsolja. Louchen, däremot, var tjock och vacker!

Doft: kan, tyvärr, inte minnas någon särskild om doften.

Smak: föga förvånande är den mycket lik Enigna verte de Fougerolles från samma destilleri. Mycket anis och fänkål. Libertine är dock mer balanserad och saknar därmed den karakteristiska eftersmaken som Enigma har och som jag brukar förknippa med en kloak eller avlopp (delikat !:-) ). En annan detalj, som Libertine saknar (och som Enigma har) är den lena texturen och den syrliga, fruktiga punchen som bara druvalkoholen kan åstadkomma(Libertine är gjord på spannmålssprit och inte på druvsprit, därav det låga priset).

Sammanfattning: Jag förväntade mig en budgetvariant på Enigma Verte, och Libertine Intense levde upp till mina förväntningar. Det är en god och gedigen absint och jag kan inte hitta ett enda fel på den (med tanke på prislappen) men, efter ungefär ett halvt glas blir jag ganska trött på Libertine och avslutar mitt glas utan någon entusiasm. En bra absint, men Enigma är bättre.

Slutligen, kan jag rekommendera Libertine 72 till de, som vill ha en bra absint till ett lågt pris, eller till de, som inte bryr som alkoholbasen. Annars, tycker jag, att det är lönt att lägga till en hundring och istället köpa Enigma verte – en mycket mer intressant smakupplevelse.


Tre feer får den i alla fall.



Kommentera här: