Absinthe - The Green Fairy

Då var det dags för en sån här till då, kul att man alltid kan reflektera mer kring en så simpel sak som att smaka på saker ;) Jag ska väl säga att sen sist har jag bl.a sett på en YouTube-video om att provsmaka whisky och den fick mig att börja tänka lite, så flera av tankarna har jag den att tacka för. För övrigt kan ett bra kompliment till det här inlägget vara det jag skrev om hur absint ska tillredas (det hittar du här). Läs det om du känner för det, men vi har ett långt inlägg framför oss med flera knepiga tanketåg som ska redas ut, så kläm på läsbrillorna och fatta något gott att dricka så kör vi ;)

Det klasiska sättet att tillreda ett glas absint är med iskallt vatten, och det verkar inte vara många som ifrågasätter det. Jag vet att tungan har svårare att hitta nyanser på varma och kalla saker, det är lättast att känna olika smaker när något är rumstempurerat. Ett dåligt kaffe smakar bättre när det är riktigt varmt av samma anledning som en dålig öl smakar bättre när den är riktigt kall: de smakar nämligen mindre då! Jag diskuterade lite med mig själv kring vikten av temperaturen på vattnet i mitt inlägg om vatten (hittar du här)  och slutsattsen var väl att "Jo visst spelar det roll". Borde man inte göra absint på ljummet vatten då? Kanske, det skulle förmodligen locka fram fler nyanser. Men som också nämns i det inlägget är att upplevelsen är mer än bara smak. Även ett gott kaffe kan man ju föredra att dricka varmt, och nog är väl även goda öler lite godare svala än ljumna, även om de inte behöver vara iskalla. De absinter som smakar mycket mynta (främst blanches) dricker jag gärna kalla på varma dagar, kombinationen kallt och mint är nämligen ganska fräsch tycker jag. Jag förstår alltså tjusningen med kalla och varma drycker, men är det smaknyanser man är ute efter så kanske isvattnet är överskattat.

Förutom temperaturen är även doften en viktig del av upplevelsen. Det här är något som absintörer HAR uppmärksammat. Vattnet ska tillsättas långsamt för att de olika eteriska oljorna ska få träda fram i tur och ordning och bidra med en komplexare och skiftande doft. Vikten av doften blev extra tydlig när jag provsmakade Brevans A. Crowley och Valkyria Cask Strength. Har jag någon av dem i glaset så sitter jag och luktar mer än vad jag dricker, och det är inte ovanligt att jag går och drar ur korken och luktar på dem även fast jag inte ska dricka något. Smaksinnet och luktsinnet är väldigt tätt samankopplade, det blir väldigt tydligt när vi äter något gott samtidigt som vi är dunderförkylda (då känner vi inte smaken lika väl). Ett tips jag fått där är att ha öppen mun när jag luktar på något, då får vi en liten del av luften vi andas in som går ner till smaklökarna också och det kan verkligen tillföra något. På samma sätt försöker jag andas ut genom näsan när jag druckit något och får då lite av doften som kompliterar smaken (det här är extra tydligt när jag dricker  Libertine 68 Amer).

För att fortsätta lite på temat doft så vill jag nämna några ord om alkoholångorna. Sticker jag ner näsan i glaset och drar ett riktigt häftigt andetag kommer jag att få rejäla stickningar i näsan och det mesta av doften är borta. Absinten är som bekant något alkoholstark (ofta 68-72%) så om du luktar på den som du luktar på en blomma så blir du rätt bedövad. Tips jag har fått är att dra ett lättare andetag och sedan ta bort glaset några sekunder innan jag luktar igen. "Men hur nära glaset ska man ha näsan då, vad är lagom?" undrade jag. Det svaret jag fick (och kanske det mest lågiska svaret) är att "Det märker du". Är man van vid starka drycker kan man tydligen hålla näsan närmare, men jag börjar en bra bit ifrån. Sen varierar väl även det med vad du dricker. Jag minns när jag testade Rebelle första gången, JÄVLAR vilket chock för näsan det var! Föresten är det en ganska dålig idé att "swirla" ett glas med ren absint har jag märkt. Oerfaren som jag är så gör man ju som jag har sett folk göra när de provsmakar vin och snurrar glaset lite innan jag sticker dit näsan. Monkey see, monkey do. Det här har säkert bidragit till min upplevelse att alkoholen blir så mycket tydligare i glaset än ur flaskan. När du swirlar slänger du upp dricka på glasets väggar, drycken får tillfälligt en större yta och ger ifrån sig mer doft. Det här är väl all good and well med vin och svagare drycker, effekten vi får av starksprit däremot är att ännu mer alkohol förångas. Sen kommer jag där och sticker fram min snabel och tror att jag ska känna mer dofter XD I bara farten fick jag även veta att man swirlar vin för att titta på "benen" d.v.s ränderna man får när drycken rinner ner från glasets väggar igen. Det här ska tydligen kunna säga något om vinet (tror det har med sockret att göra) men funkar tydligen inte heller på ex. absint och whisky om jag förstått det rätt. Men när absinten är blandad med vatten är den svagare, so swirl away!

Nästa grej att uppmärksamma blir då att se över glaset vi dricker ur. Har blivit lite intresserad av alla olika glas som finns och förvåningen över att vissa drinkar ska serveras i olika glas är kolosal! "Näsan är ju densamma oavsätt vad vi dricker, borde det inte finnas en glasform som är optimal för alla drycker?". Enligt flera bartenders som fått den frågan verkar svaret helt klart vara JA. Principen är att man vill ha en relativt stor yta på drickan för att den ska ge ifrån sig så mycket ångor/dofter som möjligt, och sen ska glaset smalna av för att samla dofterna vid näsan. Ett brandyglass/grappaglas eller liknande ska alltså vara ganska optimalt medan Martinistruten är ett skräckexempel eftersom bredare glas snudd på leder bort doften från näsan. Det blir lite som att leka "Kom alla mina små kycklingar" med doftparticklarna. Fast har du ett bredare glas kan du såklart trycka ner snoken nästan hur långt du vill, your choice!

Absintglas är alltså egentligen helt fel för mig. De är för stora för att jag ska nyttja hela och har en vid öppning som låter det mesta doften fly undan. Men liksom vattnets temperatur har glasen ytterligare en funktion, och det är att se jävligt snygga ut! Bartenders berättar att när folk (framför allt män) beställer en drink och den sedan antingen serveras i ett "femenint glas" eller har en "femenin färg" så väljer man att skicka tillbaka den eller ber om att få den i ett annat glas. Vissa kan dricka champagne ur en plastmugg och andra klarar inte att dricka rött vin ur ett vitvinsglas. And guess what: that is ok! Alla är olika och hurvida vi är bekväma eller inte kan bero på de minsta av saker, som varje bra bartender vet. Nu efter att jag fått tag på grappaglas kommer jag att provsmaka alla nya absinter i ett sådant, och även de tidigare absinterna när jag dricker dem igen.

En sak till att komma ihåg om du väljer ett avsmalnande glas: flytta gärna lite på näsan så båda näsborrarna får vara med! Vi vet varför vi har 2 öron (för att avgöra var ett ljud kommer från) och 2 ögon (djupseende), men. varför har vi 2 näsborrar? De olika particklarna som fastnar på våra receptorer i näshållan och sedan uppfattas som doft, har olika svårt att fastna. De particklarna som fastnar lätt behöver en starkare luftström för att komma ända bak till receptorerna och de som inte fastnar så lätt behöver en långsammare luftström så att de inte bara åker förbi ner i svalget. Detta regleras genom olika trånga näsborrar, varje människa har en trångare och en vidare näsborre. Detta ger olika luftflöden och de particklarna som inte en näsborre kan fånga upp fångar den andra. Vilken näsborre som är vidare eller trångare än den andra växlar flera gånger över dagen. Det är det som är relevant för lukten, sen har två näsborrar även fördelen att de fuktar och värmer luften bättre än en ensam stor näsborre skulle (vilket är bra för att beibehålla homeostasen i kroppen). Sen hindrar det att vi får in större saker i luftvägarna också, mer saker får plats i en tuba än i en trumpet om du förstår vad jag menar. Så nästa gång du ska lukta på det du dricker, byt gärna lite mellan näsborrarna (ivf om du har ett avsmalnande glas) så kanske du kan hitta liiiite fler nyanser.

När jag skrev mitt inlägg om Gaudentia Persoz-destilleriet läste jag en intervju med Gaudentia Persoz och jag tyckte hon sa det så jättebra när hon sa: "I don’t drink absinthe, I taste it". Här har vi något jag verkligen kan ställa mig bakom! När jag provsmakar en ny absint tar jag inte mer än en tesked (+ 5 delar vatten då) och det kan jag offta sitta och smutta ganska förnöjsamt på väldigt länge medan jag skriver mina anteckningar. När jag ska dricka en absint utan att skriva anteckningar tar jag oftast bara ett marginelt större glas och aldrig mer än 2 cl absint åt gången. Jag är inte intresserad av lättdruckna absinter, jag dricker absint för att det är gott och föredrar då att ha något i ett litet glas som jag kan sitta och sippa på länge.

Allt det jag skrivit här ovan tycker jag har varit intressant att lära mig och jag kommer försöka använda mig av detta när jag skriver mina resentioner, men det finns egentligen inget rätt och fel sätt att dricka absint (eller något annat) på. Jag skiljer mig lite från de flesta absintörerna när det kommer till mängden socker och vatten jag använder i min absint och mängden jag dricker passar som tidigare nämnts inte så väl i ett traditionellt absintglas. Det finns traditioner som säger att blanches inte behöver socker, jag använder dock rikligt med socker oavsett vilken absint jag dricker. Även vattnet används flitigt av mig, 5 delar vatten är standard, andra menar att absint inte bör spädas med mer än 3 delar vatten. Man går även åt andra hållet och säger att det inte är tillåtet att dricka absinten utan vatten, men det finns folk som gör det också! Låt ingen säga till dig att du dricker absinten med för mycket vatten, för mycket socker, ur fel glas, vid fel temperatur eller något annat trams. Ta till dig råd och testa men hitta sedan vad som är rätt för dig! Drick vad du vill, hur du vill, ur vad du vill. Gillar du bara vintageabsint som är 100+ år gamal, drick det! Tycker du att  Lasala,   Mr. Jekyll eller någon annan 100 kronors essensblanding är det godaste du har druckit så för all del, drick det! För övrigt finns det inte heller något rätt och fel gällande vad saker smakar! Kanske kommer du ihåg en stor debatt runt 2012 eller 2013 gällande en klänning som vissa tyckte såg ut att vara blå- och svartrandig medan andra såg den som vit- och guldrandig? Vi uppfattar inte sinnesuttryck på samma sätt och när det kommer till smak och doft spelar tidigare erfarenheter och upplevelser en stor roll. Det någon upplever som rökigt kan någon annan uppleva som fruktigt. Vad som är god dricka är HELT subjektivt, det finns inget rätt och fel och den som säger något annat är en pretentiös snobb. Jag avslutar det här inlägget med ett par citat som jag gillade skarpt och tycker sammanfattar på ett bra sätt: 

"Don’t worry too much about precision and technique because at the end of the day, if the drink you like is in the glass, you did it right."

- Greg, från YouTube-kanalen "How to Drink"

The definition of good whiskey: "Whisky you’d like to drink".

What is the right way to drink whiskey: "The way you want to".

- Daniel Whittington, vice-chancellor för The Wizard Academy.