Det här kommer bli mindre av ett informerande inlägg och mer av en reflekterande monolog.
Den allmänt vedertagna definitionen av en äkta absint är en destillerad spritdryck med malört, anis och fänkål, dock kan andra örter förekomma också. Inga essenser, sötningsmedel eller konstgjorda färgämnen får förekomma utan det ska vara en ren naturprodukt. OM absinten ska färgas ska det ske med örter, exempelvis gröna absinter ska färgas av örternas klorofyll. Traditionellt ska endast läkeväxter användas men jag tror inte det är ett krav för att det ska få kallas absint (folk experimenterar med alla möjliga ingredienser). Vissa vill även att det ska krävas att spriten har den där speciella absintkaraktären, men då frågar jag mig: hur långt kan man avvika från den "traditionella absintsmaken" innan det inte får räknas som absint längre (och hur deffinerar man den)? Var drar man gränsen? Det här är som sagt den allmänt vedertagna definitionen, dock är Schweiz det enda landet i världen (än så länge) som HAR en lag gällande vad som får kallas absint och inte. I resten av världen kan du teoretiskt hälla vilket finkel som helst på flaska och kalla det absint om du vill.
Jag tycker absolut att man ska ställa krav på hur produkten produceras, att fakesinter som är gjorda med essenser, konstgjorda färgämnen och sötningsmedel definitivt ska skiljas från äkta absinter. På samma sätt får du en helt annan produkt om du bara massererar växterna i spriten jämfört med att destillera. Det här är helt rimliga krav för att få kalla produkten för absint enligt mig. Förutom den obligatoriska trion av örter (malört, anis och fänkål) finns det örter som är traditionella men inte obligatoriska. Dessa är exempelvis mynta, isop, citronmeliss och romersk malört, men de är som sagt inte obligatoriska och man behöver inte begränsa sig till dem. På det sättet har många valt att göra riktigt utstickande absinter som ändå tekniskt sett är absinter. Man har smaksatt med kaffe, chili, kakao, saffran, honung, citrus, ljung, björk, rosor m.m, så det finns ändå utrymme att experimentera om man vill. Jag ser inga problem med att de kallas absint, men jag tror att folk alltid kommer vilja ha den mer ”traditionella” absintsmaken. Jag menar, du börjar inte dricka absint om du är ute efter något som smakar saffran eller kaffe. Måste dock säga att jag är förvånad över att man inte har gjort mer väsen över sånna här absinter och menar att de inte är äkta.
Det som man velat införa som ytterligare ett krav för att något ska få kallas för en äkta absint är att det ska komma från Schweiz, och ännu mer specifikt: Val-de-Travers. Jag har ett problem med detta. Jag tycker att det är löjligt att en typ av produkt bara får kallas för vad det är om det kommer från en viss geografisk plats. Även om samma personer producerar det på EXAKT samma sätt men i en annan del av världen så får det alltså inte kallas för (i det här fallet) absint. Jag vet att Schweiz och Val-de-Travers sägs vara platsen där absint först gjordes, men vi ska inte glömma att Frankrike har spelat en, kanske, lika stor roll i absintens historia. Som vi vet blev absinten i praktiken Frankrikes nationaldryck när vinlusen kom, och den gröna fen är till stor del känd för sin färg, en färg som man inte ofta hittar i de schweiziska flaskorna, men däremot i de franska. Sen ska vi inte glömma att efter att absint blev förbjudet i Schweiz och Frankrike så var det fortfarande lagligt i andra delar av världen, i Spanien tillverkades absint ända in på 70-talet. Skulle ett krav för att få kalla sin sprit absint vara att den måste komma från Val-de-Travers så gissar jag att merparten av världens absintproducenter skulle få sluta (eller åtminståne kalla produkten något annat), och det gäller inte bara tillverkare i andra länder utan även de schweiziska producenterna som ligger utanför Val-de-Travers. Det skulle vara ett hårt slag mot alla som vill främja absintens återkomst och populärisering eftersom den skulle bli så otroligt mycket svårare att få tag i och utbudet skulle decimeras till en bråkdel. Så kort och gott: jag tycker att en produkt (i det här fallet absint) saka defineras efter ingredienser och tillverkningssätt och inte geografisk position, det känns bara fjantigt.
Slutligen har vi gråzonerna, när det handlar om ex. att drycken måste destilleras i en viss typ av panna, att den ska värmas med kål och inte med gas, att faten måste roteras motsols på lagret istället för medsols o.s.v. Det här är detaljer som finns för ex. cognac-tillverkning och jag har hört liknande argument yttras även för absinttillverkning. Det här kan jag tycka är allt från petitesser till helt obetydliga snobberier, tycker dock att det är svårt att ta ställning till hurvida de bör spela in eller inte. Teckniskt sett är det ju frågan om tillverkningssätt, men det känns så ofattbart löjligt. Jag vill säga att det handlar om en principsak, men det är uppenbarligen ganska allmänt accepterat bland destillerare att saker som bucklor i pannan faktiskt gör skillnad för resultatet. Om bucklor i pannan kan spela in så är det svårt att säga att detaljer, som de här ovan nämnda, inte också gör det. Men då borde man tekniskt sett kunna ställa krav på bucklor i pannan också, hur högt över vattenytan spriten destilleras eller temperaturen på kylarvattnet. Jag tror inte att skaran som intresserar sig för att sånna här saker ska spela in på definitionen är så ofantligt stor, men det kan vara något att tänka på.
Jag vet att den här frågan är viktigare för vissa än för andra, men summan av kardemumman, för min del, blir nog att jag är ganska nöjd med den definitionen vi har nu och är inte intresserad av att krångla till det mer än så. Det skulle vara jätteroligt att höra från er som läser vad ni tycker, så lämna gärna en kommentar och berätta vad ni tycker definitionen bör vara.
Tack för den här gången. All the best!
