Absinthe - The Green Fairy

Här har vi den "senaste" absinten från Aymonier. Det här är en limited edition, men liksom Valkyria släpper nya fatlagrade varje år och Matter Spirits släppte nya julabsinter under 12 år så kommer den här också att vara återkommande men med ett nytt recept varje år! Det här är alltså den första i vad som förhoppningsvis kommer bli en lååååång serie av limited editions. Något som skiljer sig lite från hur andra absinter tillverkas är att de använder helt färska örter i destilleringen, är inte riktigt säker på hur det påverkar det slutliga resultatet though. De färska örterna som används i år är malört, isop och citronmeliss.

 

 

 

Namnet "Estivale" trodde jag skulle betyda "festival", men tänk så fel man kan ha. Det är tydligen franska för "sommar" eller "sommrig". Såklart kommer den i Aymoniers vanliga flaska, den icke anmärkningsvärda "ölflaskan" med skruvkork -.- Oh well, jag borde veta bättre än att dömma hunden efter håren vid det här laget.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Först tror jag inte att den har någon färg, men när jag häller upp lite mer i glaset ser jag en tunn, tunn grön, som päronsaft. Även louchen är väldigt svag och det behövs inte mer än en del vatten för att den ska utvecklas färdigt. Lite förvånad över det, visserligen ligger den bara på 65% men så fort brukar det inte gå. Inga oil-streaks heller.

 

Doft: Så ja, nu känner jag igen Aymonier i den här absinten. När jag hält upp en liten skvätt i glaset och ställt det ifrån mig för att klottra ner lite anteckningar så letar sig en söt doft in i näsan. Luktar nästan lite sött bröd om den. När jag luktar lite närmare på glaset kommer lite sura nyanser och alkoholen sticker lite i näsan, det tillförde inget alltså. Jag skruvar av korken igen för att se om jag känner något annat från flaskan, och mycket riktigt hittar jag här väldigt söt anis, tvålig malört och potent fänkål. Det är faktiskt lite märkligt hur lätt jag har att skilja på de olika dofterna här, rena motsatsen från Pernod Fils Tarragona där de var så ihopblandade att det inte gick att skilja dem åt. När jag börjar droppa i vatten förväntar jag mig att doften ska växa och utvecklas, men så blir inte fallet. Doften tunnas ut och ändrar inte karaktär speciellt mycket, rätt ovanligt för Aymonier skulle jag säga.

 

Smak: Liksom doften är inte smaken superstark och den är mild och len vilket gör den väldigt lättdrucken. Den sitter dock kvar på tungan ett bra tag. I övrigt är smaken inget överaskande, anis, fänkål, malört, lite mynta och citronmeliss. Pretty basic.

 

Sammanfattning: Färgen och louchen gav intrycket av en ganska impotent och mesig absint, och jäfört med Aymoniers tidigare absinter var det så. Vad hände här egentligen? Kanske blev det en mindre mängd växter än det brukar bli eftersom de nu var färska, innehöll vatten och varje växt blir alltså tyngre (och jag antar att receptet anger mått i hekton och kilon). Jag har fått höra att färska örter dessutom ska ge en gräsig smak, fast det kanske främst gäller färgningsörterna (och de verkade det ju inte använts i överflöd här). Jag blev lite besviken på den här, men den var inte dålig, ska bara komma ihåg att ta en del mindre vatten nästa gång. 2018´s Estivale får ett ovanligt lågt betyg för att vara en Aymonier-absint på endast 3 gröna féer.