Absinthe - The Green Fairy

Idag tar vi oss en titt på Absinthe Désirée, den tredje absinten från Les Parisiennes-serien som jag smakar. Baserad på ett recept från 1800-talet, med en alkoholbas från druvor och en kortare tid på ekfat för att mogna är Désirée en old fashioned absint, like they did back in the day (or so I´m told). Den görs tydligen med lite mer örter än man vanligtvis använder i absint så kanske har jag en örtbomb att se fram emot *håller tummarna*

 

Som alla absinter i Les Parisiennes-serien kommer den här i the mother of all bottles, ett monster i mörkt glas som väger mer än vad själva innehållet gör. Man håller på att avveckla de här flaskorna för de kostar för mycket att frakta but god damn it does it give character to the whole thing! Jag menar, du skulle kunna klubba en elefant med den här, precis som ett välgjort svärd ligger bra i handen, so does this bottle. Den ovala etiketten har vad jag gissar är en tjusig 1800-talsdam på sig med solfjädern i högsta hugg, printad i sepiafärger ger den intrycket av ett gamalt fotografi. Min kom bara försluten med en enkel kork som bilden här ovan visar, men jag vet att det har sålts flaskor som var förslutna med vax (tror det var grönt). Kanske var det under tiden då Vert d'Absinthe fortfarande hade sin affär i Paris.

 

Lagrad: Ett par veckor
Destilleri: Paul Devoille (åt Vert d'Absinthe)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Nog är det en verte men den har riktigt mycket bruna nyanser i sig. Kanske är det från tiden på ekfatet, eller så har mitt exemplar solat lite för mycket och/eller har lite för många år på nacken. Louchen är tjock och är full efter bara en dryg del vatten. De sa att den skulle ha en tjock louche eftersom den var gjord med extra mycket växter.

 

Doft: När jag drar ur korken känner jag först fänkål, men senare kommer den söta doften av russin också följt av flera gröna växter. Och mandelmassa, hör och häpna. Alkoholen sticker fortfarande i näsan och jag tror den här kommer må bra av någon månad till i vitrinskåpet. Stickningarna finns kvar efter att jag hält upp den och nu har doften blivit lite svagare. Tycker dock att jag känner lite päron här. Vattnet dämpar alkoholsticket men ökar inte på doften speciellt mycket, där är fortfarande päron men även... mentol?

 

Smak: Lakrits, troligen från stjärnanis för tungan domnar lite på sidorna, och jag känner lite päron också. Tyvärr är den inte så len, den är lite bäsk och både alkoholen och sockret tar mycket plats.

 

Sammanfattning: Hmm, liksom med Jade-absinterna och de övriga Les Parisiennes-absinterna gav den snygga förpackningen och löftet om vintage-profil lite för höga förväntningar. En OK absint var det, och bättre än Minette, men jag märkte inte av att den gjorts på mer växter än vanligt och var verkligen ingen örtbomb. Den hade inte heller den där mjukheten som jag väntat mig från en lagrad absint, även om det bara gäller några veckor. Som sagt kommer nog både doften och texturen tjäna på någon extra månad i vitrinskåpet. Betyget blir 3 gröna féer.