3 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Då var det dags att testa en absint från ett nytt destilleri: Absintherie Bourbonnaise. De är ett franskt destilleri och nästan samtliga av deras absinter verkar vara gula/amber. Jag vet inte om det är ett medvetet val man gjort? Jag har inte hört så mycket om deras absinter och har valt att inte ta reda på så mycket i förväg, på det sättet håller jag förväntningarna låga och chansen är större att jag blir positivt överraskad.
 
 
 
Napoleon III barrel-aged är lite starkare än de flesta absinter, den är barrel-strength (har inte spetts med vatten) och är således den starkast absinten från Absintherie Bourbonnaise. Det behöver dock inte spela så stor roll, flera andra absinter jag har ligger på bara några % mindre och eftersom jag späder med hela 5 delar vatten så borde den inte bli starkare än ett rödvin i vilket fall. Färgen visar tydligt att den är lagrad på ekfat, tråkigt nog är det ingen som behagar tala om för mig hur länge den blivit lagrad. Jag borde kunna förvänta mig en del vanilj och kanske lite fudge om jag har tur. Smaken på den vanliga Napoleon III ska tydligen vara lite speciell säger de, men den är baserad på ett recept från 1857 och det borde alltså gälla även denna. Det gjordes bara 200 flaskor, men av någon anledning har man valt att inte numrera flaskorna.
 
 
 
Jag har aldrig sett någon som valt att buteljera absint på en sån här flaska förut. Som du ser är den rektanglig framifrån, men den är ganska smal om man ser den i profil. Etiketten är inte så mycket att hurra för tycker jag, känns som något man har skrivit ut på sin 200 kronors bläckskrivare hemma. Dessutom säger absinthes.com att det ska vara en naturlig kork, men jag har fått en plastkork. Givetvis bättre än att hugga ner en massa korkekar, men skriv då inte att det är naturlig kork.

 

Lagrad: Ja (osäkert hur länge)
Destilleri: Absintherie Bourbonnaise
Alkoholhalt: 75,6%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Det här är också en absint med en sån där jobbig färg. Jag vet inte om det är grönt med jättemycket döda löv, eller om det är en amber med lite gröna nyanser i. Jag går på magkänslan av första intrycket och säger att det är en amber. Ja, det blir bra. Louchen är helt ok, tänkte säga medelmåttig men det låter så negativt. Den är verkligen inte den starkaste jag sett, men den har inget att skämmas för. Den når sin fulla kapacitet efter ungefär 2,5 delar vatten, ungefär vad jag hade väntat mig av en så pass alkoholstark absint.

 

Doft: Den mest varierande doften får jag nästan när jag luktar på den öppna flaskan. Fänkål, en väldigt söt doft och liiite vanilj. Mycket behagligt att sniffa på. Ivrig på att smaka droppar jag upp lite i glaset, och javisst har vi fänkålen kvar, men vaniljen och sötman döljs lite av alkoholen som plötsligt blivit mycket tydligare. Jag går vidare med vattnet och det lockar fram mer gröna dofter. Det finns en viss grön beska som jag inte riktigt vet vilken av örterna som är ansvarig för, vidare har vi isop, citrus (citronmeliss eller koriander) och såklart även malört. Jag hittar dock inte så mycket anis, bara lite. 

 

Smak: Smaken har en tydlig beska, tänkte mig att den skulle ha mildrats lite av ekfatet men det verkar den inte ha gjort (eller om den har det så är jag inte sugen på att smaka den vanliga Napoleon III). Jag känner nästan inget från ekfatet, hade velat ha lite av den där söta vaniljen som jag hittade i doften. Faktum är att smaken är ganska klen över lag, kanske jag skulle testat med lite mindre vatten? Alkoholen är relativt tydlig även fast den inte borde vara starkare än ett rödvin. Från den heliga absinttrion tror det är fänkålen som är mest märkbar, men isopen är minst lika utstickande tycker jag. Undrar om man haft i stjärnanis i den här?

 

Sammanfattning: Du var inte så potent som jag vill ha en absint, för att vara fatlagrad så var fatet väldigt vekt och du smakar lite för mycket alkohol. Jag tycker du skulle ha stannat kvar i fatet ett litet tag till, du är nog lite förtidigt född och inte redo för världen riktigt än. Men det är inte ditt fel, det var nog bara pappa Philippe som var lite för ivrig. Tyvärr levde den här absinten knappt upp till mina redan ganska låga förväntningar, jag skulle inte vilja rekommendera den här absinten och det finns helt klart bättre absint att lägga pengarna på. Den får nöja sig med en 2:a i betyg, ett lägre betyg än en fatlagrad absint borde få.

 

Absinthe Napoleon III...

1 Läs mer >>
Den 17:e maj 2011 (strax efter att förbudet mot absinttillverkning lyftes i Frankrike) slog Bourbonnaise-destilleriet upp sina portar i den franska staden Vichy. Är det så att du kommer att tänka på vichyvatten så är det för att det kommer från samma stad. Jag borde kanske säga Bourbonnaise-absinteriet (Absintherie Bourbonnaise) istället, de specialicerar sig nämligen på absint! Ägaren och grundaren, Philippe Fumoux, är en sann absintentusiast och innan han öppnade destilleriet köpte och sålde han antika absintföremål (och säkert absint också). Men destilleriet fungerar även som en entreprenör, man kan alltså kontakta dem om man har ett eget recept som man vill producera, så fixar de det åt dig. Jag vet inte vad de tar för sina tjänster eller vilka kvantiteter det handlar om, men det är bra att det finns möjlighet för den som vill tycker jag. Detta gör att de producerar både klassiska absinter som är baserade på gamla recept, men de gör även nya, moderna absinter som experimenterar lite mer med ingredienserna.
 
 
 
När man kollar på absinthes.com´s hemsida så verkar de göra nästan uteslutande gula absinter, 7 st av 9 än så länge är gula, de andra är en vit och en grön. Detta kan vara ett bra argument för att erkänna amber absint som en officiell kategori tycker jag (läs mer om amber absint här). Eftersom de säger att de producerar absint efter gamla recept och med gamla metoder hade jag väntat mig fler verte i utbudet, men som sagt så har de endast en sådan än så länge.
 
 
 
Tydligen är deras Apocalypse Absinthe en av de populäraste på absinthes.com, men det har jag lite svårt att förstå. Jag har inte testat den själv, men det står att den är destillerad, tillverkad med anis, malört och fänkål och naturligt färgad, vilket allt tyder på att det är en äkta absint (vilket de också skriver). Dock kommer den i en döskalleflaska, har ett flashigt namn som Apocalypse, en döskalle och 2 bibelverser på baksidan av flaskan. Allt vad jag skulle förväntat mig av en riktig fake. Kanske får jag prova den någon gång.
 
 
 
De producerar följande absinter:
 
  • Apocalypse
  • Verte Napoléon III
  • Verte Napoléon III - Barrel-aged
  • Absinthe Verte de Vichy
  • Absinthe de Vichy
  • Absinthe Vichy Supérieure
  • Le Coq Vert
  • Zubrsinthe
  • Francaise du Levant
 
 
 
Hemsida: Sorry, hittar ingen hemsida.

Bourbonnaise-destille...

1 Läs mer >>
 
 
 

Nu är det dags att ta oss till landet i söder, där människorna dansar flamenco, äter churros och aldrig verkar komma överens med tjurar: vi beger oss till Spanien. För de som inte vet något om absint (vilket du gör om du har följt min blogg) så kanske Spanien känns lite oväntat i absintsammanhanget, men även de har haft sin plats i absintens svajiga historia.



Spanien var ett av landen där absinten aldrig blev förbjudet. Detta gjorde att när förbudet kom till Frankrike 1915 så valde Pernod Fils att flytta sin verksamhet dit, närmare bestämt till Tarragona. Här fortsatte man att producera många år framöver, men tids nog skulle man stänga tillverkningen även här. Det är oftast den här absinten från Tarragona som säljs som vintage absint, om den kommer från Schweiz eller Frankrike innan förbudstiden brukar de istället kallas pre-ban absint, och DET tror jag är helt annorlunda grejer än en Tarragona-absint från 60-talet.



Eftersom så stora delar av Europa, och USA, nu förbjudit absint så kunde man inte exportera så mycket, dessutom hade absinten fått ett väldigt dåligt ryckte så jag gissar att det inte direkt hjälpte försäljningen. Jag vet inte varför, men man började även ändra i receptet och redan under 50-talet hade man ändrat så pass mycket att det inte var samma produkt längre. Kanske var man tvungen att hitta billigare (läs felaktiga) tillverkningsmetoder för att klara ekonomin? Till sist hade intresset för absinten svalnat så pass mycket att även Pernod Fils var tvugna att lägga ner, det var helt enkelt inte lönsamt att producera längre. Jag är ändå imponerad att de kunde hålla igång så länge som de gjorde efter förbudet.



Idag produceras absinter på nytt i Spanien, men det är verkligen inga kvalitetsprodukter. För mig är Spanien kraftigt förknippat med riktiga crapsinther, den typen man använder om man vill testa den bohemiska absintritualen. På listan finns bl.a Serpis, Deva, Diable, Antiqua, Thujone Delirium, Jacques Senaux, Lehmann Magicque, Tunel, Calavera, Segarra, Candela, Teichenné Verde, Lasala och Montana, de flesta är essensebaserade fakesinter fulla av karamellfärg. Man får ofta höra hur dålig tjeckisk absint är, men de har ivf Zufanek som gör bra grejer, Spanien tror jag inte gör en enda äkta absint nu för tiden.

Absint i Spanien

2 Läs mer >>
Source: Absinthe International
 
 
 
Då var det dags att bocka av nästa absint i Les Parisiennes-serien, och nu är det dags för Absinthe Perroquet: papegojan. De flesta andra absinterna i serien har något med kvinnor att göra och de flesta har en kvinna på etiketten, så jag tyckte att det var lite udda att man döpt den här efter en fågel O.o Tydligen gav man ett glas absint smeknamnet papegoja i Frankrike, detta för att absint är grön och pepegojorna har gröna fjädrar. En udda anledning kan jag tycka, det finns många andra saker som också är gröna och alla papegojor är inte gröna, men låt gå. Jag kan ha fel här, Google Translate är inte alltid att lita på, men som jag har förstått det så kunde man kalla att ta ett glas absint för att "strypa en papegoja". Om någon har hört talas om det här uttrycket får ni gärna lämna en kommentar, thank you very much.
 
 
 
Absinten kommer buteljerad i den här utsökta flaskan, the Mother of all Bottles (TM), som är tillräckligt tung att klubba en mamut med! De är tydligen de största flaskorna på marknaden, gjorda för att rymma 750 ml men fylls bara med 700 ml, och de är otroligt tjocka! Jag har hört att de ska byta ut alla de här flaskorna tids nog till mindre flaskor som inte blir så dyra att frakta till andra länder. De här flaskorna väger ungefär lika mycket när de är tomma som de nya flaskorna gör när de är fulla. De är kolosala! Från början tror jag att de bara såldes i en butik i Paris, så då kunde man unna sig kolosala flaskor XD De är dessutom förseglade med vax vilket är fruktansvärt mysigt! Tyvärr är det ett vax som blir hårt och sprött vilket gör att man riskerar vaxsmulor i absinten, men det överlever jag. Etiketten är oval och har en gul ton vilket ger en vintage-look. Motivet är en papegoja som flyger över ett absintglas (ser framför mig hur det kan gå illa #bajsemoji).

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Vert d'Absinthe)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Inte jättestark färg, ganska ljus grön, som bladen på en isbergsallad. Louchen är otroligt svag och består mest av oilstreaks. Det är lite svårt att avgöra när louchen är som tjockast, men jag tror det hamnar runt 1,5 delar vatten ungefär.

 

Doft: Nam nam nam, ur flaskan luktar den riktigt sött, vanilj t.o.m! Varför luktar de alltid så gott ur flaskan och sen bara alkohol när man häller upp dem? För jag näsan lite närmare så blir det någon snus/the-kombination. Helkonstigt. Jag häller upp en del absint i glaset och sticker dit nosen igen, och nu liktar den riktigt surt och otrevligt istället, som en schweizisk blanche fast utan det gräddiga. Man skulle kunna förlåtas för att tro att något blivit dåligt i den här flaskan. Jag droppar i en del vatten: filmjölk! Två delar vatten: gröna örter, isop och gurka. Fem delar vatten: gurka och tvål och doften har blivit svagare nu, troligtvis har den blivit övervattnad.

 

Smak: Det som är bra med smaken är att den är len och att den sitter kvar länge. Tyvärr är den även bitter och behöver sockret jag har haft i, annars hade det blivit svårt att dricka. I övrigt smakar den ganska mycket som den luktar: tvål, gurka och isop, känner ingen anis alls.

 

Sammanfattning: Den här var lite tråkig kan jag tycka. Som alla i Les Parisiennes-serien blir den övervattnad av 5 delar vatten, och liksom de andra hade den här papegojan en mysigare image än den faktiskt levererade. Jag kan tänka mig att personer som föredrar bitter absint kommer dricka den här med 2 delar vatten och vara jättenöjda, men den passar inte mig. Den får en 3:a i betyg och en plats längst bak i vitrinskåpet.

 
 

Absinth Perroquet

2 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
Source: ALANDIA
 
 
 
Matter-Luginbühl gör enligt mig några av de bästa, och främst intresantaste, absinterna på marknaden! Jag har testat de flesta vid det här laget men har länge dragit mig för att testa den här och Duplais Blanche, eftersom de är blanches. Det är ingen hemlighet att jag och blanches (speciellt schweiziska bleues) har ett stormigt förhållande. Vi håller ihop mer av trygghet än attraktion, vi har skiljda sovrum och jag vänsterprasslar med franska vertes på sidan av (det tror jag föresten att Schweiz också gör). Därför har jag inte velat lägga pengar på de här absinterna tidigare, men just nu är dom de enda absinterna från Matter-Luginbühl som jag inte har provat, och när jag såg en flaska Kallnacher på 20 cl till ett rimligt pris så kände jag att det kanske var dags.
 
 
 
Finns en liten rolig historia bakom receptet till den här absinten: Ernst Luginbühl-Bögli (grundaren till Matter-Luginbühl-destilleriet som gör absinten) växte upp i Kallnach i Schweiz. Staden var känd för sin boskap och familjen Luginbühl-Bögli var kouppfödare. Enligt historien ska Ernst ha bytt till sig ett gamalt, lokalt absintrecept mot en av familjens kor. Detta kanske inte verkade så smart just för tillfället eftersom absint var förbjudet i Schweiz sedan år 1910, men det hindrade inte Ernst. Vi tar ett rejält kliv framåt i tiden, större delen av ett sekel faktiskt, till modern tid. Här upptäcks receptet igen och när förbutet hävs 2005 sätter man genast igång att producera den här absinten som idag kallas Kallnacher Absinthe. Lite av en "Jack och Bönskälken" historia känner jag, men med ett absintrecept istället för magiska bönor. Absinten var den första som destilleriet producerade och fick ta namnet från orten där destilleriet är beläget: Kallnach.
 
 
 
Tror den här absinten säljs i 4 eller 5 olika storlekar på flaskan. Den största (som ni ser här ovan) ligger på en liter och är en genomskinlig flaska med skruvkork i plåt. Inte den lyxigaste förpackningen kan jag tycka. Flaskan på 20 cl (som jag köpte) är dock lång och slank, gjord i mörkt glas och har en riktig kork, en förpackning med betydligt mer klass tycker jag. Etiketten är dock densamma, en väldigt enkel en med en malörtskvist på. Personligen tycker jag att de gulguldiga färgerna gör sig bättre mot det svarta glaset än det genomskinliga.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Well, det är en blanche så det är inte så mycket att diskutera kring färgen. Louchen däremot kommer omedelbart och efter endast en ynka del vatten är glaset fyllt av en thock, mjölkig olja!

 

Doft: Wow. Det här är inte i närheten av en typisk schweizisk bleue. Ingen sur grädde eller stickande alkohol, istället har vi mint och rommersk malört (som isf måste ha ingått i destilleringen). Det är rent av väldigt angenämt att lukta på den här! Den har lite tvåliga noter också från malörten, vilket över lag är den som dominerar. Med lite vatten öppnar den upp sig very nicely och doften bolmar ur glaset som röken ur en vulkan. Doften har blivit sötare och anisen  och fänkålen träder fram lite mer nu.

 

Smak: I början kommer lite bäska från gröna växter, påminner om något jag smakat när jag var liten som jag verkligen inte tyckte om då. Nu är det inte så farligt. Bäskan hinner knappt dyka upp innan malörtens parfymiga tvål tar vid och så fortsätter det ett bra tag tills eftersmaken som är väldigt söt och har lite mer aniskaraktär. En mycket len och uppfriskande smak. Den är väldigt lättdrucken men har ändå väldigt mycket smak, en bra kombo.

 

Sammanfattning: Det här är nycket anorlunda från alla andra  bleues som antingen smakar väldigt surt och gräddigt (I´m looking at you Switzerland) eller väldigt mycket mint, vilket gör den snarast unik as far as blanches go. Den smakar förvånansvärt likt en verte, vilket är så jag tycker att blanches ska smaka. Den får mig att tro att det finns hopp för schweiziska bleues ändå, kanske får jag testa Duplais Blanche ändå. Tror dock inte att jag kommer att köpa fler, nog för att den har lite av en verte-karaktär, men vet du vad som har ännu mer av en verte-karaktär? Vertes. Kallnacher Absinthe och Matter Spirits ska dock ha en ordentlig klapp på huvudet för sitt fina jobb, detta vill vi uppmuntra till så den är ivf värd 3,5 gröna feér.

 

Kallnacher Absinthe