Absinthe Napoleon III - Barrel-aged
Lagrad: Ja (osäkert hur länge)
Destilleri: Absintherie Bourbonnaise
Alkoholhalt: 75,6%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
Färg och Louche: Det här är också en absint med en sån där jobbig färg. Jag vet inte om det är grönt med jättemycket döda löv, eller om det är en amber med lite gröna nyanser i. Jag går på magkänslan av första intrycket och säger att det är en amber. Ja, det blir bra. Louchen är helt ok, tänkte säga medelmåttig men det låter så negativt. Den är verkligen inte den starkaste jag sett, men den har inget att skämmas för. Den når sin fulla kapacitet efter ungefär 2,5 delar vatten, ungefär vad jag hade väntat mig av en så pass alkoholstark absint.
Doft: Den mest varierande doften får jag nästan när jag luktar på den öppna flaskan. Fänkål, en väldigt söt doft och liiite vanilj. Mycket behagligt att sniffa på. Ivrig på att smaka droppar jag upp lite i glaset, och javisst har vi fänkålen kvar, men vaniljen och sötman döljs lite av alkoholen som plötsligt blivit mycket tydligare. Jag går vidare med vattnet och det lockar fram mer gröna dofter. Det finns en viss grön beska som jag inte riktigt vet vilken av örterna som är ansvarig för, vidare har vi isop, citrus (citronmeliss eller koriander) och såklart även malört. Jag hittar dock inte så mycket anis, bara lite.
Smak: Smaken har en tydlig beska, tänkte mig att den skulle ha mildrats lite av ekfatet men det verkar den inte ha gjort (eller om den har det så är jag inte sugen på att smaka den vanliga Napoleon III). Jag känner nästan inget från ekfatet, hade velat ha lite av den där söta vaniljen som jag hittade i doften. Faktum är att smaken är ganska klen över lag, kanske jag skulle testat med lite mindre vatten? Alkoholen är relativt tydlig även fast den inte borde vara starkare än ett rödvin. Från den heliga absinttrion tror det är fänkålen som är mest märkbar, men isopen är minst lika utstickande tycker jag. Undrar om man haft i stjärnanis i den här?
Sammanfattning: Du var inte så potent som jag vill ha en absint, för att vara fatlagrad så var fatet väldigt vekt och du smakar lite för mycket alkohol. Jag tycker du skulle ha stannat kvar i fatet ett litet tag till, du är nog lite förtidigt född och inte redo för världen riktigt än. Men det är inte ditt fel, det var nog bara pappa Philippe som var lite för ivrig. Tyvärr levde den här absinten knappt upp till mina redan ganska låga förväntningar, jag skulle inte vilja rekommendera den här absinten och det finns helt klart bättre absint att lägga pengarna på. Den får nöja sig med en 2:a i betyg, ett lägre betyg än en fatlagrad absint borde få.
Kommentarer:
Nej, jag menar inte att franska Vertes smakar sämre eller är mindre fina, inte alls. Sedan är det naturligtvis rent vetenskapligt fel att bara jämföra sådär direkt, utan att ta hänsyn till hur många sorter absint det produceras i Frankrike respektive Schweiz. Men ändå …
Jag är nog bara lite bitter för att absinter från Devoille aldrig är lika fina i färgen som schweiziska Vertes kan vara. Inte för att tala om Devoilles senaste kreationer – Pierrot är snarare gul än grön, Soixante Cinque, Republique, Heritage och Abel Bresson är rentav bruna
Hm, bra fråga! Jag håller med dig angående Opalen och Brevans Giger, de är verkligen vackra i färgen! Min egen lista blir nog lite längre då jag vill lägga till Duplais Verte och Perroquet (jag föredrar egentligen mörkare nyanser av grönt, men jag kan bara inte låta bli att fascineras av den där klara salladsgröna färgen som Perroquet har).
skriven
Hm, nu vet jag inte hur den här absinten smakar (låter lite sådär enligt din beskrivning), men färgen tycker jag verkar riktigt tråkig.
Min senaste observation är att det bara är schweizarna som ALDRIG misslyckas med att färga sina absinter (rätta mig om jag har fel).
Jag känner inte till en enda schweizisk Verte som inte är obestridligt grön. Utan några som hels nyanser av brunt eller amber.
Eller har jag kanske missat något?