Matter-Luginbühl gör enligt mig några av de bästa, och främst intresantaste, absinterna på marknaden! Jag har testat de flesta vid det här laget men har länge dragit mig för att testa den här och Duplais Blanche, eftersom de är blanches. Det är ingen hemlighet att jag och blanches (speciellt schweiziska bleues) har ett stormigt förhållande. Vi håller ihop mer av trygghet än attraktion, vi har skiljda sovrum och jag vänsterprasslar med franska vertes på sidan av (det tror jag föresten att Schweiz också gör). Därför har jag inte velat lägga pengar på de här absinterna tidigare, men just nu är dom de enda absinterna från Matter-Luginbühl som jag inte har provat, och när jag såg en flaska Kallnacher på 20 cl till ett rimligt pris så kände jag att det kanske var dags.
Finns en liten rolig historia bakom receptet till den här absinten: Ernst Luginbühl-Bögli (grundaren till Matter-Luginbühl-destilleriet som gör absinten) växte upp i Kallnach i Schweiz. Staden var känd för sin boskap och familjen Luginbühl-Bögli var kouppfödare. Enligt historien ska Ernst ha bytt till sig ett gamalt, lokalt absintrecept mot en av familjens kor. Detta kanske inte verkade så smart just för tillfället eftersom absint var förbjudet i Schweiz sedan år 1910, men det hindrade inte Ernst. Vi tar ett rejält kliv framåt i tiden, större delen av ett sekel faktiskt, till modern tid. Här upptäcks receptet igen och när förbutet hävs 2005 sätter man genast igång att producera den här absinten som idag kallas Kallnacher Absinthe. Lite av en "Jack och Bönskälken" historia känner jag, men med ett absintrecept istället för magiska bönor. Absinten var den första som destilleriet producerade och fick ta namnet från orten där destilleriet är beläget: Kallnach.
Tror den här absinten säljs i 4 eller 5 olika storlekar på flaskan. Den största (som ni ser här ovan) ligger på en liter och är en genomskinlig flaska med skruvkork i plåt. Inte den lyxigaste förpackningen kan jag tycka. Flaskan på 20 cl (som jag köpte) är dock lång och slank, gjord i mörkt glas och har en riktig kork, en förpackning med betydligt mer klass tycker jag. Etiketten är dock densamma, en väldigt enkel en med en malörtskvist på. Personligen tycker jag att de gulguldiga färgerna gör sig bättre mot det svarta glaset än det genomskinliga.
Lagrad: Nej
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
Färg och Louche: Well, det är en blanche så det är inte så mycket att diskutera kring färgen. Louchen däremot kommer omedelbart och efter endast en ynka del vatten är glaset fyllt av en thock, mjölkig olja!
Doft: Wow. Det här är inte i närheten av en typisk schweizisk bleue. Ingen sur grädde eller stickande alkohol, istället har vi mint och rommersk malört (som isf måste ha ingått i destilleringen). Det är rent av väldigt angenämt att lukta på den här! Den har lite tvåliga noter också från malörten, vilket över lag är den som dominerar. Med lite vatten öppnar den upp sig very nicely och doften bolmar ur glaset som röken ur en vulkan. Doften har blivit sötare och anisen och fänkålen träder fram lite mer nu.
Smak: I början kommer lite bäska från gröna växter, påminner om något jag smakat när jag var liten som jag verkligen inte tyckte om då. Nu är det inte så farligt. Bäskan hinner knappt dyka upp innan malörtens parfymiga tvål tar vid och så fortsätter det ett bra tag tills eftersmaken som är väldigt söt och har lite mer aniskaraktär. En mycket len och uppfriskande smak. Den är väldigt lättdrucken men har ändå väldigt mycket smak, en bra kombo.
Sammanfattning: Det här är nycket anorlunda från alla andra bleues som antingen smakar väldigt surt och gräddigt (I´m looking at you Switzerland) eller väldigt mycket mint, vilket gör den snarast unik as far as blanches go. Den smakar förvånansvärt likt en verte, vilket är så jag tycker att blanches ska smaka. Den får mig att tro att det finns hopp för schweiziska bleues ändå, kanske får jag testa Duplais Blanche ändå. Tror dock inte att jag kommer att köpa fler, nog för att den har lite av en verte-karaktär, men vet du vad som har ännu mer av en verte-karaktär? Vertes. Kallnacher Absinthe och Matter Spirits ska dock ha en ordentlig klapp på huvudet för sitt fina jobb, detta vill vi uppmuntra till så den är ivf värd 3,5 gröna feér.
skriven
Det enda jag minns om Kallnacher är att den smakar okej. Inte sådär fantastiskt som Clandestine, men inte heller dåligt på något sätt. Bara helt okej. Jag undrar om inte Duplais Blanche är möjligen en starkare kopia av Kallnacher?
P.S. Jag tycker att det är en jättebra idé att du har lagt ut bilden på en louchad absint. Hopas att det kommet att bli ett standardinslag i din blogg! Jag har nämnt tidigare att den visuella biten är jätteviktig för mig, så därför är jag lite extra nyfiken på hur louchen hos de recenserade absinterna faktiskt ser ut. En bild säger ju mer än tusen ord!
P.P.S. Snygg bild också.