Absinthe Utgardloki

Source: alandia.de
 
 
 
Absinten är utvecklad för Mr. Klaus Rainer som äger baren "Goldene Bar" i München, en imponerande bar som jag gärna skulle besöka någon gång. Baren är belägen i "Haus der deutschen Kunst" (House of German Art). Väggarna är prydda med otroligt fina kartor (från 1937) med olika alkoholrelaterade motiv och länderna som producerar de olika spritsorterna. Ta gärna en titt här för att se hur baren ser ut, klippen är på tyska men har engelska subtitles, hoppas du står ut.
 
Namnet syftar såklart till en av de gamla nordiska gudasagorna när Tor, Loke och Tjalve besöker jätten Utgårdaloke (ska inte blandas ihop med Loke). Han använder trollkonster för att testa sina gäster på sätt som verkar relativt enkla men egentligen är omöjliga: Tjalve som är snabb som bara fan ska försöka springa ikapp med en pojke på gården men som egentligen är "tanken" (han ska alltså egentligen försöka springa snabbare än han tänker). Loke ska visa hur han kan äta genom att äta snabbare än en jätte. De börjar från varsitt håll på en stor träbricka och äter lika snabbt så de möts i mitten, men jätten äter även benen och träbrickan också (jätten är egentligen en skogsbrand).
 
Tor får däremot genomgå 3 prövningar: Först ska han visa att han kan dricka genom att tömma det största dryckeshorn som Utgårdaloke har, men eftersom det är kopplat till havet så lyckas han inte tömma det (jag tror att det är här vi ska ha vår koppling till absinten på något sätt). Han ska även visa att han kan brottas genom att gå upp mot den älsta och skröppligaste jättekvinnan som finns men egentligen kämpar han mot gamal ålder. Slutligen ska Tor bevisa sin styrka genom att lyfta Utgårdarlokes katt som egentligen är den förklädda Midgårdsormen (det är det vi ser på etiketten). Tor, Loke och Tjalve misslyckas såklart med dessa uppgifter och hänger lite med huvudet men de imponerar otroligt på Utgårdarloke!
 
Den här absinten köptes bara för att den var så mysig, är den god är det en bonus (men eftersom den är gjord av Matter Spirits så finns det en stor chans att den är det)! Den är buteljerad i en flaska av keramik vilket är väldigt ovanligt men egentligen optimalt för att minimera risken för att klorofyllet ska brytas ner av solljus och på så sätt behålla sin färg. Den har en rellativt låg alkoholhalt (60%) för att den ska vara lättdrucken (som "mjödet" Tor drack ur Utgårdalokes dryckeshorn). Tyvärr är inte det här en svensk absint utan produceras i Schweiz. Jag är väldigt spänd på att testa den, låt os se vad den går för!
 
Lagrad: Nej
DestilleriMatter Spirits
Alkoholhalt: 60%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
 

Färg och Louche: En stor besvikelse, här tänker jag att någon verkligen har ansträngt sig och buteljerat sin absint i en keramikflaska för att bevara klorofyllet på bästa möjliga sätt, och när jag häller upp den i glaset är det en blance *facepalm*. Efter lite korrespondens med tillverkaren fick jag veta att tanken från början var att den skulle få en guldig färg eftersom den gjordes för Klaus´ "Goldene Bar" men det slutade med att den inte fick någon färg alls. Dåligt Matter Spirits. När jag köpte den från ALANDIA stod den beskriven som en verte, men efter mitt mail till tillverkaren hörde de av sig till ALANDIA och numera står den som en blanche. Dåligt ALANDIA. Den har ivf en väldigt tjock louche som är full efter knappt en ynka del vatten.

 

Doft: Oh God! Lukten är skrämmande lik Absinth 69, både ur flaskan och glaset. Väldigt surt, som ättika, och en gräddig finish och vattnet gör inget för att förbättra detta.

 

Smak: En väldigt len och gräddig mouthfeel men smaken är den klassiska vita absinten från Schweiz.

 

Sammanfattning: Vad hände Matter Spirits? Twin Tec igår var inte heller någon höjdare, och nu det här, och det här blev över lag ingen liten besvikelse (fast det var ju inte bara Matter Spirits fel). Det kanske är en jättebra ansint i kategorin "Schweiziska blanche" men den kategorin faller mig verkligen inte i smaken. Den får ett stort pluss för den mysiga flaskan, etiketten och namnet, men det (och louchen) är också det ända som är bra med den så jag känner mig generös när jag ger den 1,5 i betyg.

 

Kommentera här: