Mad Distillers Absinthe (1st edition)
Flaskan har en mysig form, kort och knubbig med en rundad topp och en rejäl, tjock botten. Hade dock gärna sett att den var i mörkt glas istället för klart för att bevara färgen lite bättre. Den är försluten med en fake-kork med trätopp, precis som Grön Opal. Ett bra val med kork istället för skruvkapsyl, ett miljövänligt val med fake-kork istället för riktig. I approve! Etiketten följer samma upplägg som destilleriets övriga produkter, fast med andra färger och en annan filur i ringen till vänster. Den här figuren är välklädd och får mig att tänka på van Gogh ;)
Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri AB
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige
Färg och Louche: Javisst är den grön, men det är en väldigt svag färg. Syns bättre i flaskan än i glaset. Vattnet ger faktiskt ingen louche alls men däremot tunga oil-streaks som lägger sig på botten.
Doft: Vi börjar att dra ur korken och sniffa lite i flaskan och då känner jag lite kola, som Karamellkungens snökulor. Doften är inte jättestark men den är söt och jag tycker nästan att det finns lite rom här också. När jag vidare häller upp absinten i ett glas känner jag mest alkohol och nytt gummi, inte lika trevligt som söta snökulor och rom tyvärr. Dock är det när man börjar droppa i vattnet som den börjar komma till sin rätt. Doften blir BETYDLIGT starkare och jag känner en mild doft av gurka och lite spritpenna. Det var inget jag tänkte på vid tillfället men senare kommer min sambo och påpekar att den luktar lite som vattenpipstobak och då fick jag ett eureka-moment och nu är det allt jag tänker på.
Smak: Här har vi åter igen den där "gurkan" från doften, nu börjar jag undra om det är isopen jag känner? Inte så mycket anis, men den finns där. Över lag är smaken väldigt mild, liksom alkoholen, vilket gör den väldigt lättdrucken. Den är inte otrevlig på något sätt, bara mild, inte någon örtbomb som är mina favoriter.
Sammanfattning: Tja, den är ju inget mästerverk, men det är inte rimligt att förvänta sig det heller från någon som bara gjort absint i några månader. Över lag är den lite tam, mild i smak, färg, doft och med en svag louche, men det är en äkta absint och den smakar inte otrevligt. Den är inte heller speciellt typisk för en absint, vare sig i smak eller doft. Förmodlingen ingen jag kommer köpa fler av, men den har potensial och utrymme att förbättras. Om jag skulle ge Magnus ett råd så är det att använda mer örter i både destillering och färgning, då tror jag att den kommer bli betydligt bättre. Idag får den 1 av 5 gröna feér men jag kommer hålla ögonen öppna efter fler av hans absinter, om han väljer att fortsätta med dem.
