Absinthe - The Green Fairy

Då var vi tillbaka med en till av Philippe Martins absinter och idag är det "La Belle Époque" vi testar. Etiketten har samma motiv som ALANDIAs Suisse la Bleue, så blanda inte ihop dem. Motivet är från en poster som spreds i Schweiz efter att absint förbjudits. En absintmotståndare (munk) står triumferande på den döda, gröna fen och pekar på en kalender som visar 7:e Oktober 1910, datumet som absint förbjöds. I bakgrunden kan man se den gråtande Helvetica, den kvinliga gestaltningen av Schweiz. Bilden till vä. om munken symbolicerar Schweiz grundande år 1291. Det är en snygg etikett men jag förstår inte varför man vill använda en poster som symbolicerar absintens "undergång" som etikett på en absintflaska.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: La Valote - Philippe Martin
Alkoholhalt: 54%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Som sagt, en blanche (eller "la bleue" om man är från Schweiz) som därmed inte är speciellt imponerande färgmässigt. Den har å andra sidan en fin tjock louche och den behöver inte mer än 1,5 delar vatten för att visa sig. Det brukar vara fördelen med blanches.

 

Doft: *Ger ifrån mig ett missnöjt grymtande som inte kan skrivas i bokstäver* Den här är väldigt likt Fée Verte du Val de Travers, surt och lite gräddigt, mest surt ur flaskan och mer gräddigt ur glaset. Dock har vi en del alkoholångor här också och sticker jag fejset för nära så vattnas det lite i ögonen. De 2 första delarna vatten lockar fram trälimsdoften på riktigt, men sen mattas den av lite och när alla 5 delar vatten är i så är vi tillbaka på samma sura, gräddiga doft som vi började med. En liten gnutta anis också, men den är sannerligen tyst och försynt.

 

Smak: Inte alls så mycket smak, och det lilla jag hittar är mest malört. Malörten medför även en viss bäska i eftersmaken som jag inte gillar. Texturen är inte speciellt len och det sticker på sidan av tungan.

 

Sammanfattning: All right, ytterligare ett stolpskott för mig. Liksom Fée Verte du Val de Travers är den här sur, gräddig och väldigt tam. Smaken är inte intressant på något vis och det enda som egentligen är något att ha känner jag är louchen, men det kommer man inte långt på. Även denna säljs i enlitersflaskor, vilket inte förvånar mig. Jag köpte dock inte mer än en dl så jag slängde inga stora pengar i sjön. Tvivlar på att jag skulle bjuda på den här, och det kommer ta lång tid innan jag dricker upp det jag har. På tur står 3 till av Philippe Martins blanches, och med tanke på hur de 3 första har varit så ser jag inte fram emot att smaka dem. Jag ger den inte mer än 2 gröna féer i betyg.