Absinthe - The Green Fairy

Den mesta vintage-absinten man hittar idag är troligen från förbudstiden, d.v.s efter att absinten förbjöds. Under 40-, 50-, och 60-talet fortsatte Pernod sin absintproduktion i Spanien där det inte var förbjudet, och tack vare det kan vi idag fortfarande få ta del av absint med drygt ett halvt sekel på nacken. Det finns även några flaskor från innan förbudstiden, ca 1870-1910, men de är betydligt mer sällsynta och har en mycket större prislapp. Det är det som är nackdelen (och charmen) med vintagesprit, den är till för att drickas och därför kommer tillgången alltid stadigt att minska.

 

 

 

I november 2017 gjordes dock en exeptionell upptäckt! En "treasure hunter" (så coolt att det finns såna!) hade hittat en flaska vintage-absint i källaren till vad som en gång varit ett hotell, i södra Frankrike. Tydligen visste man att de föredetta ägarna gillade att resa och samla på sig ovanliga viner (varför hade man då inte letat där tidigare?). Han kontaktade Marc Thuillier, en absintör och samlare som är en del av absinthes.com. De visste inte så mycket om flaskan men köpte den ändå. Senare visade det sig att flaskan var väldigt gamal, den äldsta som hittats faktiskt, man kunde datera den till mycket tidigt 1800-tal och var därmed den äldsta absinten i världen.

 

 

Flaskan gjordes av Dubied Père et Fils, det absolut första komersiella destilleriet, grundat 1798 av Daniel-Henri Dubied i Couvet, Schweiz. Om någon kommer ihåg ett av mina absolut första inlägg om absintens historia (eller bara kan sin absint-historia) så minns du kanske att Dubeid var han som köpte absintens orginalrecept från Henriette Henriod. Han drev destilleriet tillsammans med Henri-Louis Pernod men flyttade det sedan till Pontarlier i Frankrike. Jag tycker att det är häftigt som fan att tänka att redan när absinten förbjöds i början av 1900-talet så låg den här godingen och stuvade i en källare och var redan då vad vi idag gottar oss åt när vi köper vår lilla sample-flaska med ett literpris på drygt 40 000 kr! Nu är den alltså över 200 år gamal!

 

 

 

Vad gjorde absintes.com då med den här flaskan? De valde att donera den till absintmuseet Maison de l’Absinthe i Môtiers, Val-de-Travers, Schweiz, bara en liten bit från där flaskan en gång tillverkats. Eller ja, donera är väl kanske ett lite missvisande ord. Museet hittade en sponsor som var villig att betala för den här unika delen av absinthistoria så kanske behövde absinthes.com-gänget köpa sig en andra plånbok. Absinten är helt klart unik och har blivit kallad för absintens motsvarighet till Mona-Lisa. Jag undrar vad museet betalade för flaskan. Jag menar, om Mona-Lisa hittades idag, vad skulle man inte få betala för den då?

 

 

 

Vet ni vad som är det underbara? Man hittade TVÅ såna här flaskor, inte en! Olika källor skriver olika datum, vissa menar att flaskorna hittades samtidigt (alltså november 2017), andra menar att den andra flaskan hittades så sent som mars 2018. Jag tänker att har det tagit nästan 220 år att hitta den första flaskan så är det inte troligt att man hittar en annan flaska, på ett annat ställe, endast 5 månader senare. Troligare är att man utgår från datumet den såldes till museet eller man gick till tidningarna med nyheten efter att flaskan först sålts till absinthes.com och sedan granskats noga av experter ett tag. Den andra flaskan however, öppnades och gavs till framstående absintörer världen över. Återigen, kanske man inte så mycket gav bort proverna som sålde dem, och jag är säker på att de små glasflaskorna inte gick för småpengar heller. Marc Thuillier och absinthes.com har nog ganska feta plånböcker vid det här laget, eller ett kassavalv som Joakim von Anka.

 

 

 

Inte så dumt på sätt och vis att öppna den andra flaskan, dels gör det den första flaskan den enda i sitt slag (och därmed mer värdefull), dels är absint till för att drickas och nu fick världen (läs några få, rika absintnördar) ta del av drycken på ett annat sätt än bara genom en glasmontel. Personligen känner jag att drycken skulle varit bortkastad på mig, jag är inte finsmakare nog att uppskatta den och dessutom tror jag inte att den behöver ha varit helt amazing. Lagring i all ära men det är inte som att vi lärt oss att göra sämre och sämre absint under de här 220 åren som har gått. Kanske är det här lite som "den första pannkakan" XD To perfect any art takes time, and we have had more than 220 years. Marc Thuillier skulle säkerligen jaga mig med vigvatten och vitlök om han läste det här, kanske var det bara bra att han inte valde att dela med sig av den här absinten till mig ;)